Socialförsäkringsutskottets betänkande

2009/10:SfU15

Trygghetssystemen för företagare – sjuk- och föräldraförsäkringen

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet proposition 2009/10:120 Trygghetssystemen för företagare i de delar som avser förändringar i sjuk- och föräldraförsäkringen.

Syftet med förslagen är att skapa större tydlighet och förutsägbarhet i regelverken, ökad likabehandling av företagare och anställda samt ökad valfrihet i sjukförsäkringen för företagare. Förslagen inom sjuk- och föräldraförsäkringen omfattar främst egenföretagare, dvs. personer som driver egen verksamhet i form av t.ex. enskild firma eller handelsbolag.

I propositionen föreslås att inom sjuk- och föräldraförsäkringen ska egenföretagare omfattas av ett generellt uppbyggnadsskede på 24 månader som innebär rätt till sjukpenninggrundande inkomst (SGI) motsvarande minst vad en anställd skulle få för ett liknande arbete. Det föreslås också att begränsningsregeln, i form av den s.k. jämförelseinkomsten, vid beräkning av SGI för egenföretagare ska tas bort.

Vidare föreslås att den grundläggande karenstiden i sjukförsäkringen för egenföretagare ska vara 7 dagar, vilket föranleder en generell sänkning av egenavgifterna med 0,74 procentenheter. Regeringen föreslår även att egenföretagare ska ges möjlighet att välja en längre karenstid på 14, 30, 60 eller 90 dagar.

Reglerna för allmänt högriskskydd föreslås bli ändrade så att detta skydd inträder vid påföljande sjukfall för en egenföretagare som omfattas av den grundläggande karenstiden på 7 sju dagar och som har haft fler än 21 karensdagar under sammantaget minst fem sjukperioder under en löpande tolvmånadersperiod.

När det gäller tillfällig föräldrapenning föreslås regler som mer liknar dem som gäller för anställda. Det innebär att delningstalet vid beräkning av denna förmån för egenföretagare ändras från 365 till 260 dagar och att den kan utges i högst fem kalenderdagar under en sjudagarsperiod.

Propositionen innehåller också förslag om ett generellt högkostnadsskydd avseende sjuklönekostnader för arbetsgivare. Arbetsgivare ges möjlighet att få ersättning för sjuklönekostnader som överstiger två och en halv gånger sjuklönekostnadernas genomsnittliga andel av lönekostnaderna för samtliga arbetsgivare.

Förslagen föreslås träda i kraft den 1 juli 2010.

Utskottet tillstyrker, med en redaktionell ändring i förslaget till lag om ändring i socialförsäkringsbalken, regeringens förslag. Vidare föreslår utskottet en ändrad lydelse av 13 kap. 33 § socialförsäkringsbalken.

I betänkandet finns ett särskilt yttrande (s, v, mp).

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Trygghetssystemen för företagare – sjuk- och föräldraförsäkringen

Riksdagen

a) antar regeringens förslag till

1. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

2. lag om ändring i lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet för närståendevård,

3. lag om ändring i lagen (1989:225) om ersättning till smittbärare,

4. lag om ändring i lagen (1991:1047) om sjuklön,

5. lag om ändring i lagen (1991:1047) om sjuklön,

6. lag om ändring i socialavgiftslagen (2000:980),

7. lag om ändring i socialförsäkringsbalken med den ändringen att ordet "avundas" i 13 kap. 36 § ska bytas ut mot "avrundas",

8. lag om ändring i lagen (2010:111) om införande av socialförsäkringsbalken,

b) beslutar

dels att 13 kap. 33 § socialförsäkringsbalken ska få ändrad lydelse i enlighet med vad utskottet föreslår i bilaga 3,

dels om sådan ändring av ingressen till regeringens förslag till lag om ändring i socialförsäkringsbalken som föranleds av detta.

Därmed bifaller riksdagen proposition 2009/10:120 i denna del.

Stockholm den 6 maj 2010

På socialförsäkringsutskottets vägnar

Gunnar Axén

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Gunnar Axén (m), Veronica Palm (s), Helena Rivière (m), Lars-Arne Staxäng (m), Solveig Zander (c), Siw Wittgren-Ahl (s), Ulf Nilsson (fp), Mats G Nilsson (m), Göte Wahlström (s), Lars Gustafsson (kd), Mikael Cederbratt (m), Kalle Larsson (v), Matilda Ernkrans (s), Fredrick Federley (c), Gunvor G Ericson (mp), Jasenko Omanovic (s) och Magdalena Streijffert (s).

Redogörelse för ärendet

I betänkandet behandlas proposition 2009/10:120 Trygghetssystemen för företagare i de delar som avser förändringar i sjuk- och föräldraförsäkringen. De delar av propositionen som avser förändringar i arbetslöshetsförsäkringen har överlämnats till arbetsmarknadsutskottet. En motion som väckts med anledning av propositionen avsåg de delar som bereds av arbetsmarknadsutskottet.

En särskild utredare, biträdd av en referensgrupp med företrädare för riksdagspartierna, har lämnat betänkandet Trygghetssystemen för företagare (SOU 2008:89) i oktober 2008. I budgetpropositionen för 2010 (prop. 2009/10:1) aviserade regeringen med utgångspunkt i betänkandet ett antal åtgärder för att stärka tryggheten för företagare. I budgetpropositionen aviserade regeringen också ett generellt högkostnadsskydd för sjuklönekostnader, omfattande alla arbetsgivare.

Några av förslagen i propositionen avviker från förslagen i betänkandet Trygghetssystemen för företagare. Förslagen har redovisats i promemorian Sjukpenninggrundande inkomst, karenstider och egenavgifter för egenföretagare (dnr N2008/6738/ENT).

Vad gäller förslaget till ändring i lagen (1991:1047) om sjuklön har Lagrådet tidigare yttrat sig över ett lagförslag som överensstämmer med det nu lämnade. Lagrådets yttrande över det tidigare förslaget godtogs, såvitt nu är i fråga, i sin helhet. Förslaget till ändring i socialavgiftslagen (2000:980) är enligt regeringen av sådan enkel beskaffenhet att Lagrådets hörande skulle sakna betydelse.

Regeringens förslag till riksdagsbeslut finns i bilaga 1 och regeringens lagförslag finns i bilaga 2. Inga motioner har väckts med anledning av propositionen i de delar som behandlas i detta betänkande. I bilaga 3 finns utskottets förslag till ändrad lydelse av 13 kap. 33 § socialförsäkringsbalken.

Utskottets överväganden

Trygghetssystemen för företagare – sjuk- och föräldraförsäkringen

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen antar regeringens lagförslag.

Det innebär att egenföretagare inom sjuk- och föräldraförsäkringen omfattas av ett generellt uppbyggnadsskede på 24 månader där rätt till sjukpenninggrundande inkomst (SGI) motsvarar minst vad en anställd skulle få för ett liknande arbete. Vidare tas begränsningsregeln, i form av den s.k. jämförelseinkomsten, vid beräkning av SGI för egenföretagare bort. Den grundläggande karenstiden i sjukförsäkringen för egenföretagare blir 7 dagar, vilket föranleder en generell sänkning av egenavgifterna med 0,74 procentenheter, och egenföretagare ges möjlighet att välja en längre karenstid på 14, 30, 60 eller 90 dagar. Det allmänna högriskskyddet ändras så att detta skydd inträder vid påföljande sjukfall för en egenföretagare som har haft fler än 21 karensdagar under sammantaget minst fem sjukperioder under en löpande tolvmånadersperiod.

Delningstalet vid beräkning av tillfällig föräldrapenning för egenföretagare ändras från 365 till 260 dagar och tillfällig föräldrapenning utges i högst fem kalenderdagar under en sjudagarsperiod.

Slutligen införs ett generellt högkostnadsskydd för arbetsgivare för sjuklönekostnader som överstiger två och en halv gånger sjuklönekostnadernas genomsnittliga andel av lönekostnaderna för samtliga arbetsgivare.

Jämför särskilt yttrande (s, v, mp).

Gällande ordning

En företagare som bedriver verksamhet i aktiebolagsform (fåmansbolag) betraktas som arbetstagare; inkomsterna behandlas skatterättsligt som inkomst av tjänst varför bolaget betalar arbetsgivaravgifter och företagaren omfattas av de socialförsäkringsregler som gäller för anställda. En egenföretagare har inkomst av näringsverksamhet, betalar själv sina egenavgifter och omfattas av de socialförsäkringsregler som gäller för personer som har inkomst av annat förvärvsarbete.

Sjukpenninggrundande inkomst (SGI) är den årliga inkomst i pengar som en försäkrad kan antas komma att få tills vidare för eget arbete, antingen som arbetstagare i allmän eller enskild tjänst (inkomst av anställning) eller på annan grund (inkomst av annat förvärvsarbete). För rätt till sjukpenning krävs att den försäkrade har en SGI som uppgår till minst 24 % av prisbasbeloppet, och vid beräkning av SGI bortses från inkomster som överstiger 7,5 prisbasbelopp. När det gäller föräldrapenning bortses från inkomster som överstiger 10 prisbasbelopp. Vid beräkning av dagersättningar ska SGI multipliceras med faktorn 0,97.

Enligt lagen (1991:1047) om sjuklön (SjLL) har arbetstagare under de första 14 dagarna av ett sjukfall rätt till sjuklön från arbetsgivaren. För den första dagen i sjuklöneperioden betalas ingen ersättning (karensdag). För de återstående dagarna behåller den anställde 80 % av lönen och andra anställningsförmåner.

Kalenderdagsberäknad sjukpenning betalas för samtliga ersättningsfall som varar mer än 14 dagar och utgörs av SGI delad med 365. Till den som har en SGI av annat förvärvsarbete, främst egenföretagare, och som inte valt karenstid samt till arbetslösa utges kalenderdagsberäknad sjukpenning från ersättningsperiodens början, med undantag för karensdagen.

För en egenföretagare bestäms SGI utifrån företagets resultat efter avdrag för kostnader, eventuella avsättningar och avgifter, men före skatteavdrag (nettointäkt). Inkomsterna får dock inte beräknas högre än skälig lön för liknande arbete för annans räkning, den s.k. jämförelseinkomsten. För egenföretagare får SGI beräknas till högre belopp än vad som framgår av den skatterättsliga nettointäkten, bl.a. under en verksamhets uppbyggnadsskede. Försäkringskassan fastställer en fiktiv SGI baserad på den s.k. jämförelseinkomsten.

En egenföretagare har möjlighet att anmäla en karenstid på 3 eller 30 dagar till Försäkringskassan. Den som inte valt karenstid omfattas av den grundläggande karensdagen. Anmälan om längre respektive kortare karenstid kan göras löpande under året för den som har inkomst av annat förvärvsarbete. Den valda karenstiden påverkar sjukförsäkringsavgiften i egenavgifterna. Den som har valt karenstid på 3 eller 30 dagar kan byta till en försäkring med kortare karenstid eller utan karenstid, dock endast så länge man inte har fyllt 55 år.

Antalet karensdagar är begränsat till 10 under en tolvmånadersperiod (allmänt högriskskydd). För en arbetstagare som lider av sjukdom som kan antas medföra ett större antal sjukperioder med sjuklön under en tolvmånadersperiod kan Försäkringskassan besluta om s.k. särskilt högriskskydd. Då betalas sjuklön ut för första dagen, och arbetsgivaren får ersättning från sjukförsäkringen. Vidare gäller ett särskilt högriskskydd för den som har en sjukdom som medför risk för en eller flera längre sjukperioder under en tolvmånadersperiod. Även i dessa fall får arbetsgivaren ersättning från sjukförsäkringen. Däremot betalas inte sjuklön ut för karensdag.

Företag vars sammanlagda lönekostnader under ett kalenderår – efter avdrag för sociala avgifter – inte beräknas överstiga summan av 130 gånger prisbasbeloppet har möjlighet att försäkra sig hos Försäkringskassan mot sjuklönekostnader som avser tid fr.o.m. den tredje ersättningsdagen.

Tillfällig föräldrapenning kan betalas ut under högst 60 dagar per barn och år vid bl.a. barns sjukdom eller smitta eller vid ordinarie vårdares sjukdom eller smitta. När de 60 dagarna är uttagna kan tillfällig föräldrapenning betalas ut under ytterligare 60 dagar per barn och år, men då endast vid barns sjukdom. De grundläggande villkoren för rätt till tillfällig föräldrapenning är att föräldern har behövt avstå från arbete för vård av barnet. Rätt till tillfällig föräldrapenning gäller inte för lediga dagar eller dagar med semester. Vid beräkningen av ersättning per dag ska en anställds årsinkomst delas med de timmar eller dagar som han eller hon arbetar per år medan en egenföretagares årsinkomst alltid delas med 365, s.k. kalenderdagsberäknad ersättning. Undantag gäller när en förälder önskar byta ut sin föräldrapenning, havandeskapspenning eller rehabiliteringspenning mot tillfällig föräldrapenning. I sådant fall delas förälderns årsinkomst alltid med 365, oavsett om han eller hon är anställd eller egenföretagare.

Propositionen

När det gäller begränsningsregeln vid beräkning av SGI för egenföretagare föreslås att den s.k. jämförelseinkomsten ska upphöra att gälla i sin nuvarande utformning. Att avskaffa jämförelseinkomsten som en begränsning medför att alla försäkrade kan få ersättning beräknad på arbetsinkomster upp till 7,5 prisbasbelopp med undantag för föräldrapenningen där ersättningen kan beräknas på arbetsinkomster upp till 10 prisbasbelopp. I propositionen anges att reglerna om jämförelseinkomst infördes för att kunna bestämma hur stor del av egenföretagarens skattepliktiga nettointäkt som var arbetsinkomst. Genom 1993 års företagsskattereform ändrades vissa skatteregler varför det enligt propositionen numera inte finns skäl att behålla reglerna om jämförelseinkomst i dess nuvarande utformning. Reglerna medför dessutom sammantaget en omfattande administration för enskilda egenföretagare och Försäkringskassan. De utgör också ett hinder i egenföretagares möjlighet att förutse sin SGI samt Försäkringskassans möjlighet att på ett enkelt sätt fastställa SGI för egenföretagare. Förståelsen för försäkringen torde enligt regeringen öka, och det blir en tydligare koppling mellan arbetsinkomst, erlagda avgifter och möjliga förmåner.

Enligt regeringens förslag ska dock reglerna om jämförelseinkomst fortfarande tillämpas i samband med beräkning av SGI under uppbyggnadsskede. Under en tid på 24 månader, räknat från den månad då företagaren har gjort eller borde ha gjort anmälan för viss registrering enligt skattebetalningslagen (arbetsgivar- och momsregistrering), ska SGI från näringsverksamheten beräknas till minst vad som motsvarar skälig avlöning för liknande arbete för annans räkning. I det fall den försäkrade inte har skyldighet att anmäla sig för registrering ska tiden på 24 månader räknas som om en sådan skyldighet hade gällt för honom eller henne.

I propositionen anges att när en verksamhet startas saknas förutsättningar för att beräkna en egenföretagares SGI utifrån en taxerad inkomst. Vidare kan enligt dagens regler vissa egenföretagare stå utan försäkringsskydd vid starten, och tidsperioden för vad som ska anses vara ett uppbyggnadsskede kan variera. Avsaknaden av ett SGI-skydd och den osäkerhet och oförutsägbarhet som finns kan enligt regeringen verka hämmande för nyföretagande. Med förslagen uppnås större tydlighet, förutsägbarhet och social trygghet vid nystart av företag. Om det införs generella regler underlättas och minskar också Försäkringskassans administration. Om den enskilde kan antas arbeta i större eller mindre omfattning än en heltidsarbetande, bör jämförelseinkomsten anpassas i motsvarande mån. Vid tillämpningen av vad som närmare ska avses med jämförelseinkomst föreslås att den praxis som finns i dag även fortsättningsvis ska gälla, bl.a. ska det gå att tillgodoräkna sig övrigt arbete för administration, reparation, jourarbete m.m. Vidare bör även den som t.ex. tvingas lägga ned ett nystartat företag och därefter på nytt startar ett företag kunna omfattas av förslaget om uppbyggnadsskede, liksom den som vid sidan av ett tidigare nystartat företag startar ytterligare ett företag. Regeringen förutsätter dock att Försäkringskassan noga följer upp och utvärderar effekterna av den föreslagna regeln.

Enligt propositionen ska även fortsättningsvis, efter att 24 månader har passerat, en individuell bedömning göras av om ett uppbyggnadsskede kan anses föreligga. Den praxis som i dag finns bör alltjämt kunna ligga till grund för denna bedömning.

Vad gäller karenstider i sjukförsäkringen föreslås dels att en grundläggande karenstid på 7 dagar införs för försäkrade med inkomst av annat förvärvsarbete, dels att en längre karenstid om 14, 30, 60 eller 90 dagar ska kunna väljas, dels att en särskild reglering för uppsägningstid vid begäran om kortare karenstid införs. Uppsägningstiden föreslås motsvara det antal dagar med vilken karenstiden förkortas. Vidare föreslås en övergångsregel om att den som har fyllt 55 år före ikraftträdandet ska ha möjlighet att t.o.m. utgången av september månad 2010 anmäla kortare karenstid, alternativt inte någon karenstid alls.

Med anledning av förslaget om en grundläggande karenstid på 7 dagar i sjukförsäkringen föreslås en rad följdändringar som gäller bl.a. havandeskapspenning, rehabiliteringspenning och ersättning för närståendevård.

Regeringen föreslår vidare att reglerna om allmänt högriskskydd ändras så att en egenföretagare som har haft fler än fem sjukperioder under en löpande tolvmånadersperiod, ska ha rätt till ersättning även för karensdagarna fr.o.m. den sjukperiod som inträder efter det att den försäkrade gått miste om sjukpenning för sammanlagt minst 21 dagar. Även regler om det särskilda högriskskyddet föreslås bli ändrade så att en egenföretagare, som beviljats sådant högriskskydd av Försäkringskassan, får sjukpenning även under den grundläggande karenstiden på 7 dagar.

Reglerna om allmänt och särskilt högriskskydd bör inte gälla de egenföretagare som väljer karenstid enligt de nya reglerna.

Sjukförsäkringsavgiftens nivå är beräknad utifrån att den grundläggande karenstiden är 1 dag. När karenstiden nu föreslås bli 7 dagar för försäkrade med inkomst av annat förvärvsarbete, dvs. främst egenföretagare, motiverar det minskade försäkringsinnehållet en sänkning av sjukförsäkringsavgiften inom egenavgifterna varför regeringen föreslår att den sänks med 0,74 procentenheter.

Regeringen föreslår att nuvarande frivilliga försäkring mot kostnader för sjuklön ersätts med ett generellt högkostnadsskydd som omfattar alla arbetsgivare. En arbetsgivare vars kostnader för sjuklön under ett kalenderår överstiger två och en halv gånger den beräknade genomsnittliga årliga sjuklönekostnaden för samtliga arbetsgivare ska kunna erhålla ersättning från sjukförsäkringen för överskjutande del av sjuklönekostnaden. Den genomsnittliga årliga sjuklönekostnaden, i form av en procentsats, bör beräknas och fastställas årligen. Ersättningen för sjuklönekostnader bör betalas ut kalenderårsvis i efterskott, och det bör vara möjligt att under vissa förutsättningar begära ersättning i förskott.

I propositionen anges att för små företag utgör sjuklöneansvaret ett ekonomiskt risktagande oavsett om företaget har en god arbetsmiljö eller inte. Små och speciellt nystartade företag som är på väg att etablera sig på marknaden är särskilt känsliga för denna risk, eftersom de ofta har dålig likviditet och små resurser i övrigt att hantera oväntade kostnadsökningar.

Regeringen föreslår en ändrad beräkningsmetod för egenföretagare vid uttag av tillfällig föräldrapenning. För försäkrade med inkomst av annat förvärvarbete föreslås att SGI ska delas med 260 och att tillfällig föräldrapenning i dessa fall ska kunna utges under högst fem kalenderdagar i en sjudagarsperiod.

Den tillfälliga föräldrapenningens storlek är inte enbart beroende av inkomstunderlaget utan även av den årsarbetstid som föräldern har. Sätten att bestämma årsarbetstid är olika för anställda och egenföretagare. I propositionen anges att orsaken till att egenföretagares årsarbetstid varken tim- eller dagberäknas vid uttag av dagersättningar är svårigheten att avgöra vilken arbetstid som kan ersättas för en näringsidkare som har möjlighet att själv förlägga sina arbetstider på ett för honom eller henne lämpligt sätt. Mot detta kan invändas att många egenföretagare inte har den friheten. Regeringen anser att det är viktigt att så långt som möjligt öka likabehandlingen mellan egenföretagare och anställda i trygghetssystemen. Att dela egenföretagares SGI med 260 vid beräkning av tillfällig föräldrapenning är en anpassning till en arbetstid motsvarande fem arbetsdagar per vecka. För de s.k. utbytesdagarna (då förmånen utges för tid då annars havandeskapspenning, föräldrapenning eller rehabiliteringspenning skulle ha uppburits) ska SGI även i fortsättningen delas med 365.

Utskottets ställningstagande

Utskottet kan konstatera att förslagen utgör en del av det reformarbete som regeringen genomför för att stärka incitamenten att starta, driva och utveckla företag. Trygghetssystemen har betydelse för företagsklimatet och för valet mellan anställning och företagande, för etablerade företagare samt för företags utveckling och tillväxt. Eftersom förslagen bidrar till stärkt trygghet för företagare kommer särskilt kvinnors företagande att främjas.

Utskottet välkomnar förslagen, som enligt utskottets mening kommer att skapa större tydlighet och förutsägbarhet i regelverken, ökad likabehandling av företagare och anställda och ökad valfrihet i sjukförsäkringen för företagare. Utskottet ser även positivt på förslaget om att införa ett generellt högkostnadsskydd för sjuklönekostnader för arbetsgivare.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag. Därutöver föreslår utskottet att riksdagen gör en följdändring i 13 kap. 33 § socialförsäkringsbalken.

Särskilt yttrande

Trygghetssystemen för företagare – sjuk- och föräldraförsäkringen (s, v, mp)

Veronica Palm (s), Siw Wittgren-Ahl (s), Göte Wahlström (s), Kalle Larsson (v), Matilda Ernkrans (s), Gunvor G Ericson (mp), Jasenko Omanovic (s) och Magdalena Streijffert (s) anför:

Vi förvånas över att regeringen väljer en lägre ambitionsnivå än vad utredningen föreslår i fråga om beräkning av sjukpenninggrundande inkomst för den som startar ett företag.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

Proposition 2009/10:120 Trygghetssystemen för företagare:

Riksdagen antar regeringens förslag till

1.    lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

2.    lag om ändring i lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet för närståendevård,

3.    lag om ändring i lagen (1989:225) om ersättning till smittbärare,

4.    lag om ändring i lagen (1991:1047) om sjuklön,

5.    lag om ändring i lagen (1991:1047) om sjuklön,

7.    lag om ändring i socialavgiftslagen (2000:980),

8.    lag om ändring i socialförsäkringsbalken,

9.    lag om ändring i lagen (2010:111) om införande av socialförsäkringsbalken.

Bilaga 2

Regeringens lagförslag

Bilaga 3

Utskottets lagförslag

Förslag till ändring i socialförsäkringsbalken

Nuvarande lydelse	Utskottets förslag
13 kap. 33 §
Tillfällig föräldrapenning beräknas enligt bestämmelserna om sjukpenning på normalnivån och sjukpenninggrundande inkomst i 25–28 kap. samt 34–38 §§ i detta kapitel, dock med undantag av bestämmelserna i – 27 kap. 27 § om karensdag, – 27 kap. 29–33 §§ om karenstid, och – 28 kap. 7 § 2 om beräknings-underlag för sjukpenning på fortsättningsnivån.	Tillfällig föräldrapenning beräknas enligt bestämmelserna om sjukpenning på normalnivån och sjukpenninggrundande inkomst i 25–28 kap. samt 34–38 §§ i detta kapitel, dock med undantag av bestämmelserna i – 27 kap. 27 § om karensdagar, – 27 kap. 29–33 §§ om karenstid, och – 28 kap. 7 § 2 om beräknings-underlag för sjukpenning på fortsättningsnivån.
För hel tillfällig föräldrapenning motsvarar ersättningsnivån förälderns beräkningsunderlag för sjukpenning på normalnivån enligt 28 kap. 7 § 1 grundat på en sjukpenninggrundande inkomst beräknad enligt första stycket (beräkningsunderlaget).