Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att tillsätta en utredning med syftet att höja pensionsåldern men också utreda hur äldres arbetskraft bättre kan tas till vara.
Mellan åren 1800 och 1920 ökade medellivslängden i Sverige från 37 till hela 60 år. I dag år 2008 blir många svenska kvinnor uppemot 90 år, och även bland männen finner vi flertalet som passerar 80-årsstrecket. Tillgången på bättre föda, minskad barna- och mödradödlighet, medicinska, ekonomiska och sociala framgångar har tillsammans varit faktorer som bidragit till denna höjda medellivslängd.
När den allmänna folkpensionen infördes 1913 var pensionsåldern i Sverige 67 år och medellivslängden 58 år. Enligt Äldreutredningen skulle minst hälften av alla svenskar vara tvungna att arbeta till 79 år för att trygga vår välfärd. Höjd pensionsålder diskuteras i många europeiska länder, men har hittills haft svårt att få genomslag i debatten, trots att EU:s Lissabonstrategi syftar till att höja produktiviteten i vår ekonomi.
Utmaningarna är många på vår egen europeiska kontinent. Eurostats senaste befolkningsprognos visar att det enbart kommer att finnas två yrkesarbetande för varje pensionär i EU år 2050 jämfört med fyra idag. Kalla fakta är att Europas befolkning minskar. Andelen äldre blir fler och andelen individer i arbetsför ålder minskar.
Med denna takt på utvecklingen kommer välfärdssystemen att sättas under hårt tryck och pensioner, hälso- och sjukvård kommer att bli svårare att hålla på samma nivå. Därför måste vi våga börja prata om att höjd pensionsålder mycket väl skulle kunna vara ett verkningsfullt instrument för att ge pensionärerna en bättre levnadsstandard och dessutom för framtiden kunna underlätta vården och omsorgens finansiering. Incitamenten för att fler arbetar längre måste uppmuntras. En tänkbar lösning är en höjd pensionsålder från 67 år till 70 år. Detta bör utredas. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.