2009/10:FiU41 Utlåtande om grönbok om företagsstyrning i finansiella institut och om ersättningspolicy

Finansutskottets utlåtande 2009/10:FiU41
Utlåtande om grönbok om företagsstyrning i finansiella institut och om ersättningspolicy

Sammanfattning

Finansutskottet behandlar i detta utlåtande kommissionens grönbok Företagsstyrning i finansiella institut och om ersättningspolicy, som presenterades i början av juni.

Utskottet framhåller att den finansiella krisen har visat på behovet av en effektivare tillsyn över finansmarknadens aktörer. Olämpligt utformade ersättningssystem inom finanssektorn kan leda till ett överdrivet risktagande som medför betydande samhällsekonomiska kostnader. Det är därför nödvändigt att finna en lösning som kan leda till ersättningssystem som är förenliga med krav på en sund och effektiv riskhantering och som säkerställer långsiktighet i finansiella företags verksamhet.

Utskottet tar upp kommissionens förslag till direktiv om reglering av förvaltare av alternativa investeringsfonder (AIFM). Det är angeläget att finna en ändamålsenlig och balanserad reglering. Det är således viktigt att det tydligt framgår vilka förvaltare som omfattas.

Utskottet erinrar om att Sverige under sitt ordförandeskap i Europeiska unionens råd andra halvåret 2009 aktivt förde arbetet med finansiell tillsyn framåt. Nationellt har regler om ersättningspolicy inom finanssektorn genomförts.

Utskottet föreslår att kammaren lägger utlåtandet till handlingarna.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Grönbok om företagsstyrning i finansiella institut och om ersättningspolicy

Riksdagen lägger utlåtandet till handlingarna.

Stockholm den 17 juni 2010

På finansutskottets vägnar

Stefan Attefall

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Stefan Attefall (kd), Thomas Östros (s), Bertil Kjellberg (m), Sonia Karlsson (s), Roger Tiefensee (c), Monica Green (s), Nina Lundström (fp), Hans Hoff (s), Peder Wachtmeister (m), Göran Pettersson (m), Ulla Andersson (v), Tommy Ternemar (s), Ann-Charlotte Hammar Johnsson (m), Christina Zedell (s), Isabella Jernbeck (m), Mikael Oscarsson (kd) och Mats Pertoft (mp).

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

Kammaren hänvisade den 14 juni 2010 kommissionens grönbok om företagsstyrning i finansiella institut och om ersättningspolicy (KOM(2010) 284) till finansutskottet. Kommissionen presenterade grönboken den 2 juni.

Utskottet höll en intern utfrågning med statssekreterare Susanne Ackum den 15 juni.

Medlemsstaterna, Europaparlamentet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och andra berörda parter uppmanas av kommissionen att ge sina synpunkter på de förslag som har lagts fram i grönboken. Bidragen ska ha inkommit till kommissionen senast den 1 september 2010. Som en följd av grönboken, och på grundval av de inkomna svaren, kommer kommissionen att fatta ett beslut om hur den ska gå vidare. Eventuella framtida förslag kommer att antas under 2011.

Utskottet väljer i detta utlåtande att redovisa vissa mer övergripande synpunkter på de ämnen som aktualiseras av grönboken och avstår från att lämna mer detaljerade svar på alla konkreta frågor som ställs i grönboken.

Utskottets granskning

Meddelandet

Inledning

Kommissionen anför att den finansiella krisens omfattning har lett till att regeringar världen över har börjat ifrågasätta hur finansiellt starka de finansiella instituten egentligen är och hur lämpliga regelverken och tillsynssystemen är i förhållande till den finansiella innovationen i vår globaliserade värld. En stärkt företagsstyrning är kärnan i kommissionens program för att reformera finansmarknaderna och förhindra kriser.

Styrelserna, i likhet med tillsynsmyndigheterna, har ofta inte insett antingen vilken typ av risker de utsatts för eller omfattningen av dessa risker. Aktieägarna har inte alltid agerat effektivt utifrån sin roll som ägare av företagen. Företagsstyrningen har visserligen inte direkt orsakat krisen, men frånvaron av effektiva kontrollmekanismer har i stor utsträckning bidragit till de finansiella institutens överdrivna risktagande. Det finns ett behov av att undersöka om existerande företagsstyrningsprinciper är bristfälliga vad gäller finansiella institutioner eller om principerna snarare varit bristfälligt implementerade.

De möjligheter som övervägs i grönboken kan enligt kommissionen kombineras med och komplettera redan antagna eller planerade bestämmelser för att stärka det finansiella systemet. De principer för goda styrelseformer som diskuteras i grönboken riktar sig i första hand till stora institut men bör anpassas så att de också kan tillämpas effektivt på mindre institut.

Problemställningar som kommissionen önskar synpunkter på

Kommissionen vill få in synpunkter på hur finansinstitutens styrning ska bli bättre. Frågor ställs inom ett antal områden. Framför allt håller kommissionen på att utforska olika sätt att förbättra styrelsernas funktionssätt, sammansättning och befogenheter, stärka riskhanteringsfunktionen, utöka de externa revisorernas roll och stärka tillsynsmyndigheternas roll när det gäller styrning av finansiella institut. Aktieägarnas roll tas också upp. Vidare behandlas frågan hur riktlinjerna för ersättningar i företagen kan ändras i syfte att förhindra överdrivet risktagande.

För varje område ställs ett antal konkreta frågor. I det följande redovisas ett urval av de frågeställningar som kommissionen önskar synpunkter på.

Styrelsen

Kommissionen vill förbättra styrelsernas sammansättning och verksamhet så att de får mer inflytande över de högsta cheferna. Det ska finnas en balans mellan oberoende och kompetens i styrelsen. En tillsättningspolicy som på ett exakt sätt beskriver vilken kompetens som behövs inom styrelsen och som syftar till att säkerställa att styrelseledamöterna fattar objektiva och självständiga beslut skulle kunna bidra till en ökad kapacitet i styrelsen och en bättre kontroll av ledningen.

Man bör ha en tydlig policy för hantering av intressekonflikter.

Med tanke på ordförandens avgörande roll i organiseringen av styrelsens arbete bör dennes befogenheter, roll och ansvarsområden definieras tydligt.

Det är även viktigt att reflektera över mångfalden i styrelsens sammansättning. Förutom kravet på specifika individuella egenskaper (självständighet, kompetens, erfarenhet, osv.) kan en större mångfald (kvinnor, ledamöter med olika socialt och kulturellt ursprung osv.) faktiskt bidra till att förbättra kvaliteten på styrelsens arbete.

Man bör tänka på att begränsa antalet uppdrag styrelseledamöterna får ha för att se till att de kan ägna tillräckligt mycket tid åt att utföra sina uppgifter.

Kommissionen håller även på att överväga om de finansiella instituten behöver ta större hänsyn till andra berörda parters intressen i stället för att prioritera aktieägarnas intressen. Inrättandet av en specifik skyldighet för styrelsen att ta hänsyn till insättare och andra fordringsägares intressen vid beslutsfattandet (”aktsamhetskrav”) skulle särskilt kunna bidra till att motivera styrelsen att anta mindre riskfyllda strategier och förbättra kvaliteten på riskhanteringen på lång sikt inom det finansiella institutet. Inrättandet av en sådan skyldighet skulle dock kräva en noggrann undersökning av de befintliga juridiska systemen i de olika medlemsstaterna.

Bland de 13 specifika frågorna finns följande.

·. Behövs det en gräns för hur många uppdrag en styrelseledamot får ha (t.ex. max tre uppdrag totalt)?

·. Håller ni med om att ett större antal kvinnliga ledamöter och ledamöter med olika socialt och kulturellt ursprung i styrelsens sammansättning skulle kunna förbättra styrelsernas funktionssätt och effektivitet?

·. Bör det inrättas en obligatorisk utvärdering av styrelsens funktionssätt av en extern utvärderare?

·. Vilken roll bör styrelsen spela i det finansiella institutets strategi och riskprofil?

·. Bör det införas en uttrycklig skyldighet för styrelsen att ta hänsyn till insättarnas och andra berörda parters intressen vid beslutsfattandet (”aktsamhetskrav”)?

Funktioner med anknytning till risker

Riskmedvetenheten bör stärkas på alla nivåer i finansinstituten så att man ser till de långsiktiga intressena. En större självständighet och auktoritet för riskhanteringsfunktionerna behöver åstadkommas, bl.a. genom att riskchefen ges högre status. Det framstår också som önskvärt att förbättra riskhanteringsfunktionens kommunikationssystem. Styrelsen bör definiera hur ofta de regelbundna riskrapporterna ska lämnas in till styrelsen och vad de ska innehålla. Det vore särskilt önskvärt att alla nya finansiella produkter, marknadssegment och verksamhetssektorer som införs föregås av en bedömning av de underliggande riskerna.

Bland de fem specifika frågorna finns följande.

·. Bör man införa en skyldighet för styrelsens ledning att godkänna en rapport om de interna kontrollsystemens lämplighet?

Den externa revisorn

Kommissionen anser att det vore önskvärt att stärka samarbetet mellan de externa revisorerna och tillsynsmyndigheterna för att dra nytta av revisorernas kunskaper om de enskilda finansiella instituten, men också om finanssektorn som helhet, samtidigt som de begränsningar som följer av tystnadsplikten måste respekteras.

Bland de tre specifika frågorna finns följande.

·. Bör den externa revisorns kontroll utökas till finansiell information kopplad till risker?

Tillsynsmyndigheterna

Man bör enligt kommissionen överväga att inrätta en skyldighet för tillsynsmyndigheterna att kontrollera att styrelsen fungerar väl och är effektiv samt att regelbundet inspektera riskhanteringsfunktionen för att se till att den fungerar effektivt. Samarbetet mellan tillsynsmyndigheterna när det gäller företagsstyrning i gränsöverskridande finansiella institut behöver förbättras, i synnerhet inom tillsynskollegierna men även inom ramen för kommande europeiska tillsynsmyndigheter.

Bland de tre specifika frågorna finns följande.

·. Bör tillsynsmyndigheternas roll omdefinieras och stärkas i den interna styrningen av finansiella institut?

Aktieägarna

Kommissionen anser att aktieägarnas bristande intresse för företagsstyrning väcker frågan om effektiviteten hos de regler om företagsstyrning som i alla börsnoterade företag grundas på antagandet att aktieägarna effektivt granskar ledningen.

Bland de fyra specifika frågorna finns följande.

·. Bör det bli obligatoriskt för de institutionella investerarna att informera om sin policy och sitt röstningsförfarande? Hur ofta ska detta göras?

Ett effektivt genomförande av principer när det gäller företagsstyrning

Kommissionen tar upp frågan om de ledande befattningshavarnas juridiska ansvar för ett korrekt genomförande av principer för en god praxis för företagsstyrning. Hänsyn måste dock tas till medlemsstaternas behörighet på det straffrättsliga området.

Bland de två specifika frågorna finns följande.

·. Är det nödvändigt att ge styrelseledamöterna större ansvar?

Ersättning

Kommissionen har redan antagit två rekommendationer på ersättningsområdet och det pågår förhandlingar om lagstiftningsförslag för kreditinstitut och investeringsföretag inom ramen för ändringen av kapitalkravsdirektivet och om alternativa investeringsfonder. Kommissionen anser att andra liknande lagstiftningsåtgärder bör vidtas för andra finanstjänstesektorer, som fondföretag och försäkringsbolag.

När det gäller ersättning till ledande befattningshavare i börsnoterade företag visar kommissionens rapport om medlemsstaternas genomförande av åtgärder för att främja tillämpningen av de redan befintliga rekommendationerna att denna tillämpning varken är enhetlig eller tillfredsställande. En frågeställning som aktualiseras är således hur EU:s åtgärder som gäller ersättning till ledande befattningshavare i börsnoterade företag kan bli mer enhetliga och effektiva.

Bland de fem specifika frågorna finns följande.

·. Anser ni att problemen med de ledande befattningshavarnas aktieoptioner bör behandlas? Om ja, på vilket sätt? Bör dessa regleras på EU-nivå, eller till och med förbjudas?

·. Vad anser ni om avgångsvederlag (s.k. fallskärmar)? Bör dessa regleras på EU-nivå, eller till och med förbjudas? Om ja, på vilket sätt? Bör avgångsvederlag endast tilldelas på grundval av faktiska prestationer från förvaltarnas sida?

Vidare tar kommissionen upp frågan om det är nödvändigt att vidta kompletterande åtgärder när det gäller strukturen på och styrningen av ersättningspolicyn inom finanstjänstesektorn. Följande specifika fråga ställs:

·. Anser ni att den rörliga delen av ersättningar inom finansiella institut som har mottagit offentliga medel bör begränsas eller avskaffas?

Intressekonflikter

Intressekonflikter bör enligt kommissionen åtminstone delvis hanteras med en tydligt definierad uppgift för tillsynsmyndigheterna att se till att reglerna tillämpas på rätt sätt.

Bland de två specifika frågorna finns följande.

·. Hur skulle eventuella ytterligare EU-åtgärder för att bättre motverka och förebygga intressekonflikter inom finanstjänstesektorn kunna se ut?

Kompletterande uppgifter

Genomförande i Sverige och övriga EU av ersättningspolicyn

I april 2009 beslutade EU-kommissionen om två rekommendationer om ersättningspolicy.

Den ena gällde ersättningen till ledande befattningshavare i börsnoterade bolag (2009/385/EG). En rimlig ersättningspolicy bör belöna goda resultat och ge ledningen incitament att säkra företagets överlevnad på medellång och lång sikt. Rekommendationen gäller dels strukturen på ersättningen, där kommissionen uppmanar medlemsstaterna att bl.a. fastställa en övre gräns för avgångsvederlag och förbjuda avgångsvederlag vid misslyckanden. Rekommendationen gäller också förfarandet för att fastställa ersättningen, där medlemsstaterna bl.a. uppmanas att se till att aktieägarna, i synnerhet institutionella investerare, deltar i bolagsstämmorna när så är lämpligt och då använder sin rösträtt på väl avvägt sätt när ersättningarna ska fastställas.

Enligt kommissionens utvärdering har tio av medlemsstaterna genomfört åtminstone hälften av rekommendationen (KOM(2010) 285, SEK(2010) 670). Sverige är enligt rapporten inte bland de länderna. Kollegiet för Svensk Bolagsstyrning har emellertid fastställt en ändrad bolagsstyrningskod med nya regler för ersättningar till ledande befattningshavare som i allt väsentligt följer de principer som kommer till uttryck i rekommendationerna. Den nya koden trädde i kraft den 1 februari 2010 men reglerna om oberoende och ersättningar behöver inte tillämpas förrän från den 1 juli.

Den andra rekommendationen gäller ersättning för risktagande personal på finansinstitut (2009/384/EG). Bland annat rekommenderas att medlemsstaterna ser till att finansinstituten har en ersättningspolicy för risktagande personal som är förenlig med och främjar en sund och effektiv riskhantering. I rekommendationen finns riktlinjer om finansinstitutens betalningsstruktur, om utarbetande och tillämpning av ersättningspolicyn och om tillsynsorganens roll i översynen. Finansinstituten bör ha en lämplig balans mellan grundlönen och bonusnivån. Vidare bör ersättningspolicyn utmärkas av intern öppenhet och insyn, tydlig och korrekt dokumentation och åtgärder för att undvika intressekonflikter. Aktieägarna ska ha tillgång till uppgifter om ersättningspolicyn. Uppgifterna ska presenteras på ett tydligt och lättförståeligt sätt och innehålla ersättningspolicyns huvuddelar, dess utformning och funktion. Tillsynsorganen ska, med hjälp av sina tillgängliga verktyg, se till att finansinstituten tillämpar principerna om en sund ersättningspolicy i största möjliga utsträckning och att ersättningspolicyn är förenlig med en effektiv riskhantering.

Enligt kommissionen har 16 medlemsstater genomfört rekommendationen genom nationella åtgärder (KOM(2010) 286, SEK(2010) 671). Sverige är ett av dessa 16 länder. Ytterligare sex medlemsstater har meddelat att de håller på att genomföra rekommendationen.

Regeringen gav i juni 2009 Finansinspektionen i uppdrag att genomföra rekommendationen. Finansinspektionen genomförde under hösten 2009 en kartläggning av de rörliga ersättningar som betalats ut i finanssektorn under året. Kartläggningen visade att de rörliga ersättningar som betalades ut 2009 baserades på en kort intjäningsperiod och hade en kort utbetalningsperiod. Nära nog all utbetalning av rörliga ersättningar hade tjänats in under ett år eller kortare tid och betalats ut inom ett år. Kartläggningen visade också att endast en mindre del av utbetalningarna baserades på riskjusterade resultat.

I december 2009 fattade Finansinspektionen beslut som genomförde EU-rekommendationen. Finansinspektionen beslutade om föreskrifter kombinerat med allmänna råd (för kreditinstitut, värdepappersbolag och fondbolag) respektive allmänna råd (övriga finansiella företag under full tillsyn) om företagens interna beslutsprocess för ersättningspolicyerna samt om utformning och kontroll över tillämpningen av dessa policyer.

Banker och andra kreditinstitut liksom värdepappersbolag och fondbolag omfattas av föreskrifterna och de allmänna råden. Föreskrifterna anger att det ska finnas en ersättningspolicy som är fastställd av styrelsen. Den ska beskriva hur ersättningssystemet är uppbyggt, ska tillämpas och följas upp. Ersättningspolicyn ska främja en effektiv riskhantering och inte uppmuntra till ett överdrivet risktagande. Enligt de allmänna råden bör ersättningspolicyn gynna företagets långsiktiga intressen. Vid resultatmätning bör resultatet över en hel konjunkturcykel beaktas liksom de risker som resultatet är förenat med. Ersättningen bör ha en lämplig balans mellan fast och rörlig ersättning. Minst 60 % av den rörliga ersättningen bör betalas ut tidigast tre år efter resultatperioden, och den rörliga ersättningen bör kunna reduceras eller falla bort om resultatet måste justeras i efterhand eller om företagets ställning försämras. En oberoende kontrollfunktion ska årligen granska hur ersättningarna stämmer överens med ersättningspolicyn. Företaget ska årligen offentliggöra en redogörelse för företagets ersättningar.

Eftersom Finansinspektionen inte kan meddela bindande föreskrifter om ersättningssystem för övriga företag (bl.a. försäkringsföretag, börser, clearingorganisationer) utfärdades allmänna råd med samma innehåll som de föreskrifter och allmänna råd som riktas till bankerna m.fl.

Regleringarna trädde i kraft den 1 januari 2010. De kommer att tillämpas första gången på de beslut om utbetalningar av rörliga ersättningar som fattas efter ikraftträdandet, oavsett om ersättningen avser tidigare år, till den del det gäller ersättningar till anställda som kan påverka företagets risknivå. Företagen ska senast den 31 augusti 2010 underrätta Finansinspektionen om det kvarstår ersättningsförpliktelser som inte stämmer överens med föreskrifter och allmänna råd och även beskriva vad som gjorts för att sådana förpliktelser ska upphöra.

Finansutskottets ställningstagande

Finansutskottet vill inledningsvis framhålla att den finansiella krisen har visat på behovet av en effektivare tillsyn över och reglering av finansmarknadens aktörer. Grönboken är ett led i arbetet med detta och den aktualiserar många frågor. Det är uppenbart att regleringar krävs, samtidigt som omfattningen och detaljeringsgraden alltid kan diskuteras. Eftersom de finansiella marknaderna är gränsöverskridande finns det skäl för gemensam reglering inom EU samtidigt som subsidiaritetsprincipen och proportionalitetsprincipen ska tillämpas.

Utskottet behandlade i juni 2009 (bet. 2008/09:FiU42) kommissionens meddelande Europeisk finansiell tillsyn (KOM(2009) 252 slutlig). Som utskottet påpekade då har krisens förlopp även åskådliggjort hur den ökade integrationen på finansmarknaderna i EU ställer krav på snabba och samordnade åtgärder för att man ska komma till rätta med problem i finansiella företag som driver verksamhet i flera medlemsländer. Utskottet vidhåller sina bedömningar i det utlåtandet.

Utskottet har haft anledning att ta upp frågor om ersättningssystem inom finanssektorn i samband med diskussioner om kommissionens förslag om kapitaltäckningsdirektivet (CRD III). Utskottet har haft överläggningar med regeringen i ärendet. Enligt utskottets uppfattning har den finansiella krisen visat att olämpligt utformade ersättningssystem inom finanssektorn kan leda till överdrivet risktagande som medför betydande samhällsekonomiska kostnader. Det är därför nödvändigt att finna en lösning som kan leda till ersättningssystem som är förenliga med krav på en sund och effektiv riskhantering och som säkerställer långsiktighet i finansiella företags verksamhet. Utskottet kan konstatera att behandlingen av kommissionens förslag om kapitaltäckningsdirektivet har fortsatt. Det är angeläget att behandlingen leder fram till lösningar på de problem som har uppdagats.

Vidare har utskottet också haft överläggningar med regeringen om kommissionens förslag till direktiv om reglering av förvaltare av alternativa investeringsfonder (Alternative Investment Fund Managers, AIFM). Förslaget är en del av arbetet med reformeringen av EU:s finansiella arkitektur och en utvidgad makrotillsyn. Utskottet vidhåller sin uppfattning att det är angeläget att finna en ändamålsenlig och balanserad reglering. Det är således viktigt att det tydligt framgår vilka förvaltare som omfattas. Det bör finnas tillräckligt differentierade regler för att ta hänsyn till att det finns skillnader t.ex. när det gäller systemrisker, inlösen av andelar, affärsmodeller och operativa risker. Det är inte lämpligt med exakt samma reglering för förvaltare av hedgefonder och förvaltare av riskkapitalfonder.

I samband med behandlingen hösten 2008 av regeringens proposition om stabilitetsstärkande åtgärder för det svenska finansiella systemet tog utskottet upp de krav som kan ställas på institut som ansluter sig till stödprogram eller blir föremål för stödåtgärder (prop. 2008/09:61, bet. 2008/09:FiU16). Utskottet anförde att det är av stor vikt att en tydlig koppling görs mellan å ena sidan stödåtgärder från staten, som i slutändan kan komma att belasta skattebetalarna, och å andra sidan krav på att förlustrisken i första hand bärs av det mottagande institutet och dess ägare. Det är viktigt att statens möjligheter att ställa tydliga krav och villkor för stödet tas till vara i varje enskilt fall. För att säkerställa att skattebetalarna inte drabbas måste en huvudprincip, enligt utskottets mening, vara att statligt stöd som ges i enlighet med den då aktuella lagstiftningen ska förenas med villkor som syftar till att uppkomna förluster i första hand ska bäras av institutet och dess ägare.

Utskottet vill vidare erinra om att Sverige under sitt ordförandeskap i Europeiska unionens råd andra halvåret 2009 aktivt förde arbetet med finansiell tillsyn framåt. Nationellt har regler om ersättningspolicy inom finanssektorn, som redovisats ovan, genomförts genom beslut av Finansinspektionen. Finansinspektionen kommer att bedriva en aktiv tillsyn av ersättningsprinciperna och noga följa vilka åtgärder aktörerna vidtar med anledning av den nya regleringen. En rapport om deras iakttagelser ska vara regeringen till handa senast den 1 oktober 2010.

När det gäller reglering av företagsstyrning i finansiella institut vill utskottet framhålla att man bör gå varsamt fram med förändringar som påverkar den rollfördelning som i dag finns mellan aktieägare, styrelse och operativ ledning i svenska finansiella institut. En central fråga som kräver noggranna avvägningar är styrelsens roll, särskilt i förhållande till den operativa ledningen. Hur denna avvägning ska göras kräver fortsatta överväganden. Vidare är aktieägarnas roll värd att diskutera ur ett principiellt perspektiv.

Utskottet vill också framhålla att det är viktigt med en sund företagskultur. En fungerande företagskultur kan förverkligas genom självreglering, men det kan också finnas skäl för rättsligt bindande regelverk. Det finns skilda traditioner av företagsstyrning, och frågan om vilken typ av reglering som ska ske på nationell nivå respektive på EU-nivå bör fortsätta att diskuteras.

Utskottet kan vidare konstatera att flera av de förslag som kommissionen för fram rör förhållandevis detaljerade förhållanden. Normalt sker reglering i Sverige av förhållanden på den nivån inte genom att riksdagen lagstiftar utan genom föreskrifter på myndighetsnivå. Utskottet vill inte föregripa den fortsatta nationella beredningen av grönboken där både berörda myndigheter och privata intressen har skäl att närmare studera förslagen.

Utskottet har i detta utlåtande redovisat vissa mer övergripande synpunkter. Utskottet kommer att fortsätta att följa frågorna.

Utskottet föreslår att kammaren lägger utlåtandet till handlingarna.

Särskilt yttrande

Grönbok om företagsstyrning i finansiella institut och om ersättningspolicy (v)

Ulla Andersson (v) anför:

Vänsterpartiet har i dagsläget inga direkta synpunkter på de frågeställningar som kommissionen tar upp i sin Grönbok om företagsstyrning i finansiella institut och om ersättningspolicy. Däremot vill vi framhålla att vi inte delar kommissionens analys av orsakerna till finanskrisen och dess strategi för reformer av de finansiella marknaderna. Kommissionen anger att stärkt företagsstyrning utgör kärnan i kommissionens program för att reformera finansmarknaderna och förhindra kriser. Detta förhållningssätt inger betydande oro. Vänsterpartiet menar att finanskrisen är ett uttryck för brister i det kapitalistiska systemet och att skärpt finansiell reglering måste stå i förgrunden i arbetet med att minska riskerna för nya finansiella kriser. Kommissionen har förvisso lagt fram en del förslag när det gäller finansiell reglering och tillsyn som går i rätt riktning, men förslagen är otillräckliga och reformarbetet långsamt. Fortfarande, 1,5 år efter finanskrisens akuta fas, saknas förslag till skärpt reglering av handeln med derivatinstrument och strukturerade finansiella instrument. Vidare saknas bl.a. förslag för att komma till rätta med hela ”too big to fail”–problematiken samt en mer genomgripande reformering av bankernas kapitaltäckningskrav.

Bilaga

Förteckning över behandlade förslag

Grönbok om företagsstyrning i finansiella institut och om ersättningspolicy KOM(2010) 284 slutlig