Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om kommunala handlingsplaner mot ungdomsvåld.
Det är inte bara så att många ungdomar i dag utsätts för brott; många förövare är också tonåringar. Dessvärre tycks det som om såväl vandalisering och förstörelse som våld, rån och utpressning utförda av yngre ökar. Ur ett brottsofferperspektiv och för att minska rekryteringen av ungdomsbrottslingar måste denna utveckling stävjas.
Inte sällan utförs dessa brott av ungdomsgäng. Många barn och ungdomar kommer från trasiga hemförhållanden, har svårt att bli bekräftade eller känner utanförskap av andra orsaker, vilket leder till en inneboende frustration som måste få utlopp på något sätt. Det finns också ofta ett behov av att visa att man finns och är någon.
Fortfarande kommer polisen, i många av fallen, in i ett allt för sent skede av den unges destruktiva situation. Därför kan man inte lägga hela frågan om att stävja denna ungdomskultur på polisen, även om polismyndigheten har en viktig roll att spela i sammanhanget.
Kommunerna måste ta ett ännu större ansvar för att ungdomar ska avhålla sig från förstörelse och våld, samtidigt som flera andra parter måste hjälpa till. Det är självklart oacceptabelt att mer än en skola sätts i brand varje skoldag. Många av dessa bränder har iscensatts av ungdomar. Inte heller kan samhället tolerera vandalisering av bilar eller annan förstörelse och våldshandlingar. Det är angeläget att varje kommun tar sitt ansvar och i samarbete med skolan, idrottsföreningar, ungdomsgårdar m.fl., och polisen så klart, utarbetar handlingsplaner för att komma till rätta med dessa problem och hjälpa ungdomarna bort från kriminalitet.