2 Förslag till riksdagsbeslut 2
3 Inledning 4
4 Integritetsfrågor och rättsliga frågor 5
4.1 Gemensamma databaser 5
4.2 Utökad övervakning 6
4.3 Ömsesidigt erkännande av domar mellan EU:s medlemsstater 6
4.4 Civilrätten 7
5 Migration 7
5.1 Reglerad invandring 7
5.2 Partnerskap med ursprungs- och transitländer 7
5.3 Skapa lagliga vägar att söka asyl 8
5.4 Kvotflyktingar 8
5.5 Anhöriginvandring 8
5.6 Frontex 9
5.7 Arbetskraftsinvandring 9
5.8 Skydd vid konflikt i hemlandet 9
5.9 Klimatflyktingar 10
5.10 Dublinkonventionen 10
5.11 Förbättra situationen för de irreguljära migranterna 10
5.12 Människohandel och smuggelnätverk 11
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om informationsutbyte av personuppgifter till andra EU-länder.1
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att respektera Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna, särskilt artikel 8 som stadgar skyddet om privatlivet.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att inte ömsesidigt erkänna domar mellan EU:s medlemsstater.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om ”en uppsättning gemensamma normer” på det rättsliga området.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att ej reglera civilrättsliga frågor på EU-nivå.2
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att exportera tillämpningen av reglerad invandring.3
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om partnerskap med ursprungs- och transitländer.3
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att skapa lagliga vägar till EU.3
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om mottagandet av kvotflyktingar.3
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om familjeåterförening i EU.3
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om fri rörlighet för alla arbetstagare med hemvist i EU, inklusive deras familjemedlemmar.3
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om användandet av tillfälliga uppehållstillstånd i EU.3
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att innefatta klimatflyktingarna i flyktingbegreppet.3
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om Frontex.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att motverka krav på integration ställda före migrantens inresa i EU.3
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om den gemensamma asylprocessen.3
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om förvarstider.3
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om Dublinkonventionen.3
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om rätt till hälso- och sjukvård samt skola för irreguljära migranter.3
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att regulariseringar bör vara tillåtna i EU-länderna då sådana behov föreligger.3
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att tydligt särskilja människosmugglare från livräddare och att inte kriminalisera de senare.3
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att närmaste hamn alltid ska vara skyldig att ta emot nödställda.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att begränsa marknaden för människosmugglare.3
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om permanenta uppehållstillstånd för offer för människohandel.3
1 Yrkande 1 hänvisat till KU.
2 Yrkande 5 hänvisat till CU.
3 Yrkandena 6–13, 15–21, 23 och 24 hänvisade till SfU.
Under Sveriges ordförandeskap i EU kommer EU:s nya femårsplan för frihet, säkerhet och rättvisa att förhandlas fram och slutligen antas på ett toppmöte i december. Programmet benämns Stockholmsprogrammet med anledning av orten det är tänkt att antas i och kommer att ersätta den nuvarande femårsplanen Haagprogrammet. Det kommer att innefatta polis- och tullsamarbete, räddningstjänst, straff- och civilrättsligt samarbete, asyl-, migrations- och viseringspolitik och är i grunden ett viktigt dokument för EU-ländernas trygghet och säkerhet.
Det utkast som nu ligger på bordet, kommissionens meddelande KOM(2009) 262 Ett område för frihet, säkerhet och rättvisa i allmänhetens tjänst, väcker dock allvarliga tveksamheter kring hur respekten för den personliga integriteten, skyddet av privatlivet och rätten till asyl upprätthålls. Programmet förväntas att leda till mer övervakning av EU-medborgare och en mer restriktiv och harmoniserad asylpolitik där jakten på ”illegala” invandrare är i fokus.
EU:s nuvarande asylpolitik är under all kritik. EU bygger höga murar mot omvärlden och bedriver en hetsjakt mot ”illegala” invandrare. Haagprogrammet har fört med sig en ökad harmonisering av asyllagstiftningen, gemensamma viseringsregler inom EU, flyktingjägarorganisationen Frontex samt transportörsansvar för resebolagen, vilket resulterat i rasprofilering vid inresa till EU. Unionen har rest murar mot omvärlden som nu ska bli ännu svårare att ta sig över. Detta är skrämmande särskilt som främlingsfientliga och högerpopulistiska vinner allt större inflytande i EU. Planen är en fullt harmoniserad asyl- och flyktingpolitik med absolut största restriktivitet och mer militarisering vid yttergränserna som följd.
Att röra sig fritt i världen borde vara en mänsklig rättighet. Migranter har bidragit till att skapa kulturer och samhällen och kommer även i fortsättningen att göra det. Påtvingad migration leder dock till stort lidande och vi måste därför bekämpa grundorsakerna till att människor tvingas lämna sina samhällen.
Gränserna i EU är inte bara de faktiska yttre gränserna. De finns på flygplatser, vid summariska identitetskontroller inne i länderna och i elektroniska system som används runtom i EU. Vi motsätter oss en EU-harmoniserad politik på området. Vi ser dock positivt på en ökad samordning inom EU för denna politik som då grundar sig inte bara i solidaritet mellan medlemsstater utan också med migranterna och deras hemländer. En ökad samordning bör enligt vårt sätt att se det utgå från de rättigheter vi tilldelar människor, inte från hur vi bäst ska begränsa invandringen.
Miljöpartiet tror, precis som våra europeiska gröna kollegor, på mångfald som ett positivt värde. Vi är inte rädda för förändringar i vårt samhälle. Vi vill bygga broar in till EU, inte resa höga murar. Därför vill vi skapa lagliga vägar för människor att kunna bosätta sig i EU-länderna. Ju fler lagliga sätt att migrera, desto färre människor ger sig ut på farliga och många gånger dödliga resor.
Den grundinställningen innebär inte att vi inte kommer att arbeta med att förebygga det som gör migration till en nödvändighet istället för ett fritt val för många. Åtgärder för att förebygga klimatpåverkan måste utvecklas mer och ges de resurser som behövs för att kunna ge resultat. EU måste lägga mer energi på att förebygga konflikter och återskapa fredliga villkor i hela världen.
Enligt underlaget till Stockholmsprogrammet ska befintliga EU-databaser byggas ut och göras gemensamma (dit hör till exempel Europol och Frontex), vilket bland annat benämns som en europeisk informationsmodell. Att bygga gemensamma stora databaser som bland annat innehåller information om vem som reser vart och vid vilka tidpunkter samt uppgifter ur belastningsregister avseende alla som befinner sig inom EU är ett stort risktagande för den personliga integriteten, speciellt med hänsyn till de brister som dataskyddsdirektivet uppvisar. Den europeiska datatillsynsmannen har till exempel i ett utlåtande från den 3 mars 2008 beträffande EU-kommissionens gränskontrollpaket, anmärkt på EU-kommissionens brist på samråd med såväl den europeiska datatillsynsmannen som nationella dataskyddsmyndigheter. Anmärkningarna gällde bland annat hanteringen av biometriska uppgifter och vikten av konsekvensanalyser av åtgärdernas inverkan på enskildas integritet.
I EU-kommissionens meddelande efterfrågas större resurser för ”bästa möjliga informationsutbyte”1 och en förstärkt förmåga ”att analysera och sammanställa de strategiska uppgifter som den har tillgång till”2. För Sveriges del innebär detta att de utökade befogenheter som Försvarets radioanstalt har fått genom FRA-lagen kommer att göra att den information som inhämtas kan komma att delas till resten av EU:s medlemsländer. Vi motsätter oss att personliga uppgifter som kränker den personliga integriteten delas till andra medlemsländer i EU.
I EU-kommissionens meddelande står även att läsa att ”ett effektivt polissamarbete kräver att det utvecklas nära förbindelser med tredjeländer”3. Att den massavlyssning som Försvarets radioanstalt kommer att bedriva och den stora mängden information som kommer att finnas tillgänglig för utbyte med resten av EU är illa nog, men att informationen också ska delas till så kallade tredjeländer, som exempelvis USA, är något Miljöpartiet är starkt kritiskt till.
I ett rättssamhälle bör noggranna avvägningar göras med hänsyn till ändamålet och ingripandet i integriteten samt proportionen mellan nyttan av ingripandet och den personliga integriteten. Det finns inget register som aldrig har läckt uppgifter till otillbörliga personer, vilka missbrukat detta. Detta bör man ha i åtanke då Sverige för sin talan i dessa frågor i EU. Den personliga integriteten får inte sättas på spel utan måste respekteras enligt Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna, särskilt artikel 8 som stadgar skyddet om privatlivet.
EU-kommissionens uttalande föreslår att utnyttjandet ”av Internet för terrorismändamål måste övervakas mer intensivt, bland annat genom att förstärka de övervakande myndigheternas operativa kapacitet”4, vilket är oroväckande med tanke på att definitionen av terrorism breddas allt mer och kan innefatta det mesta, samt att övervakningssystem historiskt sett alltid har missbrukats. Den så kallade kampen mot terrorismen riskerar att leda till fler och fler förslag där medborgerliga rättigheter och friheter åsidosätts. Miljöpartiet anser inte att grundläggande demokratiska principer och medborgerliga rättigheter ska åsidosättas.
Skillnaden mellan hur de olika medlemsstaterna respekterar de mänskliga fri- och rättigheterna är fortfarande mycket stor. Miljöpartiet ser därför stora svårigheter med att i många fall verkställa domar i Sverige som direkt bryter mot mänskliga rättigheter. Det finns även länder där kvinnor, enbart på grund av att de är just kvinnor, har sämre rättssäkerhet. Miljöpartiet anser att Sverige måste stå upp för Europakonventionen och garantera att den som vistas i Sverige inte blir kränkt i förhållande till konventionen även om kränkningen har sin grund i en dom från ett annat EU-land. Miljöpartiet anser att risken är stor att Sverige till exempel kommer att behöva tillämpa andra EU-länders hårdare IT-politik. I EU-kommissionens meddelande föreslås att ”principen om ömsesidigt erkännande tillämpas i alla stadier i förfarandet.”4 Miljöpartiet avvisar förslag om att ömsesidigt erkänna domar mellan EU:s medlemsstater.
EU-kommissionens meddelande vill även införa en ”uppsättning gemensamma normer”5 på det rättsliga området när det gäller vissa typer av allvarlig gränsöverskridande brottslighet. Miljöpartiet motsätter sig denna inskränkning av det nationella självbestämmandet på det rättsliga området.
Miljöpartiet anser att det finns en risk för att samarbetet kring civilrätten kan innebära att framgångar som har gjorts inom till exempel familjerätten i Sverige går förlorade. Den fria rörligheten är i grunden något mycket positivt men krav bör ställas på medlemsländerna så att enskilda individer, som barn och föräldrar, inte riskerar att komma i kläm. Inte minst gäller detta på familjerättens område. EU-kommissionens meddelande är dock otydligt och svårtolkat. Vilka konsekvenserna kan bli för exempelvis regelverket kring arv, testamente samt makars förmögenhetsförhållanden är svåra att uttyda. Miljöpartiet anser därför att civilrättsliga frågor inte bör regleras på EU-nivå.
När det gäller migration ser migrationsströmmarna till EU:s medlemsländer olika ut och ett enhetligt system riskerar, enligt Miljöpartiets mening, därför att bli alldeles för fyrkantigt och utesluta många av dem som idag på ett eller annat sätt tar sig till EU. Konventionsflyktingarna utgör bara en bråkdel av alla dem som flyr undan miljökatastrofer och klimatpåverkan samt dem som flyr hunger och ekonomisk misär. Trots detta är det endast dessa människor som är i fokus för skyddsbehov enligt förarbetena till Stockholmsprogrammet. Begreppet reglerad invandring har i svensk utlänningsrätt utvecklats mot betydelsen begränsad invandring. Regeringen vill att denna restriktiva invandringspolitik ska exporteras till Stockholmsprogrammet. Miljöpartiet menar att det är felaktigt att exportera denna begränsningsprincip till övriga länder. Miljöpartiet anser inte heller att en harmonisering av asyllagstiftningen som förbjuder enskilda medlemsländer att bedriva en mer human asylpolitik är önskvärd. Istället för att föreslå att alla länder ska ha en begränsad invandring ska varje land självt ha rätt att definiera sin invandringspolitik.
Dialogen och samverkan med transit- och ursprungsländer är viktig och utgångspunkten måste vara samarbete kring strategier för migration och utveckling, dels för att stärka ursprungslandet, dels för att färre ska vilja eller behöva lämna ursprungslandet och dels för att hitta fler lagliga vägar in i unionen. Att röra sig fritt i världen borde vara varje människas rätt. Frivillig migration är i grunden något mycket positivt och berikande både för den som migrerar och för det mottagande landet. För att ta vara på migrationens positiva möjligheter måste en framtida invandringspolitik vara öppen. Den övergripande strategin för migration och partnerskap med ursprungs- och transitländerna är dock ytterligare ett sätt att stänga gränserna och hindra människor att komma till EU. Miljöpartiet motsätter sig denna strategi och är motståndare till EU-gemensamma flykting- och interneringsläger i icke-EU-länder.
Flyktingfrågor och utvecklingssamarbete måste ses i ett sammanhang. De som återvänder kan bidra till utvecklingen i sina hemländer. Fokus bör emellertid inte ligga på ett återvändande, utan tyngdpunkten i arbetet borde vara utvecklingssamarbete och fredsfrämjande arbete i syfte att människor ska slippa lämna sina hemländer, vilket de flesta inte vill. Samtidigt är det viktigt att på sikt öka möjligheten att fritt röra sig över gränser för att arbeta och tjäna pengar. På så vis kan också migrerade personer själva bidra till uppbyggnaden av hållbara lokala ekonomier. Det är bra om fler länder tar ett större ansvar för vidarebosättning inom kvotflyktingsystemet. Detta ökade ansvar bör gå hand i hand med ett större delat ansvar även för andra migranter. Det är idag i princip omöjligt att ta sig till eller in i EU för att söka asyl. Det är därför angeläget att möjligheten att införa ett så kallat asylvisum på EU-beskickningar utomlands utreds. Oavsett hur mottagandet harmoniseras i syfte att förhindra sekundära förflyttningar kommer dessa ändå alltid att ske. Det är därför individens val av land som bör avgöra var asylprövningen ska ske. Skapandet av ett enhetligt förfarande i syfte att ytterligare reglera invandringen riskerar att leda till att de individuella behoven inte sätts i centrum för prövningen och att ännu färre personer får stanna i EU.
Fler länder föreslås ta emot kvotflyktingar: flyktingar som enligt UNHCR bedömts som särskilt skyddsvärda och ofta befinner sig i flyktingläger. Miljöpartiet anser att det är positivt att EU vill att fler än de nio unionsländer som i dagsläget tar emot kvotflyktingar ska göra det. Mottagandet av kvotflyktingar bör dock inte försämra möjligheterna för spontanflyktingar eller irreguljära migranters möjlighet att söka asyl.
Alla migranter omfattas av de mänskliga rättigheterna. Familjeåterförening är en av dessa. Miljöpartiet anser att alla har rätt att leva tillsammans med sina familjer. Stockholmsprogrammet föreslår dock restriktivare regler för anhöriginvandring, vilket endast kommer att leda till att hålla isär familjer i många år och försämra integrationsmöjligheterna för dem som har kommit hit, och att ”effektivt styra strömmen av personer som invandrar i familjeåterföreningssyfte”6. Miljöpartiet anser att anhöriginvandringen inte borde göras mer restriktiv genom exempelvis försörjningskrav, utan istället öppnas upp för exempelvis vuxna barn och äldre föräldrar.
Den dag EU:s byrå för gemensam operativ förvaltning av de yttre gränserna (Frontex) omvandlas till en gemensam räddningstjänst vars huvudsyfte är att rädda liv och skydda migranter kommer vi att stötta organisationen. Huvudsyftet är nu istället att hindra inflödet av migranter till EU; livräddandet är så att säga en bisyssla i sammanhanget. De migranter Frontex försöker stoppa utgörs av blandade migrationsströmmar, däribland människor som tänkt söka asyl. På grund av Frontex stoppas de från detta, vilket inte är acceptabelt. Frontex har fått kritik från människorättsorganisationer för att inte särskilja på legala och ”illegala” invandrare i sin jakt, vilket försvårar för EU:s medlemsstater att leva upp till Genèvekonventionen och garantera att rätten att söka asyl efterlevs. EU-kommissionens meddelande föreslår att Frontex ”operativa förmåga behöver förstärkas, bland annat genom inrättande av regionala och/eller specialiserade byråer.”7 Miljöpartiet anser inte att Frontex behöver större resurser för att förhindra människor från att ta sig in i EU, utan vill att Frontex får ett annat uppdrag, alternativt läggs ned.
Det är viktigt att tredjelandsmedborgare bosatta inom unionen så långt som möjligt ska ha samma rättigheter som unionsmedborgare. En harmonisering är emellertid inte önskvärd eftersom det troligen kommer att medföra att regelverket hamnar på lägsta möjliga nivå. När det gäller reglerna för högkvalificerad arbetskraftsinvandring är de diskriminerande eftersom de innebär en förmånligare behandling av vissa tredjelandsmedborgare i förhållande till andra och att olika regler gäller för olika åldersgrupper. Fri rörlighet bör gälla för alla arbetstagare med hemvist i EU, inklusive deras familjemedlemmar. Miljöpartiets ståndpunkt är att alla som arbetskraftsinvandrar ska behandlas lika och att arbetskraftsinvandring är något som bäst beslutas om på nationell nivå.
De som flyr en konflikt i hemlandet är skyddsbehövande och ska därför omfattas av ett starkt skydd. Familjeåterförening och tillträde i arbetsmarknaden ska inte få dröja. För den som en gång flytt ett trauma kan en återresa bli ännu ett, även om den akuta situationen lugnat ner sig i hemlandet. Användandet av tillfälliga uppehållstillstånd bör begränsas och permanent uppehållstillstånd ges på ett tidigt stadium.
Vi ser nu nya migranter som tvingats flytta tillsammans med sina familjer p.g.a. miljö- och naturkatastrofer. Klimatpåverkan spär på detta, t.ex. höjda havsnivåer, kusterosion, ökenspridning, kollapsande ekosystem, vattenföroreningar, ändrade regnmängder och regntider samt ökat antal stormar och översvämningar. Människor kan inte längre bo kvar på sina hemorter och i vissa fall riskerar hela nationer att försvinna under vatten.
Hittills används ordet flykting endast för dem som flytt någon form av förföljelse i hemlandet. Vi menar att klimatflyktingarna också måste omfattas av flyktingbegreppet i Genèvekonventionen.
Dublinkonventionen, som innebär att asyl måste prövas i det första land som skrivit under konventionen som den asylsökande passerat på väg till sitt slutmål, fungerar inte och bör därför upphöra att gälla. Den skapar en oproportionerlig börda på vissa länder samtidigt som andra lätt kan undvika inströmningen av asylsökande som just sökt sig till deras länder genom att hänvisa till Dublinkonventionen. Den svenska regeringen arbetar för att fler EU-länder ska ta ett större ansvar för vidarebosättningar, vilket vi stödjer, men det innefattar inte det stora antalet spontanflyktingar som utanför UNHCR:s ram tar sig till EU. Skyddsnivån även för dessa måste naturligtvis vara hög i alla länder. Vi motsätter oss förslag till Stockholmsprogrammet om att ”att inrätta en mekanism för intern omplacering mellan medlemsstaterna för personer som åtnjuter internationellt skydd”8, utan anser att det är det land som är individens slutliga mål som ska pröva asylansökan.
Många av de migranter som befinner sig i EU-länderna utan tillstånd lever i en väldigt utsatt situation. Ett minimikrav är att alla ska ha rätt till hälso- och sjukvård och att barn ska få gå i skola. Miljöpartiet vill, tillsammans med våra syskonpartier i Europa, att regulariseringar ska genomföras då så behövs. Miljöpartiet är emot inskränkningar i enskilda EU-länders möjlighet att genomföra allmänna regulariseringar i de riktlinjer ”för hur regulariseringar ska genomföras skulle kunna utarbetas” i Stockholmsprogrammet.9
Det är stor skillnad på att vara människosmugglare och att hjälpa nödställda migranter. Ibland blandas dessa ihop i diskussioner. Att rädda människor i sjönöd får aldrig kriminaliseras. Inte heller får något land stänga sina hamnar för de kaptener som räddat människor från att drunkna. Närmsta hamn bör alltid stå öppen och kaptener som räddat liv får inte straffas. Det är helt oacceptabelt att, som Italien, bryta mot Genèvekonventionen genom att inte ge människor rätt att söka asyl utan skicka dem direkt tillbaka till exempelvis Libyen.
Det bästa sättet att bekämpa smugglarnas nätverk är att begränsa deras marknad och de smugglades beroendeställning till desamma. Regulariseringar i kombination med lagliga vägar för migration samt utvecklingshjälp till hemlandet är ett antal metoder för att slå sönder marknaden.
När det gäller människohandlare och deras offer är det viktigt att kunna ge offren permanenta uppehålls- och arbetstillstånd även utan att kräva att de ska vittna mot människohandlarna. Vittnesmål kan utgöra en större risk för personens liv än att fortsätta att låta sig utnyttjas.
| [1] | KOM(2009) 262, 4.1. |
| [2] | KOM(2009) 262, 4.1.2. |
| [3] | KOM(2009) 262, 4.2.1. |
| [4] | KOM(2009) 262, 3.1. |
| [5] | KOM(2009) 262, 3. |
| [6] | KOM(2009) 262, 5.1.3. |
| [7] | KOM(2009) 262, 4.2.3.1. |
| [8] | KOM(2009) 262, 5.2.2. |
| [9] | KOM(2009) 262, 5.1.4. |