Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om översyn av lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter.
Samfälligheter kan vara ett bra sätt att förvalta ett större markområde på. Ofta fungerar det smärtfritt men det finns också källor till konflikter. En sådan är att en medlem i en samfällighet enligt lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter endast äger en röst vid samfällighetens föreningsstämma oavsett om denne äger en eller flera delägarfastigheter. Undantag från detta får dock göras på den enskilde medlemmens begäran om frågan är av ekonomisk betydelse. I sådana fall är det möjligt för en medlem att uppnå maximalt en femtedel av det totala röstetalet.
Det innebär i praktiken att en markägare med stort delägande i en samfällighet relativt enkelt kan bli nedröstad av ett antal fritidshusägare vid en föreningsstämma. Och detta kan i förlängningen innebära att markägarens ekonomiska intressen förhindras.
Naturligtvis är det viktigt att finna en balans som gör att inte heller fritidshusägare i onödan riskerar att få sina intressen helt åsidosatta på grund av en stor enskild delägares nycker. Men dagens system är uppenbart till alltför stor nackdel för en större delägare, vilket inte är riktigt rättvist. Så fungerar det till exempel inte inom ett aktiebolag.
Det står således klart att nämnda lag innehåller brister och därför är i behov av en översyn och modernisering. En rimlig väg att gå är att höja gränsen för den maximala andelen av röster som en enskild medlem kan uppnå när frågor av ekonomisk betydelse ska avgöras vid föreningsstämma i samfälligheten.