Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om de positiva effekterna av en nationell försvarsindustri.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om ett internationellt och samhällsekonomiskt perspektiv på inköp av försvarsmateriel.
Staten har under lång tid via statlig upphandling utgjort en kvalificerad beställare till svenska företag som kunnat bygga upp internationellt konkurrenskraftiga produkter. Exempel på detta är Televerket och LM Ericsson. På samma sätt har försvarsindustrin spelat en speciell roll i vårt samhälle. Den svenska försvarsindustrin är internationellt ansedd för sin höga tekniska standard och sin utveckling av avancerade produkter. Dess högteknologiska kompetens har spridits till andra delar av vårt samhälle såsom universitet och högskolor och fungerat som bas för utveckling av civila produkter. De samhällsekonomiska effekterna av en högteknologisk försvarsindustri är positiva och svåra att överskatta. En forskningsintensiv och högteknologisk industri ger stora spridningseffekter. I det internationella perspektivet har industrin utvecklats i många länder, t.ex. i USA och Frankrike, när staten varit beställare av avancerad försvarsmateriel som gett ovan beskrivna spridningseffekter. Med staten som beställare finns också en bas för export av försvarsmateriel. Försvarsindustrin har sedan länge också varit en beståndsdel i Sveriges säkerhetspolitiska strategi.
Jag välkomnar regeringens nya principer för bl.a. inköp av försvarsmateriel som lades fram i propositionen (2008/09:140) Ett användbart försvar. Här anger man de nya principerna för hur materielförsörjningen skall se ut i framtiden. Man frångår i mångt och mycket principen om egenutvecklat och övergår till att köpa färdigutvecklat. Som princip torde detta vara intressant i de flesta fall men när det gäller högteknologiska produkter, med specifik kravspecifikation, måste det ske med stor noggrannhet.
Produkter som utvecklats enligt regeringens gamla principer om materielanskaffning kan inte behandlas på samma sätt som materiel som ska upphandlas enligt de nya principerna.
Ett exempel är BAE Hägglunds tänkta leverans av pansarfordonet SEP där dessa nya principer skapat problem. Dels har Försvarets materielverk lagt ner stora summor i utvecklingskostnader, dels har man fått ändra kraven i kravspecifikationen för att få fler budgivare och kunna genomföra en upphandling.
Det är olyckligt att dessa principer för materielanskaffning används innan försvaret och vår försvarsindustri hunnit anpassa sig. Genom Sveriges ökande engagemang i internationella fredsbevarande aktioner med insats av manskap och fordon måste materielen vara av bästa skyddsklass.
I tillämpningen av de nya principerna om anskaffning av försvarsmateriel bör det anläggas ett brett perspektiv och i priskalkylen väga in den samhällsekonomiska effekten i form av skatter och bidrag, vinst eller förlust av teknologisk kompetens, möjligheter till spridningseffekter till det civila näringslivet samt konsekvenser för Sveriges säkerhetspolitiska situation.