Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om kommunernas skyldighet att se över hur transportbehovet för service kan minska.
Många kommuner erbjuder numera sina medborgare stor valfrihet som ett huvudalternativ för utvecklingen av verksamheten och som svar på brukarnas individuella behov. Familjer uppmanas att välja mellan skolor. Gamla och sjuka uppmanas att välja mellan olika utförare av hemtjänst och gå till den vårdcentral de tycker är bäst.
Dessutom ska företag välja postföretag för distribution till hushållen, vilket får till effekt att flera postopertörer delar post till samma hushåll. Externa handelscentra etableras i allt större antal utanför städerna.
När barn går i skola i ett annat område än där de bor blir avståndet längre. De måste därför ofta skjutsas, i alltför många fall av föräldrarna i bil. När olika hemtjänstföretag ska hjälpa medborgare i samma fastighet måste fler ta sig till samma adress. När externa handelscentra lockar till sig bilburna konsumenter, urholkas underlaget för dagligvaruhandeln i bostadsområdena, vilket på sikt får till följd att alla måste resa.
Allt fler reser mer för att kunna välja eller välja bort service. Effektiviteten i resandet urholkas och transporterna blir fler. Ökade transporter ger effekter på vår gemensamma miljö. Det ger även ökade utsläpp och en snabbare omvandling av vårt klimat. Den aspekten av valfrihetsreformerna beskrivs inte i de broschyrer medborgarna får när de ska välja.
Kommunerna borde få ett ansvar för att se över hur transportbehovet för service kan minska. Transportbehov behöver också räknas in i de kriterier som gäller vid upphandling, outsourcing och försäljning av kommunal verksamhet riktad mot kommunens invånare.