Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att föra in vuxnas konfliktlösning för minskad familjesplittring som ett nytt jämställdhetsmål.
Regeringens mål för att motverka diskriminering och främja jämställdhet har bred uppslutning i Sverige, så även i riksdagen. Det samma gäller främjandet av barns rättigheter.
Oavsett vilken uppfattning var och en har om skilsmässor, är det tveklöst så att en skilsmässa för barnen innebär att föräldrarna inte klarat av att lösa sina inbördes konflikter utan att ge upp det gemensamma hemmet. För många barn är just det gemensamma hemmet med sina föräldrar, präglat av en kärleksfull anda och förstående miljö, något man värdesätter enormt, inte minst när de som vuxna blickar tillbaka på sin uppväxttid. Det svenska samhället ska inte i sin lagstiftning eller folkhälsopolitiska målsättning tappa bort detta perspektiv.
En vanlig orsak till konflikter är bristande respekt mellan makarna och missnöje rörande arbetsfördelningen i vardagslivet, det som ofta kallas jämställdhet i relationen.
Ett bevis för att det politiska arbetet för jämställdhet och delat ansvarstagande mellan föräldrarna i hemmet långt ifrån har uppnåtts är just att samlivet i osedvanligt hög grad i Sverige slutar i oupplösliga konflikter och till sist i skilsmässor.
Det jämställda Sverige borde vara ett konfliktlösningens Sverige där makar kan vandra vidare gemensamt efter att ha fått hjälp att arbeta sig igenom motsättningar. Den bild som barnen – och omvärlden – får av det land som betonar jämställdheten hemma och internationellt så starkt som just Sverige, är att just här ger man upp i konflikterna tidigare och oftare än på de flesta andra håll. Jämställdhet utan en realistisk koppling till vardagslivets handfasta verklighet och konfliktlösning blir lätt en teoretisk produkt. Skilsmässostatistiken i vårt land bär vittnesmål om detta.
Naturligtvis ska det civila samhällets insatser välkomnas, men även svenska staten bör ge äktenskap och vuxnas relationer sitt stöd, och uppmuntra till sund och långvarig samlevnad, inte minst för barnens skull och för samhällets stabilitet. Det bör därför inrättas ett nytt jämställdhetspolitiskt mål: konfliktlösning för minskad familjesplittring.