Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att se över förutsättningarna för att undersöka grunden för beräkning av arbetlöshetsersättningen.
Sedan januari 2007 beräknas normalarbetstid och dagpenning utifrån en genomsnittlig arbetstid under en ramtid på tolv månader. Tidigare kunde arbetsvillkoret uppfyllas på sex månader. Denna förändring medför att en person som har en vikarieanställning på heltid under sex månader får sin intjänade lön utslagen på ett helt år – om personen inte lyckas hitta ett nytt jobb under den återstående ramtiden – vilket påverkar ersättningsnivån. I detta fall reducerades a-kasseersättningen eftersom man räknar om den baserat på den lön personen har haft på sitt vikariat.
Det finns dock en skyddsregel för den som uppfyller nytt arbetsvillkor under en ersättningsperiod, se 27 a § ALF.
Den nya beräkningsgrunden kan i en del fall leda till för samhället oönskade effekter. Exempelvis kan en person som tidigare haft en hyggligt bra a-kasseersättning, undvika att ta ett jobb som varar mindre än tolv månader för att inte riskera att få en lägre ersättning än innan.
För att undvika inlåsningseffekter som denna vore det önskvärt att se över förutsättningarna för att undersöka möjliga alternativ för att undvika dessa oönskade effekter för både samhälle och individ, samtidigt som arbetslinjen bevaras.