Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om en närmare samverkan mellan Arbetsförmedlingen i Norrköping och Linköping och att på försök nyttja arbetsmarknadsråden friare och där arbetsförmedlingens resurser kan användas friare.
Sedan Arbetsförmedlingen organiserats om har de tidigare arbetsmarknadsnämnderna ombildats till arbetsmarknadsråd. Förhoppningen med dessa måste vara att olika parter delar information och exempel mellan varandra och tänker gemensamt och strategiskt kring ödesfrågor som långtidsarbetslöshet, integration och ungas inträde på arbetsmarknaden. Personer med olika kompetens och olika befogenheter gör arbetet bredare och förankra det i flera organisationer. Men möjligheten måste sedan också finnas att reellt påverka arbetet.
Det som ansågs som ett problem med de tidigare arbetsmarknadsnämnderna var att de upplevdes sakna muskler. Att nämnderna saknat beslutsbefogenheter har lett till att många av de förslag som nämnderna velat genomföra inte har gått att realisera.
Det är möjligt att de nya arbetsmarknadsråden ännu inte hittat sin definitiva form, men tyvärr tyder mycket på att problemen fortsätter som tidigare, men nu under ett annat namn. Naturligtvis är det svårt för Arbetsförmedlingen med sina nationella direktiv att helt anpassa sig efter lokala och regionala förhållanden, men det är trots allt ett viktigt mål att sträva efter. Arbetsmarknaden och arbetsmarknadens problem ser olika ut i olika landsdelar, och måste därför tacklas på olika vis. Arbetsmarknadsrådens uppgift måste vara att anpassa arbetsmarknadspolitiska åtgärder för lokala behov. Råden måste ha reella möjligheter, klara mandat och resurser att påverka arbetsmarknadens lokala och regionala utformning.
I Norrköping och Linköping ser vi också klara fördelar med att samarbeta mer tillsammans med varandra, över kommungränsen. Två stora städer som har ambitionen att utgöra ett arbetsmarknadsområde och redan arbetar med konceptet ”fjärde storstadsregionen”.
Med anledning av detta ser vi gärna att Norrköpings och Linköpings arbetsmarknadsråd får arbeta friare och att även Arbetsförmedlingens resurser kan användas friare i dessa kommuner under en försökstid. Vinsten skulle förhoppningsvis vara en närmare och bättre förankring av åtgärder, fler i arbete och färre jobb som inte blev tillsatta.
Mot denna bakgrund finns anledning pröva möjligheten för Norrköping och Linköping att i en försöksverksamhet tillsammans nyttja arbetsmarknadsråden friare och även Arbetsförmedlingens resurser används friare än med dagens regelverk.