2009/10:JuU22 Straffrättsliga åtgärder till förebyggande av terrorism

Justitieutskottets betänkande 2009/10:JuU22
Straffrättsliga åtgärder till förebyggande av terrorism

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet regeringens proposition 2009/10:78 Straffrättsliga åtgärder till förebyggande av terrorism.

Propositionens huvudsakliga förslag är att riksdagen godkänner Europarådets konvention av den 16 maj 2005 om förebyggande av terrorism. Vidare föreslås den lagstiftning som krävs för att Sverige ska uppfylla åtagandena i konventionen och för att genomföra EU:s rambeslut från 2008 om ändring av rambeslutet om bekämpande av terrorism.

I propositionen lämnas förslag till en ny lag om straff för offentlig uppmaning, rekrytering och utbildning avseende terroristbrott och annan särskilt allvarlig brottslighet. Straffet ska vara fängelse i högst två år eller, om brottet är grovt, fängelse i lägst sex månader och högst sex år. Ansvar enligt den föreslagna lagen ska inte dömas ut om gärningen är att anse som ringa. Domsrätten utvidgas för brott enligt den föreslagna lagen som utom riket begåtts av svenska medborgare eller av utlänningar med hemvist här och för brott som begåtts mot EU:s institutioner eller organ.

Härutöver föreslås att bestämmelserna i lagen (2008:854) om åtgärder för att utreda vissa samhällsfarliga brott ska vara tillämpliga på brott enligt lagen om straff för offentlig uppmaning, rekrytering och utbildning avseende terroristbrott och annan särskilt allvarlig brottslighet. Det föreslås även att undantaget från underrättelseskyldighet enligt 27 kap. 33 § tredje stycket rättegångsbalken ska gälla förundersökning om brott enligt den föreslagna lagen.

Lagstiftningen föreslås träda i kraft den 1 december 2010.

Utskottet föreslår att riksdagen bifaller propositionen. I betänkandet finns en reservation (v, mp).

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Straffrättsliga åtgärder till förebyggande av terrorism

Riksdagen

dels antar regeringens förslag till

1. lag om straff för offentlig uppmaning, rekrytering och utbildning avseende terroristbrott och annan särskilt allvarlig brottslighet,

2. lag om ändring i rättegångsbalken,

3. lag om ändring i lagen (2008:854) om åtgärder för att utreda vissa samhällsfarliga brott,

dels godkänner

4. Europarådets konvention av den 16 maj 2005 om förebyggande av terrorism,

5. en förklaring enligt artikel 20.1 och 20.2 i konventionen,

6. en förklaring enligt artikel 1.2 i konventionen.

Därmed bifaller riksdagen proposition 2009/10:78 punkterna 1–6 och avslår motion 2009/10:Ju2 yrkandena 1–4.

Reservation (v, mp)

Stockholm den 8 april 2010

På justitieutskottets vägnar

Thomas Bodström

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Thomas Bodström (s), Inger Davidson (kd), Henrik von Sydow (m), Krister Hammarbergh (m), Margareta Persson (s), Ulrika Karlsson i Uppsala (m), Elisebeht Markström (s), Karl Gustav Abramsson (s), Inge Garstedt (m), Christer Adelsbo (s), Lena Olsson (v), Kerstin Haglö (s), Otto von Arnold (kd), Mehmet Kaplan (mp), Anders Hansson (m), Karin Nilsson (c) och Helena Bargholtz (fp).

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

Europarådets konvention om förebyggande av terrorism (ETS 196) öppnades för undertecknande 2005. Sverige undertecknade konventionen samma år, och den trädde i kraft den 1 juni 2007. Syftet med konventionen är att stärka medlemsstaternas förebyggande åtgärder mot terrorism. För att uppnå detta mål ställs i konventionen krav på kriminalisering av vissa handlingar som kan leda till att terroristbrott begås, nämligen offentlig uppmaning, rekrytering respektive utbildning till terrorism. Vidare ställs i konventionen krav på förstärkta möjligheter till samarbete både mellan nationella myndigheter och mellan stater.

Den 6 november 2007 lade Europeiska kommissionen, som en del i ett åtgärdspaket mot terrorism, fram ett förslag till ändring i rambeslut 2002/475/RIF om bekämpande av terrorism (KOM(2007) 650 slutligt). Syftet med förslaget var att harmonisera nationella straffrättsliga bestämmelser om offentlig uppmaning till terroristbrott, rekrytering för terroristsyften och utbildning för terroristsyften, så att nämnda handlingar är straffbara i hela EU. Syftet var även att säkerställa att befintliga bestämmelser om påföljder, juridiska personers ansvar, domstols behörighet och lagföring som är tillämpliga på terroristbrott också ska kunna tillämpas på sådana handlingar. Den 18 april 2008 träffade ministerrådet för rättsliga och inrikes frågor en principöverenskommelse om innehållet i rambeslutet. Europaparlamentet lämnade den 23 september 2008 sitt yttrande över förslaget (P6_TA [2008]0435). Riksdagen godkände rambeslutet den 13 november 2008 (prop. 2008/09:25, bet. 2008/09:JuU5, rskr. 2008/09:40), och det antogs av rådet den 28 november 2008.

Den 21 januari 2008 beslutade chefen för Justitiedepartementet att en utredare skulle biträda departementet i frågan om Sveriges tillträde till och genomförande av Europarådets konvention om förebyggande av terrorism. I ett kompletterande beslut den 26 augusti 2008 beslutades att uppdraget även skulle omfatta frågan om genomförandet i svensk rätt av rambeslutet från 2008. Utredaren överlämnade i april 2009 departementspromemorian Straffrättsliga åtgärder till förebyggande av terrorism (Ds 2009:17).

I propositionen behandlar regeringen förslagen i departementspromemorian utom promemorians förslag om ändring i lagen (2007:979) om åtgärder för att förhindra vissa särskilt allvarliga brott. De sist nämnda förslagen behandlas i proposition 2009/10:119 Förlängning av lagen om hemlig rumsavlyssning och lagen om åtgärder för att förhindra vissa särskilt allvarliga brott.

Regeringen har begärt in yttrande från Lagrådet, som inte hade något att invända mot förslagen.

Regeringens förslag till riksdagsbeslut framgår av bilaga 1. Regeringens lagförslag finns i bilaga 2. Konventionen i dess engelska lydelse och en översättning till svenska finns intagen i betänkandet som bilaga 3.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att riksdagen godkänner Europarådets konvention av den 16 maj 2005 om förebyggande av terrorism. Vidare föreslås den lagstiftning som krävs för att Sverige ska uppfylla åtagandena i konventionen och för att genomföra EU:s rambeslut från 2008 om ändring av rambeslutet om bekämpande av terrorism.

I propositionen lämnas förslag till en ny lag om straff för offentlig uppmaning, rekrytering och utbildning avseende terroristbrott och annan särskilt allvarlig brottslighet. Genom lagen införs ett särskilt straffansvar för den som i ett meddelande till allmänheten uppmanar eller annars söker förleda till särskilt allvarlig brottslighet (offentlig uppmaning), eller söker förmå någon annan, i annat fall, att begå eller annars medverka till sådan brottslighet (rekrytering). Det införs även ett särskilt straffansvar för den som meddelar eller söker meddela instruktioner om tillverkning eller användning av sådana sprängämnen, vapen eller skadliga eller farliga ämnen som är särskilt ägnade att användas för särskilt allvarlig brottslighet, eller om andra metoder eller tekniker som är särskilt ägnade för sådant ändamål, om gärningen har begåtts med vetskap om att instruktionerna är avsedda att användas för särskilt allvarlig brottslighet (utbildning). Ansvar enligt den föreslagna lagen ska inte dömas ut om gärningen är att anse som ringa. Straffet ska vara fängelse i högst två år eller, om brottet är grovt, fängelse i lägst sex månader och högst sex år. Domsrätten utvidgas för brott enligt den föreslagna lagen som utom riket begåtts av en svensk medborgare eller av en utlänning med hemvist här och för brott som begåtts mot EU:s institutioner eller organ.

Lagstiftningen föreslås träda i kraft den 1 december 2010.

Utskottets överväganden

Straffrättsliga åtgärder till förebyggande av terrorism

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen godkänner Europarådets konvention av den 16 maj 2005 om förebyggande av terrorism och att Sverige vid godkännandet avger de förklaringar som regeringen föreslagit samt antar regeringens lagförslag.

Jämför reservation 1 (v, mp).

Propositionen

I propositionen föreslås att riksdagen godkänner Europarådets konvention av den 16 maj 2005 om förebyggande av terrorism. Syftet med konventionen är att stärka medlemsstaternas förebyggande åtgärder mot terrorism. För att uppnå detta mål ställs i konventionen krav på kriminalisering av vissa handlingar som typiskt sett kan leda till att terroristbrott begås, nämligen offentlig uppmaning, rekrytering och utbildning till terrorism. Vidare ställs i konventionen krav på förstärkta möjligheter till samarbete både mellan nationella myndigheter och mellan stater.

Inom EU finns ett rambeslut om bekämpande av terrorism (2002/475/RIF). Det nämnda rambeslutet är infört i svensk rätt bl.a. genom lagen (2003:148) om straff för terroristbrott. Ett förslag till rambeslut om ändring av 2002 års rambeslut har arbetats fram inom EU. Syftet med ändringen av rambeslutet är att harmonisera nationella straffrättsliga bestämmelser om offentlig uppmaning till terroristbrott, rekrytering för terroristsyften samt utbildning för terroristsyften så att dessa handlingar är straffbara i hela EU. Riksdagen har den 13 november 2008 (prop. 2008/09:25, bet. 2008/09:JuU5, rskr. 2008/09:40) godkänt den föreslagna ändringen av rambeslutet om bekämpande av terrorism.

I propositionen föreslår regeringen den lagstiftning som fordras för att Sverige ska kunna genomföra bestämmelserna i konventionen och rambeslutet. Regeringen föreslår i propositionen att det införs en ny lag om straff för offentlig uppmaning, rekrytering och utbildning avseende terroristbrott. Straffansvaret för offentlig uppmaning, rekrytering och utbildning ska vara tillämpligt i förhållande till vad som enligt konventionen respektive rambeslutet utgör terroristbrott.

Terroristbrott definieras på skilda sätt i konventionen och i rambeslutet. I konventionen definieras terroristbrott genom en hänvisning till brotten som omfattas av de internationella instrument på terroristbekämpningens område som anges i en bilaga till konventionen. I rambeslutet definieras terroristbrott med en hänvisning till de gärningar som avses i artikel 1.1 i 2002 års rambeslut, utom sådana som anges i punkten i, dvs. hot om att utföra någon av de handlingar som räknas upp i punkterna a – h. Vad gäller rekrytering räknas härutöver som terroristbrott att leda en terroristgrupp eller att delta i en terroristgrupps verksamhet i enlighet med artikel 2.2 i 2002 års rambeslut.

Regeringen föreslår i propositionen att straffansvaret ska vara tillämpligt i förhållande till dels den brottslighet som avses i 2 § lagen (2002:444) om straff för finansiering av särskilt allvarlig brottslighet i vissa fall, dels brott enligt 3 § samma lag, dvs. brottslighet som motsvarar de gärningar som omfattas av rambeslutet respektive instrumenten i bilagan till konventionen. Brottsligheten ska benämnas särskilt allvarlig brottslighet.

Motionen

I motion Ju2 (v, mp) yrkas avslag på propositionen. Motionärerna anser att den föreslagna lagstiftningen inte bara är oklar utan också lämnar utrymme för godtycke. För att en utvidgad lagstiftning ska komma i fråga anser motionärerna att det krävs en djupare analys. Särskilt nämns att straffbestämmelser som rör terrorism bör samlas i ett sammanhang, dels för tydlighetens skull, dels för att undvika konkurrenssituationer i förhållande till brottsbalken. Vidare tar motionärerna upp bl.a. att man bör undvika ytterligare en speciallag inom straffrätten och frågor kring den föreslagna rubriceringen av brotten. Motionärerna anser också att Europarådets konvention om terrorism inte bör godkännas utan en djupare analys.

Utskottets ställningstagande

I regeringens skrivelse 2007/08:64 Nationellt ansvar och internationellt engagemang – En nationell strategi för att möta hotet från terrorism, anförde regeringen att det är nödvändigt att lägga stor vikt vid åtgärder som riktar sig mot terrorismens grogrunder. I skrivelsen framhöll regeringen även att faktorer som avsaknad av demokrati och mänskliga fri- och rättigheter samt miljöer präglade av våld och förtryck bidrar till en miljö eller situation där terrorism får fäste. Utskottet ställde sig bakom regeringens skrivelse (bet. 2007/08:JuU30).

Terroristbrottslighet har under senare år utvecklats till ett allvarligt internationellt problem. Terrorism är ett av de allvarligaste hoten mot demokratin, mot det fria utövandet av mänskliga rättigheter och mot den ekonomiska och sociala utvecklingen. Terrorism är vidare en internationell och gränsöverskridande företeelse, där modern informations- och kommunikationsteknik spelar en stor roll för terrorhotets utbredning.

För att möta detta hot har det internationella arbetet alltmer inriktats mot att finna åtgärder som kan förebygga terrorism. Sverige har tagit mycket aktiv del i detta arbete. Såväl FN som EU har antagit strategier och handlingsplaner som tar sikte på att förhindra radikalisering och rekrytering till terrorism samt finansiering av terrorism. För att så effektivt som möjligt kunna förhindra att terroristbrott begås, är det viktigt att också kunna bekämpa förutsättningarna för brottsligheten. Sådana förutsättningar kan ofta vara att någon offentligt uppmanar andra att begå terroristbrott, att någon rekryterar andra till deltagande i terroristorganisationer eller utbildar andra i hur terroristattentat kan genomföras. Det är för att hindra sådana åtgärder som Europarådets konvention har arbetats fram.

Som utskottet anfört i samband med beredningen av rambeslutet om ändring i rambeslutet om bekämpande av terrorism (bet. 2008/09:JuU5), utvecklas dagens internationella terrorism mot att bli allt svårare att bemöta och skydda sig mot. Modern informations- och kommunikationsteknik spelar stor roll för terrorhotets utbredning. Utvecklingen inom kommunikationstekniken tillsammans med andra gynnsamma förutsättningar för global rörlighet av varor, kapital, tjänster och människor har haft många positiva effekter, men även ökat möjligheterna att begå terroristbrott där särskilt Internet är ett billigt, snabbt och lättillgängligt verktyg med praktiskt taget global räckvidd. Med en sådan utveckling är det enligt utskottets mening viktigt att ägna uppmärksamhet åt att avbryta och störa dem som ägnar sig åt offentlig uppmaning till terroristbrott samt rekrytering och utbildning för terroristsyften.

I dagsläget har 22 av Europarådets medlemsstater tillträtt konventionen. Bland dessa finns Danmark, Norge, Finland och Frankrike. Även i Tyskland har det införts lagstiftning som motsvarar konventionens kriminaliseringskrav. Utskottet ställer sig bakom regeringes förslag att Sverige ska tillträda Europarådets konvention om förebyggande av terrorism. Enligt utskottets uppfattning är den analys av rättsläget som företagits tillräcklig.

Utskottet ställer sig även bakom regeringens förslag att riksdagen godkänner en förklaring enligt artikel 20.1 och 20.2 i konventionen av innebörden att Sverige förbehåller sig rätten att, i förhållande till andra stater än Europeiska unionens medlemsstater samt Norge och Island, som grund för avslag på en framställning om utlämning åberopa att den gärning som avses med framställningen utgör ett politiskt brott, ett brott förknippat med ett politiskt brott eller ett brott som inspirerats av politiska motiv. Utskottet ställer sig även bakom regeringens förslag att riksdagen godkänner en förklaring enligt artikel 1.2 i konventionen om att ett instrument som är upptaget i bilagan till konventionen och i vilket Sverige inte är part, inte ska anses ingå i bilagan i förhållande till Sverige.

Utskottet har tidigare ställt sig bakom riksdagens antagande av rambeslut om ändring i rambeslut 2002/475/RIF om bekämpande av terrorism (bet. 2008/09:JuU5). I betänkandet konstaterade utskottet att det finns ett mervärde i att reglera de frågor som rambeslutet avser på EU-nivå. Utskottet delade regeringens uppfattning att det föreslagna rambeslutet stärkte det gemensamma rättsområde som har skapats genom 2002 års rambeslut om bekämpande av terrorism. Vidare konstaterade utskottet att det rättsliga samarbetet för att förebygga och bekämpa terrorism underlättades genom rambeslutet. Utskottet lyfte även särskilt fram den möjlighet till lämplighetsavvägningar vid genomförandet av rambeslutet som uttryckligen framgår av artikel 3. I artikeln stadgas att medlemsstaterna vid genomförandet ska se till att kriminaliseringen står i proportion till de legitima mål som eftersträvas och som är nödvändiga i ett demokratiskt samhälle och att varje form av godtycklighet och diskriminering ska uteslutas.

I samband med behandlingen av rambeslutet (bet. 2008/09:JuU5) uttalade utskottet att ytterligare kriminaliseringar så långt det är möjligt med hänsyn till rambeslutet bör undvikas. I propositionen konstaterar regeringen emellertid att de gärningar som ska utgöra brott enligt artiklarna 5 – 7 i konventionen och enligt artikel 1.1 i rambeslutet inte till alla delar är kriminaliserade enligt svensk rätt. Lagstiftning fordras därför för att genomföra bestämmelserna. Detsamma gäller de osjälvständiga brottsformer som ska kriminaliseras enligt artikel 9 i konventionen och motsvarande bestämmelser i artikel 1.2 i rambeslutet. Riksdagen har godkänt rambeslutet, och det har antagits av rådet. Dess innehåll är därmed bindande för medlemsstaterna.

I motion Ju2 anför motionärerna att lagstiftningen är oklar och otydlig. Vad gäller den förslagna lagstiftningens förutsebarhet och tydlighet vill utskottet anföra följande. Den metod som regeringen valt i propositionen möjliggör en fullständig och samlad redogörelse för den brottslighet som straffansvaret för offentlig uppmaning, rekrytering och utbildning ska vara tillämpligt i förhållande till. Uppräkningen som görs i förslaget innehåller utpekade brott enligt svensk rätt, med i förekommande fall tillkommande rekvisit, och vissa hänvisningar till brottslighet enligt internationella instrument. Att uppräkningen är omfångsrik är ofrånkomligt och att hänvisningar görs till svenska straffbestämmelser kan inte anses problematiskt. Metoden att i lag göra direkta hänvisningar till brottslighet som avses i vissa internationella instrument har, som regeringen påpekar (prop. 2009/10:78 s. 40), sin förebild i modern strafflagstiftning, vilken för övrigt utformats efter förslag från Lagrådet (se prop. 2001/02:149 s. 106 f.). Utskottet anser att den metod som valts i propositionen uppfyller de krav som bör ställas på utformningen av strafflag.

Motionärerna menar att bestämmelserna borde vara samlade i en lag och inte utspridda som nu föreslås. Vidare anförs att det är olyckligt med ännu en speciallag. Utskottet kan, på samma sätt som regeringen gör (prop. 2009/10:78 s. 53), instämma i synpunkten om önskvärdheten i att samla straffrättslig lagstiftning som anknyter till terrorism i ett mer överskådligt regelverk. Som regeringen anför var detta emellertid inte möjligt inom ramen för det aktuella lagstiftningsprojektet.

I motion Ju2 anförs vidare att konkurrens kommer att föreligga mellan brottsbalkens bestämmelser och den nu föreslagna lagen. Utskottet kan konstatera att förslaget till utvidgat straffansvar i vissa delar överlappar regelverket i brottsbalken och i terroristbrottslagen. Detta gäller särskilt offentlig uppmaning och rekrytering. Av den föreslagna lagstiftningen framgår emellertid hur dessa fall av lagkonkurrens ska lösas. Den nu föreslagna lagstiftningen ska inte tillämpas om en gärning är belagd med samma eller strängare straff i brottsbalken eller i lagen (2003:148) om straff för terroristbrott.

Utskottet ställer sig bakom regeringens proposition och föreslår att riksdagen godkänner Europarådets konvention om förebyggande av terrorism, avger de föreslagna förklaringarna och antar de föreslagna lagändringarna. Utskottet avstyrker bifall till motionen.

Reservation

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och ställningstaganden har föranlett följande reservation.

Straffrättsliga åtgärder till förebyggande av terrorism (v, mp)

av Lena Olsson (v) och Mehmet Kaplan (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2009/10:Ju2 yrkandena 1–4 och avslår proposition 2009/10:78 punkterna 1–6.

Ställningstagande

En av samhällets viktigaste uppgifter är att förebygga och förhindra terrorism och annan allvarlig brottslighet. För detta ändamål finns många lagar, och brott mot dessa kan leda till mycket långa straff, i flera fall till livstid. Personer som misstänks för terroristbrott av olika slag kan utsättas för hemliga tvångsmedel i stor omfattning och riskerar också att utlämnas till andra stater.

I propositionen beskrivs terrorismen som en företeelse som under senare år utvecklats till ett allvarligt internationellt hot mot demokrati och utövande av mänskliga rättigheter. Vi instämmer i beskrivningen av att terrorismen kan utgöra ett sådant hot men vill samtidigt påpeka att det inte är något nytt hot utan en företeelse som förekommit under lång tid. Vi vill också starkt markera vår oro att vi i vår iver att stoppa terrorism och annan grov brottslighet glömmer bort att vi inte kan försvara demokratin genom att inskränka den.

Under det föregående riksdagsåret beslöt riksdagen att godkänna ändringar av EU:s rambeslut om bekämpande av terrorism. I propositionen redovisade regeringen det lagstiftningsbehov som man såg framför sig som litet då den nuvarande svenska strafflagstiftningen ansågs täcka de brott som upptogs i rambeslutet. I dag ser vi att denna bedömning var fel.

När det gäller brott som kan ge långa fängelsestraff, som t.ex. terroristbrott, är det viktigt att lagstiftningen är tydlig och överblickbar och inte ger utrymme för godtycklighet. Den nu föreslagna lagstiftningen leder i rakt motsatt riktning. Lagstiftningen är inte bara oklar utan lämnar i högsta grad utrymme för godtycke.

Vidare anser vi att alla brott som handlar om terrorism ska vara samlade i ett sammanhang. Det är olyckligt med ännu en speciallag inom straffrätten. Därutöver förekommer konkurrens i förhållande till andra brottsbalksregler, t.ex. reglerna om förberedelse och stämpling.

Vi anser att det är viktigt att se till att rekrytering och utbildning som syftar till att begå brott i Sverige eller andra länder försvåras. Vi anser emellertid inte att den nu förslagna lagstiftningen kommer att uppnå det syftet. Den nu föreslagna lagstiftningen är inte tillräckligt genomtänkt. Förslaget bör därför arbetas om. Vår uppfattning är att en djupare analys av lagstiftningsärendet måste göras innan en utvidgad lagstiftning ska kunna komma i fråga. Riksdagen bör därför inte heller i nuläget godkänna Europarådets konvention om förebyggande av terrorism.

Riksdagen bör mot bakgrund av det anförda avslå propositionen.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

Proposition 2009/10:78 Straffrättsliga åtgärder till förebyggande av terrorism:

1.	Riksdagen antar regeringens förslag till lag om straff för offentlig uppmaning, rekrytering och utbildning avseende terroristbrott och annan särskilt allvarlig brottslighet.
2.	Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i rättegångsbalken.
3.	Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2008:854) om åtgärder för att utreda vissa samhällsfarliga brott.
4.	Riksdagen godkänner Europarådets konvention den 16 maj 2005 om förebyggande av terrorism.
5.	Riksdagen godkänner en förklaring enligt artikel 20.1 och 20.2 i konventionen (kapitel 6).
6.	Riksdagen godkänner en förklaring enligt artikel 1.2 i konventionen (kapitel 6).

Följdmotionen

2009/10:Ju2 av Lena Olsson m.fl. (v, mp):

1.	Riksdagen avslår regeringens förslag till lag om straff för offentlig uppmaning, rekrytering och utbildning avseende terroristbrott och annan särskilt allvarlig brottslighet.
2.	Riksdagen avslår regeringens förslag om ändring i rättegångsbalken.
3.	Riksdagen avslår regeringens förslag om ändring i lagen (2008:854) om åtgärder för att utreda vissa samhällsfarliga brott.
4.	Riksdagen avslår förslaget om tillträdande till Europarådets konvention den 16 maj 2005 om förebyggande av terrorism.

Bilaga 2

Regeringens lagförslag

Bilaga 3

Europarådets konvention om förebyggande av terrorism i sin engelska lydelse och i en översättning till svenska