Justitieutskottets betänkande

2009/10:JuU33

Förstärkt straffrättsligt skydd mot människohandel

Sammanfattning

I betänkandet behandlas proposition 2009/10:152 Förstärkt straffrättsligt skydd mot människohandel. I betänkandet behandlas vidare 1 motion som väckts med anledning av propositionen, 3 motionsyrkanden som väckts med anledning av proposition 2009/10:147 Skärpta straff för allvarliga våldsbrott m.m. och ca 30 motionsyrkanden från den allmänna motionstiden 2009.

I propositionen föreslås en ny utformning av människohandelsbrottet. Straffansvar för människohandel föreslås gälla för den som genom olaga tvång, vilseledande, utnyttjande av någons utsatta belägenhet eller med annat sådant otillbörligt medel rekryterar, transporterar, överför, inhyser eller tar emot en person i syfte att han eller hon ska exploateras för sexuella ändamål, avlägsnande av organ, krigstjänst, tvångsarbete eller annan verksamhet i en situation som innebär nödläge för den utsatte. Ändringarna innebär bl.a. att kravet på att gärningsmannen genom handelsåtgärden ska ta kontroll över offret – det s.k. kontrollrekvisitet – tas bort. Vidare föreslås att kravet på dubbel straffbarhet för att svensk domstol ska kunna döma över människohandel som begåtts utomlands tas bort.

I propositionen föreslås även att riksdagen ska godkänna Europarådets konvention om bekämpande av människohandel. I denna del föreslås en ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) som bedöms nödvändig för att kunna tillträda konventionen. Förslaget innebär att sekretess i vissa fall ska gälla hos domstol i mål om ansvar för människorov och människohandel.

I propositionen behandlas också frågan om uppehållstillstånd för människohandelsoffer.

Justitieutskottet tillstyrker propositionen och avstyrker de motionsyrkanden som behandlas i anslutning till propositionen.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 2010.

I detta betänkande behandlas även frågor om köp av sexuell tjänst m.m. Utskottet konstaterar att det bl.a. pågår en utvärdering av förbudet mot köp av sexuell tjänst och avstyrker de aktuella motionerna.

I betänkandet finns fem reservationer.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1.

Människohandelsbrottet m.m.

 

Riksdagen antar utskottets förslag i bilaga 3 till lag om ändring i brottsbalken. Därmed bifaller riksdagen proposition 2009/10:152 punkt 1 i denna del och avslår motionerna 2009/10:Ju13 yrkande 2, 2009/10:Ju14, 2009/10:Ju415 yrkande 6, 2009/10:Ju427 yrkande 21, 2009/10:Ju429 yrkande 1 och 2009/10:A414 yrkande 4.

Reservation 1 (s, v, mp)

2.

Dubbel straffbarhet

 

Riksdagen avslår motion 2009/10:Ju429 yrkande 2.

3.

Europarådets konvention om bekämpande av människohandel

 

Riksdagen godkänner

1. Europarådets konvention den 16 maj 2005 om bekämpande av människohandel,

2. en förklaring enligt 31.1 e och 31.2 i konventionen. Därmed bifaller riksdagen proposition 2009/10:152 punkterna 3 och 4.

4.

Lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen

 

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400). Därmed bifaller riksdagen proposition 2009/10:152 punkt 2.

5.

Operativa insatser mot människohandel

 

Riksdagen avslår motion 2009/10:Ju415 yrkandena 7 och 9.

6.

Omhändertagande av offren för människohandel

 

Riksdagen avslår motion 2009/10:A414 yrkande 7.

7.

Återvändande

 

Riksdagen avslår motion 2009/10:Ju212.

8.

Gränsöverskridande åtgärder för bekämpande av människohandel

 

Riksdagen avslår motionerna 2009/10:Ju285 och 2009/10:Ju415 yrkande 8.

9.

Skyldighet ta emot nödställda

 

Riksdagen avslår motion 2009/10:Ju384 yrkande 22.

Reservation 2 (v, mp)

10.

Uppehållstillstånd för människohandelsoffer

 

Riksdagen avslår motionerna 2009/10:Ju384 yrkande 24 och 2009/10:Sf332 yrkande 28.

Reservation 3 (v, mp)

11.

Skärpt straff för sexköp m.m.

 

Riksdagen avslår motionerna 2009/10:Ju13 yrkande 3, 2009/10:Ju247, 2009/10:Ju276 yrkandena 1 och 2, 2009/10:Ju293, 2009/10:Ju313, 2009/10:Ju319, 2009/10:Ju393 yrkandena 1 och 2, 2009/10:Ju396 yrkande 4, 2009/10:Ju415 yrkandena 1–5 och 2009/10:Ju427 yrkande 17.

Reservation 4 (s, v, mp)

12.

Skadestånd vid sexköp

 

Riksdagen avslår motionerna 2009/10:Ju13 yrkande 4, 2009/10:Ju393 yrkande 3 och 2009/10:Ju427 yrkande 18.

Reservation 5 (s, v, mp)

Stockholm den 6 maj 2010

På justitieutskottets vägnar

Inger Davidson

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Inger Davidson (kd), Henrik von Sydow (m), Krister Hammarbergh (m), Margareta Persson (s), Ulrika Karlsson i Uppsala (m), Elisebeht Markström (s), Inge Garstedt (m), Christer Adelsbo (s), Helena Bouveng (m), Lena Olsson (v), Kerstin Haglö (s), Mehmet Kaplan (mp), Anders Hansson (m), Maryam Yazdanfar (s), Karin Nilsson (c), Kjell Eldensjö (kd) och Yvonne Andersson (kd).

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

Regeringen beslutade den 20 december 2005 att tillkalla en särskild utredare för att bl.a. göra en översyn av straffbestämmelsen om människohandel, analysera frågan om Sveriges tillträde till Europarådets konvention om bekämpande av människohandel samt analysera om den gällande lagstiftningen erbjuder ett tillfredsställande straffrättsligt skydd mot barn- och tvångsäktenskap (dir. 2005:152). Genom tilläggsdirektiv den 6 juli 2006 gavs utredaren även i uppdrag att analysera och ta ställning till om nuvarande bestämmelser i utlänningslagen (2005:716) om permanent uppehållstillstånd tillgodoser det skyddsbehov som den som är offer för människohandel eller närliggande brott kan ha eller om regleringen i något avseende bör kompletteras (dir. 2006:78).

Utredningen, som antog namnet Utredningen om människohandel m.m., lämnade i april 2008 betänkandet Människohandel och barnäktenskap – ett förstärkt straffrättsligt skydd (SOU 2008:41). Betänkandet har remissbehandlats. En sammanställning av remissyttrandena finns tillgänglig i Justitiedepartementet (Ju2008/3706/L5).

Utredningsbetänkandet behandlas i propositionen med två undantag. Regeringens handlingsplan mot prostitution och människohandel för sexuella ändamål (skr. 2007/08:167) omfattar sådana utbildningsåtgärder rörande människohandel som utredningen efterfrågar i betänkandet (avsnitt 7.1). En samlad uppföljning av handlingsplanen kommer att göras 2011. Propositionen innehåller därför inga överväganden i denna del. Utredningens förslag om barn- och tvångsäktenskap (avsnitt 4, 5.3.3 och 7.2) behandlas inte heller i detta sammanhang. Dessa frågor behöver belysas ytterligare. Regeringen anför i propositionen att den kommer att låta en utredare analysera både civilrättslig och straffrättslig lagstiftning av relevans för att förebygga och förhindra barn- och tvångsäktenskap. Därefter avser regeringen att återkomma med förslag om hur skyddet mot barn- och tvångsäktenskap ytterligare kan förstärkas.

Regeringens förslag till riksdagsbeslut återges i bilaga 1. Regeringens lagförslag finns i bilaga 2. Europarådets konvention om bekämpande av människohandel i den officiella engelska lydelsen finns i bilaga 4 och en översättning till svenska finns i bilaga 5. Utskottet har noterat att i propositionens återgivande av den engelska versionen av konventionen saknas s. 19. Detta har rättats till i betänkandet.

Lagförslagen har granskats av Lagrådet. Lagrådet lämnade förslagen utan erinran.

En motion har väckts med anledning av propositionen. Utskottet har också beslutat att i detta betänkande behandla 3 motionsyrkanden (Ju13 yrkandena 2–4) som väckts över proposition 2009/10:147 Skärpta straff för allvarliga våldsbrott m.m. Dessutom behandlar utskottet i betänkandet ca 30 motionsyrkanden som väckts under allmänna motionstiden 2009, varav 2 har överlämnats från socialförsäkringsutskottet.

Socialförsäkringsutskottet har yttrat sig i ärendet. Yttrandet återges i bilaga 6.

I propositionen lämnas bl.a. ett ändringsförslag i fråga om 2 kap. 2 § brottsbalken. Denna paragraf är föremål för ändringsförslag även i proposition 2009/10:70 Barnpornografibrottet som har remitterats till konstitutionsutskottet. För att uppnå en lagteknisk samordning har justitieutskottet överlämnat lagförslaget i denna del till konstitutionsutskottet. Av lagtekniska skäl lägger utskottet i bilaga 3 vidare fram ett eget lagförslag avseende 4 kap. 1 a § brottsbalken. Förslaget överensstämmer i sak med regeringens förslag.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås en ny utformning av människohandelsbrottet.

Straffansvar för människohandel föreslås gälla för den som genom olaga tvång, vilseledande, utnyttjande av någons utsatta belägenhet eller med annat sådant otillbörligt medel rekryterar, transporterar, överför, inhyser eller tar emot en person i syfte att han eller hon ska exploateras för sexuella ändamål, avlägsnande av organ, krigstjänst, tvångsarbete eller annan verksamhet i en situation som innebär nödläge för den utsatte. Ändringarna innebär bl.a. att kravet på att gärningsmannen genom handelsåtgärden ska ta kontroll över offret – det s.k. kontrollrekvisitet – tas bort. Vidare föreslås att kravet på dubbel straffbarhet för att svensk domstol ska kunna döma över människohandel som begåtts utomlands tas bort.

I propositionen föreslås även att riksdagen ska godkänna Europarådets konvention om bekämpande av människohandel. I denna del föreslås en ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) som bedöms nödvändig för att kunna tillträda konventionen. Förslaget innebär att sekretess i vissa fall ska gälla hos domstol i mål om ansvar för människorov och människohandel.

I propositionen behandlas också frågan om uppehållstillstånd för människohandelsoffer.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 2010.

Utskottets överväganden

Människohandelsbrottet samt frågan om skadestånd

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bifaller regeringens förlag till ny utformning av människohandelsbrottet samt avslår bl.a. ett motionsyrkande om att ett nytt människohandelsbrott bör införas som även innefattar de förfaranden som i dag rubriceras som koppleri.

Jämför reservation 1 (s, v, mp).

Propositionen

I propositionen föreslås att straffansvar för människohandel ska gälla för den som genom olaga tvång, vilseledande, utnyttjande av någons utsatta belägenhet eller med annat sådant otillbörligt medel rekryterar, transporterar, överför, inhyser eller tar emot en person i syfte att han eller hon ska exploateras för sexuella ändamål, avlägsnande av organ, krigstjänst, tvångsarbete eller annan verksamhet i en situation som innebär nödläge för den utsatte. Ändringarna innebär bl.a. att kravet på att gärningsmannen genom handelsåtgärden ska ta kontroll över offret – det s.k. kontrollrekvisitet – tas bort. Straffskalan föreslås oförändrad.

Regeringen gör i propositionen (s. 15 f.) bedömningen att det, liksom tidigare, bör krävas att handelsåtgärderna har genomförts genom olaga tvång, vilseledande, utnyttjande av någons utsatta belägenhet eller med annat sådant otillbörligt medel. Regeringen anför att det är med hjälp av kravet på användande av otillbörliga medel som brottsbeskrivningen avgränsas i förhållande till andra mindre allvarliga brott. Vidare pekar regeringen på att både FN-protokollet mot människohandel och EU-rambeslutet om bekämpande av människohandel innehåller definitioner som motsvarar de svenska rekvisiten om otillbörliga medel.

När det gäller offrets ställning som målsägande anförs i propositionen (s. 26) att domare och åklagare till Utredningen om människohandel m.m. har uppgett att offer för människohandelsliknande förfaranden i praktiken betraktas som målsägande även i de mål där åklagaren valt att åtala förfarandet som grovt koppleri. Regeringen konstaterar vidare att Rikskriminalpolisen rapporterat att målsägandebiträde nästan alltid förordnas i kopplerimål av människohandelsliknande karaktär. I dessa frågor om målsäganden finner inte regeringen skäl att göra några ändringar.

När det gäller frågan om skadestånd anförs i propositionen (s. 42) att enligt artikel 15.3 i Europarådets konvention om bekämpande av människohandel ska varje part i sin nationella lag fastställa brottsoffers rätt till skadestånd från gärningsmannen. Vidare anges i propositionen att det följer av artikel 15.4 att parterna ska garantera gottgörelse till brottsoffer. Regeringen konstaterar att de grundläggande reglerna om skadeståndsansvar för person- och sakskada samt vid kränkning genom brott finns i 2 kap. 1 och 3 §§ skadeståndslagen (1972:207). Enligt svensk rätt har målsäganden rätt att föra talan mot gärningsmannen om enskilt anspråk i anledning av brott som han eller hon utsatts för i samband med åtal för brottet (22 kap. 1 § rättegångsbalken). Skadeståndsanspråket kan bl.a. avse ersättning för kränkning och utgifter som målsäganden haft till följd av brottet.

Regeringen påpekar vidare att enligt brottsskadelagen (1978:413) utgår ersättning från staten för skada till följd av brott. För att lagen ska vara tillämplig krävs att den brottsliga handlingen företagits i Sverige eller att brottet fullbordats här. Vid personskada och kränkning genom brott är lagen även tillämplig då brottet begåtts utomlands mot någon som har hemvist i Sverige. Ersättning utgår för personskada och för skada som orsakats av att brottsoffrets personliga integritet allvarligt kränkts. Det finns även viss möjlighet att få ersättning för sakskada som tillfogats i samband med personskadan.

Sammantaget gör regeringen bedömningen att svensk lagstiftning uppfyller de krav som uppställs i artikel 15 om brottsoffers rätt till gottgörelse och skadestånd.

Bakgrund

Frågan om ett offer för människohandelsförfarande kan betraktas som målsägande om förfarandet åtalas eller bedöms som koppleri eller grovt koppleri har behandlats av Utredningen om människohandel m.m. (SOU 2008:41 s. 126 f.). Utredningens slutsats är att ett offer för ett människohandelsförfarande normalt sett bör vara att anse som målsägande även om förfarandet åtalas eller bedöms som koppleri eller grovt koppleri enligt 6 kap. 12 § brottsbalken. Frågan om offret har ställning som målsägande måste dock enligt utredningen i sista hand avgöras i varje enskilt fall.

Motioner

I motion Ju14 (s) anförs att ett nytt människohandelsbrott bör införas som även innefattar de förfaranden som i dag rubriceras som koppleri. Motionärerna anför att ett sådant brott skulle ha ett högre straffvärde än dagens människohandelsbrott. Eftersom människohandel, till skillnad från koppleri, är ett brott mot person ökar dessutom möjligheterna för brottsoffren att få skadestånd. Ett likalydande yrkande framförs i motion Ju13 (s) yrkande 2. I motion Ju427 (s) yrkande 21 framförs ett yrkande om skadestånd vid människohandel.

I motion Ju429 (kd, m, fp, mp, c, v) yrkande 1 anförs att det krävs ett förstärkt straffrättsligt skydd när det gäller människohandel med barn.

I motion Ju415 (kd) yrkande 6 begärs att kravet på ”otillbörliga medel” slopas även för vuxna över 18 år. Motionärerna anför att kravet på otillbörliga medel har medfört att åtal för människohandel i vissa fall har justerats till koppleri eftersom det inte gått att styrka att otillbörliga medel använts.

I motion A414 (s) yrkande 4 anförs att kvinnohandeln måste stoppas.

Utskottets ställningstagande

Handel med människor är en komplex företeelse som innefattar ett hänsynslöst och cyniskt utnyttjande av andra människor. Människohandel innefattar flera olika led eller moment. I regel innefattar brottsligheten att människor rekryteras och transporteras inom ett land eller mellan länder i syfte att de senare ska utnyttjas på olika sätt. Gärningsmännen utnyttjar ofta möjligheten att föra offren över landgränser för att försätta offren i en beroendeställning och för att själva undgå lagföring. Framför allt kvinnor och barn rekryteras, transporteras och säljs för att utnyttjas i prostitution och på andra sätt.

Regeringens förslag innebär att straffansvar för människohandel ska gälla för den som genom olaga tvång, vilseledande, utnyttjande av någons utsatta belägenhet eller med annat sådant otillbörligt medel rekryterar, transporterar, överför, inhyser eller tar emot en person i syfte att han eller hon ska exploateras för sexuella ändamål, avlägsnande av organ, krigstjänst, tvångsarbete eller annan verksamhet i en situation som innebär nödläge för den utsatte. Förslaget innebär att det nuvarande kravet på att gärningsmannen genom handelsåtgärden ska ta kontroll över offret – det s.k. kontrollrekvisitet – tas bort. Den särskilda kriminaliseringen av överföring och mottagande av kontrollen över en person föreslås också slopad.

Enligt utskottets uppfattning innebär förslaget en tydligare och mer ändamålsenlig brottsbeskrivning. Därigenom kan tillämpningen av straffbestämmelsen effektiviseras och det straffrättsliga skyddet mot människohandel förstärkas.

Utskottet instämmer i vad regeringen anfört om att det för straffansvar även i fortsättningen bör krävas att handelsåtgärderna har genomförts genom olaga tvång, vilseledande, utnyttjande av någons utsatta belägenhet eller med annat sådant otillbörligt medel. Det är, som regeringen anför, med hjälp av kravet på användande av otillbörliga medel som brottsbeskrivningen avgränsas i förhållande till andra, mindre allvarliga brott. Såväl FN-protokollet mot människohandel som EU-rambeslutet om bekämpande av människohandel innehåller definitioner som motsvarar de svenska rekvisiten om otillbörliga medel. Kravet på att gärningsmannen ska använda något otillbörligt medel mot offret bör därför finnas kvar. Liksom regeringen anser utskottet dock att den som vidtar en handelsåtgärd i ett exploateringssyfte mot en person som inte har fyllt 18 år även i fortsättningen ska kunna dömas för människohandel även om något otillbörligt medel inte har använts. Den avgränsning som människohandelsbrottet får genom förslaget är enligt utskottets uppfattning väl avvägd.

Även när det gäller straffskalorna delar utskottet regeringens bedömning. Människohandel är ett avskyvärt brott och straffskalan bör också fortsättningsvis vara sträng. Straffskalan är fängelse i lägst två år och högst tio år. Är brottet mindre grovt, är straffskalan fängelse i högst fyra år. Tillämpningsområdet för bestämmelsen är relativt vidsträckt och straffskalan måste därför, som regeringen påpekar, också fortsättningsvis vara sådan att den ger utrymme för en adekvat straffmätning såväl i de allvarliga fallen som i de mindre allvarliga fallen. Dagens straffskala ger detta utrymme.

Vad härefter gäller frågan om skadestånd konstaterar utskottet att de grundläggande reglerna om skadeståndsansvar för person- och sakskada samt vid kränkning genom brott finns i 2 kap. 1 och 3 §§ skadeståndslagen (1972:207). Bestämmelser om enskilt anspråk i anledning av brott som någon utsatts för i samband med åtal för brottet finns i 22 kap. 1 § rättegångsbalken. Utskottet konstaterar vidare att frågan om ett offer för människohandelsförfarande kan betraktas som målsägande om förfarandet åtalas eller bedöms som koppleri eller grovt koppleri har behandlats utförligt av Utredningen om människohandel m.m. Utskottet delar regeringens uppfattning att det inte finns anledning för riksdagen att ta något initiativ i denna fråga.

Sammanfattningsvis tillstyrker utskottet lagförslaget i denna del och avstyrker motionerna Ju13 yrkande 2, Ju14, Ju415 yrkande 6, Ju427 yrkande 21, Ju429 yrkande 1 och A414 yrkande 4 i den mån de inte är tillgodosedda med det anförda.

Kravet på dubbel straffbarhet

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår en motion med begäran om avskaffande av krav på dubbel straffbarhet när det gäller människohandel med barn eftersom motionen tillgodoses genom förslaget.

Propositionen

Det ska inte längre uppställas något krav på dubbel straffbarhet för att svensk domstol ska kunna döma för människohandel begången utomlands. Detsamma ska gälla vid försök till sådant brott. Inte heller ska svensk domstol vara förhindrad att för detta brott döma till påföljd som är strängare än vad som är föreskrivet enligt lagen på gärningsorten.

Motion

I motion Ju429 (kd, m, fp, mp, c, v) yrkande 2 framförs att kravet på dubbel straffbarhet när det gäller människohandel med barn bör tas bort.

Utskottets ställningstagande

Utskottet välkomnar regeringens förslag att det inte längre ska uppställas något krav på dubbel straffbarhet för att svensk domstol ska kunna döma för människohandel eller försök till sådant brott som begåtts utomlands. Likaså tillstyrker utskottet förslaget om att svensk domstol inte ska vara förhindrad att döma till påföljd som är strängare än vad som är föreskrivet enligt lagen på gärningsorten. Motion Ju429 yrkande 2 är tillgodosedd och avstyrks. Utskottet vill i detta sammanhang återigen påpeka att 2 kap. 2 § brottsbalken är föremål för ändringsförslag i proposition 2009/10:70 Barnpornografibrottet som behandlas i konstitutionsutskottet. För att uppnå en lagteknisk samordning har det nämnda lagförslaget överlämnats till konstitutionsutskottet.

Europarådets konvention om bekämpande av människohandel

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen godkänner Europarådets konvention om bekämpande av människohandel samt en förklaring att Sverige förbehåller sig rätten att inte, eller endast under särskilda förhållanden, utöva domsrätt enbart på den grunden att brott enligt konventionen förövats mot en svensk medborgare.

Riksdagen antar regeringens förslag till ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).

Propositionen

I propositionen föreslås att riksdagen ska godkänna Europarådets konvention om bekämpande av människohandel. I denna del föreslås en ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) som bedöms nödvändig för att Sverige ska kunna tillträda konventionen. Förslaget innebär att sekretess i vissa fall ska gälla hos domstol i mål om ansvar för människorov och människohandel. Vidare föreslås att riksdagen godkänner en förklaring enligt artikel 31.1 e och 31.2 av innebörden att Sverige förbehåller sig rätten att inte, eller endast under särskilda förhållanden, utöva domsrätt enbart på den grunden att brott enligt konventionen förövats mot en svensk medborgare.

Utskottets ställningstagande

Sverige bör fortsätta att aktivt främja och delta i det internationella samarbetet mot människohandel. Europarådets konvention mot människohandel kompletterar övriga internationella instrument, främst genom att stärka offrens rättigheter och genom att tillhandahålla en övervakningsmekanism. Genom att tillträda konventionen kommer Sverige att bidra till att synliggöra problemen med människohandel. Polis och åklagare kommer också att ges förbättrade verktyg i det internationella arbetet. Utskottet ställer sig därför bakom förslaget att riksdagen bör godkänna Europarådets konvention om bekämpande av människohandel. Utskottet ställer sig också bakom regeringens resonemang när det gäller de förklaringar som bör avges. Utskottet har slutligen inget att invända mot den föreslagna lagändringen i offentlighets- och sekretesslagen.

Operativa insatser mot människohandel

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår motionsyrkanden om bl.a. polisens insatser mot människohandel.

Motion

I motion Ju415 (kd) yrkande 7 framförs ett yrkande om att tull och polis bör ges ökade befogenheter för spaning, ingripande, utredning och straffåtgärder i kampen mot människohandel. I yrkande 9 framförs att möjligheterna att frysa pengar som misstänks härröra från brott bör förenklas.

Bakgrund

Utskottet behandlade i betänkande 2008/09:JuU4 Handlingsplan mot prostitution och människohandel för sexuella ändamål (s. 27 f.) ett likalydande yrkande som det nu aktuella om att tull och polis bör ges ökade befogenheter. Utskottet hänvisade till att såväl Rikspolisstyrelsen som Åklagarmyndigheten för 2009 tillförts medel för att förstärka insatserna mot prostitution och människohandel för sexuella ändamål. Vidare hänvisade utskottet till det betänkande som avlämnats av Gränskontrollutredningen och som bereddes inom Regeringskansliet. Utskottet avstyrkte motionsyrkandet.

Av regleringsbreven för budgetåret 2010 avseende Rikspolisstyrelsen och Åklagarmyndigheten framgår att dessa myndigheter fått i uppdrag att förstärka insatserna mot prostitution och människohandel för sexuella ändamål. Uppdraget ska slutredovisas senast den 20 februari 2011 (Ju2008/7403/PO). Av Rikspolisstyrelsens delredovisning av den 8 februari 2010 framgår att kompetensutveckling skett hos de grupper inom polisen som arbetar med informationsinhämtning kring brottslig verksamhet. Därutöver har bl.a. förundersökningsledare utbildats och erfarenheter utbytts mellan polis och åklagare för att effektivisera polisens arbete inom området. Av Åklagarmyndighetens delredovisning av den 19 februari 2010 framgår bl.a. att de internationella åklagarkamrarna förstärkts med fyra åklagartjänster. Kompetensutvecklingen har inriktats på dels en vidareutbildning av personal som arbetar med eller har erfarenhet av människohandel och därmed sammanhängande brottslighet, dels en basutbildning för övrig åklagarpersonal om prostitution och människohandel för sexuella ändamål.

Av regleringsbrev för budgetåret 2010 avseende anslag 3:1 Särskilda jämställdhetsåtgärder framgår vidare att från anslagsposten ska Rikspolisstyrelsen använda 18 miljoner kronor enligt riktlinjer i regeringsbeslut av den 18 september 2008 och Åklagarmyndigheten 5,4 miljoner kronor enligt riktlinjer enligt samma beslut.

När det gäller frågan om Tullverkets och Polisens arbets- och ansvarsfördelning kan nämnas att Gränskontrollutredningen i november 2004 avlämnade betänkandet Gränskontrollag – effektivare gränskontroll (SOU 2004:110). Utredningen föreslår bl.a. att det i författning tydligt anges att polisen har huvudansvaret för personkontrollen och att Kustbevakningen har ett självständigt ansvar för personkontrollen till sjöss. Vidare föreslår utredningen att Tullverket och Kustbevakningen i övrigt ges ett ökat ansvar för personkontrollen. Rikspolisstyrelsen, såsom den ytterst ansvariga myndigheten, föreslås få behörighet att närmare bestämma om ansvarsfördelning och samverkan i övrigt. Betänkandet bereds inom Regeringskansliet.

I 36 kap. 1–6 §§ brottsbalken finns bestämmelser om förverkande av hjälpmedel vid brott och utbyte av brott. Vidare finns i 26 kap. rättegångsbalken bestämmelser om kvarstad.

Vid Ekobrottsmyndigheten inrättades den 1 januari 2007 en brottsutbytesenhet med ansvar för att, i samverkan med andra myndigheter, utveckla metoderna för att spåra och återföra vinster av brott, så att egendomen kan förverkas i domstol.

Utskottets ställningstagande

Operativa insatser mot människohandel är mycket resurskrävande. Ett framgångsrikt arbete förutsätter en stor uthållighet från de brottsbekämpande myndigheternas sida. Likaså behöver lagföringen utvecklas och bli mer effektiv. Bekämpningen av människohandel kräver vidare en väl utvecklad samverkan över myndighetsgränser så att myndigheternas samlade kompetens kan tas till vara på bästa sätt. Utskottet välkomnar därför att regeringen gett Åklagarmyndigheten och Rikspolisstyrelsen i uppdrag att förstärka insatserna mot bl.a. människohandel för sexuella ändamål samt att myndigheterna tilldelats resurser för att åstadkomma detta.

Gränskontrollutredningens betänkande bereds för närvarande i Regeringskansliet. Denna beredning bör inte föregripas.

Vad särskilt gäller frågan om att frysa tillgångar anser utskottet att den nuvarande regleringen om förverkande av hjälpmedel vid brott och utbyte av brott samt kvarstad är tillfyllest. Utskottet vill i detta sammanhang särskilt peka på de förändringar av förverkandebestämmelserna som trädde i kraft den 1 juli 2008 och som innebär att det vid viss allvarlig brottslighet, bl.a. människohandel, ska vara möjligt att förverka inte bara utbytet av ett visst konkret brott, utan också utbytet av en viss inte närmare preciserad brottslig verksamhet (prop. 2007/08:68, JuU18). Utskottet vill också peka på den brottsutbytesenhet som inrättats vid Ekobrottsmyndigheten. Riksdagen bör inte ta något initiativ i frågan.

Sammanfattningsvis konstaterar utskottet att det pågår ett aktivt arbete för att förstärka de brottsbekämpande myndigheternas insatser mot människohandel. Motion Ju415 yrkandena 7 och 9 avstyrks.

Omhändertagande av offren för människohandel

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår ett motionsyrkande om inrättande av speciellt anpassade och säkra platser för offren för människohandel.

Motion

I motion A414 (s) yrkande 7 framhålls vikten av att inrätta speciellt anpassade och säkra platser för offren för människohandel.

Bakgrund

Justitieutskottet behandlade ett likalydande yrkande i betänkande 2008/09:JuU4 Handlingsplan mot prostitution och människohandel för sexuella ändamål (s. 14 f.). Justitieutskottet hade inhämtat ett yttrande från socialutskottet i vilket socialutskottet anförde att kommunerna enligt 5 kap. 11 § socialtjänstlagen (2001:453) har ett ansvar att bereda personer som vistas i kommunen den hjälp och det stöd som han eller hon kan behöva. En typ av insats som kommunerna kan erbjuda är s.k. skyddat boende. Socialutskottet pekade vidare på att det saknades kunskap om vilken kompetens som finns i de olika boendena för att möta personer som utsatts för människohandel för sexuella ändamål. Socialutskottet pekade på att regeringen avsåg att ge Socialstyrelsen i uppdrag att se över detta och samtidigt lämna förslag på eventuella åtgärder som kan behöva vidtas. Socialutskottet föreslog att motionen skulle avstyrkas. Justitieutskottet delade socialutskottets bedömning och noterade att uppdraget lämnats till Socialstyrelsen.

Brottsförebyggande rådet (Brå) har fått i uppdrag av regeringen att följa upp och utvärdera handlingsplanen mot prostitution och människohandel för sexuella ändamål. Med anledning härav lämnade Brå i februari 2010 en delrapport (rapport 2010:5). Av delrapporten framgår bl.a. att Socialstyrelsen under hösten 2009 arbetat med kunskapsinventering där styrelsen tagit del av forskning, lagstiftning och annan relevant kunskap. Vidare kommer intervjuer att genomföras med personer som säljer sexuella tjänster respektive personer som arbetar inom hälso- och sjukvård.

Utskottets ställningstagande

Som socialutskottet påpekade vid behandlingen av motsvarande motionsyrkande i betänkande 2008/09:JuU4 har kommunerna enligt 5 kap. 11 § socialtjänstlagen (2001:453) ett ansvar att bereda personer som vistas i kommunen den hjälp och det stöd som han eller hon kan behöva. En typ av insats som kommunerna kan erbjuda är s.k. skyddat boende. Justitieutskottet konstaterar att det pågår ett aktivt arbete vid Socialstyrelsen för att höja den kompetens som finns om personer som utsatts för människohandel för sexuella ändamål på boenden där bl.a. denna grupp vistas. Motion A414 yrkande 7 får anses åtminstone delvis tillgodosedd och avstyrks.

Återvändande

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår ett motionsyrkande om mottagande i hemländerna av offren för människohandel.

Motion

I motion Ju212 (m) anförs att Sverige bör stärka arbetet för ett bra och rättssäkert mottagande i hemländerna av offren för människohandel.

Bakgrund

Utskottet behandlade i bet. 2008/09:JuU4 Handlingsplan mot prostitution och människohandel för sexuella ändamål ett par yrkanden liknande det nu aktuella (s. 17 f.). Utskottet välkomnade regeringens planerade åtgärder för att utveckla samarbete mellan svenska aktörer å ena sidan och organisationer och myndigheter i ursprungsländerna å den andra. Motionsyrkandena avstyrktes.

Som ovan anförts har Brottsförebyggande rådet (Brå) fått i uppdrag av regeringen att följa upp och utvärdera handlingsplanen mot prostitution och människohandel för sexuella ändamål. Med anledning härav lämnade Brå i februari 2010 en delrapport (rapport 2010:5). Av delrapporten framgår bl.a. att Länsstyrelsen i Stockholms län i april 2009 fick i uppdrag av regeringen att planera, samordna och genomföra insatser för att individer som har varit utsatta för prostitution och människohandel för sexuella ändamål tryggare ska kunna återvända till sina ursprungsländer. Vidare betonas vikten av att sprida kunskap och rutiner utanför de tre storstadsområdena, där det mesta av arbetet hittills bedrivits. Av rapporten framgår vidare att en central del i länsstyrelsens arbete med uppdraget är att initiera, finansiera och bistå strategiska återvändandeprojekt. Länsstyrelsen ska även stimulera framtagandet av konkreta riktlinjer för hur Sverige ska arbeta för ett effektivare och tryggare återvändande. Dessa rutiner ska tas fram i samarbete med dem som arbetar med återvändandefrågor i de brottsutsattas hemländer.

Länsstyrelsens uppdrag ska slutredovisas till regeringen senast den 31 mars 2011.

Utskottets ställningstagande

Utskottet ser positivt på det arbete som bedrivs för att personer som varit utsatta för bl.a. människohandel ska få ett tryggare återvändande. Utskottet ser ingen anledning för riksdagen att ta något initiativ. Motion Ju212 avstyrks.

Internationellt samarbete

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår motionsyrkanden om internationellt samarbete.

Jämför reservation 2 (v, mp).

Propositionen

I propositionen (s. 10 f.) redogör regeringen för några av de centrala instrument som behandlar frågan om människohandel, nämligen FN-protokollet mot människohandel, EU-rambeslutet om bekämpande av människohandel och konventionen om barnets rättigheter och dess fakultativa protokoll.

Vidare påtalar regeringen att rådet under Sveriges ordförandeskap i EU under andra halvåret 2009 antog ett nytt program på området för rättsliga och inrikes frågor för de kommande fem åren, det s.k. Stockholmsprogrammet. I programmet fokuseras på individers rättigheter och behov. När det gäller arbetet mot människohandel uttalas att det krävs ett mer samlat angreppssätt med samordning såväl inom EU som med tredjeländer.

Regeringen pekar på att Organisationen för säkerhet och stabilitet i Europa (OSSE) 2003 antog en handlingsplan för bekämpande av människohandel. Planen innehåller en rad rekommendationer för nationella åtgärder, t.ex. kriminalisering av människohandel, skydd för offer och etablerandet av särskilda antitraffickingenheter i såväl ursprungs- som mottagarländer. Sverige har aktivt verkat för planens tillkomst och också till beslutet att inrätta en särskild representant med en egen enhet i OSSE-sekretariatet till stöd för de deltagande staterna i deras kamp mot människohandel.

Vidare framgår av propositionen att det inom ramen för Östersjösamarbetet 2006 skapades en särskild aktionsgrupp mot människohandel. Aktionsgruppen bygger på det arbete den nordisk-baltiska aktionsgruppen mot människohandel tidigare utfört. Fokus ligger på sociala frågor och preventivt arbete i form av utbildning för att möjliggöra tidig identifiering av offer samt skydd och stöd till dem som utsatts. En annan viktig del av verksamheten är att fungera som paraplyfunktion för pågående arbete i regionen för att undvika överlappning av aktiviteter. Sverige har bidragit till projekt inom ramen för aktionsgruppen mot människohandel och tillskapandet av en särskild tjänst som senior advisor för aktionsgruppen.

Motioner

I motion Ju285 (s) pekas på behovet av gränsöverskridande åtgärder för att bekämpa organiserad brottslighet och människohandel. Motionärerna hänvisar till en resolution som antagits av den 18:e parlamentariska Östersjökonferensen och som förespråkar gemensamma insatser för att bättre möta problemen med bl.a. människohandel.

I motion Ju415 (kd) yrkande 8 framförs att Europol behöver stärkas i kampen mot människohandel och att satsningar på polisiärt och rättsligt samarbete mellan EU:s medlemsländer samt med EU:s grannländer bör göras.

I motion Ju384 (mp) yrkande 22 anförs att närmaste hamn alltid ska vara skyldig att ta emot nödställda.

Bakgrund

Ett likalydande yrkande om att stärka Europol i kampen mot människohandel som det nu aktuella behandlades i betänkande 2008/09:JuU4 (s. 27 f.). Utskottet hänvisade till att en proposition om rådets beslut om inrättande av Europol (prop. 2008/09:14) behandlats av utskottet hösten 2008 samt att utskottet i det sammanhanget anfört att erfarenheterna har visat att Europol har en viktig roll att spela i kampen mot den allvarliga gränsöverskridande brottsligheten, bl.a. narkotikahandeln och gränsöverskridande handel med barn som utnyttjas sexuellt (se bet. 2008/09:JuU6 s. 11). Utskottet vidhöll denna uppfattning och avstyrkte det aktuella motionsyrkandet.

Utskottet behandlade kommissionens meddelande Ett område med frihet, säkerhet och rättvisa i allmänhetens tjänst, det s.k. Stockholmsprogrammet, i utlåtande 2008/09:JuU31. I utlåtandet (s. 22) anförde utskottet att det delade kommissionens uppfattning att människohandel är ett allvarligt brott mot de mänskliga rättigheterna, och att utskottet var positivt till och välkomnade initiativ till ett fortsatt arbete inom EU för att ytterligare förstärka arbetet med att motverka och bekämpa människohandel. Utskottet påpekade vidare att det ansåg att internationell samverkan är en förutsättning för framgång när det gäller kampen mot människohandel och att det europeiska samarbetet är av central betydelse.

Kommissionen har den 29 mars 2010 presenterat ett förslag till direktiv om förebyggande och bekämpande av människohandel samt skydd av offer och om upphävande av rambeslut 2002/629/RIF, KOM(2010) 95 slutlig. Direktivförslaget syftar till att skapa ett mer sammanhållet synsätt i kampen mot människohandel för att i ökad utsträckning förebygga och lagföra människohandelsbrott samt skydda brottsoffrens rättigheter. Förslaget innehåller bestämmelser om bl.a. en utvidgad kriminalisering av människohandel och skärpta lägsta maximistraff. Det innehåller också bestämmelser om undantag från kravet på dubbel straffbarhet samt om hjälp och stöd till samt skydd av brottsoffer. Vidare föreslås krav på övervägande av kriminalisering av användande av tjänster från människohandelsoffer.

Utskottet noterar också att Interparlamentariska unionen (IPU) höll sin 122:a session den 27 mars–1 april 2010. Vid sessionen var justitieutskottet representerat i den svenska delegationen. IPU avgav en resolution som bl.a. behandlar frågan om människohandel. I resolutionen betonas särskilt omhändertagande av offren för människohandel.

I betänkande 2008/09:SfU8 Migration och asylpolitik (s. 33 f.) behandlade socialförsäkringsutskottet ett yrkande om att närmaste hamn alltid ska vara skyldig att ta emot nödställda. Utskottet anförde att det vid ett flertal tillfällen understrukit att tonvikt måste läggas vid den faktiska tillgången till möjligheten att söka asyl och att åtgärder för att bekämpa olaglig invandring och människosmuggling måste genomföras på ett sådant sätt att det inte undergräver asylrätten och respekten för grundläggande mänskliga rättigheter i asylproceduren. Det aktuella motionsyrkandet avstyrktes.

Utskottets ställningstagande

Utskottet vidhåller sin uppfattning att internationell samverkan är en förutsättning för framgång när det gäller kampen mot människohandel och att det europeiska samarbetet är av central betydelse. Sverige har i hög grad bedrivit sitt arbete mot människohandel i olika internationella sammanhang. Likaså vidhåller utskottet uppfattningen att Europol har en viktig roll att spela i kampen mot den allvarliga gränsöverskridande brottsligheten, bl.a. narkotikahandeln och gränsöverskridande handel med barn som utnyttjas sexuellt. Utskottet ser också positivt på att Sveriges bidrag till den särskilda aktionsgrupp mot människohandel som bedrivs inom ramen för Östersjösamarbetet. Dessutom vill utskottet särskilt framhålla att också Interparlamentariska unionen uppmärksammat frågan. Någon åtgärd från riksdagens sida behövs inte enligt utskottets uppfattning. Motionerna Ju285 och Ju415 yrkande 8 avstyrks med det anförda.

Vad gäller motionsyrkandet om att närmaste hamn alltid ska vara skyldig att ta emot nödställda ställer sig justitieutskottet bakom de överväganden som socialförsäkringsutskottet gjorde i betänkande 2008/09:SfU8. Motion Ju384 yrkande 22 avstyrks.

Uppehållstillstånd för människohandelsoffer

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår motionsyrkanden om permanent uppehållstillstånd för offer för människohandel.

Jämför reservation 3 (v, mp).

Propositionen

Regeringen gör i propositionen bedömningen att det saknas behov av lagändringar i fråga om uppehållstillstånd för människohandelsoffer.

Motioner

I motion Ju384 (mp) yrkande 24 framförs ett yrkande om permanenta uppehållstillstånd för offer för människohandel. Enligt motionärerna ska det inte krävas att personerna i fråga vittnar mot människohandlarna eftersom vittnesmålen kan utgöra en större risk för deras liv än att fortsätta att låta sig utnyttjas.

I motion Sf332 (mp) yrkande 28 anförs att människor som utsatts för människohandel för sexuella ändamål bör ges permanent uppehållstillstånd. Motionärerna anser att regeringen snarast bör låta utreda möjligheten att ge uppehållstillstånd för människohandelsoffer utan att ställa krav på vittnesmål.

Socialförsäkringsutskottets yttrande

Socialförsäkringsutskottet anför följande.

Den 1 oktober 2004 infördes i 1989 års utlänningslag en bestämmelse som gör det möjligt för en förundersökningsledare att ansöka om ett tidsbegränsat uppehållstillstånd för utländska målsägande och vittnen, bl.a. offer för människohandel. Denna bestämmelse överfördes oförändrad till 2005 års utlänningslag. För att uppfylla kraven i rådets direktiv 2004/81/EG om uppehållstillstånd för tredjelandsmedborgare som har fallit offer för människohandel eller som har fått hjälp till olaglig invandring och vilka samarbetar med de behöriga myndigheterna ändrades bestämmelsen fr.o.m. den 1 juli 2007 och 5 kap. 15 § utlänningslagen fick sin nuvarande lydelse.

Frågan om permanent uppehållstillstånd för offer för människohandel har behandlats av utskottet vid flera tillfällen. I betänkande 2003/04:SfU6 Människosmuggling och tidsbegränsat uppehållstillstånd för målsägande och vittnen framhöll utskottet att den som i Sverige medverkat i en process rörande allvarlig brottslighet och som på ett substantiellt sätt bidragit till att någon lagförs för t.ex. människosmuggling eller människohandel borde kunna ges ett permanent uppehållstillstånd. Personen har i dessa situationer i regel utsatts för stor fara och måste därför kunna beredas skydd. Utskottet motsatte sig däremot att enbart det faktum att en utlänning varit utsatt för brott automatiskt ska föranleda att ett permanent uppehållstillstånd beviljas.

I betänkande 2005/06:SfU4 Förföljelse på grund av kön eller sexuell läggning ansåg utskottet att det borde införas en särskild bestämmelse i den nya utlänningslagen som anger att den som aktivt medverkat i rättsprocessen genom att ställa upp som vittne eller medverka som målsägande ska kunna beviljas permanent uppehållstillstånd i Sverige om personen i fråga till följd härav är i behov av skydd här. Utskottet ansåg att regeringen snarast skulle återkomma till riksdagen med förslag härom. Detta gav riksdagen som sin mening regeringen till känna (rskr. 2005/06:71).

Utredningen om människohandel m.m. gjorde därefter i betänkande Människohandel och barnäktenskap (SOU 2008:41) bedömningen att nuvarande reglering är tillräcklig och att något behov av ytterligare bestämmelser inte finns. Däremot föreslog utredningen att bestämmelsen i 5 kap. 6 § utlänningslagen om uppehållstillstånd på grund av synnerligen ömmande omständigheter skulle förtydligas genom att det uttryckligen anges att det vid en bedömning särskilt ska beaktas om utlänningen utsatts för människohandel.

Regeringen har i den nu aktuella propositionen bedömt att det saknas behov av lagändringar i fråga om uppehållstillstånd för människohandelsoffer. Enligt regeringen, som instämmer i utredningens uppfattning, finns det med en bestämmelse som kräver aktiv medverkan risk för att de bedömningar som görs av polis och åklagare under en förundersökning i praktiken blir bindande vid en senare prövning av permanent uppehållstillstånd. Det kan inte heller uteslutas att ett krav på att utlänningen aktivt medverkar som målsägande eller vittne i praktiken skulle innebära att utlänningen måste lämna uppgifter som stöder åklagarens sak, att en sådan bestämmelse riskerar att uppfattas som att utlänningen belönas med ett uppehållstillstånd för sin medverkan och att det därför finns en överhängande risk för att människohandelsoffrets trovärdighet som målsägande eller vittne kommer att ifrågasättas.

Av propositionen framgår att regeringen inte heller anser att utredningens förslag om förtydligande av bestämmelsen om uppehållstillstånd på grund av synnerligen ömmande omständigheter ska genomföras. Regeringen anför bl.a. att det vore olämpligt att särbehandla utlänningar som utsatts för människohandel i förhållande till dem som utsatts för annan allvarlig brottslighet och att det finns en risk att bestämmelsen kan komma att tolkas på ett annat sätt än i dag och att dess räckvidd därmed blir oklar. Regeringen anser också att förslaget skulle kunna medföra att prövningen av uppehållstillstånd för offer för människohandel förskjuts från de egentliga skyddsgrunderna i 4 kap. utlänningslagen till undantagsbestämmelsen i 5 kap. 6 § samma lag. Därmed finns en risk för att skyddsbehovet förbises. Vidare påpekar regeringen att bestämmelsen om uppehållstillstånd på grund av synnerligen ömmande omständigheter är av undantagskaraktär och ska tillämpas restriktivt. Förslaget skulle därför kunna medföra att det i praktiken blir svårare för en utlänning som utsatts för människohandel att få ett permanent uppehållstillstånd.

Utskottet anser liksom tidigare att enbart det faktum att en utlänning varit utsatt för brott inte automatiskt ska kunna föranleda att ett permanent uppehållstillstånd beviljas. Regeringen har i propositionen utförligt motiverat varför det inte finns något behov av att ändra utlänningslagen. Utskottet anser att regeringen har fog för sin uppfattning och att en ändring av reglerna i enlighet med motionerna Sf332 yrkande 28 och Ju384 yrkande 24 riskerar att försvåra lagföringen av människohandelsbrott. Med hänsyn härtill och då en utlänning som vistas i Sverige med stöd av ett tidsbegränsat uppehållstillstånd som beviljats efter ansökan av förundersökningsledare är oförhindrad att själv ansöka om uppehållstillstånd på annan grund än den som förundersökningsledaren åberopat föreslår utskottet att justitieutskottet avstyrker motionsyrkandena i fråga.

Justitieutskottets ställningstagande

Justitieutskottet noterar vad socialförsäkringsutskottet anfört om de frågor som tas upp i detta avsnitt och anser att de motionsyrkanden som behandlas i detta sammanhang bör avslås under hänvisning till socialförsäkringsutskottets bedömningar. Justitieutskottet avstyrker således motionerna Ju384 yrkande 24 och Sf332 yrkande 28.

Köp av sexuell tjänst m.m.

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår motionsyrkanden om köp av sexuell tjänst m.m.

Jämför reservationerna 4 (s, v, mp) och 5 (s, v, mp).

Motioner

I flera motioner framförs yrkanden om skärpning straffet för köp av sexuell tjänst. Så begärs i motion Ju13 (s) yrkande 3. Motionärerna anför att med en skärpning av straffet för sexköp markeras att det är köparens handling som är straffvärd och den säljande parten som är skyddsvärd.

I motion Ju293 (s) begärs en översyn av sexköpslagen. Enligt motionärerna bör straffet skärpas för att åstadkomma att sexköpsbrotten prioriteras vid utredning och lagföring. I motion Ju396 (s) yrkande 4 framförs att straffskalan för köp av sexuell tjänst ska ändras till böter eller fängelse i högst ett år. Även i motionerna Ju393 (c) yrkande 2 och Ju427 (s) yrkande 17 föreslås att straffet för sexköp skärps.

Enligt motion Ju313 (s) bör Utredningen om utvärdering av förbudet mot köp av sexuell tjänst få tilläggsdirektiv att undersöka möjligheterna att utvidga lagen så att den också gäller för svenskar som köper sex i tredjeland. Ett liknande yrkande framförs i motion Ju319 (kd).

I motion Ju247 (m) anförs att sexköpslagen bör moderniseras. Motionären pekar på att sexköp numera vanligen förmedlas genom Internet och att lagstiftningen måste anpassas efter det.

I motion Ju415 (kd) yrkande 1 begärs att straffskalan för köp av sexuella tjänster bör likställas med den för sexuellt utnyttjande. I yrkande 2 anförs att i de fall sexköpet rör en människa som fallit offer för människohandel bör brottet likställas med våldtäkt.

I en motion, Ju276 (c) yrkande 1, begärs att sexköpslagen avskaffas. I samma motion begärs i yrkande 2 att kopplerilagen avskaffas.

Ett par motioner behandlar frågan om skadestånd i samband med sexköp. Enligt motion Ju13 (s) yrkande 4 bör skadestånd kunna utkrävas vid sexköp. Vidare framförs i motion Ju427 (s) yrkande 18 att om den som köper sex borde inse att han kan ha att göra med en person som utsatts för sådant tvång som människohandel innebär, bör särskilt ansvar kunna utkrävas i form av skadestånd. Denna fråga bör utredas enligt motionärerna. I motion Ju393 (c) yrkande 3 anförs att den som säljer sex bör kunna få skadestånd.

Ett motionsyrkande rör frågan om delgivning i samband med misstanke om brott mot sexköpslagen. I motion Ju393 (c) yrkande 1 framförs att delgivning alltid bör ske genom att försändelser översänds till den misstänktes folkbokföringsadress.

Frågan om arbetet mot sexköp inom EU tas upp i motion Ju415 (kd) yrkande 5. Enligt motionärerna bör Sverige med kraft verka inom EU för att köp av sexuella tjänster kriminaliseras.

Straffskalan för utnyttjande av barn för sexuell posering behandlas i motion Ju415 (kd) yrkande 3. Enligt motionärerna bör utnyttjande av barn för sexuell posering via Internet anses som grov med hänsyn till den stora spridningen. I samma motion anförs i yrkande 4 att personer som tjänar pengar på sajter som ansluter kunder till direktsända sexshower via webbkameror ägnar sig åt en ny form av koppleri och ska lagföras därefter.

Bakgrund

Regeringen har gett en särskild utredare i uppdrag att utvärdera tillämpningen av förbudet mot köp av sexuell tjänst och de effekter förbudet har fått (dir. 2008:44, 2010:34).

Av direktiven framgår att syftet med utvärderingen är att undersöka hur bestämmelsen fungerar i praktiken och vilka effekter förbudet har haft för förekomsten av prostitution och människohandel för sexuella ändamål i Sverige. Det står även utredaren fritt att mot bakgrund av utvärderingen föreslå lagändringar eller lämna förslag till andra åtgärder. Utredaren ska i det sammanhanget bl.a. överväga ett eventuellt behov och lämpligheten av en skärpning av straffskalan och en gradindelning av brottet. Det framgår också av direktiven att utredaren bör samråda med och inhämta upplysningar från berörda företrädare för rättsväsendet, dvs. polisen, Åklagarmyndigheten och Sveriges Domstolar. Utredaren bör vidare samråda med och inhämta upplysningar från socialtjänstens prostitutionsgrupper samt andra myndigheter som är eller kan vara berörda, såsom Brottsförebyggande rådet och Socialstyrelsen, liksom berörda frivilligorganisationer. Uppdraget ska redovisas senast den 30 juni 2010.

Utskottet behandlade motionsyrkanden med krav på att straffen för sexköp borde skärpas i betänkande 2008/09:JuU4 Handlingsplan mot prostitution och människohandel för sexuella ändamål (s. 32 f.). Utskottet anförde att enligt utskottets uppfattning var de direktiv som lämnats till Utredningen om utvärdering av förbudet mot köp av sexuell tjänst väl avvägda. Inte heller i övrigt fanns det anledning för riksdagen att ta något initiativ. Motionerna avstyrktes.

Utskottet behandlade vidare yrkanden om att hävda sexköpslagen i relevanta kontakter med representanter för andra länder i bet. 2008/09:JuU4 Handlingsplan mot prostitution och människohandel för sexuella ändamål (s. 42 f.). Justitieutskottet hade inhämtat ett yttrande från utrikesutskottet i vilket utrikesutskottet underströk vikten av att Sveriges sexköpslag även fortsatt tas upp i relevanta kontakter. Utrikesutskottet hänvisade även till att ett uppdrag lämnats till Svenska institutet i handlingsplanen mot prostitution och människohandel för sexuella ändamål om vidareutveckling av institutets informationsarbete. Justitieutskottet ställde sig bakom vad utrikesutskottet anfört och avstyrkte de aktuella motionerna.

Under det svenska ordförandeskapet i EU hösten 2009 var människohandel en prioriterad fråga. Således behandlades frågan på den ordförandekonferens den 11–12 oktober 2009 som den svenska riksdagen stod värd för. Vidare arrangerade den svenska regeringen en konferens den 19–20 oktober 2009 i Bryssel om utvecklingen av EU:s arbete mot människohandel med fokus på relationerna och samarbetet med ursprungsländer för människohandel och länder varigenom människohandeln passerar. I dessa sammanhang togs också frågan om betydelsen av att minska efterfrågan på köp av sexuella tjänster för att stävja sexköp och människohandel upp.

Som ovan anförts har Brottsförebyggande rådet (Brå) fått i uppdrag av regeringen att följa upp och utvärdera handlingsplanen mot prostitution och människohandel för sexuella ändamål. Med anledning härav lämnade Brå i februari 2010 en delrapport (rapport 2010:5). Av delrapporten framgår bl.a. att Svenska institutet genomfört en rad olika aktiviteter för att sprida information om den svenska synen på prostitution och människohandel för sexuella ändamål och om vad som görs för att bekämpa dessa företeelser. Svenska institutets uppdrag ska slutredovisas den 31 mars 2011.

Justitieministern har i ett frågesvar den 25 november 2009 anfört att Utredningen om utvärdering av förbudet mot köp av sexuell tjänst har ett brett mandat och att det står utredaren fritt att mot bakgrund av utvärderingen föreslå lagändringar eller lämna förslag till andra åtgärder (fr. 2009/10:221). Vidare anförde ministern att frågan huruvida de som säljer sexuella tjänster bör anses vara vittnen eller målsägande i mål om brott mot förbudet mot köp av sexuell tjänst nämns i direktiven.

Regeringen har gett en särskild utredare i uppdrag att utvärdera tillämpningen av 2005 års sexualbrottsreform (dir. 2008:94). Utvärderingen ska särskilt fokusera på våldtäktsbrottet och de särskilda straffbestämmelserna om sexualbrott mot barn samt hur tillämpningen i dessa avseenden har fallit ut. Uppdraget ska redovisas senast den 29 oktober 2010.

Utskottets ställningstagande

Utskottet konstaterar att det för närvarande pågår utvärderingar av såväl förbudet mot köp av sexuell tjänst som tillämpningen av 2005 års sexualbrottsreform. Båda utredningarna har breda mandat. Det saknas därför anledning för riksdagen att ta något initiativ i dessa frågor. Utskottet vill emellertid framhålla att det anges i direktiven till Utredningen om utvärdering av förbudet mot köp av sexuell tjänst att en utgångspunkt för utredningens arbete är att köp av sexuell tjänst fortfarande ska vara kriminaliserat.

Utskottet noterar med tillfredsställelse att när det gäller internationella kontakter, pågår det ett aktivt arbete vid Svenska institutet med information om det svenska arbetet med att förebygga prostitution och människohandel för sexuella ändamål

Med hänvisning till det anförda bör samtliga motionsyrkanden som behandlas i detta avsnitt avslås.

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och ställningstaganden har föranlett följande reservationer. I rubriken anges vilken punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.

1.

Människohandelsbrottet m.m., punkt 1 (s, v, mp)

 

av Margareta Persson (s), Elisebeht Markström (s), Christer Adelsbo (s), Lena Olsson (v), Kerstin Haglö (s), Mehmet Kaplan (mp) och Maryam Yazdanfar (s).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1 borde ha följande lydelse:

Riksdagen antar utskottets förslag i bilaga 3 till lag om ändring i brottsbalken samt tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen proposition 2009/10:152 punkt 1 i denna del och motionerna 2009/10:Ju13 yrkande 2, 2009/10:Ju14, 2009/10:Ju427 yrkande 21 och 2009/10:A414 yrkande 4, bifaller delvis motion 2009/10:Ju429 yrkande 1 och avslår motion 2009/10:Ju415 yrkande 6.

Ställningstagande

All människohandel är avskyvärd. Varje köp av någons kropp bygger på en exploatering och ett utnyttjande av dennes utsatthet. Sexslavhandel är inte bara oerhört inkomstbringande utan även mer riskfritt än både vapen- och droghandel. Dessutom kan ”varan” eller offret återanvändas om och om igen.

Regeringen föreslår i propositionen bl.a. en tydligare och mer ändamålsenlig brottsbeskrivning. Det s.k. kontrollrekvisitet föreslås slopat. Dessutom föreslås att kravet på dubbel straffbarhet tas bort.

Vi ställer oss bakom de föreslagna förändringarna men vill gå ytterligare ett steg för att bekämpa människohandel och prostitution i Sverige. Tiden är enligt vår uppfattning mogen för att slopa brottet koppleri och i stället kalla detta brott för dess rätta namn, nämligen människohandel. Vi anser således att ett nytt människohandelsbrott som även innefattar de förfaranden som i dag rubriceras som koppleri bör införas. Det är viktigt att komma ihåg att förhållandet mellan en hallick och en prostituerad inte är en affärsmässig förbindelse mellan två jämbördiga parter. Ett nytt människohandelsbrott kommer att ha ett högre straffvärde än brottet koppleri. En sådan ny brottsrubricering skulle också öka skyddet för brottsoffret. Koppleri är nämligen ett brott mot staten, medan människohandel är ett brott mot person. Skulle de som i dag döms för koppleri i stället dömas för människohandel innebär det att brottsoffret får ökade möjligheter till upprättelse och skadestånd.

Regeringen bör snarast återkomma med ett nytt förslag i enlighet med vad som nu anförs. I avvaktan därpå tillstyrks regeringens förslag till lag om ändring i brottsbalken såvitt avser 4 kap. 1 a §.

2.

Skyldighet ta emot nödställda, punkt 9 (v, mp)

 

av Lena Olsson (v) och Mehmet Kaplan (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 9 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2009/10:Ju384 yrkande 22.

Ställningstagande

Det är nödvändigt att tydligt särskilja människosmugglare från livräddare. Det får aldrig ses som ett brott att utan vinstsyfte hjälpa någon över gränsen. Vidare måste närmaste hamn alltid vara skyldig att ta emot nödställda. Genom att genomföra en s.k. regularisering eller amnesti samt dels öppna för lagliga vägar för migration, dels öka biståndet till hemländerna skulle marknaden för människosmugglare kunna slås sönder. Regeringen bör beakta vad vi nu anfört i det fortsatta internationella arbetet.

3.

Uppehållstillstånd för människohandelsoffer, punkt 10 (v, mp)

 

av Lena Olsson (v) och Mehmet Kaplan (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 10 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2009/10:Ju384 yrkande 24 och 2009/10:Sf332 yrkande 28.

Ställningstagande

Offer för människohandel är en särskilt utsatt grupp människor. Svensk lag har anpassats till ett EG-direktiv om möjlighet att ge uppehållstillstånd med begränsad giltighetstid till vittnen eller målsägande i människohandelsbrott. Direktivet går emellertid inte tillräckligt långt eftersom få torde våga vittna när de vet att de nästa dag kan skickas tillbaka till hemlandet igen. Italien kräver inte medverkan i rättsprocessen för uppehållstillstånd utan ger tillstånd för social rehabilitering. Regeringen bör snarast utreda möjligheten att anamma den italienska modellen och därefter återkomma till riksdagen med förslag.

4.

Skärpt straff för sexköp m.m., punkt 11 (s, v, mp)

 

av Margareta Persson (s), Elisebeht Markström (s), Christer Adelsbo (s), Lena Olsson (v), Kerstin Haglö (s), Mehmet Kaplan (mp) och Maryam Yazdanfar (s).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 11 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2009/10:Ju13 yrkande 3, 2009/10:Ju293, 2009/10:Ju393 yrkande 2, 2009/10:Ju396 yrkande 4 och 2009/10:Ju427 yrkande 17 och avslår motionerna 2009/10:Ju247, 2009/10:Ju276 yrkandena 1 och 2, 2009/10:Ju313, 2009/10:Ju319, 2009/10:Ju393 yrkande 1 och 2009/10:Ju415 yrkandena 1–5.

Ställningstagande

Sexköpslagen har nu funnits i drygt tio år. För att ytterligare stärka skyddet för dem som utnyttjas genom prostitution och som en förstärkt markering till dem som köper sex och utnyttjar kvinnor på detta sätt, menar vi socialdemokrater att det är dags att skärpa straffet för sexköp. Drygt 500 personer har dömts för sexköp sedan lagstiftningen trädde i kraft, men hittills har ingen dömts till fängelse. Med en skärpning av straffet för sexköp betonar vi det svenska synsättet ytterligare, nämligen att köp av sexuella tjänster är ett övergrepp där det är köparens handling som är straffvärd och den säljande parten som är skyddsvärd.

5.

Skadestånd vid sexköp, punkt 12 (s, v, mp)

 

av Margareta Persson (s), Elisebeht Markström (s), Christer Adelsbo (s), Lena Olsson (v), Kerstin Haglö (s), Mehmet Kaplan (mp) och Maryam Yazdanfar (s).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 12 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2009/10:Ju13 yrkande 4 och 2009/10:Ju427 yrkande 18 och bifaller delvis motion 2009/10:Ju393 yrkande 3.

Ställningstagande

Prostitution innebär en exploatering av kvinnor och barn och är ett allvarligt samhällsproblem som skadar både de individer som utnyttjas och samhället i stort. Prostitution förekommer i olika former, men när den är organiserad i bordellverksamhet innebär den ofta ett stort lidande för dem som tvingas sälja sig. Enligt vår uppfattning bör frågan om den som säljer sex ska kunna få skadestånd utredas.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

Proposition 2009/10:152 Förstärkt straffrättsligt skydd mot människohandel:

1.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i brottsbalken.

Lagförslag 1 behandlas i annat sammanhang vad avser 2 kap. 2 §.

2.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).

3.

Riksdagen godkänner Europarådets konvention den 16 maj 2005 om bekämpande av människohandel.

4.

Riksdagen godkänner en förklaring enligt artikel 31.1 e och 31.2 i konventionen (avsnitt 7.3).

Följdmotionen

2009/10:Ju14 av Thomas Bodström m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att göra om brottet koppleri till brottet människohandel.

Motion väckt med anledning av proposition 2009/10:147

2009/10:Ju13 av Thomas Bodström m.fl. (s):

2.

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att göra om brottet koppleri till brottet människohandel.

3.

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att skärpa straffet för sexköp.

4.

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om skadestånd vid sexköp.

Motioner från allmänna motionstiden hösten 2009

2009/10:Ju212 av Magdalena Andersson (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att Sverige ska stärka arbetet för ett bra och rättssäkert mottagande i hemländerna vid återvändandet för traffickingoffer.

2009/10:Ju247 av Katarina Brännström (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att modernisera sexköpslagen.

2009/10:Ju276 av Fredrick Federley (c):

1.

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att avskaffa sexköpslagen.

2.

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att slopa kopplerilagen.

2009/10:Ju285 av Jennie Nilsson m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om behovet av gränsöverskridande åtgärder för att bekämpa organiserad brottslighet och människohandel.

2009/10:Ju293 av Ann-Christin Ahlberg m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att en översyn av sexköpslagen bör göras och att det är dags för skärpta straff så att prioriteringen av att utreda och lagföra dessa brott ökar.

2009/10:Ju313 av Carina Hägg (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om tilläggsdirektiv till utredningen om sexköpslagen.

2009/10:Ju319 av Désirée Pethrus Engström (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att utreda möjligheten för en utvidgning av sexköpslagen så att den även gäller för svenska medborgare som köper sexuella tjänster utomlands.

2009/10:Ju384 av Bodil Ceballos m.fl. (mp):

22.

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att närmaste hamn alltid ska vara skyldig att ta emot nödställda.

24.

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om permanenta uppehållstillstånd för offer för människohandel.

2009/10:Ju393 av Annika Qarlsson (c):

1.

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att delgivningar alltid ska sändas till folkbokföringsadressen.

2.

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att straffvärdet för sexbrott ska skärpas.

3.

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att köp av en sexuell tjänst är ett brott mot den person som köps, som därmed ska kunna kräva kompensation och skadestånd.

2009/10:Ju396 av Ann-Christin Ahlberg m.fl. (s):

4.

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att straffskalan för köp av sexuell tjänst ska ändras till böter eller fängelse i högst ett år.

2009/10:Ju415 av Annelie Enochson och Eva Johnsson (båda kd):

1.

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att straffskalan för köp av sexuella tjänster bör likställas med den för sexuellt utnyttjande.

2.

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att i de fall som sexköpet rör en människa som fallit offer för människohandel bör brottet likställas med våldtäkt.

3.

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att utnyttjande av barn för sexuell posering via Internet ska – med hänsyn tagen till den stora spridningen – anses grov och minimistraffet bör höjas från böter till fängelse.

4.

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att personer som tjänar pengar på sajter som ansluter kunder till direktsända sexshower via webbkameror ägnar sig åt en ny form av koppleri och ska lagföras därefter.

5.

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att öka trycket inom EU för att straffbelägga köp av sexuella tjänster i EU:s ramlagstiftning mot människohandel.

6.

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att kravet på ”otillbörliga medel” slopas även för vuxna över 18 år, eftersom människohandel annars kan justeras till koppleri.

7.

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att ge tull och polis ökade befogenheter för spaning, ingripande, utredning och straffåtgärder i kampen mot människohandel.

8.

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att stärka Europol i kampen mot människohandel och satsa på polisiärt och rättsligt samarbete mellan EU:s medlemsländer och med EU:s grannländer.

9.

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att förenkla möjligheterna att frysa pengar som misstänks härröra från människohandel.

2009/10:Ju427 av Thomas Bodström m.fl. (s):

17.

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att höja straffet för sexköp.

18.

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om skadestånd vid sexköp då det rör sig om människohandel.

21.

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om skadestånd vid människohandel och barnpornografi.

2009/10:Ju429 av Rosita Runegrund m.fl. (kd, m, fp, mp, c, v):

1.

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om förstärkt straffrättsligt skydd när det gäller människohandel med barn.

2.

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att ta bort kravet på dubbel straffbarhet när det gäller människohandel med barn.

2009/10:Sf332 av Bodil Ceballos m.fl. (mp):

28.

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att ge permanent uppehållstillstånd för människor som utsatts för människohandel för sexuella ändamål.

2009/10:A414 av Lars U Granberg m.fl. (s):

4.

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att stoppa kvinnohandeln.

7.

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om vikten av att inrätta speciellt anpassade och säkra platser för offren för människohandeln i vårt land.

Bilaga 2

Regeringens lagförslag

Bilaga 3

Utskottets lagförslag

Förslag till lag om ändring i brottsbalken

Härigenom föreskrivs att 4 kap. 1 a § brottsbalken ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Utskottets förslag

4 kap.

1 a §

Den som, i annat fall än som avses i 1 §, med användande av olaga tvång eller vilseledande, med utnyttjande av någons utsatta belägenhet eller med något annat sådant otillbörligt medel rekryterar, transporterar, inhyser, tar emot eller vidtar någon annan sådan åtgärd med en person, och därigenom tar kontroll över personen, i syfte att personen skall

1. utsättas för brott enligt 6 kap. 1, 2, 3, 4, 5 eller 6 §, utnyttjas för tillfälliga sexuella förbindelser eller på annat sätt utnyttjas för sexuella ändamål,

2. utnyttjas i krigstjänst eller tvångsarbete eller annat sådant tvångstillstånd,

3. utnyttjas för avlägsnande av organ, eller

4. på annat sätt utnyttjas i en situation som innebär nödläge för den utsatte,

döms för människohandel till fängelse i lägst två och högst tio år.

Detsamma gäller den som i sådant syfte som anges i första stycket,

1. till annan för över kontrollen över en person, eller

2. från annan tar emot kontrollen över en person.

Den som, i annat fall än som avses i 1 §, genom olaga tvång, vilseledande, utnyttjande av någons utsatta belägenhet eller med annat sådant otillbörligt medel rekryterar, transporterar, överför, inhyser eller tar emot en person i syfte att han eller hon ska exploateras för sexuella ändamål, avlägsnande av organ, krigstjänst, tvångsarbete eller annan verksamhet i en situation som innebär nödläge för den utsatte, döms för människohandel till fängelse i lägst två och högst tio år.

Den som begår en gärning som avses i första stycket mot en person som inte har fyllt arton år skall dömas för människohandel även om inte något sådant otillbörligt medel som anges där har använts.

Är ett brott som avses i första–tredje styckena mindre grovt, döms till fängelse i högst fyra år.

Den som begår en gärning som avses i första stycket mot en person som inte har fyllt arton år döms för människohandel även om inte något sådant otillbörligt medel som anges där har använts.

Är ett brott som avses i första eller andra stycket mindre grovt, döms till fängelse i högst fyra år.

––––––––––

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2010.

Bilaga 4

Council of Europe on Action against Trafficking in Human Beings (CETS 197)

Bilaga 5

Europarådets konvention om bekämpande av människohandel (CETS 197)

Bilaga 6

Socialförsäkringsutskottets betänkande

2009/10:SfU4

Förstärkt straffrättsligt skydd mot människohandel

Till justitieutskottet

Justitieutskottet har den 8 april 2010 berett socialförsäkringsutskottet tillfälle att yttra sig över regeringens proposition 2009/10:152 Förstärkt straffrättsligt skydd mot människohandel jämte en motion som väckts med anledning av propositionen.

Socialförsäkringsutskottet begränsar sitt yttrande till frågan om uppehållstillstånd för människohandelsoffer och överlämnar med eget yttrande motionerna Sf332 yrkande 28 och Ju384 yrkande 24.

Utskottets överväganden

Gällande ordning

Enligt 5 kap. 15 § utlänningslagen (2005:716) gäller att ett tidsbegränsat uppehållstillstånd om minst sex månader på ansökan av förundersökningsledaren ska ges till en utlänning som vistas här

1. om det behövs för att förundersökning eller huvudförhandling i brottmål ska kunna genomföras,

2. utlänningen klart visat sin vilja att samarbeta med de brottsutredande myndigheterna,

3. utlänningen brutit alla förbindelser med de personer som är misstänkta för brott som förundersökningen avser och

4. hänsyn till den allmänna ordningen och säkerheten inte talar emot att tillstånd beviljas.

Ett sådant uppehållstillstånd kan förlängas om förundersökningsledaren begär det och de angivna förutsättningarna fortfarande är uppfyllda.

Vidare kan uppehållstillstånd ges för 30 dagar om utlänningen vill ha betänketid för att återhämta sig och för att kunna ta ställning till om han eller hon vill samarbeta med de brottsutredande myndigheterna. Även ett sådant tillstånd kan förlängas.

Om uppehållstillstånd inte kan ges på annan grund, får tillstånd enligt 5 kap. 6 § utlänningslagen beviljas en utlänning om det vid en samlad bedömning av utlänningens situation föreligger sådana synnerligen ömmande omständigheter att han eller hon bör tillåtas stanna i Sverige. Vid bedömningen ska särskilt beaktas utlänningens hälsotillstånd, anpassning till Sverige och situation i hemlandet.

Barn får beviljas uppehållstillstånd även om de omständigheter som kommer fram inte har samma allvar och tyngd som krävs för att tillstånd ska beviljas vuxna personer.

Propositionen

I propositionen föreslås en ny utformning av människohandelsbrottet. Förslaget, som avses träda i kraft den 1 juli 2010, innebär en tydligare och mer ändamålsenlig brottsbeskrivning och därmed en effektivisering av tillämpningen och en förstärkning av det straffrättsliga skyddet. Vidare föreslås att riksdagen ska godkänna Europarådets konvention om bekämpande av människohandel.

I propositionen behandlas också frågan om permanent uppehållstillstånd för människohandelsoffer. Enligt regeringens bedömning saknas det behov av lagändringar när det gäller uppehållstillstånd för denna grupp.

Motionerna

Bodil Ceballos m.fl. (mp) begär i motion Sf332 yrkande 28 ett tillkännagivande om att ge permanent uppehållstillstånd för människor som utsatts för människohandel för sexuella ändamål. Motionärerna anser att regeringen snarast bör låta utreda möjligheten att ge uppehållstillstånd för människohandelsoffer utan att ställa krav på vittnesmål.

Bodil Ceballos m.fl. (mp) begär i motion Ju384 yrkande 24 ett tillkännagivande om permanenta uppehållstillstånd för offer för människohandel. Enligt motionärerna ska det inte krävas att personerna i fråga vittnar mot människohandlarna eftersom vittnesmålen kan utgöra en större risk för deras liv än att fortsätta att låta sig utnyttjas.

Utskottets ställningstagande

Den 1 oktober 2004 infördes i 1989 års utlänningslag en bestämmelse som gör det möjligt för en förundersökningsledare att ansöka om ett tidsbegränsat uppehållstillstånd för utländska målsägande och vittnen, bl.a. offer för människohandel. Denna bestämmelse överfördes oförändrad till 2005 års utlänningslag. För att uppfylla kraven i rådets direktiv 2004/81/EG om uppehållstillstånd för tredjelandsmedborgare som har fallit offer för människohandel eller som har fått hjälp till olaglig invandring och vilka samarbetar med de behöriga myndigheterna ändrades bestämmelsen fr.o.m. den 1 juli 2007 och 5 kap. 15 § utlänningslagen fick sin nuvarande lydelse.

Frågan om permanent uppehållstillstånd för offer för människohandel har behandlats av utskottet vid flera tillfällen. I betänkande 2003/04:SfU6 Människosmuggling och tidsbegränsat uppehållstillstånd för målsägande och vittnen framhöll utskottet att den som i Sverige medverkat i en process rörande allvarlig brottslighet och som på ett substantiellt sätt bidragit till att någon lagförs för t.ex. människosmuggling eller människohandel borde kunna ges ett permanent uppehållstillstånd. Personen har i dessa situationer i regel utsatts för stor fara och måste därför kunna beredas skydd. Utskottet motsatte sig däremot att enbart det faktum att en utlänning varit utsatt för brott automatiskt ska föranleda att ett permanent uppehållstillstånd beviljas.

I betänkande 2005/06:SfU4 Förföljelse på grund av kön eller sexuell läggning ansåg utskottet att det borde införas en särskild bestämmelse i den nya utlänningslagen som anger att den som aktivt medverkat i rättsprocessen genom att ställa upp som vittne eller medverka som målsägande ska kunna beviljas permanent uppehållstillstånd i Sverige om personen i fråga till följd härav är i behov av skydd här. Utskottet ansåg att regeringen snarast skulle återkomma till riksdagen med förslag härom. Detta gav riksdagen som sin mening regeringen till känna (rskr. 2005/06:71).

Utredningen om människohandel m.m. gjorde därefter i betänkande Människohandel och barnäktenskap (SOU 2008:41) bedömningen att nuvarande reglering är tillräcklig och att något behov av ytterligare bestämmelser inte finns. Däremot föreslog utredningen att bestämmelsen i 5 kap. 6 § utlänningslagen om uppehållstillstånd på grund av synnerligen ömmande omständigheter skulle förtydligas genom att det uttryckligen anges att det vid en bedömning särskilt ska beaktas om utlänningen utsatts för människohandel.

Regeringen har i den nu aktuella propositionen bedömt att det saknas behov av lagändringar i fråga om uppehållstillstånd för människohandelsoffer. Enligt regeringen, som instämmer i utredningens uppfattning, finns det med en bestämmelse som kräver aktiv medverkan risk för att de bedömningar som görs av polis och åklagare under en förundersökning i praktiken blir bindande vid en senare prövning av permanent uppehållstillstånd. Det kan inte heller uteslutas att ett krav på att utlänningen aktivt medverkar som målsägande eller vittne i praktiken skulle innebära att utlänningen måste lämna uppgifter som stöder åklagarens sak, att en sådan bestämmelse riskerar att uppfattas som att utlänningen belönas med ett uppehållstillstånd för sin medverkan och att det därför finns en överhängande risk för att människohandelsoffrets trovärdighet som målsägande eller vittne kommer att ifrågasättas.

Av propositionen framgår att regeringen inte heller anser att utredningens förslag om förtydligande av bestämmelsen om uppehållstillstånd på grund av synnerligen ömmande omständigheter ska genomföras. Regeringen anför bl.a. att det vore olämpligt att särbehandla utlänningar som utsatts för människohandel i förhållande till dem som utsatts för annan allvarlig brottslighet och att det finns en risk att bestämmelsen kan komma att tolkas på ett annat sätt än i dag och att dess räckvidd därmed blir oklar. Regeringen anser också att förslaget skulle kunna medföra att prövningen av uppehållstillstånd för offer för människohandel förskjuts från de egentliga skyddsgrunderna i 4 kap. utlänningslagen till undantagsbestämmelsen i 5 kap. 6 § samma lag. Därmed finns en risk för att skyddsbehovet förbises. Vidare påpekar regeringen att bestämmelsen om uppehållstillstånd på grund av synnerligen ömmande omständigheter är av undantagskaraktär och ska tillämpas restriktivt. Förslaget skulle därför kunna medföra att det i praktiken blir svårare för en utlänning som utsatts för människohandel att få ett permanent uppehållstillstånd.

Utskottet anser liksom tidigare att enbart det faktum att en utlänning varit utsatt för brott inte automatiskt ska kunna föranleda att ett permanent uppehållstillstånd beviljas. Regeringen har i propositionen utförligt motiverat varför det inte finns något behov av att ändra utlänningslagen. Utskottet anser att regeringen har fog för sin uppfattning och att en ändring av reglerna i enlighet med motionerna Sf332 yrkande 28 och Ju384 yrkande 24 riskerar att försvåra lagföringen av människohandelsbrott. Med hänsyn härtill och då en utlänning som vistas i Sverige med stöd av ett tidsbegränsat uppehållstillstånd som beviljats efter ansökan av förundersökningsledare är oförhindrad att själv ansöka om uppehållstillstånd på annan grund än den som förundersökningsledaren åberopat föreslår utskottet att justitieutskottet avstyrker motionsyrkandena i fråga.

Stockholm den 15 april 2010

På socialförsäkringsutskottets vägnar

Gunnar Axén

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Gunnar Axén (m), Veronica Palm (s), Helena Rivière (m), Ronny Olander (s), Solveig Zander (c), Kurt Kvarnström (s), Mats G Nilsson (m), Göte Wahlström (s), Mikael Cederbratt (m), Matilda Ernkrans (s), Fredrick Federley (c), Gunvor G Ericson (mp), Marianne Watz (m), Magdalena Streijffert (s), Barbro Westerholm (fp) och Eva Johnsson (kd).

Avvikande mening

Uppehållstillstånd för människohandelsoffer (mp)

Gunvor G Ericson (mp) anför:

Offer för människohandel är en särskilt utsatt grupp människor. Svensk lag har anpassats till ett EG-direktiv om möjlighet att ge uppehållstillstånd med begränsad giltighetstid till vittnen eller målsägande i människohandelsbrott. Direktivet går emellertid inte tillräckligt långt eftersom få torde våga vittna när de vet att de nästa dag kan skickas tillbaka till hemlandet igen. Italien kräver inte medverkan i rättsprocessen för uppehållstillstånd utan ger tillstånd för social rehabilitering. Regeringen bör snarast utreda möjligheten att anamma den italienska modellen och därefter återkomma till riksdagen med förslag.