Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om arbetslivsforskning i Sverige.
Samtidigt som regeringen genomför stora förändringar inom arbetsmarknadspolitiken nedrustas arbetslivs- och arbetsmiljöforskningen. Den 1 juli 2007 upphörde Arbetslivsinstitutet. Konsekvenserna av detta är att 350 miljoner kronor, liksom 300 forskare, försvunnit från arbetslivsforskningen. Detta motsvarar en tredjedel av landets samlade resurser för forskningen inom området. Samtidigt har universitet och högskolor inte tillförts några nya medel för att ta över Arbetslivsinstitutets uppgifter.
Därutöver minskas resurserna för Arbetsmiljöverket med 30 procent under de närmaste åren. Antalet inspektioner på våra arbetsplatser minskar kraftigt. Tidigare var Sverige ett föregångsland inom arbetsmiljöområdet. Vi drar oss nu ur de stora internationella samarbetsorganen. I dag är det endast Sverige och Portugal av EU-länderna som saknar arbetslivsforskning.
För en framgångsrik politik på arbetslivsområdet krävs en fortlöpande dialog med en aktiv forskning. Det behövs kunskaper om arbetslivets organisation, om arbetsmiljö, arbetsskador, ledning, inflytande och delaktighet, alltså kunskaper om vad som krävs för att skapa ett gott arbetsliv som inte slår ut människor.
När förhållandena på den svenska arbetsmarknaden ändras i den takt de gör idag behövs arbetslivsforskningen extra mycket. Man måste våga ställa de kritiska frågorna samtidigt som man utvecklar en grund för goda politiska lösningar.