Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om lagstiftning för omvandling av befintliga bostadsrätts- och hyreslägenheter till enskilda ägarlägenheter.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om en sådan ändring av fastighetsbildningslagen (1970:988) som innebär ett avskaffande av 3 kap. 1 a § första stycket 4 om att en fastighetsbildning som medför att en tredimensionell fastighet nybildas eller ombildas endast får ske om fastigheten är avsedd för bostadsändamål är ägnad att omfatta minst tre bostadslägenheter.
Att äga sin bostad innebär för många människor en social trygghet som inte kan mätas i pengar. Den 19 februari 2009 tog riksdagen beslut om att införa lagregler som gör det möjligt att inneha enskilda lägenheter med äganderätt, s.k. ägarlägenheter. Lagändringarna började gälla den 1 maj 2009. Det är en efterlängtad förändring. Det enda alternativet för den som velat investera i sin lägenhet har tidigare varit upplåtelseformen bostadsrätt. Men som medlem i en bostads- eller bostadsrättsförening köper man sig endast rätt till nyttjande av en lägenhet i sin förening. Bostadsägande har alltså tidigare varit förbehållet villa- eller radhusägare.
Vi hoppas att införandet av ägarlägenheter var början på en större reform för att öka den egna äganderätten i Sverige. Regeringen har gett svenskar möjligheten till en upplåtelseform där man kan stå på egna ben på bostadsmarknaden. Tyvärr är dagens lagändringar begränsade genom att det endast gäller vid nyproduktion av bostäder. Inte bara boende i nybyggnationer bör ges möjligheten att utnyttja denna viktiga reform utan också människor som idag är boende i befintliga bostads- och hyresrätter.
Ett andra nödvändigt steg i en reform för att öka den egna äganderätten är ett upphävande av den omotiverade bestämmelsen i fastighetsbildningslagen som kräver att tredimensionella fastigheter omfattar minst tre bostadslägenheter. Vi anser att det är viktigt att regelverket för tredimensionell fastighetsbildning även inkluderas i regelverket för ägarlägenheter. En gräns om minst tre lägenheter för tredimensionell fastighetsbildning begränsar reformen för ägarlägenheter och bör därför avskaffas.
I villaområden, på landsbygden eller i skärgården kan positiva effekter uppnås om möjlighet skapas för större småhus att uppdelas i flera fastigheter. När lagen om tredimensionella fastigheter diskuterades fanns förhoppningar om att den nya lagen skulle kunna innebära en lösning för äldre och ensamstående som skulle vilja bo kvar i sitt hus på landsbygden eller i skärgården men som har begränsade resurser att göra detta.
Med en lagstiftning för ägarlägenheter skulle exempelvis övre halvan av huset kunna säljas, vilket borde vara attraktivt särskilt i områden med bostadsbrist. Om del av fastigheten säljs till fritidsboende bereder det möjlighet för bofasta att bo kvar samt för arvingar att lösa ut syskon.
I och med ägarlägenheter kan lägenhetsinnehavare äga sin lägenhet på samma sätt som en villa. Du äger din bostad och kan fritt överlåta eller hyra ut den utan någon annans godkännande. Köparen finansierar själv affären i bank, med lägenheten som säkerhet, och blir ägare till sin egen del i fastigheten. Detta är en boendeform som upprätthåller människors rätt till ägande, och är en stor del i lösningen av bostadsmarknadens problem. Alla förtjänar möjligheten att få äga sin lägenhet.