Konstitutionsutskottets betänkande 2009/10:KU12 | |
Riksdagsledamöternas pensionssystem | |
Sammanfattning
I detta betänkande behandlas riksdagsstyrelsens framställning 2009/10:RS1 Riksdagsledamöternas pensionssystem. Framställningen har inte föranlett några följdmotioner.
I framställningen föreslås nya regler för riksdagsledamöternas ålderspension, sjukpension och efterlevandeförmåner.
Utgångspunkten för ett nytt ålderspensionssystem har enligt riksdagsstyrelsen varit att pensionsförmånerna ska beräknas på samma sätt oavsett ledamotens ålder och att all tjänstgöringstid bör ge rätt till pension. Möjligheten att tjäna in en hel ålderspension på tolv år bör enligt riksdagsstyrelsen avskaffas, liksom den särskilda talmanspensionen, så att samma pensionsregler gäller för riksdagens talman som för övriga riksdagsledamöter.
En ny ordning för ledamöternas pensioner bör enligt riksdagsstyrelsen underlätta för personer att ”gå in i och ut ur politiken” utan att förlora i pensionshänseende. Systemet ska fungera så neutralt som möjligt i förhållande till om och när en person ska kandidera, avgå, åta sig tilläggsuppdrag etc. Ledamöternas pensionsförmåner ska vara förmånsbestämda, åtminstone tills vidare, men reglerna görs mer lika dem i ett avgiftsbestämt system genom att pensionsnivån bestäms av de sammanlagda inkomsterna under uppdragstiden. Härigenom blir ledamöternas pensionssystem enligt framställningen mer flexibelt och anpassat till de speciella förutsättningar som gäller för ledamotsuppdraget.
Alla pensionsförmåner ska enligt förslaget kallas ålderspension och tjänas in utan vare sig nedre eller övre åldersgräns. Intjänandetiden begränsas dock till högst 30 år. Riktmärket för pensionsnivån är den pension som en statstjänsteman beräknas få om han eller hon arbetar hos en statlig arbetsgivare från 23 års ålder och fortsätter där till 65 år, med en lön som hela tiden motsvarar ledamotsarvodet. I ledamöternas pensionssystem ska en sådan pensionsnivå dock kunna uppnås efter 30 års uppdragstid. Därmed kompenseras i viss mån för att ledamotsuppdraget kan medföra att löneutvecklingen i det tidigare förvärvsarbetet under tiden stannar av och får effekter på det fortsatta pensionsintjänandet vid en framtida återgång till yrkeslivet. Den som åtar sig ett ledamotsuppdrag ska inte behöva riskera att förlora i pensionshänseende.
Intjänade pensionsrätter ska enligt förslaget räknas om med förändringen av inkomstindex fram till pensioneringen. Pensionsbeloppet räknas därefter årligen om med förändringen av inkomstindex dividerat med 1,016. Har balansindex fastställts ska det användas i stället för inkomstindex.
Framställningen innehåller också förslag om ändrade regler för sjukpension och efterlevandeförmåner samt om att lagen (1996:304) om arvode m.m. till Sveriges ledamöter av Europaparlamentet, den s.k. företrädarlagen, ska upphöra att gälla.
De nya reglerna föreslås träda i kraft den 1 januari 2010 och omfatta alla ledamöter som då tjänstgör eller som senare kommer att tjänstgöra i riksdagen. Pensionsrätt för tjänstgöringstid före ikraftträdandet ska enligt framställningen räknas om till det nya systemet, med en viss schablonisering.
Som en jämförelse och skyddsregel ska de nuvarande pensionsreglerna, som innebär att hel ålderspension kan tjänas in på tolv år, behållas till valet 2014. Om denna ålderspension skulle ha blivit högre än pensionen enligt det nya beräkningssättet ska mellanskillnaden betalas ut som ett tilläggsbelopp.
Utskottet har begärt in ett yttrande från Lagrådet, bilaga 4.
Utskottet har följt Lagrådets synpunkter, som är av språklig och redaktionell karaktär, och lämnar i bilaga 3 lagförslag i dessa delar. I övrigt tillstyrker utskottet riksdagsstyrelsens lagförslag.
Utskottets förslag till riksdagsbeslut
1. | 8 kap. 5 och 9–12 §§, 9 kap. 1 och 6–8 §§, 11 kap. 2 och 7–8 §§ samt 13 kap. 21 § ersättningslagen |
| Riksdagen antar riksdagsstyrelsens förslag i bilaga 2 (lagförslag 1) till 8 kap. 5 och 9–12 §§, 9 kap. 1 och 6–8 §§, 11 kap. 2 och 7–8 §§ samt 13 kap. 21 § i lagen om ändring i lagen (1994:1065) om ekonomiska villkor för riksdagens ledamöter med den ändringen att bestämmelserna får den lydelse som utskottet föreslår i bilaga 3. Därmed bifaller riksdagen delvis framställning 2009/10:RS1 i denna del. |
2. | Ersättningslagen i övrigt |
| Riksdagen antar riksdagsstyrelsens förslag till lag om ändring i lagen (1994:1065) om ekonomiska villkor för riksdagens ledamöter i bilaga 2 (lagförslag 1) i de delar de inte omfattas av det som utskottet föreslagit under punkt 1. Därmed bifaller riksdagen framställning 2009/10:RS1 i denna del. |
3. | Övriga lagförslag |
| Riksdagen antar riksdagsstyrelsens förslag i bilaga 2 till a) lag om ändring i lagen (1994:1065) om ekonomiska villkor för riksdagsledamöter enligt lagförslag 2, med den ändringen att ordet "detta" ska bytas ut mot ordet "prisbasbeloppet" och att övergångsbestämmelsens andra mening ska ha följande lydelse: "Egenlivränta som fastställts före 2010 ska anknytas till prisbasbeloppet för 2010. Om året före det år då egenlivräntan börjar betalas ut är tidigare än 2010 ska egenlivräntan anknytas till prisbasbeloppet för detta tidigare år", b) lag om ändring i lagen (1996:304) om arvode m.m. till Sveriges ledamöter av Europaparlamentet enligt lagförslag 3, med den ändringen att ordet "detta" ska bytas ut mot ordet "prisbasbeloppet" och att övergångsbestämmelsens andra mening ska ha följande lydelse: "Egenlivränta som fastställts före 2010 ska anknytas till prisbasbeloppet för 2010. Om året före det år då egenlivräntan börjar betalas ut är tidigare än 2010 ska egenlivräntan anknytas till prisbasbeloppet för detta tidigare år", c) lag om upphävande av lagen (1996:304) om arvode m.m. till Sveriges ledamöter av Europaparlamentet enligt lagförslag 4, d) lag om ändring i lagen (1989:186) om överklagande av administrativa beslut av riksdagsförvaltningen och riksdagens myndigheter enligt lagförslag 5, e) lag om ändring i lagen (1993:1426) med instruktion för Riksdagens arvodesnämnd enligt lagförslag 6, f) lag om ändring i lagen (2000:419) med instruktion för riksdagsförvaltningen enligt lagförslag 7. Därmed bifaller riksdagen delvis framställning 2009/10:RS1 i denna del. |
Stockholm den 24 november 2009
På konstitutionsutskottets vägnar
Berit Andnor
Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Berit Andnor (s), Per Bill (m), Margareta Cederfelt (m), Andreas Norlén (m), Stefan Tornberg (c), Yilmaz Kerimo (s), Helene Petersson i Stockaryd (s), Björn Leivik (m), Ingvar Svensson (kd), Anna Tenje (m), Marianne Berg (v), Phia Andersson (s), Annie Johansson (c), Mikael Johansson (mp), Sinikka Bohlin (s), Tone Tingsgård (s) och Helena Bargholtz (fp).
Redogörelse för ärendet
Ärendet och dess beredning
Frågan om nya regler för riksdagsledamöternas pensioner har varit föremål för flera utredningar under ett antal år. Riksdagsstyrelsen tillsatte 2003 en kommitté med uppdrag att se över och modernisera lagen (1994:1065) om ekonomiska villkor för riksdagens ledamöter, ofta kallad ersättningslagen. Kommittén skulle bl.a. lämna förslag till reviderade bestämmelser om ledamöternas egenpensionsförmåner med utgångspunkt i pensionsavtalet för statligt anställda (PA03). I uppdraget ingick att särskilt analysera om en avgiftsbestämd del borde införas. Utredningen, som antog namnet Översynskommittén, lämnade 2005 i rapporten Ekonomiska villkor för riksdagens ledamöter (2004/05:URF2) förslag på ett nytt pensionssystem för riksdagsledamöter.
Förslaget innebar bl.a. att det för rätt till hel ålderspension inte skulle räcka med 12 uppdragsår, utan det skulle krävas 30 uppdragsår. Åldersgränsen om 50 år för rätt till ålderspension skulle slopas. Egenlivräntan skulle ersättas av ålderspensionsfribrev som beräknas enligt reglerna för ålderspension och värdesäkras med prisbasbeloppet varje år. Förslaget remissbehandlades.
Som ett led i beredningen av ärendet beslutade riksdagsstyrelsen att också utreda förutsättningarna för ett avgiftsbestämt pensionssystem för ledamöterna. Utredarna Ole Settergren och Boguslaw D. Mikula presenterade den 1 augusti 2005 ett förslag i promemorian Nya, enkla och föredömliga riksdagspensioner (dnr 245-3595-04/05). Enligt detta förslag skulle ledamöternas pensioner följa principerna för en avgiftsbestämd, ofonderad ålderspension. Även detta förslag remissbehandlades.
Riksdagsstyrelsen gav dessutom den 14 november 2005 f.d. kanslichefen Siv Helmer i uppdrag att ytterligare utreda förslaget om ett avgiftsbestämt pensionssystem. Siv Helmer konstaterade i juni 2007 att det av skatterättsliga skäl inte var möjligt att införa en avgiftsbestämd pension där riksdagen betalar in individuellt fonderade pensionsavgifter, eftersom riksdagsledamöterna inte är anställda vid riksdagen. En avgiftsbestämd pension måste därför utformas på annat sätt.
Frågan om ledamöternas pensionssystem diskuterades därefter i en beredningsgrupp, Pensionsgruppen, som leddes av talmannen och bestod av företrädare för de olika riksdagspartierna.
Den 26 september 2007 uppdrog riksdagsstyrelsen åt kanslichefen vid socialförsäkringsutskottet Karin Laan att göra en fördjupad studie av de två tidigare presenterade lösningarna. I beslutet angavs att partigrupperna skulle informeras om studiens resultat och att Pensionsgruppen skulle fortsätta sitt arbete.
Sedan företrädare för riksdagspartierna därefter enats om att de förestående förändringarna av pensionssystemet skulle inriktas på att komma till rätta med befintliga brister i systemet uppdrog riksdagsstyrelsen den 19 december 2007 åt Karin Laan att lägga fram förslag till ändringar av ledamöternas pensionssystem som så långt som möjligt undanröjer bristerna i systemet.
De främsta bristerna i det nuvarande systemet anses vara att det är åldersdiskriminerande eftersom yngre ledamöter får en alltför låg pension och inte anpassat till ledamöter och ersättare som har flera skilda tjänstgöringsperioder i riksdagen. Dessutom brukar det anföras att systemet inte är väl samordnat med andra pensionssystem.
Förslaget, som har anpassats till synpunkter från riksdagspartierna, redovisades i Rapport med förslag till ändringar i ledamöternas pensionssystem (dnr 230-1112-07/08). Rapporten har remissbehandlats.
Riksdagsstyrelsens förslag bygger på förslagen i rapporten.
Konstitutionsutskottet har begärt in Lagrådets yttrande över förslaget. Yttrandet presenteras i bilaga 4. Utskottet har beaktat Lagrådets synpunkter och föreslår i bilaga 3 justeringar i enlighet med dessa.
Framställningens huvudsakliga innehåll
I framställningen föreslås ändrade regler för riksdagsledamöternas pensionssystem, främst genom ändringar i lagen (1994:1065) om ekonomiska villkor för riksdagsledamöterna. Ändringarna innebär att riksdagsledamöternas pensionsförmåner ska beräknas på samma sätt oberoende av den enskilda ledamotens ålder och att all uppdragstid ska ge rätt till pension. Möjligheten att tjäna in en hel ålderspension på tolv år avskaffas, liksom den särskilda talmanspensionen. Dessutom föreslås vissa ändrade regler för riksdagsledamöternas sjukpension och efterlevandeförmåner.
Utskottets överväganden
Utskottets förslag i korthet
Utskottet, som har beaktat Lagrådets synpunkter, föreslår att riksdagen antar riksdagsstyrelsens förslag om ändrade regler för riksdagsledamöternas ålderspension, sjukpension och efterlevandeförmåner, med de ändringar som följer av utskottets lagförslag i bilaga 3, och om upphävande av den s.k. företrädarlagen.
Framställningen
Nya bestämmelser om ålderspension
Intjänande av ålderspension
Riksdagsstyrelsen har ansett att det är nödvändigt att ändra riksdagsledamöternas pensionssystem, till stor del på grund av att pensionsförmånerna för yngre ledamöter i dagens system har ansetts vara orimligt låga. I dagens system har en ledamot som vid avgången fyllt 50 år och som tjänstgjort i riksdagen under sex hela år rätt till ålderspension fr.o.m. den månad då han eller hon fyller 65 år eller den senare tidpunkt då uppdraget upphör. Pensionen beräknas på det pensionsgrundande arvodet under en femårsperiod närmast före avgångsåret. Pensionsgrundande arvode är ledamotsarvode och vissa tilläggsarvoden.
Framställningens förslag bygger på utgångspunkten att förtroendeuppdraget är detsamma oberoende av ledamotens ålder och sammanlagda uppdragstid och att pensionsförmånerna därför bör beräknas på samma sätt oavsett ledamotens ålder. Pensionssystemet bör också enligt riksdagsstyrelsen fungera så att personer kan gå ”in och ut ur politiken” utan att förlora i pensionshänseende och vara så neutralt som möjligt i förhållande till om en ledamot ska kandidera för en ny period respektive åta sig tilläggsuppdrag eller inte. Enligt förslaget är därför alla arvoden lika mycket värda i pensionshänseende, oavsett när under uppdragsperioden de erhållits.
Det är enligt riksdagsstyrelsen en fördel om riksdagsledamöternas pensionssystem liknar de övriga tjänstepensionssystem som är vanliga på arbetsmarknaden. Dessa tjänstepensioner går alltmer mot avgiftsbestämda förmåner med individuellt fonderade medel. Eftersom ledamöterna inte är anställda vid riksdagen har det dock inte ansetts möjligt att införa ett individuellt fonderat pensionssystem för riksdagsledamöter som innebär att pensionsförmånerna ska inkomstbeskattas först vid uttaget av pensionen. Riksdagsstyrelsen föreslår därför i stället att ledamöternas pensionsförmåner åtminstone tills vidare ska vara förmånsbestämda.
Riktmärket för pensionsnivån utgörs av den pension som en statstjänsteman beräknas få om han eller hon arbetar hos en statlig arbetsgivare från 23 års ålder och stannar där till 65 år, hela tiden med en lön som motsvarar ledamotsarvodet. Som riksdagsstyrelsen konstaterar är det inte realistiskt att en tjänsteman har en sådan lönenivå redan från 23 års ålder. Jämförelsen ska dock endast tjäna som underlag för värdering av hur mycket ett års intjänande på en jämförbar lönenivå motsvarar i pensionsnivå. För att i viss mån kompensera för att ledamotsuppdraget kan medföra att löneutvecklingen i det tidigare förvärvsarbetet under tiden stannar upp, vilket får effekter på det fortsatta pensionsintjänandet vid en framtida återgång till yrkeslivet, innebär förslaget att riksdagsledamotens intjänande av den nämnda pensionsnivån ska kunna göras på 30 år (i stället som i jämförelsefallet på 42 år). Om en ledamot har tjänstgjort mer än 30 år räknas pensionen på de senaste 30 åren.
Styrelsen föreslår vidare att ledamöternas pensionsrätter räknas om med förändringen av det inkomstindex som används i det allmänna pensionssystemet.
Utöver det faktiska ledamotsarvodet ska sådana tilläggsarvoden som betalas ut av riksdagsförvaltningen vara pensionsgrundande. Sådana pensionsgrundande tilläggsarvoden är arvode för en riksdagsledamots uppdrag i riksdagsstyrelsen, Nordiska rådets svenska delegation, Riksdagens överklagandenämnd och EU-nämnden.
Förslaget innebär att en ledamot får pensionsrätt för utbetalt ledamotsarvode och vissa tilläggsarvoden med 0,72 % för inkomster som, omräknat till helår, inte överstiger 7,5 inkomstbasbelopp och 2,40 % för inkomstdelar över denna nivå, dock högst 30 inkomstbasbelopp.
Uttag av ålderspension
Styrelsen anser att reglerna för uttag av ålderspension ska vara så flexibla som möjligt. Den som önskar ska enligt förslaget kunna ta ut sin pension redan vid 61 års ålder. För pension som tas ut före 65 års ålder minskas pensionsbeloppet i relation till hur lång tid som återstår till 65-årsdagen. Minskningen – 0,5 % per antal månader som när pensionen börjar tas ut återstår till 65 år – motsvarar den minskning som används vid förtida uttag av tilläggspension i det allmänna pensionssystemet. Styrelsen bedömer att de nuvarande möjligheterna till inkomstgaranti innebär att inte så många kommer att utnyttja rätten till förtida uttag av ålderspensionen. Den som tar ut sin ålderspension i förtid måste nämligen avstå från inkomstgarantin.
Pensionsrätten ska enligt förslaget kunna tjänas in utan övre åldersgräns och således även efter 65 års ålder.
Intjänade pensionsrätter ska räknas om med förändringen av inkomstindex fram till pensioneringen. Det inledande pensionsbeloppet för år utgörs av de indexerade pensionsrätterna med tillägg av en framtida årlig inkomsttillväxt av 1,6 %. Pensionsbeloppet räknas därefter årligen om med förändringen av inkomstindex utöver 1,6 procentenheter. Om balansindex har fastställts används det i stället för inkomstindex vid omräkning av pensionsbeloppet.
Talmanspensionen
Riksdagsstyrelsen konstaterar att den statliga chefspensionen har slopats, vilket innebär att chefstjänstemän, liksom statsråden, får i huvudsak samma ålderspensionsförmåner som övriga statstjänstemän. Det är därför enligt styrelsen rimligt att även talmannen omfattas av samma pensionsbestämmelser som övriga riksdagsledamöter. Den särskilda talmanspensionen föreslås därför bli avskaffad. Pensionsförmåner som tjänas in under talmanstiden ska enligt framställningen vara en integrerad del av pensionssystemet för ledamöter. Det ger ett neutralt pensionssystem även i förhållande till när under uppdragstiden som talmansuppdraget innehas.
Övergångsbestämmelser
De nya reglerna föreslås träda i kraft den 1 januari 2010 och omfatta alla ledamöter som då tjänstgör eller som senare kommer att tjänstgöra i riksdagen. De nya intjänandereglerna ska därmed tillämpas på all tjänstgöring som sker efter ikraftträdandet. För dem som tjänstgör både före och efter ikraftträdandet ska det tidigare intjänandet räknas om till det nya systemet, som en klumpsumma med viss schablonisering, för all tidigare tid.
Den retroaktiva pensionsrätten för tilläggsarvoden begränsas till sådana arvoden som betalats ut under perioden 2001–2009. Detta beror på att uppgifter om tilläggsarvoden som betalats ut av riksdagsförvaltningen före 2001 inte längre finns elektroniskt lagrade. Riksdagsstyrelsen uppskattar dock att de som berörs av denna tidsgräns och som alltså haft tilläggsarvoden före 2001 förmodligen också omfattas av den s.k. skyddsregeln som berörs nedan, och därför ändå som lägst får pension enligt dagens regler med tolv års intjänande för hel förmån.
Den retroaktiva pensionsrätten för tjänstgöringstid före 2010 gäller även för den som inte tjänstgör vid ikraftträdandet men som återvänder till riksdagen i framtiden.
För att den som redan omfattas av dagens pensionssystem inte ska riskera att redan fullgjord tjänstgöring leder till försämrade pensionsförmåner, föreslås en skyddsregel. Skyddsregeln konstrueras som ett tilläggsbelopp till pensionen och innebär att beloppet beräknas som om det nuvarande pensionssystemet hade fortsatt att gälla till valet 2014. För att omfattas av rätten till tilläggsbelopp ska ledamoten när han eller hon avgår ha fyllt 50 år och fullgjort minst sex hela år i riksdagen. Den som avgår vid valet 2010 ska således ha fyllt 50 år senast vid avgången, dvs. senast vid utgången av riksmötet 2009/10, och då fullgjort minst sex år i riksdagen. En ledamot som avgår exempelvis 2018, måste ha fyllt 50 år och fullgjort minst sex år i riksdagen senast vid utgången av riksmötet 2013/14 för att ha rätt till tilläggsbeloppet. Det uppställs däremot inget krav på att ledamoten ska ha avgått 2014, bara att han eller hon då uppfyllt ålders- och tidskraven. Tjänstgöringstid efter 2014 får således inte tillgodoräknas ledamoten vid beräkningen av om kraven för tilläggsbeloppet är uppfyllda. Tjänstgöringstid efter 2014 får inte heller räknas in i antalet hela år som jämförelsebeloppet ska beräknas på.
Tilläggsbeloppet motsvarar skillnaden mellan vad ålderspensionen enligt nuvarande ordning skulle ha varit det aktuella utbetalningsåret och pensionen enligt de föreslagna nya reglerna vid samma tillfälle.
Skyddsregeln tillämpas även på den som återkommer till riksdagen efter ikraftträdandet. Den som är nyvald i riksdagen hösten 2010 kommer däremot inte att få något tilläggsbelopp enligt denna skyddsregel.
Nya bestämmelser om sjukpension
Riksdagsstyrelsen föreslår att en särskild ersättning liksom i dag ska betalas ut till en ledamot som får hel sjukersättning eller hel aktivitetsersättning. Sådan ersättning bör enligt styrelsen även fortsättningsvis kallas sjukpension, vilket också är den term som används i PA03.
Styrelsen föreslår en förändring som innebär att det inte längre ska uppställas ett formellt krav på att ledamoten ska avgå från uppdraget på grund av sjukdomen. En ledamot som får hel sjukersättning men har kvar sitt uppdrag får ändå helt sjukavdrag på ledamotsarvodet och bör enligt förslaget omfattas av rätten till sjukpension. Däremot ska det krävas att arbetsoförmågan inträffar under uppdragstiden. En ledamot som redan före uppdragstiden hade en helt eller i det närmaste helt nedsatt arbetsförmåga ska därmed inte ha rätt till sjukpension från riksdagen.
Sjukpensionen ska kunna betalas ut endast så länge personen har rätt till sjuk- eller aktivitetsersättning från Försäkringskassan. Den som har sjukpension ska vara skyldig att anmäla till riksdagsförvaltningen om rätten till sjuk- eller aktivitetsersättning upphör eller om en hel förmån förändras till partiell sådan.
Under de fem första åren ska sjukpensionen enligt förslaget grundas på ledamotsarvodet och de eventuella tilläggsarvoden som ledamoten hade när arbetsförmågan blev helt nedsatt. Efter de fem första åren ska sjukpensionen, på samma sätt som gäller för inkomstgarantin, grundas på ledamotsarvodet men inte på tilläggsarvoden.
Förslaget innebär att procentsatserna för beräkning av sjukpension ska vara desamma som för statsanställda och att sjukpensionen ska följa förändringen av prisbasbeloppet, också det på samma sätt som för statsanställda. Sjukpension enligt de föreslagna reglerna ska beräknas även på talmansarvodet.
De nya reglerna föreslås gälla endast för den som tjänstgör och helt förlorar arbetsförmågan vid ikraftträdandet eller därefter. För den som vid ikraftträdandet redan har beviljats sjukpension ska de gamla reglerna fortsätta att gälla.
Nya bestämmelser om efterlevandeförmåner
Efterlevandepension
Efterlevande till ledamöter som avlidit under uppdragstiden bör enligt framställningen liksom enligt nuvarande regler omfattas av efterlevandepensionsförmånerna. Efterlevande till ersättare ska också omfattas, oavsett längden på förordnandet, om dödsfallet inträffar under tjänstgöringstiden. Dessutom ska efterlevande till den som har sjukpension enligt ersättningslagen omfattas.
Även efterlevande till en f.d. ledamot som avlider sedan han eller hon börjat ta ut ålderspension över en viss nivå ska kunna få efterlevandepension. Nivån bestäms till 1,5 inkomstbasbelopp per år (för närvarande 76 350 kr). Om ledamoten börjat ta ut ålderspensionen före 65 års ålder ska efterlevandepensionen grundas på den reducerade pensionsnivån. Efterlevandepension ska också omfatta efterlevande till en avgången ledamot som fyllt 65 år men skjutit upp sitt uttag av ålderspensionen.
Rätt till efterlevandepension bör däremot enligt förslaget inte längre finnas för tiden från en ledamots avgång till dess han eller hon börjar ta ut sin ålderspension. Det efterlevandeskydd som finns i inkomstgarantin bör i stället utsträckas till att omfatta även ledamöter som har rätt till varaktig inkomstgaranti. Detta förslag behandlas nedan.
Förmånskretsen för efterlevandepension ska omfatta make och barn under 20 år. Med make jämställs, liksom nu, vissa sambor. Med arvsberättigat barn jämställs barn som har mottagits i adoptionssyfte.
Om en ledamot avlider under tjänstgöringstiden ska enligt förslaget efterlevandepension till make eller motsvarande betalas ut under sex år, vilket innebär ett års förlängning jämfört med nuvarande regler. Efterlevandepension till barn ska utges t.o.m. den månad barnet fyller 20 år. När det gäller ledamöter som avlider under tjänstgöringstiden är tidsgränser och nivåer för efterlevandepensioner anpassade till vad som gäller för statstjänstemän enligt PA03.
Förslaget innebär också att efterlevandepensionen till make eller motsvarande, till skillnad från vad som gäller i dag, inte ska upphöra om maken gifter om sig. Även detta är i enlighet med vad som gäller enligt PA03.
Om det inte finns någon pensionsberättigad make eller motsvarande får barnen även dela på de belopp som annars skulle ha betalats till en make.
Den kompletterande efterlevandepensionen ska enligt förslaget inte finnas kvar annat än övergångsvis. Den betalas då ut till en efterlevande make fr.o.m. det sjunde året efter dödsfallet. Den kompletterande efterlevandepensionen upphör dock om maken gifter om sig.
Efterlevandeskydd i inkomstgarantin
Det nuvarande efterlevandeskyddet i inkomstgarantin omfattar barn till ledamöter som lämnar riksdagen efter minst sex hela år men inte har rätt till ålderspension. Efterlevandeskyddet gäller vid dödsfall som inträffar under tiden för inkomstgarantin.
Styrelsen föreslår i framställningen att detta efterlevandeskydd utsträcks till att omfatta också barn till f.d. ledamöter som vid avgången uppnått 50 års ålder och varit ledamot under minst sex år. Make ska liksom i dag kunna beviljas förmånen endast om det finns särskilda skäl. Efterlevandeskyddet i inkomstgarantin höjs från ett halvt till ett helt prisbasbelopp per förmånsberättigad (42 800 kr i 2009 års värde). Vidare bör beloppet betalas ut till dess barnet fyller 20 år. Till berättigad make betalas beloppet dock fortfarande ut under högst fem år.
Övergångsbestämmelser
De nya bestämmelserna ska enligt förslaget tillämpas på alla ledamöter som tjänstgör vid ikraftträdandet eller därefter. Det medför att gamla bestämmelser tillämpas på förmåner efter den som avlidit före ikraftträdandet samt på den som avgått före ikraftträdandet och inte återkommit i tjänst därefter.
Företrädarlagen
I företrädarlagen har fr.o.m. den 14 juli 2009 gjorts betydande ändringar för att anpassa lagen till Europaparlamentets nya ledamotsstadga och till möjligheten för omvalda ledamöter att vid stadgans ikraftträdande genom ett särskilt förfarande välja att stå kvar i det nationella systemet.
Eftersom ingen av de omvalda svenska ledamöterna inom föreskriven tid har anmält till Europaparlamentets talman att han eller hon vill stå kvar i det nationella systemet bör företrädarlagen enligt riksdagsstyrelsen upphöra att gälla. Den ska dock fortfarande tillämpas på egenpension och efterlevandepension som intjänats för tid före ikraftträdandet och inte avser personer som fullgör tid i riksdagen efter utgången av 2009. Företrädarlagen ska också tillämpas övergångsvis på inkomstgaranti, och därtill knutet efterlevandeskydd, som hänför sig till tid i Europaparlamentet och riksdagen som fullgjorts före upphörandet.
Utskottets ställningstagande
De föreslagna reglerna innebär att all uppdragstid, oberoende av ledamotens ålder och sammanlagda tid i riksdagen, blir lika mycket värd i pensionshänseende. De underlättar också för förtroendevalda att ”gå in i och ut ur politiken”. Utskottet ser detta som värdefullt. Utskottet ser det också som demokratiskt värdefullt att förtroendevaldas överväganden om att exempelvis kandidera, avgå eller åta sig tilläggsuppdrag inte riskerar att påverkas av pensionsbestämmelserna. Utskottet ställer sig därför bakom riksdagsstyrelsens förslag och föreslår att riksdagen antar riksdagsstyrelsens lagförslag, med de redaktionella ändringar utskottet föreslår med anledning av Lagrådets synpunkter.
Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag
Framställningen
Framställning 2009/10:RS1 Riksdagsledamöternas pensionssystem:
Riksdagen antar riksdagsstyrelsens förslag till
1. lag om ändring i lagen (1994:1065) om ekonomiska villkor för riksdagens ledamöter (lagförslag 2.1),
2. lag om ändring i lagen (1994:1065) om ekonomiska villkor för riksdagens ledamöter (lagförslag 2.2),
3. lag om ändring i lagen (1996:304) om arvode m.m. till Sveriges ledamöter av Europaparlamentet (lagförslag 2.3),
4. lag om upphävande av lagen (1996:304) om arvode m.m. till Sveriges ledamöter av Europaparlamentet (lagförslag 2.4),
5. lag om ändring i lagen (1989:186) om överklagande av administrativa beslut av riksdagsförvaltningen och riksdagens myndigheter (lagförslag 2.5),
6. lag om ändring i lagen (1993:1426) med instruktion för Riksdagens arvodesnämnd (lagförslag 2.6),
7. lag om ändring i lagen (2000:419) med instruktion för riksdagsförvaltningen (lagförslag 2.7).
Bilaga 2
Riksdagsstyrelsens lagförslag
Bilaga 3
Utskottets lagförslag
1 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1065) om ekonomiska villkor för riksdagens ledamöter
Bilaga 4
Lagrådsyttrande som begärts in av utskottet
