2009/10:JuU21 En ny fängelse- och häkteslagstiftning

Justitieutskottets betänkande 2009/10:JuU21
En ny fängelse- och häkteslagstiftning

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet proposition 2009/10:135 En ny fängelse- och häkteslagstiftning samt sex motionsyrkanden som väckts med anledning av propositionen. I propositionen behandlas också Riksrevisionens styrelses framställning om Kriminalvårdens arbete med att förebygga återfall i brott (2009/10:RRS21). Dessutom behandlas i betänkandet 65 motionsyrkanden från de allmänna motionstiderna 2007–2009.

I propositionen lämnas förslag till en ny fängelse- och häkteslagstiftning. Förslagen innebär en språklig och systematisk modernisering av lagstiftningen. Bland de sakliga nyheterna i förslagen kan följande nämnas.

I syfte att minska risken för återfall i brott innebär förslaget till en ny fängelselag att verkställigheten i anstalt – med bibehållen säkerhet och utan att sätta individens eget ansvar åt sidan – ska anpassas till den intagnes individuella förutsättningar och behov. Kravet på att en individuellt utformad verkställighetsplan ska upprättas för varje intagen föreslås i enlighet härmed lagregleras.

Vidare föreslås ett nytt mer enhetligt permissionsinstitut. Det nya permissionsinstitutet innebär att en tydligare åtskillnad upprätthålls mellan permissioner som syftar till att underlätta den intagnes anpassning i samhället och permissioner som motiveras av andra, särskilt ömmande skäl. Med förslaget förtydligas också förutsättningarna för permission, och bl.a. lagregleras kravet på att den intagne normalt ska ha avtjänat en viss del av strafftiden i anstalt innan han eller hon får beviljas permission.

Förslaget till en ny fängelselag innebär också att den grundläggande principen om proportionalitet kodifieras och att Kriminalvården får nya kontrollmöjligheter. Det föreslås bl.a. att ett besök hos en intagen ska kunna äga rum i ett besöksrum som är så utformat att det omöjliggör att föremål överlämnas, t.ex. genom att besökaren och den intagne hålls åtskilda av en glasruta.

Den nya häkteslagen ska enligt förslaget så långt som möjligt utformas med fängelselagen som förebild. En nyhet i sak är att det föreslås att tingsrättens prövning av åklagarens beslut att meddela restriktioner av ett visst slag för en häktad person ska kunna överklagas. Syftet är att garantera att restriktioner för en häktad tillgrips och bibehålls med största möjliga restriktivitet.

Justitieutskottet tillstyrker propositionen och avstyrker motionsyrkandena.

I Riksrevisionens styrelses framställning föreslås två tillkännagivanden till regeringen. Det första innebär att regeringen ska säkerställa att de krav på verksamhetsplanering som ställs i lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt uppfylls. Enligt det andra förslaget ska regeringen ta initiativ till en översyn av befintlig lagstiftning för kommuner och landsting om krav på samverkan med Kriminalvården.

Utskottet ser allvarligt på den kritik som Riksrevisionen framför såväl när det gäller verksamhetsplanering som samverkan. Med hänvisning till att båda frågorna lyfts fram som prioriterade i propositionen samt till det arbete som pågår inom Kriminalvården föreslår utskottet dock att framställningen avslås. Utskottet kommer noga att följa frågorna.

Den nya fängelse- och häkteslagstiftningen föreslås träda i kraft den 1 april 2011. Med anledning av socialförsäkringsbalkens ikraftträdande föreslås dessutom en ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar träda i kraft den 1 januari 2011.

I betänkandet finns 24 reservationer.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1.	Behovet av ny lagstiftning
	Riksdagen avslår motionerna 2007/08:Ju394 yrkande 4 och 2009/10:Ju337 yrkande 11.

2.	En individuellt utformad verkställighetsplan
	Riksdagen avslår framställning 2009/10:RRS21 punkt 1 och motion 2008/09:Ju379 yrkande 58.

Reservation 1 (s, v, mp)

3.	Kvinnor i kriminalvård
	Riksdagen avslår motionerna 2008/09:Ju378, 2009/10:Ju6 yrkande 1, 2009/10:Ju263 och 2009/10:Ju427 yrkande 29.

Reservation 2 (s, v, mp)

4.	Särskilt stöd till kvinnor i anstalt
	Riksdagen avslår motionerna 2008/09:Ju402 yrkandena 2 och 3, 2008/09:Ju472 yrkandena 6 och 7, 2008/09:A395 yrkande 9 och 2009/10:Ju381 yrkande 6.

Reservation 3 (mp)

5.	Barnperspektiv
	Riksdagen avslår motionerna 2008/09:Ju224 och 2008/09:Ju421 yrkandena 1–6.

Reservation 4 (s, v, mp)

6.	Långtidsdömda
	Riksdagen antar 1 kap. 7 § regeringens förslag till fängelselag. Därmed bifaller riksdagen proposition 2009/10:135 i denna del och avslår motion 2009/10:Ju6 yrkande 2.

Reservation 5 (s, v, mp)

7.	Sysselsättning
	Riksdagen avslår motionerna 2008/09:Ju435 yrkande 6 och 2009/10:Ju366.

Reservation 6 (s, v, mp)

8.	Behandlingsprogram
	Riksdagen avslår motionerna 2009/10:Ju381 yrkande 5 och 2009/10:Ju424 yrkandena 4 och 5.

Reservation 7 (v, mp)

9.	Mångfald av behandlingsprogram
	Riksdagen avslår motion 2009/10:So312 yrkande 11.

Reservation 8 (v)

10.	Utslussning och samverkan inför frigivning
	Riksdagen avslår framställning 2009/10:RRS21 punkt 2 och motionerna 2008/09:Ju379 yrkandena 59 och 60, 2008/09:Ju387, 2008/09:Ju389, 2008/09:Ju435 yrkande 5, 2009/10:Ju261, 2009/10:Ju394, 2009/10:Ju427 yrkandena 27 och 28 samt 2009/10:So634 yrkande 2.

Reservation 9 (s, v, mp)

11.	Frivård
	Riksdagen avslår motion 2009/10:So312 yrkandena 9 och 10.

Reservation 10 (v)

12.	Behandling efter straffets avtjänande
	Riksdagen avslår motion 2009/10:Ju424 yrkande 6.

Reservation 11 (v, mp)

13.	Incidentutredningar
	Riksdagen avslår motion 2008/09:Ju402 yrkande 5.

Reservation 12 (mp)

14.	Innehav av egendom
	Riksdagen avslår motion 2008/09:Ju379 yrkande 69.

Reservation 13 (s, v, mp)

15.

Besök och andra kontakter

Riksdagen antar

a) 7 kap. 2 § regeringens förslag till fängelselag,

b) 3 kap. 2 § regeringens förslag till häkteslag.

Därmed bifaller riksdagen proposition 2009/10:135 i denna del och avslår motion 2009/10:Ju6 yrkande 3.

Reservation 14 (s, v, mp)

16.	Permission
	Riksdagen antar 10 kap. 1 § regeringens förslag till fängelselag. Därmed bifaller riksdagen proposition 2009/10:135 i denna del och avslår motion 2009/10:Ju6 yrkande 4.

Reservation 15 (s, v, mp)

17.	Användande av elektronisk övervakning på anstalt
	Riksdagen avslår motion 2008/09:Ju435 yrkande 7.

Reservation 16 (s, v, mp)

18.	Frågor om rymning m.m.
	Riksdagen avslår motionerna 2008/09:Ju315, 2008/09:Ju366, 2008/09:Ju473, 2009/10:Ju215 och 2009/10:Ju423.

19.	Villkorlig frigivning
	Riksdagen avslår motionerna 2008/09:Ju333, 2008/09:Ju347, 2008/09:Ju348, 2008/09:Ju435 yrkande 1, 2008/09:Ju442, 2009/10:Ju337 yrkande 12 och 2009/10:Ju379.

Reservation 17 (v)

20.	Avtjänande av straff efter utvisning
	Riksdagen avslår motion 2009/10:Ju260.

21.	Restriktioner för häktade
	Riksdagen avslår motion 2009/10:Ju6 yrkande 5.

Reservation 18 (s, v, mp)

22.	Villkor för underåriga i häkte
	Riksdagen avslår motion 2008/09:Ju435 yrkande 4.

Reservation 19 (s, v, mp)

23.	Förbud mot att placera barn i häkte
	Riksdagen avslår motion 2009/10:Ju337 yrkande 10.

Reservation 20 (v)

24.	Utbildning för kriminalvårdare
	Riksdagen avslår motionerna 2008/09:Ju435 yrkande 3, 2009/10:Ju6 yrkande 6 och 2009/10:Ju430.

Reservation 21 (s, v, mp)

25.	Villkor för övervakare
	Riksdagen avslår motion 2008/09:Ju435 yrkande 8.

Reservation 22 (v)

26.	Kriminalvårdens utlandsstyrka
	Riksdagen avslår motion 2008/09:Ju263.

Reservation 23 (s)

27.	Tillsyn över kriminalvården
	Riksdagen avslår motionerna 2008/09:Ju379 yrkande 55, 2009/10:Ju256, 2009/10:Ju314 och 2009/10:Ju427 yrkande 26.

Reservation 24 (s, v, mp)

28.	Veckoslutsfängelse
	Riksdagen avslår motion 2009/10:Ju389.

29.

Övriga lagförslag

Riksdagen antar regeringens förslag till

1. fängelselag,

2. häkteslag, med den ändringen att ordet "första" i 5 kap. 1 § tredje stycket ska bytas ut mot "andra",

3. lag om ändring i brottsbalken,

4. lag om ändring i socialförsäkringsbalken,

5. lag om ändring i lagen (1963:193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m.m.,

6. lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar, med den ändringen att kommatecknet i punkten 7 utgår,

7. lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar, med den ändringen att kommatecknet i punkten 7 utgår,

8. lag om ändring i lagen (1974:202) om beräkning av strafftid m.m.,

9. lag om ändring i passlagen (1978:302),

10. lag om ändring i lagen (1978:801) om internationellt samarbete rörande kriminalvård i frihet,

11. lag om ändring i polislagen (1984:387),

12. lag om ändring i lagen (1991:572) om särskild utlänningskontroll,

13. lag om ändring i lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård,

14. lag om ändring i lagen (1991:1137) om rättspsykiatrisk undersökning,

15. lag om ändring i lagen (1994:451) om intensivövervakning med elektronisk kontroll,

16. lag om ändring i lagen (1998:603) om verkställighet av sluten ungdomsvård,

17. lag om ändring i lagen (1999:353) om rättspsykiatriskt forskningsregister,

18. lag om ändring i utlänningslagen (2005:716),

19. lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) i den mån lagförslagen inte omfattas av vad utskottet föreslagit ovan. Därmed bifaller riksdagen proposition 2009/10:135 i denna del.

Stockholm den 20 maj 2010

På justitieutskottets vägnar

Thomas Bodström

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Thomas Bodström (s), Inger Davidson (kd), Henrik von Sydow (m), Krister Hammarbergh (m), Margareta Persson (s), Ulrika Karlsson i Uppsala (m), Johan Linander (c), Elisebeht Markström (s), Karl Gustav Abramsson (s), Inge Garstedt (m), Christer Adelsbo (s), Lena Olsson (v), Kerstin Haglö (s), Otto von Arnold (kd), Mehmet Kaplan (mp), Anders Hansson (m) och Helena Bargholtz (fp).

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

Med stöd av regeringens bemyndigande tillkallade dåvarande chefen för Justitiedepartementet i oktober 2002 en parlamentarisk kommitté med uppdrag att utarbeta ett förslag till en lag som reglerar verkställigheten av samtliga kriminalvårdspåföljder (dir. 2002:90). Kommittén skulle dels göra en översyn av kriminalvårdslagstiftningen i sak, dels se över den lagtekniska och språkliga utformningen. Syftet var att skapa en ny modern kriminalvårdslag. Kommittén, som antog namnet Kriminalvårdskommittén (Ju 2002:13), överlämnade i maj 2005 sitt betänkande Framtidens kriminalvård (SOU 2005:54). Betänkandet har remissbehandlats. En remissammanställning finns tillgänglig i Justitiedepartementet (Ju2005/5429/KRIM).

Med stöd av regeringens bemyndigande tillkallade dåvarande chefen för Justitiedepartementet i januari 2005 en särskild utredare med uppdrag att utarbeta ett förslag till en ny häkteslag (dir. 2005:5). I likhet med Kriminalvårdskommitténs uppdrag omfattade översynen dels lagstiftningen i sak, dels den lagtekniska och språkliga utformningen. Den nya häkteslagen skulle utformas så att den kunde utgöra en del av Kriminalvårdskommitténs förslag till kriminalvårdslag. Utredningen, som antog namnet Häktesutredningen (Ju 2005:01), överlämnade i februari 2006 sitt betänkande Ny häkteslag (SOU 2006:17). Betänkandet har remissbehandlats. En remissammanställning finns tillgänglig i Justitiedepartementet (Ju2006/2565/KRIM).

I juli 2006 beslutade dåvarande chefen för Justitiedepartementet att ge en utredare i uppdrag att biträda departementet med att överväga Kriminalvårdens behov av att tillfälligt kunna förbjuda personer tillträde till ett område utanför en anstalt eller ett häkte. Promemorian Tillträdesförbud m.m. inom kriminalvården överlämnades till Justitiedepartementet i mars 2007 (Ds 2007:24). Promemorian har remissbehandlats. En remissammanställning finns tillgänglig i Justitiedepartementet (Ju2007/3744/KRIM).

Vissa delar av Kriminalvårdskommitténs förslag har redan behandlats av riksdagen. Nya regler om utslussning från anstalt och villkorlig frigivning trädde i kraft den 1 januari 2007 (prop. 2005/06:123, bet. 2005/06:JuU33, rskr. 2005/06:292). Nya och skärpta regler om bl.a. brevgranskning och innehav av tillhörigheter i anstalt trädde i kraft den 1 april 2008 (prop. 2006/07:127, bet. 2007/08:JuU6, rskr. 2007/08:129). Regeringen tar i den nu aktuella propositionen slutlig ställning till Kriminalvårdskommitténs förslag. I propositionen behandlas också Häktesutredningens förslag och de förslag som lämnas i promemorian Tillträdesförbud inom kriminalvården.

Häktesutredningen har även behandlat frågan om häkteslagens tillämplighet i fråga om en intagen som har förts över till en inrättning för psykiatrisk vård eller rättspsykiatrisk undersökning. Förhållandet mellan fängelse- och häkteslagstiftningen respektive lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård, lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård och, när det gäller häkteslagen, lagen (1991:1137) om rättspsykiatrisk undersökning kommer att behandlas inom ramen för den översyn av den psykiatriska tvångsvårdslagstiftningen som pågår (dir. 2008:93 och 2009:93). Regeringen avser att återkomma till frågan.

Regeringens förslag till riksdagsbeslut återges i bilaga 1. Regeringens lagförslag finns i bilaga 2.

Lagförslagen har granskats av Lagrådet. Regeringen har i allt väsentligt följt Lagrådets synpunkter.

I betänkandet behandlar utskottet vidare Riksrevisionens styrelses framställning om Kriminalvårdens arbete med att förebygga återfall i brott (2009/10:RRS21). Till grund för framställningen ligger Riksrevisionens granskning av Kriminalvårdens planering av de intagnas verkställighet samt samverkan mellan ansvariga myndigheter inför frigivningen. Resultatet av granskningen har redovisats i rapporten Kriminalvårdens arbete med att förebygga återfall i brott – Verkställighetsplanering och samverkan inför de intagnas frigivning (RiR 2009:27). Riksrevisionens styrelses förslag återges i bilaga 1.

Med anledning av propositionen har sex motionsyrkanden väckts. I betänkandet behandlas också cirka 65 motionsyrkanden från de allmänna motionstiderna 2007–2009. Det har inte väckts några motioner med anledning av Riksrevisionens styrelses framställning.

Propositionens huvudsakliga innehåll

Vidare föreslås ett nytt mer enhetligt permissionsinstitut, som innebär att en tydligare åtskillnad upprätthålls mellan permissioner som syftar till att underlätta den intagnes anpassning i samhället och permissioner som motiveras av andra, särskilt ömmande skäl. Med förslaget förtydligas också förutsättningarna för permission, och bl.a. lagregleras kravet på att den intagne normalt ska ha avtjänat en viss del av strafftiden i anstalt innan han eller hon får beviljas permission.

För att säkerställa att en utvisningsdömd betalar för sin hemresa i enlighet med utlänningslagen (2005:716), föreslås att en del av den ersättning som den intagne får från Kriminalvården för utförd sysselsättning får användas för en sådan betalning.

I propositionen föreslås också att en övervakningsnämnds beslut ska överprövas av förvaltningsrätt eller tingsrätt. Förslaget innebär att Kriminalvårdsnämnden avskaffas.

Framställningens huvudsakliga innehåll

Riksrevisionen har granskat Kriminalvårdens planering av de intagnas verkställighet samt samverkan mellan ansvariga myndigheter inför frigivningen. Resultatet av granskningen har redovisats i rapporten Kriminalvårdens arbete med att förebygga återfall i brott – Verkställighetsplanering och samverkan inför de intagnas frigivning (RiR 2009:27).

Riksrevisionens granskning visar att grundläggande krav som kan ställas på Kriminalvårdens arbete med att förebygga återfall i brott inte är uppfyllda. Det finns brister i såväl verkställighetsplaneringens kvalitet som samverkan för Kriminalvårdens klienter.

Trots att det finns tydliga krav på att alla klienter ska ha en verkställighetsplan har de inte det, och granskningen visar att Kriminalvården inte uppfyller de krav som ställs på klienternas verkställighetsplanering. Bristerna i planeringen gäller kvaliteten, dokumentationen och uppföljningen.

Granskningen visar att det på flera sätt är svårt att få till stånd samverkan för Kriminalvårdens klienter, detta trots att det i ett samhällsekonomiskt perspektiv finns starka skäl för samverkan. Regeringen har inte gjort tillräckligt för att underlätta samverkan för Kriminalvårdens klienter. Det handlar bl.a. om kommuners och landstings ansvar att samverka med Kriminalvården.

Styrelsen anser att regeringen bör se till att de krav på verkställighetsplanering som ställs i lagen om kriminalvård i anstalt uppfylls. Vidare bör regeringen ta initiativ till en översyn av befintlig lagstiftning för kommuner och landsting om krav på samverkan med Kriminalvården.

Utskottets överväganden

Behovet av ny lagstiftning

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår två motionsyrkanden om en ny häkteslag med hänvisning till det lagförslag som nu läggs fram.

Propositionen

Som ovan anförts föreslår regeringen att en ny fängelselag ska ersätta lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt. Vidare föreslås att en ny häkteslag ska ersätta lagen (1976:371) om behandlingen av anhållna och häktade m.fl.

Den nya fängelselagen ska ge Kriminalvården bättre förutsättningar att – med bibehållen säkerhet och utan att sätta individens eget ansvar åt sidan – förebygga återfall i brott genom att anpassa innehållet i verkställigheten till den intagnes individuella förutsättningar och behov. I enlighet härmed ska det i lagen anges såväl att de åtgärder som Kriminalvården vidtar ska vara ägnade att förebygga återfall i brott som att en individuellt utformad verkställighetsplan ska upprättas för varje intagen.

Regeringen anför att den nya fängelselagen ska kodifiera den grundläggande principen om proportionalitet och ge Kriminalvården de kontrollmöjligheter som behövs. Lagen ska vara oberoende av den nuvarande indelningen i öppna och slutna anstalter.

Såvitt gäller den föreslagna häkteslagen anför regeringen att den ska utformas med den nya fängelselagen som förebild.

Motionerna

I motion 2007/08:Ju394 (v) yrkande 4 begärs att regeringen återkommer med ett förslag till en ny häkteslag i linje med vad som föreslås i utredningen Ny häkteslag (SOU 2006:17), undantaget förslaget att införa besöksrum med glasruta. Även i motion 2009/10:Ju337 (v) yrkande 11 framförs att ett förslag till en ny häkteslag bör tas fram.

Utskottets ställningstagande

Både lagen om kriminalvård i anstalt och lagen om behandlingen av anhållna och häktade m.fl. är från 1970-talet. Författningarna har ändrats vid ett stort antal tillfällen. Förändringar har också skett i angränsande regelverk, och bl.a. har flera ändringar i påföljdssystemet gjorts. Det har mot den bakgrunden funnits ett behov av att på ett genomgripande sätt se över den lagtekniska och språkliga utformningen av regelverket för att åstadkomma en modern reglering. Även i sak har förutsättningarna ändrats, och t.ex. har andelen intagna med långa strafftider ökat. Utskottet ställer sig därför positivt till att regeringen nu lägger fram förslag till en ny fängelse- och häkteslagstiftning. Utskottet återkommer nedan till enskildheter i lagförslagen. Motionerna 2007/08:Ju394 yrkande 4 och 2009/10:Ju337 yrkande 11 avstyrks i den mån de inte är tillgodosedda.

En individuellt utformad verkställighetsplan

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår Riksrevisionens styrelses framställning när det gäller frågan om verkställighetsplanering. Riksdagen avslår ett motionsyrkande om ökad individualisering.

Jämför reservation 1 (s, v, mp).

Propositionen

I propositionen föreslår regeringen att kravet på att det för varje intagen ska upprättas en individuellt utformad verkställighetsplan lagregleras. En verkställighetsplan ska vara baserad på en sammanställning och bedömning av identifierade risker, behov och förutsättningar som har betydelse för innehållet i verkställigheten och för möjligheterna att minska risken för återfall i brott.

Regeringen gör bedömningen att Kriminalvårdskommitténs förslag om ett nivåindelat förmånssystem i lag inte bör genomföras.

Framställningen

I framställningen föreslår Riksrevisionens styrelse att riksdagen begär att regeringen säkerställer att de krav på verksamhetsplanering som ställs i lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt uppfylls.

I framställningen anförs det att syftet med Kriminalvårdens verkställighetsplanering är att minska risken för återfall i brott. Genom att utreda klientens behov ska rätt insats sättas in vid rätt tidpunkt till rätt klient. Trots att det finns tydliga krav på att alla klienter ska ha en verkställighetsplan har de inte det, och Riksrevisionens granskning visar att Kriminalvården inte uppfyller de krav som ställs på klienternas verkställighetsplanering. Det finns brister i såväl kvaliteten och dokumentationen som planeringen. Kriminalvårdens redovisning av andelen upprättade planer avser inte samtliga klienter som ska ha en fastställd plan.

Styrelsen anser att de brister i verksamhetsplaneringen som framkommit i granskningen visar att Kriminalvården inte bedriver denna planering effektivt. Det är därför enligt styrelsens uppfattning nödvändigt att regeringen säkerställer att verkställighetsplanering genomförs i enlighet med 1974 års lag om kriminalvård i anstalt.

Motionen

I motion 2008/09:Ju379 (s) yrkande 58 anförs att regeringen måste ta initiativ till att införa en ökad individualisering. Motionärerna anför att det med belöningar och förmåner skapas incitament för den intagne att sköta sig liksom att det leder till konsekvenser för den som missköter sig, rymmer eller på annat sätt motarbetar kriminalvårdens ambitioner.

Utskottets ställningstagande

Den intagnes verkställighet av ett fängelsestraff ska utformas så att den verkar återfallsförebyggande och så att negativa följder av frihetsberövandet motverkas, utan att för den skull den intagnes eget ansvar sätt åt sidan. Utskottet har tidigare betonat vikten av att den intagne får en individuellt utformad verkställighetsplan (se bet. 2009/10:JuU1 s. 22). Först genom en individuellt utformad och väl planerad verkställighet kan verkställigheten i anstalt och utslussningen i samhället utformas på ett sätt som tillgodoser såväl samhällsskyddet och ordningen och säkerheten i anstalterna som den intagnes behov av åtgärder mot kriminalitet och missbruk. Härigenom skapas också förutsättningar för den intagne att ta en mer aktiv del i och ett ökat ansvar för arbetet med att förändra sin situation. Det är därför med tillfredsställelse som utskottet konstaterar att kravet på en individuellt utformad verkställighetsplan föreslås bli reglerat i lag. En verkställighetsplan ska, som regeringen anför, vara baserad på en sammanställning och bedömning av identifierade risker, behov och förutsättningar som har betydelse för innehållet i verkställigheten och för möjligheterna att minska risken för återfall i brott.

Utskottet ser allvarligt på den kritik som Riksrevisionens styrelse framför när det gäller brister i verksamhetsplaneringen. Genom propositionens förslag markeras emellertid betydelsen av att verkställigheten och frigivningsförberedelserna får en individuell utformning. Utskottet förutsätter vidare att Kriminalvården vidtar de åtgärder som krävs för att komma till rätta med de brister som Riksrevisionens styrelse framför. Utskottet kommer att fortsätta att följa frågorna.

Utskottet instämmer i regeringens bedömning att det inte finns skäl att i den nya lagen införa ett nivåindelat förmånssystem. Förmånssystemet ifrågasattes av ett flertal remissinstanser, och den försöksverksamhet som regeringen gav Kriminalvården i uppdrag att genomföra visade att ett sådant system är svårgenomförbart. Utskottet vill framhålla att även utan ett nivåindelat förmånssystem kan den intagnes motivation till förändring tas till vara genom att en positiv utveckling förstärks och uppmuntras. En intagen som är skötsam och uppvisar motivation till förändring har t.ex. goda möjligheter att få lättnader i verkställigheten vartefter den fortskrider, bl.a. genom att han eller hon placeras under allt öppnare former och slussas ut i samhället genom permission och andra särskilda utslussningsåtgärder. En intagen som stör ordningen och säkerheten i en anstalt får å andra sidan ofta vidkännas en verkställighet som utmärks av kontroll och inskränkningar i rätten till t.ex. kontakt med omvärlden och gemensamhet.

Med hänvisning till det anförda bör riksdagen avslå Riksrevisionens styrelses framställning när det gäller punkt 1 och motion 2008/09:Ju379 yrkande 58.

Kvinnor i kriminalvård

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår motionsyrkanden om kvinnor i kriminalvård.

Jämför reservationerna 2 (s, v, mp) och 3 (mp).

Propositionen

Regeringen anför (s. 67) att en verkställighet med individen i fokus förutsätter att hänsyn även kan tas till att det kan finnas skillnader i förutsättningar och behov hos olika grupper av intagna. Kvinnor i anstalt är en grupp av intagna som på flera sätt har särskilda behov. Kvinnor som tas in i anstalt har ofta levt i socialt utsatta situationer och varit utsatta för olika former av övergrepp. De har ofta ett sämre stöd från anhöriga än manliga intagna samtidigt som det också är vanligare att de är ensamma vårdnadshavare. Det ankommer på Kriminalvården att utforma verkställigheten så att kvinnors särskilda behov så långt som det är möjligt kan tillgodoses under verkställigheten i anstalt och så att kvinnor ges förutsättningar till en individuellt utformad utslussning från livet i anstalt till livet i frihet. Regeringen hänvisar i detta sammanhang till vad justitieutskottet anfört i rapporten från riksdagen: Uppföljning av kvinnor intagna i kriminalvårdsanstalt (2008/09:RFR9).

Motionerna

I motion 2009/10:Ju6 (s, v, mp) yrkande 1 anförs att restriktioner eller inskränkningar för kvinnliga interner som motiveras av händelser som inträffat på anstalter för män inte ska få förekomma.

I motion 2009/10:Ju427 (s) yrkande 29 anförs att det krävs ett helhetsgrepp för att kriminalvården i alla delar ska svara mot kvinnors behov.

I motionerna 2008/09:Ju378 och 2009/10:Ju263 (båda s) krävs en strategi för genusperspektiv inom kriminalvården.

I motion 2008/09:Ju472 (mp) yrkande 6 påtalas vikten av ytterligare kunskap om kvinnor på landets anstalter, särskilt i frågor om tidigare utsatthet för sexuella övergrepp och våld. I yrkande 7 i samma motion anförs att kvinnor på anstalt bör få tillgång till stödsamtal med frivilliga och anställda på kvinnojourer. Liknande yrkanden framförs i motionerna 2008/09:Ju402 (mp) yrkandena 2 och 3, 2008/09:A395 (mp) yrkande 9 och 2009/10:Ju381 (mp) yrkande 6.

Bakgrund

Justitieutskottets uppföljningsgrupp uttalade i sin rapport Uppföljning av kvinnor intagna i anstalt (2008/09:RFR9) att det framkommit att kvinnornas situation inom kriminalvården har fått större uppmärksamhet under senare år. Flera betydelsefulla steg hade tagits för att åstadkomma en bättre anpassning av kriminalvården till de intagna kvinnornas behov. Enligt uppföljningsgruppens uppfattning var dessa insatser emellertid inte tillräckliga. Dessutom krävdes enligt gruppens mening ett helhetsgrepp för att kriminalvården i alla delar ska kunna svara mot kvinnors behov. En för kvinnor bättre anpassad kriminalvård kräver att frågan om kvinnornas situation ges ännu högre prioritet än vad som hittills skett. Vidare framgick av rapporten att många av de intagna kvinnorna har utsatts för fysiska, psykiska eller sexuella övergrepp och att den fysiska och psykiska hälsan hos många är dålig. När det gällde säkerhet på anstalt anförde gruppen vidare att insatserna alltid måste ställas i relation till de inskränkningar som de medför för de intagna kvinnorna som grupp och på individnivå. Säkerhetsbetingade åtgärder får aldrig bli större än vad som är nödvändigt på respektive anstalt eller avdelning och heller inte för den enskilde, anförde gruppen. Justitieutskottet har ställt sig bakom uppföljningsgruppens rapport.

Pågående arbete

Av Kriminalvårdens regleringsbrev för 2010 framgår att Kriminalvården ska redovisa vilka åtgärder som vidtagits för att tillgodose intagna kvinnors behov. Av redovisningen ska särskilt framgå:

– insatser för att bryta häktade kvinnors isolering

– åtgärder som vidtas under verkställigheten, av Kriminalvården enskilt eller i samverkan med andra, för att förbättra dömda kvinnors förutsättningar på arbetsmarknaden

– omfattningen av programverksamhet som är anpassad till kvinnors behov

– omfattningen av utslussplatser som är anpassade till kvinnors behov.

Regeringen har den 11 september 2008 beslutat att ge Kriminalvården i uppdrag att genomföra en försöksverksamhet riktad till kvinnor som varit utsatta för människohandel eller befunnit sig i prostitution. Försöksverksamheten ska pågå under tiden 2008–2010. Av den handlingsplan som Kriminalvården utarbetat (dnr 11 2009-001340) med anledning av uppdraget framgår att målgruppen för försöksverksamheten är kvinnor som befunnit sig i prostitution och människohandel eller som av andra orsaker kan betraktas som brottsoffer eller genom sin utsatthet upplevt traumatiska händelser. Försöksverksamheten kommer att innefatta bl.a. terapeutisk bearbetning av traumatiska upplevelser, utveckling av påverkansprogram riktade mot kvinnor och förbättrade utslussningsmöjligheter. Särskild uppmärksamhet kommer att riktas mot kvinnors hälsa och utveckling av nätverksarbete. Uppdraget har delredovisats till regeringen den 19 oktober 2009. Enligt delredovisningen har projektledningen bl.a. besökt samtliga kvinnoanstalter och intervjuat chefer och personal som har olika uppdrag enligt handlingsplanen. Vidare framgår av delredovisningen att de flesta intagna känner till försöksverksamheten redan innan de kommit till anstalterna och att många frågar efter vilka stödjande åtgärder de kan få möjlighet att delta i. För uppföljning av projektet kommer en enkät att genomföras. En slutredovisning av försöksverksamheten ska lämnas till Regeringskansliet senast den 1 april 2011.

Utskottets ställningstagande

Som utskottet tidigare gett uttryck för i sitt uppföljningsarbete är kvinnor i anstalt en grupp av intagna som på flera sätt har särskilda behov. Som regeringen påpekar är det Kriminalvårdens ansvar att utforma verkställigheten så att kvinnors särskilda behov så långt som det är möjligt kan tillgodoses under verkställigheten i anstalt och att kvinnor ges förutsättningar till en individuellt utformad utslussning från livet i anstalt till livet i frihet. Såvitt gäller frågan om säkerhetsbetingade åtgärder vidhåller utskottet sin inställning att insatserna alltid måste ställas i relation till de inskränkningar som de medför. Åtgärderna får aldrig bli större än vad som är nödvändigt på respektive anstalt eller avdelning och heller inte för den enskilde.

Utskottet kan konstatera att Kriminalvården arbetar aktivt med frågorna om kvinnors särskilda behov. Det saknas därför anledning för riksdagen att ta något initiativ. Utskottet avstyrker samtliga motioner som behandlas i detta avsnitt i den mån de inte är tillgodosedda med det anförda.

Barnperspektiv

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår motionsyrkanden om barnperspektiv.

Jämför reservation 4 (s, v, mp).

Propositionen

Regeringen anför (s. 67) att en central målsättning för regeringens politik för barn och unga är att ett barnperspektiv, utifrån andan och intentionerna i konventionen om barnets rättigheter (barnkonventionen), ska genomsyra alla åtgärder som rör barn. Kriminalvården ska särskilt uppmärksamma ett barns behov och rättigheter i sin egenskap av nära anhörig till en intagen. Det kan avse såväl behovet hos ett barn av att upprätthålla kontakt med en förälder som är frihetsberövad som behovet av att ingripa till skydd för ett barn. Regeringen påpekar att det följer av 14 kap. 1 § socialtjänstlagen (2001:453) att kriminalvårdspersonal är skyldig att till socialtjänsten lämna uppgifter som kan vara av betydelse för utredning av ett barns behov av skydd.

Motionerna

I motion 2008/09:Ju224 (m) framhålls vikten av ett ökat barnperspektiv inom kriminalvården.

I motion 2008/09:Ju421 (s) yrkande 1 framhålls att alla häkten och anstalter ska ha särskilt utbildad personal som närvarar vid barns besök och att personalen ska informeras om att de har en anmälningsskyldighet enligt socialtjänstlagen om de får reda på att ett barn far illa. I motionen anförs i yrkande 2 vidare att Kriminalvården bör åläggas en skyldighet att ordna besöksrum för barn på samtliga anstalter och häkten. I yrkandena 3 och 4 anförs att intagna bör ges möjlighet att ringa till barnet ett visst antal gånger i veckan om det bedöms vara det bästa för barnet samt att barn till intagna bör ges möjlighet att dagligen komma i kontakt med sin förälder. Enligt yrkande 5 bör det utarbetas ett nationellt program i syfte att stärka samarbete mellan kriminalvård och socialtjänst för att stödja barn med frihetsberövade föräldrar. I yrkande 6 framförs att det bör bli möjligt att utifrån barnets behov bevilja permissioner vid exempelvis skolavslutningar och födelsedagar.

Bakgrund

Från Justitiedepartementet har inhämtats att det finns barnombud vid varje verksamhetsställe (dvs. anstalt, häkte och frivård). Vidare erbjuds föräldrautbildning på de flesta av landets anstalter. Barnombudsmannen samverkar sedan flera år med Kriminalvården i fråga om utbildningar för personal.

Av 1 kap. 5 § Kriminalvårdens föreskrifter och allmänna råd för verkställighet i anstalt (KVFS 2009:4) framgår att en intagen vid inskrivningen ska tillfrågas om han eller hon har barn och om han eller hon har vårdnaden om ett eller flera barn. Vidare anges i de allmänna råd som anknyter till bestämmelsen att Kriminalvården enligt socialtjänstlagen är skyldig att genast anmäla till socialnämnden i barnets hemkommun om Kriminalvården i sin verksamhet får kännedom om något som kan innebära att socialnämnden behöver ingripa till ett barns skydd samt att detta även gäller anställda inom Kriminalvården. I de allmänna råden anges att all aktuell personal måste känna till när och hur en anmälan ska göras.

Utskottets ställningstagande

Utskottet har förståelse för flera av de synpunkter som framförs i motion 2008/09:Ju421. Utskottet vill därför framhålla att i likhet med regeringen anser utskottet att ett barnperspektiv, såsom det kommer till uttryck i barnkonventionen, ska genomsyra alla åtgärder som rör barn. Kriminalvården ska särskilt uppmärksamma ett barns behov och rättigheter i sin egenskap av nära anhörig till en intagen.

Det är vidare med tillfredsställelse som utskottet konstaterar att Kriminalvården arbetar aktivt med att på olika sätt införliva ett barnperspektiv i myndighetens verksamhet, t.ex. genom ett införande av barnombud och föräldrautbildning. Utskottet ser det vidare som en självklarhet att anställda vid Kriminalvården är informerade om sin lagstadgade skyldighet att genast anmäla till socialnämnden om de i sin verksamhet får kännedom om något som kan innebära att socialnämnden behöver ingripa till ett barns skydd.

Sammanfattningsvis ser utskottet inte någon anledning för riksdagen att ta något initiativ med anledning av de motioner som behandlas i detta avsnitt. Motionerna avstyrks i den mån de inte är tillgodosedda med det anförda.

Långtidsdömda

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen antar regeringens förslag om särskilda villkor för en intagen som avtjänar fängelse i lägst fyra år och avslår en motion med begäran att de särskilda villkoren ska tas bort.

Jämför reservation 5 (s, v, mp).

Propositionen

Regeringen anför (s. 73) att kravet på beslut om särskilda villkor för långtidsdömda bör behållas. De särskilda villkoren sätter den yttre ramen för en intagens verkställighet vad gäller säkerhet, t.ex. under vilken grad av övervakning och kontroll den intagne ska placeras, vid vilken tidpunkt den intagne tidigast kan beviljas permission och i vilken form han eller hon kan medges en särskild utslussningsåtgärd. Genom regleringen i 1 kap. 7 § i förslaget till en ny fängelselag markeras att Kriminalvården ska fästa särskilt avseende vid kravet på samhällsskydd när det gäller en intagen som har gjort sig skyldig till allvarlig brottslighet, vilket bl.a. har betydelse för allmänhetens förtroende för Kriminalvårdens verksamhet. Ett beslut om särskilda villkor ger även den intagne en möjlighet till en mer förutsägbar inriktning av verkställighetens innehåll. Det ska dock införas ett undantag: sådana villkor ska i ett enskilt fall inte behöva beslutas om det är uppenbart obehövligt.

Motionen

I motion 2009/10:Ju6 (s, v, mp) yrkande 2 begärs att de särskilda villkoren för långtidsdömda tas bort. Motionärerna anför att särskilda säkerhetsvillkor ska ställas upp efter en individuell bedömning och att det inte behövs särskilda regler grundade på strafftider.

Utskottets ställningstagande

Utskottet delar regeringens uppfattning att kravet på beslut om särskilda villkor för långtidsdömda ska behållas. Som regeringen anför i propositionen markeras att Kriminalvården ska fästa särskilt avseende vid kravet på samhällsskydd när det gäller en intagen som har gjort sig skyldig till allvarlig brottslighet. Ett beslut om särskilda villkor ger även den intagne en möjlighet till en mer förutsägbar inriktning av verkställighetens innehåll. Utskottet ställer sig även bakom det förslag till undantag som regeringen lämnar i propositionen. Riksdagen bör således anta 1 kap. 7 § förslaget till fängelselag och avslå motionsyrkandet.

Sysselsättning

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår motionsyrkanden om bl.a. utbildning och behandlingsprogram.

Jämför reservationerna 6 (s, v, mp), 7 (v, mp) och 8 (v).

Propositionen

I propositionen föreslår regeringen (s. 76) att reglerna om den intagnes rätt till sysselsättning behålls i huvudsak oförändrade. Således föreslås att en intagen ska ges möjlighet till sysselsättning i form av arbete, utbildning, brotts- och missbruksrelaterad programverksamhet eller annan strukturerad verksamhet.

Regeringen föreslår vidare att den nuvarande sysselsättningsplikten ska bestå. En intagen ska dock inte kunna åläggas att underkasta sig behandling av medicinsk karaktär.

Motionerna

I motion 2009/10:Ju366 (s) anförs att det vid landets kriminalvårdsanstalter bör finnas möjlighet att studera och genomgå yrkesutbildning.

I motion 2008/09:Ju435 (v) yrkande 6 anförs att fler intagna inom kriminalvården bör erbjudas kvalificerad yrkesutbildning.

I motion 2009/10:Ju381 (mp) yrkande 5 begärs att Kriminalvården ska utveckla obligatoriska behandlingsprogram för män som begått vålds- och sexualbrott.

I motion 2009/10:Ju424 (mp, c, fp, kd, v, m) yrkandena 4 och 5 hävdar motionärerna att det behövs insatser inom Kriminalvården för att fler intagna som dömts för sexualbrott mot barn ska genomgå behandling.

I motion 2009/10:So312 (v) yrkande 11 anförs att det behövs en mångfald av behandlingsprogram inom kriminalvården och att behandlingsarbete på anstalter i högre grad ska omfattas av en helhetssyn på individens sociala situation.

Bakgrund

Regeringen underströk i budgetpropositionen för 2010 vikten av sysselsättning under verkställigheten (prop. 2009/10:1 utg.omr. 4 s. 32). En ordnad sysselsättning under verkställigheten är enligt regeringen väsentlig i arbetet med att återanpassa och slussa ut klienterna till ett liv i frihet. Arbetslinjen, som är ett övergripande mål för regeringens politik, ska också omfatta dem som verkställer en påföljd. Det är därför angeläget att arbetsdrift och utbildningsverksamhet blir föremål för fortsatt prioritering, bl.a genom en förstärkt och utvecklad samverkan mellan Kriminalvården, Arbetsförmedlingen och andra aktörer på arbetsmarknaden, anförde regeringen. Utskottet hade inget att invända mot regeringens bedömningar i denna del (bet. 2009/10:JuU1 s. 22).

Av Kriminalvårdens årsredovisning för 2009 (s. 8) framgår att sysselsättningsgraden (utnyttjad tid i förhållande till tillgänglig tid) minskade något under 2009 till 78 %. Minskningen kan enligt Kriminalvården delvis förklaras av en nedgång i arbetsdriften, som påverkats av lågkonjunkturen och finanskrisen.

Av årsredovisningen framgår vidare (s. 8) att det 2009 bedrevs 13 ackrediterade brotts- och missbruksprogram inom områdena allmän kriminalitet, våldsbrottslighet, våld i nära relationer, aggressionshantering, drogmissbruk och sexualbrottslighet. Programmen är prövade, godkända och ackrediterade av en vetenskaplig panel. Deltagandet i brotts- och missbruksprogrammen har enligt Kriminalvården aldrig tidigare varit så högt. Under 2009 fullföljde 5 220 klienter brotts- och missbruksprogram i anstalt. Inom frivården fullföljde sammanlagt 3 466 klienter brotts- och missbruksprogram.

Vad gäller klientutbildning framgår av årsredovisningen (s. 8) att Kriminalvården bedriver utbildning inom ramen för lärcentrum, med egna anställda lärare och rektorer. Utbildningen omfattar dels allmän teoretisk utbildning (svenska för invandrare, vuxenutbildning på grundläggande och gymnasial nivå samt läs- och skrivträning) som står under Skolinspektionens tillsyn, dels yrkesinriktad utbildning (framför allt i samverkan med Arbetsförmedlingen men också med egen finansiering). De klienter som har kort tidigare utbildning prioriteras (maximalt 1–9 års skolgång). Högskoleutbildning sker i mån av resurser på distans mot berörd högskola eller berört universitet. Under 2009 utfärdades 1 775 betyg till 1 060 klienter, vilket är den högsta siffran någonsin.

Arbetsdrift finns enligt årsredovisningen (s. 8) på samtliga anstalter och i viss mån även på häktena. Verksamhet finns inom bl.a. verkstadsindustri, träindustri, jord- och skogsbruk samt montering och förpackning. Arbetsdriften samordnas så långt det är möjligt med den arbetsmarknadsutbildning som finansieras av och planeras i nära samverkan med Arbetsförmedlingen.

Utskottets ställningstagande

Utskottet instämmer i vad regeringen anför om att det är angeläget att verkställighetstiden tas till vara på ett meningsfullt sätt som är ägnat att motverka återfall i brott. Många av de intagna har en bristande kompetens vad gäller arbetslivserfarenhet, grundläggande utbildning och förmågan att socialt anpassa sig till ett liv utan kriminalitet. En strukturerad och målinriktad sysselsättning under verkställigheten utgör därför ett nödvändigt och väsentligt inslag i arbetet med att återanpassa och slussa ut den intagne till ett liv i frihet. Deltagande i arbetsdrift och annan sysselsättning motverkar också passivitet och andra negativa följder av ett frihetsberövande. Utskottet vill i detta sammanhang framhålla att arbetslinjen ska gälla även inom kriminalvården. Det är därför angeläget att arbetsdrift och utbildningsverksamhet blir föremål för fortsatt prioritering, bl.a. genom en förstärkt och utvecklad samverkan mellan Kriminalvården, Arbetsförmedlingen och andra aktörer på arbetsmarknaden. Det är också angeläget att de intagna kan erbjudas möjlighet att studera samt att delta i brotts- och missbruksrelaterade program.

När det gäller frågan om obligatoriska behandlingsprogram för den som dömts för vålds- eller sexualbrott är utskottet inte berett att för närvarande föreslå en sådan förändring av lagstiftningen.

Av Kriminalvårdens uppgifter i årsredovisningen framgår att arbetsdrift finns vid samtliga anstalter samt att deltagandet i brotts- och missbruksprogram och utbildning är högre än tidigare. Utskottet ser positivt på dessa omständigheter och utgår från att Kriminalvården fortsätter sina ansträngningar på området.

Riksdagen bör sammanfattningsvis inte ta något initiativ med anledning av motionerna 2008/09:Ju435 yrkande 6, 2009/10:Ju366, 2009/10:Ju381 yrkande 5, 2009/10:Ju424 yrkande 4 och 5 eller 2009/10:So312 yrkande 11.

Utslussning och frågor om samverkan

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår Riksrevisionens styrelses framställning när det gäller samverkan med andra myndigheter samt motionsyrkanden om samverkan och utslussning.

Jämför reservationerna 9 (s, v, mp), 10 (v) och 11 (v, mp).

Propositionen

Kriminalvårdens samverkan med andra

Regeringen anför i propositionen (s. 64) att ett effektivt återfallsförebyggande arbete och meningsfulla frigivningsförberedelser förutsätter en målinriktad och effektiv samverkan mellan Kriminalvården och berörda myndigheter, framför allt socialtjänsten, hälso- och sjukvården, Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan.

Kriminalvårdens ansvar är således att i samverkan med andra myndigheter, utan att i det enskilda fallet sätta den intagnes eget ansvar åt sidan, aktivt verka för att den intagnes behov identifieras och, så långt som det är möjligt, tillgodoses. I ansvaret ingår att förmedla och stödja kontakter mellan de intagna och berörda myndigheter. Däremot är Kriminalvårdens ansvar för att tillgodose de intagnas behov av stöd- och vårdinsatser begränsat av den s.k. normaliseringsprincipen (prop. 1973:1 bil. 4 s. 90 och 1974:20 s. 85, 117 och 150). Denna princip – som enligt regeringen även fortsättningsvis bör vara vägledande vid ansvarsfördelningen – innebär att det är de ordinarie myndigheterna som primärt ansvarar för de intagnas behov av t.ex. sysselsättningsfrämjande åtgärder och hälso- och sjukvård. Endast i de fall där den intagne omhändertagits på ett sådant sätt att det förhindrar andra myndigheters medverkan eller där stödinsatserna uteslutande har sin grund i Kriminalvårdens uppdrag bör det vara motiverat att göra avsteg från denna princip.

Enligt regeringen är Kriminalvårdens skyldighet att samverka med andra myndigheter av sådan vikt att den även fortsättningsvis bör framgå av lag.

Regeringen pekar också på att det, vid sidan av myndighetssamverkan, är viktigt att Kriminalvården samverkar med organisationer i den ideella sektorn, näringslivet och andra resurser i det omgivande samhället.

Utslussningsåtgärder

I propositionen föreslår regeringen att de nuvarande bestämmelserna om särskilda utslussningsåtgärder överförs oförändrade till den nya lagen. De utslussningsåtgärder som kan beviljas en intagen är således frigång, vårdvistelse, vistelse i halvvägshus och utökad frigång. I propositionen föreslås vidare att bestämmelserna om villkor och föreskrifter i samband med utslussning ska överföras i huvudsak oförändrade till den nya lagen. Således föreslås att ett tillstånd till en utslussningsåtgärd ska förenas med de villkor som behövs för att syftet med åtgärden ska uppnås eller för att Kriminalvården ska kunna utöva nödvändig kontroll. Enligt propositionen (s. 168) kan villkor t.ex. avse förbud mot att vistas inom eller utanför ett visst geografiskt område och förbud mot att ta kontakt med en viss person. Elektroniska hjälpmedel får användas för att kontrollera meddelade villkor.

Riksrevisionens styrelses framställning

Riksrevisionens styrelse föreslår att riksdagen begär att regeringen tar initiativ till en översyn av befintlig lagstiftning för kommuner och landsting om krav på samverkan med Kriminalvården.

Riksrevisionen anför sammanfattningsvis att samverkan inför klienternas frigivning genomförs på ett sådant sätt att klienter inte får samma möjligheter till stöd i alla delar av landet. De insatser som regeringen och ansvariga myndigheter gjort för samverkan är inte tillräckliga.

Enligt Riksrevisionens granskning saknas det i stor utsträckning strukturer för samverkan kring Kriminalvårdens klienter. Kriminalvården uttrycker också att samverkansaktörerna i många fall inte vill ha sådana strukturer. Resultatet av detta blir att samverkan i dag i hög grad är personberoende och sårbar. Det kan också innebära att klienter med liknande behov behandlas olika beroende på hur samverkan fungerar. Riksrevisionen menar därför att regeringen har ett ansvar att tydliggöra kraven på samverkansaktörerna att samverka för Kriminalvårdens klienter.

Kriminalvården har ett ansvar att vara drivande när det gäller att utveckla former för samarbete med andra huvudmän. Riksrevisionen anser att detta är viktigt för att minska personberoendet och säkerställa likabehandling.

Riksrevisionen pekar på att regeringen har tillsatt en utredning för översyn av missbruks- och beroendevården (dir. 2008:48). Utredaren ska bl.a. belysa kriminalvårdens roll så att möjligheterna till samverkan med huvudmännen inom missbruksvården ska stärkas för att ge en bra behandling till patienterna. Uppdraget ska redovisas senast den 15 november 2010. Riksrevisionen anser att utredningen har en viktig roll i fråga om att fånga upp och utreda möjligheterna att förbättra förutsättningarna för samverkan.

Riksrevisionen pekar vidare på att regeringen i budgetpropositioner betonar betydelsen av samverkan mellan kriminalvård, arbetsförmedling och socialtjänst samt hälso- och sjukvård för Kriminalvårdens klienter. Det är dock endast Kriminalvården som har ett utpekat ansvar för att samverkan för Kriminalvårdens klienter kommer till stånd.

Riksrevisionen anser att regeringen inte gjort tillräckligt för att underlätta samverkan för Kriminalvårdens klienter. Det handlar bl.a. om kommuners och landstings ansvar att samverka med Kriminalvården.

Kriminalvårdens ledning har enligt Riksrevisionen inte varit tillräckligt tydlig i sin styrning av myndighetens samverkan med andra aktörer. Det saknas riktlinjer samtidigt som chefer och personal i den operativa verksamheten upplever att det är otydligt vad de förväntas göra. Kriminalvården följer vidare inte upp samverkan systematiskt, vilket gör att ledningen saknar överblick och underlag för sin styrning.

Varken Kriminalvården eller Arbetsförmedlingen har följt upp de lokala överenskommelserna mellan myndigheterna och har således ingen tillförlitlig överblick över hur samverkan fungerar, anför Riksrevisionen. Den bristande uppföljningen är problematisk för myndigheternas styrning och återrapportering. Myndigheterna avser att börja följa upp både överenskommelserna och ett av samverkansprojekten, något som Riksrevisionen anser vara av stor vikt.

Motionerna

I motion 2008/09:Ju379 (s) yrkande 59 framförs att antalet intagna i halvvägshus måste öka. Ett liknande yrkande framförs i motion 2009/10:Ju427 (s) yrkande 27.

I motion 2009/10:Ju427 (s) yrkande 28 framförs att det bör utredas hur alla de resurser som finns inom bl.a. missbrukarvården, socialtjänsten och Arbetsförmedlingen kan samordnas på ett bättre sätt för att ge varje enskild individ ett relevant stöd i samband med frigivningen, en s.k. utslussningspeng. Ett liknande yrkande framförs i motion 2008/09:Ju379 (s) yrkande 60.

I motion 2009/10:Ju261 (s) framförs att det bör göras en översyn av stödet till ideella organisationer som arbetar med eftervård och utslussning från kriminalvården.

I motion 2008/09:Ju387 (m) anförs att resursutnyttjandet av den kompetens som finns inom frivården borde ses över för att komma till bättre nytta.

Enligt motion 2008/09:Ju389 (fp) bör regeringen ta initiativ till att utveckla användningen av fotboja inom kriminalvården. Motionären anför att fotboja med s.k. GPS också borde kunna användas i större utsträckning inom frivården samt vid frigång för potentiellt farliga personer.

I motion 2009/10:Ju394 (kd) anförs att regeringen bör överväga hur staten kan ta över betalningsansvaret för placeringar på behandlingshem även efter villkorlig frigivning.

I motion 2009/10:So634 (kd) yrkande 2 påpekas behovet av att mer aktivt än hittills beakta de neuropsykiatriska funktionsnedsättningarna, främst adhd, i frågor som bl.a. rör kriminalvårdspolitik.

I motion 2008/09:Ju435 (v) yrkande 5 betonas vikten av att verksamheterna Krami och Moa fördjupas.

I motion 2009/10:So312 (v) yrkande 9 anförs att fler bör ges möjlighet till kontraktsvård och vårdvistelse. I yrkande 10 anförs att frivården bör få del av Kriminalvårdens särskilda narkotikasatsning.

I motion 2009/10:Ju424 (mp, c, fp, kd, v, m) yrkande 6 understryks vikten av att myndigheterna samarbetar så att behandlingen av intagna som dömts för sexualbrott mot barn kan slutföras efter avtjänat straff.

Bakgrund

Av Kriminalvårdens årsredovisning för 2009 framgår (s. 8) att under 2009 har totalt 1 911 utslussningsåtgärder inletts, vilket är en ökning jämfört med föregående år. Ökningen har framför allt skett i form av utökad frigång och halvvägshusvistelser, medan frigång enligt 55 § lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt har minskat. Av årsredovisningen framgår vidare (s. 20) att under 2009 påbörjade 100 män och 2 kvinnor utslussningsåtgärder genom vistelse i halvvägshus. Motsvarande siffror för 2008 var 76 respektive 0.

Från Kriminalvården har inhämtats att frivården arbetar med missbruksprogram (individuellt och i grupp) och samverkar med andra myndigheter och organisationer. På större frivårdsenheter finns det specialiserade handläggare som arbetar med narkotikamissbrukare. Under de senaste åren har frivården utarbetat avtal med kommuner om fortsatt vård för intagna som söker vård i slutet av sitt straff.

Från Kriminalvården har också inhämtats att Krami är en verksamhet där Kriminalvården, Arbetsförmedlingen och kommunen (främst socialtjänsten) samverkar, och målet är att de klienter som skrivs in ska få ett arbete.

Av Kriminalvårdens årsredovisning för 2009 (s. 68) framgår att följande orter har haft Kramiverksamhet under 2009: Eskilstuna, Göteborg, Malmö, Nyköping, Stockholm, Umeå, Uppsala, Västerås, Halmstad och Helsingborg. Krami/Moa, för enbart kvinnor, finns i Stockholm och Malmö. Krami har förts in som en del i överenskommelsen mellan Arbetsförmedlingen och Kriminalvården 2008, och som ett första led i samarbetet har policydokument tagits fram under 2009. Policyn gäller för de två statliga myndigheterna, och ett samarbete har inletts med Sveriges Kommuner och Landsting för att underlätta ett införande av samma regelverk hos deltagande kommuner.

Kriminalvården har haft i uppdrag från regeringen att redovisa en bedömning av i vilken omfattning psykiskt störda klienter förekommer i anstalt respektive frivård samt vilka särskilda åtgärder som vidtas för denna grupp. Kriminalvården redovisar i årsredovisningen (s. 54–55) att upp till 30 % av de intagna inom Kriminalvården beräknas ha neuropsykiatriska funktionshinder, främst adhd.

Utskottets ställningstagande

Kriminalvårdens verksamhet kan inte ses som en isolerad del av samhället. Utskottet vill i likhet med regeringen understryka att ett effektivt återfallsförebyggande arbete och meningsfulla frigivningsförberedelser förutsätter en målinriktad och effektiv samverkan mellan Kriminalvården och berörda myndigheter, framför allt socialtjänsten, hälso- och sjukvården, Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan. Även utskottet anser att Kriminalvårdens skyldighet att samverka med andra myndigheter är av sådan vikt att den också i fortsättningen ska vara lagreglerad. Utskottet vill i detta sammanhang, liksom regeringen, framhålla att det är viktigt att Kriminalvården samverkar med organisationer i den ideella sektorn, näringslivet och andra resurser i det omgivande samhället.

Kriminalvårdens samverkan med andra myndigheter och organisationer är således mycket angelägen. Utskottet ser därför allvarligt på de brister som Riksrevisionens styrelse pekar på i sin framställning. Utan en fungerande verkställighetsplanering saknas förutsättningar för en fungerande samverkan utifrån individens behov. Som tidigare påpekats ser utskottet positivt på att kravet på en individuellt utformad verkställighetsplan lagregleras. Det är givetvis oacceptabelt om klienter med liknande behov behandlas olika beroende på hur samverkan fungerar. Utskottet utgår från att regeringen vidtar de åtgärder som krävs för att komma till rätta med problemen samt att regeringen, senast i samband med budgetpropositionen för 2011, återrapporterar till riksdagen vilka åtgärder som vidtagits. Enligt utskottets uppfattning behövs det därför inte något tillkännagivande från riksdagens sida. Utskottet kommer dock att följa frågan noga.

Utskottet vill i sammanhanget påpeka att det pågår en översyn av den psykiatriska tvångsvårdslagstiftningen (dir. 2008:93, 2009:93). I direktiven anförs bl.a. att det inom Kriminalvården i vissa fall kan förutses uppstå ett akut behov av psykiatrisk tvångsvård, som behöver tillgodoses innan patienten kan föras över till vård som ges av landstinget. Utredaren ska bl.a. analysera lämpligheten och behovet av att i sådana och liknande undantagsfall kunna bedriva psykiatrisk tvångsvård inom Kriminalvården och hur det behovet kan förväntas påverkas av att rättspsykiatrisk vård utmönstras som straffrättslig påföljd. Vidare pågår en översyn av missbruks- och beroendevården (dir. 2008:48). Av utredningens direktiv framgår bl.a. att utredaren ska belysa Kriminalvårdens roll och möjlighet att i samverkan med huvudmännen inom missbruks- och beroendevården kunna stärka samarbetet för att klienterna ska erbjudas en adekvat behandling.

Utskottet konstaterar med tillfredsställelse att antalet utslussningsåtgärder ökat under 2009. Utskottet ser positivt på detta och förutsätter att Kriminalvården fortsätter arbetet med att erbjuda de intagna lämpliga utslussningsåtgärder.

Av Kriminalvårdens årsredovisning framgår att upp till 30 % av de intagna inom Kriminalvården beräknas ha neuropsykiatriska funktionshinder, främst adhd. Utskottet utgår från att Kriminalvården i samverkan med kommuner och landsting, med den begränsning som den ovan nämnda s.k. normaliseringsprincipen innebär, aktivt verkar för att de intagnas behov i dessa avseenden identifieras och, så långt det är möjligt, tillgodoses.

Sammanfattningsvis föreslår utskottet att riksdagen avslår Riksrevisionens styrelses framställning i den del som nu har behandlats. Riksdagen bör även avslå de motioner som behandlats i detta avsnitt.

Incidentutredningar

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår ett motionsyrkande om en enhet för incidentutredningar.

Jämför reservation 12 (mp).

Motionen

I motion 2008/09:Ju402 (mp) yrkande 5 anförs att Kriminalvården bör införa en självständig enhet som genomför incidentutredningar vid t.ex. självmord.

Bakgrund

Av Kriminalvårdens årsredovisning för 2009 (s. 9) framgår följande när det gäller det självmordsförebyggande arbetet.

Kriminalvården följer löpande upp antalet allvarliga incidenter på såväl häkte och anstalt som inom frivården och transporttjänsten. Som en allvarlig incident räknas bland annat suicider och suicidförsök, där Kriminalvården arbetat mycket aktivt de senaste åren och där antalet minskade under 2009. Personalen utbildas inom detta område och hjärt- och lungräddning ska övas regelbundet. Under 2009 försågs samtliga häkten och anstalter med hjärtstartare. På samtliga häkten – och även på anstalter – finns också särskilda verktyg för att snabbt kunna avbryta pågående hängningsförsök. Allvarliga självmordsincidenter är just försök till hängning. På storstadshäktena pågår ett försök med häkteskoordinatorer, med syfte att utveckla arbetet med att förebygga och förhindra suicid och självskadande handlingar på häkte. Koordinatorn bedriver en uppsökande verksamhet och ska aktivt medverka i planering, ledning och uppföljning av häktets suicidpreventiva arbete och självskadande handlingar i enlighet med beslutade riktlinjer och instruktioner. Den nyinrättade funktionen ska också vara en informationsbrygga mellan kriminalvårdare och sjukvårdspersonal. Försöket kommer att utvärderas 2010.

Utskottets ställningstagande

Utskottet vill betona att det självmordsförebyggande arbetet är ytterst angeläget. Utskottet kan konstatera att Kriminalvården under de senaste åren vidtagit ett flertal åtgärder i syfte att minska antalet självmord och självmordsförsök. Utskottet utgår från att Kriminalvården även i fortsättningen kommer att arbeta aktivt med frågan. Utskottet är inte berett att förorda införandet av en självständig enhet för incidentutredningar. Något initiativ från riksdagen är därför inte nödvändigt. Motion 2008/09:Ju402 yrkande 5 avstyrks.

Innehav av egendom

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår ett motionsyrkande om innehav av personlig egendom.

Jämför reservation 13 (s, v, mp).

Propositionen

I propositionen (s. 60 f.) föreslås att en intagen får ta emot och inneha böcker, tidskrifter och tidningar, dock inte sådana som kan äventyra ordningen eller säkerheten eller antas motverka den behandling som han eller hon genomgår. I övrigt får en intagen ta emot och inneha de personliga tillhörigheter som är motiverade med hänsyn till att verkställigheten ska kunna genomföras på ett ändamålsenligt sätt. Bestämmelsen motsvarar i sak den nu gällande regleringen i lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt.

Motionen

I motion 2008/09:Ju379 (s) yrkande 69 anförs att den lagändring som trädde i kraft 2008, och som innebär inskränkningar i intagnas rätt till innehav av personlig egendom, inte står i överensstämmelse med regeringsformen.

Bakgrund

Genom lagändringar som trädde i kraft den 1 april 2008 infördes nya bestämmelser om bl.a. intagnas rätt att inneha personlig egendom (prop. 2006/07:127, bet. 2007/08:JuU6). Reglerna innebär att en intagen får ta emot och inneha böcker, tidskrifter och tidningar, dock inte sådana som kan äventyra ordningen eller säkerheten eller antas motverka den behandling som han eller hon genomgår. I övrigt får en intagen ta emot och inneha de personliga tillhörigheter som är motiverade med hänsyn till att verkställigheten ska kunna genomföras på ett ändamålsenligt sätt.

Utskottets ställningstagande

I samband med införandet av den nu aktuella bestämmelsen anförde justitieutskottet, som inhämtat yttrande från konstitutionsutskottet, att det ansåg att lagförslaget var ändamålsenligt och väl avvägt (se bet. 2007/08:JuU6 s. 13). Justitieutskottet vidhåller denna uppfattning och avstyrker motionsyrkandet.

Besök och andra kontakter

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen antar regeringens förslag om att ett besök hos en intagen i fängelse eller häkte ska, om det är nödvändigt av säkerhetsskäl, få kontrolleras genom att besöket äger rum i ett besöksrum som omöjliggör att föremål överlämnas, s.k. glasrutebesök. Riksdagen avslår ett motionsyrkande om att förslaget ska avslås.

Jämför reservation 14 (s, v, mp).

Propositionen

Ett besök hos en intagen i fängelse eller häkte ska, om det är nödvändigt av säkerhetsskäl, få kontrolleras genom att besöket äger rum i ett besöksrum som omöjliggör att föremål överlämnas, t.ex. genom att den intagne och besökaren hålls åtskilda av en glasruta.

Motionerna

I motion 2009/10:Ju6 (s, v, mp) yrkande 3 begärs att förslaget om att införa besöksrum i fängelser och häkten där besökare och intagna hålls fysiskt åtskilda avslås. Enligt motionärerna är förslaget alltför långtgående och riskerar att försämra klimatet inom kriminalvården genom att det påverkar de intagna negativt.

Bakgrund

Möjligheten att kontrollera besök i anstalter genom att besöken sker i ett särskilt inrett besöksrum som gör det omöjligt att överlämna föremål, i praktiken på så sätt att den intagne och besökaren hålls åtskilda med hjälp av en glasruta eller annan liknande anordning, föreslogs dels av Fängelseutredningen (SOU 1993:76), dels av Narkotikakommissionen (SOU 2000:126). Förslagen avvisades dock, bl.a. med motiveringen att ordningen är främmande för svensk kriminalvård och att en sådan form av kontroll skulle riskera att avsevärt försämra anstaltsklimatet (jfr prop. 1994/95:124 s. 35, 2001/02:91 s. 59 och 2005/06:30 s. 22).

Utskottets ställningstagande

Utskottet instämmer inte i den kritik som framförs av motionärerna. Utskottet vill i likhet med regeringen framhålla att kontroll av besök genom att en intagen och en besökare hålls åtskilda med hjälp av en glasruta förekommer i flera länder, bl.a. i Norge och Storbritannien. Kontrollen motverkar effektivt införsel av narkotika och andra otillåtna föremål. Dessutom torde kontrollen innebära att fler intagna kan beviljas besök. Det bör därför införas en möjlighet till kontroll i form av s.k. glasrutebesök. Utskottet vill i likhet med regeringen framhålla att en förutsättning för att kontrollera ett besök på det nu angivna sättet bör vara att kontrollformen är nödvändig av säkerhetsskäl. Glasrutebesök får inte användas för kontroll av besök som inte tidigare krävt bevakning av säkerhetsskäl. Utskottet ser med tillfredsställelse på att regeringen avser att följa tillämpningen.

Avslutningsvis vill utskottet återigen framhålla barnperspektivets betydelse. Som regeringen anför bör ett glasrutebesök inte äga rum när ett minderårigt barn besöker en förälder i anstalt, även om det inte kan uteslutas att det någon gång är påkallat med ett glasrutebesök när ett barn besöker en intagen. Utskottet ansluter sig till regeringens bedömningar i denna del.

Sammanfattningsvis tillstyrker utskottet 7 kap. 2 § förslaget till fängelselag och 3 kap. 2 § förslaget till häkteslag samt avstyrker motion 2009/10:Ju6 yrkande 3.

Permission

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bifaller regeringens förslag om att en intagen ska ha verkställt en viss tid av straffet i anstalt innan permission beviljas (kvalifikationstid). Ett motionsyrkande om att den föreslagna regleringen om kvalifikationstid för permission inte ska gälla på öppna anstalter avslås.

Jämför reservation 15 (s, v, mp).

Propositionen

Regeringen anför (prop. s. 94 f.) att tillfälliga vistelser utanför anstalten som syftar till att underlätta den intagnes anpassning i samhället – permissioner – ska ges en enhetlig reglering. Ett sådant permissionsinstitut bör omfatta alla tillfälliga vistelser utanför anstalten som kan planeras. Det kan, förutom strukturerad och regelbunden permission, avse deltagande i en lämplig fritidsaktivitet som inte kan utövas inom en anstalt, men också annan tillfällig vistelse utanför anstalten som syftar till att underlätta den intagnes successiva utslussning.

Regeringen föreslår att en intagen, om det finns särskilt ömmande skäl, får beviljas tillstånd att vistas utanför anstalten för viss kort tid – särskild permission – om behovet av vistelse utanför anstalten inte kan tillgodoses genom permission och vistelsen utanför anstalten kan beviljas med hänsyn till den risk som finns för att den intagne kommer att begå brott, undandra sig straffets fullgörande eller på annat sätt missköta sig.

I propositionen föreslår regeringen att kravet på att en intagen ska ha verkställt en viss tid av straffet i anstalt innan permission beviljas (kvalifikationstid) lagregleras. För permission ska det krävas att den intagne verkställt minst en fjärdedel av strafftiden, dock minst två månader. För den som avtjänar livstids fängelse ska kvalifikationstiden bestämmas som om strafftiden är arton år. Undantag från kravet på kvalifikationstid får göras om det finns särskilda skäl. Regeringen anför att i förhållande till Kriminalvårdens föreskrifter, som i nuläget reglerar kvalifikationstiden, innebär det att kvalifikationstiden i vissa fall förlängs något för den som är placerad i en anstalt som i dag klassificeras som öppen.

Motionen

I motion 2009/10:Ju6 (s, v, mp) yrkande 4 begärs att den föreslagna regleringen om kvalifikationstid för permission inte ska gälla på öppna anstalter. Motionärerna anför att förslaget innebär en skärpning av villkoren för många intagna på öppna anstalter.

Utskottets ställningstagande

Permission får inte beviljas på ett sätt som innebär att fängelsestraffet urholkas. Utskottet delar regeringens uppfattning att det är angeläget att en viss tid av fängelsestraffet har verkställts i en anstalt innan permission beviljas.

Den nuvarande ordningen innebär att kravet på kvalifikationstid framgår av förordning och Kriminalvårdens föreskrifter. Som regeringen anför utgör kravet på kvalifikationstid dock en så pass kraftig begränsning av den intagnes möjlighet att få permission att kravet bör regleras i lag.

Regeringens förslag innebär att den intagne som huvudregel ska ha verkställt minst en fjärdedel av strafftiden, dock minst två månader, för att kunna beviljas tillstånd till permission. I förhållande till Kriminalvårdens föreskrifter innebär det att kvalifikationstiden i vissa fall förlängs något för den som är placerad i en anstalt som i dag kvalificeras som öppen. Utskottet anser emellertid, även med beaktande av den konsekvensen, att förslaget är väl avvägt. Riksdagen bör därför anta 10 kap. 1 § förslaget till fängelselag och avslå motion 2009/10:Ju6 yrkande 4.

Användande av elektronisk övervakning på anstalt

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår ett motionsyrkande om användande av elektronisk övervakning på anstalt.

Jämför reservation 16 (s, v, mp).

Propositionen

Regeringen anför i propositionen (s. 65) att fängelselagen bör ta sin utgångspunkt i att det är frihetsberövandet i sig som är straffet och att livet i en anstalt så långt det är möjligt ska efterlikna samhället i övrigt. Inte desto mindre är det, för att ett frihetsberövande ska kunna verkställas under kontrollerade och säkra former, nödvändigt att förena frihetsberövandet med ytterligare begränsningar i den frihet som den intagne annars skulle ha. I vissa fall måste Kriminalvårdens befogenhet att vidta en åtgärd som innebär en begränsning i den intagnes frihet regleras uttryckligt och uttömmande i lag. Det avser t.ex. åtgärder som omfattas av grundlagsskyddet i 2 kap. 6 § regeringsformen mot bl.a. kroppsvisitation och undersökning av förtroliga försändelser. Mindre ingripande begränsningar i den intagnes frihet måste dock, utan att de regleras särskilt, med nödvändighet följa av att Kriminalvården har i uppdrag att upprätthålla ordningen och säkerheten i anstalterna. Det kan t.ex. avse vissa former av övervakning av den intagne i en anstalt (jfr prop. 2004/05:34 s. 37 f.), men också den intagnes skyldighet att följa de rutiner som gäller i en anstalt och de anvisningar som ges av kriminalvårdspersonal.

Motionerna

I motion 2008/09:Ju435 (v) yrkande 7 begärs att regeringen ska vidta åtgärder för att säkerställa att försöket med fotboja på anstalterna Asptuna, Skenäs och Östragård inte permanentas. Motionärerna anför att eftersom det inte genomförts någon annan förändring i verksamheten resulterar användningen av fotboja i mer slutenhet och övervakning. Eftersom de öppna anstalterna förändras så påtagligt, samtidigt som lagstiftningen om fotboja urholkas, är det olämpligt att verksamheten bedrivs utan lagstöd.

Bakgrund

Regeringen gjorde i proposition 2004/05:34 bedömningen att Kriminalvården borde ges i uppdrag att pröva hur den teknik som används vid intensivövervakning med elektronisk kontroll kan användas i anstalt (s. 36 f.). Regeringen anförde i det sammanhanget bl.a. att den elektroniska övervakningen, om den används på rätt sätt, borde kunna bidra till ett bättre klimat eftersom personalens resurser kan fokuseras på kontakten med de intagna och bevakningen inte kräver arrangemang i form av murar och stängda dörrar. Vidare påpekade regeringen att Kriminalvården inte har författningsstöd för att med tvång sätta på någon fotboja samt att det krävs att den enskilde frivilligt, t.ex. för att få möjlighet att vistas på anstalten under friare former än som annars hade varit tillåtet, går med på att bära fotbojan, som för övrigt är konstruerad så att den kan avlägsnas av den enskilde. Regeringen gjorde bedömningen att något särskilt lagstöd inte behövdes.

Den försöksverksamheten som bedrivits vid anstalten Kolmården utvärderades av Kriminalvården i april 2007 (dnr 2007-007749). Enligt utvärderingen accepterade de intagna den elektroniska övervakningen som en del av anstaltens totala säkerhetsarrangemang. Under testperioden hade ingen intagen vägrat att bära fotbojan, och ingen obstruktion eller skadegörelse mot övervakningstekniken hade förekommit. Av den enkät som gjorts framgår att de allra flesta hyser stor tilltro till systemets förmåga att kontrollera deras närvaro på anstalten och att fördelarna med att få vistas i en öppen anstaltsmiljö överväger nackdelarna med fotbojan – som exempelvis att bojan skaver och är i vägen.

Från Kriminalvården har inhämtats att elektronisk övervakning i anstalt numera förekommer vid fyra anstalter, nämligen Kolmården, Asptuna, Skenäs och Östragård, samt att verksamheten bedrivs permanent. Sammanlagt finns 500 platser att tillgå. En utvärdering av denna verksamhet pågår för närvarande.

Utskottets ställningstagande

Även för utskottet är en given utgångspunkt att det är frihetsberövandet i sig som är straffet och att livet i anstalt så långt det är möjligt ska efterlikna samhället i övrigt. För att ett frihetsberövande ska kunna verkställas under kontrollerade och säkra former är det dock, som regeringen påpekar, nödvändigt att förena frihetsberövandet med ytterligare begränsningar i den frihet som den intagne annars skulle ha.

Utskottet ställer sig bakom den bedömning som gjordes i proposition 2004/05:34 om att den elektroniska övervakningen, om den används på rätt sätt, bör kunna bidra till ett bättre klimat eftersom personalens resurser kan fokuseras på kontakten med de intagna och bevakningen inte kräver arrangemang i form av murar och låsta dörrar. Den utvärdering som hittills gjorts talar för detta. Utskottet välkomnar att den fortsatta verksamheten utvärderas och utgår från att regeringen noga kommer att följa frågan.

Åtgärder som omfattas av grundlagsskyddet i 2 kap. 6 § regeringsformen mot bl.a. kroppsvisitation och undersökning av förtroliga försändelser måste givetvis regleras i lag. Såvitt gäller mindre ingripande begränsningar i den intagnes frihet följer dessa av Kriminalvårdens uppdrag att upprätthålla ordningen och säkerheten i anstalterna, och de behöver således inte regleras särskilt. Utskottet delar den bedömning som gjordes i proposition 2004/05:34 om att användande av intensivövervakning med elektronisk kontroll i anstalterna inte kräver något särskilt lagstöd.

Motion 2008/09:Ju435 yrkande 7 avstyrks med det anförda.

Frågor om rymning m.m.

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår motionsyrkanden om rymning m.m.

Motionerna

I några motioner framförs yrkanden om att rymning bör kriminaliseras. Sådana yrkanden framförs i motionerna 2008/09:Ju315 (m), 2008/09: Ju366 (kd) och 2009/10:Ju215 (kd). I motion 2008/09:Ju473 (m) begärs en översyn av regelverket så att rymningar leder till mer kännbara konsekvenser.

I motion 2009/10:Ju423 (m) anförs att det krävs en skärpt tillsyn och uppföljning av de polisanmälningar som görs på landets anstalter.

Bakgrund

Motionsyrkanden med begäran om att rymning ska kriminaliseras har behandlats av utskottet vid flera tillfällen; se betänkandena 2006/07:JuU7 s. 30 f. och 2007/08:JuU14. I det sistnämnda betänkandet behandlades de aktuella motionerna i förenklad form. Utskottet redogjorde i betänkande 2006/07:JuU7 för att såväl Rymningsutredningen som Kriminalvårdskommittén berört frågan om kriminalisering av rymning. Utskottet anförde vidare att i flera andra länder utgör rymning och avvikelse från en vistelse utanför anstalt en straffbar handling. Utan att föregripa det pågående beredningsarbetet ville utskottet betona att konsekvenserna för den som rymmer ska vara tillräckligt ingripande. Med hänvisning till pågående beredningsarbete avstyrktes den aktuella motionen.

Av Kriminalvårdens årsredovisning framgår (s. 28) att antalet rymningar från anstalter har minskat jämfört med tidigare år. Direkt från anstalt har 42 rymningar skett år 2009 mot 60 år 2008. År 2007 var antalet direktrymningar 75. Två rymningar har skett från sluten anstalt under 2009 mot 5 år 2008. Båda rymningarna har skett från den lägsta säkerhetsnivån (E-klass). Från de fyra högsta säkerhetsklasserna har ingen rymt under de två senaste åren.

Utskottets ställningstagande

Utskottet vidhåller sin uppfattning att konsekvenserna för den som rymmer ska vara tillräckligt ingripande. Enligt utskottets uppfattning kan emellertid kravet på tillräckligt ingripande konsekvenser tillgodoses utan att rymning kriminaliseras. Således kan såväl möjligheten till framtida permissioner som möjligheten att beviljas tillstånd till vistelse utanför anstalt genom utslussningsåtgärder komma att påverkas. Av 26 kap. 6 § brottsbalken framgår vidare att den villkorliga frigivningen kan skjutas upp om det finns synnerliga skäl. Utskottet kan också konstatera att antalet rymningar minskat påtagligt de senaste åren.

Motionerna 2008/09:Ju315, 2008/09:Ju366, 2009/10:Ju215 och 2008/09:Ju473 avstyrks med det anförda.

När det gäller frågan om anmälningar om brott som begås på en anstalt som behandlas i motion 2009/10:Ju423 ser utskottet inte någon anledning för riksdagen att ta något initiativ. Motionen avstyrks.

Villkorlig frigivning

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår motionsyrkanden om villkorlig frigivning.

Jämför reservation 17 (v).

Motionerna

Flera motioner behandlar frågan om villkorlig frigivning.

I motion 2008/09:Ju333 (m) anförs att innan villkorlig frigivning kan komma i fråga borde en individuell prövning göras av om det vid en samlad bedömning framstår som rimligt att den dömde friges. I motion 2008/09:Ju347 (m) anförs att villkorlig frigivning bör förtjänas genom att den dömde deltar i den behandlingsplan som läggs upp vid strafftidens början samt sköter sig under anstaltsvistelsen. Rymningar, avvikelser från permissioner, missbruk av droger eller annan allvarlig misskötsel ska innebära att den villkorliga frigivningen helt ställs in, anför motionären. I motionerna 2008/09:Ju348 och 2009/10:Ju379 (båda m) begärs att lagstiftningen om villkorlig frigivning reformeras. Enligt motionären bör villkorlig frigivning inte komma i fråga för den som vid ett tidigare tillfälle dömts till fängelse och som därefter återigen döms till fängelse, under förutsättning att den nya brottsligheten ligger inom den tid om fyra år som normalt betraktas som återfall i påföljdspraxis. I motion 2008/09:Ju442 (m) framförs ett yrkande om frigivning med friskhetsintyg för sexualbrottsdömda. Intyget ska visa att den dömde genomgått behandling och inte längre kan anses vara benägen att upprepa brottet.

I motion 2009/10:Ju337 (v) yrkande 12 anförs att halvtidsfrigivning av förstagångsdömda bör införas. Ett liknande yrkande framförs i motion 2008/09:Ju435 (v) yrkande 1. De pengar som frigörs bör bl.a. användas till en utökad och förstärkt programverksamhet, missbruksbehandling, sysselsättning, utslussningsåtgärder, anpassningar av kriminalvården för intagna kvinnor och satsning på särskilda personalkategorier.

Bakgrund

Av 26 kap. 6 § brottsbalken framgår att när minst två tredjedelar av ett tidsbestämt fängelsestraff, dock minst en månad, avtjänats ska den dömde friges villkorligt. Om det finns synnerliga skäl mot villkorlig frigivning ska den skjutas upp. Vid bedömningen av om det finns synnerliga skäl mot villkorlig frigivning ska det särskilt beaktas om den dömde på ett allvarligt sätt har brutit mot de föreskrifter och villkor som gäller för verkställigheten. Bestämmelsen fick sin nuvarande lydelse genom en lagändring som trädde i kraft den 1 januari 2007 (prop. 2005/06:123, bet. 2005/06:JuU33).

Motionsyrkanden liknande de nu aktuella har behandlats av utskottet vid flera tillfällen; se betänkandena 2006/07:JuU7 och 2007/08:JuU29. I det sistnämnda betänkandet behandlades motionerna förenklat. I betänkande 2006/07:JuU7 (s. 26 f.) lämnas en utförlig redogörelse för bakgrunden till den lagändring som trädde i kraft den 1 januari 2007. Utskottet anförde i detta betänkande bl.a. att det delade motionärernas uppfattning att det ska löna sig att vara skötsam under verkställighetstiden. Den intagne bör t.ex. delta i programverksamhet, hålla sig borta från missbruk och sköta permissioner m.m., anförde utskottet. När det gällde tidpunkten för villkorlig frigivning vidhöll utskottet sin tidigare uppfattning att denna inte bör förändras. De aktuella motionerna avstyrktes.

Justitieministern anförde i ett frågesvar den 21 oktober 2009 att ett återinförande av halvtidsfrigivning inte är aktuellt.

Utskottets ställningstagande

Utskottet vidhåller sin uppfattning att det ska löna sig att vara skötsam under verkställighetstiden. Den intagne bör t.ex. delta i programverksamhet, hålla sig borta från missbruk och sköta permissioner m.m. Utskottet avstyrker förslaget i motionerna 2009/10:Ju337 yrkande 12 och 2008/09:Ju435 yrkande 1 om att införa halvtidsfrigivning. Även övriga motioner som behandlas i detta avsnitt avstyrks.

Avtjänande av straff efter utvisning

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår motioner om avtjänande av straff efter utvisning.

Motionen

Enligt motion 2009/10:Ju260 (s) ska personer med utländskt medborgarskap som dömts i Sverige och som också dömts till utvisning avtjäna sitt straff i hemlandet.

Bakgrund

Av 26 § lagen (1972:260) om internationellt samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom framgår att fråga om verkställighet i främmande stat av här i landet ådömd eller ålagd påföljd under vissa omständigheter upptas av Kriminalvården. Uppkommer fråga om verkställighet av frihetsberövande påföljd som ådömts eller ålagts annan än svensk medborgare, ska Migrationsverket höras, om inte den dömde samtycker till åtgärden. Avstyrker Migrationsverket att en framställning görs, ska ärendet underställas regeringen för avgörande.

Riksdagen godkände våren 2008 ett utkast till rambeslut om överförande av frihetsberövande påföljder inom Europeiska unionen (prop. 2007/08:84, bet. 2007/08:JuU23). I rambeslutet finns det bestämmelser om under vilka förutsättningar en medlemsstat ska erkänna en dom och verkställa en frihetsberövande påföljd som döms ut i en annan medlemsstat. Efter det att verkställigheten har överförts ska verkställigheten ske i den verkställande staten på samma sätt som en inhemsk frihetsberövande påföljd. Rambeslutet har ännu inte genomförts i svensk lagstiftning. Från justitiedepartementet har utskottet inhämtat att en utredare kommer att få i uppdrag att lämna förslag på hur rambesluten ska genomföras och samtidigt se över den nu gällande lagstiftningen om internationell straffverkställighet.

Utskottets ställningstagande

Utskottet ser positivt på det straffrättsliga samarbetet inom EU och konstaterar att det rambeslut som riksdagen godkände våren 2008 innehåller bestämmelser om under vilka förutsättningar en medlemsstat ska erkänna en dom och verkställa en frihetsberövande påföljd som dömts ut i en annan medlemsstat. En utredare kommer att få i uppdrag att lämna förslag på hur rambeslutet ska genomföras och samtidigt se över den nu gällande lagstiftningen om internationell straffverkställighet. Med hänvisning till det anförda är utskottet inte berett att ställa sig bakom det förslag som framförs i motion 2009/10:Ju260. Motionen avstyrks.

Restriktioner för häktade

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår en motion om genomförande av Häktesutredningens förslag om prövning av restriktioner i häkte.

Jämför reservation 18 (s, v, mp).

Häktesutredningen

Häktesutredningen anför i betänkandet Ny häkteslag (SOU 2006:71, s. 127 f.) att det förekommer svårförklarliga variationer mellan olika åklagarkammare när det gäller andelen häktade som åläggs restriktioner. Vidare konstaterar utredningen att det inte kan uteslutas att restriktioner i vissa fall tillgrips i onödan eller – vilket möjligen är vanligare – bibehålls längre än vad som är motiverat av utredningen om brottet. Utredningen bedömer också att den häktesreform som genomfördes 1999 inte har haft någon påtaglig effekt när det gäller hur stor andel av de häktade som åläggs restriktioner. Slutligen anges att det är mycket ovanligt att häktade begär rättens prövning av restriktioner av visst slag. På grund av det anförda föreslår utredningen att frågan om åläggande av restriktioner av visst slag ska bli föremål för rättens prövning varje gång domstolen fattar beslut om häktning eller omhäktning på grund av kollusionsfara. Detta skulle enligt utredningen vara ägnat att förhindra såväl att restriktioner åläggs slentrianmässigt som att det fattas beslut om andra restriktioner än sådana som framstår som nödvändiga.

Propositionen

Enligt regeringen medför Häktesutredningens förslag inte någon stor eller principiell förändring jämfört med gällande rätt. Det finns redan enligt den nuvarande ordningen en möjlighet för den häktade att vid den första häktningsförhandlingen begära rättens prövning av restriktioner av visst slag. En sådan prövning kan också på den häktades begäran komma att ske vid varje tillfälle som tingsrätten tar ställning i häktningsfrågan. Skillnaden mellan den nuvarande och den föreslagna ordningen är att den häktade enligt gällande regler på eget initiativ måste väcka frågan för att den ska omfattas av domstolens prövning. Med hänsyn till de begränsade fördelar som utredningsförslaget skulle innebära och till att även den gällande ordningen tillgodoser högt uppställda rättssäkerhetskrav, anser regeringen att behovet och effektiviteten av förändringen kan ifrågasättas. Häktesutredningens förslag bör därför inte genomföras, anför regeringen.

Motionen

I motion 2009/10:Ju6 (s, v, mp) yrkande 5 anförs att Häktesutredningens förslag om prövning av restriktioner i häkten bör genomföras. Motionärerna anför att Sverige har fått kritik av Europarådets kommitté för förhindrande av tortyr och omänsklig eller förnedrande behandling (CPT) för förhållandena på och lagstiftningen kring de svenska häktena. Ett område där kritiken varit mycket stark gäller de restriktioner som åklagare utfärdar i samband med häktningen. Häktesutredningens förslag välkomnades av många remissinstanser. I dag gäller att restriktioner endast kan prövas om den häktade själv begär det, vilket sällan sker.

Utskottets ställningstagande

Utskottet delar regeringens uppfattning att Häktesutredningens förslag inte medför någon stor eller principiell förändring jämfört med gällande rätt. Det finns, som regeringen anför, redan enligt den nuvarande ordningen en möjlighet för den häktade att vid den första häktningsförhandlingen begära rättens prövning av restriktioner av visst slag. En sådan prövning kan också på den häktades begäran komma att ske vid varje tillfälle som tingsrätten tar ställning i häktningsfrågan. Den gällande ordningen tillgodoser således högt ställda krav på rättssäkerhet. På de skäl som regeringen anfört bör utredningens förslag i denna del inte genomföras. Motion 2009/10:Ju6 yrkande 5 avstyrks med det anförda.

Villkor för underåriga i häkte m.m.

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår motionsyrkanden om villkor för barn i häkte samt om förbud mot att placera barn i häkte.

Jämför reservationerna 19 (s, v, mp) och 20 (v).

Propositionen

Av 2 kap. 3 § förslaget till häkteslag framgår att en intagen under 18 år inte får placeras så att han eller hon vistas tillsammans med intagna över 18 år, om det inte kan anses vara till hans eller hennes bästa. Lagförslaget överensstämmer med gällande reglering.

Motionerna

I motion 2008/09:Ju435 (v) yrkande 4 anförs att regeringen ska vidta åtgärder för att villkoren för barn i häkte ska leva upp till barnkonventionen. Motionärerna hänvisar till att det förekommit att barn hållits inlåsta med fulla restriktioner. Vidare framförs i motion 2009/10:Ju337 (v) yrkande 10 att ett förbud mot att placera barn i häkte snarast bör tas fram.

Bakgrund

Av 23 § lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare framgår att den som inte fyllt 18 år får häktas endast om det finns synnerliga skäl.

Utskottets ställningstagande

Utskottet vill än en gång betona att ett barnperspektiv, utifrån andan och intentionerna i konventionen om barnets rättigheter (barnkonventionen), ska genomsyra alla åtgärder som rör barn.

Som framgår ovan får den som inte fyllt 18 år häktas endast om det finns synnerliga skäl. Häktning ska således vara en åtgärd som endast tillgrips i undantagsfall, och det kan konstateras att få unga är frihetsberövade i häkte. I de undantagsfall där en sådan placering trots allt förekommer ställs krav på att aktiva åtgärder, utifrån omständigheterna i varje enskilt fall, vidtas för att undvika att den unge isoleras. Motionerna 2008/09:Ju435 yrkande 4 och 2009/10:Ju337 yrkande 10 avstyrks med det anförda.

Utbildning för kriminalvårdare

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår motionsyrkanden om en särskild utbildning för kriminalvårdare.

Jämför reservation 21 (s, v, mp).

Motionerna

I motion 2009/10:Ju6 (s, v, mp) yrkande 6 begärs att frågan om en särskild högskoleutbildning för kriminalvårdare utreds. Motionärerna anför att det krävs en vidare utbildning än vad som kan erbjudas genom Kriminalvårdens egen försorg. En möjlighet skulle kunna vara att skapa en särskild inriktning inom socialhögskolans regi under rubriken socialt arbete med inriktning på kriminalvård. Ett liknande yrkande framförs i motion 2008/09:Ju435 (v) yrkande 3.

I motion 2009/10:Ju430 (s) framförs att en samordnad utbildning för kriminalvårdare och skötare inom rättspsykiatrin bör övervägas. Motionärerna anför att genom samverkan mellan Kriminalvården, Landstinget i Västmanland och Sala kommun skulle en verksamhet som vänder sig till intresserade av både kriminalvård och rättspsykiatri kunna förläggas till Sala.

Bakgrund

Av Kriminalvårdens årsredovisning för 2009 framgår (s. 47) att under 2009 har 878 medarbetare genomgått en central introduktion, 866 en kriminalvårdsspecifik kurs samt 561 en högskolekurs. Utöver detta har 315 personer genomgått Kriminalvårdens myndighetsgemensamma fortbildningskurs om två veckor. De 120 medarbetare som arbetat en längre tid utan att ha genomgått någon grundutbildning fick under 2009 sin anpassade grundutbildning. Därmed är kön av outbildade slut.

Från Kriminalvården har vidare inhämtats att myndighetens grundutbildning sker på heltid och med full lön. Den omfattar fyra delar: central introduktion, praktik, kriminalvårdsspecifik utbildning och högskolekurs. Alla nya medarbetare i Kriminalvården inleder sin anställning med en central introduktionsutbildning. Kriminalvårdare och frivårdsinspektörer fortsätter efter den centrala introduktionen med den resterande grundutbildningen. Sammanlagt omfattar grundutbildningen 20–28 veckor.

Utskottets ställningstagande

Utskottet kan med tillfredsställelse konstatera att en omfattande utbildningssatsning genomförts inom Kriminalvården. Utskottet är därför inte för närvarande berett att ställa sig bakom motionsyrkandena om en särskild kriminalvårdarutbildning. Motionerna 2009/10:Ju6 yrkande 6, 2008/09:Ju435 yrkande 3 och 2009/10:Ju430 avstyrks.

Villkor för övervakare

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår ett motionsyrkande om ersättning till lekmannaövervakare.

Jämför reservation 22 (v).

Motionen

I motion 2008/09:Ju435 (v) yrkande 8 begärs att de ekonomiska villkoren för lekmannaövervakare ska förbättras. Enligt motionärerna har de förändringar av rätten till avdrag som får göras för merkostnader i samband med förvärvsarbete haft negativa konsekvenser för lekmannaövervakare. Ersättningen till denna grupp borde därför höjas.

Bakgrund

Av 5 kap. 17 § förordningen (1998:642) om verkställighet av frivårdspåföljder framgår att en lekmannaövervakare har rätt till ersättning enligt de normer som fastställs av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Från Kriminalvården har inhämtats att arvodet efter en höjning som trädde i kraft den 1 januari 2009 är 250 kr per månad samt att kostnadsersättningen är 250 kr per månad. Viss ersättning för aktiviteter eller annat som är överenskommet kan också betalas ut.

Utskottets ställningstagande

Utskottet delar motionärernas uppfattning om vikten av att de personer som tar på sig uppdrag som lekmannaövervakare ges både en rimlig ersättning och stöd i sina uppdrag. Utskottet, som noterar att arvodet höjts relativt nyligen, är inte berett att förorda en höjning av ersättningsnivåerna. Motionen avstyrks.

Kriminalvårdens utlandsstyrka

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår ett motionsyrkande om stöd till Kriminalvårdens utlandsstyrka.

Jämför reservation 23 (s).

Motionen

I motion 2008/09:Ju263 (s) påtalas behovet av att vidta åtgärder för att Kriminalvårdens utlandsstyrka ska få ett professionellt och varaktigt stöd vid hemkomsten.

Bakgrund

Från Kriminalvården har inhämtats att myndighetens utlandsstyrka etablerades under 2005 med anledning av den ökade efterfrågan på civil personal i fredssammanhang. I utlandsstyrkan finns i stort sett alla personalkategorier inom Kriminalvården representerade. Sedan utlandsstyrkan etablerades har Kriminalvården ställt personal till FN:s och EU:s förfogande i en rad länder i Afrika och på Balkan.

När det gäller stöd vid hemkomsten för utlandsstationerad personal har utskottet inhämtat från Kriminalvården att det sedan maj 2009 finns särskilda rutiner för detta. Av rutinerna framgår bl.a. att den hemvändande alltid ska erbjudas att samtala med en psykolog. När tre månader förflutit från det att en person återvänt ska Kriminalvårdens utlandsgrupp kontakta den hemvändande för att höra efter om situationen förändrats. Om behov då föreligger ska utlandsgruppen tillhandahålla en psykolog.

Utskottets ställningstagande

Utskottet instämmer i vad motionären anför om vikten av att Kriminalvårdens utlandsstyrka får ett professionellt och varaktigt stöd vid hemkomsten. Det är därför med tillfredsställelse som utskottet konstaterar att Kriminalvården numera har särskilda rutiner för ett sådant omhändertagande. Motion 2008/09:Ju263 avstyrks med det anförda.

Tillsyn över Kriminalvården

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår ett motionsyrkande om tillsyn över Kriminalvården.

Jämför reservation 24 (s, v, mp).

Motionerna

I motion 2008/09:Ju379 (s) yrkande 55 begärs att regeringen ska utreda hur en oberoende instans skulle kunna sköta tillsynen över Kriminalvården. Ett liknande yrkande framförs i motion 2009/10:Ju427 (s) yrkande 26.

I motion 2009/10:Ju256 (s) framförs att regeringen borde utse ett nationellt övervakningsorgan med uppgiften att övervaka tillsynen av frihetsberövade personer. Detta tillsynsorgan skulle dessutom ges möjlighet att ta emot klagomål från enskilda.

I motion 2009/10:Ju314 (fp) begärs att en fristående inspektion med uppgift att granska Kriminalvårdens verksamhet inrättas. En sådan inspektion bör kunna ta emot förslag och klagomål från intagna samt kunna ta egna initiativ för att se om det finns fel inom Kriminalvården som behöver påtalas och åtgärdas.

Bakgrund

Utredningen Kriminalvårdens effektivitet lämnade i september 2008 sitt slutbetänkande Kriminalvården – ledning och styrning (SOU 2009:80). Utredningen anser att en ny myndighet bör bildas för tillsyn av Kriminalvårdens verksamhet. En ny tillsynsmyndighet bör bedriva både system- och verksamhetstillsyn. Tillsynsmyndigheten bör enligt utredningen bl.a. granska att gällande författningar efterlevs och att Kriminalvården fullgör riksdagens och regeringens uppdrag. Tillsynsmyndigheten bör också granska att Kriminalvården handlägger ärenden korrekt och att myndighetens resurser används effektivt. Vidare bör tillsynsmyndigheten också följa upp vad som har orsakat allvarliga incidenter och hur de har hanterats av myndigheten. Betänkandet bereds för närvarande i Regeringskansliet.

Utskottets ställningstagande

Frågan om att bilda en ny tillsynsmyndighet för Kriminalvården har behandlats i betänkandet Kriminalvården – ledning och styrning (SOU 2009:80). Betänkandet bereds för närvarande i Regeringskansliet. Denna beredning bör inte föregripas. De motioner som behandlas i detta avsnitt avstyrks.

Veckoslutsfängelse

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår ett yrkande om veckoslutsfängelse.

Motionen

I motion 2009/10:Ju389 (s) anförs att veckoslutsfängelse, dvs. möjlighet att avtjäna ett fängelsestraff över helgerna, skulle kunna vara en god lösning för äldre förbrytare.

Utskottets ställningstagande

Utskottet är inte berett att ställa sig bakom vad som anförs i motion 2009/10:Ju389. Motionen avstyrks.

Övriga lagförslag

Utskottet tillstyrker förslagen till fängelselag och häkteslag även i övriga delar, dock med en redaktionell ändring i 5 kap. 1 § förslaget till häkteslag. Övriga lagförslag tillstyrks, dock med en redaktionell justering i förslagen till lagar om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar.

Reservationer

1.	En individuellt utformad verkställighetsplan, punkt 2 (s, v, mp)
	av Thomas Bodström (s), Margareta Persson (s), Elisebeht Markström (s), Karl Gustav Abramsson (s), Christer Adelsbo (s), Lena Olsson (v), Kerstin Haglö (s) och Mehmet Kaplan (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 2 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen framställning 2009/10:RRS21 punkt 1 och motion 2008/09:Ju379 yrkande 58.

Ställningstagande

Vi vill framhålla att individualiseringen är en efterlängtad utveckling på kriminalvårdens område och innebär att den intagnes agerande i fängelset ska påverka utslussningen och strafftiden. Det skapar incitament att sköta sig.

Vi ser allvarligt på den kritik som Riksrevisionens styrelse framför när det gäller verkställighetsplaneringen. Trots att frågeställningen uppmärksammats under senare år finns brister i såväl kvaliteten och dokumentationen som planeringen. Av Riksrevisionens styrelses framställning framgår också att Kriminalvården inte bedriver verksamhetsplaneringen effektivt. Vi delar därför styrelsens uppfattning att regeringen måste säkerställa att verksamhetsplaneringen genomförs i enlighet med de krav som lagen ställer. Detta bör ges regeringen till känna.

2.	Kvinnor i kriminalvård, punkt 3 (s, v, mp)
	av Thomas Bodström (s), Margareta Persson (s), Elisebeht Markström (s), Karl Gustav Abramsson (s), Christer Adelsbo (s), Lena Olsson (v), Kerstin Haglö (s) och Mehmet Kaplan (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 3 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2008/09:Ju378, 2009/10:Ju6 yrkande 1, 2009/10:Ju263 och 2009/10:Ju427 yrkande 29.

Ställningstagande

Vi vill framhålla behovet av en strategi för genusperspektiv inom kriminalvården. I detta sammanhang vill vi särskilt understryka den bedömning som redovisas i justitieutskottets rapport Uppföljning av kvinnor intagna i kriminalvården (2008/09:RFR9), nämligen att säkerhetshöjande insatser alltid måste ställas i relation till de inskränkningar som de medför för de intagna kvinnorna i grupp och på individnivå. Säkerhetsbetingade åtgärder får aldrig bli större än vad som är nödvändigt på respektive anstalt eller avdelning och heller inte för den enskilde.

Proportionalitetsprincipen måste framöver få genomslag på så sätt att kvinnor som är intagna i anstalter inte beläggs med restriktioner eller inskränkningar som motiveras av händelser som medfört ordningsstörning eller säkerhetsrisker på anstalter för män.

Vi vill också understryka att kvinnor självfallet måste ges möjlighet att ta del av samtliga utslussningsåtgärder som numera finns. Likaså ska den sysselsättning som erbjuds kvinnor främja möjligheterna till arbete på den öppna arbetsmarknaden.

Frivilligorganisationerna är en värdefull resurs. Den kompetens och det engagemang som finns för kvinnor som är intagna i anstalt och deras barn bör uppmuntras och tas till vara.

Det får ankomma på regeringen att vidta de åtgärder som krävs för att tillgodose det anförda.

3.	Särskilt stöd till kvinnor i anstalt, punkt 4 (mp)
	av Mehmet Kaplan (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 4 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2008/09:Ju402 yrkandena 2 och 3, 2008/09:Ju472 yrkandena 6 och 7, 2008/09:A395 yrkande 9 och 2009/10:Ju381 yrkande 6.

Ställningstagande

Enligt en norsk undersökning har minst 65 % av de kvinnor som är intagna i kriminalvårdsanstalterna utsatts för sexuella övergrepp och mäns våld tidigare i livet. Norge har därför påbörjat ett försöksprojekt med att låta kvinnojourer hålla stödsamtal med kvinnor på anstalter.

Jag anser att regeringen omedelbart bör tillsätta en utredning om kvinnor i kriminalvården för att utröna hur många kvinnor som kan ha utsatts för sexuella övergrepp och mäns våld. Med denna kunskap kan behovet av insatser på svenska anstalter överblickas. En försöksverksamhet bör därefter inledas där kvinnojourer kan hålla stödsamtal med kvinnor på anstalter. Detta försök bör efter ett år utvärderas, och om resultatet är gott bör arbetssättet införlivas i kriminalvårdens verksamhet. Det får ankomma på regeringen att vidta de åtgärder som krävs för att tillgodose det anförda.

4.	Barnperspektiv, punkt 5 (s, v, mp)
	av Thomas Bodström (s), Margareta Persson (s), Elisebeht Markström (s), Karl Gustav Abramsson (s), Christer Adelsbo (s), Lena Olsson (v), Kerstin Haglö (s) och Mehmet Kaplan (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 5 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2008/09:Ju421 yrkandena 1–6 och bifaller delvis motion 2008/09:Ju224.

Ställningstagande

Tusentals barn i Sverige har föräldrar i häkten eller på anstalter. Barn till frihetsberövade är en osynlig grupp. Vi anser att det är uppenbart att samarbetet mellan kriminalvården och socialtjänsten måste bli bättre. Barn som har vuxit upp med en förälder som har varit frihetsberövad riskerar att själva begå brott om de inte får ett bra stöd. Det är viktigt att kontakten med föräldern alltid sker med hänsyn till vad som är bäst för barnet.

En human kriminalpolitik bör garantera att det finns fler särskilda besöksrum för barn, att särskilt utbildad personal ska finnas med när ett barn besöker häktet eller anstalten och att födelsedagar och skolavslutningar ska kunna vara grund för att bevilja permissioner.

Dessutom är det rimligt att barnen, på sina villkor, får en lagstadgad rätt att kunna ringa sin frihetsberövade förälder. En rimlig utgångspunkt bör, då det är lämpligt för barnet, vara att det ska finnas möjlighet till daglig kontakt med föräldern i anstalten. Undantag från detta ska motiveras och kunna utvärderas.

Det får ankomma på regeringen att vidta åtgärder som krävs för att tillgodose det anförda.

5.	Långtidsdömda, punkt 6 (s, v, mp)
	av Thomas Bodström (s), Margareta Persson (s), Elisebeht Markström (s), Karl Gustav Abramsson (s), Christer Adelsbo (s), Lena Olsson (v), Kerstin Haglö (s) och Mehmet Kaplan (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 6 borde ha följande lydelse:

Riksdagen antar 1 kap. 7 § regeringens förslag till fängelselag samt tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen proposition 2009/10:135 i denna del och motion 2009/10:Ju6 yrkande 2.

Ställningstagande

Kriminalvårdskommittén föreslog att de särskilda villkoren för långtidsdömda skulle tas bort. Regeringen vill dock behålla dem. Regeringen motiverar detta med att ett särskilt samhällsskydd behövs när personer gjort sig skyldiga till grova brott.

I likhet med Kriminalvårdskommittén anser vi att särskilda säkerhetsvillkor ska ställas upp efter en individuell bedömning och att det inte behövs särskilda regler grundade på strafftider. Onödigt hög säkerhet är kostnadsdrivande och motverkar återanpassning, och därför bör de särskilda villkoren för långtidsdömda tas bort.

Regeringen bör snarast återkomma med ett förslag som tillgodoser vad vi nu anfört. I avvaktan därpå tillstyrker vi regeringens förslag i denna del.

6.	Sysselsättning, punkt 7 (s, v, mp)
	av Thomas Bodström (s), Margareta Persson (s), Elisebeht Markström (s), Karl Gustav Abramsson (s), Christer Adelsbo (s), Lena Olsson (v), Kerstin Haglö (s) och Mehmet Kaplan (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 7 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2008/09:Ju435 yrkande 6 och 2009/10:Ju366.

Ställningstagande

Inom kriminalvården erbjuds det på vissa håll yrkesutbildningar som finansieras av Arbetsförmedlingen. Dessa yrkesutbildningar är populära hos de intagna. Utbildningarna leder i många fall till yrken där det är brist på arbetskraft, ett flertal är hantverksjobb. Fler intagna inom kriminalvården bör erbjudas kvalificerad yrkesutbildning.

Fler poliser utanför de allt högre och tjockare murarna är inte en tillräcklig kriminalpolitik. På vissa anstalter erbjuds det i dag utbildning, men kvaliteten och utbudet varierar för mycket. Vi anser att det bör finnas möjlighet att studera på högskolenivå vid landets kriminalvårdsanstalter. Det får ankomma på regeringen att vidta åtgärder som krävs för att tillgodose det anförda.

7.	Behandlingsprogram, punkt 8 (v, mp)
	av Lena Olsson (v) och Mehmet Kaplan (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 8 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2009/10:Ju381 yrkande 5 och 2009/10:Ju424 yrkandena 4 och 5.

Ställningstagande

Alla förövare som dömts för brott med ett sexuellt syfte som är riktat mot ett barn bör enligt vår uppfattning erbjudas behandling inom ramen för det utdömda straffet. Det behövs dessutom insatser inom Kriminalvården för att fler som är dömda för sexualbrott mot barn ska genomgå behandling. I detta ligger att undersöka vilka åtgärder som kan vidtas för att motivera fler att genomgå behandling.

Vi anser vidare att det ska vara obligatoriskt för män som begått vålds- och sexualbrott att genomgå behandling.

Det får ankomma på regeringen att vidta åtgärder som krävs för att tillgodose det anförda.

8.	Mångfald av behandlingsprogram, punkt 9 (v)
	av Lena Olsson (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 9 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2009/10:So312 yrkande 11.

Ställningstagande

Jag anser att det behövs en större mångfald av behandlingsformer inom kriminalvården. Jag anser också att behandlingsarbetet på anstalterna i högre grad ska omfattas av en helhetssyn på individens sociala situation. I dag erbjuds endast kognitiva terapier, vilka inte passar alla. Samtidigt är det viktigt att behandlingsmetoderna är evidensbaserade, dvs. de ska ha stöd i forskning och konstateras ha en effekt innan de tas i bruk. Det är också nödvändigt med utbildad personal.

Det bör också finnas större öppenhet än i dag att se behandlingar med Subutex och Metadon som alternativ.

Det får ankomma på regeringen att vidta åtgärder som krävs för att tillgodose det anförda.

9.	Utslussning och samverkan inför frigivning, punkt 10 (s, v, mp)
	av Thomas Bodström (s), Margareta Persson (s), Elisebeht Markström (s), Karl Gustav Abramsson (s), Christer Adelsbo (s), Lena Olsson (v), Kerstin Haglö (s) och Mehmet Kaplan (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 10 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen framställning 2009/10:RRS21 punkt 2 och motionerna 2008/09:Ju379 yrkandena 59 och 60, 2008/09:Ju435 yrkande 5, 2009/10:Ju261 och 2009/10:Ju427 yrkandena 27 och 28 samt avslår motionerna 2008/09:Ju387, 2008/09:Ju389, 2009/10:Ju394 och 2009/10:So634 yrkande 2.

Ställningstagande

Vi anser att den kritik som framförs av Riksrevisionens styrelse är graverande. Som Riksrevisionen anför har regeringen inte gjort tillräckligt för att underlätta samverkan för Kriminalvårdens klienter. Det är inte acceptabelt att samverkan i hög grad är personberoende och sårbar som fallet är i dag. Vi anser därför i likhet med Riksrevisionens styrelse att regeringen bör ta initiativ till en översyn av befintlig lagstiftning för kommuner och landsting om krav på samverkan med Kriminalvården.

En av de utslussningsåtgärder som infördes den 1 januari 2007 var vistelse i halvvägshus. Vi vill framhålla att både samhället och den enskilda individen tjänar på att den intagne på ett så bra sätt som möjligt kan komma in i samhället igen. Dessutom är halvvägshus ett ekonomiskt billigare alternativ än anstalter. Vi menar att regeringen måste anstränga sig för att förbättra utslussningen och öka antalet klienter i halvvägshus till minst 200.

Behandling av narkotikamissbrukare ges i dag inom kriminalvården. Den nya insatsen vårdvistelse ger ytterligare en möjlighet till behandling. Tyvärr återfaller många igen efter frigivandet. Det är viktigt att kommunerna har en god beredskap före att kunna erbjuda det stöd och den vård som behövs efter frigivandet. För att underlätta kommunernas möjlighet till detta menar vi att det bör utredas hur alla de resurser som finns inom missbrukarvården, socialtjänsten, Arbetsförmedlingen etc. kan samordnas på ett bättre sätt för att ge varje enskild individ ett relevant stöd i samband med frigivningen, genom en s.k. utslussningspeng. Stödet ska vara individuellt, och insatserna ska vara riktade mot t.ex. fortsatt missbruksvård, arbetspraktik, utbildning och boende. Insatserna ska vara dokumenterade i en handlingsplan som skrivits under av den enskilde, kriminalvården och kommunen.

För att kriminalvården ska lyckas med sitt uppdrag krävs att man gör stora ansträngningar för att intagna ska kunna få utbildning och arbete. En åtgärd som underlättar för dömda att återanpassas är permanentade verksamheter med bidrag från Arbetsförmedlingen (Krami). Framöver bör det säkerställas att verksamheten med Krami fördjupas. Det behövs också nationella riktlinjer för verksamheten. I dag skiljer sig arbetsformerna åt i alltför hög grad om man jämför de olika lokala kontoren. Bland annat är det viktigt att alla arbetar med uppföljning av klienterna. Verksamheten behöver också spridas till fler platser i landet för att kunna nå fler människor inom målgruppen.

Det får ankomma på regeringen att vidta åtgärder som krävs för att tillgodose det anförda.

10.	Frivård, punkt 11 (v)
	av Lena Olsson (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 11 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2009/10:So312 yrkandena 9 och 10.

Ställningstagande

Enligt min uppfattning borde kontraktsvård och vårdvistelse användas i större utsträckning.

Frågan om samverkan med kommunerna aktualiseras när det gäller kontraktsvård. En lösning skulle kunna vara att låta frivården ta en större del av kostnaden, vilket i så fall kräver mer resurser till Kriminalvården.

Också när det gäller vårdvistelse krävs en fungerande samverkan med kommunerna. Vårdvistelse bör vidareutvecklas till att bli ett alternativ till fängelse i ett ännu tidigare skede. Om den intagne bedöms tillräckligt motiverad måste en behandling genom vårdvistelse alltid kunna påbörjas. Efter en lyckad behandling bör han eller hon friges villkorligt.

Ett annat problem är att föreskrifterna för vårdvistelser kan vara för restriktiva. Man kräver t.ex. att den intagne ska ha fått normalpermission på egen hand innan vårdvistelse påbörjas. Om orsaken till att man inte befinner sig i detta stadium är att man har missbruksproblem blir det en absurd tolkning. Kraven på att den som behandlas måste anses klara sin behandling för att få den bör också ifrågasättas.

Annat som behöver förändras är att om den intagne i samband med domen nekats kontraktsvård så leder det till att det senare blir omöjligt att få vårdvistelse. Ett lyckat motivationsarbete bör kunna leda till vårdvistelse även efter nekad kontraktsvård.

Slutligen vill jag påpeka att frivården behöver ytterligare resurser för att ge klienter med missbruksproblem särskilt anpassad verksamhet.

Det får ankomma på regeringen att vidta åtgärder som krävs för att tillgodose det anförda.

11.	Behandling efter straffets avtjänande, punkt 12 (v, mp)
	av Lena Olsson (v) och Mehmet Kaplan (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 12 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2009/10:Ju424 yrkande 6.

Ställningstagande

Kriminalvårdens uppdrag omfattar inte tiden efter det att påföljden är verkställd. När de sociala myndigheterna inte medverkar till att finansiera slutförandet av en behandling efter avtjänat straff avbryts den, även om den som genomgår behandlingen vill slutföra den. Detta är förstås olyckligt. Det är viktigt att olika myndigheter samarbetar så att behandlingar kan slutföras. Det får ankomma på regeringen att vidta åtgärder som krävs för att tillgodose det anförda.

12.	Incidentutredningar, punkt 13 (mp)
	av Mehmet Kaplan (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 13 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2008/09:Ju402 yrkande 5.

Ställningstagande

Jag anser att ett steg för att öka kriminalvårdens kvalitet är att frångå den gamla modellen där anstalterna själva utreder incidenter, som t.ex. självmord. Av rättssäkerhetsskäl bör det vara en separat enhet inom Kriminalvården som gör utredningarna. En organisatoriskt fristående enhet har större möjlighet att genomföra en objektiv utredning om brister på anstalter.

Det får ankomma på regeringen att vidta åtgärder som krävs för att tillgodose det anförda.

13.	Innehav av egendom, punkt 14 (s, v, mp)
	av Thomas Bodström (s), Margareta Persson (s), Elisebeht Markström (s), Karl Gustav Abramsson (s), Christer Adelsbo (s), Lena Olsson (v), Kerstin Haglö (s) och Mehmet Kaplan (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 14 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2008/09:Ju379 yrkande 69.

Ställningstagande

Tillgång till personlig egendom är en betydelsefull beståndsdel i en human kriminalvård. Det är viktigt för den intagne att kunna ta emot böcker, tidskrifter, tidningar eller annat som kan ge honom eller henne sysselsättning under fritiden. Rätten att ta del av information är dessutom en stark rättighet, som är grundlagsfäst.

Enligt vår uppfattning står den lagstiftning som trädde i kraft den 1 april 2008 inte i överensstämmelse med regeringsformen. Beredningen av ärendet var otillräcklig, och viktiga instanser som Lagrådet nonchalerades. Regeringen bör därför snarast återkomma till riksdagen med ett förslag som tillgodoser vad vi nu anfört.

14.	Besök och andra kontakter, punkt 15 (s, v, mp)
	av Thomas Bodström (s), Margareta Persson (s), Elisebeht Markström (s), Karl Gustav Abramsson (s), Christer Adelsbo (s), Lena Olsson (v), Kerstin Haglö (s) och Mehmet Kaplan (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 15 borde ha följande lydelse:

Riksdagen antar

a) 7 kap. 2 § regeringens förslag till fängelselag med den ändringen att bestämmelsen får den lydelse som reservanterna föreslår i bilaga 3,

b) 3 kap. 2 § regeringens förslag till häkteslag med den ändringen att bestämmelsen får den lydelse som reservanterna föreslår i bilaga 5.

Därmed bifaller riksdagen motion 2009/10:Ju6 yrkande 3 och bifaller delvis proposition 2009/10:135 i denna del.

Ställningstagande

Att intagna i kriminalvården måste få behålla kontakt med familj, släkt och vänner under verkställigheten är självklart. En viktig del i detta är möjligheten att ta emot besök. Regeringen vill nu begränsa dessa kontakter genom att införa möjligheten att hänvisa besöken till rum där intagna och besökare hålls fysiskt åtskilda, t.ex. genom en glasruta. Detta gäller både häkten och fängelser. Vi och flera remissinstanser anser att detta är alltför långtgående och riskerar att försämra klimatet inom kriminalvården genom att påverka de intagna mycket negativt. Motivet till förslaget är att man vill omöjliggöra överlämnandet av otillåtna föremål. Detta problem måste man dock kunna arbeta med bl.a. genom visitationer. Förslaget står inte i proportion till de konsekvenser det innebär och bör inte genomföras. Riksdagen bör anta de lagförslag som läggs fram i bilagorna 3 och 5. Förslagen innebär att regeringens förslag om besöksrum som omöjliggör överlämnande av föremål avslås.

15.	Permission, punkt 16 (s, v, mp)
	av Thomas Bodström (s), Margareta Persson (s), Elisebeht Markström (s), Karl Gustav Abramsson (s), Christer Adelsbo (s), Lena Olsson (v), Kerstin Haglö (s) och Mehmet Kaplan (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 16 borde ha följande lydelse:

Riksdagen antar 10 kap. 1 § regeringens förslag till fängelselag med den ändringen att bestämmelsen får den lydelse som reservanterna föreslår i bilaga 4. Därmed bifaller riksdagen motion 2009/10:Ju6 yrkande 4 och bifaller delvis proposition 2009/10:135 i denna del.

Ställningstagande

Regeringens förslag när det gäller hur lång strafftid en intagen ska ha verkställt innan en permission kan komma i fråga utgår från praxis för intagna på slutna anstalter, nämligen ett minimum på minst en fjärdedel av strafftiden, dock minst två månader. Problemet med förslaget är att detta innebär en skärpning av villkoren för många intagna på öppna anstalter. Där ligger praxis i dag på en kvalifikationstid på en månad vid straff upp till sex månader, två månader vid straff mellan sex och tolv månader och tre månader vid straff mellan ett och två år. Först vid straff över två år uppnår man krav på en fjärdedel av strafftiden. Att skärpa villkoren för permissioner på öppna anstalter anser vi är omotiverat. Intagna på öppna anstalter är placerade där just eftersom de inte bedöms innebära en hög säkerhetsrisk. Den föreslagna lagregleringen av kvalifikationstid för permission bör inte gälla intagna på öppna anstalter. Riksdagen bör anta det förslag som läggs fram i bilaga 4 och som innebär att den ordning som gäller i dag i detta avseende behålls. Det får ankomma på regeringen att utfärda de verkställighetsföreskrifter som krävs.

16.	Användande av elektronisk övervakning på anstalt, punkt 17 (s, v, mp)
	av Thomas Bodström (s), Margareta Persson (s), Elisebeht Markström (s), Karl Gustav Abramsson (s), Christer Adelsbo (s), Lena Olsson (v), Kerstin Haglö (s) och Mehmet Kaplan (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 17 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2008/09:Ju435 yrkande 7.

Ställningstagande

Kolmårdenanstalten har sedan 2005 genomfört ett försök med fotboja på anstalten – detta som en del av ett försök att skapa en anstalt där de intagna har större möjlighet att vistas i det vanliga samhället.

Tre andra öppna anstalter har nu försett de intagna med fotboja. De tre anstalter som det handlar om är Asptuna, Skenäs och Östragård. Eftersom ingen annan förändring i verksamheten genomförs resulterar detta i mer slutenhet och övervakning av de intagna än som var fallet med försöket på Kolmårdenanstalten.

Själva syftet med de öppna anstalterna är att de är just öppna och att de skadliga effekterna av hård övervakning minskas. Detta minskar institutionaliseringen av den intagne och underlättar anpassningen till ett liv utan kriminalitet.

Fotbojan infördes som ett alternativ till fängelse för att minska anstaltsvistelsens skadliga effekter. Försöket på de tre anstalterna riskerar att underminera syftet med beslut fattade av riksdagen.

Eftersom åtgärden förändrar de öppna anstalterna så påtagligt, samtidigt som den urholkar lagstiftningen om fotboja, är det olämpligt att Kriminalvården nu genomför projektet utan lagstöd. Regeringen bör vidta åtgärder för att säkerställa att försöket med fotboja på anstalterna Asptuna, Skenäs och Östragård inte permanentas.

17.	Villkorlig frigivning, punkt 19 (v)
	av Lena Olsson (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 19 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2008/09:Ju435 yrkande 1 och 2009/10:Ju337 yrkande 12 och avslår motionerna 2008/09:Ju333, 2008/09:Ju347, 2008/09:Ju348, 2008/09:Ju442 och 2009/10:Ju379.

Ställningstagande

Genom att återinföra villkorlig halvtidsfrigivning och satsa de budgetmedel som då frigörs på en förbättrad kriminalvård finns stora möjligheter till förändring. En lång tid där den dömde är villkorligt frigiven och står under Kriminalvårdens tillsyn har också ett egenvärde för att underlätta en övergång till ett liv i frihet och utan kriminalitet.

Jag anser att villkorlig halvtidsfrigivning bör återinföras. Inledningsvis föreslår jag att den grupp som döms till frihetsberövande straff för första gången ska omfattas av reformen.

Det får ankomma på regeringen att vidta åtgärder som krävs för att tillgodose det anförda.

18.	Restriktioner för häktade, punkt 21 (s, v, mp)
	av Thomas Bodström (s), Margareta Persson (s), Elisebeht Markström (s), Karl Gustav Abramsson (s), Christer Adelsbo (s), Lena Olsson (v), Kerstin Haglö (s) och Mehmet Kaplan (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 21 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2009/10:Ju6 yrkande 5.

Ställningstagande

Sverige har fått kritik av Europarådets kommitté för förhindrande av tortyr och omänsklig eller förnedrande behandling (CPT) för förhållandena på och lagstiftningen kring de svenska häktena.

Ett område där kritiken varit mycket stark gäller de restriktioner som åklagare utfärdar i samband med häktningen. Dessa anses ofta vara slentrianmässiga, och i mycket stor utsträckning handlar det om fullständiga restriktioner. I häktesutredningen föreslogs att åklagaren i samband med häktningsförhandlingen ska begära tingsrättens tillstånd för och motivera varje enskild restriktion som han eller hon vill ålägga den häktade. Dessa förslag välkomnades av många remissinstanser som såg dem som nödvändiga för att leva upp till de krav som ställts på Sverige. I dag gäller att restriktioner endast kan prövas om den häktade själv begär det, vilket sällan sker.

Regeringen väljer trots detta att inte genomföra förslagen och anför att utredningsförslaget inte medför någon stor eller principiell ändring. Detta uttalande är häpnadsväckande eftersom utredningens förslag faktiskt innebär ett helt annat perspektiv i fråga om vem som ska ta initiativ till en omprövning. Häktesutredningens förslag om prövning av restriktioner i häkten bör genomföras.

Det får ankomma på regeringen att vidta åtgärder som krävs för att tillgodose det anförda.

19.	Villkor för underåriga i häkte, punkt 22 (s, v, mp)
	av Thomas Bodström (s), Margareta Persson (s), Elisebeht Markström (s), Karl Gustav Abramsson (s), Christer Adelsbo (s), Lena Olsson (v), Kerstin Haglö (s) och Mehmet Kaplan (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 22 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2008/09:Ju435 yrkande 4.

Ställningstagande

Vi vill framhålla att det av barnkonventionen framgår följande.

Varje frihetsberövat barn skall behandlas humant och med respekt för människans inneboende värdighet och på ett sätt som beaktar behoven hos personer i dess ålder. Särskilt skall varje frihetsberövat barn hållas åtskilt från vuxna, om det inte anses vara till barnets bästa att inte göra detta, och skall, utom i undantagsfall, ha rätt att hålla kontakt med sin familj genom brevväxling och besök.

Vi anser att det är tveksamt om vi i Sverige alltid lever upp till de villkor som ställs i konventionen. Regeringen bör därför vidta åtgärder för att villkoren för barn i häkte ska leva upp till barnkonventionen.

20.	Förbud mot att placera barn i häkte, punkt 23 (v)
	av Lena Olsson (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 23 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2009/10:Ju337 yrkande 10.

Ställningstagande

Det är ovärdigt att ett land som skrivit under barnkonventionen isolerar barn i häktesceller. Det måste vara möjligt att lösa frågan om hur dessa barn ska tas om hand på ett mer värdigt sätt. Denna fråga måste tas upp, och förslag som syftar till att förbjuda att barn placeras i häkte ska snarast presenteras för riksdagen.

Det får ankomma på regeringen att vidta åtgärder som krävs för att tillgodose det anförda.

21.	Utbildning för kriminalvårdare, punkt 24 (s, v, mp)
	av Thomas Bodström (s), Margareta Persson (s), Elisebeht Markström (s), Karl Gustav Abramsson (s), Christer Adelsbo (s), Lena Olsson (v), Kerstin Haglö (s) och Mehmet Kaplan (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 24 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2008/09:Ju435 yrkande 3 och 2009/10:Ju6 yrkande 6 och avslår motion 2009/10:Ju430.

Ställningstagande

Ett så krävande yrke som kriminalvårdare kräver en vidare utbildning än vad som kan erbjudas inom Kriminalvårdens egen försorg. En särskild utbildning skulle uppvärdera vårdaryrket. De problem som uppstår när vårdaryrket ofta ses som ett genomgångsyrke skulle minska. En möjlighet skulle kunna vara att skapa en särskild inriktning inom socialhögskolans regi under rubriken socialt arbete med inriktning på kriminalvård. Det bör alltså utredas hur en särskild högskoleutbildning för kriminalvårdare kan utformas.

Det får ankomma på regeringen att vidta åtgärder som krävs för att tillgodose det anförda.

22.	Villkor för övervakare, punkt 25 (v)
	av Lena Olsson (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 25 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2008/09:Ju435 yrkande 8.

Ställningstagande

Reglerna för avdrag som får göras för merkostnader i samband med förvärvsarbete har förändrats. En grupp som drabbas hårt är övervakare inom frivården. Dessa åtar sig uppdrag på sin fritid mot en mindre ersättning.

Redan i dag är det svårt att rekrytera övervakare. De ekonomiska villkoren för övervakare borde därför snarast förbättras jämfört med tidigare.

Det får ankomma på regeringen att vidta åtgärder som krävs för att tillgodose det anförda.

23.	Kriminalvårdens utlandsstyrka, punkt 26 (s)
	av Thomas Bodström (s), Margareta Persson (s), Elisebeht Markström (s), Karl Gustav Abramsson (s), Christer Adelsbo (s) och Kerstin Haglö (s).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 26 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2008/09:Ju263.

Ställningstagande

Kriminalvårdens utlandsstyrka har fått förhållandevis lite erkännande trots viktiga insatser. De stödjande funktionerna såväl i form av personella resurser som i form av utrustning liksom strategin för att ta till vara erfarenheter från utlandsuppdraget efter hemkomsten är otillräckliga. Det professionella stödet inom Kriminalvården för utsänd personal som tjänstgör under ofta mycket svåra förhållanden måste utvecklas.

Det får ankomma på regeringen att vidta åtgärder som krävs för att tillgodose det anförda.

24.	Tillsyn över kriminalvården, punkt 27 (s, v, mp)
	av Thomas Bodström (s), Margareta Persson (s), Elisebeht Markström (s), Karl Gustav Abramsson (s), Christer Adelsbo (s), Lena Olsson (v), Kerstin Haglö (s) och Mehmet Kaplan (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 27 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2008/09:Ju379 yrkande 55 och 2009/10:Ju427 yrkande 26 och bifaller delvis motionerna 2009/10:Ju256 och 2009/10:Ju314.

Ställningstagande

En väl fungerande tillsyn är central för den slutna verksamhet som kriminalvården utgör. Den tillsyn som JO utför i dag är inte kontinuerlig och heller inte fullständig. En övervägande del av verksamheternas tillsyn ansvarar den egna myndigheten Kriminalvården för. Vi anser att en modern kriminalvård ska ha en oberoende tillsyn utifrån. Vi vill därför att regeringen utreder hur en oberoende instans utanför Kriminalvården ska sköta tillsynen över Kriminalvården.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Proposition 2009/10:135

Proposition 2009/10:135 En ny fängelse- och häkteslagstiftning:

Riksdagen antar regeringens förslag till

1. fängelselag,

2. häkteslag,

3. lag om ändring i brottsbalken,

4. lag om ändring i socialförsäkringsbalken,

5. lag om ändring i lagen (1963:193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m.m.

6. lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar,

7. lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar,

8. lag om ändring i lagen (1974:202) om beräkning av strafftid m.m.

9. lag om ändring i passlagen (1978:302),

10. lag om ändring i lagen (1978:801) om internationellt samarbete rörande kriminalvård i frihet,

11. lag om ändring i polislagen (1984:387),

12. lag om ändring i lagen (1991:572) om särskild utlänningskontroll,

13. lag om ändring i lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård,

14. lag om ändring i lagen (1991:1137) om rättspsykiatrisk undersökning,

15. lag om ändring i lagen (1994:451) om intensivövervakning med elektronisk kontroll,

16. lag om ändring i lagen (1998:603) om verkställighet av sluten ungdomsvård,

17. lag om ändring i lagen (1999:353) om rättspsykiatriskt forskningsregister,

18. lag om ändring i utlänningslagen (2005:716),

19. lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).

Följdmotion med anledning av proposition 2009/10:135

2009/10:Ju6 av Lena Olsson m.fl. (v, s, mp):

1.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att restriktioner eller inskränkningar som motiveras av händelser på anstalter för män inte ska tillämpas på kvinnliga interner.
2.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att ta bort de särskilda villkoren för långtidsdömda.
3.	Riksdagen avslår förslaget om att införa besöksrum i fängelser och häkten där besökare och intagna hålls fysiskt åtskilda.
4.	Riksdagen beslutar att den föreslagna lagregleringen av kvalifikationstid för permission inte ska gälla intagna på öppna anstalter.
5.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att genomföra häktesutredningens förslag om prövning av restriktioner i häkten.
6.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att utreda hur en särskild högskoleutbildning för kriminalvårdare kan skapas.

Framställning 2009/10:RRS21

Framställning 2009/10:RRS21 Riksrevisionens styrelses framställning om Kriminalvårdens arbete med att förebygga återfall i brott :

1.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad styrelsen anfört om att regeringen bör säkerställa att de krav på verksamhetsplanering som ställs i lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt uppfylls.
2.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad styrelsen anfört om att regeringen bör ta initiativ till en översyn av befintlig lagstiftning för kommuner och landsting rörande krav på samverkan med Kriminalvården.

Motion från allmänna motionstiden hösten 2007

2007/08:Ju394 av Alice Åström m.fl. (v):

4.	Riksdagen begär att regeringen återkommer med förslag till häkteslag i linje med utredningen Ny häkteslag (SOU 2006:17), undantaget förslaget om möjlighet att införa besöksrum med glasruta.

Motioner från allmänna motionstiden hösten 2008

2008/09:Ju224 av Magdalena Andersson och Jan R Andersson (båda m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om ökat barnperspektiv inom kriminalvården.

2008/09:Ju263 av Carina Hägg (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om behovet av att vidta åtgärder för att Kriminalvårdens utlandsstyrka ska få professionellt och varaktigt stöd vid hemkomsten.

2008/09:Ju315 av Bengt-Anders Johansson (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om rymning som brottslig gärning.

2008/09:Ju333 av Andreas Norlén (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om ändring av bestämmelsen om villkorlig frigivning i 26 kap. 6 § brottsbalken.

2008/09:Ju347 av Bertil Kjellberg (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om regler för villkorlig frigivning.

2008/09:Ju348 av Anti Avsan (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att lagstiftningen rörande villkorlig frigivning bör reformeras.

2008/09:Ju366 av Ingemar Vänerlöv (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att kriminalisera rymningar och rymningsförsök från fängelser.

2008/09:Ju378 av Siw Wittgren-Ahl och Birgitta Eriksson (båda s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om behovet av en strategi för genusperspektiv inom kriminalvården.

2008/09:Ju379 av Mona Sahlin m.fl. (s):

55.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om tillsynen över Kriminalvården.
58.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om vikten av att införa ökad individualisering.
59.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att öka antalet intagna i halvvägshus.
60.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om muckarpeng.
69.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om förbud mot tidningar i fängelse.

2008/09:Ju387 av Karin Enström (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om frivård.

2008/09:Ju389 av Camilla Lindberg (fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om ökad användning av fotboja inom kriminalvården.

2008/09:Ju402 av Mehmet Kaplan m.fl. (mp):

2.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att öka kunskapen om kvinnor på landets anstalter; specifikt bör frågan om tidigare utsatthet för sexuella övergrepp och våld fokuseras.
3.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att låta kvinnor på anstalter få tillgång till stödsamtal med frivilliga och anställda från kvinnojourer.
5.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att Kriminalvården ska införa en självständig enhet som genomför incidentutredningar vid t.ex. självmord.

2008/09:Ju421 av Håkan Juholt (s):

1.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att alla häkten och anstalter ska ha särskilt utbildad personal som närvarar vid barns besök och att personalen informeras om att de har anmälningsskyldighet enligt socialtjänstlagen om de får reda på att ett barn far illa.
2.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att Kriminalvården åläggs en skyldighet att ordna besöksrum på samtliga anstalter och häkten.
3.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att interner bör ges möjlighet att ringa till barnet ett visst antal gånger i veckan om det bedöms vara det bästa för barnet.
4.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att barn till interner ges möjlighet att dagligen komma i kontakt med sin förälder.
5.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att det bör utarbetas ett nationellt program i syfte att stärka samarbete mellan kriminalvård och socialtjänst för att stödja barn med frihetsberövade föräldrar.
6.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att det bör bli möjligt att utifrån barnets behov bevilja permissioner vid exempelvis skolavslutningar och födelsedagar.

2008/09:Ju435 av Alice Åström m.fl. (v):

1.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att normen om villkorlig halvtidsfrigivning ska återinföras.
3.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att det ska utredas hur en särskild kriminalvårdarutbildning kan skapas.
4.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att regeringen ska vidta åtgärder för att villkoren för barn i häkte ska leva upp till barnkonventionen.
5.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om utveckling av Krami och Moa.
6.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att fler intagna inom kriminalvården ska erbjudas kvalificerad yrkesutbildning.
7.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att regeringen ska vidta åtgärder för att säkerställa att försöket med fotboja på anstalterna Asptuna, Skenäs och Östragård inte permanentas.
8.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att de ekonomiska villkoren för lekmannaövervakare ska förbättras.

2008/09:Ju442 av Mats G Nilsson (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om frigivning med friskhetsintyg för sexualbrottsdömda.

2008/09:Ju472 av Mehmet Kaplan m.fl. (mp):

6.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att införskaffa ytterligare kunskap om kvinnor på landets anstalter, där specifikt frågan om tidigare utsatthet för sexuella övergrepp och våld fokuseras.
7.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att låta kvinnor på anstalter få tillgång till stödsamtal med frivilliga och anställda på kvinnojourer.

2008/09:Ju473 av Margareta Pålsson (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om en översyn av regelverket så att rymningar leder till mer kännbara konsekvenser.

2008/09:A395 av Esabelle Dingizian m.fl. (mp):

9.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att kvinnor på anstalter ska få tillgång till stödsamtal med frivilliga och anställda från kvinnojourer.

Motioner från allmänna motionstiden hösten 2009

2009/10:Ju215 av Ingemar Vänerlöv (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att kriminalisera rymningar och rymningsförsök från fängelser.

2009/10:Ju256 av Phia Andersson och Sinikka Bohlin (båda s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om behandlingen av frihetsberövade personer.

2009/10:Ju260 av Jan Emanuel Johansson och Yilmaz Kerimo (båda s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att personer med utländskt medborgarskap som dömts i Sverige och som också dömts till utvisning ska avtjäna sitt straff i hemlandet.

2009/10:Ju261 av Jan Emanuel Johansson (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om stöd till ideella organisationer som arbetar med eftervård och utslussning från kriminalvården.

2009/10:Ju263 av Siw Wittgren-Ahl och Birgitta Eriksson (båda s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om behovet av en strategi för genusperspektiv inom kriminalvården.

2009/10:Ju314 av Karin Granbom Ellison (fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att en fristående inspektion med uppgift att granska Kriminalvårdens verksamhet bör inrättas.

2009/10:Ju337 av Lars Ohly m.fl. (v):

10.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att ett förslag om förbud mot att placera brottsmisstänkta barn i häkte snarast bör tas fram.
11.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om en ny häkteslag.
12.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att halvtidsfrigivning av förstagångsdömda bör införas.

2009/10:Ju366 av Håkan Juholt (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om kvalitetssäkring och utveckling av kriminalvården.

2009/10:Ju379 av Anti Avsan (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att lagstiftningen rörande villkorlig frigivning bör reformeras.

2009/10:Ju381 av Esabelle Dingizian m.fl. (mp):

5.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att Kriminalvården ska utveckla obligatoriska behandlingsprogram för män som begått vålds- och sexualbrott.
6.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att låta kvinnor på anstalter få tillgång till stödsamtal med frivilliga och anställda från kvinnojourer.

2009/10:Ju389 av Christer Engelhardt (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om veckoslutsfängelser.

2009/10:Ju394 av Lars-Axel Nordell (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om hur staten kan ta över betalningsansvaret för placeringen av villkorligt frigivna missbrukare på behandlingshem.

2009/10:Ju423 av Gustav Nilsson (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om skärpt uppföljning och agerande vid brott på anstalter.

2009/10:Ju424 av Jan Lindholm m.fl. (mp, c, fp, kd, v, m):

4.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att alla förövare som dömts för brott med ett sexuellt syfte som är riktat mot ett barn bör kunna erbjudas behandling inom ramen för det utdömda straffet.
5.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om insatser inom kriminalvården för att fler ska genomgå behandling.
6.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om vikten av att myndigheterna samarbetar så att behandlingen för dömda för sexualbrott mot barn kan slutföras efter avtjänat straff.

2009/10:Ju427 av Thomas Bodström m.fl. (s):

26.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att utreda en oberoende instans för tillsyn över kriminalvården.
27.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om fler halvvägshus.
28.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om utslussningspeng.
29.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om särskilda insatser för kvinnor i kriminalvården.

2009/10:Ju430 av Pia Nilsson m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om samordnad utbildning för kriminalvårdare och skötare inom rättspsykiatrin.

2009/10:So312 av Elina Linna m.fl. (v):

9.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att ge fler möjlighet till kontraktsvård och vårdvistelse.
10.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att frivården bör få del av Kriminalvårdens särskilda narkotikasatsning.
11.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om mångfald av behandlingsprogram inom kriminalvården och om att behandlingsarbete på anstalter i högre grad ska omfattas av en helhetssyn på individens sociala situation.

2009/10:So634 av Ingemar Vänerlöv (kd):

2.	Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om behovet av att mer aktivt än hittills beakta de neuropsykiatriska funktionsnedsättningarna, främst adhd, i frågor som rör kriminalvårdspolitik, missbruksvård och hemlöshetsproblematik.

Bilaga 2

Regeringens lagförslag

Bilaga 3

Reservanternas lagförslag

Reservation 14

Förslaget till fängelselag

Regeringens förslag

Reservanternas förslag

7 kap.

2 §

Ett besök får, om det är nödvändigt av säkerhetsskäl, kontrolleras genom att

1. personal övervakar besöket, eller

2. besöket äger rum i ett besöksrum som är så utformat att det omöjliggör att föremål överlämnas.

Ett besök får, om det är nödvändigt av säkerhetsskäl, kontrolleras genom att personal övervakar besöket.

Ett besök av en advokat som biträder den intagne i en rättslig angelägenhet får kontrolleras endast om advokaten eller den intagne begär det.

Bilaga 4

Reservanternas lagförslag

Reservation 15

Förslaget till fängelselag

Regeringens förslag

Reservanternas förslag

10 kap.

1 §

En intagen får, för att underlätta hans eller hennes anpassning i samhället, beviljas tillstånd att vistas utanför anstalt för viss kort tid (permission) om

1. minst en fjärdedel av strafftiden, dock minst två månader, har avtjänats, och

2. det inte finns en påtaglig risk för att den intagne kommer att begå brott, undandra sig straffets fullgörande eller på annat sätt missköta sig.

För en intagen som avtjänar ett livstidsstraff ska tiden enligt första stycket 1 bestämmas som om strafftiden är arton år.

Om det finns särskilda skäl får permission beviljas trots att den tid som avses i första stycket 1 inte förflutit.

En intagen får, för att underlätta hans eller hennes anpassning i samhället, beviljas tillstånd att vistas utanför anstalt för viss kort tid (permission) om det inte finns en påtaglig risk för att den intagne kommer att begå brott, undandra sig straffets fullgörande eller på annat sätt missköta sig.

Bilaga 5

Reservanternas lagförslag

Reservation 14

Förslaget till häkteslag

Regeringens förslag

Reservanternas förslag

3 kap.

2 §

Ett besök får, om det är nödvändigt av säkerhetsskäl, kontrolleras genom att

1. personal övervakar besöket, eller

2. besöket äger rum i ett besöksrum som är så utformat att det omöjliggör att föremål överlämnas.

Ett besök får, om det är nödvändigt av säkerhetsskäl, kontrolleras genom att personal övervakar besöket.