Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om en utökad tredimensionell fastighetsbildning.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om ett förtydligande och en förstärkning av ledningsrätten.
Sedan den 1 januari 2004 är det möjligt att bilda så kallade 3D-fastigheter, vilket innebär att fastigheter kan avgränsas i höjd och djupled så att våningsplan och anläggningar inom samma fastighet kan ha olika ägare.
Det är en utmärkt lagstiftning som kraftigt ökar möjligheterna att utnyttja en begränsad resurs, nämligen markytan. Genom att lägga fastigheter ovanpå varandra så ökar möjligheten till förtätning m.m.
Det finns emellertid skäl att utveckla detta system eftersom de flesta fastigheter fortfarande är tvådimensionella. Genom att ändra alla fastigheter så att de blir tredimensionella kan nya vinster göras och konflikter mellan exempelvis markägare och andra undvikas.
I dag äger man i princip inte marken under plogdjup och det leder till konflikter vid utnyttjande av naturresurser under en fastighet. Detta avhjälps om det klart framgår hur djupt under respektive högt över markytan fastigheten går.
Det skulle även säkerställa att man undviker att skada de resurser som finns under ens markyta.
Förslagsvis kan man sätta gränsen till 100 meter under mark och 100 meter över mark. Då ryms de flesta aktiviteter som kan ske på en fastighet inom det man äger.
Ett ytterligare problem är den lag om ledningsrätt som finns i dag. Den bör tydliggöras så att den inte kan hävdas vid ett absolut ägande. Om exempelvis en kommun bedömer att ett visst markområde är det mest lämpliga att dra nya ledningar på, och om denna mark då tillhör en annan ägare än kommunen, kan kommunen idag hävda ledningsrätten och på detta sätt tvinga markägaren att upplåta sin mark för att lägga dessa ledningar på.
Därför bör ledningsrätten tydliggöras så att den inte kan hävdas vid ett absolut ägande och så att man styrker ledningsrättens förhållande till det absoluta ägandet, dvs. vem som har den starkaste rätten om en tvist skulle uppstå.