2009/10:CU2 En ny Luganokonvention

Civilutskottets betänkande 2009/10:CU2
En ny Luganokonvention

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet regeringens proposition 2008/09:205 vari föreslås de lagändringar som föranleds av den i oktober 2007 antagna Luganokonventionen om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område. Lagändringarna är avsedda att träda i kraft den dag regeringen bestämmer.

Ingen motion har väckts med anledning av propositionen, och utskottet föreslår att riksdagen antar regeringens lagförslag.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

En ny Luganokonvention

Riksdagen antar regeringens förslag till

1. lag om ändring i lagen (1932:540) om erkännande och verkställighet av dom som meddelats i Danmark, Finland, Island eller Norge,

2. lag om ändring i lagen (1936:79) om erkännande och verkställighet av dom som meddelats i Schweiz,

3. lag om ändring i lagen (1990:746) om betalningsföreläggande och handräckning,

4. lag om ändring i lagen (1992:794) om Luganokonventionen,

5. lag om upphävande av lagen (1992:794) om Luganokonventionen,

6. lag om ändring i lagen (1998:358) om Brysselkonventionen,

7. lag om ändring i lagen (1998:358) om Brysselkonventionen,

8. lag om ändring i lagen (2006:74) med kompletterande bestämmelser om domstols behörighet och om erkännande och internationell verkställighet av vissa avgöranden,

9. lag om ändring i lagen (2006:74) med kompletterande bestämmelser om domstols behörighet och om erkännande och internationell verkställighet av vissa avgöranden.

Därmed bifaller riksdagen proposition 2008/09:205.

Stockholm den 5 november 2009

På civilutskottets vägnar

Johan Löfstrand

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Johan Löfstrand (s), Inger René (m), Ewa Thalén Finné (m), Eva Bengtson Skogsberg (m), Lennart Pettersson (c), Christina Oskarsson (s), Jan Ertsborn (fp), Hillevi Larsson (s), Christine Jönsson (m), Gunnar Sandberg (s), Yvonne Andersson (kd), Anti Avsan (m), Egon Frid (v), Eva Sonidsson (s), Lars Tysklind (fp), Jan Lindholm (mp) och Meeri Wasberg (s).

Utskottets överväganden

En ny Luganokonvention

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen antar regeringens lagförslag.

Propositionen

I oktober 2007 antogs i Lugano konventionen om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område. Konventionen gäller mellan EU, å den ena sidan, och Eftastaterna Island, Norge och Schweiz, å den andra sidan. Den innehåller bestämmelser om vilket lands domstol som ska pröva privaträttsliga mål när parterna är bosatta i olika konventionsstater och om erkännande och verkställighet av avgöranden från andra konventionsstater. Konventionen kommer att ersätta den nuvarande Luganokonventionen från 1988. Den nya konventionen är i allt väsentligt likalydande med Bryssel I-förordningen, som reglerar motsvarande frågor i förhållandet mellan EU:s medlemsstater.

När Sverige tillträdde den nuvarande Luganokonventionen var det nödvändigt att införliva den i svensk rätt för att den skulle bli gällande i Sverige. Detta skedde genom att Luganokonventionen inkorporerades genom en särskild lag, lagen (1992:794) om Luganokonventionen. I och med detta blev konventionstexten gällande svensk författningstext.

Situationen inför ikraftträdandet av den nya Luganokonventionen skiljer sig från den som gällde när Sverige tillträdde den nuvarande Luganokonventionen. Sedan 1995 är Sverige medlem i EU. I sitt yttrande 1/03 av den 7 februari 2006 fann EG-domstolen att gemenskapen har exklusiv behörighet att ingå en ny Luganokonvention. Detta innebär att medlemsstaterna är förhindrade att göra åtaganden i förhållande till tredjeland inom detta område. Det är således Europeiska gemenskapen som är avtalspart i konventionen, tillsammans med Schweiz, Norge och Island samt Danmark som står utanför gemenskapens civilrättsliga samarbete.

Enligt artikel 300 punkt 7 i EG-fördraget ska avtal som gemenskapen ingår enligt den ordning som föreskrivs i artikeln vara bindande för gemenskapens institutioner och för medlemsstaterna. Om ett sådant avtal kräver särskilda genomförandeåtgärder och om dessa ska vidtas av Europeiska gemenskapen eller av medlemsstaterna avgörs med utgångspunkt från avtalets syfte och närmare innehåll. EG-domstolen har uttalat att bestämmelser i sådana avtal som gemenskapen ingått med tredjeland ska anses direkt tillämpliga om de, med hänsyn till bestämmelsernas ordalydelse och till avtalets syfte och art, innebär en klar och precis skyldighet vars fullgörande eller verkningar inte är beroende av utfärdande av ytterligare rättsakter (se t.ex. målen 12/86 Demirel mot Stadt Schwäbisch Gmünd, REG 1987 s. 3719 och 18/90 Office national de l’emploi mot Kziber, REG 1991 s. I-199).

Det övergripande syftet med Luganokonventionerna, liksom med Brysselkonventionen och Bryssel I-förordningen, är att stärka det rättsliga skyddet för de personer som är etablerade inom de stater som är bundna av överenskommelserna genom att fastställa domstolars behörighet, att erkänna domstolsavgöranden och att införa ett effektivt förfarande för att säkerställa verkställighet av bl.a. domstolsavgöranden. Syftet med revideringen av den nuvarande Luganokonventionen är att uppnå största möjliga överensstämmelse mellan texterna i denna och Bryssel I-förordningen så att en lika hög grad av rörlighet för domar uppnås i förhållande till Eftastaterna som inom EU och att anpassa konventionen och protokollen så att det framgår att gemenskapen är avtalsslutande part. Bestämmelserna i den nya Luganokonventionen är, förutom när det gäller vissa formella delar, med något enstaka undantag likalydande med Bryssel I-förordningen. Det kan därför konstateras att bestämmelserna i konventionen, på samma sätt som bestämmelserna i Bryssel I-förordningen, är klara och preciserade och utgör en uttömmande reglering av de frågor som avtalet omfattar. Mot denna bakgrund står det enligt regeringen klart att den nya Luganokonventionen är direkt tillämplig i Sverige. Något införlivande av konventionen av det slag som skedde med den nuvarande konventionen ska således inte ske (jfr prop. 2006/07:106 s. 16 f.). Däremot finns behov av viss kompletterande lagstiftning som i huvudsak reglerar den nationella processen.

I denna proposition lämnar regeringen – efter att ha hört Lagrådet – förslag till de lagändringar som föranleds av den nya Luganokonventionen. I propositionen föreslås att lagen (1992:794) om Luganokonventionen, genom vilken den tidigare Luganokonventionen införlivats i svensk rätt, på sikt ska upphävas och att dess tillämplighet under en övergångsperiod ska begränsas. Vidare föreslås följdändringar i andra författningar med anledning av den nya konventionen. Lagändringarna föreslås träda i kraft den dag regeringen bestämmer.

Regeringens förslag finns i bilaga 1, konventionen i bilaga 2 och lagförslagen i bilaga 3.

Lagförslagen i propositionen grundar sig på en departementspromemoria som utarbetats inom Justitiedepartementet, En ny Luganokonvention (Ds 2008:87). Promemorian har remissbehandlats.

Utskottets ställningstagande

Utskottet kan konstatera att det är Europeiska gemenskapen som är avtalspart i den nya Luganokonventionen tillsammans med Schweiz, Norge och Island samt Danmark som står utanför gemenskapens civilrättsliga samarbete. Något godkännande från riksdagen krävs därför inte.

Lagförslagen har inte mött några invändningar i motioner, och utskottet föreslår att riksdagen antar de framlagda lagförslagen.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

Proposition 2008/09:205 En ny Luganokonvention: