Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om en fortsatt prioriterad process för sanering av miljöfarliga fartygsvrak i Skagerrak.
På Skagerraks botten finns 261 vrak, som kan ha olja eller andra kemikalier ombord. Med mycket stor sannolikhet är ett antal av dessa sjunkna fartygsvrak, längs Bohuskusten, potentiella miljöhot. Det främsta hotet utgörs av oljeutsläpp men det finns även ammunition, senapsgas och andra kemikalier.
Frågan är naturligtvis inte ny, men sedan alliansregeringen tog över 2006 har man tagit sig an frågan på ett mycket metodiskt och konstruktivt sätt.
I november 2007 gav man Statskontoret i uppdrag att utreda och lämna förslag på vem som bör ha rätt eller skyldighet att omhänderta, sanera och flytta skeppsvrak och ägarlösa båtar. Resultatet av detta redovisades i rapporten ”Vrak och ägarlösa båtar”(2008:6) i maj 2008.
I rapporten föreslås ett antal åtgärder, som nu påbörjats genom att Sjöfartsverket genomför en mycket viktig första inventering i syfte att klargöra omfattning och miljörisker med sjunkna och ägarlösa vrak.
Det är också värt att nämna att i november 2008 fick Chalmers 6,6 miljoner kronor av forskningsrådet Formas för att ta fram en metod för att riskbedöma dessa vrak. Genom att kunna göra en riskbedömning av samtliga potentiellt miljöfarliga vrak kan förhoppningsvis en hel del vrak avskrivas och de medel som behövs går till att sanera de vrak som verkligen utgör ett hot.
Som studieobjekt använder man S/S Skytteren, som sänktes under andra världskriget utanför Lysekil. S/S Skytterens olja läcker långsamt ut i havet, men skulle skrovet brytas sönder, riskerar vi en större oljekatastrof längs hela Bohuskusten.
Rapporten från Statskontoret föreslår att efter genomförd inventering bör Sjöfartsverket ansvara för att på plats undersöka de vrak som bedöms mest angelägna att åtgärda och utifrån detta utarbeta ett program för sanering av de vrak som utgör de största miljöhoten.
De akuta miljöhoten måste undanröjas i närtid samtidigt som det måste tas fram en strategi för att sanera vraken från olja och kemikalier för att förebygga framtida utsläpp.
Statskontorets rapport redovisar slutsatsen att för de flesta vrak som utgör potentiella miljöhot är det svårt att identifiera en ansvarig fartygsägare och staten måste sannolikt stå för nödvändiga åtgärder. Detta beror till stor del på att de flesta vraken av denna typ är relativt gamla; det är vanligt att de sänktes under andra världskriget.
Nu är det viktigt att detta arbete inte stannar upp. De mest akuta miljöhoten måste undanröjas innan det sker ett större utsläpp med oöverblickbara miljökonsekvenser. Ett större oljeutsläpp utanför Bohuskusten skulle, förutom skador på ekosystemet, vara förödande för den så viktiga turistindustrin.
Det måste klargöras hur de akuta saneringsåtgärderna ska kunna komma till stånd och om förorenande fartygsvrak möjligen kan jämställas med åtgärder för förorenad mark.
Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen tillkänna.