Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om straffskalor för våld i nära relationer.
Våld och övergrepp är något av det mest kränkande en människa kan utsättas för; sker det därtill av någon som är närstående är det extra svekfullt.
År 2007 anmäldes närmare 27 000 brott rubricerade som misshandel mot kvinnor, varav drygt två tredjedelar utgjordes av misshandel av bekant gärningsperson. Totalt har den anmälda misshandeln mot kvinnor ökat med drygt 30 procent under 2000-talet. I snitt dödas 17 kvinnor om året av sin make, sambo, pojkvän eller före detta sådan.
Våld i nära relationer förekommer oavsett kultur, ekonomi eller familjekonstellation. Det förekommer bland heterosexuella par, hos samkönade par, mot barn, mot äldre och mot handikappade. Det som förenar våldets karaktär är att förövaren är en närstående person. En person som gravt sviker sina familjemedlemmar och berövar dem deras källa till trygghet.
I ett värdigt samhälle har alla människor rätt till personlig integritet och trygghet. Alla ska känna att polisen är ett skydd för dem, att rättsväsendet försvarar de utsatta och att det finns ett skyddsnät för dem som drabbas av våld och övergrepp. Det krävs ett tydligt regelverk för alla myndigheter när det gäller bemötandet av personer som lever under hot, förföljelse och med skyddad identitet. Ingen ska behöva känna att de blivit övergivna eller lämnade vind för våg av samhället och rättsstaten.
Regeringen beslutade i november 2007 om en handlingsplan för att bekämpa mäns våld mot kvinnor, hedersrelaterat våld och förtryck samt våld i samkönade relationer. Sedan dess har mycket hänt inom området. Särskilda satsningar har bland annat gjorts för att stärka kvinnojoursarbetet och en särskild kvinnofridslinje har startats. Polisens arbete mot mäns våld mot kvinnor har intensifierats. Listan kan göras mycket längre då handlingsplanen innehåller 56 åtgärder inom sex insatsområden: ökat skydd och stöd till våldsutsatta, stärkt förebyggande arbete, stärkt kvalitet och effektivitet i rättsväsendet, utveckling av insatser riktade till våldsutövare, ökad samverkan och ökade kunskaper.
I oktober 2008 presenterades Straffnivåutredningen inom Regeringskansliet. Dess huvudsakliga uppgift har varit att föreslå ändringar i lagstiftningen som syftar till att åstadkomma en skärpt syn på allvarliga våldsbrott. Förslagen i detta betänkande innebär i korthet följande:
Straffen för allvarliga våldsbrott skärps genom att det vid straffmätningen särskilt ska beaktas om ett brott har inneburit ett allvarligt angrepp på någons liv, hälsa eller trygghet till person.
Straffskalorna för grov misshandel och för utpressning, grovt brott, ändras.
När straffet mäts ut ska rätten ta större hänsyn till om det finns försvårande eller förmildrande omständigheter.
Återfall i brott ska leda till strängare straff på ett mer konsekvent sätt än tidigare.
I rättegången ska åklagaren alltid lägga fram ett fullständigt förslag till påföljd för brottet.
Men ingenstans nämns straffnivån för våld i nära relationer. År 2007 misstänktes drygt 5 800 personer för misshandel mot kvinnor. Sedan år 2000 har det skett en ökning med 33 procent. Eftersom våld i nära relationer uppenbart ökar och dessutom är extra svekfullt måste i första hand straffskalorna nyttjas fullt ut, men för att visa att samhället menar allvar och inte accepterar våld i nära relationer bör regeringen i behandlingen av Straffnivåutredningen särskilt beakta och markera straffskalor för våld i nära relationer.