Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om problemet med hur miljöbalken tolkas när det finns exploatörer som är intresserade av att bygga ut vattenkraft eller på annat sätt inskränka det fria vattenflödet i våra vattendrag.
I domslut kan vi idag läsa formuleringar som avslöjar grunduppfattningen att domar som strikt följer miljöbalken innebär för stora pålagor för företagen. Det finns därför en tendens att döma efter en äldre praxis än den som vår moderna miljölagstiftning egentligen ger utrymme för.
Våra kvarvarande fritt rinnande vatten hotas nu på många håll av domstolar som går exploatörernas ärenden. Hotet borde inte vara så allvarligt om miljöbalken följdes. Det är egentligen inte våra lagar det är fel på utan det sätt på vilket de tillämpas.
Det är uppenbart att de som har till uppgift att hantera lagstiftningen och döma i mål som rör inskränkningar för fritt rinnande vatten saknar den kunskap om miljölagstiftningen som de borde ha. Alternativet är än mer skrämmande. Om de besitter adekvat kunskap och trots det ständigt dömer mot miljön och för fortsatt exploatering så är det motiv som inte är kända som ligger bakom dessa domslut.
För att råda bot på denna olustiga situation bör regeringen granska tillämpningen och skapa en kunskapsbank och om så erfordras lämpliga utbildningar. Detta bör ges regeringen till känna.