Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att snarast återkomma till riksdagen med förslag till hur regler för rimliga och anständiga ersättningar ska utformas i samband med expropriation.
Sverige har länge kritiserats för sitt bristande skydd för äganderätten. Nu är äganderätten visserligen inget entydigt och väl definierat begrepp utan innehåller en rad olika komponenter, varför det bristande skyddet knappast kan sägas gälla generellt och i alla dessa delar.
En av de komponenter som blivit mest kritiserad rör det allmännas rätt att med tvång tillskansa sig privat egendom. Frågor som när denna rätt skall få utövas, vilka villkor som skall vara uppfyllda och vilken kompensation den som har blivit berövad sina tillgångar skall kunna räkna med anses i alltför hög grad vara skrivna med det allmännas bästa för ögonen.
Frågan är viktig och har diskuterats från tid till annan. Senast i utredningen SOU 2008:99 där utredarens uppdrag var att se över vilka principer som skall gälla för de ersättningar som skall betalas ut till den enskilde som fått sin tillgång tvångsinlöst.
De förslag som utredaren förde fram är alla förslag i rätt riktning. Men trots detta har ännu inget hänt, och något förslag från regeringen har vi ännu inte fått ta ställning till. Det är beklagligt. Problemet är gammalt och en snar lösning angelägen – inte minst för en regering som värnar företagsamhet och sysselsättning. Grunden för det är nämligen den privata äganderätten.
Mot denna bakgrund bör regeringen skyndsamt komma med förslag till riksdagen om vilka principer som skall införas och användas för att beräkna storleken på den ersättning som skall utgå i samband med expropriation.