Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om behovet av en lagändring när det gäller krav på tillstånd vid användning av åtelkamera.
Tillstånd till allmän kameraövervakning krävs för att en övervakningskamera skall få vara uppsatt så att den kan riktas mot en plats dit allmänheten har tillträde. Bestämmelsen har till syfte att minimera intrånget i vår personliga integritet.
Sedan lagens tillkomst har vildsvinens utbredning, och till följd därav skadorna av vildsvin, i vårt land ökat. Samhället uttalar därför gentemot markägare och jägarkår förväntningar på en effektiviserad jakt på vildsvin i syfte att minska olägenheterna av en ohejdad tillväxt av vildsvinsstammen. Parallellt med detta har den tekniska utvecklingen inneburit att marknaden idag erbjuder viltövervakningskameror till priser som är överkomliga för enskilda. Det har därför blivit vanligt att jägare skaffar sig viltövervakningskameror i samband med jakt på vildsvin. Dessa kameror används vid s.k. åtelplatser där foder läggs ut i syfte att locka dit vildsvinen. Syftet med dessa ”åtelkameror” är att jägaren ska kunna få reda på klockslagen när vildsvinen kommer och också lära sig vilka individer som besöker platsen för att med denna kunskap kunna bedriva en korrekt avskjutning. Sammantaget sker detta i syfte att möjliggöra en effektiv jakt på vildsvin i vårt land.
I lagen om kameraövervakning finns ingen särskild undantagsbestämmelse för viltövervakningskameror/åtelkameror som sätts ut i skog och mark i syfte att övervaka vilt. Lagens bokstav kan då tolkas som att det fordras tillstånd för att sätta upp sådana eftersom allmänheten genom allemansrätten kan ha rätt att vistas på sådana platser. Länsstyrelserna, som förväntas bedöma inkomna ansökningar och ge erforderliga tillstånd, ger idag olika besked till de jägare som kontaktar dem för att reda ut begreppen. I de fall tillstånd har ansetts nödvändigt har tillstånd inte givits. Denna osäkerhet i lagens tillämpningsområde och de olika tolkningar av gällande lag som uppvisas av olika länsstyrelser måste snarast undanröjas genom ett förtydligande i lagen. Det är inte rimligt att lagen skall omfatta sådana situationer som de när viltövervakningskameror används i normalfallet enligt ovanstående beskrivning.
Risken för intrång i den personliga integriteten vid användande av en så kallad ”åtelkamera” är försumbar och det försvårar i onödan den effektivare vildsvinsförvaltning som samhället så enträget efterfrågar. Lagen måste därför ändras så att kravet på tillstånd inte gäller för övervakningskameror som satts ut av jakträttsinnehavare med markägares tillstånd i syfte att övervaka vilt.