Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att regeringen bör se över momskompensationen till friskolor och privat driven vård och omsorg.
Jag tycker att det är viktigt med lika villkor mellan kommunala och privata aktörer i välfärdsverksamheterna. Då fungerar valfriheten för medborgarna bäst och man får en positiv kvalitetskonkurrens mellan anordnarna.
Friskolor och privat driven vård och omsorg har inte rätt att dra av sina momskostnader, vilket de kommunala motsvarigheterna kan. I praktiken innebär det att pengarna räcker längre för den kommunala verksamheten. Därför får kommunerna söka extra statsbidrag på 6 procent av de belopp de betalar ut till privat driven verksamhet för att kunna kompensera dem.
Kommunerna hanterar detta statsbidrag på olika sätt idag. Alla söker statsbidraget, men betalar ut olika mycket till de privata aktörerna. De flesta transporterar iväg 6 procent, men vissa behåller en del själva. En del kommuner hävdar att de 6 procenten blir för mycket och att t.ex. friskolorna överkompenseras och därför behåller de en del pengar själva. Samtidigt kan man ju likna detta vid statsbidragsbedrägeri, pengarna är ju inte till för att gå in i kommunernas allmänna verksamhet.
Konkurrensrådet redovisar bakgrunden till nuvarande system i en rapport från 2003. Att kompensationen landade på just 6 procent och inte 3 eller 7 procent, härrör från beräkningar som gjordes 1991, när hela statsbidragssystemet gjordes om och kommunerna fick rätt att dra av sin ingående moms. Då beräknade man de privata aktörernas momskostnader till 6 procent och därvid är det fortfarande.
Den socialdemokratiska regeringen ägnade inte frågan någon större uppmärksamhet under sina 12 år vid makten, trots att stora förändringar skett. Under de senaste 18 åren har matmomsen sänkts till 12 procent och bokmomsen till 6 procent, en ny gymnasieskola införts, antalet friskolor vuxit till över 1 000 och den privat drivna äldreomsorgen ökat markant i volym. Momskompensationen är dock fortfarande densamma, 6 procent.
Man kan tycka att någon liten procentenhet hit eller dit inte spelar så stor roll, men verkligheten är en annan. 1 procentenhet kan betyda 200 000 kronor för en vanlig friskola och uppåt 100 miljoner kronor för staten. Det känns alltså rätt viktigt för alla parter att kompensationen hamnar på rätt nivå.
Jag anser att regeringen bör se över momskompensationen till friskolor och privat driven verksamhet inom vård- och omsorgssektorn. En modell som bör övervägas är att staten övertar hela ansvaret för momskompensationen och att det blir faktiska momskostnader som kompenseras. Varenda litet företag måste idag redovisa sin moms och bokföringsprogrammen underlättar arbetet avsevärt så att man inte behöver lämna in buntvis med kvitton till Skattemyndigheten varje månad. Samma modell bör prövas även för friskolorna och de privata vård- och omsorgsföretagen.