Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om åtgärder för att bevara och utveckla förutsättningarna för fritidsodling i våra städer.
Mer än hälften av jordens befolkning bor i städer. Där förbrukas en långt större andel av jordens ändliga resurser. Det är därför en global utmaning av mycket stora mått att göra stadsbygden långsiktigt hållbar. I Sverige har vi tagit uppgiften på allvar och kommit längre än många andra länder på denna väg. Till stöd för kommunernas strävanden att utveckla stadsplaneringen i hållbar riktning finns deras egna gemensamma organ, en statlig delegation för hållbara städer och en rad andra statliga myndigheter. På universitet och högskolor och i många organisationer och företag pågår också kvalificerat utvecklingsarbete inriktat på att städerna ska bli hållbara i olika avseenden.
En fråga som inte verkar beaktas på allvar i dessa sammanhang är att det måste finnas robusta system för livsmedelsförsörjningen i hållbara städer. Ändå är detta något som rimligen borde ha hög prioritet i samhällsplaneringen. I 1900-talets europeiska historia finns det alltför tydliga exempel på att befolkningens överlevnad varit beroende av att det funnits möjligheter att odla i städerna och deras närmaste omgivningar. Och även om det för närvarande finns ett överflöd av matvaror av hög kvalitet i butikerna är det inte svårt att föreställa sig situationer då allvarliga störningar uppstår i tillgången på livsmedel. Det kan t.ex. finnas risk för drastiskt minskad tillgång på de fossila bränslen som alla led i livsmedelsförsörjningen är beroende av. I en sådan situation kan det vara viktigt att inte all odlingsbar mark i städerna har tagits i anspråk för bebyggelse och anläggningar. Med dagens ensidiga inriktning på att bygga städerna tätare riskerar man att försumma denna viktiga hållbarhetsaspekt.
För etthundra år sedan var stadsbyggandet starkt påverkat av egnahemsrörelsen och koloniträdgårdsrörelsen. Drivkraften var inte bara att bygga goda bostadsmiljöer utan också att ge möjlighet till husbehovsodling, något som senare blev en stor tillgång under krigsåren. I vår tid uppskattas trädgårdarna främst av andra skäl. De tillför trivselvärden i stadsbygden, främjar hälsa och välbefinnande, berikar den biologiska mångfalden, inbjuder till en miljömedveten livsstil och ger upphov till social gemenskap. Föga uppmärksammat ännu är att hemträdgårdsodlingen också har potential för en ganska omfattande klimatsmart odling av hälsosamma trädgårdsprodukter.
Det gäller nu att bevara och utveckla denna tillgång i våra städer i stället för att bygga bort den i en missriktad ambition att göra städerna ”hållbara”. Miljöministern har i sitt svar på en fråga i riksdagen den 17 juni, 2008/09:1020 Odling i staden, på ett utmärkt sätt beskrivit hur viktigt det är att planera för och utveckla den tätortsnära naturen och därigenom också öka förutsättningarna för fritidsodling. Vad som enligt svaret av miljöministern bör uppmärksammas och beaktas i den kommunala planeringen behöver uttalas lika tydligt i statliga miljömål samt råd och anvisningar från Boverket och andra statliga myndigheter. Det bör också beaktas av Delegationen för hållbara städer och de fyra statliga myndigheter som nyligen har fått i uppdrag av regeringen att medverka till en ökad samverkan i syfte att bl.a. stärka förutsättningarna för en hållbar utveckling.