Motion till riksdagen
2009/10:A312
av Nils Oskar Nilsson och Anne Marie Brodén (m)

Arbetsförmedlingens upphandlingsalternativ


m1128

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att se över möjligheterna att utveckla Arbetsförmedlingens upphandlingsalternativ.

Motivering

Regeringen genomför betydande insatser för att motverka arbetslösheten i Sverige. Särskilda satsningar på totalt 32 miljarder kronor på nya åtgärder för 2010 och 24 miljarder kronor för 2011 kommer att bidra till en bättre tillväxt och fler jobb. Förstärkningen av resurser i kommuner och landsting kommer likaså möjliggöra att färre människor hamnar i arbetslöshet och utanförskap.

I finanskrisens och lågkonjunkturens spår stiger arbetslösheten i Sverige. I takt med detta ökar risken att fler människor hamnar i såväl tillfälligt som permanent utanförskap. Arbetsförmedlingen, som bär huvudansvaret för att bistå arbetssökande i att hitta nya jobb, spelar en nyckelroll i arbetet mot utanförskap och har idag tydliga verktyg och metoder till sitt förfogande. Som ett komplement till existerande verksamhet kan det på sikt finnas anledning att ytterligare utveckla upphandlingsalternativen för Arbetsförmedlingen för att på så sätt optimera möjligheterna till effektiv arbetsförmedling.

I dagsläget innehar Arbetsförmedlingen huvudansvaret för att bistå arbetslösa att hitta nya jobb. För många människor innebär arbetslöshet endast en kortare tid i utanförskap, ett utanförskap som bryts i takt med att alltfler jobb skapas när konjunkturen vänder. Erfarenheter från tidigare lågkonjunkturer understryker dock betydelsen av att utveckla nya metoder för att åter få människor i arbete och minska risken för att arbetslösheten biter sig fast när konjunkturen vänder uppåt igen.

En metod för att motverka såväl permanent utanförskap som tillfällig arbetslöshet är att ytterligare utveckla Arbetsförmedlingens upphandlingsalternativ. Arbetet med kvalificerad jobbcoachning, utbildning samt direkt jobbmatchning åläggs i nuläget huvudsakligen Arbetsförmedlingen, men delar av dessa områden skulle kunna vara föremål för upphandling av externa aktörer. Principiella grundtanken är att ge arbetssökande makt över sin situation och rätt att välja utförare av arbetsförmedlingstjänster.

En öppning för fler privata aktörer, med tydliga och välavvägda upphandlingar som bas, kan vara ett effektivt komplement till Arbetsförmedlingens verksamhet. Ökad konkurrens om arbetsförmedlingstjänster innebär för arbetssökande ökade möjligheter att själv välja utförare av arbetsförmedlingstjänsten och i sin tur ställa högre krav på utförare, vilket kan utöka möjligheterna till att hitta rätt jobb. Privata utförare skulle exempelvis kunna inrikta sin verksamhet mot arbetssökande med viss specifik kompetens eller inom en viss jobbkategori och således tydligare och enklare förmedla arbeten som matchar dessa förutsättningar. Likväl torde privata utförare i vissa fall effektivare kunna etablera specifika kontakter inom specifika branscher än om Arbetsförmedlingen självständigt skall upprätthålla alla dessa kontakter.

Genom att låta utförarna konkurrera om uppdragen ökar dessutom möjligheten att de utförare som presterar sämst resultat slutligen konkurreras ut, till nytta för såväl den arbetssökande som arbetsförmedlingen.

Ett utvecklat upphandlingssystem med en central upphandling och längre avtalsperioder leder till ökad konkurrens på arbetsförmedlingsmarknaden, vilket på sikt även kan medföra lägre kostnader för Arbetsförmedlingens verksamhet. Såväl begränsningar som möjligheter vilar i enskilda upphandlingars utformning. Ökad upphandling av arbetsförmedlingstjänster torde i detta sammanhang inte betraktas om ett avskaffande av Arbetsförmedlingens arbete utan snarare som ett utökat komplement till existerande verksamhet.

Stockholm den 5 oktober 2009

Nils Oskar Nilsson (m)

Anne Marie Brodén (m)