Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om arbetsmarknadspolitiska insatser riktade till dem med störst behov.
Det råder inte längre någon tvekan om att det inträffat en kraftig konjunktursvängning i vårt land. Varje dag kan vi notera att varslen kommer tätt inom olika branscher. Värst drabbade är de anställda som jobbar inom fordonsindustrin och dess underleverantörer, så här långt. Tecken tyder dock på att situationen fortlöpande förvärras på svensk arbetsmarknad. Till detta ser vi hur krisen inom de finansiella sektorerna breder ut sig. I budgetmotionen verkar inte regeringen ta den kommande arbetsmarknadspolitiska situationen på allvar. De åtgärder man aviserar för kommande budgetår är av fortsatta generella insatser, framförallt bestående av skattesänkningar för redan anställda. Denna politik kommer inte på några villkor att hjälpa och stödja dem som står längst från arbetsmarknaden.
Vi kan med andra ord konstatera att regeringens arbetsmarknadspolitik inte når dem som är svårast arbetslösa och som står längst ifrån arbetslivet. Detta är som vi ser det ett resultat av att regeringen dramatiskt har dragit ner antalet riktade åtgärder inom arbetsmarknadspolitiken under de år den haft regeringsmakten i vårt land. Vi anser att regeringen för en cynisk och orättvis politik som ytterst drabbar dem som är i störst behov av samhällets stöd.
Vi anser att arbetsmarknadspolitiken måste innehålla tydligt riktade stöd till dem som har de största behoven av hjälp för att få en chans att komma ut i arbetslivet. Då hjälper inte generella lösningar som smetas ut på bredden. Det är oacceptabelt att långtidsarbetslösa nu lämnas åt sitt öde av den förda regeringspolitiken. I lågkonjunktur har en rätt förd arbetsmarknadspolitik en viktig roll att spela.
Därför måste arbetsmarknadspolitiken bli mycket mer tydligt inriktad mot de utsatta grupperna i samhället.