Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att se över lagstiftningen kring förtroendeuppdraget god man.
Det råder idag brist på personer som tar på sig uppdraget att fungera som gode män. Bristen på gode män kan antas öka eftersom efterfrågan på gode män ökar bl.a. mot bakgrund av att det i år träder i kraft en ny lag som rör begränsningsåtgärder för personer med demenssjukdom. Förutsättningen för dessa att överhuvudtaget kunna ansöka om bistånd är att man kan göra det själv eller genom någon som företräder en. Denna nya lagstiftning tydliggör också att det bara är formellt utsedda gode män och förvaltare som kan vara företrädare.
En orsak till svårigheten att rekrytera nya gode män beror bl.a. på uppdragets form. Man har i princip detta som livslångt åtagande då man inte kan bli fri från ett sådant uppdrag utan att det finns någon annan som kan ta över uppdraget. Skulle en god man avlida är det dessutom dennes dödsbo som ansvarar för godmanskapet. Behovet av gode män är stort och växande och svårigheten att rekrytera nya människor som vill och kan ikläda sig detta förtroendeuppdrag kvarstår. Enligt mitt sätt att se det finns det därför skäl att se över lagstiftningen kring gode män i syfte att komma från dels det livslånga åtagande förtroendeuppdraget god man riskerar att innebära, dels risken för att en eventuell god mans dödsbo ärver och ansvarar för förtroendeuppdraget. En ändring i lagstiftningen kring gode män måste göra det möjligt och attraktivt för fler än idag att ikläda sig detta viktiga förtroendeuppdrag.