Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om en framtida arbetslivsforskning i Sverige.
Samtidigt som regeringen genomfört stora förändringar inom arbetsmarknadspolitiken så nedrustades arbetslivs- och arbetsmiljöforskningen. Den 1 juli 2007 upphörde Arbetslivsmyndigheten. Konsekvenserna av detta är att 350 miljoner kronor, liksom 300 forskare, försvunnit från arbetslivsforskningen. Detta motsvarar en tredjedel av landets samlade resurser på forskningen inom området. Samtidigt har universitet och högskolor inte tillförts några nya medel för att ta över Arbetslivsinstitutets uppgifter.
Därutöver har regeringen minskat resurserna för Arbetsmiljömyndigheten under de närmaste åren. Antalet inspektioner på våra arbetsplatser minskar kraftigt. Tidigare var Sverige ett föregångsland inom arbetsmiljöområdet. Vi drar oss nu ur de stora internationella samarbetsorganen. I dag är det endast Sverige och Portugal av EU-länderna som saknar arbetslivsforskning.
För en framgångsrik politik på arbetslivsområdet krävs fortlöpande dialog med en aktiv forskning. Det behövs kunskaper om arbetslivets organisation, arbetsmiljö, arbetsskador, ledning, inflytande och delaktighet, alltså kunskaper om vad som krävs för att skapa ett gott arbetsliv som inte slår ut människor.
När förhållandena på den svenska arbetsmarknaden ändras i den takt de gjort under den gångna mandatperioden behövs arbetslivsforskningen extra mycket. Man måste våga ställa de kritiska frågorna samtidigt som man utvecklar en grund för goda politiska lösningar.
Vårt land får inte möta framtiden med en rovdrift av arbetstagarna utan i stället är vi i behov av att stärka arbetsmiljön som våra arbetstagare lever i dagligen. Arbetskraft kommer inom en framtid att vara en bristvara. Däri ligger vår utmaning att forma de goda arbetsplatserna där arbetsmiljöarbetet stärks i hela vårt land.