Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till lagstiftning om hushållsarbetarnas anställningsskydd, arbetstid och arbetsmiljö.
Avdraget för hushållstjänster har utvidgat denna arbetsmarknad, vilket gör det angeläget att åtgärda bristerna i lagstiftningen för dessa arbetstagare.
De hushållsarbetare som är anställda av privatpersoner är undantagna från både arbetsmiljölagen, arbetstidslagen och anställningsskyddslagen. Deras arbetsvillkor regleras istället i lagen om husligt arbete, som i princip bara är en uppdaterad version av hembiträdeslagen från 1940-talet. De hushållsarbetare som är anställda i hemserviceföretag omfattas inte av förbudet mot diskriminering på grund av kön, etnisk tillhörighet, trosuppfattning, funktionshinder eller sexuell läggning, och inte heller av de bestämmelser som reglerar tillsynen av arbetsmiljön.
Arbetsmiljöinspektörers och skyddsombuds möjligheter att granska hushållsarbetarnas arbetsmiljö är alltså starkt begränsade. Även om det finns en teoretisk möjlighet i lagstiftningen (när det föreligger särskild anledning) är möjligheten i praktiken lika med noll. I Arbetsmiljöverkets arkiv finns inga spår av sådana ärenden. Detsamma gäller rättspraxis. Hushållsarbetare har alltså aldrig utsatts för diskriminering, enligt svenska domstolar.
Hushållstjänsterna är en växande gråzon i arbetslivet, en gråzon full av oklarheter och undantag från vanliga lagar. Det behövs en lagstiftning oavsett om avdraget för hushållstjänster kommer att finnas kvar eller ej. Varför skattebetalarna ska subventionera just denna tjänst är svårbegripligt. Den är en tydlig subvention till högre inkomsttagare. Motsvarande statsmedel satsade i forskning, entreprenörskap och utbildning skulle ge fler jobb. Svartarbetet minskar måhända, men ingen skatt är alltid lönsammare än låg skatt (genom subventionering), så svartarbetet och svartköpen lär bestå. Även om avdraget avskaffas lär dock privatpersoner i viss utsträckning köpa vita hushållstjänster. Lagstiftningsbehovet kvarstår alltså.