Eftersök av trafikskadat vilt

En kostnad för trafikförsÀkringen?

DelbetÀnkande av TrafikförsÀkringsutredningen

Stockholm 2008

SOU 2008:78

SOU och Ds kan köpas frÄn Fritzes kundtjÀnst. För remissutsÀndningar av SOU och Ds svarar Fritzes Offentliga Publikationer pÄ uppdrag av Regeringskansliets förvaltningsavdelning.

BestÀllningsadress: Fritzes kundtjÀnst 106 47 Stockholm Orderfax: 08-690 91 91 Ordertel: 08-690 91 90

E-post: order.fritzes@nj.se Internet: www.fritzes.se

Svara pÄ remiss. Hur och varför. StatsrÄdsberedningen, 2003.

– En liten broschyr som underlĂ€ttar arbetet för den som ska svara pĂ„ remiss. Broschyren Ă€r gratis och kan laddas ner eller bestĂ€llas pĂ„ http://www.regeringen.se/remiss

Textbearbetning och layout har utförts av Regeringskansliet, FA/kommittéservice

Tryckt av Edita Sverige AB

Stockholm 2008

ISBN 978-91-38-23052-7

ISSN 0375-250X

Till statsrÄdet

Cristina Husmark Pehrsson

Regeringen beslutade den 3 april 2007 att tillkalla en sÀrskild utredare med uppdrag att lÀmna förslag till utformningen av regler som möjliggör en överföring av vissa socialförsÀkringsutgifter till trafikförsÀkringen. Enligt uppdraget ska utredaren dÀrutöver bl.a. övervÀga möjligheten att trafikförsÀkringen Àven ska omfatta kostnader för eftersök av trafikskadat vilt.

Till sÀrskild utredare förordnades samma dag justitierÄdet Severin Blomstrand.

Den 1 juni 2007 förordnades som sakkunniga i utredningen departementssekreteraren Jenny Jensen, numera ÀmnesrÄdet Marie- Louise Larsson, numera kanslirÄdet Niklas Ljunggren, departementssekreteraren Francisca Ramsberg, ÀmnesrÄdet Per Tillander och departementsrÄdet Anna Tofftén. Francisca Ramsberg entledigades frÄn och med den 1 januari 2008. FrÄn och med den 1 januari 2008 förordnades departementssekreteraren MÄrten Rinman Henning.

Som experter förordnades frĂ„n och med den 1 juni 2007 senior advisor Roland Broman, aktuarien Erik Elvers, kammarrĂ€ttslagmannen Kajsa Hallberg, advokaten Thomas Johansson, chefsjuristen Matts Nordell, försĂ€kringsjuristen Jörgen Pettersson, omrĂ„desexperten Kjell-Åke Sjödin, numera verksamhetsomrĂ„deschefen Annika SundĂ©n och avdelningschefen Per Åkesson. Per Åkesson entledigades den 1 januari 2008. FrĂ„n och med den 1 januari 2008 förordnades verksamhetsomrĂ„deschefen Ulrika Persson och frĂ„n och med den 1 februari utredaren Petter Odmark.

Som sekreterare i utredningen förordnades frÄn och med den 1 april 2007 utredaren Petter Odmark, frÄn och med den 22 augusti 2007 kammarrÀttsrÄdet Henrik Jansson och frÄn och med den 1 september 2007 föredragande nÀmndsekreteraren Pia Hammarstrand. Petter Odmark entledigades frÄn och med den

31 januari 2008. FrÄn och med den 19 maj 2008 förordnades kanslirÄdet Tom Nilstierna.

Utredningen har antagit namnet TrafikförsÀkringsutredningen (S2007:05).

Den 10 april 2008 beslutade regeringen bl.a. att utredningen ska lÀmna ett delbetÀnkande i frÄga om den del som avser möjligheten att trafikförsÀkringen Àven ska omfatta kostnaden för eftersök av trafikskadat vilt.

HÀrmed överlÀmnas delbetÀnkandet Eftersök av trafikskadat vilt En kostnad för trafikförsÀkringen? (SOU 2008:78).

Stockholm i augusti 2008.

Severin Blomstrand

/Henrik Jansson

Pia Hammarstrand

Tom Nilstierna

InnehÄll

Sammanfattning .................................................................. 7
1 Utredningens uppdrag m.m........................................... 9
1.1 AllmÀnt om uppdraget............................................................... 9
1.2 Utredningsarbetet.................................................................... 10
2 Eftersök av trafikskadat vilt ......................................... 11
2.1 AllmÀnt om jaktlagstiftningen ................................................ 11
  2.1.1 GrundlÀggande bestÀmmelser...................................... 11
  2.1.2 ViltvÄrden...................................................................... 11
  2.1.3 JaktrÀtten....................................................................... 13
  2.1.4 Statens vilt ..................................................................... 13
  2.1.5 Eftersök......................................................................... 14
2.2 Viltolyckor i trafiken ............................................................... 15
  2.2.1 Vissa viltstammars inblandning i trafikolyckor .......... 15
  2.2.2 UtmÀrkning och underrÀttelse .................................... 16
  2.2.3 Eftersök......................................................................... 17
2.3 Eftersöksverksamheten ........................................................... 17
  2.3.1 Historisk bakgrund ...................................................... 17
  2.3.2 Verksamhetens organisation........................................ 18
  2.3.3 Kontaktpersonens uppgift ........................................... 20
  2.3.4 Viltolycksrapport.......................................................... 20
  2.3.5 Beskrivning av eftersökssituationen............................ 21
2.4 ErsÀttning för kostnader för eftersök av trafikskadat vilt..... 22
2.5 ViltvÄrdsfonden........................................................................ 23

5

InnehÄll   SOU 2008:78
3 Trafikskadelagen ........................................................ 25
3.1 Regleringens huvuddrag........................................................... 25
3.2 Fordonskategorier.................................................................... 26
3.3 TillÀmpningsomrÄde................................................................. 26
3.4 TrafikförsÀkring ....................................................................... 28
3.5 TrafikskadeersÀttning............................................................... 29
3.6 SkadestÄnd i stÀllet för trafikskadeersÀttning......................... 31
4 Svenska jÀgareförbundets förslag till nytt  
  ersÀttningssystem ....................................................... 33
5 Departementspromemorian Eftersök av trafikskadat
  vilt (Ds2008:35) ........................................................ 35
6 ÖvervĂ€ganden............................................................. 37

6.1Bör ersÀttning för eftersök betalas ur

trafikförsÀkringen?................................................................... 37

6.2ÖvervĂ€ganden betrĂ€ffande en reglering av rĂ€tt till

ersÀttning för eftersök av trafikskadat vilt.............................. 39
6.2.1 AllmÀnna utgÄngspunkter ............................................ 39
6.2.2 Vilken författningsnivÄ krÀvs? ..................................... 39
6.2.3 En ordning för ersÀttning vid eftersök av  
  trafikskadat vilt.............................................................. 43
Bilagor    
Bilaga 1 Kommittédirektiv ......................................................... 47
Bilaga 2 TillÀggsdirektiv ............................................................. 67
Bilaga 3 Lagförslag och författningskommentar....................... 69

6

Sammanfattning

Utredningens huvudsakliga uppdrag Àr att lÀmna förslag till utformningen av regler som möjliggör en överföring av vissa socialförsÀkringsutgifter till trafikförsÀkringen.

Utredningen ska ocksÄ övervÀga möjligheten att trafikförsÀkringen Àven ska omfatta kostnaden för eftersök av trafikskadat vilt. I detta delbetÀnkande behandlas den frÄgan.

Med eftersök avses de Ă„tgĂ€rder som vidtas för att spĂ„ra upp och vid behov avliva skadat vilt. NĂ„gon skyldighet att − i likhet med vad som gĂ€ller för skadskjutning vid jakt − spĂ„ra upp och avliva djur finns inte nĂ€r det gĂ€ller trafikskadat vilt. Eftersök av trafikskadat vilt utförs dock pĂ„ frivillig basis genom organisationen Nationella ViltolycksrĂ„det. Organisationen har sitt ursprung i ett samarbete mellan polisen och jĂ€garorganisationerna som har lett fram till en rikstĂ€ckande frivillig verksamhet för omhĂ€ndertagande av trafikskadat vilt.

En fordonsförare som kolliderar med ett djur av viss viltart Àr skyldig att anmÀla hÀndelsen till polismyndigheten och utmÀrka platsen dÀr djuret pÄkördes. NÀr polisen fÄr in en sÄdan anmÀlan kontaktas en sÀrskild kontaktperson för eftersöket. Denne tar dÀrefter vederbörliga kontakter med jaktrÀttshavare och eftersökspersonal. Kontaktpersonen upprÀttar ocksÄ en sÀrskild viltolycksrapport.

ErsÀttning för vissa kostnader kan utges till eftersöksjÀgare. Det gÀller nÀr eftersöket föranleds av en trafikolycka med djur av vissa djurarter som utgör statens vilt. ErsÀttningen beviljas av polismyndigheten och kostnaderna hÀrför tas ur ViltvÄrdsfonden.

Svenska JÀgareförbundet har i en skrivelse till Jordbruksdepartementet begÀrt att ersÀttning ska lÀmnas Àven vid eftersök av trafikskadade djur av vissa andra djurarter Àn statens vilt. De arter som avses Àr frÀmst rÄdjur, vildsvin och mufflonfÄr. Förbundet anför

7

Sammanfattning SOU 2008:78

Àven att ersÀttningen bör lÀmnas av allmÀnna medel och inte belasta ViltvÄrdsfonden.

Jordbruksdepartementet har i en departementspromemoria föreslagit nya regler för eftersök av trafikskadat vilt. I promemorian föreslÄs bl.a. att rÀtten till ersÀttning vid eftersök av trafikskadat vilt ska utvidgas till att omfatta Àven eftersök av andra djurarter Àn statens vilt. Det föreslÄs att ersÀttning tills vidare ska utges av ViltvÄrdsfondens medel.

TrafikförsÀkringen Àr obligatorisk för flertalet motordrivna fordon. FrÄn försÀkringen lÀmnas trafikskadeersÀttning för personskada och sakskada som uppkommit i följd av trafik. Personskador ersÀtts oberoende av om nÄgon har varit vÄllande och berÀknas enligt skadestÄndsrÀttsliga principer.

Utredningen gör den bedömningen att ersÀttning för eftersök inte bör betalas ur trafikförsÀkringen. SkÀlen hÀrför Àr frÀmst av systematisk natur. Skada pÄ vilt Àr inte skadestÄndsgrundande dÄ nÄgon skadelidande inte finns. ErsÀttning för eftersök har en helt annan karaktÀr Àn sÄdan individuell ersÀttning för personskada och sakskada som kan utges frÄn trafikförsÀkringen.

Utredningen lÀmnar emellertid synpunkter pÄ hur en lagreglering innebÀrande att trafikförsÀkringen skulle omfatta kostnader för eftersök skulle kunna se ut.

8

1 Utredningens uppdrag m.m.

1.1AllmÀnt om uppdraget

En av TrafikförsÀkringsutredningens uppgifter Àr enligt utredningens direktiv (dir. 2007:53) att övervÀga möjligheten att trafikförsÀkringen ska omfatta kostnaden för eftersök av trafikskadat vilt. I direktiven sÀgs följande om denna del av utredningens uppdrag.

Årligen intrĂ€ffar i Sverige 35 000–40 000 trafikolyckor med vilt inblandade. Av dessa leder omkring 20 000 till eftersök av skadat vilt. Sedan Ă„r 1995 finns en rikstĂ€ckande verksamhet för omhĂ€ndertagande av eftersök av trafikskadat vilt. Grunden Ă€r en samverkan mellan polismyndigheten och jĂ€garorganisationerna. Enligt lag föreligger skyldighet att anmĂ€la kollision med vilt till polisen. Polisen kontaktar i sin tur en lokal kontaktman som ser till att eftersöket genomförs. Den 1 januari 2007 blev Rikspolisstyrelsen huvudman för Nationella viltolycksrĂ„det, som utgör en sammanslutning av en rad myndigheter och organisationer, med en verksamhetsansvarig anstĂ€lld av Rikspolisstyrelsen. Syftet Ă€r att Ă„stadkomma en effektiv eftersöksorganisation som dels i hĂ€ndelse av viltolycka snabbt och skonsamt förkortar lidandet för djuret, dels arbetar olycksförebyggande. (A. dir. s. 8 f.)

Vad gÀller trafikolyckor med vilt kan konstateras att dessa ofta leder till stort lidande för djuren. Av djurskyddsskÀl, liksom för att förhindra att skadade djur förorsakar ytterligare olyckor, ligger det i samhÀllets intresse att eftersök av skadade djur genomförs. I dagslÀget finns ett vÀl fungerande system för sÄdana eftersök. Systemet har emellertid i hög grad byggt pÄ ideella insatser av landets jÀgare. (A. dir. s. 10.)

Utredningens direktiv bifogas i sin helhet som bilaga 1.

I detta delbetÀnkande behandlar utredningen den del av utredningsuppdraget som gÀller kostnader för eftersök av trafikskadat vilt. Som framgÄr av direktiven Àr uppdraget begrÀnsat till att avse huruvida det Àr möjligt att lÄta dessa kostnader omfattas av trafikförsÀkringen. Enligt gÀllande rÀtt ersÀtter trafikförsÀkringen inte kostnader av det aktuella slaget. Direktiven mÄste uppfattas sÄ att

9

Utredningens uppdrag m.m. SOU 2008:78

utredningen inte bara ska undersöka om det Àr tekniskt möjligt att Àndra lagen sÄ att kostnaderna kommer att omfattas av trafikförsÀkringen utan Àven ska övervÀga om en sÄdan Àndring bör genomföras.

1.2Utredningsarbetet

Arbetet inleddes i april 2007. Utredningen har sammantrÀtt vid sju tillfÀllen varav den i delbetÀnkandet aktuella frÄgan har behandlats vid tvÄ av dessa sammantrÀden. HÀrutöver har utredningen under arbetet med delbetÀnkandet haft kontakter med NaturvÄrdsverket och Rikspolisstyrelsen.

10

2 Eftersök av trafikskadat vilt

2.1AllmÀnt om jaktlagstiftningen

2.1.1GrundlÀggande bestÀmmelser

Jaktlagen (1987:259) gÀller enligt 1 § i lagen bl.a. viltvÄrden inom svenskt territorium. NÀrmare bestÀmmelser finns i jaktförordningen (1987:905). HÀrtill kommer föreskrifter i andra författningar i frÄga om skyddet och vÄrden av viltet, se t.ex. 7 kap. 12 § och 8 kap. miljöbalken.

Med vilt avses enligt 2 § jaktlagen vilda dÀggdjur och fÄglar. Med jakt avses att fÄnga eller döda vilt och att i sÄdant syfte söka efter, spÄra eller förfölja vilt. Viltet Àr generellt fredat och fÄr jagas endast om detta följer av jaktlagen eller av föreskrifter eller beslut som har meddelats med stöd av jaktlagen, se 3 § jaktlagen.

2.1.2ViltvÄrden

Syftet med viltvÄrden anges i 4 § jaktlagen. Viltet skall vÄrdas i syfte att bevara de viltarter som tillhör landets viltbestÄnd och de fÄgelarter som tillfÀlligt förekommer naturligt i landet samt att frÀmja en med hÀnsyn till allmÀnna och enskilda intressen lÀmplig utveckling av viltstammen. I viltvÄrden ingÄr att genom sÀrskilda ÄtgÀrder sörja för att viltet fÄr skydd och stöd och att anpassa jakten efter tillgÄngen pÄ vilt. För att ÄtgÀrderna utförs och anpassningen sker svarar markÀgaren och jaktrÀttshavaren.

Den sÀrskilda hÀnsyn som ska visas viltet kommer till uttryck i 5 § jaktlagen. SÄdan hÀnsyn ska visas bl.a. genom att friluftsverksamhet i marker dÀr det finns vilt ska genomföras sÄ att viltet störs i sÄ liten utstrÀckning som möjligt. Viltet fÄr inte ofredas och inte heller förföljas annat Àn vid jakt. Visst utrymme finns dock för

11

Eftersök av trafikskadat vilt SOU 2008:78

markinnehavare att vidta ÄtgÀrder i syfte att motverka skador av vilt.

Om det pĂ„ grund av ett viltbestĂ„nds storlek finns pĂ„tagliga risker för trafikolyckor eller för allvarliga skador av vilt, fĂ„r enligt 7 § jaktlagen den myndighet som regeringen bestĂ€mmer besluta om jakt för att förebygga eller minska dessa risker. Om förekomsten av en viss viltart innebĂ€r betydande skaderisker, fĂ„r regeringen enligt 8 § jaktlagen i frĂ„ga om denna art föreskriva att den myndighet som regeringen bestĂ€mmer fĂ„r besluta om sĂ„dan jakt som avses i 7 §. NĂ€rmare bestĂ€mmelser om s.k. skyddsjakt finns i 23 a–29 §§ jaktförordningen.

Enligt 9 § första stycket jaktlagen fÄr polismyndigheten lÄta avliva ett vilt djur, om djuret orsakar avsevÀrd skada eller om det kan antas vara farligt för mÀnniskors sÀkerhet och det inte finns nÄgon annan tillfredsstÀllande lösning. Regeringen fÄr enligt paragrafens andra stycke meddela föreskrifter om att polismyndigheten fÄr lÄta avliva eller fÄnga vilt, nÀr detta Àr befogat frÄn djurskyddssynpunkt. I 30 § jaktförordningen har föreskrivits att polismyndigheten fÄr lÄta avliva eller fÄnga moderlös Ärsunge av Àlg, hjort, rÄdjur, mufflonfÄr eller vildsvin.

I motiven till jaktlagen1 anförde föredragande statsrÄdet bl.a. följande.

MĂ„len för viltvĂ„rden bör vara att bevara de arter som tillhör landets viltbestĂ„nd och frĂ€mja en lĂ€mplig utveckling av viltstammarna med hĂ€nsyn tagen till allmĂ€nna och enskilda intressen. För att nĂ„ dessa mĂ„l krĂ€vs insatser av skilda slag. Bevarandet av de inhemska arterna krĂ€ver i vissa fall sĂ€rskilda hĂ€nsynstaganden vid utnyttjande av mark och vatten. Vissa arter har drabbats sĂ„ hĂ„rt av miljöstörningar att sĂ€rskilda rĂ€ddningsĂ„tgĂ€rder Ă€r nödvĂ€ndiga. Vidare mĂ„ste den illegala verksamhet som riktar sig mot hotade eller sĂ„rbara arter bekĂ€mpas pĂ„ ett effektivt sĂ€tt. ÅtgĂ€rder krĂ€vs ocksĂ„ för att förhindra att frĂ€mmande viltarter etablerar sig i landet till men för de inhemska arterna. Vad betrĂ€ffar utvecklingen av viltstammarna mĂ„ste en balans efterstrĂ€vas i frĂ„ga om stammarnas storlek. - - - NĂ€r arterna förekommer i tillrĂ€ckligt starka stammar mĂ„ste det bli frĂ„ga om en intresseavvĂ€gning. JĂ€gare och en naturintresserad allmĂ€nhet kan Ă„ ena sidan förutsĂ€ttas vilja ha talrika bestĂ„nd av Ă„tminstone vissa arter. HĂ€nsyn mĂ„ste emellertid Ă„ andra sidan tas till riskerna för skador i jordbruket och skogsbruket samt i trafiken.2

- - -

1Prop. 1986/87:58.

2A. prop. s. 21.

12

SOU 2008:78 Eftersök av trafikskadat vilt

Flera olika ÄtgÀrder har vidtagits för att minska antalet olyckor. Bl.a. har det genomförts en kraftig ökad avskjutning av Àlg. SÀrskilt nÀr det gÀller norrlandslÀnen kan det för de senaste Ären konstateras en viss minskning av antalet Àlgolyckor. Samtidigt har antalet trafikolyckor med rÄdjur och hjort inblandade ökat. Enligt min mening krÀvs fortsatta anstrÀngningar för att nedbringa antalet olyckor med Àlg och rÄdjur inblandade. De ÄtgÀrder som stÄr till bjuds förutom en hög avskjutning Àr bl.a. uppsÀttande av viltstÀngsel, varningsskyltning och inte minst rÄdgivning och information till bÄde bilförare och allmÀnheten i övrigt.3

2.1.3JaktrÀtten

FastighetsÀgaren har enligt 10 § jaktlagen jaktrÀtten pÄ den mark som hör till fastigheten. Vid jordbruksarrende har arrendatorn jaktrÀtten pÄ den arrenderade marken, om inte annat har avtalats. Enligt 10 a § har staten jaktrÀtten pÄ den mark som vid utgÄngen av juni 1992 ingick i vissa upprÀknade kronoparker och kronoegendomar. JaktrÀtten pÄ en vÀg tillkommer enligt 11 § den som har jaktrÀtten pÄ den angrÀnsande marken.

I jaktrÀtten ingÄr rÀtt att tillgodogöra sig vilt som omhÀndertas, pÄtrÀffas dött eller dödas i nÄgot annat sammanhang Àn vid jakt, 10 § första stycket andra meningen jaktlagen. BestÀmmelsen Àr tillÀmplig nÀr vilt skadas eller dödas vid sammanstötning med motordrivet fordon.

2.1.4Statens vilt

För att skydda utrotningshotade, sĂ€llsynta eller sĂ€rskilt vĂ€rdefulla djurarter och tillförsĂ€kra vetenskapen och undervisningen djur av sĂ„dana arter fĂ„r regeringen enligt 25 § jaktlagen föreskriva att vilt som omhĂ€ndertas, pĂ„trĂ€ffas dött eller dödas skall tillfalla staten. I 33 § jaktförordningen föreskrivs i enlighet hĂ€rmed att vilt av ett antal arter som omhĂ€ndertas, pĂ„trĂ€ffas dött eller dödas nĂ€r sĂ„dant djur Ă€r fredat tillfaller staten, nĂ€mligen björn, varg, jĂ€rv, lo, myskoxe, fjĂ€llrĂ€v, utter, valar och ett antal angivna fĂ„gelarter. Även Ă€lg eller hjort som pĂ„trĂ€ffas död eller dödas nĂ€r sĂ„dant djur Ă€r fredat tillfaller staten. I de sist nĂ€mnda fallen gĂ€ller dock vissa undantag. SĂ„lunda föreskrivs i 34 § andra stycket jaktförordningen att, om en Ă€lg eller hjort har skadats av nĂ„gon annan orsak Ă€n pĂ„skjutning och

3 A. prop. s. 25.

13

Eftersök av trafikskadat vilt SOU 2008:78

till följd av detta dött eller avlivats under fredningstid, djuret fÄr behÄllas av jaktrÀttsinnehavaren, om denne pÄ sÄdant sÀtt som anges i NaturvÄrdsverkets föreskrifter har hjÀlpt till med att vid behov spÄra och avliva djuret eller ta hand om det. Inom ett viltvÄrdsomrÄde dÀr jakt efter Àlg eller hjort sker gemensamt fÄr dock enligt paragrafens tredje stycke viltomrÄdesföreningen behÄlla sÄdant vilt pÄ nu angivna villkor

AnmÀlan m.m.

Med stöd av 26 § 2 jaktlagen föreskrivs i 36 § jaktförordningen att den som har pÄtrÀffat ett dött djur av sÄdan art som avses i 33 § första stycket jaktförordningen (statens vilt) eller har omhÀndertagit eller dödat ett sÄdant djur snarast möjligt skall anmÀla hÀndelsen till nÀrmaste polismyndighet, oberoende av vem djuret tillfaller. Detsamma gÀller i frÄga om Àlg eller hjort nÀr djuret Àr fredat. FÄr en markÀgare veta att ett djur som avses i 33 § har omhÀndertagits eller pÄtrÀffats pÄ hans marker, Àr han skyldig att förvissa sig om att anmÀlan skett eller sjÀlv göra anmÀlan. Samma skyldighet Äligger arrendator och jaktrÀttshavare. NÀr polismyndigheten har mottagit en anmÀlan enligt 36 § jaktförordningen, skall den se till att djuret tas om hand, 38 § jaktförordningen.

2.1.5Eftersök

Om vilt har skadats vid jakt ska jÀgaren enligt 28 § första stycket jaktlagen snarast vidta de ÄtgÀrder som behövs för att djuret ska kunna uppspÄras och avlivas, dvs. genomföra eftersök. JÀgaren kan fullgöra sin eftersöksskyldighet antingen genom att sjÀlv genomföra eftersöket eller genom att vidtala nÄgon annan att göra det. Trots bestÀmmelsen i 10 § jaktlagen har den som söker efter djuret bÄde rÀtt och skyldighet att följa djuret Àven in pÄ annans jaktomrÄde. Vidare fÄr hjÀlpmedel som annars inte Àr tillÄtna, exempelvis motorfordon och lampor, anvÀndas för att fÄ tag i det skadskjutna djuret. NÀr djuret vÀl Àr avlivat tillfaller dock djuret i allmÀnhet jaktrÀttshavaren pÄ den mark dÀr det fÀllts.

Den som med uppsÄt eller av grov oaktsamhet underlÄter att fullgöra sin eftersöksskyldighet enligt 28 § jaktlagen kan enligt 45 §

14

SOU 2008:78 Eftersök av trafikskadat vilt

första stycket 4 lagen dömas till böter. I ringa fall ska dock inte dömas till ansvar.

2.2Viltolyckor i trafiken

2.2.1Vissa viltstammars inblandning i trafikolyckor

Älg

I början av 1940-talet sköts Ă„rligen cirka 20 000 Ă€lgar. År 1989 var det en topp pĂ„ 174 000 djur och Ă„r 2004/2005 sköts 98 000 djur.4

RĂ„djur

Det statistiska underlaget vad avser rĂ„djur Ă€r mycket osĂ€kert. Det hĂ€nger samman med att det inte finns nĂ„gon rapporteringsskyldighet vad avser jakt pĂ„ rĂ„djur. Under Ă„ren 1985–1995 fanns det cirka 1 miljon rĂ„djur. Av dessa sköts cirka 200 000–400 000 djur varje Ă„r. Under jaktĂ„ret 1 juli–30 juni 2006/07 hade stammen minskat till cirka 500 000 varav 140 000–180 000 sköts under Ă„ret.5

Vildsvin

Det finns i dag cirka 60 000 vildsvin i Sverige frĂ„n DalĂ€lven och söderut. Årligen fĂ€lls cirka 25 000 djur. Det intrĂ€ffade Ă„r 2006 cirka 1 000 olyckor med vildsvin jĂ€mfört med hundratalet i början av 2000-talet.6

Antal anmĂ€lda viltolyckor pĂ„ vĂ€g Ă„ren 2003−20077

År Ă€lg hjort rĂ„djur vildsvin rovdjur Totalt
            antal
            viltolyckor
2007 4 635 670 28 243 1 583 35 35 166
2006 4 957 602 27 706 1 020 39 34 324

4Svenska JÀgareförbundets viltövervakning; antal fÀllda Àlgar per Är.

5Uppgifterna Àr inhÀmtade frÄn Svenska JÀgareförbundet och bygger pÄ uppskattningar.

6NaturvÄrdsverket: Redovisning av regeringens uppdrag i frÄga om förvaltning av vildsvin m.m.

7Nationella ViltolycksrÄdet, Viltolycksstatistik Är 2007.

15

Eftersök av trafikskadat vilt SOU 2008:78

2005 4 092 580 27 761 987 32 33 452
2004 4 641 513 28 430 670 31 34 285
2003 4 224 433 27 805 755 24 33 241

Antalet viltolyckor med vildsvin har sedan Är 2003 ökat med mer Àn 50 procent frÄn 755 till över 1 500 Är 2007. De lÀn som har mer Àn 100 olyckor per Är Àr SkÄne 433, Kronoberg 240, Södermanland 212, Stockholm 159, och Kalmar 130.

Älgolyckorna har dĂ€remot minskat med 300 frĂ„n 4 957 Ă„r 2006 till 4 635 under Ă„r 2007.

I ett stort antal fall dÄ ett fordon kolliderar med vilt avlider inte djuret omedelbart och kan inte heller avlivas invid olycksplatsen. Vid de omkring 35 000 viltolyckor som Ärligen intrÀffar i landet, företas enligt Svenska JÀgareförbundet eftersök i högst en tredjedel av fallen.

2.2.2UtmÀrkning och underrÀttelse

Regeringen fÄr enligt 26 § 3 jaktlagen meddela föreskrifter om anmÀlningsskyldighet i frÄga om vilt som skadats eller dödats vid sammanstötning med motorfordon.

Har björn, varg, jÀrv, lo, Àlg, hjort, rÄdjur, utter, vildsvin, mufflonfÄr eller örn skadats eller dödats vid sammanstötning med ett motordrivet fordon, Àr fordonets förare enligt 40 § jaktförordningen skyldig att snarast möjligt mÀrka ut olycksplatsen och underrÀtta nÀrmaste polismyndighet. Den som har haft kostnader med anledning av en anmÀlan enligt 36 § jaktförordningen kan av polismyndigheten fÄ ersÀttning ur viltvÄrdsfonden.

Den utmÀrknings- och underrÀttelseskyldighet som fordonets förare sÄledes har enligt 40 § jaktförordningen syftar till att i största möjliga mÄn undvika att vilt utsÀtts för onödigt lidande i samband med viltolyckor. Om viltolycksplatsen tydligt markeras och olyckan anmÀls till polisen i direkt anslutning till att den intrÀffat kan eftersök snabbt komma till stÄnd med minskat lidande för djuret som följd.

16

SOU 2008:78 Eftersök av trafikskadat vilt

Straffansvar

Till böter döms enligt 45 § första stycket 2 jaktlagen den som med uppsÄt eller av grov oaktsamhet underlÄter att fullgöra anmÀlningsskyldighet som har förskrivits med stöd av 26 § 2 och 3 samma lag (sÄvÀl vilt som tillfaller staten som vilt som skadats eller dödats vid sammanstötning med motorfordon), om ansvar inte kan Ädömas enligt lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott.

Icke anmÀlda kollisioner utgör en stor andel av det totala antalet olyckor. Mörkertalet berÀknas ligga pÄ 6 procent för dödliga olyckor, 27 procent för svÄra och lÀtta skador samt 60 procent för egendomsskador8.

2.2.3Eftersök

NÄgon skyldighet att i likhet med vad som gÀller för skadskjutning vid jakt spÄra upp och avliva djur finns inte nÀr det gÀller trafikskadat vilt. Eftersök av trafikskadat vilt utförs dock pÄ frivillig basis genom organisationen Nationella ViltolycksrÄdet.

2.3Eftersöksverksamheten

2.3.1Historisk bakgrund

TrafiksĂ€kerhet och eftersök i samverkan (SES) har sitt ursprung i Vimmerbys och Hultsfreds jaktvĂ„rdskrets. År 1995 omorganiserades polisen i Kalmar lĂ€n och i de vilttĂ€ta smĂ„landsskogarna fick denna förĂ€ndring mĂ€rkbara effekter pĂ„ hanteringen av viltolyckor. Polisens lednings- och kommunikationscentral Ă€r belĂ€gen i Kalmar cirka 15 mil frĂ„n Vimmerby. PĂ„ det avstĂ„ndet var det svĂ„rt för polisen att organisera eftersök. KontaktvĂ€gen till jaktrĂ€ttsinnehavaren blev för lĂ„ng för att eftersöket skulle kunna ske snabbt och effektivt. Polisen och jaktvĂ„rdskretsarna började dĂ€rför planera och genomföra en ny viltolycksorganisation. VĂ€gverket kom med och finansierade reflexvĂ€star Ă„t eftersöksjĂ€garna. Efter sex mĂ„nader utvĂ€rderades projektet och man fann brister vad gĂ€llde utmĂ€rkning av olycksplatsen. DĂ„ anslöt sig Älgskadefondsföreningen (en ideell förening med syfte att dels sprida kunskap och information om

8 Skogsstyrelsens rapport nr 3/2007 Älg- och rĂ„djursstammarnas kostnader och vĂ€rden, s.21 f.

17

Eftersök av trafikskadat vilt SOU 2008:78

viltolyckor samt medverka till ÄtgÀrder för att förhindra sÄdana, dels ge ekonomisk hjÀlp till medlem vid kollision med vilt) och konstruerade en plastremsa som skulle placeras dÀr sammanstötningen med motorfordonet hade skett och dÀr eftersöket skulle pÄbörjas. Statens Bilprovning engagerades och fick till uppgift att dela ut sÄdana remsor till fordonsÀgare. DÀrmed underlÀttades eftersöksarbetet mÀrkbart.

Hösten 1997 utvidgades projektet till hela Kalmar lĂ€n och strax dĂ€refter till Jönköpings, Kronobergs och Östergötlands lĂ€n. Anslutna organisationer var nu ocksĂ„ Svenska JĂ€gareförbundet och JĂ€garnas Riksförbund.

Intresset för organisationen ”TrafikSĂ€kerhet och Eftersök i Samverkan (SES) ökade i takt med att polismyndigheterna i Sverige omorganiserades pĂ„ liknande sĂ€tt som i Kalmar lĂ€n. År 1998 fick Rikspolisstyrelsen i uppdrag att sprida ”Kalmarmodellen” ut i övriga delar av landet. Sedan Ă„r 2005 Ă€r alla Sveriges 21 lĂ€n anslutna till organisationen. Älgskadefondsföreningen har vidareutvecklat markeringsremsan och den delas ut av Bilprovningen och placeras av bilförsĂ€ljare i nya bilar. Kostnaderna för markeringsremsan delas mellan samarbetsparterna. Information om organisationen och regler för hur man skall agera vid en viltolycka har spridits genom olika kampanjer under Ă„rens lopp och sprids i dag av Bilprovningen.

Organisationen SES namnÀndrades den 1 januari 2007 till Nationella ViltolycksrÄdet.

2.3.2Verksamhetens organisation

PÄ uppdrag av regeringen har Rikspolisstyrelsen sedan den 1 januari 2007 ansvaret för att det Nationella ViltolycksrÄdet organiserar, administrerar och utvecklar en organisation med syfte att eftersök av trafikskadat vilt sker pÄ ett effektivt sÀtt sÄ att djurens lidande förkortas och de inte orsakar ytterligare trafikolyckor. Svenska JÀgareförbundet och JÀgarnas Riksförbund svarar tillsammans för att det finns tillrÀckligt med kompetenta jÀgare med goda eftersökshundar samt kontaktmÀn mellan dessa och polismyndigheterna. I dag finns omkring 6 000 jÀgare engagerade i organisationen. VÀgverket svarar för arbetet med att förebygga viltolyckor genom exempelvis siktröjning som har till syfte att minska

18

SOU 2008:78 Eftersök av trafikskadat vilt

överraskningsmomentet. Man försöker ocksÄ pÄ olika sÀtt avleda viltet frÄn de saltade vÀgarna.

I rĂ„det ingĂ„r Rikspolisstyrelsen, VĂ€gverket, Svenska JĂ€gareförbundet, JĂ€garnas Riksförbund, SOS Alarm AB, Älgskadefondsföreningen, NaturvĂ„rdsverket, NTF, Bilprovningen, Skogsstyrelsen, Lantbrukarnas Riksförbund, Banverket och som ordförande Polismyndigheten i Kalmar.

Under rÄdet Àr organisationen uppdelad i fyra nivÄer. Den översta nivÄn Àr lÀnet. I varje lÀn finns en lÀnsorganisation med ansvariga frÄn polis och frÄn Svenska JÀgareförbundet och JÀgarnas Riksförbund. De har under sig pÄ den andra nivÄn, kommunnivÄn, flera lokala organisationer i vilka ingÄr polis, samordnare och hundansvariga jÀgare. PÄ den tredje nivÄn, kommundelsnivÄ, finns flera omrÄden i vilka det finns tre kontaktmÀn. Dessa skall ha god kÀnnedom om vÀgar och god kontakt med jÀgare med hund anpassade efter det lokala behovet av eftersök pÄ Àlg, rÄdjur, hjort, vildsvin och björn. JÀgare med hund kallas för eftersöksekipage och befinner sig pÄ den fjÀrde nivÄn.

Den andra nivÄn, kommunen, som Àr indelad i ett antal kontaktomrÄden med kontaktpersoner, hundförare med eftersökshundar, genomför eftersöket om jaktrÀttshavaren behöver hjÀlp med det. Ett pÄbörjat eftersök skall fullföljas tills det skadade viltet Äterfunnits, eller det kan konstateras att det inte Àr allvarligt skadat. För att ett eftersök skall vara effektivt krÀvs det bland annat att eftersöket pÄbörjas sÄ snabbt som möjligt efter en pÄkörning. Av den anledningen har samordnaren i kommunen pÄ förhand skickat ut en förfrÄgan till jaktledaren i jaktlaget för att samla in uppgift pÄ vilka jaktrÀttshavare inom jaktlaget som vill lÀmna eftersöksorganisationen tillÄtelse till eftersök eller om jaktlaget sjÀlvt vill ombesörja eftersök. I det sistnÀmnda fallet meddelar kontaktpersonen jaktledaren nÀr vilt har pÄkörts inom jaktlagets omrÄde.

Samordnaren har tillsammans med polisen det övergripande ansvaret för att organisationen fungerar enligt sina syften. Dit hör bl.a. att fortlöpande arbeta för att samtliga jaktrÀttshavare Àr anslutna till organisationen, och att alla omrÄden har kontaktpersoner. Vidare skall samordnaren administrera rapporter om viltolyckor och ersÀttning för eftersök samt utforma utbildning av medlemmar i organisationen. Till sin hjÀlp har samordnaren en bitrÀdande samordnare som ansvarar för att för uppgiften lÀmpliga jÀgare med hund finns i erforderlig omfattning.

19

Eftersök av trafikskadat vilt SOU 2008:78

2.3.3Kontaktpersonens uppgift

Kontaktpersonens uppgift Àr att meddela jaktrÀttshavaren att en olycka med vilt har intrÀffat pÄ dennes jaktomrÄde. Om jaktrÀttshavaren pÄ förhand gett eftersöksorganisationen tillstÄnd att göra eftersök pÄ hans jaktomrÄde, kan eftersöket dÀrefter igÄngsÀttas. Om sÄdant tillstÄnd inte har lÀmnats, övergÄr ansvaret för eftersök till jaktrÀttshavaren.

2.3.4Viltolycksrapport

Innan eftersöket kan pÄbörjas mÄste en viltolycksrapport upprÀttas av kontaktpersonen. Initialt lÀmnar polisen uppgifter om vilket vilt som har pÄkörts samt var och nÀr det skedde. I rapporten anges vidare om jaktrÀttshavaren har kunnat underrÀttas och om eftersök har begÀrts av denne eller beordrats av polis. Endast polisen kan beordra eftersök och det sker nÀr det pÄkörda viltet tillhör staten och jaktrÀttshavaren inte har kunnat nÄs eller nÀr denne har förklarat sig inte kunna eller vilja ta hand om eftersöket.

Uppgifterna i rapporten vidarebefordras dÀrefter till jÀgaren med hund för att uppgift om nÀr eftersöket pÄbörjades och avslutades samt resultatet av eftersöket skall kunna antecknas. Uppgifterna ligger dÀrefter till grund för ansprÄk pÄ ersÀttning för de antal timmar och körda mil med bil eftersöket har fordrat. Viltolycksrapporten tjÀnar som ett bevis pÄ att jÀgaren har fÄtt ett uppdrag att göra eftersök pÄ annans mark och skall kunna uppvisas pÄ anmodan av jaktrÀttshavaren.

Även den jaktrĂ€ttshavare som gör eftersök pĂ„ egen hand upprĂ€ttar en viltolycksrapport och lĂ€mnar den till kontaktpersonen som i sin tur lĂ€mnar rapporterna vidare till samordnaren i kommunen fyra gĂ„nger per Ă„r.

EftersöksjÀgarna

De jÀgare som ingÄr i eftersöksorganisationen har valts ut för att de har ett stort praktiskt kunnande betrÀffande jakt pÄ vilt och förande av hund men ocksÄ för att de har insikt om att de vid eftersöket gör intrÄng pÄ annans mark med vapen som de har rÀtt att anvÀnda. RÀtten ges antingen av jaktrÀttshavaren eller, nÀr det pÄkörda viltet tillhör staten, av polis.

20

SOU 2008:78 Eftersök av trafikskadat vilt

2.3.5Beskrivning av eftersökssituationen

Rikspolisstyrelsen (RPS) Ă€r sedan den 1 januari 2007 huvudman för det Nationella ViltolycksrĂ„det. Ansvarig vid RPS Ă€r kommissarie Lars SĂ€vberger. Han har i brev den 11 mars 2008 till utredningen uppgivit bl.a. följande. Den vanligaste sammansĂ€ttningen av ett eftersöksekipage Ă€r en jĂ€gare med hund nĂ€r det gĂ€ller vilt upp till rĂ„djurs storlek. Vid eftersök av större vilt sĂ„som Ă€lg, hjort, vildsvin och de större rovdjuren Ă€r det oftast tvĂ„ jĂ€gare med hund. Eftersöket brukar pĂ„gĂ„ under tre–fyra timmar men tiden kan variera stort pĂ„ grund av hur tydligt kollisionsplatsen har utmĂ€rkts eller det skadade djurets beteende. Vid de flesta eftersöken körs bil under tre– fyra mil för att ta sig till och frĂ„n kollisionsplatsen men strĂ€ckan kan variera stort med tanke pĂ„ utmĂ€rkningen av kollisionsplatsen. De flesta eftersöken utförs av fler eftersöksjĂ€gare Ă€n av jaktrĂ€ttshavare. Kostnaden för eftersök bestĂ„r frĂ€mst av kostnad för bil och hund, ammunition, telefon samt inköp och slitage av vapen.

Vidare har Lars SĂ€vberger anfört att nĂ€r olyckan intrĂ€ffar Ă€r det av största vikt att platsen för olyckan anges sĂ„ bra som möjligt sĂ„ att eventuella insatser för att rĂ€dda skadade mĂ€nniskor kan inledas och eftersök av det skadade viltet pĂ„börjas. Det kan av olika anledningar vara svĂ„rt att fĂ„ en bra platsangivelse frĂ„n den som har kolliderat med vilt, exempelvis Ă€r det svĂ„rt att veta var man Ă€r om olyckan har intrĂ€ffat pĂ„ vĂ€gar i stora sammanhĂ€ngande skogsomrĂ„den utan hĂ„llpunkter. Är det dessutom mörkt försvĂ„ras möjligheten att lĂ€mna en bra platsangivelse. Utöver detta Ă€r det en dramatisk upplevelse att köra pĂ„ och skada vilt vilket gör att lĂ€mnade uppgifter inte alltid stĂ€mmer.

NĂ€r eftersöksjĂ€garen ska Ă„ka till platsen Ă€r det oftast svĂ„rt att hitta rĂ€tt, vilket innebĂ€r att han fĂ„r Ă„ka onödigt lĂ„ngt. Är dessutom inte platsen utmĂ€rkt fĂ„r han leta efter krossat glas, bromsspĂ„r eller blod pĂ„ vĂ€gbanan som kan leda honom rĂ€tt. Det innebĂ€r att det tar onödigt lĂ„ng tid innan eftersöket startas och viltet fĂ„r lida i onödan. I de fall nĂ€r det inte uppstĂ„r större skador pĂ„ fordonet har oftast bilisten lĂ€mnat platsen.

Haparanda jaktvÄrdskrets har i brev den 29 mars 2006 till polisen i Norrbotten, VÀgverket Produktion, Haparanda kommun och Banverket anfört följande. Eftersök efter trafikskadat vilt mÄste ofta göras vid mörker, dÄliga vÀderförhÄllanden och under förhÄllanden man sjÀlv inte rÄder över. Ibland mÄste eftersöket ske vid tillfÀllen dÄ trafikintensiteten Àr hög med mycket folk pÄ olycks-

21

Eftersök av trafikskadat vilt SOU 2008:78

platsen. MÄnga gÄnger blir eftersökspatrullen sist kvar i terrÀngen kring olycksplatsen. Ett skadat djur kan ÄtervÀnda till olyckplatsen. Det kan vara flera djur som rör sig kring olycksplatsen exempelvis en kalv dÀr kon har blivit pÄkörd. JÀgarna Àr ofta idealister och stÀller upp frivilligt. MÄnga jÀgare ser i detta Àven en möjlighet att bibehÄlla skickligheten hos sina eftersökshundar under icke jakttid. Detta rÀttfÀrdigar dock inte att jÀgarna stÀller upp pÄ eftersök utan att Ätminstone fÄ kostnadstÀckning för nedlagda utgifter.

2.4ErsÀttning för kostnader för eftersök av trafikskadat vilt

Polismyndighetens kostnader för att omhÀnderta djur ersÀtts med medel ur viltvÄrdsfonden. Detsamma gÀller nÀr myndigheten har haft sÀrskilda kostnader för att spÄra eller döda djur. ErsÀttning ur fonden kan lÀmnas Àven till den som har hjÀlpt polismyndigheten, dock inte till den som har skadskjutit djuret eller till deltagarna i det jaktlag denne tillhör. (Se 39 § första stycket jaktförordningen.)

Enligt 39 § andra stycket jaktförordningen meddelar polismyndigheten beslut om ersÀttning enligt paragrafens första stycke. NaturvÄrdsverket meddelar efter samrÄd med Rikspolisstyrelsen föreskrifter om ersÀttning.

Enligt 33, 34 och 35 §§ NaturvÄrdsverkets föreskrifter och allmÀnna rÄd (NFS 2002:18) skall ersÀttning för arbete och kostnader för eftersök av vilt som tillfaller staten lÀmnas enligt följande.

1.Per person och för varje pÄbörjad timme; 100 kr. Avser eftersöket björn Àr motsvarande ersÀttning 200 kr.

2.För kontaktperson som inte sjÀlv skall genomföra eftersöket utan vidarebefordrar uppdraget, 50 kr för varje pÄbörjad timme.

3.TillÀgg för varje eftersökshund per timme; 50 kr.

4.TillÀgg för terrÀngfordon (Àven traktor) per timme; 200 kr.

5.TillÀgg för bil; motsvarande skattefri del av statlig bilersÀttning.

Om jaktrÀttshavaren har varit delaktig i eftersök av Àlg och hjort som avlivats under fredningstid och har tagit hand om djuret, skall han eller hon sjÀlv svara för alla kostnader som Àr förenade med eftersöket och omhÀndertagandet av djuret. Har nÄgon annan person Àn jaktrÀttshavaren helt eller delvis genomfört eftersök av Àlg och hjort, skall jaktrÀttshavaren ersÀtta den personen för

22

SOU 2008:78 Eftersök av trafikskadat vilt

arbetet, om jaktrÀttshavaren förklarat sig villig att ta hand om det döda djuret. Har nÄgon helt eller delvis genomfört eftersök pÄ uppdrag av polisen och Àlgen eller hjorten tillfaller staten, skall polisen ersÀtta honom eller henne för detta arbete. ErsÀttning lÀmnas Àven om djuret inte har pÄtrÀffats.

ErsÀttning lÀmnas inte vid eftersök av rÄdjur, vildsvin eller mufflonfÄr Àven om eftersök har skett pÄ uppmaning av polisen.

Enligt Skogsstyrelsen ansöker fÄ eftersöksjÀgare om ersÀttning eftersom de upplever det som krÄngligt. Skogsstyrelsen Äberopar en utredning enligt vilken det lades ned i genomsnitt 1,5 timmes eftersöksarbete per viltolycka. Eftersökskostnaden för samhÀllet berÀknades genom att antalet olyckor per Är summerades med tvÄ timmars arbete för Àlg och en timmes arbete för rÄdjur för eftersökspatrullen med en timkostnad pÄ 400 kr. Timkostnaden inkluderade jÀgarens utrustning, hund, bil samt milersÀttning. Antalet eftersök antogs minska respektive öka linjÀrt med antalet olyckor9.

2.5ViltvÄrdsfonden

För att frÀmja viltvÄrden fÄr regeringen meddela föreskrifter om skyldighet för den som jagar att betala en Ärlig avgift (viltvÄrdsavgift) till viltvÄrdsfonden som efter regeringens bestÀmmande fÄr anvÀndas för angivna ÀndamÄl, 41 § jaktlagen.

Enligt 49 § jaktförordningen Ă€r den som jagar skyldig – med vissa undantag – att betala viltvĂ„rdsavgift. Avgiften Ă€r 300 kr och gĂ€ller för ett jaktĂ„r. Fonden förvaltas av Kammarkollegiet.

Vidare föreskrivs i 52 a § jaktförordningen att det för varje lĂ€n finns en Ă€lgvĂ„rdsfond som bildas av de Ă€lgavgifter som jaktrĂ€ttshavaren – med vissa undantag – skall betala för varje vuxen Ă€lg som fĂ€lls. Ur Ă€lgvĂ„rdsfonden fĂ„r lĂ€nsstyrelsen enligt föreskrifter som meddelas av NaturvĂ„rdsverket (NFS 2002:19) lĂ€mna bidrag till kostnaderna för administration av jakten, dĂ€ribland

‱registerhĂ„llning som avser omrĂ„den som registrerats för jakt efter Ă€lg,

‱tilldelning av djur inom omrĂ„den som registrerats för jakt efter Ă€lg, samt

‱viltvĂ„rd, information och utbildning i jaktliga frĂ„gor.

9 Skogsstyrelsen a. rapport s. 22.

23

Eftersök av trafikskadat vilt SOU 2008:78

Årligen betalas omkring 65 miljoner kr till viltvĂ„rdsfonden, varav fem miljoner kr frĂ„n Ă€lgvĂ„rdsfonden. Regeringen beslutar om fördelning av medel ur fonden. År 2007 fördelade regeringen 76 miljoner kr ur fonden för att bidra till att riksdagens mĂ„l för viltvĂ„rd och viltförvaltning uppfylls. HĂ€rav tilldelades

‱Svenska JĂ€gareförbundet 43,4 miljoner kr för sitt allmĂ€nna uppdrag att leda delar av viltvĂ„rden och jakten,

‱JĂ€garnas Riksförbund 5,6 miljoner kr för rĂ„dgivning, utbildning och information i jakt- och viltfrĂ„gor,

‱NaturvĂ„rdsverket 17,5 miljoner kr för vilt- och rovdjursforskning samt 4 miljoner kr för att driva jaktkorts- och jĂ€garexamensregistren,

‱Statens VeterinĂ€rmedicinska Anstalt 3 miljoner kr för viltverksamhet, undersökning av vilda djur,

‱Polisen 700 000 kr för att organisera eftersök och omhĂ€ndertagande av statens vilt,

‱Naturskyddsföreningen 600 000 kr för sina projekt att bevara pilgrimsfalk, havsörn och vitryggig hackspett,

‱lĂ€nsstyrelserna 600 000 kr för bidrag till bildande av viltvĂ„rdsomrĂ„den, samt

‱Kammarkollegiet och Posten 900 000 kr för förvaltning av fonden och jaktkortsblanketter.10

Kammarkollegiet betalade ur viltvÄrdsfonden under Ären 2006 och 2007 varje Är drygt 400 000 kr till polismyndigheter för de kostnader som hade betalats för eftersök av statens vilt.11

10NaturvÄrdsverkets webplats www.naturvardsverket.se.

11Kammarkollegiets redogörelse för viltvÄrdsfonden 2007.

24

3 Trafikskadelagen

3.1Regleringens huvuddrag

I trafikskadelagen (1975:1410) finns bestÀmmelser om trafikförsÀkring för motordrivet fordon och om ersÀttning (trafikskadeersÀttning) frÄn trafikförsÀkring för skada i följd av trafik med motordrivet fordon. Lagen trÀdde i kraft den 1 juli 1976 och ersatte dÄ dels lagen (1916:312) om ansvarighet för skada i följd av automobiltrafik, dels lagen (1929:77) om trafikförsÀkring Ä motorfordon. I den nya lagen sammanfördes bestÀmmelser om ersÀttning för trafikskador och regler om obligatorisk trafikförsÀkring.

Lagen bygger pÄ nofault-principen, som innebÀr att trafikskador ersÀtts oavsett om de orsakats genom vÄllande eller pÄ annat sÀtt; ersÀttning lÀmnas, alltsÄ pÄ strikt ansvarsgrund. En nyhet var att Àven skador som drabbar förare ersÀtts enligt principen om nofault. En annan viktig nyhet var att ersÀttningsansvaret ligger direkt pÄ trafikförsÀkringsgivarna och Àr frikopplat frÄn allt personligt skadestÄndsansvar.

Skadas förare eller passagerare i ett motordrivet fordon som Àr i trafik, ersÀtts skadan ur trafikförsÀkringen för det fordonet, Àven om skadan har orsakats av ett annat fordon. I andra fall ersÀtts skadorna ur trafikförsÀkringen för det skadeorsakande fordonet. ErsÀttningen bestÀms enligt skadestÄndsrÀttsliga principer.

Ägaren till ett motordrivet fordon Ă€r skyldig att hĂ„lla fordonet trafikförsĂ€krat. Denna skyldighet motsvaras av en kontraheringsplikt för trafikförsĂ€kringsbolagen, som Ă€r skyldiga att tillhandhĂ„lla trafikförsĂ€kring mot skĂ€lig premie.

ErsÀttning ska utges Àven om det orsakande fordonet Àr okÀnt eller saknar trafikförsÀkring eller Àr utlÀndskt och framförs i Sverige. I sÄdana fall betalas ersÀttningen av TrafikförsÀkringsföreningen, som Àr en sammanslutning för alla trafikförsÀkringsbolag.

25

Trafikskadelagen SOU 2008:78

Det slutliga ansvaret för utbetalade trafikskadeersÀttningar regleras i ett Äterkravsförfarande mellan trafikförsÀkringsbolagen.

Sverige deltar i internationellt samarbete rörande ersÀttning för trafikskador, dels inom EU, dels inom en vidare krets av stater, det s.k. gröna kortsystemet.

3.2Fordonskategorier

I lagen om vÀgtrafikdefinitioner (2001:559) definieras olika fordonsslag. Lagen Àr formellt inte tillÀmplig pÄ trafikskadelagen, men den torde ÀndÄ ge upplysning om innebörden i vissa uttryck som anvÀnds i den lagen.1

Med fordon avses enligt lagen om vÀgtrafikdefinitioner en anordning pÄ hjul, band, medar eller liknande som Àr inrÀttad huvudsakligen för fÀrd pÄ marken och inte löper pÄ skenor.

Fordon delas in i olika kategorier, bl.a. motordrivet fordon, dvs. fordon som för framdrivande Àr försett med motor, dock inte eldrivna rullstolar eller cyklar.

Motordrivna fordon delas i sin tur in i motorfordon, traktorer, motorredskap och terrÀngmotorfordon. Indelningen baseras dels pÄ fordonens ÀndamÄl, dels pÄ fordonens hastighet. Om ett motordrivet fordon Àr avsett att anvÀndas huvudsakligen pÄ vÀg och Àr inrÀttat att anvÀndas sjÀlvstÀndigt för person- eller godsbefordran, Àr det ett motorfordon. Motorfordon delas in i bilar, motorcyklar och mopeder. En traktor Àr ett motordrivet fordon som Àr inrÀttat för att dra annat fordon eller motorredskap. Ett motorredskap Àr ett motordrivet fordon som Àr inrÀttat huvudsakligen som arbetsredskap. Om traktor och motorredskap kan köra i högre hastighet Àn 30 km/tim Àr de att rubricera som motorfordon. Ett terrÀngmotorfordon Àr ett motordrivet fordon som Àr inrÀttat för person- och godsbefordran i terrÀng.

3.3TillÀmpningsomrÄde

I 1 § första stycket trafikskadelagen anges den lagens tillÀmpningsomrÄde. Lagen gÀller trafikförsÀkring för motordrivet fordon och ersÀttning frÄn trafikförsÀkring för skada i följd av trafik med motordrivet fordon (trafikskadeersÀttning).

1 Jfr prop. 2000/01:95 s. 95.

26

SOU 2008:78 Trafikskadelagen

I paragrafen anges ocksÄ genom uteslutningsmetoden vilka slags motordrivna fordon som lagen tillÀmpas pÄ. Den tillÀmpas pÄ motordrivna fordon som 1) inte Àr avsedda att föras av gÄende, 2) inte anvÀnds för tÀvling, trÀning, övningskörning, uppvisning eller liknande ÀndamÄl inom inhÀgnat tÀvlingsomrÄde, 3) inte Àr motorredskap med en tjÀnstevikt av högst 2 000 kg som Àr inrÀttat huvudsakligen som arbetsredskap och som varken Àr eller bör vara registrerat i vÀgtrafikregistret.

Skador orsakade av fordon som trafikskadelagen inte tillÀmpas pÄ bedöms enligt vanliga skadestÄndsregler. Det innebÀr att den skadade i allmÀnhet mÄste bevisa att skadan orsakats av antingen vÄrdslöshet vid fordonets framförande eller bristfÀllighet hos fordonet.

I följd av trafik

Trafikskadelagens tillĂ€mpningsomrĂ„de avgrĂ€nsas i ett viktigt hĂ€nseende genom regeln att trafikskadeersĂ€ttning lĂ€mnas endast om skadan har uppstĂ„tt i följd av trafik med motordrivet fordon. Trafikskadelagen ersatte tidigare bestĂ€mmelser om ansvar för trafikskador som vilade pĂ„ culparegeln och som gjorde det nödvĂ€ndigt att utreda vem som var vĂ„llande till en trafikolycka. Med den nya lagen blev det i stĂ€llet avgörande om fordonet hade orsakat olyckan nĂ€r det var i trafik. Uttrycket ”i följd av trafik” Ă€r alltsĂ„ centralt vid tillĂ€mpningen av trafikskadelagen och har gett upphov till en omfattande rĂ€ttspraxis.2

Det behöver inte vara frÄga om en kollision mellan tvÄ fordon. Om ett fordon kör ut pÄ en huvudled utan att iaktta stopplikten och dÀrmed orsakar att ett mötande motordrivet fordon vÀjer och kör ned i diket och skadas har den skadan intrÀffat i följd av trafik.

Normalt Àr fordonet i rörelse nÀr en skada uppkommer i följd av trafik, men det Àr frÄga om skada i följd av trafik ocksÄ nÀr ett fordon har stannat och föraren öppnat bildörren sÄ att en cyklist kör in i dörren. Ett annat exempel kan vara att fordonet har stÀllts upp pÄ en plats pÄ ett sÄdant sÀtt att det orsakar en olycka. Högsta domstolen förklarade i rÀttsfallet NJA 2007 s. 997 att skadan hade uppstÄtt i följd av trafik nÀr en bilförare, som hade stigit ur bilen för att skrapa bort is frÄn vindrutorna, i samband dÀrmed hade halkat omkull och skadat sig. I domskÀlen uttalade Högsta domstolen

2 Se Marcus Radetzki i Svensk Juristtidning 2008 s. 371 ff.

27

Trafikskadelagen SOU 2008:78

att föraren skadades medan han utförde en förberedande ÄtgÀrd för att bilen omedelbart dÀrefter skulle kunna framföras pÄ ett trafiksÀkert sÀtt. Skadorna fick dÀrför anses ha sÄdant samband med hur en bil normalt brukas att de skulle anses ha uppkommit i följd av trafik med bilen.

Vidare kan anges som exempel pĂ„ skada i följd av trafik att ett fordon anvĂ€nds som ”murbrĂ€cka” vid inbrott i affĂ€r eller att kopplingen till ett slĂ€pfordon gĂ„r sönder och fordonet tar en annan vĂ€g Ă€n dragfordonet.

En förutsÀttning Àr att det ska finnas ett adekvat orsakssamband mellan trafiken och skadan. Det Àr inte sjÀlvklart att skadan kan anses ha uppstÄtt i följd av trafik om en passagerare tappar en brinnande cigarett i knÀet sÄ brand uppstÄr i klÀderna.

3.4TrafikförsÀkring

FörsÀkringsplikt

I 2 § första stycket trafikskadelagen föreskrivs vilka motordrivna fordon som Ă€r trafikförsĂ€kringspliktiga. ”TrafikförsĂ€kring ska finnas för motordrivet fordon som Ă€r registrerat i vĂ€gtrafikregistret och inte Ă€r avstĂ€llt samt för annat motordrivet fordon som brukas i trafik hĂ€r i landet.” Enligt 12 § lagen (2001:558) om vĂ€gtrafikregister ska bl.a. bilar, motorcyklar, mopeder klass I, traktorer, motorredskap klass I och terrĂ€ngmotorfordon vara registrerade för att fĂ„ brukas. Vissa undantag frĂ„n registreringsskyldigheten anges i 1 § och 13–16 §§ lagen om vĂ€gtrafikregister. I 3 och 4 §§ trafikskadelagen föreskrivs vissa undantag frĂ„n skyldigheten att hĂ„lla trafikförsĂ€kring, bl.a. för fordon som Ă€gs av staten och fordon som Ă€gs av annan stat eller som Ă€r hemmahörande i eller ska föras till annan stat.

Det Àr fordonets Àgare som ska teckna försÀkring för fordonet, 2 § andra stycket trafikskadelagen. Vem som Àr Àgare avgörs av civilrÀttliga regler.

Skyldighet att meddela trafikförsÀkring

En försÀkringsgivare som fÄtt tillstÄnd att meddela trafikförsÀkring har kontraheringsplikt; han Àr alltsÄ skyldig att pÄ begÀran meddela trafikförsÀkring. Ett tillstÄnd kan begrÀnsas till att gÀlla försÀkring

28

SOU 2008:78 Trafikskadelagen

Ät personer som tillhör en viss yrkesgrupp eller intressegrupp eller som Àr bosatta inom ett visst omrÄde, 5 § trafikskadelagen.

3.5TrafikskadeersÀttning

För personskada och sakskada som uppkommer i följd av trafik hÀr i landet med motordrivet fordon utgÄr trafikskadeersÀttning, 8 § trafikskadelagen. Begreppen personskada och sakskada har samma innebörd i trafikskadelagen som i skadestÄndslagen (1972:207). Till personskada rÀknas sÄvÀl kroppsliga som psykiska defekttillstÄnd, vare sig de har framkallats genom fysiska medel eller pÄ annat sÀtt.3 Begreppet sakskada syftar i första hand pÄ genom fysiska medel direkt tillfogad skada pÄ fysiska föremÄl, vare sig dessa Àr fast egendom eller lösa saker.4

TrafikskadeersÀttning omfattar inte ren förmögenhetsskada enligt 1 kap. 2 § skadestÄndslagen.

I frÄga om trafikskadeersÀttning tillÀmpas 5 kap. och 6 kap. 3 § skadestÄndslagen samt lagen (1973:213) om Àndring av skadestÄndslivrÀntor, 9 § trafikskadelagen. Enligt 5 kap. 1 § skadestÄndslagen omfattar skadestÄnd till den som har tillfogats personskada ersÀttning för 1. sjukvÄrdskostnad och andra kostnader för den skadelidande, inbegripet skÀlig kompensation till den som stÄr den skadelidande sÀrskilt nÀra, 2. inkomstförlust, 3. fysiskt och psykiskt lidande av övergÄende natur (sveda och vÀrk) eller av bestÄende art (lyte eller annat stadigvarande men) samt sÀrskilda olÀgenheter till följd av skadan. I 5 kap. 7 § skadestÄndslagen anges vilka skadeföljder som ersÀtts vid sakskada, nÀmligen 1. sakens vÀrde eller reparationskostnad och vÀrdeminskning, 2. annan kostnad till följd av skadan, 3. inkomstförlust eller intrÄng i nÀringsverksamhet.

Även om trafikskadeersĂ€ttningen bestĂ€ms enligt skadestĂ„ndsrĂ€ttsliga grunder utgör den formellt sett inte skadestĂ„nd. TrafikskadeersĂ€ttningen betalas nĂ€mligen direkt ur trafikförsĂ€kringen. TrafikförsĂ€kringsgivaren Ă€r sĂ„ledes primĂ€rt ersĂ€ttningsskyldig oavsett vilken skyldighet att betala skadestĂ„nd som kan följa av andra regler. Som nĂ€mnts bestĂ€ms dock trafkskadeersĂ€ttningens storlek med tillĂ€mpning av skadestĂ„ndslagens regler.

3Se Bengtsson m.fl., SkadestÄndslagen, 2 uppl. 2006, s. 140 ff.

4Se Bengtsson m.fl., a.a. s. 319 ff.

29

Trafikskadelagen SOU 2008:78

Objektivt ansvar

Att trafikskadeersÀttning lÀmnas utan att det krÀvs att nÄgon varit vÄllande till trafikolyckan framgÄr av 10 § trafikskadelagen. ErsÀttningen utges pÄ objektiv grund, dvs. utan att nÄgon behöver utpekas som skyldig till olyckan. FrÄgor om vÄllande har dock betydelse för inblandade försÀkringsbolags inbördes ansvar. Graden av vÄllande faststÀlls av försÀkringsbolagen i ett regressförfarande för att kostnaden för skadan slutligen ska debiteras det bolag vars försÀkringstagare varit vÄllande, 22 § trafikskadelagen.

Ansvarigt försÀkringsbolag

Skadas förare eller passagerare i ett motordrivet fordon som Àr i trafik, utgÄr trafikskadeersÀttning frÄn trafikförsÀkringen för det fordonet, Àven om andra fordon har varit inblandade, 10 § trafikskadelagen. Uppkommer i trafik med motordrivet fordon annan person- eller sakskada Àn som anges i 10 § (skadan tillfogas annan Àn förare eller passagerare), lÀmnas trafikskadeersÀttning frÄn det pÄkörande fordonet, 11 § första stycket trafikskadelagen.

Om flera trafikförsÀkringar Àr ansvariga för en och samma skada, svarar de solidariskt för ersÀttningen, 13 § trafikskadelagen.

Maximibelopp

FrĂ„n ett fordons trafikförsĂ€kring utgĂ„r trafikskadeersĂ€ttning med anledning av en och samma hĂ€ndelse med högst 300 miljoner kr, 14 § trafikskadelagen. Är flera fordon inblandade, stĂ„r lika mĂ„nga begrĂ€nsningsbelopp till förfogande vid en och samma trafikolycka som antal fordon.

OförsÀkrade fordon

För svenska statens fordon behöver trafikförsÀkring inte tecknas, 3 § trafikskadelagen. Motsvarande gÀller i frÄga om vissa fordon som tillhör en frÀmmande stat. TrafikskadeersÀttning utges i dessa fall av svenska staten, 15 § trafikskadelagen.

Motordrivna fordon frÄn stater som Àr anslutna till det s.k. gröna-kort-systemet samt fordon frÄn stater som Àr medlemmar i EU

30

SOU 2008:78 Trafikskadelagen

eller har ingÄtt sÀrskild överenskommelse pÄ trafikförsÀkringsomrÄdet med EU har med stöd av 4 § 2 trafikskadelagen undantagits frÄn trafikförsÀkringsplikten. För skador som dessa fordon orsakar i Sverige svarar trafikförsÀkringsbolagen solidariskt genom TrafikförsÀkringsföreningen, 16 § första stycket trafikskadelagen. TrafikskadeersÀttning till skadade förare och passagerare i utlÀndska motorfordon lÀmnas av TrafikförsÀkringsföreningen, som sedan vad gÀller skadade passagerare kan ÄterkrÀva ersÀttningen frÄn den utlÀndske försÀkringsgivaren eller frÄn TrafikförsÀkringsföreningens motsvarighet i motorfordonets hemland. Om den skadade föraren saknar egen förarplatsförsÀkring, kan TrafikförsÀkringsföreningen dÀremot inte ÄterkrÀva ersÀttning som föreningen betalat till honom.

Om ett motordrivet fordon trots försÀkringsplikten saknar trafikförsÀkring, fÄr den skadade vÀnda sig med sina krav pÄ ersÀttning till TrafkförsÀkringsföreningen, 16 § andra stycket trafikskadelagen.

Om ett motordrivet fordon som orsakar skada inte kan identifieras, t.ex. dÀrför att föraren har smitit frÄn olycksplatsen, lÀmnas trafikskadeersÀttning av TrafikförsÀkringsföreningen, 16 § tredje stycket trafikskadelagen. I rÀttsfallet NJA 2006 s. 721 har Högsta domstolen uttalat sig om beviskravet i en sÄdan situation. För bifall till den skadelidandes talan krÀvs att det framstÄr som klart mer sannolikt att skadeorsaken varit den som den skadelidande uppgivit Àn att orsaken varit en annan.

3.6SkadestÄnd i stÀllet för trafikskadeersÀttning

Det Àr enligt 18 § trafikskadelagen möjligt för den skadelidande att

–i stĂ€llet för att krĂ€va trafikskadeersĂ€ttning frĂ„n försĂ€kringsbolaget

–krĂ€va skadestĂ„nd av den som har varit vĂ„llande till en skada. Tanken bakom trafikskadelagen Ă€r dock att det Ă€r trafikförsĂ€kringskollektivet som ska bĂ€ra kostnaderna för skador i följd av trafik. Denna regel motverkar detta syfte men ordningen Ă„terstĂ€lls genom regeln om subrogation i 19 § trafikskadelagen. Den skadestĂ„ndskyldige kan krĂ€va försĂ€kringsbolaget pĂ„ det skadestĂ„nd som han har utgivit till den skadelidande och som avser skador som omfattas av trafikskadelagen. Den som utgett skadestĂ„nd kan dock inte fĂ„ det som försĂ€kringsgivaren hade kunnat Ă„terkrĂ€va frĂ„n skadevĂ„llaren, om denne hade orsakat skadan uppsĂ„tligen, genom grov

31

Trafikskadelagen SOU 2008:78

vÄrdslöshet eller vÄrdslöshet jÀmte rattfylleri eller grovt rattfylleri, 20 § trafikskadelagen.

ÅterkravsrĂ€tten enligt 19 § innebĂ€r att den skadestĂ„ndskyldige intrĂ€der i den skadelidandes rĂ€tt till trafikskadeersĂ€ttning. Den skadestĂ„ndsskyldige kan alltsĂ„ inte fĂ„ mer Ă€n vad den skadelidande skulle ha fĂ„tt i trafikskadeersĂ€ttning. Det finns ytterligare en begrĂ€nsning. Har den skadelidandes rĂ€tt till trafikskadeersĂ€ttning bortfallit pĂ„ grund av omstĂ€ndigheter som intrĂ€ffat efter skadehĂ€ndelsen, t.ex. preskription, kan den skadelidande i regel inte i stĂ€llet rikta ansprĂ„k pĂ„ skadestĂ„nd om inte sĂ€rskilda skĂ€l föreligger, 18 § första stycket trafikskadelagen.

32

4Svenska jÀgareförbundets förslag till nytt ersÀttningssystem

Svenska JÀgareförbundet har i brev den 28 augusti 2006 till Jordbruksdepartementet föreslagit ett system för schablonersÀttning med följande utformning.

Djur björn Àlg övriga ersÀttnings-
      berÀttigande arter
ErsÀttning per eftersöksekipage 2 000 kr 800 kr 500 kr
med hund, oavsett nedlagd tid,    
reseavstÄnd, antal personer och    
hundar      

Pris per kontaktperson: 50 kr per eftersökssituation med tillÀgg 50 kr om viltolycksplatsen mÄste besökas för att faststÀlla exakta lÀget.

ErsÀttningsansprÄk ska som i dag stÀllas till polismyndigheten och villkoret för att ersÀttning ska betalas ut Àr att viltolycksrapport bilÀggs.

Svenska JÀgareförbundet har vidare anfört att de sÀrskilda förhÄllanden som gÀller i Norrbottens lÀn med stora geografiska avstÄnd kan föranleda sÀrskilt hÀnsynstagande. Förbundet har hemstÀllt om att fÄ Äterkomma med en differentiering av ersÀttningsnivÄn i det avseendet.

Samtidigt med förslaget hemstĂ€ller Svenska JĂ€gareförbundet att ersĂ€ttningen till eftersökspersonal inklusive kontaktmĂ€nnen för denna samhĂ€llsnyttiga insats betraktas som en kostnadsersĂ€ttning för att bestrida kostnader för utrustning som vapen, hund och övrig eftersöksutrustning samt nedlagda kostnader för telefon och transporter. Det kan enligt förbundet inte vara rimligt att denna ”ersĂ€ttning” som understiger de faktiska kostnaderna ska beskattas och inte heller att uppdraget ska betraktas som ett arbetstagarförhĂ„llande.

33

Svenska jÀgareförbundets förslag till nytt ersÀttningssystem SOU 2008:78

Svenska JĂ€gareförbundet framför avslutningsvis sin bestĂ€mda uppfattning att ifrĂ„gavarande kostnader fortsĂ€ttningsvis inte ska belasta ViltvĂ„rdsfonden. Det mĂ„ste enligt förbundet betraktas som bĂ„de ologiskt och oskĂ€ligt att jĂ€garna ska ersĂ€tta ”sig sjĂ€lva” för en frĂ„n samhĂ€llets sida mycket angelĂ€gen verksamhet. JĂ€garnas insatser i detta avseende innebĂ€r dessutom ett mycket stort mĂ„tt av ideella insatser vilket medför stora besparingar för samhĂ€llet. JĂ€gareförbundet anser sĂ„ledes att viltolycksverksamheten ska bestridas med allmĂ€nna medel och att ersĂ€ttningen till den som arbetar med eftersöksverksamheten Ă€ven fortsĂ€ttningsvis ska administreras av polismyndigheten.

Kostnaden för ett nytt ersÀttningssystem

Svenska JÀgareförbundet gör följande bedömning av kostnaderna för det föreslagna systemet.

Antalet engagerade jÀgare och kontaktmÀn Àr nÀrmare 6 000 i hela landet. Dessa kontaktas vid omkring 90 procent av alla viltolyckor, vilket innebÀr omkring 30 000 fall. Av dessa utgör 25 000 rÄdjur, 4 000 Àlgar och 1 000 av olyckor med hjort, vildsvin och stora rovdjur.

Svenska JÀgareförbundet föreslÄr att de viltarter betrÀffande vilka kostnaden för eftersök ersÀtts ska utökas med arterna rÄdjur, vildsvin och mufflonfÄr.

Om kontaktmÀnnen begÀr grundersÀttning i samtliga fall och tillÀggsersÀttning i 1/3 av fallen innebÀr det 1,5 miljoner kr (30 000 olyckor x 50 kr) plus 0,5 Mkr (10 000 olyckor x 50 kr).

I dag saknas statistik avseende genomförda eftersök med hund men Svenska JÀgarförbundet uppskattar att detta sker i maximalt 1/3 av antalet anmÀlda viltolyckor. Detta innebÀr en uppskattad siffra pÄ 5 miljoner kr (10 000 olyckor x 500 kr).

Den totala kostnaden för ersÀttning vid viltolyckor skulle dÀrmed uppgÄ till omkring 7 miljoner kr enligt Svenska JÀgarförbundets förslag.

34

5Departementspromemorian Eftersök av trafikskadat vilt (Ds2008:35)

Jordbruksdepartementet har i promemorian Eftersök av trafikskadat vilt (Ds 2008:35) föreslagit att den nuvarande frivilliga verksamheten med uppspÄrning och avlivning av vilt som har skadats vid sammanstötning med motorfordon, eftersök, regleras nÀrmare. Det föreslagna systemet beskrivs enligt följande. Polisen har ett huvudansvar för organisation och samordning av verksamheten och svarar för föreskrifter om polismyndighetens medverkan vid eftersök. NaturvÄrdsverket ges rÀtt att meddela föreskrifter rörande sjÀlva eftersöket. Efter det att en anmÀlan om intrÀffad viltolycka har kommit till polisen kan polisen ge ett uppdrag om eftersök. Liksom nÀr det gÀller skadskjutet vilt fÄr eftersök ske pÄ annans mark. Polisen ska om möjligt underrÀtta berörd markÀgare eller jaktrÀttshavare om beslutet. Straffsanktionen för underlÄtenhet att anmÀla en kollision mellan motorfordon och vilt utvidgas till att avse Àven tillfÀllen nÀr nÄgon skada pÄ djuret inte har kunnat konstateras. UnderlÄtenhet att mÀrka ut viltolycksplats straffsanktioneras. KostnadsersÀttning för eftersök av trafikskadat vilt lÀmnas tills vidare ur viltvÄrdsfonden.

I promemorian lÀmnas Àven förslag till författningsreglering.

35

6 ÖvervĂ€ganden

6.1Bör ersÀttning för eftersök betalas ur trafikförsÀkringen?

Utredningens bedömning: ErsÀttning för kostnader i samband med eftersök av trafikskadat vilt bör inte utges frÄn trafikförsÀkringen.

Den frÄga som JÀgareförbundets framstÀllning aktualiserar Àr huruvida trafikförsÀkringen bör ersÀtta kostnaden för eftersök av vilt som sker pÄ föranstaltande av polismyndighet. Det handlar alltsÄ om sÄdana kostnader som regleras i 39 § jaktförordningen, dvs. kostnader som uppkommer nÀr polismyndigheten fullgör vissa Äligganden enligt jaktlagstiftningen.

Det Àr inte en uppgift för utredningen att ta stÀllning till vilka kostnader som nÀrmare bestÀmt ska omfattas av en eventuell reglering, inte heller hur stora ersÀttningarna ska vara. Dessa frÄgor bereds i Jordbruksdepartementet och behandlas i den i avsnitt 5 beskrivna departementspromemorian.

FrÄn trafikförsÀkring betalas ersÀttning för skada i följd av trafik med motordrivet fordon (trafikskadeersÀttning). Endast personskada och sakskada ersÀtts, dÀremot inte ren förmögenhetsskada. NÀr ersÀttningen bestÀms tillÀmpas 5 kap. skadestÄndslagen.

Begreppet sakskada definieras inte i skadestÄndslagen. I första hand syftar begreppet pÄ genom fysiska medel direkt tillfogad skada pÄ fysiska föremÄl, vare sig dessa Àr fast egendom eller lösa saker. SkadestÄnd med anledning av sakskada omfattar enligt 5 kap. 7 § skadestÄndslagen ersÀttning för

‱sakens vĂ€rde

‱annan kostnad till följd av skadan

‱inkomstförlust eller intrĂ„ng i nĂ€ringsverksamhet.

37

ÖvervĂ€ganden SOU 2008:78

Av paragrafen framgĂ„r inte vilka som tillhör kretsen av dem som Ă€r berĂ€ttigade till ersĂ€ttning i anledning av en sakskada. Även annan Ă€n Ă€garen till ett skadat föremĂ„l kan vara ersĂ€ttningsberĂ€ttigad, t.ex. en nyttjanderĂ€ttshavare eller en innehavare av annan begrĂ€nsad sakrĂ€tt.

Vilda djur Ă€r i och för sig saker i skadestĂ„ndsrĂ€ttslig mening. Skada pĂ„ vilt Ă€r dock inte skadestĂ„ndsgrundande – med det undantag som framgĂ„r av rĂ€ttsfallet NJA 1995 s. 249 (ersĂ€ttning till staten för fridlyst djurarts bevarande) – eftersom det inte finns nĂ„gon skadelidande som Ă€r ersĂ€ttningsberĂ€ttigad. Kostnad för eftersök av skadat vilt grundar dĂ€rför inte rĂ€tt till skadestĂ„nd enligt 5 kap. 7 § skadestĂ„ndslagen. Redan pĂ„ grund hĂ€rav kan enligt gĂ€llande regler inte heller trafikskadeersĂ€ttning komma i frĂ„ga. Det kan tillĂ€ggas att rĂ€tten till skadestĂ„nd för sakskada begrĂ€nsas av principen att tredjemansskada inte ersĂ€tts. Det Ă€r bara den som drabbas omedelbart av en sakskada som har rĂ€tt till ersĂ€ttning för skadan.1

Trafikskadelagen syftar till att ge individuell ersÀttning pÄ skadestÄndsrÀttslig grund till den som drabbas av personskada eller sakskada i följd av trafik med motordrivet fordon. Den ersÀttning som nu diskuteras har annan karaktÀr. Det Àr frÄga om betalning till den som i ett allmÀnt intresse verkar i eftersök av trafikskadat vilt. En reglering som gör ersÀttning för eftersök till en del av trafikförsÀkringen ger dÀrför upphov till en mÀngd problem av sÄvÀl författningsteknisk som praktisk natur. Det blir oklart i vilken utstrÀckning försÀkringsavtalslagens (2005:104) bestÀmmelser om t.ex. försÀkringsersÀttning och reglering av försÀkringsfall blir tilllÀmpliga pÄ utbetalningar av ersÀttning för eftersök. Det skapar ocksÄ oklarhet i grÀnsöverskridande fall, med hÀnsyn till att trafikförsÀkring som tecknas i andra lÀnder inte torde omfatta sÄdan ersÀttning.

Starka systematiska skÀl talar sÄledes mot att eftersökskostnader ersÀtts ur trafikförsÀkringen och utredningen vill inte föreslÄ en sÄdan reglering. Om en annan lösning Àn den nuvarande, dvs. att kostnader för eftersök ersÀtts ur ViltvÄrdsfonden, ska vÀljas ligger det nÀrmare till hands att söka en annan offentlig finansiering t.ex. över statsbudgeten.

Det hittills anförda innebÀr inte att det Àr omöjligt att lÄta trafikförsÀkringen omfatta eftersök av trafikskadat vilt. Det ligger naturligtvis i lagstiftarens makt att sÀtta sig över systematiska hin-

1 Se Bengtsson m.fl., SkadestÄndslagen 3 uppl. 2008 s. 40.

38

SOU 2008:78 ÖvervĂ€ganden

der och föreskriva att trafikförsÀkringen ska ersÀtta kostnader för eftersök av trafikskadat vilt. En sÄdan lagstiftningsuppgift Àr emellertid inte okomplicerad. I det följande lÀmnar utredningen synpunkter pÄ hur en sÄdan lagreglering skulle kunna ske.

6.2ÖvervĂ€ganden betrĂ€ffande en reglering av rĂ€tt till ersĂ€ttning för eftersök av trafikskadat vilt

6.2.1AllmÀnna utgÄngspunkter

Trafikskadelagen bygger pÄ att en enskild skadelidande kan begÀra ersÀttning frÄn ett fordons trafikförsÀkring. Den systematiken bör behÄllas Àven betrÀffande ersÀttning för eftersök av trafikskadat vilt. Det sagda innebÀr att det Àr den jÀgare som haft kostnader hÀrför som fÄr begÀra ersÀttning frÄn det sammanstötande fordonets trafikförsÀkring. Av förenklingsskÀl bör dock kontaktpersonen för eftersöket kunna begÀra ersÀttning för hela jaktlagets kostnader och sedan fördela pengarna till de olika deltagarna.

Det bör uppmÀrksammas att det kan finnas en risk för att en sÄdan ordning som nu angetts minskar viljan att underrÀtta polismyndigheten om viltolyckor. Det hÀnger samman med att fordonsÀgaren kan förlora i bonusklass vid utbetalning ur fordonets trafikförsÀkring. Det kan heller inte uteslutas att försÀkringstagaren i vissa fall kan komma att fÄ vidkÀnnas en sjÀlvrisk vid sÄdan utbetalning. Utredningen vill dock inte skissera nÄgon annan metod för ersÀttning i enskilda fall dÄ varje sÄdan skulle te sig Àn mindre systematiskt naturlig.

6.2.2Vilken författningsnivÄ krÀvs?

En grundlÀggande frÄga Àr vilken författningsnivÄ som krÀvs för en reglering av en rÀtt för den som pÄ uppdrag av polismyndighet eftersöker trafikskadat vilt att erhÄlla ersÀttning ur trafikförsÀkringen för kostnader i samband med eftersöket.

Föreskrifter om enskildas ekonomiska förhÄllanden inbördes meddelas enligt 8 kap. 2 § regeringsformen genom lag. NÄgon möjlighet för riksdagen att till regeringen delegera normgivningen pÄ ifrÄgavarande omrÄde finns inte. En föreskrift om att ersÀttning för

39

ÖvervĂ€ganden SOU 2008:78

eftersök av trafikskadat vilt ska betalas ur trafikförsÀkringen mÄste dÀrför tas in i en av riksdagen beslutad lag.

FrÄgan kan emellertid stÀllas om Àven ersÀttningens storlek mÄste regleras i lag. Regeringen fÄr nÀmligen enligt 8 kap. 13 § 1 regeringsformen genom förordning besluta föreskrifter om verkstÀllighet av lag. ErsÀttningsnivÄerna kan behövas Àndras frÄn tid till annan och det skulle medföra uppenbara praktiska fördelar av sÄdana Àndringar kunde beslutas av regeringen utan riksdagens medverkan. Om vad föreskrifter angÄende verkstÀllighet av lag fÄr innehÄlla anförde föredragande departementschefen bl.a. följande i förarbetena till regeringsformen.2

Med föreskrifter om verkstĂ€llighet av lag bör enligt min mening i första hand förstĂ„s tillĂ€mpningsföreskrifter av rent administrativ karaktĂ€r. I viss utstrĂ€ckning torde det emellertid vara ofrĂ„nkomligt att tillĂ„ta, att regeringen med stöd av sin behörighet att besluta verkstĂ€llighetsföreskrifter i materiellt hĂ€nseende ”fyller ut” en lag, Ă€ven om lagen i och för sig skulle befinna sig inom det obligatoriska lagomrĂ„det. En förutsĂ€ttning för att regeringen skall fĂ„ göra detta mĂ„ste emellertid vara, att den lagbestĂ€mmelse som skall kompletteras Ă€r sĂ„ detaljerad att regleringen inte tillförs nĂ„got vĂ€sentligt nytt genom den av regeringen beslutade föreskriften. I verkstĂ€llighetsföreskriftens form fĂ„r sĂ„ledes inte beslutas om nĂ„got som kan upplevas som ett nytt Ă„lĂ€ggande för enskilda eller om nĂ„got som kan betraktas som ett tidigare ej föreliggande ingrepp i enskildas personliga eller ekonomiska förhĂ„llanden.

Inom det obligatoriska lagomrÄdet anses verkstÀllighetsföreskrifter sÄ lÄngt möjligt böra undvikas för utfyllnad av privatrÀttsliga och centralt straffrÀttsliga lagregler. PÄ privatrÀttens omrÄde förekommer ocksÄ verkstÀllighetsföreskrifter mycket sparsamt och regeringsförslag med möjlighet att komplettera privatrÀttsliga bestÀmmelser med materiella verkstÀllighetsföreskrifter har mött ett visst motstÄnd frÄn lagrÄdets sida.3

RÀckvidden av regeringens rÀtt att meddela verkstÀllighetsföreskrifter har ifrÄgasatts i olika sammanhang. Ett lagstiftningsÀrende som har intresse i sammanhanget Àr tillkomsten av lagen (1981:739) om ersÀttning för inkassokostnader m.m.4 I 4 § första stycket i den lagen anges att ersÀttningsskyldighet enligt vissa bestÀmmelser i lagen gÀller endast kostnader som har varit skÀligen pÄkallade för att ta tillvara borgenÀrens rÀtt. I andra stycket av

2Prop. 1973:90 s. 211.

3Se H. Strömberg, Normgivningsmakten enligt 1974 Ärs regeringsform, 3 uppl. 1999, s. 129 ff.

4Prop. 1980/81:10.

40

SOU 2008:78 ÖvervĂ€ganden

samma paragraf anges att ersÀttning utgÄr med skÀligt belopp enligt vad regeringen föreskriver. I förordningen (1981:1057) om ersÀttning för inkassokostnader m.m. föreskrivs att ersÀttning enligt nÀmnda lag lÀmnas, om det inte finns skÀl för annat, med högst vissa belopp för olika ÄtgÀrder. Regeringens förslag till lagstiftning hade bl.a. föregÄtts av en remissbehandling avseende en departementspromemoria med förslag till sÄdan reglering som nyss beskrivits. DÀrvid hade RÀttegÄngsutredningen i sitt remissvar anfört att promemorieförslaget med hÀnsyn till regeringsformens bestÀmmelser om lagstiftningsmakten inte var invÀndningsfritt. Utredningen menade att den föreslagna bestÀmmelsen att regeringen bestÀmmer om ersÀttningens storlek knappast har tÀckning i regeringsformens bestÀmmelser.5 Föredragande statsrÄdet anförde emellertid följande i sin motivering till förslaget.6

Jag föreslĂ„r dĂ€rför att det i den nya lagen tas in en bestĂ€mmelse som innebĂ€r att ersĂ€ttning för de olika ersĂ€ttningsgilla indrivningsĂ„tgĂ€rderna utgĂ„r med skĂ€ligt belopp och att det fĂ„r ankomma pĂ„ regeringen att meddela nĂ€rmare bestĂ€mmelser om ersĂ€ttningsbeloppens storlek. Dessa bestĂ€mmelser fĂ„r karaktĂ€ren av sĂ„dana verkstĂ€llighetsföreskrifter till lagen som avses i 8 kap. 13 § första stycket 1 regeringsformen och som alltsĂ„ fĂ„r meddelas av regeringen. -- Den sĂ„lunda föreslagna regleringen innebĂ€r, i förening med vad jag har föreslagit i föregĂ„ende avsnitt, att den nya lagen kommer att innehĂ„lla alla grundlĂ€ggande förutsĂ€ttningar för gĂ€ldenĂ€rens skyldighet att ersĂ€tta borgenĂ€rens indrivningskostnader, medan regeringen avses meddela endast vissa bestĂ€mmelser om ersĂ€ttningsbeloppens storlek för normala fall. Denna ordning överensstĂ€mmer med den som gĂ€ller enligt 17 § konsumentkreditlagen (1977:981, Ă€ndrad senast 1978:866) och 9 § lagen (1978:599) om avbetalningsköp mellan nĂ€ringsidkare m. fl. (Ă€ndrad senast 1978:867) i frĂ„ga om en borgenĂ€rs rĂ€tt att i mĂ„l om handrĂ€ckning för Ă„tertagande av vara tillgodorĂ€kna sig ersĂ€ttning för eget arbete m. m. Med anledning av vad rĂ€ttegĂ„ngsutredningen har anfört i sitt remissyttrande kan framhĂ„llas att frĂ„gan om det grundlagsenliga i en författningsreglering av den hĂ€r ifrĂ„gavarande innebörden ingĂ„ende belystes i samband med tillkomsten av de bĂ„da sistnĂ€mnda lagarna (se prop. 1976/77:123 s. 132 f, 183, 357–359 och 372 samt prop. 1977/78:142 s. 95. 159–163 och 166). Det saknas skĂ€l att i detta sammanhang frĂ„ngĂ„ den stĂ„ndpunkt som dĂ„ intogs av regeringen och riksdagen.

5A. prop. s. 102.

6A. prop. s. 103.

41

ÖvervĂ€ganden SOU 2008:78

LagrÄdets majoritet yttrade följande betrÀffande ifrÄgavarande bestÀmmelse.7

I andra stycket av förevarande paragraf stadgas att ersÀttning utgÄr med skÀligt belopp enligt vad regeringen nÀrmare föreskriver. Regeln innebÀr att det skall ankomma pÄ regeringen att ange vad som utgör en skÀlig kostnadsersÀttning. FrÄgan i vad mÄn enligt RF en sÄdan uppgift kan ankomma pÄ regeringen har tidigare aktualiserats pÄ snarlika ÀmnesomrÄden som det i förevarande lagstiftningsÀrende. HÀr mÄ hÀnvisas till prop. 1976/77:123 med förslag till konsumentkreditlag och prop. 1977/78:142 med förslag till lag om avbetalningsköp mellan nÀringsidkare m.fl. Flertalet av ledamöterna i de lagrÄd, som avgivit yttranden i berörda lagstiftningsÀrenden, mÄste anses ha mer eller mindre klart angivit, att RF icke medger att uppgift av förut angiven art ankommer pÄ regeringen. I bÄda lagstiftningsÀrendena har emellertid riksdagen antagit lagar som innebÀr att sÄdan behörighet ansetts kunna tillkomma regeringen. Med hÀnsyn till det anförda synes det inte meningsfullt att i detta Àrende taga upp ifrÄgavarande spörsmÄl till en allsidig belysning. Det mÄ endast erinras om att frÄgan, huruvida föreskrifter, som regeringen utfÀrdar i enlighet med en regel sÄdan som den i andra stycket upptagna, Àger rÀttslig giltighet, stÄr öppen, intill dess spörsmÄlet prövats av domstol i mÄl om bestÀmmande av sÄdan kostnadsersÀttning som det hÀr gÀller.

Det finns ett begrÀnsat antal rÀttsfall frÄn Högsta domstolen och RegeringsrÀtten vad gÀller innebörden av begreppet verkstÀllighetsföreskrifter. SÄ har t.ex. RegeringsrÀtten i ett antal avgöranden anvÀnt lagprövningsrÀtten och underkÀnt myndighetsföreskrifter som gÄtt utöver vad myndigheten fÄtt föreskriva i form av verkstÀllighetsföreskrifter.8

FrÄgan om ersÀttningens storlek vid eftersök av vilt Àr inte helt lik regleringen av ersÀttning för inkassokostnader. I sistnÀmnda fall Àr ett uttalat syfte med regleringen att skydda gÀldenÀrer mot alltför höga inkassokostnader. Det handlar om att regeringen inom mycket begrÀnsade ramar bestÀmmer en skÀlig (inte för hög) ersÀttningsnivÄ. I fallet med ersÀttning för kostnader vid eftersök handlar det i stÀllet om att allmÀnt bestÀmma en ersÀttningsnivÄ för ersÀttning som en enskild ska ha rÀtt att begÀra av en annan enskild. NÄgon av principiella skÀl betingad begrÀnsning i ersÀttningsnivÄn finns inte. Det finns mot bakgrund av det anförda anledning att bedöma utrymmet för att reglera ersÀttningsnivÄn vid eftersök av vilt genom verkstÀllighetsföreskrifter som ytterst begrÀnsat, om

7A. prop. s. 329 f.

8Se t.ex. RÅ 1997 ref. 50 och RÅ 2002 ref. 98.

42

SOU 2008:78 ÖvervĂ€ganden

det över huvud taget Àr möjligt. Utredningens slutsats blir dÀrför att Àven bestÀmmelser om ersÀttningens storlek vad gÀller eftersök av vilt krÀver lagform.

6.2.3En ordning för ersÀttning vid eftersök av trafikskadat vilt

Polismyndighetens roll

I departementspromemorian Eftersök av trafikskadat vilt (Ds 2008:35) som beskrivits i avsnitt 5 föreslÄs att polismyndigheten ges möjlighet att besluta om eftersök av vilt som varit inblandat i sammanstötning med motorfordon. Det innebÀr en formalisering av vad som i dag sker pÄ frivillig vÀg. Enligt promemorian bör förslaget lÀmpligen genomföras genom införande av en ny paragraf, 28 a §, i jaktlagen. Polismyndigheten bör genom denna fÄ möjlighet att vidta de ÄtgÀrder som behövs för att vilt som har varit inblandat i en sammanstötning med motorfordon ska kunna spÄras upp och avlivas. I detta ligger att polismyndigheten fÄr befogenhet att besluta om uppdrag att spÄra upp och avliva vilt Àven pÄ annans mark. En eftersökspatrull kan dÀrigenom ges i uppdrag att vidta de ÄtgÀrder som behövs för att spÄra upp och avliva viltet. Polismyndigheten kan vid behov ange villkor för uppdraget, sÄsom att detta ska genomföras utan anvÀndande av lampor eller motorfordon.

Utredningen har tagit departementspromemorians förslag som utgÄngspunkt för en reglering av ersÀttning vid eftersök av trafikskadat vilt.

Vilka djurarter kan det ersÀttningsberÀttigade eftersöket avse?

Enligt nuvarande bestÀmmelser ersÀtts kostnader för eftersök endast nÀr ett djur som tillhör kategorin statens vilt har pÄkörts. ErsÀttningen utges dÀrvid frÄn ViltvÄrdsfonden. I det hÀr skisserade systemet för ersÀttning för eftersök av trafikskadat vilt utökas den grupp av djurarter för vilka ett ersÀttningsgillt eftersök kan ske. ErsÀttningen utges dessutom, till skillnad frÄn i dag, frÄn trafikförsÀkringen. De djurarter som enligt departementspromemorian ska omfattas av ett nytt ersÀttningssystem motsvarar de arter som anges i 40 § jaktförordningen (1987:905). I den bestÀmmelsen stadgas en skyldighet att mÀrka ut den plats dÀr en trafikolycka med

43

ÖvervĂ€ganden SOU 2008:78

vissa angivna djur Àgt rum och Àven att underrÀtta polismyndighet om olyckan. Urvalet i 40 § jaktförordningen grundas pÄ erfarenhet av vilka arter som normalt har möjlighet att överleva en sammanstötning med motordrivet fordon och dÀr dessutom eftersök kan förvÀntas leda till att djuret hittas. De ifrÄgavarande djurarterna Àr björn, varg, jÀrv, lo, Àlg, hjort, rÄdjur, utter, vildsvin, mufflonfÄr och örn.

För vilka kostnader lÀmnas ersÀttning?

Det torde inte ligga i utredningens uppdrag att nÀrmare ta stÀllning till vilka kostnader vid eftersök som bör vara ersÀttningsbara och till vilken storlek.

Svenska JĂ€gareförbundet har, som beskrivits i avsnitt 4 föreslagit ett schabloniserat system dĂ€r kostnadsersĂ€ttning lĂ€mnas per eftersök oavsett antalet deltagande personer, antal deltagande hundar, nedlagd tid och reseavstĂ„nd. I departementspromemorian har Jordbruksdepartementet i princip stĂ€llt sig bakom förslaget. Den i betĂ€nkandet skisserade lösningen för ersĂ€ttning bygger – utan egna övervĂ€ganden i den delen – pĂ„ förslaget i departementspromemorian. Enligt denna bör ersĂ€ttningen för eftersök av björn, varg, jĂ€rv och lo vara 2 000 kr, för Ă€lg och vildsvin 800 kr och för övriga ersĂ€ttningsberĂ€ttigade arter 500 kr. Överstiger resan till eftersöket 50 km enkel vĂ€g bör dock sĂ€rskild reseersĂ€ttning lĂ€mnas. Detta har frĂ€mst sin aktualitet i Norrbottens lĂ€n. För kontaktperson bör ersĂ€ttningen vara 200 kr per eftersökssituation. Om kontaktpersonen mĂ„ste Ă„ka ut för att lokalisera platsen för kollisionen för att kunna kalla in rĂ€tt eftersöksekipage bör ersĂ€ttningen vara ytterligare 200 kr.

Vem Àr ersÀttningsskyldig?

Huvudregeln bör vara att det Àr trafikförsÀkringen för det fordon som sammanstött med djuret som ska betala ersÀttning för eftersök. NÀr det t.ex. handlar om oförsÀkrade eller okÀnda fordon eller nÀr fler Àn ett fordon varit inblandade i olyckan, bör sÄ lÄngt möjligt de regler i trafikskadelagen tillÀmpas som gÀller betrÀffande trafikskadeersÀttning. En redogörelse för vad som sÄlunda gÀller har lÀmnats i avsnitt 3.

44

SOU 2008:78 ÖvervĂ€ganden

Eftersom statens fordon inte Àr trafikförsÀkringspliktiga (se avsnitt 3.4 och 3.5) kommer Kammarkollegiet, som handlÀgger frÄgor om ersÀttning för skador i följd av trafik nÀr sÄdana fordon Àr inblandade att fÄ handlÀgga frÄgor om ersÀttning Àven för kostnader för eftersök av trafikskadat vilt som sammanstött med statens fordon.

Ansökan m.m.

Av förenklingsskÀl bör kontaktpersonen vara den som hos försÀkringsbolaget, TrafikförsÀkringsföreningen eller Kammarkollegiet gör ansökan om ersÀttning för samtliga ersÀttningsgilla kostnader i samband med eftersöket. Om dennes ansökan av nÄgon anledning inte innehÄller en begÀran om ersÀttning för en annan deltagares kilometerkostnader bör sistnÀmnda person sjÀlv kunna ansöka om ersÀttning.

Ansökan bör ske pÄ en sÀrskild blankett som utarbetas i samrÄd mellan trafikförsÀkringsbranschen och Nationella ViltolycksrÄdet och tillhandahÄlls av polismyndigheten.

Vem fÄr ersÀttning?

För de individuella kostnaderna för kontaktperson och för fÀrd med bil betalas ersÀttningen givetvis ut till den som haft kostnaden. Det sÀrskilda schablonbeloppet för varje eftersök, vars nivÄ beror pÄ vilken djurart det handlar om, bör betalas ut till kontaktpersonen för överenskommen fördelning mellan eftersöksgruppens deltagare.

Lagtext

Ett utkast till lagtext och författningskommentar finns i bilaga 2 till betÀnkandet.

45

Bilaga 1

Kommittédirektiv

Överföring av vissa socialförsĂ€kringsutgifter Dir.
till trafikförsÀkringen 2007:53
   

Beslut vid regeringssammantrÀde den 3 april 2007.

Sammanfattning av uppdraget

En sÀrskild utredare skall lÀmna förslag till utformningen av regler som möjliggör en överföring av vissa socialförsÀkringsutgifter till trafikförsÀkringen.

En utgÄngspunkt skall vara att den som skadas i en trafikolycka alltid skall vara tillförsÀkrad minst den ersÀttning som han eller hon skulle ha haft rÀtt till frÄn den allmÀnna försÀkringen, om skadan uppkommit pÄ nÄgot annat sÀtt.

Utredaren skall övervÀga vem som skall vara ansvarig för att ersÀtta den drabbade under den tid som en utredning av orsakerna till skadan genomförs och hur det slutliga ansvaret mellan försÀkringsbolag och den allmÀnna försÀkringen skall regleras i sÄdana fall.

Utredaren skall precisera trafikförsÀkringens ansvar för rehabilitering av trafikskadade, sÀrskilt med hÀnsyn till arbetsgivarens rehabiliteringsansvar, hÀlso- och sjukvÄrdens ansvar för den medicinska rehabiliteringen samt FörsÀkringskassans ansvar att samordna rehabiliteringen.

Utredaren skall vidare övervÀga möjligheten att trafikförsÀkringen Àven skall omfatta kostnaden för eftersök av trafikskadat vilt.

Vid övervÀgandena skall utredaren sÀrskilt beakta förutsÀttningar för samverkan mellan privat verksamhet och offentlig, sekretessregler, tekniska förutsÀttningar för överföring av information, tillsyn och ansvar. Reglerna skall utformas sÄ att enskilda tillförsÀkras ett gott skydd för sin personliga integritet.

47

Bilaga 1 SOU 2008:78

Utredaren skall Àven övervÀga i vilken ordning tvister om ersÀttning enligt trafikskadelagen skall prövas och om sÀrskilda processregler bör införas.

Vidare skall utredaren lÀmna de förslag till författningsÀndringar som behövs samt noga redovisa praktiskt genomförbara lösningar över hur de administrativa system som kommer att krÀvas för att genomföra förslagen kan utformas. Utredaren skall hÀrvid beakta EG-rÀttsliga aspekter.

Utredaren skall redovisa uppdraget senast den 30 april 2008.

Bakgrund och utgÄngspunkter

Enligt Statistiska centralbyrÄns uppgifter om vÀgtrafikskador rapporterades under Är 2005 drygt 18 000 trafikolyckor med personskada i Sverige. I dessa olyckor dog drygt 400 personer, knappt 4 000 personer skadades svÄrt och drygt 22 000 skadades lindrigt enligt polisens bedömning. I jÀmförelse med Är 2004 ökade antalet trafikolyckor med personskada nÄgot.

Enligt uppgifter frĂ„n Sveriges FörsĂ€kringsförbund har antalet trafikskadade ökat stadigt sedan början av 1990-talet. FrĂ„n omkring 35 000 anmĂ€lda personskador per Ă„r i början av 1990-talet Ă€r antalet nu uppe i knappa 50 000. Ökningen av antalet personskador i trafiken beror enligt förbundet till stor del pĂ„ en ökning av antalet anmĂ€lda whiplashskador. Whiplashkommissionen konstaterar i sin slutrapport Ă„r 2005 att mer Ă€n 30 000 personer anmĂ€ler nackbesvĂ€r efter trafikskada till försĂ€kringsbolag varje Ă„r. För alla andra skadetyper sĂ„som skallskador, frakturer och ryggmĂ€rgsskador har antalet i stĂ€llet minskat.

I den officiella statistiken uppgÄr antalet skadade i trafiken sÄledes till omkring 26 000 personer per Är. Denna lÀgre siffra beror pÄ att hÀr ingÄr endast polisrapporterade skador, vilka Àr vÀsentligt fÀrre Àn skadeanmÀlningarna till försÀkringsbolagen. SamhÀllets kostnader för dessa olyckor Àr mycket stora, Àven om man bortser frÄn produktionsbortfall, personligt lidande och försÀmrad livskvalitet för de drabbade.

48

Bilaga 1

Trafikskadelagen

Enligt trafikskadelagen (1975:1410) skall det tecknas trafikförsÀkring för alla motordrivna fordon som inte Àr avstÀllda. FörsÀkringen ersÀtter bl.a. personskador som uppkommer i följd av trafik. Trafikskadelagen bygger pÄ principen att ersÀttning skall utges oavsett om nÄgon kan anses vÄllande till en olycka eller inte. Vid personskador bestÀms ersÀttningen enligt reglerna i 5 kap. skadestÄndslagen. Det innebÀr i princip att ersÀttningen skall ge full kompensation för inkomstbortfall till följd av skadan. Den skadelidande skall, i ekonomiskt hÀnseende, genom ersÀttningen försÀttas i samma lÀge som om skadan inte intrÀffat. Staten Àr inte skyldig att ha trafikförsÀkring för sina fordon. Om nÄgon trafikförsÀkring inte har tecknats ersÀtts dock skadan av staten.

TrafikförsÀkring fÄr meddelas av en försÀkringsgivare som har fÄtt tillstÄnd till det (koncession) enligt försÀkringsrörelselagen (1982:713). För utlÀndska försÀkringsgivare finns sÀrskilda bestÀmmelser i lagen (1998:293) om utlÀndska försÀkringsgivares och tjÀnstepensionsinstituts verksamhet i Sverige. ErsÀttning enligt trafikskadelagen bestÀms i dag, pÄ samma sÀtt som skadestÄnd, enligt nettometoden. Detta innebÀr att nÀr trafikskadeersÀttning faststÀlls avrÀknas sÄdan ersÀttning som den skadade har rÀtt till frÄn den allmÀnna försÀkringen och arbetsskadeförsÀkringen samt pension, sjuklön eller annan periodisk ersÀttning som betalas av arbetsgivaren. Den som betalar sÄdana förmÄner har inte nÄgon ÄterkravsrÀtt mot försÀkringen.

TrafikförsÀkringen ger ocksÄ ersÀttning för kostnader av olika slag som har uppkommit pÄ grund av skadan, till exempel patientavgifter/egenavgifter för sjukvÄrdskostnader och lÀkarbesök, resekostnader etc. ErsÀttning lÀmnas dock inte för sÄdana kostnader som den skadedrabbade kan fÄ ersatta frÄn FörsÀkringskassan. Ytterligare ersÀttning ges för ideell skada, det vill sÀga sveda och vÀrk, lyte och men samt sÀrskilda olÀgenheter till följd av skadan.

TrafikförsÀkringen Àr utformad sÄ att den garanterar att ersÀttning betalas Àven om fordonets Àgare inte har betalat sin premie. Detsamma gÀller om det inte gÄr att faststÀlla identiteten pÄ det fordon som har orsakat skadan. I sÄdana fall svarar samtliga försÀkringsgivare, som vid skadetillfÀllet hade tillstÄnd att meddela trafikförsÀkring, genom TrafikförsÀkringsföreningen solidariskt för ersÀttningen.

49

Bilaga 1 SOU 2008:78

Den allmÀnna sjukpenningförsÀkringen

Den som Àr försÀkrad för arbetsbaserade förmÄner enligt socialförsÀkringslagen (1999:788) har rÀtt till sjukpenning enligt lagen (1962:381) om allmÀn försÀkring om han eller hon har en sjukpenninggrundande inkomst (SGI) av eget arbete som uppgÄr till minst 24 procent av prisbasbeloppet. Vid berÀkning av SGI bortses inom sjukförsÀkringen frÄn inkomster som överstiger sju och en halv gÄnger gÀllande prisbasbelopp.

SjukpenningförsĂ€kringen har fyra ersĂ€ttningsnivĂ„er – hel, tre fjĂ€rdedels, halv och en fjĂ€rdedels sjukpenning.

Genom lagen (1991:1047) om sjuklön ansvarar arbetsgivaren för ersÀttningen de fjorton första dagarna i ett sjukfall.

ErsÀttningsnivÄn inom sjukpenning- och sjuklönesystemet Àr 80 procent av ersÀttningsunderlaget med undantag för den första dagen som utgör karensdag. Inom sjukpenningförsÀkringen multipliceras den sjukpenninggrundande inkomsten med faktorn 0,989 vid berÀkning av bl.a. sjukpenning.

För personer som insjuknar pÄ nytt inom fem kalenderdagar frÄn det en tidigare sjukperiod avslutats samt för personer som har sÀrskilt omfattande sjukfrÄnvaro eller har en sjukdom som medför risk för en eller flera lÀngre sjukperioder finns sÀrskilda regler.

Utöver den sjukpenning som utges kan den enskilde via t.ex. kollektivavtalade ersÀttningar erhÄlla ytterligare omkring 10 procent av inkomstförlusten. För löntagare som har inkomster över det s.k. inkomsttaket utges som regel 90 procent av den lönedel som överstiger inkomsttaket frÄn avtalsförsÀkringar.

Sjuk- och aktivitetsersÀttning (tidigare förtidspension)

AktivitetsersĂ€ttning lĂ€mnas till försĂ€krade i Ă„ldrarna 19–29 Ă„r medan sjukersĂ€ttning lĂ€mnas till försĂ€krade i Ă„ldrarna 30–64 Ă„r. ErsĂ€ttningen kan beviljas till den som varaktigt eller lĂ„ngvarigt (minst ett Ă„r) fĂ„tt sin arbetsförmĂ„ga helt eller delvis nedsatt pĂ„ grund av sjukdom eller annan nedsĂ€ttning av den fysiska eller psykiska arbetsförmĂ„gan.

SjukersÀttning kan beviljas antingen tills vidare eller med tidsbegrÀnsning. AktivitetsersÀttning Àr alltid tidsbegrÀnsad till lÀngst tre Är i taget. ErsÀttningarna bestÄr av bÄde ett skydd i form av inkomstrelaterad sjuk- eller aktivitetsersÀttning och ett grundskydd

50

Bilaga 1

i form av garantiersÀttning. ErsÀttningarna inflationsskyddas genom att de Ärligen rÀknas om i förhÄllande till förÀndringarna i prisbasbeloppet.

Den inkomstrelaterade sjuk- och aktivitetsersĂ€ttningen grundas pĂ„ en antagandeinkomst som utgörs av genomsnittet av de tre högsta bruttoĂ„rsinkomsterna som intjĂ€nats under en given period, s.k. ramtid. LĂ€ngden pĂ„ denna varierar med den försĂ€krades Ă„lder. För berĂ€kning av inkomstrelaterad aktivitetsersĂ€ttning fĂ„r, om det Ă€r fördelaktigare för den försĂ€krade, antagandeinkomsten – i stĂ€llet för huvudregeln ovan – berĂ€knas pĂ„ genomsnittet av de tvĂ„ högsta bruttoĂ„rsinkomsterna under en ramtid pĂ„ tre Ă„r.

Den inkomstrelaterade aktivitets- eller sjukersÀttningen utgör 64 procent av antagandeinkomsten. Inkomstrelaterad ersÀttning kan betalas ut oavsett i vilket land man Àr bosatt i och den grundar rÀtt till Älderspension, vilket inte garantiersÀttningen gör.

Aktivitets- eller sjukersÀttning i form av garantiersÀttning utbetalas till den som saknar eller har en lÄg inkomstrelaterad aktivitets- eller sjukersÀttning antingen helt eller som utfyllnad upp till garantinivÄn. Denna nivÄ, som Àr densamma för ogifta och gifta, Àr Äldersrelaterad.

Även för den som erhĂ„ller aktivitets- eller sjukersĂ€ttning kan kompletterande ersĂ€ttningar utges frĂ„n avtalsförsĂ€kringar.

Rehabilitering

Vid trafikskada kan rehabilitering krÀvas för att en skadad skall kunna Äterkomma till ett normalt liv. Rehabiliteringen förekommer i olika former beroende pÄ den skadedrabbades behov, till exempel arbetslivsinriktad rehabilitering för den som behöver stöd för att Äterkomma till en anstÀllning och medicinsk rehabilitering för att ÄterstÀlla den fysiska och psykiska funktionsförmÄgan.

I 22 kap. lagen (1962:381) om allmÀn försÀkring anges att arbetsgivaren i samrÄd med den sjukskrivne skall ta ansvar för att reda ut den sjukskrivnes rehabiliteringsbehov. FörsÀkringskassan skall samordna och utöva tillsyn sÄ att rehabiliteringsverksamheten enligt lagen kan genomföras. För en skadedrabbad som genomgÄr arbetslivsinriktad rehabilitering kan rehabiliteringsersÀttning i form av rehabiliteringspenning och sÀrskilt bidrag utges. ErsÀttningsnivÄn för rehabiliteringspenningen Àr densamma som för sjukpenning.

51

Bilaga 1 SOU 2008:78

Internationella jÀmförelser

TrafikförsÀkringen Àr i Finland primÀr i förhÄllande till andra lagstadgade ersÀttningssystem nÀr det gÀller personskador. ErsÀttningen bestÀms enligt skadestÄndslagens regler och omfattar inkomstförlust, sjukvÄrdskostnader och andra utgifter till följd av skada, sveda och vÀrk samt lyte och annat bestÄende men.

TrafikförsÀkringens primÀra stÀllning innebÀr att den skadelidande inte fÄr nÄgon ersÀttning frÄn Folkpensionsanstalten (motsvarande den svenska FörsÀkringskassan) för inkomstförlust. Om arbetsgivaren betalat lön till den skadade, ersÀtts lönekostnaden frÄn trafikförsÀkringen.

FrÄn och med 2005 har trafikförsÀkringen fullt kostnadsansvar Àven för sjukvÄrdskostnader i syfte att förbÀttra trafikskadepatienters möjlighet att sÄ snabbt som möjligt fÄ vÄrd och kunna ÄtervÀnda till arbetslivet.

TrafikförsÀkringsbolagen Àr Àven primÀrt ansvariga för rehabiliteringen av de trafikskadade. Verksamheten hanteras av ett gemensamt organ för branschen, FörsÀkringsbranschens rehabiliteringscentral, som köper in tjÀnsterna beroende pÄ den skadades behov.

I Norge och Danmark Ă€r trafikförsĂ€kringens stĂ€llning gentemot övriga lagstadgade ersĂ€ttningssystem densamma som i Sverige. ErsĂ€ttning utgĂ„r enligt skadestĂ„ndsrĂ€ttsliga regler och ersĂ€ttningar frĂ„n det allmĂ€nna och sjuklön frĂ„n arbetsgivaren avrĂ€knas frĂ„n trafikskadeersĂ€ttningen. Olika former av regressrĂ€tt finns, t.ex. har en arbetsgivare rĂ€tt att framstĂ€lla regresskrav gentemot trafikförsĂ€kringen för sjuklön eller motsvarande, vilket Ă€ven gĂ€ller det allmĂ€nna i vissa fall. Även i Norge och Danmark Ă€r alltsĂ„ förhĂ„llandena sĂ„dana att trafikförsĂ€kringen i praktiken svarar för vissa av de kostnader som i Sverige stannar pĂ„ det allmĂ€nna och arbetsgivarna.

FörsÀkringsförbundets rapport

Under mitten av 1990-talet utredde Sveriges FörsÀkringsförbund förutsÀttningarna för ett utvidgat ansvar för trafikförsÀkringen. Arbetet redovisades i en rapport Är 1996, bland annat till Finansdepartementet. I en frÄn oktober 2005 uppdaterad rapport beskrivs trafikförsÀkringsbolagens möjligheter att ta över det ekonomiska ansvaret för inkomstförlust vid personskada samt för arbetslivsinriktad rehabilitering. I rapporten framhÄlls att samhÀllet Àven i

52

Bilaga 1

framtiden bör stÄ för övriga kostnader, framförallt nÀr det gÀller sjukvÄrd.

I rapporten konstateras att det mÄnga gÄnger rÄder osÀkerhet om storleken pÄ försÀkringsbolagens skadekostnader och premiesÀttningen pÄ grund av politiska beslut nÀr det gÀller t.ex. ersÀttningsnivÄn i sjukpenningförsÀkringen.

Vidare sÀgs att incitamenten Àr dÄliga för försÀkringsbolagen att avsÀtta ytterligare resurser för att intensifiera forskningen angÄende t.ex. whiplashskador. Det anges ocksÄ att det krÀvs en omfattande administration hos försÀkringsbolagen för att handlÀgga krav pÄ ersÀttning för inkomstförlust. Samtidigt finns en parallell, och i stora delar överensstÀmmande, handlÀggning hos FörsÀkringskassan och hos andra instanser som har att utge kollektivavtalade förmÄner.

I rapporten redogörs för tvÄ olika alternativ till en förÀndring av det svenska systemet. Det första alternativet innebÀr att samtliga kostnader med anledning av personskada ersÀtts av trafikförsÀkringen. Det andra alternativet innebÀr att försÀkringen blir primÀr, utöver i dag, endast vad gÀller ersÀttning för inkomstförlust samt sÄdan yrkes- och arbetslivsinriktad rehabilitering som kan leda till att individen i ökad utstrÀckning kan försörja sig sjÀlv. I rapporten avrÄds frÄn det första alternativet dÄ ett övertagande torde medföra kraftigt ökade administrationskostnader pÄ grund av stora kontrollproblem samtidigt som försÀkringsbolagen inte besitter rÀtt kompetens att styra t.ex. sjukvÄrdsinsatser. Vidare skulle en sÄdan förÀndring medföra en alltför stor höjning av trafikförsÀkringspremien för att kunna bÀras av alla trafikförsÀkringspliktiga. I rapporten förordas dÀrför det andra alternativet som mera realistiskt dÄ bl.a. försÀkringsbolagens erfarenhet och kompetens inom rehabilitering till fullo skulle kunna utnyttjas.

Det bedömdes vidare att det skulle innebÀra en samhÀllsekonomisk vinst om trafikförsÀkringen fick ett utökat ansvar. Dels skulle trafiksÀkerhetsarbetet pÄverkas positivt med den lÄngsiktiga följden att personskadorna blev fÀrre och kanske lindrigare, dels skulle ett samordnat ansvar leda till en kostnadssÀnkning för de skador som intrÀffar samtidigt som kvaliteten i personskadehanteringen skulle förbÀttras.

NÄgra av de positiva effekterna av ett utvidgat ansvar Àr enligt rapporten sÄledes bland annat att kostnaderna för trafiken tydliggörs samtidigt som rehabiliteringen effektiviseras och skaderegleringstiderna kortas och att premiesÀttning och reservavsÀttning

53

Bilaga 1 SOU 2008:78

underlÀttas samtidigt som stabiliteten skulle öka för verksamheten genom ökad tillgÄngsmassa. De negativa effekter av en överföring skulle enligt rapporten bland annat vara att antalet oförsÀkrade fordon riskerar att öka och att försÀkringstagarna kan komma att minska sitt försÀkringsskydd inom andra omrÄden samtidigt som vissa bolags kollektiv kan ha svÄrare att bÀra höjda premier.

Trafikolyckor med vilt

Årligen intrĂ€ffar i Sverige ca. 35 000–40 000 trafikolyckor med vilt inblandade. Av dessa leder ca. 20 000 till eftersök av skadat vilt. Sedan Ă„r 1995 finns en rikstĂ€ckande verksamhet för omhĂ€ndertagande av eftersök av trafikskadat vilt. Grunden Ă€r en samverkan mellan polismyndigheten och jĂ€garorganisationerna. Enligt lag föreligger skyldighet att anmĂ€la kollision med vilt till polisen. Polisen kontaktar i sin tur en lokal kontaktman som ser till att eftersöket genomförs. Den 1 januari 2007 blev Rikspolisstyrelsen huvudman för Nationella viltolycksrĂ„det, som utgör en sammanslutning av en rad myndigheter och organisationer, med en verksamhetsansvarig anstĂ€lld av Rikspolisstyrelsen. Syftet Ă€r att Ă„stadkomma en effektiv eftersöksorganisation som dels i hĂ€ndelse av viltolycka snabbt och skonsamt förkortar lidandet för djuret, dels arbetar olycksförebyggande.

Behovet av uppdraget

SamhÀllets kostnader för trafikskadades sjukpenning och sjukersÀttning har ökat stadigt de senaste tio Ären. Det har lett till ökade kostnader för skattebetalarna, men ocksÄ för den privata trafikförsÀkringen. Precis som i socialförsÀkringarna Àr det framför allt kostnaderna för sjuk- och aktivitetsersÀttning till skadedrabbade som har ökat. Denna starkt negativa trend mÄste brytas. Regeringen har dÀrför för avsikt att föreslÄ att statens kostnader för trafikskadades sjukpenning och sjukersÀttning överförs till trafikförsÀkringen. En sÄdan reform bedöms pÄ sikt kunna ge stora samhÀllsekonomiska vinster i form av ökad trafiksÀkerhet, förbÀttrad rehabilitering och minskade skadekostnader.

För de Ärligen knappa 50 000 personskadorna i trafiken Àr skaderegleringen i de flesta fall snabb och effektiv. Omkring

54

Bilaga 1

65 procent Àr slutreglerade inom nÄgra mÄnader. PÄ denna tid har symptomen vid trafikskadan lÀkt ut för de flesta skadelidande. Utöver dessa regleras cirka 25 procent av skadorna inom ett par Är. HÀr handlar det om mindre allvarliga skador som ger mindre besvÀr. Resterande cirka 10 procent Àr fall med lÄnga skaderegleringstider.

Bakom trafikskador som riskerar lÄnga handlÀggningstider ligger mÄnga gÄnger flera faktorer. SvÄrigheter vid diagnosticering och behandlingsmetoder Àr vanliga problem som ofta innebÀr att den medicinska rehabiliteringen försenas.

Ett avgörande hinder för effektiviteten i systemet Àr att ansvaret delas mellan de privata försÀkringsbolagen, arbetsgivaren och socialförsÀkringen, vilket fÄr till följd att den som stÄr för kostnaderna inte alltid fattar beslut om ÄtgÀrderna. SvÄrigheterna med att fÄ tillgÄng till rehabilitering kan i mÄnga fall förklaras med brister i samordningen dÀr de ansvariga aktörerna FörsÀkringskassan, försÀkringsbolaget och arbetsgivare skickar Àrendet mellan varandra. Problem med att rÀkna ut ersÀttningar och fördela ansvaret mellan det allmÀnna och det privata skapar osÀkerhet för den skadelidande individen. Att dessa samordningsproblem och administrativa processer förlÀnger skaderegleringen ter sig Àn mer orimlig nÀr den medicinska erfarenheten visar att passivitet förvÀrrar hÀlsotillstÄndet för dem som har drabbats av skada.

Ytterligare ett problem med dagens trafikförsÀkring Àr att kostnaderna för skador i trafiken inte lyfts fram i sin helhet. FörsÀkringsbolagens kostnader Àr endast en del av de totala kostnaderna vid personskador i trafiken. ErsÀttningarna vid trafikskador frÄn socialförsÀkringen fÄr inte en sÀrskild redovisning i socialförsÀkringen, utan blandas med ersÀttningarna som betalas ut av andra skÀl. Detsamma gÀller för sjuk- och hÀlsovÄrden. Med en sammanhÄllen redovisning av kostnaderna skulle det vara lÀttare att följa utvecklingen av trafikskadorna.

En annan del av samma problem Àr kopplingen mellan risk för trafikskada och avgiftens eller premiens storlek. Endast i försÀkringsbolagens del innebÀr högre risk en högre premie. Avgifter och skatter till socialförsÀkringen samt sjuk- och hÀlsovÄrden pÄverkas inte av den enskildes risker att skadas i trafiken.

Vad gÀller trafikolyckor med vilt kan konstateras att dessa ofta leder till stort lidande för djuren. Av djurskyddsskÀl, liksom för att förhindra att skadade djur förorsakar ytterligare olyckor, ligger det i samhÀllets intresse att eftersök av skadade djur genomförs. I

55

Bilaga 1 SOU 2008:78

dagslÀget finns ett vÀl fungerande system för sÄdana eftersök. Systemet har emellertid i hög grad byggt pÄ ideella insatser av landets jÀgare.

Brister i försĂ€kringsmĂ€ssighet och redovisning av de totala kostnaderna begrĂ€nsar drivkrafterna för att minska trafikskadorna. Med ett samlat ansvar kan trafikförsĂ€kringen verka som ett instrument för ökad trafiksĂ€kerhet och lĂ€gre totala kostnader. Trafikanter med hög risk och dĂ€rmed högre premier kan ha möjlighet att sĂ€nka premien genom mer trafiksĂ€kert beteende och sĂ€krare fordon. Även premierabatten för den som kör försiktigt kan bli mer pĂ„taglig. RĂ€tt utformad kan försĂ€kringsbolagens skadestatistik ge mer vĂ€rdefull information i det förebyggande arbetet för sĂ€krare fordon och vĂ€gar.

Ytterst leder bristerna i dagens trafikförsÀkring till ineffektivt anvÀndande av samhÀllets resurser. LÄnga handlÀggningstider och osÀkerhet om nÀr rehabilitering skall sÀttas in innebÀr inte bara att individen fÄr lida och att ersÀttningssystemen belastas, utan det medför Àven produktionsbortfall och minskade skatteintÀkter. Bristande drivkrafter för t.ex. trafiksÀkert beteende gör att skadorna i trafiken Àr fler, allvarligare och kostar mer Àn de borde.

Erfarenheterna frÄn bl.a. Finland visar att en trafikförsÀkring som har det fulla ansvaret för skadekostnaderna ocksÄ blir samhÀllsekonomiskt mer lönsam. Finska bilister har alltsedan 1959 fÄtt betala för de skadekostnader som uppstÄr i trafiken (sedan 2005 Àven för sjukvÄrdskostnaderna). FörsÀkringstagare med lÄgt riskbeteende har premierats, vilket har dÀmpat skadefrekvensen samtidigt som premierna hÄllits nere och till och med Àr lÀgre för mÄnga finska normalbilister Àn vad motsvarande svenska premier Àr i dag. PÄ sikt kan sÄledes bÄde statskassan och bilisterna tjÀna pÄ att trafikförsÀkringen tar över ansvaret för skadekostnaderna.

Det grundlÀggande syftet med att förÀndra dagens trafikförsÀkring Àr sÄledes att minska riskerna för och effekterna av trafikskador. Detta leder till att samhÀllets totala kostnader för trafikskador blir lÀgre, vilket ökar den samhÀllsekonomiska effektiviteten. Ur ett individperspektiv handlar det om att minska risken för trafikskador och verka för att snabbare ÄterfÄ de funktioner som krÀvs för att Äterkomma i arbete och andra sociala situationer. Detta uppnÄs genom att skapa en trafikförsÀkring som motiverar alla inblandade parter till att förebygga, minimera och reducera trafikskador samt genom att förstÀrka rehabiliteringsprocessen för den som drabbas av trafikskada.

56

Bilaga 1

Enligt regeringen bör Àven kostnaderna för befintliga trafikskador belasta fordonsÀgarna. Dessa kostnader kan emellertid inte överföras till trafikförsÀkringen. IstÀllet föreslÄr regeringen en skatt pÄ trafikförsÀkringspremier, som avses trÀda i kraft den 1 juli 2007. En sÄdan skatt bör Àven omfatta kostnader för framtida trafikskador under den tid som förutsÀttningarna för en överföring av kostnadsansvaret till trafikförsÀkringen utreds.

Utredningsuppdraget

Utredaren skall utforma ett förslag till lagstiftning som innebÀr att trafikförsÀkringens ansvar utvidgas pÄ sÄ sÀtt att ersÀttningar för skador som omfattas av den försÀkringen skall undantas frÄn den allmÀnna försÀkringen. Det allmÀnnas ansvar för sjukvÄrdskostnader skall dock inte förÀndras. En utgÄngspunkt i arbetet skall vidare vara att trafikskadelagens tillÀmpningsomrÄde inte Àndras. TrafikförsÀkringen skall alltsÄ liksom tidigare ersÀtta skador som uppkommer till följd av trafik. Vidare skall som utgÄngspunkt gÀlla att ersÀttning frÄn trafikförsÀkringen Àven fortsÀttningsvis skall utges enligt principen om full ersÀttning.

Utredaren skall övervÀga möjligheten att trafikförsÀkringen Àven skall tÀcka kostnader för eftersök av vid trafikolycka skadat vilt.

Utredaren skall för sitt arbete ta del av de internationella erfarenheter och idéer som finns inom omrÄdet. Utredningen skall sÀrskilt beakta EG-rÀttsliga aspekter.

I utredningens arbete skall det lÀggas sÀrskild vikt vid att skyddet för dem som drabbas av trafikskador inte försÀmras. Reglerna skall Àven vara sÄ utformade att tillÀmpningen av regelverket i enskilda Àrenden kÀnnetecknas av objektivitet, god service, likformighet och rÀttsÀkerhet samtidigt som administrationskostnaderna hÄlls nere. Höga krav mÄste ocksÄ stÀllas pÄ att systemet Àr överblickbart och begripligt för den enskilde.

För att uppnÄ detta redovisas nedan ett antal frÄgor som sÀrskilt mÄste övervÀgas.

57

Bilaga 1 SOU 2008:78

ErsÀttningar för inkomstbortfall som skall föras över till trafikförsÀkringen

I samband med arbetsoförmÄga pÄ grund av sjukdom eller skada utges ersÀttning till den enskilde som regel i form av sjuklön frÄn arbetsgivaren och dÀrefter sjukpenning frÄn FörsÀkringskassan samt till den som blir varaktigt eller lÄngvarigt arbetsoförmögen i form av sjuk- eller aktivitetsersÀttning frÄn FörsÀkringskassan. Utöver den sjukpenning samt sjuk- och aktivitetsersÀttning som utges frÄn FörsÀkringskassan kan den enskilde via t.ex. kollektivavtalsreglerade ersÀttningar erhÄlla ytterligare ersÀttning för den inkomstförlust som uppstÄr.

UtgÄngspunkten skall vara att all ersÀttning för inkomstförlust vid trafikskada bör utges frÄn trafikförsÀkringen.

Det stÄr dock utredaren fritt att övervÀga om det Àr lÀmpligt att av principiella, administrativa eller andra skÀl undanta nÄgon del av ersÀttning för inkomstförlust. HÀr avses t.ex. ersÀttningar som i dag betalas ut enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsÀkring samt pension eller annan periodisk ersÀttning eller sjuklön som utges frÄn arbetsgivare eller avtalsförsÀkringar.

Hantering av trafikskador i den akuta fasen samt nÀr osÀkerhet i sambandsfrÄgan föreligger

I dagens system kan den som blir arbetsoförmögen pÄ grund av en trafikskada vÀnda sig till sin arbetsgivare respektive FörsÀkringskassan för att fÄ ersÀttning för eventuellt inkomstbortfall i form av sjuklön eller sjukpenning frÄn sjukperiodens inledning. ErsÀttningen betalas i allmÀnhet ut inom en mÄnad. FörsÀkringsbolagens ersÀttningar för inkomstbortfall, det vill sÀga till största del livrÀnta, aktualiseras i dag ofta först i ett senare sammanhang dÄ arbetsförmÄgan och orsakssambanden Àr utredda. Enligt försÀkringsavtalslagen skall ett försÀkringsbolag som har fÄtt underrÀttelse om ett försÀkringsfall utan uppskov vidta de ÄtgÀrder som behövs för att skadan skall kunna regleras. Skaderegleringen skall ske skyndsamt. För försÀkringsersÀttning som avser periodiska utbetalningar finns dock inte nÄgon i lagstiftningen angiven frist för nÀr skaderegleringen skall avslutas.

NÀr hela det ekonomiska ansvaret för trafikskador överförs pÄ trafikförsÀkringen kommer det att stÀllas nya krav pÄ försÀkrings-

58

Bilaga 1

bolagen att snabbt handlÀgga frÄgor om ersÀttning till skadade under akuttiden. Den lagstiftning som utredningen föreslÄr mÄste innefatta metoder för att sÀkerstÀlla att den skadedrabbades ekonomiska trygghet skyddas under det akuta stadiet. Det skall mot den bakgrunden övervÀgas om försÀkringsbolagens handlÀggning av trafikskadefall behöver regleras ytterligare, sÄ att dröjsmÄl som gÄr ut över den enskildes ekonomiska trygghet kan undvikas.

Vad som sÀrskilt mÄste beaktas Àr att det i vissa fall kan vara svÄrt att avgöra om ett sjukdoms- eller skadetillstÄnd uppstÄtt som följd av en trafikolycka. FörsÀkringsbolaget och den skadade kan ha olika uppfattning om orsaken till en skada. Det kan finnas ett otal situationer dÀr sambanden Àr mer eller mindre oklara. Det kan röra sig om att en skadedrabbad redan har en skada eller sjukdom dÄ trafikolyckan intrÀffade, frÄgor kan uppkomma om tillstÄndet förvÀrrats av trafikskadan, det kan vara svÄrt att avgöra om det överhuvudtaget Àr trafikolyckan som Àr orsaken, symptom frÄn trafikskadan kan uppstÄ en lÀngre tid efter olyckan, etc.

För att inte försÀmra skyddet för skadade personer mÄste en ordning införas som innebÀr att nÀr det kan konstateras att det föreligger nÄgon form av skada och arbetsoförmÄga, men det rÄder osÀkerhet om skadan uppkommit till följd av trafik, sÄ skall utbetalningarna till den skadedrabbade inte pÄverkas. Utredaren skall övervÀga vem som skall vara ansvarig för att ersÀtta den drabbade under den tid som en utredning av orsakerna till skadan genomförs och hur det slutliga ansvaret skall regleras i sÄdana fall.

ArbetsförmÄgebedömningen

I de fall ett sjukdoms- eller skadetillstÄnd uppstÄtt som följd av en trafikolycka kommer troligtvis fler aktörer Àn FörsÀkringskassan att göra arbetsförmÄgebedömningar. Utredaren skall problematisera och beakta detta i sina förslag, sÄ att det inte uppstÄr grÀnsdragningsproblem mellan trafikförsÀkringen och den allmÀnna försÀkringen.

59

Bilaga 1 SOU 2008:78

Omprövning av rÀtt till ersÀttning

NÀr sjuk- och aktivitetsersÀttning ersatte förtidspension och sjukbidrag den 1 januari 2003 infördes regler om omprövning av den skadedrabbades medicinska tillstÄnd, behov av rehabilitering och arbetsförmÄga. Denna förÀndring innebÀr att omprövningen skall ske under hela tiden den skadedrabbade fÄr ersÀttning frÄn socialförsÀkringen. I skadestÄndslagen finns bestÀmmelser som innebÀr att en faststÀlld livrÀnta kan omprövas om de förhÄllanden som lÄg till grund för ersÀttningen har Àndrats vÀsentligt. NÀr en utvidgad trafikförsÀkring skall ta över ansvaret för att ersÀtta hela inkomstbortfallet finns det anledning att övervÀga om förutsÀttningarna för att ompröva en faststÀlld ersÀttning för inkomstförlust enligt trafikskadelagen behöver Àndras. Vid övervÀgandena skall utgÄngspunkten vara att rehabilitering och ÄtergÄng i arbete givetvis skall uppmuntras, men att trafikskadelagens ersÀttningsprinciper inte skall frÄngÄs.

FörsÀkringsbolagens tillgÄng till information

Det nuvarande ersÀttningssystemet vid arbetsoförmÄga pÄ grund av sjukdom innebÀr att den enskilde kan erhÄlla ersÀttning i form av framför allt sjuklön frÄn arbetsgivaren, sjukpenning frÄn FörsÀkringskassan och kollektivavtalsreglerade ersÀttningar, s.k. avtalsförsÀkringar.

NĂ€r hela det ekonomiska ansvaret för trafikskador överförs pĂ„ trafikförsĂ€kringen kommer det att stĂ€llas nya krav pĂ„ utbyte av information mellan försĂ€kringsbolagen och de aktörer som Ă€ven fortsĂ€ttningsvis skall utge ersĂ€ttningar för de personer som inte skall omfattas av de nya reglerna för trafikskadade. Även i de fall ersĂ€ttningar samtidigt skall utges enligt trafikskadelagen och andra ersĂ€ttningssystem, t.ex. nĂ€r en hel arbetsoförmĂ„ga pĂ„ grund av sjukdom endast delvis beror pĂ„ en trafikskada eller nĂ€r förĂ€ldrapenning utges, krĂ€vs utbyte av information.

För att försÀkringsbolagen skall kunna hantera fall med oklara orsakssamband mÄste de ha tillgÄng till information om t.ex. den skadedrabbades hÀlsotillstÄnd. Bolagen mÄste ocksÄ i dessa fall kunna samverka med FörsÀkringskassan, sjuk- och hÀlsovÄrden och andra aktörer. Utredaren skall övervÀga om det behövs nÄgra för-

60

Bilaga 1

fattningsÀndringar för att sÀkra bolagens tillgÄng till sÄdan information.

För att individens möjlighet att pÄverka sin premie skall öka samtidigt som premiesÀttningen skall kunna vara styrande mot bÀttre trafiksÀkerhet bör utredaren övervÀga om och hur försÀkringsgivarna kan fÄ bÀttre tillgÄng till relevanta uppgifter om fordon och individer. Utredaren skall dÀrvid analysera kopplingen mellan försÀkringspremier och individers risktagande och beteende.

Vid övervÀgandena skall sÀrskilt beaktas förutsÀttningar för samverkan mellan privat verksamhet och offentlig, sekretessregler, tekniska förutsÀttningar för överföring av information, tillsyn och ansvar. Reglerna skall utformas sÄ att enskilda tillförsÀkras ett gott skydd för sin personliga integritet.

Tvistlösning

Den som Àr missnöjd med ett beslut om ersÀttning frÄn den allmÀnna försÀkringen kan överklaga beslutet till en allmÀn förvaltningsdomstol. Vid en sÄdan process gÀller förvaltningsprocesslagens regler, som bl.a. innebÀr att domstolen har en omfattande utredningsskyldighet och att vardera parten normalt fÄr bÀra sina egna rÀttegÄngskostnader.

Den som Àr missnöjd med ett försÀkringsbolags beslut om trafikskadeersÀttning Àr dÀremot hÀnvisad till att vÀcka talan mot bolaget vid allmÀn domstol. De processregler som gÀller i ett sÄdant s.k. dispositivt mÄl stÀller stora krav pÄ parterna att sjÀlva ta tillvara sina rÀttigheter, varför det mÄnga gÄnger framstÄr som svÄrt att föra en process utan juridiskt bitrÀde. Vidare innebÀr reglerna att den förlorande parten normalt ÄlÀggs att ersÀtta motpartens rÀttegÄngskostnader vilka, i en komplicerad tvist, kan uppgÄ till betydande belopp.

NÀr sÄdana skador som omfattas av trafikförsÀkringen undantas frÄn den allmÀnna försÀkringen kommer trafikskadades grundtrygghet att avgöras av vilken ersÀttning de fÄr frÄn trafikförsÀkringen. Det mÄste sÀkerstÀllas att den som anser att ett försÀkringsbolag fattat ett felaktigt beslut i ett sÄdant Àrende har goda möjligheter att fÄ till stÄnd en sakkunnig och opartisk prövning av sitt ansprÄk, i sista hand av domstol. Utredaren skall, mot denna bakgrund, övervÀga i vilken ordning tvister om ersÀttning enligt

61

Bilaga 1 SOU 2008:78

trafikskadelagen skall prövas och om sÀrskilda processregler bör införas.

OförsÀkrade

TrafikförsÀkringsföreningen Àr ett samarbetsorgan för Sveriges trafikförsÀkringsbolag och verksamheten bestÄr i huvudsak av att reglera trafikskador orsakade av okÀnda, oförsÀkrade och utlÀndska fordon samt att ta ut avgift av Àgare till oförsÀkrade motorfordon. Avgiften utgÄr enligt vissa schabloner pÄ Ärspremien för trafikförsÀkring. Utredaren skall belysa situationen sÀrskilt för oförsÀkrade fordonsÀgare samt föreslÄ de Àndringar som anses nödvÀndiga för att antalet oförsÀkrade fordonsÀgare inte skall öka.

JÀmkning av trafikskadeersÀttning

TrafikskadeersÀttning kan jÀmkas om den skadelidande genom grov vÄrdslöshet har medverkat till skadan. ErsÀttning till en förare kan dessutom jÀmkas om han eller hon har gjort sig skyldig till rattfylleri och medverkat till skadan genom vÄrdslöshet. ErsÀttning frÄn den allmÀnna försÀkringen jÀmkas inte i sÄdana situationer. NÀr skador som uppkommer till följd av trafik undantas frÄn den allmÀnna försÀkringen finns det anledning att övervÀga om det bör leda till nÄgon Àndring i trafikskadelagens jÀmkningsregler.

En utgÄngspunkt skall vara att den som skadas i en trafikolycka alltid skall vara tillförsÀkrad minst den ersÀttning som han eller hon skulle ha haft rÀtt till frÄn den allmÀnna försÀkringen, om skadan uppkommit pÄ nÄgot annat sÀtt.

Internationella förhÄllanden

TrafikskadeersÀttning betalas för skador som uppkommer i Sverige och för skador som utomlands drabbar svenska medborgare och personer med hemvist i Sverige till följd av trafik med svenskregistrerade fordon. Andra skador som intrÀffar utomlands berÀttigar inte till trafikskadeersÀttning enligt svensk lag.

TrafikförsÀkring fÄr meddelas dels av en försÀkringsgivare som fÄtt tillstÄnd till det av regeringen, dels av en EES-försÀkringsgivare som Àr verksam hÀr i landet enligt lagen (1998:293) om utlÀndska

62

Bilaga 1

försÀkringsgivares och tjÀnstepensionsinstituts verksamhet i Sverige. En försÀkringsgivare som meddelar trafikförsÀkring genom grÀnsöverskridande verksamhet och som inte har fast driftstÀlle i Sverige skall ha en representant hÀr i landet.

Utredaren skall uppmÀrksamma eventuella oklarheter eller samordningsproblem i frÄga om trafikskador med internationell anknytning som kan uppkomma som en följd av de förslag som lÀmnas. SÀrskilda frÄgestÀllningar som kan uppkomma i fall dÀr försÀkring meddelas genom grÀnsöverskridande verksamhet skall ocksÄ uppmÀrksammas.

Pensionsförlust

Den ersÀttning som utbetalas i dag för inkomstförlust till följd av personskada i trafik Àr inte pensionsgrundande. Den berÀknas utifrÄn bruttoförlusten mellan inkomstunderlaget och samordningsförmÄnerna och utbetalas med avdrag för preliminÀr kÀllskatt. Pensionsförlusten berÀknas och ersÀtts efter uppfylld pensionsÄlder i form av livrÀnta eller i form av ett engÄngsbelopp under skaderegleringen vid smÀrre förluster.

Utredaren skall föreslÄ regler, som inom ramen för pensionsöverenskommelsen, innebÀr att ersÀttningen för inkomstförlusten vid en utvidgad trafikförsÀkring blir pensionsgrundande samt övervÀga vilka ytterligare socialavgifter som skall betalas. Ett sÄdant system kan möjligtvis förenkla administrationen för försÀkringsbolagen, men samtidigt innebÀra högre kostnader, eftersom avgifterna tillkommer under pÄgÄende skadereglering och inte anstÄr till efter pensionsÄldern.

RÀtten till ersÀttning för arbetsskada

Arbetsskador handlÀggs av olika aktörer som ger olika ersÀttningar. FrÄn socialförsÀkringen kommer ersÀttning enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsÀkring (LAF) i form av bland annat egenlivrÀnta och efterlevandelivrÀnta samt enligt lagen (1962:381) om allmÀn försÀkring (AFL) i form av bland annat sjukpenning och sjuk- och aktivitetsersÀttning. FrÄn arbetsgivaren kommer sjuklön. ErsÀttningen frÄn arbetsskadeförsÀkringen kompletteras för merparten av

63

Bilaga 1 SOU 2008:78

arbetstagare med nÄgon form av kollektivavtalsreglerade ersÀttningar.

Utöver social- och avtalsförsÀkringarna delas ansvaret för arbetsskador Àven av den skattefinansierade sjukvÄrden, aktörer inom rehabiliteringstjÀnster och försÀkringsbranschen.

RÀtten till ersÀttning för trafikskada och för arbetsskada prövas i separata sammanhang. Vid ersÀttning för trafikskada rÀknar försÀkringsbolagen av ersÀttningarna frÄn LAF, AFL och kollektivavtalsreglerade ersÀttningar, sÄ kallade samordningsförmÄner. Vid en utvidgning av trafikförsÀkringens ansvar kommer denna avrÀkning att upphöra helt eller delvis beroende pÄ utvidgningens omfattning.

För de fall en trafikskada Àven kan betraktas som en arbetsskada Àr det viktigt att en utvidgning av trafikförsÀkringen inte innebÀr en försÀmring för den enskilde skadedrabbade. Det Àr dÀrmed av stor betydelse att bedömningen inom ett system av rÀtten till ersÀttning sker oberoende av vad som har framkommit i andra sammanhang. Om trafikskada inte kan styrkas skall den skadedrabbade fortfarande ha möjlighet att fÄ rÀtten till arbetsskadeersÀttning prövad, oavsett vad som har framkommit i prövningen av rÀtt till ersÀttning för trafikskada.

Rehabilitering vid trafikskada

En trafikskada kan medföra behov av olika former av rehabilitering. UtgĂ„ngspunkten Ă€r att en utvidgning av trafikförsĂ€kringens ansvar i huvudsak – utöver sjukpenning och sjuk- och aktivitetsersĂ€ttning

– skall omfatta rehabiliteringspenningen inom den arbetslivsinriktade rehabiliteringen. Andra former av rehabilitering sĂ„som medicinsk och social rehabilitering skall generellt sett förbli hos dagens ansvariga aktörer. SĂ„ledes skall varje insats för en trafikskadad som Ă€r medicinskt nödvĂ€ndig och som ligger inom sjuk- och hĂ€lsovĂ„rdens ansvar hanteras oberoende av att trafikförsĂ€kringens ansvar utvidgas.

En övergripande frÄga Àr arbetsgivarens ansvar för anstÀlldas arbetsmiljö och rehabilitering vid sjukdom. Enligt arbetsmiljölagen skall arbetsgivaren se till att det i verksamheten finns en pÄ lÀmpligt sÀtt organiserad arbetsanpassnings- och rehabiliteringsverksamhet. BestÀmmelser om arbetsgivarens ansvar för den enskildes rehabilitering finns i lagen om allmÀn försÀkring. I förarbetena till nu gÀllande bestÀmmelser (prop. 1990/91:141) anges att det bör ingÄ i

64

Bilaga 1

arbetsgivarens ansvar att vidta de arbetslivsinriktade ÄtgÀrder som kan genomföras inom eller i anslutning till den egna verksamheten. Exempel pÄ sÄdana ÄtgÀrder Àr arbetsprövning, arbetstrÀning, utbildning och omplacering. Det kan Àven vara aktuellt att vidta tekniska ÄtgÀrder eller anskaffa sÀrskild utrustning för att Àndra den fysiska miljön i syfte att minska den anstÀlldes arbetsbelastning. Det kan Àven gÀlla ÄtgÀrder betrÀffande arbetsinnehÄll och arbetsorganisation.

Enligt 22 kap. 5 § AFL skall FörsÀkringskassan samordna och utöva tillsyn över de insatser som behövs för rehabiliteringsverksamheten. FörsÀkringskassan skall i samrÄd med den försÀkrade se till att hans eller hennes behov av rehabilitering snarast klarlÀggs och att de ÄtgÀrder vidtas som behövs för en effektiv rehabilitering. FörsÀkringskassan skall, om den försÀkrade medger det, samverka med hans eller hennes arbetsgivare och arbetstagarorganisation, hÀlso- och sjukvÄrden, arbetsförmedlingen, socialtjÀnsten och andra myndigheter som kan vara berörda. I detta sammanhang skall FörsÀkringskassan verka för att berörda aktörer, var och en inom sitt verksamhetsomrÄde, vidtar de ÄtgÀrder som behövs för en effektiv rehabilitering av den försÀkrade.

Utredaren skall precisera trafikförsÀkringens ansvar för rehabilitering av trafikskadade sÀrskilt med hÀnsyn till arbetsgivarens rehabiliteringsansvar, hÀlso- och sjukvÄrdens ansvar för den medicinska rehabiliteringen samt FörsÀkringskassans ansvar att samordna rehabiliteringen.

Uppskattning av vissa externa kostnader

I sin körning beaktar den enskilde trafikanten inte samtliga externa kostnader som trafikskador ger upphov till. De externa kostnader som inte kommer att vara internaliserade i ett system dÀr vissa socialförsÀkringsutgifter har överförts till trafikförsÀkringen Àr bland annat sjukvÄrdskostnader och skattebortfall. Trafikskador medför ett produktionsbortfall och dÀrmed ocksÄ uteblivna skatter pÄ produktion i form av inkomstskatter samt arbetsgivaravgifter.

I dagslÀget finns inga heltÀckande uppgifter över ovanstÄende kostnader. För att ge ett underlag för eventuella justeringar av skatten pÄ trafikförsÀkringspremien skall utredaren göra en uppskattning av dessa kostnader.

65

Bilaga 1 SOU 2008:78

Ekonomiska och administrativa konsekvenser

För 2005 uppskattas statens sjukpenning- och sjukersÀttningskostnader till följd av trafikskador till knappt Ätta miljarder kronor, varav kostnaderna för sjukskrivningar var cirka en miljard kronor och kostnaderna för sjukersÀttning knappt sju miljarder kronor. UtifrÄn de regler och administrativa rutiner som utredaren föreslÄr skall en redovisning göras av de kostnader och administrativa konsekvenser som uppstÄr för den enskilde, företag, försÀkringsgivarna, FörsÀkringskassan och staten i övrigt. I uppdraget ingÄr att sÀrskild hÀnsyn till detta och övriga konsekvenser tas redan vid utformningen av förslagen.

En konsekvensanalys skall göras med utgÄngspunkt i hur reformen, med hÀnsyn till införande av en skatt pÄ trafikförsÀkringspremierna, kan pÄverka trafik och trafikflöden, val av transportmedel, mÀnniskors mobilitet, yrkestrafik etc.

UtifrÄn de regler och administrativa rutiner som utredaren föreslÄr skall Àven en redovisning göras utifrÄn en helhetssyn av de ekonomiska och administrativa konsekvenser som lÄngsiktigt uppstÄr för de berörda och samhÀllet. Utredaren skall genomföra sina analyser ur ett jÀmstÀlldhetsperspektiv.

Utredaren skall Àven analysera samt föreslÄ de sÀrskilda övergÄngsbestÀmmelser som kan krÀvas, t.ex. i frÄgan om de försÀkringsavtal som löper över den tidpunkt dÄ utvidgningen trÀder i kraft.

Kommitténs arbetsformer

Till kommittén bör representanter för försÀkringsbolagen, FörsÀkringskassan och VÀgverket knytas för att bitrÀda kommittén i dess arbete.

Utredaren skall Àven samrÄda med övriga berörda myndigheter och organisationer.

Utredaren skall lÀmna de förslag till författningsÀndringar som behövs samt noga redovisa praktiskt genomförbara lösningar över hur de administrativa system som kommer att krÀvas för att genomföra förslagen kan tillgodoses.

Utredaren skall redovisa uppdraget senast den 30 april 2008.

(Socialdepartementet)

66

Bilaga 2

Kommittédirektiv

TillÀggsdirektiv till TrafikförsÀkringsutred- Dir.
ningen (S 2007:53) 2008:40
   

Beslut vid regeringssammantrÀde den 10 april 2008

FörlÀngd tid för uppdraget

Med stöd av regeringens bemyndigande den 3 april 2007 gav socialförsÀkringsministern den 4 april 2007 en sÀrskild utredare i uppdrag att lÀmna förslag till utformningen av regler som möjliggör en överföring av vissa socialförsÀkringsutgifter till trafikförsÀkringen (dir. 2007:53). Uppdraget skulle enligt direktiven redovisas senast den 30 april 2008

Utredningstiden förlÀngs. Uppdraget ska i stÀllet redovisas senast den 15 juni 2009. Utredaren ska dock i frÄga om den del som avser möjligheten att trafikförsÀkringen Àven ska omfatta kostnaden för eftersök av trafikskadat vilt lÀmna ett delbetÀnkande senast den 1 september 2008.

(Socialdepartementet)

Denna lag gÀller trafikförsÀkring för motordrivet fordon och ersÀttning frÄn trafikförsÀkring för skada i följd av trafik med motordrivet fordon (trafikskadeersÀttning). Lagen gÀller Àven ersÀttning frÄn trafikförsÀkring för kostnader för ÄtgÀrder som behövs för att trafikskadat vilt ska kunna uppspÄras och avlivas.
Lagen tillÀmpas dock ej pÄ

Bilaga 3

Lagförslag och författningskommentar

Förslag till

lag om Àndring i trafikskadelagen (1975:1410)

HÀrigenom föreskrivs i frÄga om trafikskadelagen (1975:1410) dels att 1 § ska ha följande lydelse,

dels att det i lagen ska införas fyra nya paragrafer, 19 a – 19 c och 30 §§, samt nĂ€rmast före 19 a § en ny rubrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §1 Denna lag gÀller trafikförsÀk-

ring för motordrivet fordon och ersÀttning frÄn trafikförsÀkring för skada i följd av trafik med motordrivet fordon (trafikskadeersÀttning). Lagen tillÀmpas dock ej pÄ

1. motordrivet fordon som Àr avsett att föras av gÄende,

2. motordrivet fordon nÀr det anvÀndes för tÀvling, trÀning, övningskörning, uppvisning eller liknande ÀndamÄl inom inhÀgnat tÀvlingsomrÄde,

3. motorredskap med en tjÀnstevikt av högst 2 000 kg som Àr inrÀttat huvudsakligen som arbetsredskap och som varken Àr eller bör vara registrerat i vÀgtrafikregistret.

1 Senaste lydelse 2001:562.

69

Bilaga 3 SOU 2008:78

Har till motordrivet fordon som omfattas av lagen kopplats fordon av annat slag, tillÀmpas lagens bestÀmmelser om skada i följd av trafik med motordrivet fordon pÄ fordonskombinationen i dess helhet.

ErsÀttning för kostnader för ÄtgÀrder som behövs för att trafikskadat vilt ska kunna uppspÄras och avlivas

19 a §

För uppdrag som lÀmnats av polismyndigheten enligt 28 a § jaktlagen (1987:259) att vidta ÄtgÀrder för att vilt som har sammanstött med motordrivet fordon ska kunna uppspÄras och avlivas, utges ersÀttning frÄn trafikförsÀkringen för det fordon som sammanstött med djuret.

Med vilt avses i första stycket björn, varg, jÀrv, lo, Àlg, hjort, rÄdjur, utter, vildsvin, mufflonfÄr och örn.

19 b §

ErsÀttning enligt 19 a § lÀmnas för varje uppdrag nÀr det avser

1. björn, varg, jÀrv och lo med

2 000 kr,

2. Àlg och vildsvin med 800 kr,

3. övriga arter med 500 kr. Överstiger för deltagare i upp-

draget resa med egen bil mellan bostaden och platsen för Ă„tgĂ€rdernas början 50 kilometer lĂ€mnas ersĂ€ttning för överskjutande strĂ€cka med 

.

70

SOU 2008:78 Bilaga 3

Till ansvarig kontaktperson för uppdraget lÀmnas 200 kr för varje uppdrag och ytterligare 200 kr om kontaktpersonen behövt lokalisera platsen för kollisionen för att kunna bedöma insatsens omfattning.

19 c §

Vad som sÀgs i 13, 15 och 16 §§, 24 § andra och tredje styckena, 31§ andra och fjÀrde styckena och 33 § första stycket om trafikskadeersÀttning ska gÀlla Àven ersÀttning för kostnader för eftersök av trafikskadat vilt.

30 a §

ErsÀttning enligt 19 b § begÀrs av den kontaktperson som polismyndigheten har lÀmnat uppdraget till. ErsÀttning enligt 19 b § första och tredje styckena betalas till kontaktpersonen.

ErsÀttning enligt 19 b § andra stycket betalas till den som har gjort resan med egen bil. Denne fÄr ocksÄ begÀra sÄdan ersÀttning om kontaktpersonen inte gör det.

1.Denna lag trÀder i kraft den



.

2.Den nya lagen tillÀmpas pÄ ersÀttning för kostnader med anledning av uppdrag som lÀmnas av polismyndigheten efter ikrafttrÀdandet.

71

Bilaga 3 SOU 2008:78

Förslag till

lag om Àndring i jaktlagen (1987:259)

HÀrigenom föreskrivs att det i jaktlagen (1987:259) ska införas en ny paragraf, 28 a §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
  28 a §
  Om vilt har sammanstött med
  motorfordon fÄr polismyndighe-
  ten vidta de ÄtgÀrder som behövs
  för att djuret ska kunna uppspÄras
  och avlivas. Polismyndigheten fÄr
  Àven uppdra Ät annan att vidta
  sÄdana ÄtgÀrder.
  Regeringen fÄr meddela före-
  skrifter om de uppdrag som avses
  i första stycket.

Denna lag trÀder i kraft den






.

72

SOU 2008:78 Bilaga 3

Författningskommentar

Förslaget till lag om Àndring i trafikskadelagen (1975:1410)

Jaktförfattningarnas ordval Ă€r inte enhetligt. Ordet ”eftersök” anvĂ€nds i jaktförordningen (1987:905) men inte i jaktlagen (1987:259). Den företeelse det handlar om anges dĂ€r i stĂ€llet som â€Ă„tgĂ€rder som behövs för att djuret ska kunna uppspĂ„ras och avlivas” (se 28 § första stycket). I förslaget till Ă€ndring i trafikskadelagen anvĂ€nds för symmetrins skull samma uttryck som i jaktlagen. Det Ă€r dock inget annat Ă€n det vardagligare uttrycket eftersök som dĂ€rmed avses.

1 §

Den ersÀttning som föreslÄs kunna utges frÄn trafikförsÀkringen till den som har uppdrag av en polismyndighet att vidta ÄtgÀrder för att trafikskadat vilt ska kunna uppspÄras och avlivas Àr, som nÀrmare utvecklas i avsnitt 4, av sÄdan karaktÀr att den inte lÀmpligen kan hÀnföras till begreppet trafikskadeersÀttning. I paragrafens första stycke har dÀrför till beskrivningen av lagens tillÀmpningsomrÄde lagts det nya ersÀttningsslaget. Som framgÄr av paragrafens uppstÀllning gÀller inte heller de nya ersÀttningsreglerna nÀr sÄdana motordrivna fordon som undantagits frÄn lagens tillÀmpningsomrÄde varit inblandade i en trafikolycka med vilt.

19 a §

Paragrafen jÀmte rubriken nÀrmast före paragrafen Àr nya. De föreslagna ersÀttningsbestÀmmelserna har, sÄledes under en egen rubrik, placerats efter de paragrafer som finns under rubrikerna TrafikskadeersÀttning respektive SkadestÄnd m.m. RÀtten till ersÀttning förutsÀtter enligt första stycket att polismyndigheten uppdragit Ät annan att vid en trafikolycka vid vilken vilt har skadats vidta de ÄtgÀrder som behövs för att djuret ska kunna uppspÄras. Den formella behörigheten för polismyndigheten att vidta sÄdana ÄtgÀrder eller lÀmna uppdrag hÀrom till annan framgÄr i en ny paragraf, 28 a §, i jaktlagen (1987:259) till vilken den nu ifrÄgavarande paragrafen hÀnvisar. I stycket anges Àven att det Àr trafikförsÀkringen för det fordon som sammanstött med djuret som skall lÀmna ersÀttning.

I andra stycket anges vilka djurarter som omfattas av begreppet ”vilt” i första stycket. De angivna djurarterna motsvarar de som

73

Bilaga 3 SOU 2008:78

omfattas av 40 § jaktförordningen (1987:905). I den bestÀmmelsen stadgas en skyldighet att mÀrka ut den plats dÀr en trafikolycka med angivna djur Àgt rum och Àven att underrÀtta polismyndighet om olyckan. Urvalet i 40 § jaktförordningen grundas pÄ erfarenhet av vilka arter som normalt har möjlighet att överleva en sammanstötning med motordrivet fordon och betrÀffande vilka dessutom eftersök kan förvÀntas leda till att djuret hittas.

19 b §

I paragrafen, som Àr ny, anges hur ersÀttning frÄn trafikförsÀkringen för deltagande i eftersök av trafikskadat vilt ska berÀknas. BerÀkningen motsvarar i allt vÀsentligt det ersÀttningssystem som föreslagits av Svenska JÀgareförbundet och som beskrivits i avsnitt 4. SÄlunda utges enligt första stycket en schablonersÀttning vars storlek beror pÄ vilken djurart det ifrÄgavarande eftersöksuppdraget avser. ErsÀttningen Àr densamma oavsett antalet jÀgare som deltar i eftersöket. Enligt andra stycket utges en kilometerersÀttning för resa med bil mellan jÀgarens bostad och platsen för eftersökets början om strÀckan dÀremellan överstiger 50 kilometer. ErsÀttningens storlek fÄr avgöras i ett senare sammanhang. Slutligen har enligt tredje stycket kontaktpersonen rÀtt till en schablonersÀttning med 200 kr vid varje eftersökstillfÀlle och med ytterligare 200 kr om han eller hon behöver lokalisera platsen för kollisionen för att kunna bedöma insatsens omfattning.

19 c §

I paragrafen, som Àr ny, anges att vad som i vissa andra paragrafer i trafikskadelagen sÀgs om trafikskadeersÀttning ska i tillÀmpliga delar Àven gÀlla ersÀttning för eftersök av trafikskadat vilt enligt första stycket i paragrafen. PÄ den nya ersÀttningen vid eftersök av vilt tillÀmpas sÄledes vad som sÀgs i

13 § om ifrÄgavarande försÀkringars solidariska ansvar för ersÀttning som ska utges frÄn flera fordons trafikförsÀkringar,

15 § om statens ersÀttningsansvar för sina egna och annan stats fordon,

16 § om samtliga försÀkringsanstalters solidariska ersÀttningsansvar nÀr det handlar om andra fordon som Àr undantagna frÄn försÀkringsplikt eller saknar försÀkring eller okÀnda fordon,

24 § andra stycket om Äterkrav av ersÀttning enligt 16 § andra stycket frÄn den som varit oförsÀkrad eller tredje stycket om Äter-

74

SOU 2008:78 Bilaga 3

krav av ersÀttning enligt 16 § tredje stycket frÄn den trafikförsÀkringsanstalt som meddelat trafikförsÀkring för fordonet nÀr det blivit kÀnt,

31 § andra och fjÀrde styckena om tidsfrist för att vÀcka talan mot försÀkringsgivare, och

33 § första stycket om trafikförsÀkringsförening.

Övriga bestĂ€mmelser som i dag gĂ€ller för trafikskadeersĂ€ttning och som Ă€ven ska gĂ€lla ersĂ€ttning för eftersök av trafikskadat vilt, se t.ex. 23 §, Ă€r sĂ„ generellt avfattade att nĂ„gra förtydliganden inte Ă€r pĂ„kallade för att undvika tillĂ€mpningsproblem.

30 a §

För att förenkla administrationen av ersÀttningar för kostnader för eftersök av trafikskadat vilt anges i första stycket i denna nya paragraf att det i första hand Àr den kontaktperson som av polismyndigheten mottagit eftersöksuppdraget som kan ansöka om all form av ersÀttning. ErsÀttning enligt schablon och den sÀrskilda ersÀttningen till kontaktpersonen utges ocksÄ till denne. En fördelning av schablonersÀttningen mellan deltagarna i jaktlaget fÄr dÀrefter göras pÄ det sÀtt man kommit överens om i förvÀg. Enligt andra stycket fÄr dock Àven den som haft kostnader för resa med egen bil mellan bostaden och platsen för eftersökets början som kan ersÀttas enligt 19 b § andra stycket ansöka om ersÀttning hÀrför om av nÄgon anledning kontaktpersonen inte ombesörjer det. Utbetalning av sÄdan ersÀttning görs direkt till den som haft kostnaden för resan.

Förslaget till lag om Àndring i jaktlagen (1987:254)

28 a §

Paragrafen Àr ny och Àr med vissa redaktionella Àndringar hÀmtad frÄn ett lagförslag i Ds 2008:35 Eftersök av trafikskadat vilt. Enligt bestÀmmelsen fÄr polismyndigheten vidta de ÄtgÀrder som behövs för att vilt som har skadats i trafik ska kunna spÄras upp och avlivas. Polisens ansvar för eftersöksverksamheten betrÀffande vilt som varit inblandat i trafikolyckor formaliseras hÀrigenom. Redan i dag uppdrar polisen i allmÀnhet Ät sÄdana eftersöksgrupper av jÀgare som ingÄr i Nationella ViltolycksrÄdet att handha eftersöket efter trafikskadat vilt. Möjligheten att ge sÄdana uppdrag regleras ocksÄ i ifrÄgavarande bestÀmmelse. DÄ det kan vara svÄrt att avgöra om

75

Bilaga 3 SOU 2008:78

djuret skadats vid en trafikincident rÀcker det enligt paragrafen att djuret har sammanstött med fordonet för att eftersöksÄtgÀrder ska fÄ vidtas.

76

SOU och Ds kan köpas frÄn Fritzes kundtjÀnst. För remissutsÀndningar av SOU och Ds svarar Fritzes Offentliga Publikationer pÄ uppdrag av Regeringskansliets förvaltningsavdelning.

BestÀllningsadress: Fritzes kundtjÀnst 106 47 Stockholm Orderfax: 08-690 91 91 Ordertel: 08-690 91 90

E-post: order.fritzes@nj.se Internet: www.fritzes.se

Svara pÄ remiss. Hur och varför. StatsrÄdsberedningen, 2003.

– En liten broschyr som underlĂ€ttar arbetet för den som ska svara pĂ„ remiss. Broschyren Ă€r gratis och kan laddas ner eller bestĂ€llas pĂ„ http://www.regeringen.se/remiss

Textbearbetning och layout har utförts av Regeringskansliet, FA/kommittéservice

Tryckt av Edita Sverige AB

Stockholm 2008

ISBN 978-91-38-23052-7

ISSN 0375-250X

Statens offentliga utredningar 2008

Kronologisk förteckning

1.Barlastvattenkonventionen – om Sveriges anslutning. N.

2.Immunitet för stater och deras egendom. UD.

3.Skyddet för den personliga integriteten. Bedömningar och förslag. Ju.

4.Omreglering av apoteksmarknaden. S.

5.Könsdiskriminerande reklam. KrÀnkande utformning av kommersiella meddelanden. IJ.

6.FastighetsmÀklaren och konsumenten. Ju.

7.VĂ€rldsklass! ÅtgĂ€rdsplan för den kliniska forskningen. U.

8.Bidrag pÄ lika villkor. U.

9.Transportinspektionen. En myndighet för all trafik. + Bilagor. N.

10.21+12. En ny myndighet för tillsyn och effektivitetsgranskning av socialförsÀkringen. S.

11.Frihet för studenter – om hur kĂ„r- och nationsobligatoriet kan avskaffas. U.

12.Finansiella sektorn bÀr frukt. Analys av finansiella sektorn ur ett svenskt perspektiv. Fi.

13.BĂ€ttre kontakt via nĂ€tet – om anslutning av förnybar elproduktion.

+ Annex: Grid issues for electricity production based on renewable energy sources in Spain, Portugal, Germany, and United Kingdom. N

14.Timmar, kapital och teknologi

– vad betyder mest?

En analys av produktivitetsutvecklingen med hjÀlp av tillvÀxtbokföring. Fi.

15.LOV att vĂ€lja – Lag Om Valfrihetssystem. S.

16.Förtursförklaring i domstol. Ju.

17.Frivux – valfrihet i vuxenutbildningen. U.

18.Evidensbaserad praktik inom social tjĂ€nsten– till nytta för brukaren. S.

19.Att slutförvara lÄnglivat farligt avfall i undermarksdeponi i berg. M.

20.Patentskydd för biotekniska uppfinningar. Ju.

21.Permanent förÀndring. Globalisering, strukturomvandling och sysselsÀttningsdynamik. Fi.

22.Ett stabsstöd i tiden. Fi.

23.KonsulÀr katastrofinsats. UD.

24.Svensk klimatpolitik. M.

25.Ett energieffektivare Sverige +Bilaga. N.

26.VĂ€rna sprĂ„ken – förslag till sprĂ„klag. Ku.

27.FramtidsvĂ€gen – en reformerad gymnasieskola + Bilagedel. U.

28.Apoteksdatalagen. S.

29.Yrkeshögskolan. För yrkeskunnande i förÀndring. U.

30.Forskningsfinansiering – kvalitet och relevans. U.

31.Miljödomstolarna – domkretsar

–lokalisering – handlĂ€ggningsregler. M.

32.Avskaffande av revisionsplikten för smÄ företag. Ju.

33.Detaljhandel med vissa receptfria lÀkemedel. S.

34.LĂ€ttare att samverka

–förslag om förĂ€ndringar i samtjĂ€nstlagen. Fi.

35.Digital-TV-övergÄngen.

+ Engelsk översÀttning. Ku.

36.Svenska Spels nÀtpoker. En utvÀrdering. Fi.

37.VĂ„rdval i Sverige. S.

38.EU, allmÀnnyttan och hyrorna. + Bilagor. Fi.

39.Framtidens polisutbildning. Ju.

40.Bredband till hela landet. N.

41.MÀnniskohandel och barnÀktenskap

–ett förstĂ€rkt straffrĂ€ttsligt skydd

+ bilaga. Ju.

42.Normgivningsmakten. Expertgruppsrapport Ju.

43.Tre rapporter till Grundlagsutredningen. Ju.

44.Transportinspektionen. Ansvarslag för vÀgtrafiken m.m. N.

45.Rapporter frÄn en mr-verkstad. IJ.

46.Handel med lÀkemedel för djur. S.

47.FrÄgor om hyra och bostadsrÀtt. Ju.

48.En utvecklad havsmiljöförvaltning. M.

49.Aktiekapital i privata aktiebolag. Ju.

50.Skyddet för samhÀllsviktig verksamhet. Fö.

51.VÀrdigt liv i Àldreomsorgen. S.

52.Legitimation och skÀrpta behörighetsregler. U.

53.Styra rÀtt! Förslag om Sjöfartsverkets organisation.N.

54.Obligatorisk arbetslöshetsförsÀkring. A.

55.Kustbevakningens rÀttsliga befogenheter. Fö.

56.MĂ„ngfald som möjlighet. ÅtgĂ€rder för ökad integration pĂ„ landsbygden. Jo.

57.SkattelÀttnader för hushÄllstjÀnster. Fi.

58.Egenansvar – med professionellt stöd. IJ.

59.Föreningsfostran och tÀvlingsfostran. En utvÀrdering av statens stöd till idrotten. Ku.

60.Personnummer och samordningsnummer. Fi.

61.Krisberedskapen i grundlagen. Översyn och internationell utblick. Expertgruppsrapport Ju.

62.Myndighet för miljön

– en granskning av NaturvĂ„rdsverket. M.

63.FörstÀrkt skydd för företagshemligheter. Ju.

64.Kontinuitet och förÀndring. + LÀttlÀst + Daisy. Ku.

65.Sekretess och offentliga bitrÀden i utlÀnningsÀrenden. Ju.

66.ArbetsförmÄga?

En översikt av bedömningsmetoder i Sverige och andra lÀnder. S.

67.Enklare redovisning. Ju.

68.Bygg – helt enkelt! M.

69.VÀlja fritt och vÀlja rÀtt. Drivkrafter för rationella utbildningsval. Fi.

70.Slutförvaring av kÀrnavfall. KÀrnavfallsrÄdets yttrande över SKB:s Fud-program 2007. M.

71.Uppföljning av kriminalvÄrdens effektiviseringsarbete. Ju.

72.Effektivare signaler. N.

73.Kemikalietillsyn

– organisation och finansiering. M.

74.RĂ€tt och riktigt. ÅtgĂ€rder mot felaktiga utbetalningar frĂ„n vĂ€lfĂ€rdssystemen. Fi.

75.Ägande och förvaltning av hyreshus. Ju.

76.F-skatt Ă„t flera. Fi.

77.Möjlighet att leva som andra. Ny lag om stöd och service för vissa personer med funktionsnedsÀttning. + Bilagor

+ LÀttlÀst + Daisy. S.

78.Eftersök av trafikskadat vilt. En kostnad för trafikförsÀkringen? S.

Statens offentliga utredningar 2008

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet

Skyddet för den personliga integriteten. Bedömningar och förslag. [3]

FastighetsmÀklaren och konsumenten. [6] Förtursförklaring i domstol. [16]

Patentskydd för biotekniska uppfinningar. [20]

Avskaffande av revisionsplikten för smÄ företag. [32]

Framtidens polisutbildning. [39]

MĂ€nniskohandel och barnĂ€ktenskap – ett förstĂ€rkt straffrĂ€ttsligt skydd+ bilaga. [41]

Normgivningsmakten. Expertgruppsrapport XI. [42]

Tre rapporter till Grundlagsutredningen. [43] FrÄgor om hyra och bostadsrÀtt. [47] Aktiekapital i privata aktiebolag. [49] Krisberedskapen i grundlagen.

Översyn och internationell utblick. Expertgruppsrapport. [61]

FörstÀrkt skydd för företagshemligheter. [63]

Sekretess och offentliga bitrÀden i utlÀnningsÀrenden. [65]

Enklare redovisning. [67]

Uppföljning av kriminalvÄrdens effektiviseringsarbete. [71]

Ägande och förvaltning av hyreshus. [75]

Utrikesdepartementet

Immunitet för stater och deras egendom. [2] KonsulÀr katastrofinsats. [23]

Försvarsdepartementet

Skyddet för samhÀllsviktig verksamhet. [50] Kustbevakningens rÀttsliga befogenheter. [55]

Socialdepartementet

Omreglering av apoteksmarknaden. [4]

21+12. En ny myndighet för tillsyn och effektivitetsgranskning av socialförsÀkringen. [10].

LOV att vĂ€lja – Lag Om Valfrihetssystem. [15]

Evidensbaserad praktik inom socialtjÀnsten

– till nytta för brukaren. [18] Apoteksdatalagen. [28]

Detaljhandel med vissa receptfria lÀkemedel. [33]

VĂ„rdval i Sverige. [37]

Handel med lÀkemedel för djur. [46] VÀrdigt liv i Àldreomsorgen. [51]

ArbetsförmÄga?

En översikt av bedömningsmetoder i Sverige och andra lÀnder. [66]

Möjlighet att leva som andra. Ny lag om stöd och service för vissa personer med funktionsnedsÀttning. + Bilagor + LÀttlÀst + Daisy. [77]

Eftersök av trafikskadat vilt. En kostnad för trafikförsÀkringen. [78]

Finansdepartementet

Finansiella sektorn bÀr frukt.

Analys av finansiella sektorn ur ett svenskt perspektiv. [12]

Timmar, kapital och teknologi

– vad betyder mest?

En analys av produktivitetsutvecklingen med hjÀlp av tillvÀxtbokföring. [14]

Permanent förÀndring. Globalisering, strukturomvandling och sysselsÀttningsdynamik. [21]

Ett stabsstöd i tiden. [22]

LĂ€ttare att samverka

– förslag om förĂ€ndringar i samtjĂ€nstlagen. [34]

Svenska Spels nÀtpoker. En utvÀrdering. [36]

EU, allmÀnnyttan och hyrorna. + Bilagor. [38]

SkattelÀttnader för hushÄllstjÀnster. [57] Personnummer och samordningsnummer. [60]

VÀlja fritt och vÀlja rÀtt. Drivkrafter för rationella utbildningsval. [69]

RĂ€tt och riktigt. ÅtgĂ€rder mot felaktiga utbetalningar frĂ„n vĂ€lfĂ€rdssystemen. [74]

F-skatt Ă„t flera. [76]

Utbildningsdepartementet

VĂ€rldsklass! ÅtgĂ€rdsplan för den kliniska forskningen. [7]

Bidrag pÄ lika villkor. [8]

Frihet för studenter – om hur kĂ„r- och nationsobligatoriet kan avskaffas. [11]

Frivux – valfrihet i vuxenutbildningen. [17]

FramtidsvĂ€gen – en reformerad gymnasieskola + Bilagedel. [27]

Yrkeshögskolan. För yrkeskunnande i förÀndring. [29]

Forskningsfinansiering – kvalitet och relevans.[30]

Legitimation och skÀrpta behörighetsregler. [52]

Jordbruksdepartementet

MĂ„ngfald som möjlighet. ÅtgĂ€rder för ökad integration pĂ„ landsbygden. [56]

Miljödepartementet

Att slutförvara lÄnglivat farligt avfall i undermarksdeponi i berg. [19]

Svensk klimatpolitik. [24]

Miljödomstolarna – domkretsar – lokalisering

– handlĂ€ggningsregler. [31]

En utvecklad havsmiljöförvaltning. [48]

Myndighet för miljön

– en granskning av NaturvĂ„rdsverket. [62] Bygg – helt enkelt! [68]

Slutförvaring av kÀrnavfall. KÀrnavfallsrÄdets yttrande över SKB:s Fud-program 2007. [70]

Kemikalietillsyn

– organisation och finansiering. [73]

NĂ€ringsdepartementet

Barlastvattenkonventionen – om Sveriges anslutning. [1]

Transportinspektionen. En myndighet för all trafik. + Bilagor. [9]

BĂ€ttre kontakt via nĂ€tet – om anslutning av förnybar elproduktion.

+ Annex: Grid issues for electricity production based on renewable energy sources in Spain, Portugal, Germany, and United Kingdom. [13]

Ett energieffektivare Sverige + Bilaga. [25]

Bredband till hela landet. [40]

Transportinspektionen. Ansvarslag för vÀgtrafiken m.m. [44]

Styra rÀtt! Förslag om Sjöfartsverkets organisation. [53]

Effektivare signaler. [72]

Integrations- och jÀmstÀlldhetsdepartementet

Könsdiskriminerande reklam.

KrÀnkande utformning av kommersiella meddelanden. [5]

Rapporter frĂ„n en mr-verkstad. [45] Egenansvar – med professionellt stöd. [58]

Kulturdepartementet

VĂ€rna sprĂ„ken – förslag till sprĂ„klag. [26]

Digital-TV-övergÄngen.

+ Engelsk översÀttning.[35]

Föreningsfostran och tÀvlingsfostran.

En utvÀrdering av statens stöd till idrotten. [59]

Kontinuitet och förÀndring. + LÀttlÀst + Daisy. [64]

Arbetsmarknadsdepartementet

Obligatorisk arbetslöshetsförsÀkring. [54]