Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om en översyn av namnlagen.
Det blir allt vanligare att svenskar bär ett mellannamn, antingen på grund av giftermål eller på grund av att deras föräldrar har olika efternamn. Men det är väldigt olika hur personer med mellannamn väljer att använda dem. En del säger alltid såväl mellannamn som efternamn när de presenterar sig, har med alltihop i sin namnteckning, i telefonkatalogen, i e-postadressen etc. medan andra till vardags bara använder efternamnet och tar fram mellannamnet bara vid speciella tillfällen.
Förr registrerades inte tilltalsnamn i folkbokföringen, utan alla ens förnamn hade samma dignitet. Ofta fick lärare vid läsårets början reda ut vilket namn eleverna skulle kallas, särskilt ifall deras tilltalsnamn inte var det förnamn som stod först. Det där var förstås opraktiskt, så sedan införde man nuvarande system, där föräldrar i samband med att de anmäler vad ett nyfött barn ska heta, samtidigt får ange vilket av förnamnen som är tilltalsnamn. Vi tycker nu att det är dags för nästa reform, nämligen att alla som bär ett mellannamn får möjlighet att ange om de vill ha bara efternamnet eller mellannamn plus efternamn som ”tilltalsnamn”.
Men namnlagen är ingen okomplicerad fråga och det gäller även för förhållandet mellan namnlagens mening och dess utförande. Namnlagen bör därför vara föremål för en översyn som beaktar den problematik som beskrivs ovan.