Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om behovet av bostäder för äldre.
Morgondagens bostadspolitik berör i högsta grad våra äldre medborgare. Om något årtionde ökar behovet av funktionella bostäder för äldre dramatiskt. Redan idag är det på många håll brist på lägenheter.
En stor del av nuvarande nyproduktion är dessutom dyra bostadsrätter utom räckhåll för pensionärer med vanliga inkomster. Ska äldre människor få en verklig valfrihet i boendet krävs olika insatser från samhällets sida.
Det behövs både fler särskilda boenden och trygghetsboenden och fler tillgängliga bostäder och boendemiljöer i det vanliga bostadsbeståndet. Tillgängligheten har idag brister. Äldre människor med nedsatt rörelseförmåga blir många gånger fångna i sina lägenheter. De kan bara komma ut i den mån de får hjälp med det. Livsutrymmet och därmed livskvaliteten blir mindre. Men även inne i lägenheten begränsas de äldres liv: dörrbredder, trösklar och alltför små toalettutrymmen för att det ska ge en god komfort åt dem som behöver gånghjälpmedel eller rullstol.
Om vi ska tala om en valfrihet när det gäller boendet måste personer också kunna bo kvar i sin under goda förhållanden. Dåliga boendevillkor kan tvinga människor att lämna sin invanda miljö där de trivs och känner sig hemma. Även det är något som kan inverka menligt på livskvaliteten.
Det måste därför ställas krav på skärpta regler i byggnadslagstiftningen vad gäller tillgänglighet.
Vid upprustningar av gamla bostäder måste otillgängliga miljöer, så långt det är möjligt, byggas bort.
Det finns all anledning att fundera över hur samhällets stöd vid till exempel installation av hissar ska kunna se ut. Behovet av både upprustning och nyproduktion av goda och tillgängliga bostäder för äldre är alltså stort, och samhällets ansvar för detta vilar tungt. Tillgängligheten handlar också om samhällsplanering, alltifrån närhet till offentlig och kommersiell service till åtgärder i utemiljön.