Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om möjliga arbetsmarknadsåtgärder i Gävleborg.
Gävleborgs län har drabbats hårt av krisen. En stor del av industrin har genomfört stora neddragningar, vilket gjort att arbetslösheten ökat lavinartat under det senaste året i länet.
Länet har rikets näst högsta arbetslöshet, för närvarande nästa 6 procent av befolkningen mellan 16 och 64 år.
Arbetsmarknaden i Gävleborgs län har sin tyngdpunkt i tillverkningsindustri och inom vård och omsorg. Arbetsplatserna i länet är också stora jämfört med riket i genomsnitt. Det gör att neddragningarna i de större företagen också snabbt får effekter för den mer småskaliga industrin och företagen.
Samtidigt finns det en stor optimism om att länet med hjälp av rätt åtgärder och stöd kan gå stärkt ur lågkonjunkturen. Det finns ett stabilt näringsliv som på många områden är världsledande, som när det vänder kommer att behöva den arbetskraft som nu varslas. Mycket kan vi göra själva i länet, men vissa frågor behöver lösas på nationell nivå och med statligt stöd. Om vi ska klara tillväxten i framtiden krävs att vi samtidigt angriper en rad strukturella problem i länets arbetsmarknad.
I rådande läge anser vi det motiverat att våga pröva nya möjligheter till förbättrade villkor för studerande på områden där det råder brist på arbetskraft och för varslade eller uppsagda som behöver stärka sin kompetens på kortare sikt. Erfarenheterna från liknande satsningar är goda och bör kunna prövas igen.
Vi anser att möjligheter till deltidsstudier även om man är arbetssökande bör ses över. Det skulle kunna leda till att arbetslösa med lägre utbildning på eget initiativ skulle använda en del av tiden till att förbättra sin kompetens och därmed förbättra förutsättningarna att få jobb när konjunkturen vänder.
Vi anser att det är viktigt att hitta former som gör att företagen i möjligaste mån kan behålla sin personal i konjunktursvackor. En modell som tidigare tillämpats är 4-dagarsveckor och en utbildningsdag med en ersättning motsvarande a-kassenivån. Vi anser att vi behöver se över hur man hitta former för att bättre klara konjunktursvackor i framtiden.
Det regionalpolitiska anslaget ligger till grund för många delar av de utvecklingsinsatser som länet självt har tagit ansvar för att driva. Bland annat används det, i samverkan med Almi, Norrlandsfonden och banker, som stöd till utvecklingsarbetet i små och medelstora företag. Det finns många företag som trots det svåra ekonomiska läget vill investera, och i detta läge har det regionalpolitiska anslaget en betydelse. Uppföljningar visar att företagsstödet skapat 500 arbetstillfällen och att det är ett effektivt sätt att bevara arbetstillfällen. Vi tror att en förstärkning av det regionalpolitiska anslaget skulle kunna ge ytterligare positiva effekter på sysselsättningen i länet.
Den utvecklingskraft som finns i kluster och forsknings- och utvecklingscentrum behöver ett fortsatt nära samarbete på nationell nivå. Inom stål-, verkstads- och materialindustri samt inom miljö- och energiteknik har Gävleborgs läns förutsättningar att vara ledande i landet, men det kräver resurser utöver det länet självt kan bidra med. En etablering av regionala centrum skulle enligt vår bedömning bidra till ökad tillväxt både i Gävleborg och för landet som helhet. Investeringskostnaderna skulle uppgå till 30 miljoner kronor under tre år och vara ganska små i förhållande till effekterna.
Vi anser att det finns behov av en rad åtgärder som berör kommunernas förutsättningar att klara jobben och kvaliteten inom den offentliga sektorn. En ökning av statsbidraget är en nödvändig åtgärd för att klara välfärden och arbetstillfällena i kommuner och landsting.
Vi ser också behovet av kompetensutveckling för att stödja kommunernas långsiktiga kvalitets- och kompetensutvecklingsarbete. Kompetensstegen som avslutades 2008/09 hade mycket positiva effekter för både personal och kommun. En förlängning av kompetensstegen på ytterligare tre år skulle bidra till en kvalitetsökning.
I många kommuner är VA-ledningarna gamla och i behov av byte eller renovering. Kostnaderna för att ersätta de gamla är så stora att många kommuner inte kan klara av det själva. Det skulle behövas någon form av stimulansbidrag för att få kommuner att komma igång med bytet.
Många skolor och äldreboenden skulle behöva rustas upp för att skapa bra miljöer. Men även här saknar många kommuner resurser att klara hela investeringsbehovet själva. Ett ROT- bidrag för upprustning av skolor skulle bidra till att upprustningen påbörjade och snabbades på.
Vi anser också att det nuvarande ROT-avdraget ska omfatta allmännyttiga fastigheter och privata hyresrätter. Sammantaget skulle dessa idéer leda till ökad sysselsättning och minska arbetslösheten i Gävleborg.