Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om räntenivåer och avgifter vid indrivningsverksamhet.
Ibland hamnar människor i trångmål när det gäller ekonomin. Det kan handla om arbetslöshet, sjukdom eller skilsmässa. Om man då under en period inte klarar av att betala sina räkningar i tid skickas de idag mycket snabbt till indrivningsföretag.
Dessa företag kan helt fritt sätta nivån på kravavgifter, administrationskostnader och ränta på kapitalskulden. Avgifterna är alltid betydligt högre än i andra sammanhang och räntan sätts skyhögt. Sammantaget rusar kravbeloppet i höjden till belopp som blir helt omöjliga eller mycket svåra för den skuldsatte att klara av att betala.
På den i övrigt reglerade finansmarknaden råder normala och fullt acceptabla räntenivåer. Att det då vid indrivning finns räntor som i andra sammanhang betecknas som ocker anser jag helt oacceptabelt. Dessutom främjar det inte den skuldsattas möjlighet att få den privata ekonomin på fötter igen, och det finns ingen möjlighet att välja att inte betala dessa räntor på i många fall över 35 procent.
Ett naturligt steg för att säkra skyddet för den redan skuldsatta är att genom lag reglera indrivningsföretagens prissättning och uttag av avgifter gentemot den skuldsatta.