Kemikalietillsyn - organisation och finansiering

Kemikalietillsyn

– organisation och finansiering

Slutbetänkande av Reach-utredningen

Stockholm 2008

SOU 2008:73

SOU och Ds kan köpas från Fritzes kundtjänst. För remissutsändningar av SOU och Ds svarar Fritzes Offentliga Publikationer på uppdrag av Regeringskansliets förvaltningsavdelning.

Beställningsadress: Fritzes kundtjänst 106 47 Stockholm Orderfax: 08-690 91 91 Ordertel: 08-690 91 90

E-post: order.fritzes@nj.se Internet: www.fritzes.se

Svara på remiss. Hur och varför. Statsrådsberedningen, 2003.

– En liten broschyr som underlättar arbetet för den som ska svara på remiss. Broschyren är gratis och kan laddas ner eller beställas på http://www.regeringen.se/remiss

Textbearbetning och layout har utförts av Regeringskansliet, FA/kommittéservice

Tryckt av Edita Sverige AB

Stockholm 2008

ISBN 978-91-38-23030-5

ISSN 0375-250X

Till statsrådet och chefen för

Miljödepartementet

Regeringen beslutade den 1 mars 2007 att tillkalla en särskild utredare med uppgift att göra en översyn av svensk kemikalie- lagstiftning med avseende på tillsyn, avgifter och vad som därut- över följer av att Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006, Reach, träder ikraft (dir. 2007:30).

Chefen för Miljödepartementet, statsrådet Andreas Carlgren, har förordnat generaldirektören Judith Melin som särskild utre- dare.

Som experter förordnades den 15 april 2007 rättssakkunniga Camilla Adolfsson, miljöexperten Emma Andersson, miljöjuristen Karolina Ardesjö, miljöexperten Kerstin Blom Bokliden, avdel- ningschefen Mona Blomdin Persson, arbetsmiljöexperten Marie Cardfelt, departementssekreteraren Johanna Elmstedt (deltagit i arbetet t.o.m. juni 2007), miljöexperten Tomas Gärdström, profes- sorn Sven Ove Hansson, departementssekreteraren Åsa Hågbäck, miljöexperten Kenny Kvarnström, departementssekreteraren Daniel Paska, filosofie doktorn Michael Reineskog, miljöskydds- direktören Ulrika Samuelsson, verksjuristen Per-Olof Wikström och miljöjuristen Conny Öhman. Karolina Ardesjö och Daniel Paska entledigades den 27 augusti 2007 och fr.o.m. samma dag för- ordnades departementssekreteraren Jerker Forssell och Svenska naturskyddsföreningens ordförande Mikael Karlsson. Camilla Adolfsson och Conny Öhman entledigades den 25 mars 2008 och fr.o.m. samma dag förordnades kanslirådet Åsa Marklund Andersson och direktören Kerstin Cederlöf. Den 17 april 2008 förordnades utredaren Gunnar Guzikowski.

I sekretariatet har ingått juristen Susanne Classon Sjölund (till den 1 november 2007), utredaren Daniel Palm (fr.o.m. den 7 janu- ari 2008), avdelningsdirektören Peter Sörngård och juristen Åsa Wiklund Fredström.

Utredningen har antagit namnet Reach-utredningen. Experterna i utredningen har aktivt deltagit i arbetet med detta

betänkande. Betänkandet har därför utformats i vi-form. Detta innebär inte att samtliga experter i alla delar står bakom de slut- satser som redovisas i betänkandet. Jag är ensam ansvarig för de överväganden och förslag som betänkandet innehåller.

I november 2007 överlämnade utredningen delbetänkandet Reach – genomförande och sanktioner (SOU 2007:80). Utred- ningen överlämnar härmed sitt slutbetänkande Kemikalietillsyn – organisation och finansiering (SOU 2008:73).

Utredningens uppdrag är därmed avslutat.

Stockholm i juni 2008

Judith Melin

/Åsa Wiklund Fredström

Daniel Palm

Peter Sörngård

Innehåll

Sammanfattning ................................................................			13
Författningsförslag .............................................................			23
1	Uppdrag och avgränsningar .........................................		79
1.1	Uppdraget.................................................................................		79
1.2	Vår avgränsning........................................................................		81
1.3	Arbetets uppläggning och genomförande ..............................		83
1.4	Grundläggande begrepp...........................................................		84
	1.4.1 Kemisk produkt och vara .............................................		85
	1.4.2	Tillverkare av beredningar............................................	86
	1.4.3	Import och införsel ......................................................	86
	1.4.4	Utsläppande på marknaden..........................................	87
	1.4.5	Tillsyn............................................................................	88
	1.4.6 Operativ tillsyn och tillsynsvägledning.......................		88
	1.4.7 Kemikalietillsyn, produkttillsyn och platsknuten
		tillsyn .............................................................................	88
	1.4.8	Marknadskontroll .........................................................	91
	1.4.9	Kontroll.........................................................................	92
2	Kemikalietillsynen i ett sammanhang ...........................		93
2.1	Kemikalierna i samhället och i miljön.....................................		93
2.2	Andra utredningar och propositioner.....................................		95
	2.2.1	Tillsynsutredningen......................................................	96
	2.2.2	Ansvarsutredningen......................................................	96
	2.2.3	Kommunala kompetensutredningen ...........................	97
			5

Innehåll

SOU 2008:73

	2.2.4	Koncentrationsutredningen .........................................	98
	2.2.5	En effektivare förvaltningsstruktur .............................	99
	2.2.6	Riksrevisionens granskning..........................................	99
2.3 Utvecklingen av tillsynen och finansieringen.......................			103
	2.3.1	Kort historik................................................................	103
	2.3.2	Miljöbalkens tillsynsorganisation ..............................	107
	2.3.3 Statens avgiftsfinansiering för produkttillsyn och
		bekämpningsmedel......................................................	108
2.4	Regler om tillsyn ....................................................................		111
2.5 Regler om organisation och ansvar .......................................			116
	2.5.1	Grundansvaren ............................................................	116
	2.5.2 Operativ tillsyn över kemiska produkter ..................		119
	2.5.3 Tillsynsvägledning om kemiska produkter................		128
	2.5.4 Operativ tillsyn över bekämpningsmedel..................		132
	2.5.5	Tillsynsvägledning om bekämpningsmedel...............	134
	2.5.6 Operativ tillsyn över varor .........................................		137
	2.5.7	Tillsynsvägledning om varor ......................................	142
2.6	Nuvarande kemikalietillsyn ...................................................		143
	2.6.1	Operativ produkttillsyn..............................................	143
	2.6.2	Operativ platsknuten kemikalietillsyn.......................	151
	2.6.3 Befintlig tillsynsvägledning, samverkan och
		samordning ..................................................................	157
	2.6.4	Lagöverträdelser är vanliga .........................................	162
2.7 Marknadskontroll och tillsyn av farliga ämnen i varor ........			163
	2.7.1	Vår bedömning............................................................	163
	2.7.2	Marknadskontroll .......................................................	163
	2.7.3 Kemikalieinspektionens tillsyn av farliga ämnen i
		varor .............................................................................	168

2.8Nuvarande finansiering av tillsyn och prövning inom

kemikalieområdet ...................................................................		172
2.8.1 De totala kostnaderna och avgiftsintäkterna inom
	kemikalieområdet........................................................	173
2.8.2	Kemikalieinspektionen ...............................................	174
2.8.3	Övriga myndigheter....................................................	183
2.9 Säkerhetsdatabladens kvalitet ................................................		189
2.9.1	Vår bedömning............................................................	189

SOU 2008:73 Innehåll

	2.9.2	Säkerhetsdatabladens syfte.........................................	189
	2.9.3	Regleringen .................................................................	190
	2.9.4	Vanliga brister i säkerhetsdatabladen ........................	191
	2.9.5	Säkerhetsdatablad av god kvalitet är otillräckligt
		bra ................................................................................	194
	2.9.6	Tillsyn över säkerhetsdatablad...................................	195
2.10	Företagens ansvar och erfarenheter ......................................		198
	2.10.1 Olika aktörers ansvar..................................................		199
	2.10.2 Företagens erfarenheter av tillsynen och
		förberedelser för Reach ..............................................	201
2.11	Reach förändrar tillsynen ......................................................		207
2.12	Tillsyn och avgifter i några EU-länder .................................		222
	2.12.1 Våra iakttagelser och vår bedömning ........................		223
2.13	Principer för avgiftsfinansiering av statlig verksamhet........		225
3	Utgångspunkter för en ny tillsynsorganisation..............		233
3.1	Så ser problemen ut................................................................		234
3.2	Nödvändigt att beakta ...........................................................		236
3.3	Ett omfattande regelverk under utveckling..........................		238
	3.3.1 Regler i ständig förändring.........................................		238
	3.3.2 Olika slags lagstiftning integreras allt mer................		239
	3.3.3 Öppna kontrollsystem - en eventuell framtida
		möjlighet .....................................................................	240
3.4	Kontroll av lagefterlevnaden är bara en del av lösningen ....		242
	3.4.1	Vår bedömning ...........................................................	242
	3.4.2 Information ger företagen möjlighet att ta ansvar ...		242
3.5	Miljökvalitetsmålen och tillsynen .........................................		244
3.6	Tillsynens inriktning..............................................................		251
	3.6.1 Tillsyn som är planerad utifrån miljömål och
		risker............................................................................	252
	3.6.2 Tillsyn över registreringsplikten och över
		informationsflöden.....................................................	255
	3.6.3 Tillsyn över tillstånd enligt Reach och
		begränsningsregler......................................................	256
			7

Innehåll SOU 2008:73

	3.6.4	Tillsynen över egenkontrollen ...................................	257
3.7	Kunskaper, kompetens och omfattning på tillsynen ...........		261
	3.7.1 Vilken kompetens behöver myndigheterna och
		var finns den? ..............................................................	261
	3.7.2 Kompetensbehov och tillsynsbehov för olika
		aktörer..........................................................................	277
4	Förslag till organisation och regler för tillsynen ............		281
4.1	Grundmodellen ......................................................................		282
4.2	Våra överväganden om den operativa tillsynen ....................		283
	4.2.1 Samla de centrala operativa tillsynsansvaren för
		kemiska produkter hos Kemikalieinspektionen........	283
	4.2.2 Säkra Kemikalieinspektionens kompetens genom
		samnyttjande ...............................................................	285
	4.2.3 Övriga centrala verks ansvar.......................................		291
	4.2.4	Öka länsstyrelsernas tillsynsansvar............................	294
	4.2.5 Det kommunala operativa tillsynsansvaret bör
		vara kvar.......................................................................	298
	4.2.6 Organisationen för operativ tillsyn över farliga
		ämnen i varor...............................................................	300
	4.2.7 Regeringen bör styra varutillsynen ............................		302
	4.2.8 Ta bort otydligheterna i den nuvarande
		regleringen...................................................................	304
	4.2.9 Övervägda alternativa modeller för operativ
		tillsyn ...........................................................................	305
4.3	Tillsynsansvarens innehåll......................................................		310
	4.3.1	Några praktiska exempel ............................................	319
4.4	Så regleras de operativa ansvaren...........................................		320
	4.4.1 Ansvar för tillsyn över miljöbalken ...........................		323
	4.4.2	Tillsyn över Reach.......................................................	329
	4.4.3 Ansvar för operativ tillsyn över andra EG-
		förordningar och generalläkarens ansvar...................	334
4.5	Överväganden om tillsynsvägledning ...................................		339
	4.5.1	Inriktningen på tillsynsvägledningen.........................	340
4.6	Utformning av ansvaren för tillsynsvägledning ...................		348
4.7	Verktyg som underlättar tillsynen ........................................		352
8

SOU 2008:73 Innehåll

	4.7.1 Ändra reglerna om egenkontroll och systematiskt
		arbetsmiljöarbete ........................................................	352
	4.7.2	Produktregistret .........................................................	357
	4.7.3 Varuprov och kostnader för provtagning..................		358
	4.7.4 Operativa tillsynsmyndigheter ska underrätta
		varandra .......................................................................	359
4.8	Ändringar i myndigheters instruktioner ..............................		361
4.9	Övergången till den nya tillsynsorganisationen...................		362
5	Avgifter, finansiering och styrning ..............................		363
5.1	Förutsättningar för finansiering av tillsyn och prövning ....		364
	5.1.1 Kostnader som kan avgiftsfinansieras .......................		364
	5.1.2 Vad är prövning och tillsyn? ......................................		365
	5.1.3	Tillsyn av varor ...........................................................	368

5.2Överväganden och analys av Kemikalieinspektionens

	avgiftsuttag .............................................................................		373
	5.2.1	Kemikalieavgifterna ....................................................	374
	5.2.2	Bekämpningsmedelsavgifterna...................................	386
	5.2.3	SERP-avgiften.............................................................	391
	5.2.4 Andra hämmande kostnader för
		bekämpningsmedel .....................................................	394
	5.2.5 Behov av stöd för vissa bekämpningsmedel..............		395
	5.2.6 Hur prövningen subventioneras i andra länder ........		396
5.3	Förslag till kemikalieavgifter.................................................		398
	5.3.1	Kemikalietillsynens kostnader ...................................	398
	5.3.2	Avgiftssystemets utformning ....................................	399
	5.3.3	Disposition av avgiftsintäkterna ................................	400
5.4 Förslag till finansiering av tillsynen av varor........................			401
5.5	Förslag till bekämpningsmedelsavgifter ...............................		401
	5.5.1 Kostnaden för prövningen av bekämpningsmedel ...		401
	5.5.2	Bekämpningsmedelsavgiftens konstruktion .............	402
	5.5.3	Disposition av avgiftsintäkterna ................................	405
	5.5.4	Subventioner ...............................................................	406
5.6	SERP-avgifterna.....................................................................		407
	5.6.1	Kostnaderna inom SERP............................................	407

Innehåll

SOU 2008:73

	5.6.2	SERP-avgifternas konstruktion .................................	408
	5.6.3	Subvention...................................................................	408
5.7	Statsstöd..................................................................................		409
5.8	Andra åtgärder........................................................................		409
6	Begränsningsreglerna i Reach och svensk lagstiftning...		411
6.1	Allmänt om begränsningarna i Reach ...................................		412
6.2	Bilaga 17 till Reach och nuvarande svenska regler ...............		419
6.3	Straffbestämmelser.................................................................		434
7	Konsekvenser ...........................................................		437
7.1	Samhällsekonomi....................................................................		438
7.2	Företag ....................................................................................		439
7.3	Kemikalieinspektionen...........................................................		443
7.4	Övriga myndigheter ...............................................................		447
7.5	Övrigt......................................................................................		452
8	Framtida åtgärder för en förbättrad kemikaliekontroll ...		457
8.1	Förenkla lagstiftningen ..........................................................		457
	8.1.1 Reach och kommande översyner ...............................		460
	8.1.2 Bättre regler om säkerhetsdatablad............................		460
	8.1.3 Informationskrav om ämnen i varor..........................		461
8.2	Öka den politiska styrningen ................................................		462

8.3Förtydliga rollfördelningen mellan medlemsstater och

	Echa och klargör registreringsunderlagens status	................464
8.4	Tillsynens organisation möter nya behov.............................	465
8.5	Förbättra kraven på återrapportering....................................	466
8.6	Forskning om tillsyn..............................................................	467
9	Författningskommentar .............................................	469
10

SOU 2008:73		Innehåll
Bilagor
Bilaga 1	Kommittédirektiv..........................................................	485
Bilaga 2 Olika aktörers ansvar ....................................................		499
Bilaga 3	Tillsyn och avgifter i några EU-länder.........................	531
Bilaga 4	Alternativa kontrollsystem...........................................	549

Sammanfattning

Vi föreslår en organisation för effektiv tillsyn över efterlevnaden av Reach och övrig kemikalielagstiftning. Kemikalietillsynen integre- ras mer med övrig miljötillsyn och med arbetsmiljötillsynen.

Vårt förslag till inriktning på tillsynen bidrar till att nå miljö- kvalitetsmålet Giftfri miljö samtidigt som samhällets resurser ut- nyttjas effektivt. Tillsynen får ökade resurser.

Lagtillämpning för en Giftfri miljö

Kemikalielagstiftning är ett viktigt styrmedel för att det ska vara möjligt att nå miljökvalitetsmålet Giftfri miljö. Sverige måste liksom övriga medlemsstater ta sitt ansvar för att kontrollera att landets företag uppfyller kraven i Reach. Att alla medlemsstater tar sin del av ansvaret är en förutsättning för att Reach ska få genom- slag.

Reach påverkar tillsynen

De nationella myndigheterna har två olika roller i arbetet med Reach, dels att bedriva tillsyn, och dels att stödja Europeiska Kemi- kaliemyndighetens (Echa) för att intentionerna med Reach ska få genomslag. Det är angeläget att tillsynsmyndigheterna samverkar nationellt och med Echa för att driva på det europeiska kemikalie- arbetet och bidra till utvecklingen av Reach och en väl fungerande tillämpning.

Kemikalielagstiftningen innehåller i större utsträckning än tidi- gare, bland annat till följd av Reach, krav som rör både de kemiska produkterna och skyddsåtgärder vid hanteringen av dem.

Sammantaget inverkar detta på den svenska tillsynsorganisatio- nen, tillsynen inriktning och finansiering.

Sammanfattning

SOU 2008:73

Inriktningen på kemikalietillsynen bör förändras

För att målet Giftfri miljö ska gå att nå och för att genomdriva Reach bör myndigheterna prioritera tillsyn över

•registreringsplikt enligt Reach,

•ett fungerande informationsflöde om kemiska produkter och skyddsåtgärder,

•farliga ämnen i kemiska produkter och varor, och

•företagens interna kontrollsystem för att efterleva kemikalie- lagstiftningen.

Tillsyn över företagens kontrollsystem är förebyggande och på- drivande. Den stärker företagens förmåga att följa lagstiftningen för en hög skyddsnivå.

Mindre tid bör ägnas åt detaljgranskning av information om en- skilda kemiska produkter. Vid planeringen av tillsynen bör ett risk- baserat urval ske.

Regeringen bör inledningsvis styra och följa upp införande av den nya inriktningen.

Registreringsplikt

Registreringen syftar till att få bättre kunskaper om ämnens farliga egenskaper och risker. Registreringsplikten lägger också grunden för framtida beslut inom gemenskapens om att begränsa och till- ståndspröva särskilt farliga ämnen. Därför är tillsyn över registre- ringsplikten särskilt viktig.

Företagen har var för sig och tillsammans det grundläggande ansvaret för att ta fram kunskaper om kemiska produkter som de släpper ut på marknaden.

Informationsflödet

Det är viktigt att flödena av information som bygger på registre- ringsunderlagen fungerar (säkerhetsdatablad). Informationen är en förutsättning för att kunna vidta relevanta åtgärder för att männi- skors hälsa och miljön inte ska komma till skada vid hanteringen i senare led.

SOU 2008:73

Sammanfattning

De som hanterar de kemiska produkterna och som upptäcker brister i informationen ska förmedla sina upptäckter till sin leverantör. Denne i sin tur ska förmedla informationen vidare. Syftet är att företagen systematiskt ska förbättra kvaliteten på informationen.

Tillsynsmyndigheterna bör därför de närmaste åren rikta in sin tillsyn på att få företagen att förmedla information.

Farliga ämnen i kemiska produkter och varor

Kemiska produkter och varor kan innehålla farliga ämnen. Vissa farliga ämnen i produkterna och varorna är reglerade (begräns- ningsregler). Tillsynen över dessa regler sker idag i liten utsträck- ning och behöver därför stärkas.

Särskilt farliga ämnen som ska fasas ut kommer enligt Reach att bli tillståndspliktiga att hantera. Tillsynen över tillståndsplikten och villkoren i tillstånden blir viktig.

Flera myndigheter har tillsynsansvar för att kontrollera efterlev- naden av begränsningsregler och tillstånd på olika företag. Reger- ingen bör styra de statliga myndigheternas samordning av tillsynen på det här området.

Regler om varuprov

Regler införs som ger tillsynsmyndigheterna rätt att ta varuprov för kontroll av begränsningsregler eller tillståndsvillkor utan att betala ersättning. Den som lämnat provet kan få ersättning om det finns särskilda skäl.

Om undersökningarna visar att kraven inte uppfylls, ska den som lämnat provet ersätta tillsynsmyndigheten för provtagning och undersökning.

Företagens interna kontrollsystem

Det är mer ändamålsenligt och effektivt att myndigheterna ingriper förebyggande mot orsakerna till förekommande lagöverträdelser än att de ingriper i efterhand mot varje enskild överträdelse varje gång den inträffar. Detta förutsätter att företagen har egna system för att kontrollera sin efterlevnad (egenkontroll).

Sammanfattning

SOU 2008:73

Ca 300 primärleverantörer släpper ut ca 80 procent av de över 70 000 kemiska produkterna som är registrerade i produktregistret på marknaden. Produkterna används i hundratusentals andra företag. Har primärleverantörerna en fungerande egenkontroll på kemikalieområdet påverkar det positivt många användare i senare led.

Regler om egenkontroll finns redan i miljöbalken. I arbetsmiljö- lagen finns motsvarande regler om systematiskt arbetsmiljöarbete. Enligt dessa ska företagen ha en organisation och interna rutiner för sitt miljö- och arbetsmiljöarbete och förebygga brister.

Vi föreslår att reglerna om egenkontroll i miljöbalken och om systematiskt arbetsmiljöarbete i arbetsmiljölagen blir tillämpliga på vissa EG-förordningar. Vi föreslår också kompletterande regler för primärleverantörer som släpper ut en stor mängd kemiska produk- ter på marknaden. Reglerna innebär att de ska ha dokumenterade rutiner för att förmedla information och för att säkra att lagstadgad kompetens finns för att upprätta säkerhetsdatablad.

Tydligare tillsynsorganisation

Dagens organisation är otydlig

Dagens organisation för kemikalietillsyn kännetecknas av att många myndigheter med var för sig otydliga och dubbla och ibland tredubbla ansvar kan bedriva tillsyn på samma företag. Den oklara ansvarsfördelningen gör det svårt för myndigheterna att samverka och att åstadkomma en likvärdig och effektiv tillsyn.

Splittringen på den centrala myndighetsnivån försvårar inte bara operativ tillsyn utan även tillsynsvägledning, styrning, uppföljning och utvärdering. En tydlig ansvarsfördelning är en förutsättning för att tillsynen ska kunna bidra till att genomföra målet Giftfri miljö effektivt. Vi har därför funnit det angeläget med en enkel grund- modell för fördelningen av tillsynsansvaren.

En grundmodell för tillsynsorganisationen

För att komma till rätta med otydligheterna i tillsynsorganisationen bör miljöbalkens grundläggande tanke om integrerat tillsynsansvar så långt möjligt tillämpas.

SOU 2008:73

Sammanfattning

Ska Reach få genomslag krävs en ökad samverkan med Echa, EU och myndigheter i andra länder. Det är därför nödvändigt att enU U central myndighet får ansvaret för all tillsyn som fordrar sådan samverkan. Myndigheten bör vara Kemikalieinspektionen.

Den modell vi föreslår renodlar och tydliggör att krav som rör primärleverantörers utsläppande på marknaden av kemiska produk- ter faller under Kemikalieinspektionens tillsynsansvar. Ansvaret för tillsynen över krav som rör primärleverantörernas användning och övrig hantering av kemiska produkter bedriver däremot den myn- dighet som utövar den övriga miljötillsynen. Arbetsmiljöverket be- driver tillsyn över de kemiska produkternas påverkan på arbets- miljön.

På alla företag som inte är primärleverantörer utför en och samma myndighet all tillsyn av kemiska produkter och övrig miljö- tillsyn – antingen länsstyrelsen eller kommunen får ansvaret. Arbetsmiljöverket bedriver tillsynen över de kemiska produkternas påverkan på arbetsmiljön.

Grundmodellen innebär att ansvarsgränserna mellan myndig- heterna blir tydligare. Företagen får färre tillsynsmyndigheter att hålla kontakt med.

Samla central operativ kemikalietillsyn hos

Kemikalieinspektionen

Kemikalieinspektionens ansvar blir bredare. Det kommer att om- fatta även Reach och andra EG-förordningar vid sidan av miljöbalken.

Reach innehåller informationskrav om skyddet av både miljön och arbetsmiljön samt åtgärder mot explosion och brand. Tillsynen måste kunna omfatta dessa frågor parallellt med de kemiska pro- dukternas inneboende egenskaper. Tillgången till kompetens för detta måste tillgodoses.

Kemikalieinspektionen tillförs kompetens

Ingen tillsynsmyndighet klarar av att på egen hand upprätthålla nödvändig kompetens för all slags kemikalietillsyn. För att Kemi- kalieinspektionen ska få tillgång till all behövlig kompetens för sin tillsyn över kemiska produkter föreslår vi att myndigheten

Sammanfattning

SOU 2008:73

förordnar personal med särskild kompetens från Arbetsmiljö- verket, Räddningsverket och vissa länsstyrelser. Dessa medverkar i eller bedriver tillsyn under Kemikalieinspektionens ansvar.

Räddningsverkets ansvar förs över till Kemikalieinspektionen

Räddningsverkets ansvar för tillsyn av kemiska produkter bör föras över till Kemikalieinspektionen. Det ansvaret omfattar idag kemiska produkters brandfarliga, explosiva och oxiderande egen- skaper. Räddningsverket bör utses till expertmyndighet med sär- skilt ansvar för att bistå Kemikalieinspektionen i tillsynen.

Läkemedelsverket tillsynsansvar på miljöområdet utreds

Regeringen bör låta utreda om Läkemedelsverkets ansvar för tillsyn över kosmetiska och hygieniska produkter bör föras över till Kemi- kalieinspektionen. Sådana produkter kan påverka både miljön och människors hälsa.

En lämplig tidpunkt för en sådan utredning är i samband med införandet av den kommande EG-förordningen om sådana pro- dukter.

Arbetsmiljöverket och Sjöfartsverket

Arbetsmiljöverket bör bedriva tillsyn över alla regler om hantering av kemiska produkter på ett arbetsställe och som rör arbetsmiljön.

Arbetsmiljöverket får därför ansvar för tillsyn enligt Reach i frågor som rör arbetsmiljön vid användning och annan hantering av kemiska produkter på arbetsstället.

Sjöfartsverket får motsvarande ansvar på fartyg.

Länsstyrelserna

Tillsyn som rör hanteringen av kemiska produkter enligt miljö- balken, Reach och övriga EG-förordningar bör integreras med övrig miljötillsyn i länsstyrelsernas tillsyn över tillståndspliktig miljöfarlig verksamhet.

SOU 2008:73

Sammanfattning

Länsstyrelserna får därmed ett ökat ansvar i den operativa tillsyn de redan bedriver.

Länsstyrelserna har möjlighet att överlåta sitt ansvar för tillsynen till de kommuner som begär det och som de bedömer har kapacitet och kompetens att bedriva den. Kemikalietillsynen följer med en sådan överlåtelse.

Kommunerna

Tillsyn som rör hanteringen av kemiska produkter enligt miljö- balken, Reach och övriga EG-förordningar bör integreras med övrig kommunal miljötillsyn.

Kommunerna får därmed ett ökat ansvar i den operativa tillsyn de redan bedriver.

Vi anser dock att staten bör överta sådan kemikalietillsyn som saknar betydelse för kommunal utveckling och annan kommunal verksamhet. Det gäller i synnerhet sådan tillsyn som har stark koppling till internationella eller europeiska tillsynsfrågor eller som berör samverkan med tillsynsmyndigheter i andra länder. Förstatli- gandet rör sådan tillsyn som redan ligger på Kemikalieinspektionen och sådant tillsynsansvar som gällt dubbelt med länsstyrelserna.

Förstatligande är i praktiken högst begränsat. Med några få undantag har inte kommunerna bedrivit tillsyn över primärleve- rantörer. Det beror på svaga lokala incitament för dem att bedriva sådan tillsyn och på stora svårigheter att finansiera, bygga upp eller upprätthålla kompetens för sådan tillsyn.

Central tillsyn av farliga ämnen i varor

Kemikalieinspektionen bör ansvara för all tillsyn av farliga ämnen i varor som släpps på marknaden. Ansvaret bör gälla i alla distribu- tionsled. Ansvaret bör omfatta tillsyn över miljöbalken och EG- förordningar som reglerar utsläppande på marknaden av varor.

Kostnaderna för att bedriva sådan tillsyn kan bli höga och är svår att finansiera med avgifter. Samverkan med Tullverket kan be- hövas. Sådan samverkan förutsätter ett centralt statligt ansvar. Även möjligheterna att nyttja produktsäkerhetslagen, som är nära knuten till marknadskontrollen, förutsätter ett statligt ansvar.

Sammanfattning

SOU 2008:73

Detta sammantaget gör att det är mest lämpligt med ett centralt tillsynsansvar.

Bättre tillsynsvägledning

Skyldigheten att tillsynsvägleda utvidgas till att omfatta EG-för- ordningar.

Kemikalieinspektionen får det centrala ansvaret för att tillsyns- vägleda om tillsyn av kemiska produkters utsläppande på markna- den enligt Reach och annan miljölagstiftning.

De centrala myndigheternas ansvar för att tillsynsvägleda om tillsyn av kemiska produkters användning och övriga hantering följer ansvaren för att tillsynsvägleda om övrig miljötillsyn. Där- med integreras ansvaren för tillsynsvägledning enligt miljöbalken, Reach och övriga EG-förordningar.

Länsstyrelsernas ansvar för att tillsynsvägleda kommunerna ökar.

Regeringen bör ge Naturvårdsverket i uppdrag att ta fram ett riksprogram för samordnad tillsynsvägledning.

Avgifter

Kemikalie- och bekämpningsmedelsavgifter

Vi föreslår ändringar av uttaget av kemikalieavgifter så att det an- passas till miljöbalken och därmed endast avser prövning och tillsyn.

Avgiftskonstruktionen förändras så att den blir baserad på produktionsvolym och en kemisk produkts farlighet.

Avgiftskonstruktionen för bekämpningsmedel ändras så att prövningen till lika delar finansieras med intäkter från ansöknings- avgifter och årsavgifter.

Stimulans till alternativa bekämpningsmedel

Subventioner införs för att stimulera introduktionen av biologiska bekämpningsmedel och kemiska bekämpningsmedel vars verk- samma ämne är ett feromon eller en tillsats som är godkänd för att användas i foder eller livsmedel.

SOU 2008:73

Sammanfattning

Konsekvenser

Miljö

Vårt förslag bidrar till att nå målet Giftfri miljö och en effektiv tillsyn av Reach genom att tillsynen får en mer central styrning, ansvaret samlas med tydliga gränser, myndigheternas resurser och kompetens samnyttjas och inriktningen på kemikalietillsynen för- ändras.

Statens avgifter och kostnader, 2007 års kostnadsnivå

Vi föreslår att avgifter för Kemikalieinspektionens tillsyn av kemiska produkter enligt innebörden i 27 kap. 1 § miljöbalken, tas ut med 43 000 000 kronor. Det inkluderar en ökad finansiering av tillsynen med ca 11 000 000 kronor.

Dessutom föreslår vi att 2 000 000 kronor i skattemedel avsätts för tillsyn av farliga ämnen i varor, vilket är en ökning med 1 000 000 kronor per år för den tillsynen.

Naturvårdsverket bör få 2 000 000 kronor i ökade resurser för tillsynsvägledning. Länsstyrelserna bör få 10 000 000 kronor i ökade resurser för operativ tillsyn och tillsynsvägledning. Kostna- derna finansieras i huvudsak med årsavgifter för prövning och tillsyn.

Vi bedömer att övriga statliga myndigheters kostnader är margi- nella och kan finansieras inom befintlig verksamhet.

Belastningen på statsbudgeten kan begränsas till ca 12 000 000 kronor. Belastningen beror bl.a. på att verksamhet som tidigare varit avgiftsfinansierad hos Kemikalieinspektionen behöver finansi- eras med skattemedel för att bibehålla nuvarande ambitionsnivå.

Sammanfattningsvis föreslår vi ökade anslag för statlig tillsyn med 24 000 000 kronor, framförallt för att täcka myndigheternas ökade kostnader för tillsyn enligt Reach och andra EG-förord- ningar.

Kommunernas avgifter och kostnader

För kommunerna försvinner kostnader som varit svåra att avgifts- finansiera och därför belastat kommunernas budgetar. De som till- kommer går att i huvudsak finansiera med avgifter. Vi bedömer att

Sammanfattning

SOU 2008:73

det ekonomiska utfallet för kommunerna har goda förutsättningar att bli neutralt eller positivt.

Kostnader för företagen, 2007 års kostnadsnivå

Kostnaderna för företag som debiteras avgifter för bekämpnings- medel ökar med ca 15 000 000 kronor på grund av ökat avgifts- uttag. Företag som släpper ut biologiska bekämpningsmedel på marknaden ges lättnader motsvarande en halverad avgift.

Kostnaderna för företagen som debiteras kemikalieavgifter minskar på grund av att avgifterna till Kemikalieinspektionen sänks med ca 23 000 000 kronor. Det beror bl.a. på att verksamhet som tidigare varit avgiftsfinansierad hos Kemikalieinspektionen inte längre ska avgiftsfinansieras.

Färre myndigheter bedriver tillsyn på varje företag vilket kommer att minska företagens administrativa börda.

Straff

En straffbestämmelse införs i 29 kap. 3 § andra stycket 8 miljö- balken för att brott mot begränsningsreglerna i Reach ska vara fortsatt straffsanktionerade.

Nuvarande svenska begränsningar

Att de nuvarande begränsningsreglerna förts över till Reach från direktiv 76/769/EEG medför inte någon höjning av skyddsnivån. Reach medför inte heller någon förändring avseende bestämmel- sernas harmoniserande verkan. I de fall Sverige har ansett att det finns skäl att införa bestämmelser om begränsningar med krav som innebär en högre skyddsnivå än EU:s, menar vi därför att Reach inte bör vara en anledning till att ändra bestämmelserna.

Varje kommun utövar genom den eller de nämnder som full- mäktige bestämmer tillsyn inom kommunen över miljö- och hälsoskyddet enligt 9 kap., med undantag för sådan miljöfarlig verksamhet som kräver tillstånd, och över avfallshanteringen enligt 15 kap.

Författningsförslag

1Förslag till

lag om ändring i miljöbalken (1998:808)

Härigenom föreskrivs i fråga om miljöbalken (1998:808)

dels att 26 kap. 3 och 5 §§ och 29 kap. 4 § ska ha följande lydelse, dels att det i 26 kap. ska införas två nya paragrafer, 19 a och

19 b §§,

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

26 kap.

3 §

Tillsynen utövas av Naturvårdsverket, generalläkaren, länssty- relsen, andra statliga myndigheter och kommunerna (tillsyns- myndigheter), i enlighet med vad regeringen bestämmer.

Bestämmelser om tillsyn finns också i lagen (1999:381) om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga kemikalieolyckor.

över hanteringen av kemiska produkter enligt 14 kap. och över avfallshanteringen enligt 15 kap.

Regeringen får föreskriva att den tillsynsmyndighet regeringen bestämmer får överlåta åt en kommun att i ett visst avseende utöva

Författningsförslag

SOU 2008:73

sådan tillsyn som annars skulle skötas av en statlig tillsyns- myndighet, om kommunen har gjort framställning om det.

Detta gäller inte verksamhet som utövas av Försvarsmakten, Fortifikationsverket, Försvarets materielverk eller Försvarets radio- anstalt.

5 §

Regeringen får meddela före-	Regeringen får meddela före-
skrifter om att tillsynsbestäm-	skrifter om att bestämmelserna i
melserna ska gälla även i fråga	detta kapitel ska gälla även EG-
om tillsyn över att EG förord-	förordningar inom denna balks
ningar inom denna balks tillämp-	tillämpningsområde.
ningsområde följs.
	22 a §
	Tillsynsmyndigheten får			före-
	lägga den som för in till eller för
	ut ur Sverige, saluför eller över-
	låter kemiska produkter, biotek-
	niska organismer eller varor att
	tillhandahålla	varuprover		som
	kan ha betydelse för tillsynen över
	14 kap. och föreskrifter meddela-
	de med stöd av det kapitlet.
	Den som har lämnat ett varu-
	prov enligt första stycket har rätt
	till ersättning från tillsynsmyn-
	digheten för varuprovet, om det
	finns särskilda skäl för det.
	22 b §
	Den som tillhandahållit varu-
	prover enligt	22 a §	ska ersätta
	tillsynsmyndighetens		kostnader
	för provtagning och undersökning
	av prover, om undersökningen
	visar att bestämmelserna för den
	kemiska produkten		eller	varan
	inte följts.
	Regeringen eller den myndig-
	het regeringen bestämmer får med-

SOU 2008:73

Författningsförslag

dela ytterligare föreskrifter om ersättning av kostnader för prov- tagning och undersökning av prover.

29 kap.

3 §

För miljöfarlig kemikaliehantering döms till böter eller fängelse i högst två år den som med uppsåt eller av grov oaktsamhet tar befattning med en kemisk produkt, bioteknisk organism eller vara som innehåller eller har behandlats med en kemisk produkt utan att vidta de skyddsåtgärder, produktval eller försiktighetsmått i övrigt som behövs på grund av produktens, organismens eller varans inneboende egenskaper och genom denna underlåtenhet orsakar eller riskerar att orsaka skada på människor eller i miljön.

Detsamma gäller den som med uppsåt eller av oaktsamhet

1.bryter mot ett förbud att sprida bekämpningsmedel enligt 14 kap. 7 §,

2.bryter mot ett förbud eller en föreskrift om en skyddsåtgärd, ett produktval eller ett annat försiktighetsmått som regeringen har meddelat med stöd av 14 kap.,

3.bryter mot ett förbud eller en begränsning för att producera, använda eller på marknaden släppa ut ett ämne, en produkt eller en utrustning enligt artikel 3, 4, 5 eller 22 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2037/2000 av den 29 juni 2000 om ämnen som bryter ned ozonskiktet,

4.genom att på marknaden släppa ut ett tvätt- eller ren- göringsmedel eller en tensid för ett sådant medel utan att följa en skyldighet enligt artikel 3 eller 4 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 648/2004 av den 31 mars 2004 om tvätt- och rengöringsmedel,

5.i fråga om åtgärder för att hindra eller åtgärda läckage av fluorerade växthusgaser bryter mot bestämmelserna i artikel 3.1 i Europarlamentets och rådets förordning (EG) nr 842/2006 av den 17 maj 2006 om vissa fluorerade växthusgaser,

6. i fråga om att återvinning av fluorerade växthusgaser ska utföras av certifierad personal eller personal med lämplig utbild- ning bryter mot en bestämmelse i artikel 4.1 eller 4.3 i förordning

Författningsförslag

SOU 2008:73

(EG) nr 842/2006, eller	(EG) nr 842/2006,
7. använder en fluorerad växt-	7. använder en fluorerad växt-
husgas eller släpper ut en sådan	husgas eller släpper ut en sådan
gas på marknaden och däri-	gas på marknaden och däri-
genom bryter mot ett förbud i	genom bryter mot ett förbud i
artikel 8 eller 9 i förordning	artikel 8 eller 9 i förordning
(EG) nr 842/2006.	(EG) nr 842/2006, eller
	8. bryter mot en begränsning
	för att tillverka, släppa ut på
	marknaden	eller använda ett
	ämne, som sådant eller ingående i
	en beredning eller vara, enligt
	artikel 67	i förordning (EG)
	nr 1907/2006.

Ansvar skall inte dömas ut enligt denna paragraf, om

1.ansvar för gärningen kan dömas ut enligt 1 §,

2.ansvar för gärningen kan dömas ut enligt 6 § eller om ansvar enligt 6 § inte skall dömas ut till följd av 6 § andra stycket, eller

3.ansvar för gärningen kan dömas ut enligt 9 § första stycket 9.

1.Denna lag träder i kraft den 1 juni 2009.

2.Bestämmelserna i 26 kap. 3 § i sin äldre lydelse tillämpas i tillsynsärenden som inletts före ikraftträdandet.

SOU 2008:73

Författningsförslag

2Förslag till

förordning om ändring i förordningen (1998:900) om tillsyn enligt miljöbalken

Regeringen föreskriver i fråga om förordningen (1998:900) om tillsyn enligt miljöbalken,

dels att 4, 11, 13 c–13 f, 13 i och 13 j §§ och förordningens bilaga ska ha följande lydelse,

dels att det i förordningen ska införas två nya paragrafer, 2 a och 16 a §§ av följande lydelse,

dels att det i förordningen ska införas en ny rubrik närmast före 16 a § av följande lydelse.

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
	2 a §
	Bestämmelserna om tillsyn i
	26 kap. miljöbalken är tillämpliga
	vid tillsyn över de EG-
	förordningar som anges i avsnitt
	D i bilagan till denna förordning.

4 §

Av 26 kap. 3 § miljöbalken framgår att inom kommunen utövar den kommunala nämnden tillsyn över

1. miljö- och	hälsoskyddet		1. miljö- och hälsoskyddet
enligt 9 kap. miljöbalken, med			enligt 9 kap. miljöbalken, med
undantag för sådan miljöfarlig			undantag för sådan miljöfarlig
verksamhet som kräver tillstånd,			verksamhet som kräver tillstånd,
2. hanteringen av kemiska och			och
2. hanteringen av kemiska och
produkter enligt	14 kap.	miljö-
balken, och
3. avfallshanteringen		enligt	2. avfallshanteringen enligt
15 kap. miljöbalken.			15 kap. miljöbalken.

Den kommunala nämnden utövar inom kommunen därut- över tillsynen över hanteringen av biotekniska organismer enligt 14 kap. miljöbalken.

Författningsförslag

SOU 2008:73

Statliga myndigheter och de kommunala nämnderna utövar därutöver den operativa tillsynen rörande miljöbalkens tillämpning enligt den närmare fördelning som framgår av bilagan till denna förordning.

Regeringen kan, om det finns särskilda skäl, efter framställning från en myndighet med centralt samordningsansvar enligt 13– 13n §§ eller från länsstyrelsen, i det enskilda fallet besluta att det operativa tillsynsansvaret ska fördelas på annat sätt än som framgår av bilagan.

			11 §
Vid	prövning	av	en	Vid	prövning	av	en
framställan om överlåtelse enligt				framställan om överlåtelse enligt
10 § skall länsstyrelsen beakta				10 § ska länsstyrelsen beakta

1.omfattningen av tillsynsobjektens miljöpåverkan,

2.den kommunala nämndens möjligheter att uppfylla kraven i 7 § första stycket,

3.kommunens interna ansvars- fördelning för drift och tillsyn av kommunala verksamheter, samt

4.övriga frågor av betydelse för överlåtelse av tillsynen.

Länsstyrelsen skall avslå en kommuns framställan om över- låtelse av tillsyn över kommu- nala verksamheter om kommunen har en nämndorganisation som strider mot 3 kap. 5 § andra stycket kommunallagen (1991:900) eller om kommunens interna ansvarsfördelning för drift och tillsyn av andra organisatoriska skäl inte är lämplig med hänsyn till förutsättningarna för att utöva en effektiv tillsyn.

3.kommunens interna ansvars- fördelning för drift och tillsyn av kommunala verksamheter,

4.kommunens möjlighet att, med beaktande av vad som anges

i1–3, bedriva tillsyn av objektets hantering av kemiska produkter, och

5.övriga frågor av betydelse för överlåtelse av tillsynen.

Länsstyrelsen ska avslå en kommuns framställan om över- låtelse av tillsyn över kommu- nala verksamheter om kommunen har en nämndorganisation som strider mot 3 kap. 5 § andra stycket kommunallagen (1991:900) eller om kommunens interna ansvarsfördelning för drift och tillsyn av andra organisatoriska skäl inte är lämplig med hänsyn till förutsättningarna för att utöva en effektiv tillsyn.

SOU 2008:73 Författningsförslag

		13 c §
Fiskeriverket har det centrala			Fiskeriverket har det centrala
ansvaret		för	ansvaret			för
tillsynsvägledningen	när	det	tillsynsvägledningen		när	det
gäller miljöbalkens tillämpning i			gäller
frågor			1. tillämpningen		av	miljö-
1. som rör fiske	och	vatte-	1. tillämpningen		av	miljö-
bruk, med undantag för 14 kap.			balken och de EG-förordningar
miljöbalken, och			som anges i avsnitt D i bilagan
			till denna förordning i frågor som
			rör fiske och vattenbruk, med
			undantag för frågor som omfattas
			av Kemikalieinspektionens ansvar
			enligt 13 e §, och
2. om genteknik enligt 13 kap.			2. miljöbalkens tillämpning i
miljöbalken inom det område			frågor	om genteknik		enligt
som anges i bilagan till denna			13 kap.	miljöbalken	inom det
förordning.			område som anges i bilagan till
			denna förordning

13 d §

Statens jordbruksverk har det centrala ansvaret för tillsyns-

vägledningen när det gäller miljöbalkens tillämpning
1. i frågor som rör verksam-	1. och tillämpningen av de EG-
heter, inklusive miljöfarliga	förordningar som anges i avsnitt
verksamheter enligt 9 kap. miljö-	D i bilagan till denna förordning
balken, inom jordbruks- och	i frågor som rör verksamheter,
trädgårdsområdet eller som rör	inklusive miljöfarliga	verksam-
djurhållande verksamhet,	heter enligt 9 kap. miljöbalken,
	inom jordbruks- och trädgårds-
	området eller som rör djur-
	hållande verksamhet, med undan-
	tag för frågor som omfattas av
	Kemikalieinspektionens	ansvar
	enligt 13 e §,

2.i frågor som rör miljöhänsyn i jordbruket enligt 12 kap. miljöbalken,

3.i genteknikfrågor enligt 13 kap. miljöbalken inom det område som anges i bilagan till denna förordning,

Författningsförslag SOU 2008:73

4. när det gäller 14 kap. miljö-	4. i frågor som Jordbruks-
balken, i frågor som Jord-	verket beslutat om enligt för-
bruksverket beslutat om enligt	ordningen (2006:1010) om växt-
förordningen (2006:1010) om	skyddsmedel, och
växtskyddsmedel, och

5. när det gäller 15 kap. miljöbalken, i frågor om

a)retursystem enligt förordningen (2005:220) om retursystem för plastflaskor och metallburkar, och

b)hantering av avfall som i bilaga 2 till avfallsförordningen (2001:1063) beskrivs som avfall från forskning, diagnos, behand- ling eller förebyggande av djursjukdomar där det på grund av smittfara ställs särskilda krav på insamling och bortskaffande (avfallstyp 18 02 02*).

13 e §

Kemikalieinspektionen har det

centrala ansvaret för tillsynsväg-

ledningen när det gäller miljö-

ledningen när det gäller

balkens tillämpning i

1. miljöbalkens

tillämpning

1. genteknikfrågor

enligt

13 kap.

miljöbalken

inom

det

genteknikfrågor

enligt

13 kap.

område som anges i bilagan till

miljöbalken

inom

det

område

denna förordning, och

som anges i bilagan till denna

förordning, och

2. frågor enligt 14 kap. miljö-

2. tillämpningen

miljö-

balken

som rör

tillverkning,

balken i frågor enligt 14 kap.

införsel,

utförsel

eller

annat

miljöbalken och de EG-förord-

utsläppande

på

marknaden

ningar som anges i avsnitt D i

kemiska

produkter,

varor

som

bilagan till

denna

förordning,

innehåller

eller

har

behandlats

som rör införsel, utförsel eller

med en kemisk produkt, bio-

saluförande,

överlåtelse

eller

tekniska organismer samt all-

annat

jämförbart

förfarande

mänhetens

hantering

sådana

fråga om kemiska produkter och

produkter eller varor, med

biotekniska

organismer,

med

undantag för

undantag för frågor som omfattas

Boverkets

ansvar

enligt

13 b §, eller

Läkemedelsverkets

ansvar

enligt 13 g § 2 och 3.

SOU 2008:73

Författningsförslag

a)produkters och varors brandfarliga, oxiderande och explosiva egenskaper,

b)drivmedel och bränslen,

c)ämnen som bryter ned ozonskiktet,

d)batterier, och

e)fluorerade växthusgaser enligt artikel 2.1 i Europaparla- mentets och rådets förordning (EG) nr 842/2006 av den 17 maj 2006 om vissa fluorerade växt- husgaser.

			13 f §
Livsmedelsverket		har	det	Livsmedelsverket		har	det
centrala	ansvaret		för	centrala	ansvaret		för
tillsynsvägledningen		när	det	tillsynsvägledningen		när	det
gäller miljöbalkens tillämpning i				gäller miljöbalkens		tillämpning
1. genteknikfrågor		enligt 13		i genteknikfrågor enligt 13 kap.
kap. miljöbalken inom			det	miljöbalken	inom det område
område som anges i bilagan till				som anges i bilagan till denna
denna förordning, och				förordning.
2. frågor	enligt	14	kap.

miljöbalken som rör

a)material och produkter som är avsedda att komma i kontakt med livsmedel, och

b)nappar.

		13 i §
Statens räddningsverk		har	Statens räddningsverk			har	det
det centrala ansvaret för till-			centrala ansvaret för till-
synsvägledningen när det gäller			synsvägledningen när det gäller
miljöbalkens	tillämpning	i	miljöbalkens		tillämpning		i
frågor om			frågor om miljöfarlig verksam-
1. miljöfarlig	verksamhet		het enligt 9 kap. miljöbalken i de
enligt 9 kap. miljöbalken i de fall			fall	frågorna	regleras	genom
frågorna regleras genom lagen			lagen	(1999:381) om		åtgärder
(1999:381) om åtgärder för att			för att förebygga och begränsa
förebygga och begränsa följder-			följderna av allvarliga kemikalie-
							31

Författningsförslag

SOU 2008:73

na av allvarliga kemikalieolyckor och förordningen (1999:382) om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av all- varliga kemikalieolyckor, och

2. produkters och varors brandfarliga, oxiderande och explosiva egenskaper när det gäller de bestämmelser i 14 kap. miljöbalken som rör tillverkning, införsel, utförsel eller annat utsläppande på marknaden av kemiska produkter och varor som innehåller eller har behandlats med en kemisk produkt.

olyckor och förordningen (1999:382) om åtgärder för att förebygga och begränsa följder- na av allvarliga kemikalie- olyckor.

13 j §

Skogsstyrelsen har det centrala ansvaret för tillsynsvägledningen

när det gäller miljöbalkens tillämpning i frågor
1. enligt 7 kap.		11 §	och 12	kap.	6 § miljöbalken			som		rör
skogsbruk och som omfattas av skogsvårdslagen (1979:429),
2. om	sådana verksamheter			2. om		sådana verksamheter
och åtgärder inom skogsbruket				och åtgärder inom skogsbruket
som kan påverka miljön i sådana				som kan påverka miljön i sådana
särskilda	skyddsområden		som	särskilda		skyddsområden				som
avses i 7 kap. 27 § miljöbalken,				avses i 7 kap. 27 § miljöbalken,
om verksamheterna inte om-				om	verksamheterna					inte
fattas av tillsyn enligt någon av				omfattas av tillsyn enligt någon
punkterna	A1–A7,	A9–A14,		av punkterna A1–A7, A9–A14,
A16 och A17 i bilagan till denna				A16 och A17 i bilagan till denna
förordning, och				förordning,
3. om	genteknik		enligt	3. om			genteknik		enligt
13 kap. miljöbalken		inom det		13 kap.		miljöbalken		inom		det
område som anges i bilagan till				område som anges i bilagan till
denna förordning.				denna förordning, och
				4. enligt			14 kap. miljöbalken
				och de EG-förordningar som
				anges i avsnitt D i bilagan till
				denna		förordning,		som		rör
				skogsbruket,			med undantag			för
				frågor	som		omfattas	av	Kemi-
32

SOU 2008:73

Författningsförslag

kalieinspektionens ansvar enligt 13 e §.

Tillsyn över bestämmelser om kemiska produkter och vissa varor

16 a §

En myndighet som vid operativ tillsyn över 14 kap. miljöbalken, föreskrifter med- delade med stöd av det kapitlet eller en EG-förordning som anges i avsnitt D i bilagan till denna förordning, uppmärksammar brister i efterlevnaden av be- stämmelser i den lagstiftningen i frågor som

1.inte faller inom myndig- hetens tillsynsområde, eller

2.kräver åtgärder av någon verksamhetsutövare som inte omfattas av myndighetens till- synsansvar, ska underrätta den

ansvariga	tillsynsmyndigheten
om bristerna.

1.Denna förordning träder i kraft den 1 juni 2009.

2.Äldre bestämmelser tillämpas i tillsynsärenden som inletts före ikraftträdandet.

3.Överlåtelse enligt 10 § som beslutats före denna förord- ningens ikraftträdande ska fortsätta att gälla.

Författningsförslag

SOU 2008:73

Bilaga

Nuvarande lydelse

Fördelning av ansvar för den operativa tillsynen

C. Försvarets verksamheter
Tillsynsområden			Ansvarig myndighet
Samtliga verksamheter och åtgärder inom			Generalläkaren
Försvarsmakten,	Fortifikationsverket,
Försvarets materielverk och		Försvarets
radioanstalt utom tillverkning samt in-
och utförsel av kemiska produkter eller
biotekniska organismer eller		tillverkning

av varor som innehåller eller har be- handlats med kemiska produkter eller bio- tekniska organismer

D. Kemiska produkter och biotekniska organismer

I detta avsnitt anges de statliga myndigheter som, förutom den kommunala nämnden, har ansvaret för den operativa tillsynen när det gäller kemiska produkter och biotekniska organismer, indelat i ansvarsområden.

Om två myndigheter har operativt tillsynsansvar, får överens- kommelse träffas mellan myndigheterna om hur ansvaret normalt ska fördelas. Båda är dock alltid operativa om så krävs.

D1 Kemikalieinspektionen har ansvar för den operativa tillsynen

över tillverkare och andra primärleverantörer som släpper ut kemiska produkter, varor och biotekniska organismer på marknaden med avseende på deras produkter och varor, utom i fråga om

1.varor (material) och produkter enligt D3, D4 och D7,

2.drivmedel och bränslen,

3.ämnen som bryter ned ozonskiktet,

4.batterier, och

5.fluorerade växthusgaser enligt artikel 2.1 i

SOU 2008:73

Författningsförslag

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 842/2006 av den 17 maj 2006 om vissa fluorerade växthusgaser.

D2 Länsstyrelsen har ansvar för den operativa tillsynen i frågor om skydd av den yttre miljön vid hantering av kemiska produkter, varor och biotekniska organismer i miljöfarliga verksamheter enligt B1 utom i fråga om det som anges i D1.

D3 Läkemedelsverket har ansvar för den operativa tillsynen över tillverkare och andra primärleverantörer av kosmetiska och hygieniska produkter.

D4 Livsmedelsverket har ansvar för den operativa tillsynen i fråga om

1.material och produkter som är avsedda att komma i kontakt med livsmedel, och

2.nappar.

D5 Sjöfartsverket har ansvar för den operativa tillsynen över utrustning i fartyg som innehåller

1.ämnen som bryter ned ozonskiktet, eller

2.fluorerade växthusgaser enligt artikel 2.1 i Europaparla- mentets och rådets förordning (EG) nr 842/2006 av den 17 maj 2006 om vissa fluorerade växthusgaser.

D6 Arbetsmiljöverket har ansvar för den operativa tillsynen i fråga om sådana tillstånd att använda bekämpningsmedel som krävs enligt förordningen (2000:338) om biocidprodukter eller för- ordningen (2006:1010) om växtskyddsmedel, i de fall då till- ståndsfrågan ska prövas av Arbetsmiljöverket.

D7 Statens räddningsverk har ansvar för den operativa tillsynen över tillverkare och andra primärleverantörer som släpper ut kemiska produkter och varor på marknaden, när det gäller produkternas och varornas brandfarliga, oxiderande och explosiva egenskaper.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Författningsförslag

SOU 2008:73

G. Tillsyn enligt vissa EG-förordningar

G1 I fråga om tillverkares och importörers skyldigheter enligt rådets förordning (EEG) nr 793/93 av den 23 mars 1993 om bedömning och kontroll av risker med existerande ämnen har Kemikalie- inspektionen ansvaret för den operativa tillsynen.

G2 Länsstyrelsen har ansvaret för den operativa tillsynen i fråga om

1.rådets förordning (EG) nr 338/97 av den 9 december 1996 om skyddet av arter av vilda djur och växter genom kontroll av handeln med dem, och

2.kommissionens förordning (EG) nr 865/2006 av den 4 maj 2006 om närmare föreskrifter för tillämpningen av rådets för- ordning (EG) nr 338/97 om skyddet av arter av vilda djur och växter genom kontroll av handeln med dem.

G3 I fråga om Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 304/2003 av den 28 januari 2003 om export och import av farliga kemikalier har Kemikalieinspektionen ansvaret för den operativa tillsynen.

G4 I fråga om Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1946/2003 av den 15 juli 2003 om gränsöverskridande förflytt- ning av genetiskt modifierade organismer har de myndigheter som anges i avsnitt F ansvaret för den operativa tillsynen enligt den uppdelning som framgår där.

G5 I fråga om Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 648/2004 av den 31 mars 2004 om tvätt- och rengöringsmedel har

1.Kemikalieinspektionen ansvaret för den operativa tillsynen i de delar som avser tillverkare och andra primärleverantörer, och

2.den kommunala nämnden ansvaret för den operativa tillsynen i de delar som inte avser tillverkare och andra primärleverantörer.

G6 I fråga om Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1013/2006 av den 14 juni 2006 om transport av avfall har

1. Naturvårdsverket ansvaret för den operativa tillsynen i frågor som omfattas av Naturvårdsverkets ansvar i egenskap av behörig myndighet enligt förordningen, och

SOU 2008:73

Författningsförslag

2. de myndigheter som anges i avsnitt E ansvaret för den operativa tillsynen, enligt den uppdelning som framgår där, i frågor som inte omfattas av Naturvårdsverkets ansvar enligt 1.

G7 I fråga om Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 av den 18 december 2006 om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (Reach), inrättande av en europeisk kemikaliemyndighet, ändring av direktiv 1999/45/EG och upphävande av rådets förordning (EEG) nr 793/93 och kommissionens förordning (EG) nr 1488/94 samt rådets direktiv 76/769/EEG och kommissionens direktiv 91/155/EEG, 93/67/EEG, 93/105/EG och 2000/21/EG har de myndigheter som anges i avsnitt C och D ansvaret för den operativa tillsynen enligt den uppdelning som framgår där.

Bilaga

Föreslagen lydelse

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Fördelning av ansvar för den operativa tillsynen

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

C. Försvarets verksamheter

Generalläkaren har ansvar för den operativa tillsynen för samtliga verksamheter och åtgärder inom Försvarsmakten, Fortifikations- verket, Försvarets materielverk och Försvarets radioanstalt utom i frågor som faller under Kemikalieinspektionens tillsynsansvar i avsnitt D för primärleverantörers in- och utförsel och hantering av kemiska produkter och biotekniska organismer och deras hantering av varor.

D. Kemiska produkter, varor och biotekniska organismer

I detta avsnitt avses med kemikalieregistreringsförordningen:U U Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 av den 18 december 2006 om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (Reach), inrättande av en europeisk

Författningsförslag

SOU 2008:73

kemikaliemyndighet, ändring av direktiv 1999/45/EG och upp- hävande av rådets förordning (EEG) nr 793/93 och kommissionens förordning (EG) nr 1488/94 samt rådets direktiv 76/769/EEG och kommissionens direktiv 91/155/EEG, 93/67/EEG, 93/105/EG och 2000/21/EG.

Myndigheternas ansvar enligt detta avsnitt gäller inte när general- läkaren är ansvarig för den operativa tillsynen enligt avsnitt C.

D1 Kemikalieinspektionen har ansvar för den operativa tillsynen avseende kemiska, produkter, varor och biotekniska organismer enligt följande:

aU . 14 kap. miljöbalken och föreskrifter meddelade med stöd av det

kapitlet

Tillverkare av, eller den som för in till eller för ut ur Sverige kemiska produkter eller varor (primärleverantörer) i fråga om införsel, utförsel och hantering som innebär saluförande, överlåtelse eller därmed jämförbart förfarande, varvid den som i eget namn förpackar, packar om eller ändrar namn på en kemisk produkt anses som tillverkare

Undantag: frågor som omfattas av

1.Läkemedelsverkets ansvar enligt D4, eller

2.Livsmedelsverkets ansvar enligt D5

Andra aktörer än de nyss nämnda primärleverantörerna vad avser hantering som innebär saluförande, överlåtelse eller därmed jäm- förbart förfarande av varor

Undantag: frågor som omfattas av Livsmedelsverkets ansvar enligt D5

Den som hanterar eller för in till eller för ut ur Sverige en bioteknisk organism, med undantag för vad som anges i D2 och D3

bU . KemikalieregistreringsförordningenU

All operativ tillsyn som utförs på begäran av den europeiska kemi- kaliemyndigheten

Tillverkare av ämnen, producenter av varor, importörer, ned- strömsanvändare som framställer beredningar, leverantörer som för in ämnen, beredningar eller varor till Sverige och leverantörer som i

SOU 2008:73

Författningsförslag

eget namn förpackar, packar om eller ändrar namn på ett ämne eller en beredning (primärleverantörer)

Undantag: frågor som rör primärleverantörernas

1.egen användning, identifiering av egna riskhanteringsåtgärder och tillämpning av sådana åtgärder, och

2.skyldighet att enligt artikel 37.4 utarbeta en kemikaliesäkerhets- rapport och att delge information enligt artikel 38, när användningen av ämnet inte leder till att ämnet, som sådant eller i en beredning släpps ut på marknaden

Andra aktörer än de nyss angivna primärleverantörer i fråga om varor, med undantag för användning av varor

cU . Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2037/2000 av den 29 juni 2000 om ämnen som bryter ned ozonskiktet

Producenter, vad avser deras utsläppande på marknaden av kontrolle- rade ämnen enligt förordning (EG) nr 2037/2000

Utsläppande på marknaden av produkter och utrustning som utgör varor enligt 14 kap. miljöbalken och som innehåller kontrollerade ämnen enligt förordning (EG) nr 2037/2000

dU . Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 304/2003 av den 28 januari 2003 om export och import av farliga kemikalier Skyldigheter enligt förordning (EG) nr 304/2003

eU . Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 648/2004 av den 31 mars 2004 om tvätt- och rengöringsmedel

Tillverkares skyldigheter enligt förordning (EG) nr 648/2004

fU . Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 850/2004 av den 29 april 2004 om långlivade organiska föroreningar och om ändring av direktiv 79/117/EEG

Utsläppande på marknaden av ämnen som omfattas av förordning (EG) nr 850/2004, för sig eller ingående i beredningar, av de som tillverkar ämnena eller för in dem till Sverige

Utsläppande på marknaden av artiklar som innehåller ämnen som omfattas av förordning (EG) nr 850/2004

Författningsförslag

SOU 2008:73

gU . Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 842/2006 av den 17 maj 2006 om vissa fluorerade växthusgaser

Utsläppande på marknaden av produkter och utrustning som omfattas av förordning (EG) nr 842/2006

Skyldighet att rapportera till kommissionen

D2 När verksamheten omfattas av länsstyrelsens tillsynsansvar enligt avsnitt B och ansvaret inte har överlåtits enligt 10 §, har länsstyrelsen följande ansvar för den operativa tillsynen:

aU . 14 kap. miljöbalken och föreskrifter meddelade med stöd av det

kapitlet

Tillverkare av, eller den som för in till eller för ut ur Sverige kemiska produkter, biotekniska organismer eller varor (primärleverantörer) i fråga om annan hantering än sådan som innebär saluförande, överlåtelse eller därmed jämförbart förfarande av kemiska produkter, biotekniska organismer eller varor, såsom användning i enskilda fall och försiktighetsmått vid sådan användning, varvid den som i eget namn förpackar, packar om eller ändrar namn på en kemisk produkt anses som tillverkare

Undantag: frågor som omfattas av

1.Livsmedelsverkets ansvar enligt D5, eller

2.Arbetsmiljöverkets ansvar enligt D7

Andra än nyss nämnda primäreleverantörer i fråga om

1.hantering av kemiska produkter eller biotekniska organismer,

eller

2.annan hantering av varor än sådan som gäller saluföring eller överlåtelse eller därmed jämförbart förfarande

Undantag: frågor som omfattas av

1.Livsmedelsverkets ansvar enligt D5,

2.Sjöfartsverkets ansvar enligt D6, eller

3.Arbetsmiljöverkets ansvar enligt D7.

bU . Kemikalieregistreringsförordningen

SOU 2008:73

Författningsförslag

namn förpackar, packar om eller ändrar namn på ett ämne eller en beredning (primärleverantörer) i fråga om deras

1.egen användning, identifiering av egna riskhanteringsåtgärder och tillämpning av sådana åtgärder, och

2.skyldighet att enligt artikel 37.4 utarbeta en kemikaliesäker- hetsrapport och att delge information enligt artikel 38, när använd- ningen av ämnet inte leder till att ämnet, som sådant eller i en beredning, släpps ut på marknaden

Andra än nyss angivna primärleverantörer i fråga om skyldigheter som rör ämnen, som sådana eller i beredningar, och användning av varor

Undantag: frågor som faller under Arbetsmiljöverkets ansvar enligt arbetsmiljölagstiftningen och operativ tillsyn som utförs på begäran av den europeiska kemikaliemyndigheten

cU . Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2037/2000 av den 29 juni 2000 om ämnen som bryter ned ozonskiktet

Utsläppande på marknaden av kontrollerade ämnen enligt förordning 2037/2000 av andra än producenter

Andra skyldigheter enligt förordning (EG) nr 2037/2000 än sådana som rör utsläppande på marknaden

Undantag: frågor som omfattas av

1.Sjöfartsverkets ansvar enligt D6, och

2.Naturvårdsverkets ansvar i egenskap av behörig myndighet

dU . Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 648/2004 av den 31 mars 2004 om tvätt- och rengöringsmedel

Andra än tillverkares skyldigheter enligt förordning (EG) nr 648/2004

eU . Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 850/2004 av den 29 april 2004 om långlivade organiska föroreningar och om ändring av direktiv 79/117/EEG

Utsläppande på marknaden av ämnen som omfattas av förordning (EG) nr 850/2004, för sig eller ingående i beredningar, av andra än de som tillverkar ämnena eller för in dem till Sverige

Författningsförslag

SOU 2008:73

Andra skyldigheter enligt förordning (EG) nr 850/2004 än sådana som rör utsläppande på marknaden

fU . Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 842/2006 av den 17 maj 2006 om vissa fluorerade växthusgaser

Andra skyldigheter enligt förordning (EG) nr 842/2006 än sådana som rör utsläppande på marknaden, med undantag för vad som omfattas av Sjöfartsverkets ansvar enligt D6

D3 När den kommunala nämnden har tillsynsansvar över en verk- samhet

1.med stöd av bestämmelserna i 26 kap. 3 § miljöbalken om ansvar för miljö- och hälsoskyddet enligt 9 kap. miljöbalken,

2.när ansvaret följer direkt av avsnitt B, eller

3.när ansvaret följer av ett beslut om överlåtelse enligt 10 § av en verksamhet i avsnitt B,

har nämnden ansvar för den operativa tillsynen som anges i D2 för verksamheten.

D4 Läkemedelsverket har följande ansvar för den operativa till- synen i fråga om kosmetiska och hygieniska produkter:

14U kap. miljöbalken och föreskrifter meddelade föreskrifter meddelade

med stöd av det kapitlet

Tillverkare av och den som till Sverige för in sådana produkter vad avser hantering som innebär saluförande, överlåtelse eller därmed jämförbart förfarande, varvid den som i eget namn förpackar, packar om eller ändrar namn på en kemisk produkt anses som tillverkare

Undantag: produkternas brandfarliga, oxiderande eller explosiva egenskaper

D5 Livsmedelsverket har följande ansvar för den operativa tillsynen i fråga om material och produkter som är avsedda att komma i kontakt med livsmedel:

14U kap. miljöbalken och föreskrifter meddelade föreskrifter meddelade

med stöd av det kapitlet

Tillverkare av, den som till Sverige för in och den som hanterar sådana kemiska produkter och varor, vad avser frågor som rör användningen i kontakt med livsmedel.

SOU 2008:73

Författningsförslag

D6 Sjöfartsverket har ansvar för den operativa tillsynen över

1.utrustning i fartyg som innehåller kontrollerade ämnen enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2037/2000 av den 29 juni 2000 om ämnen som bryter ned ozonskiktet, eller fluo- rerade växthusgaser enligt Europaparlamentets och rådets för- ordning (EG) nr 842/2006 av den 17 maj 2006 om vissa fluorerade växthusgaser, och

2.användningen av marina bränslen i fartyg,

vad avser tillsynen över 14 kapitlet miljöbalken och föreskrifter meddelade med stöd av det kapitlet, förordning 2037/2000 och förordning 842/2006.

D7 Arbetsmiljöverket har ansvar för den operativa tillsynen i fråga om sådana tillstånd att använda bekämpningsmedel som krävs enligt förordningen (2000:338) om biocidprodukter eller förord- ningen (2006:1010) om växtskyddsmedel, i de fall då tillstånds- frågan ska prövas av Arbetsmiljöverket.

E. Avfall och producentansvar

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

G. Tillsyn enligt vissa EG-förordningar

G1 Länsstyrelsen har ansvaret för den operativa tillsynen i fråga om

1.rådets förordning (EG) nr 338/97 av den 9 december 1996 om skyddet av arter av vilda djur och växter genom kontroll av handeln med dem, och

Författningsförslag SOU 2008:73

G2 I fråga om Europaparlamentets	och rådets förordning (EG)
nr 1946/2003 av den 15 juli 2003	om gränsöverskridande för-

flyttning av genetiskt modifierade organismer har de myndigheter som anges i avsnitt F ansvaret för den operativa tillsynen enligt den uppdelning som framgår där.

G3 I fråga om Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1013/2006 av den 14 juni 2006 om transport av avfall har

1.Naturvårdsverket ansvaret för den operativa tillsynen i frågor som omfattas av Naturvårdsverkets ansvar i egenskap av behörig myndighet enligt förordningen, och

2.de myndigheter som anges i avsnitt E ansvaret för den operativa tillsynen, enligt den uppdelning som framgår där, i

frågor som inte omfattas av Naturvårdsverkets ansvar enligt 1.

SOU 2008:73

Författningsförslag

3Förslag till

förordning om ändring i förordningen (1998:901) om verksamhetsutövares egenkontroll

Regeringen föreskriver i fråga om förordningen (1998:901) om verksamhetsutövares egenkontroll ,

dels att nuvarande 1 § ska betecknas 1 b §,

dels att det i förordningen ska införas tre nya paragrafer, 1, 1 a och 7 a §§, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 §

I denna förordning avses med kemikalieregistreringsförordningen:U U Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 av den 18 december 2006 om registrering, utvärdering, god- kännande och begränsning av kemikalier (Reach), inrättande av en europeisk kemikalie- myndighet, ändring av direktiv 1999/45/EG och upphävande av rådets förordning (EEG) nr 793/93 och kommissionens förordning (EG) nr 1488/94 samt rådets direktiv 76/769/EEG och kommissionens direktiv 91/155/EEG, 93/67/EEG, 93/105/EG och 2000/21/EG.

1 a §

Bestämmelserna i 26 kap. 19 § miljöbalken gäller för följande EG-förordningar:

1.kemikalieregistreringsförord- ningen,

2.Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2037/2000 av den 29 juni 2000

Författningsförslag

SOU 2008:73

om ämnen som bryter ned ozon-

skiktet,
3. Europaparlamentets		och
rådets	förordning	(EG)

nr 304/2003 av den 28 januari 2003 om export och import av farliga kemikalier,

4. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 850/2004 av den 29 april 2004 om långlivade organiska för- oreningar och om ändring av

direktiv 79/117/EEG, och
5. Europaparlamentets		och
rådets	förordning	(EG)

nr 842/2006 av den 17 maj 2006 om vissa fluorerade växthusgaser.

7 a §

Den som tillverkar eller till Sverige för in och släpper ut på marknaden

1. fler än 25 kemiska pro- dukter som innehåller ett ämne som är farligt enligt bestämmelser om klassificering och märkning av kemiska produkter,

2. minst en kemisk produkt som är särskilt farlig enligt 2 § förordningen (2008:245) om kemiska produkter och biotek- niska organismer, eller

3. minst en kemisk produkt som innehåller ett ämne som finns i bilaga XIV till kemi- kalieregistreringsförordningen, ska ha dokumenterade rutiner för att

1. klassificera och märka de kemiska produkterna rätt,

SOU 2008:73

Författningsförslag

2.upprätthålla kompetens enligt kraven i artikel 31 i kemikalie- registreringsförordningen, och

3.utarbeta och utfärda säker- hetsdatablad.

Med att tillverka enligt första stycket avses även att i eget namn förpacka, packa om eller ändra namn på en kemisk produkt.

1. Denna förordning träder i kraft den 1 juni 2009.

Författningsförslag

SOU 2008:73

4Förslag till

förordning om ändring i förordningen (1998:940) om avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöbalken

Regeringen föreskriver i fråga om förordningen (1998:940) om avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöbalken,

dels att nuvarande 6 kap. 2–7 §§ ska betecknas 6 kap. 16–21 §§, dels att 6 kap. 1 §, 8 kap. 2 § och 9 kap. 1 § ska ha följande

ändrade lydelse,

dels att det i förordningen ska införas fjorton nya paragrafer, 6 kap. 2–15 §§, av följande lydelse,

dels att det ska införas tre nya rubriker närmast före 6 kap. 2, 6 och 16 §§ av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

6 kap.

1 §

Avgift för prövning och tillsyn i fråga om kemiska produkter, varor enligt 14 kap. miljöbalken och biotekniska organismer ska betalas enligt detta kapitel.

I detta kapitel avses med kemikalieregistreringsförordningen:U U Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 av den 18 december 2006 om registrering, utvärdering, god- kännande och begränsning av kemikalier (Reach), inrättande av en europeisk kemikaliemyndighet, ändring av direktiv 1999/45/EG och upphävande av rådets förordning (EEG) nr 793/93 och kommissionens förordning (EG) nr 1488/94 samt rådets direktiv 76/769/EEG och kommissionens direktiv

SOU 2008:73

Författningsförslag

91/155/EEG, 93/67/EEG, 93/105/EG och 2000/21/EG.

Kemikalieavgift

2 §

Kemikalieavgift ska betalas i fråga om kemiska produkter och biotekniska organismer för pröv- ning och tillsyn över 14 kap. miljöbalken och föreskrifter med- delade med stöd av det kapitlet och de EG-förordningar som anges i avsnitt D i bilagan till förordningen (1998:900) om till- syn enligt miljöbalken.

Kemikalieavgift tas ut som registeravgift och mängdavgift. Avgiften ska betalas årligen för kalenderår av den som yrkes- mässigt tillverkar eller till Sverige för in sammanlagt ett ton eller mer av sådana kemiska produkter som enligt förordningen (2008:245) om kemiska produkter och bio- tekniska organismer ska vara anmälda till produktregistret.

3 §

Om Kemikalieinspektionen med stöd av förordningen om kemiska produkter och bio- tekniska organismer i det enskilda fallet har beslutat att anmälan till produktregistret ska göras av en handelsagent i stället för av den som tillverkar produkterna eller för in produkterna till Sverige, ska handelsagenten betala avgiften.

Författningsförslag

SOU 2008:73

Kemikalieavgift ska inte tas ut av den som

1. för produkten betalar års- avgift enligt 6 eller 7 §, eller

2. tillverkar eller till Sverige för in en kemisk produkt utan att vara registreringspliktig enligt kemikalieregistreringsförordningen eller släppa ut produkten på marknaden.

4 §

Registeravgiften är 2 500 kr. Mängdavgift betalas enligt

följande för varje ton anmäl- ningspliktig kemisk produkt:

1. 5 kr för kemiska produkter som inte är klassificerade som farliga enligt bestämmelser om klassificering och märkning av kemiska produkter, dock högst 70 000 kr,

2. 12 kr för kemiska produkter som är klassificerade som farliga enligt bestämmelser om klassi- ficering och märkning av kemiska produkter, dock högst 120 000 kr, och

3. 17 kr för kemiska produkter som är klassificerade som särskilt farliga enligt 2 § förordningen (2008:245) om kemiska pro- dukter och biotekniska orga- nismer eller är tillståndspliktiga enligt bilaga XIV till kemikalie- registreringsförordningen, dock högst 390 000 kr.

SOU 2008:73

Författningsförslag

5 §

Kemikalieavgiften ska betalas preliminärt och slutligt.

Den preliminära avgiften beräknas med ledning av upp- gifterna i produktregistret före- gående år eller en preliminär- deklaration från den avgifts- skyldige. Från den slutliga avgiften ska det belopp som har betalats preliminärt räknas av.

Föreslagen lydelse

Avgifter för prövning och tillsyn av bekämpningsmedel

6 §

För Kemikalieinspektionens prövning och tillsyn i fråga om kemiska bekämpningsmedel enligt förordningen (2006:1010) om växtskyddsmedel och förordningen (2000:338) om biocidprodukter ska ansökningsavgift och årsavgift betalas enligt följande:

ÄrendeslagU				Ansökningsavgift:U
				kronorU
1. Ansökan om nytt eller fortsatt godkännande				121 000
a) om bedömningen ska	ske	enligt	de	121 000
enhetliga principerna för utvärdering av
växtskyddsmedel (bilaga 6 till direktiv
91/414/EEG) eller de gemensamma prin-
ciperna för bedömning av dokumentation om
biocidprodukter (bilaga 6 till direktiv
98/8/EG)
b) om ansökan avser förhållanden som				70 000
avses i 5 § 3 eller 4 förordningen (2006:1010)
om växtskyddsmedel eller	5 §	5 eller	6

förordningen (2000:338) om biocidprodukter

Författningsförslag

SOU 2008:73

c) om		ansökan		avser ömsesidigt			erkän-
nande
–	enligt		17 §	förordningen		om	växt-		60 000
skyddsmedel
–	enligt		21 §	förordningen om			biocid-		30 000
produkter
2. Villkorsändringar
a) om		bedömningen			ska ske	enligt		de	35 000
enhetliga principerna för utvärdering av
växtskyddsmedel (bilaga 6 till direktiv
91/414/EEG) eller de gemensamma prin-
ciperna för bedömning av dokumentation om
biocidprodukter (bilaga 6 till direktiv
98/8/EG)
b) om		ansökan		avser förhållanden				som	8 000
avses i 5 § 3 eller 4 förordningen om växt-
skyddsmedel eller 5 § 5 eller 6 förordningen
om biocidprodukter
c) utvidgning				av	användningsområde				5 000
enligt 27 § förordningen om växtskyddsmedel
d) övriga ändringar									4 000
3. Undantag
a) forskning och utveckling i ett särskilt fall									4 000
enligt 5 § 1 förordningen					om växtskyddsmedel
eller 5 § 3 förordningen om biocidprodukter
b) forskning och utveckling,						under		en	8 000
begränsad tidsperiod enligt 5 § 1 förordningen
om växtskyddsmedel
c) användning eller saluhållande av
– ett växtskyddsmedel									10 000
– en biocidprodukt									15 000
4. Anmälan av ytterligare namn enligt								7 §	2 000
förordningen			om växtskyddsmedel eller					7 §

förordningen om biocidprodukter

Årsavgift ska betalas för varje godkänd produkt. Avgiften uppgår per kalenderår till 2,8 procent av värdet av försäljningen av varje

SOU 2008:73

Författningsförslag

godkänd produkt året före det år avgiften avser, dock högst 200 000 kronor. Lägsta årsavgift är 2 000 kronor.

Ansökningsavgift ska betalas av sökanden. Årsavgift ska betalas av den som har fått ett bekämpningsmedel godkänt eller av den som har trätt i dennes ställe.

7 §

För Kemikalieinspektionens prövning och tillsyn i fråga om biologiska bekämpningsmedel enligt förordningen (2006:1010) om växtskyddsmedel och förordningen (2000:338) om biocidprodukter ska ansökningsavgift och årsavgift betalas enligt följande:

ÄrendeslagU								Ansökningsavgift:U
								kronorU
1. Ansökan om nytt eller fortsatt godkännande								60 000
a) om		bedömningen		ska	ske	enligt	de
enhetliga principerna för utvärdering av
växtskyddsmedel (bilaga 6 till direktiv
91/414/EEG)			eller	de	gemensamma
principerna för bedömning av dokumentation
om biocidprodukter (bilaga 6 till direktiv
98/8/EG)								30 000
b) om		ansökan avser		förhållanden som
avses i 5 § 3 eller 4 förordningen (2006:1010)
om	växtskyddsmedel eller				5 § 5 eller		6
förordningen (2000:338) om biocidprodukter
c) nematoder, insekter, spindeldjur								3 000
– för varje bekämpningsmedel
– för varje verksam organism som inte								8 000
ingår i ett annat godkänt bekämpningsmedel								60 000
d) genmodifierade organismer
e)	ömsesidigt erkännande enligt 17 § för-							15 000
ordningen om växtskyddsmedel eller 21 § för-
ordningen om biocidprodukter
2. Villkorsändringar
a) om		bedömningen		ska	ske	enligt	de	15 000
enhetliga principerna för utvärdering av
växtskyddsmedel			(bilaga	6	till	direktiv
								53

Författningsförslag

SOU 2008:73


91/414/EEG) eller de gemensamma prin-
ciperna för bedömning av dokumentation om
biocidprodukter (bilaga 6 till direktiv
98/8/EG)
b)	utvidgning			av	användningsområde			5 000
enligt 27 § förordningen om växtskyddsmedel
c)	övriga ändringar							4 000
3. Undantag
a) forskning och utveckling i ett särskilt fall								4 000
enligt 5 § 1 förordningen					om växtskyddsmedel
eller 5 § 3 förordningen om biocidprodukter
b) forskning			och utveckling,			under	en	8 000
begränsad tidsperiod enligt 5 § 1 förordningen
om växtskyddsmedel
c) användning				eller	saluhållande av		ett	5 000
växtskyddsmedel eller en biocidprodukt
4. Anmälan		av	ytterligare namn			enligt	7 §	2 000
förordningen		om		växtskyddsmedel		eller	7 §

förordningen om biocidprodukter

Årsavgift ska betalas för varje godkänd produkt. Avgiften uppgår per kalenderår till 1,3 procent av det sammanlagda värdet av försäljningen av godkända produkter året före det år avgiften avser, dock högst 200 000 kronor. Lägsta årsavgift är 2 000 kronor.

Ansökningsavgift ska betalas av sökanden. Årsavgift ska betalas av den som har fått ett bekämpningsmedel godkänt eller av den som har trätt i dennes ställe.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

8 §

Årsavgift enligt 6–7 §§ ska betalas för varje kalenderår från och med året efter året då beslut om godkännande meddelades till och med det år då ett sådant beslut upphör att gälla.

SOU 2008:73

Författningsförslag

Årsavgift ska betalas senast den 31 mars det år som avgiften avser.

9 §

En avgift ska betalas för den administrativa hantering och utvärdering som krävs i samband med en ansökan om att ett verksamt ämne ska tas upp i bilaga 1 till rådets direktiv 91/414/EEG av den 15 juli 1991 om utsläppande av växt- skyddsmedel på marknaden, senast ändrat genom kommis- sionens direktiv 2008/45/EG. Avgiften ska betalas som en ansökningsavgift och fastställas som en slutlig prövningsavgift.

I ett ansökningsärende som avses i första stycket ska ansök- ningsavgiften för varje akt med dokumentation betalas

1.med 4 125 000 kronor om ansökan avser ett kemiskt ämne, och

2.med 1 000 000 kronor om ansökan avser en mikroorganism, en feromon eller en tillsats som får användas i livsmedel eller foder.

Om ansökan ska prövas enligt kommissionens förordning (EG) nr 451/2000 av den 28 februari 2000 om genomförande- bestäm- melser för den andra och tredje etappen i det arbetsprogram som avses i artikel 8.2 i rådets direktiv 91/414/EEG eller kommissionens förordning (EG) nr 1490/2002 av den 14 augusti 2002 om

Författningsförslag

SOU 2008:73

kompletterande tillämpningsföre- skrifter för den tredje etappen av det arbetsprogram som avses i artikel 8.2 i rådets direktiv 91/414/EEG och om ändring av förordning (EG) nr 451/2000, ska 100 000 kronor av ansök- ningsavgiften betalas när ansök- ningen lämnas in och återstoden när dokumentationen lämnas in.

Bestämmelser om betalning av ansökningsavgift enligt första stycket och fastställande av slutlig prövningsavgift finns i 13 §.

10 §

En avgift ska betalas för den administrativa hantering och utvärdering som krävs i samband med en ansökan om att ett verksamt ämne ska tas upp i bilaga I, IA eller IB till Europa- parlamentets och rådets direktiv 98/8/EG av den 16 februari 1998 om utsläppande av biocid- produkter på marknaden, senast ändrat genom Europaparlamen- tets och rådets direktiv 2008/31/EG. Avgiften ska betalas som en ansökningsavgift och fastställas som en slutlig prövningsavgift.

I ett ansökningsärende som avses i första stycket ska ansök- ningsavgiften för varje akt med dokumentation betalas

1. med 3 300 000 kronor, om ansökan avser att ett kemiskt ämne ska tas upp i bilaga I eller IA,

2. med 1 000 000 kronor, om ansökan avser att en mikro-

SOU 2008:73

Författningsförslag

organism, en feromon eller en tillsats som får användas i livs- medel eller foder ska tas upp i bilaga I eller IA, och

3. med 240 000 kronor, om ansökan avser att ett ämne ska tas upp i bilaga IB.

Bestämmelser om betalning av ansökningsavgift och fastställande av slutlig prövningsavgift finns i 13 §.

11 §

En avgift ska betalas för den administrativa hantering och utvärdering som krävs i samband med att Kemikalieinspektionen utför de uppgifter som åligger Sverige i egenskap av sam- rapporterande medlemsstat enligt förordningarna (EG) nr 451/2000 och (EG) nr 1490/2002 vid ansökan om att ett verksamt ämne ska tas upp i bilaga 1 till direktiv 91/414/EEG. Avgiften ska betalas som en ansöknings- avgift och fastställas som en slutlig prövningsavgift.

I ett ärende som avses i första stycket är ansökningsavgiften för varje akt med dokumentation 390 000 kronor. Om Kemi- kalieinspektionens handläggning enbart omfattar tiden efter det att den rapporterande medlemsstaten har lämnat sin utvärdering till Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (EFSA) är avgiften 62 000 kronor.

Bestämmelser om betalning av ansökningsavgift och fastställande

Författningsförslag

SOU 2008:73

av slutlig prövningsavgift finns i 13 §.

12 §

En avgift ska betalas för den administrativa hantering och utvärdering som krävs i samband med en ansökan om godkän- nande av ett bekämpningsmedel som innehåller ett verksamt ämne som är upptaget på bilaga 1 till direktiv 91/414/EEG eller bilaga I eller IA till direktiv 98/8/EG om upptagandet på bilagan skett med stöd av dokumentation från en annan sökande än den som nu ansöker om godkännande. Detta gäller inte om den som lämnar in ansökan har tillstånd från den ursprungliga sökanden att an- vända uppgifterna. Avgiften ska betalas som en ansökningsavgift och fastställas som en slutlig prövningsavgift.

I ett ansökningsärende som avses i första stycket ska ansök- ningsavgiften för varje akt med dokumentation betalas

1. med 930 000 kronor om ansökan avser ett växtskydds- medel innehållande ett kemiskt ämne eller en mikroorganism som är upptagen i bilaga 1 till direktiv 91/414/EEG,

2. med 744 000 kronor om ansökan avser en biocidprodukt innehållande ett kemiskt ämne eller en mikroorganism som är upptagen i bilaga I eller IA till direktiv 98/8/EG.

SOU 2008:73

Författningsförslag

Bestämmelser om betalning av ansökningsavgift och fastställande av slutlig prövningsavgift finns i 13 §.

13§

Ansökningsavgift enligt 9 §

första stycket och 10–12 §§ ska betalas när ärendet inleds eller vid de senare tidpunkter som Kemikalieinspektionen bestäm- mer.

När frågan enligt 9, 10 eller 11 § om att ta upp ämnet i bilaga 1 till direktiv 91/414/EEG eller bilaga I, IA eller IB till direktiv 98/8/EG eller frågan om godkännande enligt 12 § är slutligt avgjord, ska Kemikalie- inspektionen fastställa den slutliga prövningsavgiften. Pröv- ningsavgiften ska motsvara kost- naderna för hanteringen och utvärderingen, men får inte över- stiga ansökningsavgiften. I sitt beslut om att fastställa pröv- ningsavgiften ska Kemikalie- inspektionen redovisa kostnader- na och ange hur de har beräknats. Om ansökningsavgiften är större än prövningsavgiften, ska Kemikalieinspektionen återbetala mellanskillnaden till sökanden.

Om ansökan enligt 9 eller 10 § avser en mikroorganism, en feromon eller en tillsats som får användas i livsmedel eller foder, ska prövningsavgiften vara 50 procent av kostnaderna för hanteringen och utvärderingen, dock högst 1 000 000 kr.

Författningsförslag

SOU 2008:73

14 §

Den som innehar god- kännandet av ett bekämpnings- medel ska betala kostnaderna för en sådan undersökning som Kemikalieinspektionen har låtit göra för att kontrollera medlets sammansättning.

Övriga avgifter för prövning och tillsyn av kemiska produkter och varor enligt 14 kap. miljö- balken

15 §

Kemikalieinspektionen får meddela föreskrifter om avgift för

1. prövning av ärenden om undantag enligt artikel 5 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 648/2004 av den 31 mars 2004 om tvätt- och rengöringsmedel, och

2. prövning av ärenden enligt förordningen (1998:944) om förbud m.m. i vissa fall i samband med hantering, införsel och utförsel av kemiska produkter när det gäller det ansvarsområde för tillsyn som Kemikalie- inspektionen har enligt förord- ningen (1998:900) om tillsyn enligt miljöbalken.

8 kap.

2 §

Bestämmelserna i 26 kap. 22 a och 22 b §§ om varuprov och ersättning för provtagning och undersökning av prov, gäller vid

tillsyn över de EG-förordningar som anges i avsnitt D i bilagan till denna förordning.

En myndighets kostnader för provtagning och undersökning av prov i samband med tillsyn i fråga om avfall enligt 15 kap. miljöbalken ska ersättas av den vars verksamhet provtagningen avser.

SOU 2008:73

Författningsförslag

En myndighets kostnader för provtagning och undersökning av prov i samband med tillsyn i fråga om kemiska produkter, biotekniska organismer och varor enligt 14 kap. miljöbalken samt avfall enligt 15 kap. miljöbalken skall ersättas av den vars verk- samhet provtagningen avser.

De myndigheter som enligt förordningen (1998:900) om tillsyn enligt miljöbalken har ett centralt ansvar för tillsynsvägledning, får inom sina ansvarsområden meddela närmare föreskrifter om i vilken utsträckning och enligt vilka villkor kostnaderna skall ersättas.

En verksamhetsutövare är skyldig att ersätta länsstyrelsens kostnader för sådan besiktning som avses i 26 kap. 8 § miljöbalken.

Bestämmelser i övrigt om en verksamhetsutövares skyldighet att betala undersökningskostnader m.m. finns i 26 kap. 22 § miljö- balken.

9 kap.

1 §

För avgifter enligt 1 8 kap. gäller bestämmelserna i 10–12 §§

avgiftsförordningen (1992:191) om inte annat är föreskrivet.
Annan avgift än ansöknings-	Annan avgift än ansöknings-
avgift skall betalas efter debite-	avgift och årsavgift enligt 6 kap.
ring av myndigheten. I avgifts-	6 eller	7 § ska		betalas	efter
förordningen finns bestämmel-	debitering		av myndigheten.			I
ser om redovisning av avgifter.	avgiftsförordningen finns				be-
	stämmelser		om	redovisning		av
	avgifter.
Har en avgift enligt denna	Har en avgift enligt denna
förordning fördelats på två eller	förordning fördelats på två eller
flera betalningstillfällen, skall	flera	betalningstillfällen,			ska
ränta enligt vad som föreskrivs i	ränta enligt vad som föreskrivs i
fråga om statens utlåningsränta	fråga om statens utlåningsränta
betalas på de delbelopp för vilka	betalas på de delbelopp för vilka
betalningsuppskov har medgetts.	betalningsuppskov har medgetts.
						61

Författningsförslag SOU 2008:73

Om	avgiften inte betalas		Om avgiften	inte	betalas
inom den tid som anges i			inom den tid som anges i
beslutet,	skall	dröjsmålsavgift	beslutet, ska dröjsmålsavgift tas
tas ut enligt lagen (1997:484)			ut enligt lagen (1997:484) om
om dröjsmålsavgift. Bestämmel-			dröjsmålsavgift.	Bestämmelser
ser om betalningsanstånd finns i			om betalningsanstånd		finns i
förordningen		(1993:1138) om	förordningen (1993:1138) om
hantering av statliga fordringar.			hantering av statliga fordringar.

Bestämmelser om avgifter vid miljödomstol finns även i förordningen (1987:452) om avgifter vid de allmänna domstolarna.

1.Denna förordning träder i kraft den 1 juni 2009 .

2.Genom förordningen upphävs förordningen (1998:942) om kemikalieavgifter.

2.För kemikalieavgift och årsavgift för bekämpningsmedel avseende år 2009 eller tidigare år gäller äldre bestämmelser.

3.För ansökningsavgift enligt 6 kap. 6 och 7 §§ gäller äldre bestämmelser i ärenden som inletts före denna förordnings ikraftträdande.

SOU 2008:73

Författningsförslag

5Förslag till

förordning om ändring i förordningen (1998:946) om svavelhaltigt bränsle

Regeringen föreskriver att 19, 20 och 22 §§ förordningen (1998:946) om svavelhaltigt bränsle ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse						Föreslagen lydelse
					19 §
En bunkerleverantör som i sin						En	bunkerleverantör som i
verksamhet levererar bränsle till						sin verksamhet levererar bränsle
ett sådant fartyg som avses i						till ett sådant fartyg som avses i
18 §	skall	anmäla	till	Natur-		18 §	ska anmäla till Kemika-
vårdsverket		att bunkerleveran-				lieinspektionen			att bunkerleve-
tören bedriver sådan bunkrings-						rantören bedriver sådan bunk-
verksamhet.						ringsverksamhet.
					20 §
Naturvårdsverket			skall		föra	Kemikalieinspektionen ska				föra
ett register över de bunkerleve-						ett register över de bunkerleve-
rantörer som avses i 19 §.						rantörer som avses i 19 §.
					22 §
Tillsyn enligt denna förord-
ning utövas av Sjöfartsverket i
fråga om användning av marina
bränslen i fartyg. Tillsyn i övrigt
enligt denna förordning utövas av
Naturvårdsverket.
Vid tillsynen skall myn-						Vid tillsyn över denna för-
digheterna		utföra	prov		och	ordning		ska	myndigheterna
analyser på ett sådant sätt som						utföra prov och analyser på ett
krävs enligt artikel 7 i direktiv						sådant sätt som krävs enligt
1999/32/EG. Naturvårdsverket						artikel 7 i direktiv 1999/32/EG.
skall svara för sådan rapporte-						Naturvårdsverket ska svara				för
ring som krävs enligt direktivet.						sådan	rapportering som krävs
						enligt direktivet.
Sjöfartsverket skall till Natur-						Sjöfartsverket ska till Kemi-
vårdsverket		rapportera		fall	om	kalieinspektionen rapportera fall
vilka	Sjöfartsverket		får	känne-		om	vilka	Sjöfartsverket		får
										63

Författningsförslag

SOU 2008:73

dom	då	bunkerleverantörer		av	kännedom då	bunkerleveran-
marint bränsle eller annan som					törer av marint bränsle eller
säljer marint bränsle inte har					annan som säljer marint bränsle
efterlevt		bestämmelserna		i	inte har efterlevt bestämmelser-
denna		förordning	eller	i	na i denna förordning eller i
föreskrifter meddelade med stöd					föreskrifter meddelade med stöd
av denna förordning.					av denna förordning.
I	förordningen		(1998:940)		I förordningen	(1998:900)	om
om avgifter för prövning och					tillsyn enligt	miljöbalken	och
tillsyn enligt miljöbalken finns					förordningen	(1998:940)	om
bestämmelser om avgifter.					avgifter för prövning och tillsyn
					enligt miljöbalken finns bestäm-
					melser om tillsyn och avgifter.

Denna förordning träder i kraft den 1 juni 2009.

2. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 av den 18 december 2006 om registrering, utvärde- ring, godkännande och begräns- ning av kemikalier (Reach), inrättande av en europeisk kemikaliemyndighet, ändring av direktiv 1999/45/EG och upp- hävande av rådets förordning (EEG) nr 793/93 och kommis- sionens förordning (EG) nr 1488/94 samt rådets direktiv 76/769/EEG och kommissionens direktiv 91/155/EEG, 93/67/EEG, 93/105/EG och 2000/21/EG.

Bestämmelserna i denna för- ordning gäller endast om mot- svarande bestämmelser inte redan följer av

1. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 850/2004 av den 29 april 2004 om långlivade organiska för- oreningar och om ändring av direktiv 79/117/EEG, eller

SOU 2008:73

Författningsförslag

6Förslag till

förordning om ändring i förordningen (2007:19) om PCB m.m.

Regeringen föreskriver att 2 § förordningen (2007:19) om PCB m.m. ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2 § Bestämmelserna i denna för-

ordning gäller endast om mot- svarande bestämmelser inte redan följer av Europaparlamen- tets och rådets förordning (EG) nr 850/2004 av den 29 april 2004 om långlivade organiska för- oreningar och om ändring av direktiv 79/117/EEG.

Denna förordning träder i kraft den 1 juni 2009.

Författningsförslag

SOU 2008:73

7Förslag till

lag om ändring i arbetsmiljölagen (1977:1160)

Härigenom föreskrivs att i fråga om arbetsmiljölagen (1997:1160),

dels att 1 kap. 2 § och 7 kap. 2 och 7 §§ ska ha följande lydelse, dels att 3 kap. 2 b § ska betecknas 3 kap. 2 c §,

dels att den nya 3 kap. 2 b § ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap.

2 §

Denna lag gäller, med den inskränkning som anges i 4 §, varje verksamhet i vilken arbetstagare utför arbete för arbetsgivares räkning. I fråga om fartygsarbete gäller lagen även när svenska fartyg används till sjöfart utanför Sveriges sjöterritorium.

I fråga om fartyg och fartygsarbete ska vad som sägs i denna lag om Arbetsmiljöverket i stället gälla Sjöfartsverket. Vad som sägs om en arbetsgivare i denna lag ska såvitt avser fartyg också gälla en redare, även då fartygsarbete utförs av någon annan än den som är anställd av redaren. Med redare likställs i denna lag den som i redarens ställe utövar ett avgörande inflytande över fartygets drift.

Om skyldigheter i vissa avseenden för andra än arbetsgivare och arbetstagare finns bestämmelser i 3 och 5 kap. Om befälhavarens skyldigheter vid fartygsarbete finns bestämmelser i fartygssäker- hetslagen (2003:364).

I fråga om varor som är avsedda för konsumenter eller som kan antas komma att användas av konsumenter gäller också produkt- säkerhetslagen (2004:451).

En bestämmelse om skyldighet för arbetsgivare att göra information om kemiska ämnen och beredningar tillgänglig finns i artikel 35 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 av den 18 december 2006 om registrering, utvärde- ring, godkännande och begräns- ning av kemikalier (Reach), inrättande av en europeisk

I Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 av den 18 december 2006 om registrering, utvärde- ring, godkännande och begräns- ning av kemikalier (Reach), inrättande av en europeisk kemikaliemyndighet, ändring av direktiv 1999/45/EG och upp- hävande av rådets förordning (EEG) nr 793/93 och kommis-

SOU 2008:73

Författningsförslag

kemikaliemyndighet, ändring av direktiv 1999/45/EG och upp- hävande av rådets förordning (EEG) nr 793/93 och kommis- sionens förordning (EG) nr 1488/94 samt rådets direktiv 76/769/EEG och kommis- sionens direktiv 91/155/EEG, 93/67/EEG, 93/105/EG och 2000/21/EG.

sionens förordning (EG) nr 1488/94 samt rådets direktiv 76/769/EEG och kommis- sionens direktiv 91/155/EEG, 93/67/EEG, 93/105/EG och 2000/21/EG finns bestämmelser om tillverkning, utsläppande på marknaden och användning av ämnen, som sådana eller in- gående i beredningar eller varor.

3 kap.

2 b §

Regeringen får meddela före- skrifter om att 2 a § första och andra stycket ska gälla även i fråga om efterlevnaden av bestämmelser i Europaparlamen- tets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 av den 18 decem- ber 2006 om registrering, utvär- dering, godkännande och be- gränsning av kemikalier (Reach), inrättande av en europeisk kemikaliemyndighet, ändring av direktiv 1999/45/EG och upp- hävande av rådets förordning (EEG) nr 793/93 och kommis- sionens förordning (EG) nr 1488/94 samt rådets direktiv 76/769/EEG och kommissionens direktiv 91/155/EEG, 93/67/EEG, 93/105/EG och 2000/21/EG i frågor som faller under Arbets- miljöverkets tillsynsansvar.

7 kap.
2 §
Arbetsmiljöverket utövar till-	Regeringen		får meddela	före-
syn enligt detta kapitel över att	skrifter	om	Arbetsmiljöverkets
bestämmelsen i artikel 35 i	tillsyn	enligt	detta kapitel	över
				67

Författningsförslag

SOU 2008:73

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 av den 18 december 2006 om registrering, utvärdering, god- kännande och begränsning av kemikalier (Reach), inrättande av en europeisk kemikaliemyn- dighet, ändring av direktiv 1999/45/EG och upphävande av rådets förordning (EEG) nr 793/93 och kommissionens förordning (EG) nr 1488/94 samt rådets direktiv 76/769/EEG och kommissionens direktiv 91/155/EEG, 93/67/EEG, 93/105/EG och 2000/21/EG.

7 §

Arbetsmiljöverket får gentemot den som har skyddsansvar enligt 3 kap. 2–12 och 14 §§, 5 kap. 3 § första stycket eller 6 § i detta kapitel meddela de förelägganden eller förbud som behövs

1. för att denna lag eller föreskrifter som har meddelats med

stöd av lagen ska följas, och
2. för att artikel 35 i förordning	2. för att de bestämmelser i
(EG) nr 1907/2006 ska följas.	förordning (EG) nr 1907/2006
	som omfattas av Arbetsmiljö-
	verkets tillsynsansvar enligt före-
	skrifter som har meddelats med
	stöd av denna lag ska följas.

I beslut om föreläggande eller förbud kan Arbetsmiljöverket sätta ut vite.

Om någon inte vidtar en åtgärd som åligger honom enligt ett föreläggande, får Arbetsmiljöverket förordna om rättelse på hans bekostnad.

Om ett föreläggande har meddelats beträffande någon åtgärd till vilken det krävs bygglov, rivningslov eller marklov enligt plan- och bygglagen (1987:10) men sådant lov inte beviljas, upphör före- läggandet att gälla såvitt avser åtgärden.

Denna lag träder i kraft den 1 juni 2009.

SOU 2008:73

Författningsförslag

8Förslag till

förordning om ändring i arbetsmiljöförordningen (1977:1166)

Regeringen föreskriver att en två nya paragrafer, 17 och 17 a §§, ska införas i arbetsmiljöförordningen (1977:1166).

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

17§

I fråga om Europaparla-

mentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 av den 18 december 2006 om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (Reach), inrättande av en euro- peisk kemikaliemyndighet, änd- ring av direktiv 1999/45/EG och upphävande av rådets förordning (EEG) nr 793/93 och kommis- sionens förordning (EG) nr 1488/94 samt rådets direktiv 76/769/EEG och kommissionens direktiv 91/155/EEG, 93/67/EEG, 93/105/EG och 2000/21/EG utövar Arbetsmiljöverket i arbetsmiljöfrågor tillsyn enligt 7 kap. arbetsmiljölagen (1977:1160) över

1.artikel 14.6 i fråga om registranters identifiering av egna riskhanteringsåtgärder och tillämpning av sådana åtgärder,

2.skyldigheten för arbets- givare att göra information om kemiska ämnen och beredningar tillgänglig enligt artikel 35,

3.skyldigheten för en ned- strömsanvändare att utarbeta en kemikaliesäkerhetsrapport enligt

Författningsförslag

SOU 2008:73

artikel 37.4, och att delge infor- mation enligt artikel 38, när användningen av ämnet inte leder till att ämnet, som sådant eller i en beredning, släpps ut på marknaden, med undantag för krav på rapportens innehåll,

4. artikel 37.5 i fråga om ned- strömsanvändares identifiering av egna riskhanteringsåtgärder och tillämpning av sådana åtgärder,

5. tillämpningen av tillstånds- villkor enligt artikel 60.9 d, och

6. skyldighet enligt artikel

60.10 för tillståndshavare att se till att exponeringen minskas.

Arbetsgivares skyldigheter enligt 3 kap. 2 a § första och andra stycket arbetsmiljölagen (1977:1166) gäller för efterlev- naden av de bestämmelser som anges i första stycket 1–6.

17 a §

Om Arbetsmiljöverket i sin tillsyn uppmärksammar brister i efterlevnaden av de bestämmelser som anges i 17 § i frågor som omfattas av en annan myndighets tillsynsansvar enligt förordningen (1998:900) om tillsyn enligt miljöbalken ska Arbetsmiljöver- ket underrätta den myndigheten om bristerna.

Denna förordning träder i kraft den 1 juni 2009.

SOU 2008:73

Författningsförslag

9Förslag till

lag om ändring i fartygssäkerhetslagen (2003:364)

Härigenom föreskrivs i fråga om fartygssäkerhetslagen (2003:364) att 5 kap. 1 § ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

5kap.

1 §

Sjöfartsverket utövar, om något annat inte anges, tillsyn enligt denna lag och föreskrifter meddelade med stöd av lagen när det gäller

1.fartyg och deras utrustning, drift, lastning, lossning och säkerhetsorganisation,

2.säkring av last som ännu inte har förts ombord,

3.rederiers säkerhetsorganisation, och

4.arbetsmiljön ombord.

När det gäller inspektion enligt 8 § utövas tillsyn även av Kustbevakningen i den utsträckning som Sjöfartsverket beslutar i

samråd med Kustbevakningen.
I frågor som avser arbetsmiljön					I frågor som avser arbets-
ska tillsynen också avse att					miljön ska tillsynen också avse
arbetsmiljölagen			(1977:1160),		att arbetsmiljölagen (1977:1160),
lagen (1998:958) om vilotid för					lagen (1998:958) om vilotid för
sjömän och föreskrifter med-					sjömän och föreskrifter med-
delade med stöd av dessa lagar					delade med stöd av dessa lagar
samt artikel 35 i Europaparla-					följs.
mentets och		rådets	förordning		Tillsynen ska också avse de
(EG) nr 1907/2006 av den 18					delar	av	Europaparlamentets
december 2006 om registrering,					och rådets förordning (EG) nr
utvärdering,		godkännande		och	1907/2006 av den 18 december
begränsning		av	kemikalier		2006 om registrering, utvärde-
(Reach),	inrättande av			en	ring, godkännande och begräns-
europeisk	kemikaliemyndighet,				ning	av	kemikalier		(Reach),
ändring av direktiv 1999/45/EG					inrättande		av	en	europeisk
och upphävande av rådets för-					kemikaliemyndighet, ändring av
ordning (EEG) nr 793/93 och					direktiv		1999/45/EG			och
kommissionens förordning (EG)					upphävande av rådets förord-
nr 1488/94 samt rådets direktiv					ning	(EEG) nr		793/93		och
										71

Författningsförslag

SOU 2008:73

76/769/EEG och kommis- sionens direktiv 91/155/EEG, 93/67/EEG, 93/105/EG och 2000/21/EG följs. Sådan tillsyn utövas i samverkan med Arbets- miljöverket.

Bestämmelser om tillsyn av livsmedelslagen (2006:804).

kommissionens förordning (EG) nr 1488/94 samt rådets direktiv 76/769/EEG och kommis- sionens direktiv 91/155/EEG, 93/67/EEG, 93/105/EG och 2000/21/EG som omfattas av tillsynsansvar enligt föreskrifter meddelade med stöd av arbets- miljölagen (1977:1160).

Tillsyn enligt första och andra stycket utövas i samverkan med Arbetsmiljöverket. livsmedelshanteringen finns i

Denna lag träder i kraft den 1 juni 2009.

SOU 2008:73

Författningsförslag

10Förslag till

förordning om ändring i förordningen (1993:1322) om informationsutbyte inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet i fråga om farliga konsumentvaror

Regeringen föreskriver att det i förordningen (1993:1322) om informationsutbyte inom Europeiska ekonomiska samarbets- området i fråga om farliga konsumentvaror ska införas en ny paragraf, 3 a §, av följande lydelse.


Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
	3 a §
		En länsstyrelse eller en kom-
	munal nämnd som vidtar sådana
	åtgärder i fråga om en kemisk
	produkt att det kan krävas en
	underrättelse			enligt	3 §,	ska
	lämna de uppgifter som anges i
	4 §	till Kemikalieinspektionen i
	stället		för till	Konsumentverket.
	Om Kemikalieinspektionen anser
	att en sådan underrättelse krävs,
	ska	Kemikalieinspektionen				vid
	behov		komplettera		uppgifterna
	och därefter genast vidarebefordra
	dem till Konsumentverket.

Denna förordning träder i kraft den 1 juni 2009.

Författningsförslag

SOU 2008:73

11Förslag till

förordning om ändring i förordningen (2007:1064) med instruktion för Kemikalieinspektionen

Regeringen föreskriver att det i förordningen (2007:1064) med instruktion för Kemikalieinspektionen ska införas en ny paragraf, 9 a §, och närmast före 9 a § en ny rubrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Förordnanden för tillsynsverksamhet

9 a §

Kemikalieinspektionen ska för sin tillsynsverksamhet förordna anställda vid följande myndig- heter:

1. Myndigheten för samhälls- skydd och beredskap

2. Arbetsmiljöverket,

3. Länsstyrelsen i Skåne län,

4. Länsstyrelsen i Stockholms län,

5. Länsstyrelsen i Västernorr- lands län, och

6. Länsstyrelsen i Västra Göta- lands län.

Denna förordning träder i kraft den 1 juni 2009.

SOU 2008:73

Författningsförslag

12Förslag till

förordning om ändring i förordningen (2002:864) med länsstyrelseinstruktion

Regeringen föreskriver att det i förordningen (2002:864) med länsstyrelseinstruktion ska införas en ny paragraf, 45 a §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

45 a §

Följande länsstyrelser ska ställa anställda till förfogande för Kemikalieinspektionens tillsyn

1.Länsstyrelsen i Skåne län,

2.Länsstyrelsen i Stockholms

län,

3.Länsstyrelsen i Västernorr- lands län, och

4.Länsstyrelsen i Västra Göta- lands län.

Denna förordning träder i kraft den 1 juni 2009.

Författningsförslag

SOU 2008:73

13Förslag till

förordning om ändring i förordningen (2007:913) med instruktion för Arbetsmiljöverket

Regeringen föreskriver att det i förordningen (2007:913) med instruktion för Arbetsmiljöverket ska införas en ny paragraf, 7 a §, och närmast före 7 a § en rubrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Förordnanden för tillsynsverksamhet

7 a §

Arbetsmiljöverket ska ställa anställda till förfogande för Kemikalieinspektionens tillsyn.

Denna förordning träder i kraft den 1 juni 2009.

SOU 2008:73

Författningsförslag

14Förslag till

förordning om ändring i förordningen med instruktion för Myndigheten för samhällsskydd och beredskap

Regeringen föreskriver att det i förordningen (000:000) med instruktion för Myndigheten för samhällsskydd och beredskap ska införas två nya paragrafer, X och Y §§, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
	X §
	Myndigheten		för	samhälls-
	skydd och beredskap ska vara
	expertmyndighet		i	fråga	om
	kemiska produkter med avseende
	på deras	brandfarliga, explosiva
	och oxiderande egenskaper.
	Y §
	Myndigheten		för	samhälls-
	skydd och beredskap ska ställa
	anställda	till	förfogande		för
	Kemikalieinspektionens tillsyn.

Denna förordning träder i kraft den 1 juni 2009.

1 Uppdrag och avgränsningar

I vårt delbetänkande, Reach genomförande och sanktioner (SOU 2007:80), redovisade vi vilka nödvändiga förändringar i svensk lag- stiftning som Reach påkallar. Vi utredde även och lämnande förslag om straffsanktioner vid överträdelse av Reach samt föreslog att den gällande organisationen för kemikalietillsynen över 14 kap. miljö- balken skulle gälla temporärt för tillsynen över Reach.

1.1Uppdraget

Den resterande delen av utredningsuppdraget innebär att analysera och föreslå hur det nationella tillsynsansvaret som en följd av Reach och övrig kemikalielagstiftning, inbegripet lagstiftningen för bekämpningsmedel, lämpligen bör fördelas mellan de centrala myndigheterna och mellan de olika myndighetsnivåerna. Det omfattar tillsynssystemet i sin helhet. Vi ska även analysera och lämna förslag om tillsynens omfattning och inriktning för att säkerställa en effektiv och ändamålsenlig tillsyn. Dessutom ska vi analysera och föreslå hur det nationella systemet för kemikalieav- gifter, inklusive avgifter för bekämpningsmedel ska utformas. Den allmänna översynen av avgiftssystemet och tillsynsverksamheten för kemiska produkter ska omfatta systemen i sin helhet och avse både allmänkemikalier och bekämpningsmedel. Vi ska samtidigt uppmärksamma hur andra EU-länder kan komma att hantera till- synen.

Vårt uppdrag är att utreda kemikalietillsynen, inte att utvärdera den förda kemikaliepolitiken eller att utreda dess framtida inrikt- ning. Det omfattar heller inte att utvärdera eller föreslå ändringar i Kemikalieinspektionens verksamhet i stort.

I delbetänkandet redovisade vi att vi skulle återkomma till frågan om begränsningar och till produktregistret i slutbetänkandet

Uppdrag och avgränsningar

SOU 2008:73

samt att det kunde bli aktuellt med vissa kompletterande förslag om straff.

Många lagstiftningar rör kemikalier

Tillsyn som rör kemiska produkter förekommer enligt en rad lag- stiftningar som reglerar kemiska produkter av olika slag och deras hantering eller användning. Miljöbalken är en av dem. Exempel på andra är lagen (1999:381) om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga kemikalieolyckor (Sevesolagen), lagen (1988:868) om brandfarliga och explosiva varor, arbetsmiljö- lagen, fartygssäkerhetslagen liksom lagen (2001:1080) om motor- fordons avgasrening och motorbränslen och läkemedelslagen (1992:859).

Utöver Reach finns även andra EG-förordningar som rör kemiska produkter. Bland dessa finns EG- förordning 304/2003 om export och import av farliga kemiska produkter, EG-förord- ning 648/2004 om tvätt- och rengöringsmedel, EG-förordning 842/2006 om vissa fluorerade växthusgaser, EG-förordning 2037/2000 om ämnen som bryter ned ozonskiktet samt EG-för- ordning 850/2004 om långlivade organiska föreningar och om änd- ring av direktiv 79/117/EEG.

Kemikalietillsynen berörs även av lagstiftning på varuområdet vad gäller egenskaper och risker som är knutna till varornas innehåll av kemiska produkter. Förutom i tillämpningen miljöbalken kan sådana frågor komma upp vid bedömningar enligt olika produktsäkerhets- bestämmelser, t.ex. i produktsäkerhetslagen (2004:441) och lagen (1992:1327) om leksakers säkerhet.

Organisationen för kemikalietillsynen på enbart miljöbalkens tillämpningsområde omfattar tio centrala verk, 21 länsstyrelser och 290 kommuner. Mellan dessa är operativa tillsynsansvar och ansvar för tillsynsvägledning fördelade.

En allmän översyn av tillsynssystemen ”i sin helhet” är ett omfattande uppdrag. Samtidigt är utredningstiden mycket knapp. Vi har därför analyserat direktivet och avgränsat vår utredning.

SOU 2008:73

Uppdrag och avgränsningar

1.2Vår avgränsning

Vårt uppdrag avser kemikalietillsynen. Det ligger därmed utanför vårt uppdrag att utreda organisationen för hela miljötillsynen över anläggningar, verksamheter och andra punktkällor, genetiskt modifierade organismer m.m.

Tillsyn över användning och annan hantering av kemikalier ingår ofta som en viktig del i den verksamhets- eller anläggningsknutna tillsynen. Det kan t.ex. vara fråga om anläggningar där just kemika- liehanteringen motiverar tillståndsplikt enligt 9 kap. miljöbalken.

En fråga som vi därför har särskild anledning att utreda närmare är i vilken mån det är lämpligt att integrera tillsynen över använd- ning och annan hanteringen av kemikalier i anläggningar och andra verksamheter med tillsynen över att den som bedriver verksamhe- ten också följer regler som gäller utsläppandet på marknaden av de produkter som tillverkas i anläggningen, t.ex. bestämmelserna om säkerhetsdatablad. Vilket kapitel i miljöbalken som reglerar frågan anser vi däremot inte vara styrande för vad vi utreder eller för våra förslag. Det skulle kunna få oönskade konsekvenser. Exempelvis menar vi att det inte ska vara avgörande för tillsynsansvaret huru- vida en cistern i en verksamhet omfattas av cisternbestämmelserna som meddelats med stöd av 14 kap. eller ej.

Vi avgränsar oss till hanteringen av kemikalier i leden innan avfallsdefinitionen i 15 kap. 1 § miljöbalken blir tillämplig på kemi- kalierna. Men vi beaktar hur tillsynsorganisationen över kemikalie- avfall ser ut när vi bedömer vad som är en lämplig organisation för kemikalietillsynen.

Att en fråga omfattas av Reach behöver inte heller alltid vara avgörande för vilken myndighet som ska utöva tillsynen. Att en fråga regleras i Reach behöver t.ex. inte utesluta att tillsynen utövas av Arbetsmiljöverket. Det kan också diskuteras om all övrig tillsyn av kemikalieanvändningen i en anläggning ska ske integrerat med miljötillsynen enligt miljöbalken, även om användningen omfattas av tillståndsplikt eller begränsningar enligt Reach. En aspekt som behöver läggas in i den diskussionen är att vissa regler gäller både utsläppande på marknaden och användning och kan gälla både kemikalier och varor.

Uppdrag och avgränsningar

SOU 2008:73

Vi avgränsar oss till viss lagstiftning

Vi anser att det saknas anledning att utreda tillsynen enligt lagen om brandfarliga och explosiva varor än en gång. Därför lämnar vi frågan utanför den här utredningen.

Vi går heller inte in på Sevesolagens tillsynsorganisation. De problem som avser tillsynen enligt Sevesolagen är förknippade med lagens konstruktion och de överväganden som gjordes i samband med lagens tillkomst. Det ligger utanför vårt uppdrag att se över Sevesolagen och dess relation till miljöbalken. Vi ser inte att det är möjligt att förändra tillsynsorganisationen utan att samtidigt se över hela den lagtekniska konstruktionen.

När det gäller EG-förordningar som rör kemiska produkter lägger vi fokus i utredningen på att se över tillsynsorganisationen för Reach. EG-förordningarnas samband med miljöbalken och Reach är att de alla nyttjar miljöbalkens tillsynsbestämmelser. För- delningen av tillsynsansvaren för övriga EG-förordningar anser vi bör anpassas efter vad som blir en ändamålsenlig organisation för tillsynen av kemikalier i sin helhet.

Med tanke på den korta utredningstiden lämnar vi även tillsynen enligt sådan lagstiftning som saknar närmare anknytning till miljö- balken, Reach eller arbetsmiljölagen utanför utredningens översyn. Därmed tar vi inte upp organisationen för tillsyn av exempelvis läkemedel, medicintekniska produkter, livsmedelstillsatser, lek- saker, produktsäkerhetsaspekter i allmänhet för varor och motor- bränslen i utredningen, i den utsträckning sådant regleras i special- lagstiftning.

Kosmetiska produkter är en särskild grupp av kemiska pro- dukter som regleras under 14 kap. miljöbalken där det s.k. kos- metikadirektivet genomförs. Vi tar upp frågan om kosmetiska produkter i utredningen.

Inom regeringskansliet pågår beredningen av en begäran från Kemikalieinspektionen om höjning av de s.k. SERP-avgifterna för prövning av verksamma ämnen i bekämpningsmedel. Vi lämnar därför den frågan utanför våra förslag till bekämpningsmedels- avgifter.

SOU 2008:73

Uppdrag och avgränsningar

1.3 Arbetets uppläggning och genomförande

Det har funnits 16 experter i utredningen. Bland dessa ingick före- trädare för bl.a. näringslivet, statliga myndigheter, kommuner och intresseorganisationer. Utredningen har haft fem möten med experterna efter överlämnandet av delbetänkandet.

Utredningen har haft en referensgrupp för centrala verk i till- synsfrågor. I gruppen har ingått Marie Cardfelt, Arbetsmiljöverket, Gunnar Guzikowski, Läkemedelsverket, Helena Håkanson, Rädd- ningsverket, Malin Jonsson, Räddningsverket, Rolf Perlman, Arbetsmiljöverket, Karin Rumar, Kemikalieinspektionen och Barbro Sillrén, Kemikalieinspektionen. Medlemmarna i referens- gruppen har deltagit i möten och lämnat skriftliga synpunkter.

Det har också funnits en referensgrupp i avgiftsfrågor som har haft två möten. I gruppen har ingått Gunilla Antvik, Kemikaliein- spektionen, Per-Anders Bergendahl, Länsbostadskreditnämnden, Urban Boije af Gennäs, Kemikalieinspektionen och Per-Arne Ström, Finansinspektionen.

Utredningen har haft tillsynsseminarier i Göteborg, Hässleholm och Sundsvall. I seminarierna deltog tjänstemän från kommuner och länsstyrelser. Sammanlagt deltog närmare 40 personer. Det har också funnits en referensgrupp med inspektörer från kommuner och länsstyrelser. De har i viss utsträckning bidragit med skriftliga synpunkter. Därtill har vi deltagit vid möten som kommunala miljöchefer haft på Sveriges Kommuner och Landsting och på ett seminarium som ordnats av Yrkesföreningen Miljö och Hälsa.

Vidare har utredningen träffat företrädare för branschorganisa- tionerna Kemisk-Tekniska Leverantörförbundet, Lantbrukarnas Riksorganisation, Plast- & Kemiföretagen, Svenskt Växtskydd och Teknikföretagen. Utredningen har också besökt ÅF AB (tidigare Aktiebolaget Ångpanneföreningen) för att hämta in erfarenheter om kontroll genom öppna system.

Utredaren har träffat representanter för ledningarna för Arbetsmiljöverket, Kemikalieinspektionen, Läkemedelsverket, och Räddningsverket samt länsöverdirektören Björn Risinger, Läns- styrelsen i Skåne län.

Utöver flera kontakter med de myndigheter som har haft representanter i expertgruppen, har utredningen hämtat in synpunkter och information från Ekonomistyrningsverket, Konsumentverket, Statens Jordbruksverk Statens Livsmedelsverk och SWEDAC. Utred-

Uppdrag och avgränsningar

SOU 2008:73

ningen har också träffat Tillsyns- och föreskriftsrådet vid Naturvårds- verket och fått information från Kemikalieinspektionens Reach-råd.

Kontakter har också tagits med Utredningen om Naturvårds- verket, M 2007:02.

Vi har kontaktat Finansdepartementet för att hålla oss informe- rade om och följa arbetet med riktlinjer för tillsyn och beredningen av Ansvarskommitténs betänkande.

Utredningen har kontaktat Näringslivets Nämnd för Regel- granskning (NNR) för samråd. På grund av den korta tiden som lämnades för synpunkter har dock NNR inte haft möjlighet att yttra sig.

I arbetet med delbetänkandet besökte utredningssekretariatet Ministeriet för bostäder, fysisk planering och miljö (VROM) i Nederländerna och Social- och hälsovårdsministeriet i Finland och fick då bl.a. information om ländernas organisation för tillsynen över Reach och annan kemikalielagstiftning. Sekretariatet har därefter fått motsvarande uppgifter vid besök hos den danska Miljøstyrelsen och Statens Hälsoskyddsinspektion i Polen. Mini- steriet för arbetarskydd, hälsa och sociala frågor i den tyska del- staten Nordrhein-Westfalen har bidragit med skriftlig information.

Statistiska centralbyrån har utfört ett uppdrag att göra en enkätundersökning om kommunernas kemikalietillsyn. Faugert & Co har på vårt uppdrag gjort en utvärdering av väl utformade säkerhetsdatablad som kunskapskälla i små och medelstora företag. Juristen Gustaf Eriksson har tagit fram en rapport om begreppen prövning och tillsyn enligt 27 kap. miljöbalken.

Det har varit möjligt att lämna synpunkter på utredningens webbplats. Den möjligheten har dock utnyttjats i liten utsträck- ning. Endast ett inlägg har kommit.

Vi har fått brev och skriftlig information från enstaka kom- muner.

1.4Grundläggande begrepp

Lagstiftningen på kemikalieområdet är mycket komplex. Betänkandet innehåller vissa grundläggande begrepp. Flera av dessa är viktiga för att underlätta förståelsen av texten. Nedan redogör vi för begreppens betydelse och för hur vi använder dem.

SOU 2008:73

Uppdrag och avgränsningar

1.4.1 Kemisk produkt och vara

Kemisk produkt definieras i 14 kap. 2 § 2 miljöbalken. Med det avses ”ett kemiskt ämne eller en beredning av kemiska ämnen som inte är en vara”. EU använder inte samlingsbegreppet kemisk pro- dukt för ämnen och beredningar i sina rättsakter. I dessa används ämne och beredningTPF1FPT separat. Betydelsen av termerna kemiskt ämne och beredning skiljer sig inte på något avgörande sätt åt mellan miljöbalken och EU-lagstiftningen. Vilket begrepp vi använder beror på sammanhanget. Ibland använder vi också ordet ”kemikalie” i betänkandet och menar då kemisk produkt.

Kemiska produkter är eller kan vara föremål för handel och faller därmed under definitionen av varor enligt allmänt språkbrukTPF2FPT. I kemikalielagstiftningen regleras emellertid varor som är kemiska ämnen eller beredningar särskilt. Det finns också regler som gäller andra varor – ofta sådana som också kan benämnas ”föremål” – med avseende på deras innehåll av kemiska produkter. En tredje kategori varuregler rör andra aspekter än kemikalier, t.ex. elsäker- het eller handel med utrotningshotade djur. Innebörden av varu- begreppet har betydelse bl.a. vid tolkningen av bestämmelserna om ansvar för kemikalietillsynen enligt miljöbalken.

Miljöbalken innehåller regler för alla de tre ovan nämnda kate- gorierna.

I 14 kap. miljöbalken fanns tidigare begreppet ”en vara som innehåller eller har behandlats med en kemisk produkt”. Motsva- rande begrepp finns fortfarande i produktvalsregeln i 2 kap. 4 § miljöbalken. Begreppet definierar emellertid inte vad som avses med en vara och avgränsar egentligen inte till produktrelaterade frågor eftersom alla varor innehåller eller har behandlats med kemiska produkter. Formellt är alltså t.ex. produktvalsregeln till- ämplig på alla hälso- och miljöaspekter av varor. Den tillämpas emellertid inte på det sättet.

I artikel 3.3 i Reach finns en definition av vara som gäller vid tillämpningen av den förordningen:

vara: ett föremål som under produktionen får en särskild form, yta eller design, vilken i större utsträckning än dess kemiska sammansätt- ning bestämmer dess funktion.

1TP PT Termerna preparat eller blandning förekommer också för beredning.

2TP PT I Nationalencyklopedins ordbok definieras vara som ”företeelse som är eller kan vara föremål för handel vanl. om (typ av) tillverkat föremål men äv. allmännare.

Uppdrag och avgränsningar SOU 2008:73

Reach-förordningens definition av vara gäller nu också enligt 14 kap. miljöbalken. Tillämpningsområdet för 14 kap. miljöbalken har nu också fått en avgränsning genom att det i den inledande paragrafen anges att kapitlet innehåller bestämmelser om bl.a. ”varor som på grund av sitt innehåll eller behandling har sådana egenskaper att de behöver regleras som kemiska produkter eller biotekniska organismer”. En ytterligare avgränsning finns i bemyndigandet för reglering av varor.TPF3FPT

Dessa förändringar i 14 kap. miljöbalken torde i stort inte inne- bär något nytt i sak, även om praxis vid gränsdragning i enskilda fall säkert kommer att utvecklas som en följd av Reach. Ändring- arna ger bara tydligare uttryck för den princip som redan tillämpas vid gränsdragningen mellan kemiska produkter och andra varor. I betänkandet utgår vi från att varubegreppet har samma innehåll som i Reach och 14 kap. miljöbalken.

Det kan nämnas att det finns ytterligare varubegrepp på kemi- kalieområdet, t.ex. i lagstiftningen om brandfarliga och explosiva varor. Mot bakgrund av hur vi har avgränsat vårt uppdrag har vi dock valt att utgå från varubegreppet i miljöbalken och Reach.

1.4.2 Tillverkare av beredningar

I 14 kap. miljöbalken finns bestämmelser om den som tillverkar en kemisk produkt. Det omfattar alltså såväl den som tillverkar ämnen som den som blandar ämnen till beredningar. I förordningar under miljöbalken används begreppet tillverkare av kemiska produkter. I Reach anses bara den som producerar ämnen vara tillverkare. Den som gör beredningar är en nedströmsanvändare enligt Reach. För att skilja ut sådana nedströmsanvändare från slutanvändare och varuproducenter används ibland ”blandare” eller ”formulerare”.

Vilket av dessa begrepp vi använder i betänkandet beror på sammanhanget.

1.4.3 Import och införsel

Import är enligt den allmänna definitionen när en vara (t.ex. en kemisk produkt) tas in till EU från ett land utanför EU. I Reach definieras import som fysisk införsel till gemenskapens tullområde.

3TP PT Förslag till 14 kap. 8 § andra stycket miljöbalken.

SOU 2008:73

Uppdrag och avgränsningar

I 14 kap. miljöbalken finns regler som gäller när någon för in en kemisk produkt eller vara till Sverige. Det inbegriper såväl import som införsel från ett annat EU-land. När vi skriver om införsel menar vi när en produkt eller vara förs in över den svenska gränsen, oavsett vilket land den kommer ifrån. På motsvarande sätt inbe- griper begreppet utförsel såväl export som utförsel till ett EU-land.

Hantering av en kemisk produkt exkluderar införsel och utför- sel.

1.4.4 Utsläppande på marknaden

Begreppet ”utsläppande på marknaden” förekommer i många olika författningar med regler om kemiska produkter och varor. Begreppet kan ha varierande betydelse i olika sammanhang allt- ifrån första gången en produkt släpps ut på marknaden inom EU till att över huvud taget göra en produkt tillgänglig för någon annan. Den först nämnda innebörden är den vanliga i s.k. nya metoden-direktivTPF4FPT och görs gällande även t.ex. enligt direktiv 2002/95/EG om begränsning av användningen av vissa farliga ämnen i elektriska och elektroniska produkter.

Exempel på den vidaste definitionen av begreppet finns i reglerna om klassificering och märkning av kemiska produkter där det har betydelsen ”tillhandahålla eller göra tillgänglig för någon annan”.TPF5FPT I Reach finns definitionen ”leverans eller tillhandahållande till tredje part, mot betalning eller kostnadsfritt”. Import skall anses innebära utsläppande på marknaden”.TPF6FPT

När vi använder begreppet utsläppande på marknaden i andra sammanhang än i samband med en viss lagstiftning, menar vi en situation när någon på något sätt gör en kemisk produkt eller en vara tillgänglig för någon annan.

4TP PT Direktiv som anger de väsentliga, oftast hälso- och säkerhetsrelaterade, kraven för en produktgrupp, ofta i kombination med krav på CE-märkning.

5TP PT 1 § Kemikalieinspektionens föreskrifter (KIFS 2005:7) om klassificering och märkning av kemiska produkter.

6TP PT Artikel 3.12 i Reach.

Uppdrag och avgränsningar

SOU 2008:73

1.4.5 Tillsyn

Tillsynsbegreppet har behandlats i flera sammanhang. Inte minst har miljöbalkens tillsynsbegrepp varit föremål för diskussion och olika tolkningar. Tillsynsutredningen och Ansvarskommittén har lämnat förslag till definition av begreppet tillsyn. Vi tar inte ställ- ning till tillsynsbegreppets innebörd enligt 26 kap. miljöbalken eller till Tillsynsutredningens eller Ansvarkommitténs förslag till defini- tion av begreppet.

Så som framgår av våra direktiv har vi hållit oss informerade om Finansdepartementets arbete med riktlinjer för tillsyn och följt Regeringskansliets beredning av Ansvarskommitténs slutbetän- kande.

Vi tar senare upp begreppen prövning och tillsyn enligt 27 kap. miljöbalken när vi diskuterar avgifter.

1.4.6 Operativ tillsyn och tillsynsvägledning

I förordningen (1998:900) om tillsyn enligt miljöbalken används begreppen operativ tillsyn och tillsynsvägledning. Enligt definitio- nen i förordningens 3 § är operativ tillsyn sådan tillsyn enligt miljöbalken som en myndighet utövar direkt mot enskilda.

Att ge operativa tillsynsmyndigheter stöd och råd samt att följa upp, utvärdera och samordna deras operativa tillsyn innefattas av begreppet tillsynsvägledning. Att tillsynsvägleda är således ett mer omfattande ansvar än att bara ge stöd och råd till de operativa myndigheterna. Men begreppet exkluderar stöd och råd till exem- pelvis företag, allmänheten eller till andra myndigheter än operativa tillsynsmyndigheter enligt miljöbalken. Det exkluderar även råd och information om tillståndsprövning.

1.4.7 Kemikalietillsyn, produkttillsyn och platsknuten tillsyn

Vårt uppdrag gäller kemikalietillsynen, inte all tillsyn på hälso- och miljöområdet. Vissa delar av kemikalietillsynen har vi valt att inte utreda. Utredningen är begränsad till främst Reach, vissa andra EG- förordningar och miljöbalken. I den här utredningen är kemi- kalietillsyn därmed sådan tillsyn som bedrivs över kemiska pro- dukter och varor eller över import, export och hantering av dessa med stöd av regler som vi valt att ta upp.

SOU 2008:73

Uppdrag och avgränsningar

Vi har valt att dela upp kemikalietillsynen i två huvudgrupper; produkttillsyn och platsknuten tillsyn. Med produkttillsyn avser vi tillsyn av krav som måste vara uppfyllda för att en kemisk produkt eller en vara ska få släppas ut på marknaden i vid bemärkelse, t.ex. genom att saluföras eller överlåtas. Platsknuten tillsyn omfattar kontroll av efterlevnaden av bestämmelser med krav vid använd- ning och annan hantering som innebär fysisk befattning med kemiska produkter eller varor, t.ex. behandling, bearbetning eller förvaring. Det inbegriper tillsyn som rör användning och annan hantering på en viss plats.

Produkttillsyn kan bland annat ske genom s.k. marknadskon- troll (se nedan), medan den platsknutna kemikalietillsynen har nära koppling till annan platsanknuten tillsyn enligt arbetsmiljölagstift- ningen och annan reglering till skydd för människors hälsa och miljön.

Uppdelningen i produkttillsyn och platsknuten tillsyn går inte att beskriva genom hänvisningar till vissa författningar eller andra avgränsningar. Många av reglerna i 14 kap. miljöbalken kontrolleras genom produkttillsyn, men det kapitlet innehåller också bestäm- melser som kontrolleras genom platsknuten tillsyn. Det finns också platsknuten tillsyn över föreskrifter meddelade med stöd av 14 kap. miljöbalken. Tillsyn över föreskrifter om cisterner eller om tillstånd för spridning av bekämpningsmedel är exempel på plats- knuten tillsyn som sker enligt föreskrifter med stöd i 14 kap. miljöbalken. Det går heller inte att göra de olika slagen av tillsyn tydlig genom hänvisning till en viss aktör. En tillverkare eller annan primärleverantör som fordrar produkttillsyn enligt 14 kap. eller enligt Reach kan ju även fordra platsknuten tillsyn.

Några exempel på produkttillsyn

Kontroll av att

-farliga kemiska produkter är klassificerade och märkta när de släpps ut på marknaden,

-leverantörer tillhandahåller säkerhetsdatablad för farliga kemiska produkter som de säljer eller på annat sätt överlåter till ned- strömsanvändare,

Uppdrag och avgränsningar

SOU 2008:73

-nedströmsanvändare som släpper ut ett ämne på marknaden utarbetar en kemikaliesäkerhetsrapport för användningen av ämnet när så krävs,

-kemiska produkter och varor som saluförs inte innehåller kadmium i strid med begränsningsreglerna för ämnet,

-ämnen som kräver tillstånd enligt Reach inte släpps ut på mark- naden i strid med tillståndskraven,

-villkor som gäller utsläppande på marknaden i Reach-tillstånd följs,

-kosmetiska och hygieniska produkter uppfyller märkningskra- ven när de släpps på marknaden,

-kosmetiska och hygieniska produkter som saluförs inte innehål- ler förbjudna ämnen, och

-bara godkända bekämpningsmedel släpps ut på marknaden.

Några exempel på platsknuten tillsyn

Kontroll av att

-arbetsgivare håller säkerhetsdatablad tillgängliga för sina anställda,

-nedströmsanvändare vidtar de försiktighetsmått som krävs vid användning av en kemisk produkt,

-nedströmsanvändare utarbetar en kemikaliesäkerhetsrapport för enbart sin egna användning av ämnet när så krävs,

-kadmium inte används i strid med begränsningsreglerna för ämnet vid tillverkning av kemiska produkter och varor,

-cisterner som används i en verksamhet uppfyller föreskrivna krav,

-villkor som gäller användning i Reach-tillstånd följs,

-tillsyn enligt arbetsmiljölagen över hur kemiska produkter han- teras på ett arbetsställe,

-kosmetiska och hygieniska produkter inte används av en verk- samhetsutövare (t.ex. en frisör) i strid med begränsnings- reglerna,

SOU 2008:73

Uppdrag och avgränsningar

-en tillverkare av kosmetiska och hygieniska produkter uppfyller kraven på s.k. Good Manufacturing Practice, vid tillverkning, och

-den som sprider bekämpningsmedel har behövliga tillstånd för det.

Tillsyn över begränsningsregler kan således vara både platsknuten tillsyn och produkttillsyn. En begränsningsregel kan t.ex. gälla förbud mot att använda ett ämne vid tillverkning av en vara, oavsett om varan sedan släpps ut på marknaden. Kontroll av den regeln är då platsknuten tillsyn. Regeln kan också omfatta ett förbud mot att på marknaden släppa ut varor i vilka ämnet har använts. I den delen är tillsynen produkttillsyn.

Produkttillsyn kan bl.a. omfatta att kontrollera om exempelvis tillverkare och andra primärleverantörer känner till sina produkters fysikaliska och kemiska egenskaper och klassificerar och märker dem rätt samt om de informerar om risker och skyddsåtgärder vid hanteringen av dem (produktinformation). Produkttillsyn kan även avse import eller export.

1.4.8 Marknadskontroll

Delar av det vi valt att kalla produkttillsyn är sådan tillsyn som ingår i begreppet marknadskontroll. Innebörden av begreppet marknadskontroll eller – som det också benämns – marknadsöver- vakning är inte helt klar.

Produkttillsyn som sker genom stickprov och annan form av tillsyn ute på marknaden för att kontrollera att kemiska produkter och varor uppfyller lagstiftningens krav måste dock anses vara en form av marknadskontroll. Det saknar betydelse huruvida tillsynen sker enligt t.ex. miljöbalken, produktsäkerhetslagen eller en internationell standard. I avsnitt 2.7.2 redogör vi mer för vad begreppet innehåller och på vilket sätt marknadskontrollen skiljer sig från annan tillsyn.

Uppdrag och avgränsningar

SOU 2008:73

1.4.9 Kontroll

I betänkandet använder vi även ordet kontroll. Ordet kan betyda checka av, bedöma mot eller jämföra med exempelvis lagstiftning. Det kan även betyda styra, greppa eller hålla kontroll över. När vi exempelvis skriver att ett företag ska ha system för att kontrollera sin hantering av kemiska produkter menar vi kontroll i betydelsen styra, ha grepp eller kontroll över hanteringen så att den sker lagenligt. Men när vi skriver att en myndighet i sin tillsyn ska kontrollera lagefterlevnaden menar vi kontroll i betydelsen checka av, bedöma mot eller jämföra.

2Kemikalietillsynen i ett sammanhang

2.1Kemikalierna i samhället och i miljön

Miljömålsrådet har utvärderat miljökvalitetsarbetet och lämnade en fördjupad utvärdering av miljökvalitetsmålen till regeringen under våren 2008. Kemikalieinspektionen har lämnat underlag till rådets utvärdering av målet Giftfri miljö.TPF1FPT

Målet Giftfri miljö är svårt att nå inom en generation. Detta beror framförallt på den diffusa spridningen av miljö- och hälsoskadliga ämnen från varor, på att oavsiktliga ämnen bildas och på att långlivade ämnen kommer att finnas kvar under lång tid. Kemiska ämnen sprids med handeln över nationsgränserna. De sprids även när varorna tillverkas, används, återvinns, förbränns eller deponeras. Dessutom hanterar människor ett stort antal kemikalier med otillräckligt undersökta egenskaper.

Kemikalieinspektionens produktregister visar att det fanns drygt 72 000 kemiska produkter i Sverige år 2006. I dessa ingick 13 000 kemiska ämnen. Hela 75 procent av de kemiska produkterna i Sverige är tillverkade utomlandsTPF2FPT. Dock är bara drygt 32 000 kemiska pro- dukter (45 procent) av de kemiska produkterna i registret av företagen klassificerade som farliga eller särskilt farligaTPF3FPT och andelen sådana produkter minskar år från år, särskilt bland konsumentprodukternaTPF4FPT. Antalet tillverkande företag har minskat och företag som sysslar med import/införsel dominerar.TPF5FPT

1TP PT Kemikalieinspektionens ”Underlag till den andra fördjupade utvärderingen av miljö- kvalitetsmålet Giftfri miljö”, daterad 2007-09-28.

2TP PT Riksrevisionens rapport RiR 2006:4, s. 36.

3TP PT http://www.kemi.se/templates/Page____3739.aspx.

4TP PT http://www.kemi.se/templates/Page____3746.aspx.

5TP PT Rapporten ”Effektivare kemikalietillsyn”, s. 13, Kungliga Tekniska Högskolan, 2007-06-27.

Kemikalietillsynen i ett sammanhang

SOU 2008:73

Vid mitten av 1990-talet tillfördes det svenska samhället årligen ca 160 miljoner ton varor. Den samlade kunskapen om hur många och vilka kemiska ämnen som ingår i varorna är liten.

Även om arbetet med att minska riskerna från farliga ämnen i arbetsmiljön varit framgångsrikt är fortfarande allergi och över- känslighet ett stort och väl dokumenterat arbetsmiljöproblem. Det är svårt att visa samband mellan skador som kan uppkomma sent i livet, tex. cancer, och tidigare exponering av farliga ämnen. Varje år anmäls 2 000–3 000 arbetsskador där ett kemiskt ämne uppges ha orsakat skadanTPF6FPT.

Hushållen har tillgång till mindre än 20 procent av alla kemiska produkter som hanteras i samhället.TPF7FPT Men Giftinformations- centralen får ändå många frågor om akuta förgiftningar och förgiftningstillbud. De vanligaste frågorna handlar om rengörings- medel, hygienprodukter och bekämpningsmedel.

Bekämpningsmedel sprids avsiktligt och återfinns i åar som avvattnar jordbruksområden och i vissa fall i grundvattnet. Ett 20- tal verksamma ämnen i bekämpningsmedel går att påvisa i ytvatten i halter som överskrider Kemikalieinspektionens och Naturvårds- verkets riktvärden. Ämnen från förbjudna ogräsmedel går att hitta i grundvatten. Ämnena har tidigare använts på tex. industritomter och grusplaner.TPF8FPT

Tillsyn en av flera viktiga åtgärder för att nå en Giftfri miljö

Grunden i arbetet för Giftfri miljö är att förebygga skador på människors hälsa eller i miljön av kemiska ämnen, produkter och varor. Kemikalieinspektionen lyfter i sin underlagsrapport fram flera viktiga åtgärder. Dessa är förebyggande kemikaliekontroll, skärpt lagstiftning, effektivare tillsyn, globalt kemikaliearbete, forskning och minskad användning av farliga ämnen i varor hos i första hand kemikalieanvändande företag samt att även de som där- efter använder sådana varor, minskar sin användning.

När det gäller lagstiftning bedömer Kemikalieinspektionen att Reach tillsammans med ny och strängare EU-lagstiftning som gäller växtskyddsmedel och den befintliga lagstiftningen kommer ha stor betydelse. Det gäller särskilt de närmaste 10–20 årens

6TP PT Riksrevisionens rapport RiR 2006:4, s. 8.

7TP PT Giftfri miljö – bedömningar, förslag och åtgärder. Sammanställning av underlag till den andra fördjupade utvärderingen, Kemikalieinspektionen 2007-09-28, s. 6.

8TP PT Se fotnot 7.

SOU 2008:73

Kemikalietillsynen i ett sammanhang

genomförande av Reach. Miljömålsrådet lyfter fram tillsynen och bra samarbete mellan EU:s medlemsländer som grundläggande. Till detta kommer behovet av ytterligare skärpningar av Reach vid kommande revideringar av förordningen.TPF9FPT

Kemikalietillsynen kan ha betydelse för fler miljökvalitetsmål än Giftfri miljö. Exempelvis kan tillsyn över regler som rör tvättmedel och rengöringsmedel eller tillsyn över spridning av handelsgödsel ha betydelse för målet Ingen övergödning och tillsyn över ozon- nedbrytande ämnen har betydelse för målet Skyddande ozonskikt.

2.2Andra utredningar och propositioner

Vi anser att staten bör kunna överta sådan tillsyn som saknar betydelse för kommunal utveckling och annan kommunal verksamhet. Det gäller i synnerhet sådan produkttillsyn som har stark koppling till internationella eller europeiska tillsynsfrågor eller som berör samverkan med tillsynsmyndigheter i andra länder.

I avvaktan på den fortsatta utformningen av regioner och län bör länsstyrelsernas ansvar för kemikalietillsyn fortsätta följa länsstyrelsernas övriga ansvar för miljötillsynen. Kommunernas bör ha fortsatt ansvar för främst sådan kemikalietillsyn som kan ha lokal betydelse.

Det är olämpligt att fördela ansvaret för kemikalietillsynen på många myndigheter. Myndigheterna bör samverka om kompe- tens och resurser.

Enligt våra direktiv ska vi bl.a. följa regeringskansliets beredning av förslagen i Ansvarskommitténs slutbetänkande, Hållbar samhälls- utveckling med utvecklingskraft (SOU 2007:10). Vi ska också hålla oss informerade om arbetet med riktlinjer för tillsyn som pågår inom Finansdepartementet, vilket vi gjort. Remissvaren på Ansvarskommitténs betänkande finns sammanställda i en departe- mentsskrivelseTPF10FPT, från vilken vi gjort utdrag som berör miljötill- synen. Vidare ska vi beakta Riksrevisionens rapport Mer kemikalier

9TP PT Nu är det bråttom, Miljömålsrådets utvärdering av Sveriges miljömål 2008, s. 258 och bilaga 2 s. 123.

10TP PT Ds 2008:17.

Kemikalietillsynen i ett sammanhang

SOU 2008:73

och bristande kontroll − tillsynen av tillverkare och importörer av kemiska produkter (RiR 2006:4).

Vi har även tagit del av betänkandena ”Tillsyn – förslag om en tydligare och effektivare offentlig tillsyn (SOU 2004:100), ”Kommunal kompetens i utveckling (SOU 2007:72), utredningen ”Koncentration av länsstyrelseverksamhet” (Ds 2007:28) samt av regeringens proposition (SOU 2007/08:78) om en effektivare för- valtningsstruktur inom politikområden med strategisk betydelse för nationell och regional konkurrenskraft.

2.2.1Tillsynsutredningen

Utredningen kom fram till att tillsyn i grunden är ett statligt ansvar, men förslog att kommunerna kunde fortsätta bedriva den. Utredningen ansåg det vara olämpligt att föra över kommunala till- synsuppgifter enligt bl.a. miljöbalken till länsstyrelsen. Samtidigt skulle staten ta ett tydligare och ökat ansvar för att styra den kommunala tillsynen i syfte att garantera en nationell likvärdighet. Möjligheterna till mellankommunalt samarbete föreslogs öka.

Tillsynsutredningen föreslog en legaldefinition av tillsyn. För- slaget avsåg att skapa större tydlighet om vad som ingår i en till- synsuppgift och en större enhetlighet mellan olika lagområden. Förslaget löd

en oberoende och självständig granskning av tillsynsobjekt som syftar till att kontrollera om tillsynsobjektet uppfyller de krav och villkor som följer av lag, EG-förordning eller annan föreskrift och av särskilda villkor som har meddelats i anslutning till sådana föreskrifter samt beslut om åtgärder som syftar till att vid behov åstadkomma rättelse av den objektsansvarige.

Dessutom föreslog Tillsynsutredningen att det skulle bli obligatoriskt för myndigheterna att samverka, både genom att utbyta information och att bistå varandra vid tillsyn. Syftet vara att underlätta för tillsynsobjekt som står under tillsyn enligt flera lagar och många tillsynsmyndigheter.

2.2.2Ansvarsutredningen

Ansvarskommittén ställde sig bakom Tillsynsutredningens förslag till legaldefinition av begreppet tillsyn och menade även den att till- syn som princip ska vara ett statligt ansvar. Kommittén föreslog att

SOU 2008:73

Kemikalietillsynen i ett sammanhang

antalet län skulle reduceras kraftigt och ges samma geografisk indelning som lika många s.k. kommunregioner.

Utredningen konstaterade att EG-rätten reglerar allt mer av till- synen, inte bara genom krav på tillräcklig kontroll. Den menade vidare att den offentliga tillsynen behöver samordnas i högre utsträckning och föreslog att länsstyrelserna skulle få ett samlat ansvar för all förekommande regional och kommunal tillsyn inom länet.

Kommittén ansåg samtidigt att det var problematiskt att behandla tillsyn som en enhetlig företeelse; ett förstatligande av tillsynen borde därför prövas områdesvis. Den menade att det inom några områden kan finnas särskilda skäl för att överväga fortsatt kommunalt huvudmannaskap. Principen om att tillsyn ska vara ett statligt ansvar behövde därför inte innebära att staten måste utföra all tillsyn.

Remissutfall avseende på miljötillsynen

En mycket stor majoritet (omkring 90 procent av remissinstanserna) är i huvudsak positiva till att reducera antalet län och regionkommuner jämfört med dagens län och landsting samt till att dessa ska ha en gemensam indelning. Flertalet förordar dessutom en väsentlig redu- cering av antalet län.

Flertalet av remissinstanserna delar kommitténs bedömning att tillsyn som princip är ett statligt ansvar. Instanserna betonar läns- styrelsernas samordnande roll.

Omkring lika många instanser är positiva som negativa till att tillsyn som begrepp bör vara inriktat mot kontroll. Åtskilliga av både de som är negativa och positiva anser att främjande verksamhet bör vara nära kopplat till tillsynen.

2.2.3Kommunala kompetensutredningen

Av betänkande framgår att Sverige 1989 ratificerade den europeiska konventionen om kommunal självstyrelse som Europarådet antog några år tidigare. Den bygger på ett decentraliserat beslutsfattande som en nödvändig grund för demokratin och slår fast vissa grund- läggande principer som rör statens förhållande till kommunerna. Ett av flera områden som berörs är statlig tillsyn.

Kemikalietillsynen i ett sammanhang

SOU 2008:73

Det framgår av betänkandet att kommunerna i allt större utsträckning samverkar över kommungränserna och bildar större gemensamma enheter för olika samhällsuppgifter. Det har blivit allt vanligare med sådana tillsynsmyndigheter och att flera kommuners myndighetsförvaltningar går samman. Även gemensamma nämnder förekommer. Reglerna i kommunallagen från 1998 om kommunal- förbund, som är en offentligrättslig juridisk person som är fristående till sina medlemskommuner, har medfört tre sådana förbund inom området miljö/bygg.

I syfte att utvidga möjligheterna för kommunal samverkan före- slår utredningen att två eller flera angränsande kommuner får möjlighet att bilda en gemensam styrelse. Möjligheterna ska regle- ras i en lag om försöksverksamhet med bildande av gemensam styrelse.

Med en gemensam styrelse skapas en plattform för kommunal samverkan kring olika kommunala uppgifter.

2.2.4Koncentrationsutredningen

Utredningen hade i uppdrag att analysera koncentration och sam- ordning av länsstyrelsernas kärnverksamhet och föreslå verksamheter som skulle kunna koncentreras till en eller flera länsstyrelser.

Till kärnverksamhet räknade utredningen alla typer av sakverk- samheter som länsstyrelserna ska bedriva enligt lagstiftningen.

Utredningen skiljde på samverkan och koncentration. Koncent- ration innebär att överföra ansvar och befogenheten att fatta beslut, exempelvis inom tillsynen. Samverkan är när några länsstyrelser har avtalat om att förlägga ärendeberedning hos endera av myndigheterna, men ansvaret och befogenheten att fatta beslut ligger kvar. Ett lämnat exempel rörde förekommande samverkan kring Sevesotillsynen med stöd av 44 § länsstyrelseinstruktionen (2002:864).

Den kom fram till att en koncentration bör göras konsekvent till ett bestämt antal länsstyrelser när detta är motiverat. Delvis med utgångspunkt i Ansvarskommitténs förslag bedömde utred- ningen att koncentration kunde vara aktuell till sju länsområden, vart och ett bestående av flera län.

Mot bakgrund av den osäkerhet om uppgifternas framtida huvudmannaskap som Ansvarskommitténs förslag innebär, sorte- rade utredningen bort vissa av länsstyrelsernas uppgifter som berörs av Ansvarkommitténs förslag. Bedömningen tog även

SOU 2008:73

Kemikalietillsynen i ett sammanhang

hänsyn till sådana uppgifter som uppenbart är avståndsberoende och/eller har stor betydelse och koppling till länsstyrelsens övriga uppdrag och/eller kräver regional hänsyn och anpassning. Därför undantogs bl.a. hela sakområdet regional utveckling och en stor mängd uppgifter inom sakområdet naturvård och miljöskydd från koncentration.

2.2.5En effektivare förvaltningsstruktur

Regeringens proposition om en effektivare förvaltningsstruktur inom politikområden av strategisk betydelse för nationell och regi- onal konkurrenskraft lyfter fram miljö som ett av flera politik- områden som har stor betydelse ur ett tillväxtpolitisk perspektiv.TPF11FPT I propositionen inkluderar regeringen en tydlig och överskådlig myndighetsstruktur med klara ansvarsförhållanden som en del av effektiviseringen av statsförvaltningen. Tre uppgifter står i fokus för regeringens förvaltningspolitiska översyns- och förändringsar-

bete,

-att klargöra statens roll och uppgifter,

-att sätta medborgare och företag i centrum genom ökad sam- verkan mellan myndigheterna, och

-att förbättra styrningen av myndigheterna genom tydligare rollfördelning och bättre dialog mellan regeringen och myndig- heterna.

En utgångspunkt för reformarbetet är tydligare myndighetsstrukturer och att antalet myndigheter bör kunna minska. Regeringen pekar på att Ansvarskommittén har utrett strukturen och uppgiftsfördelningen inom den offentliga sektorn och att betänkandet är under beredning.

2.2.6Riksrevisionens granskning

Riksrevisionen har granskat tillsynen av tillverkare och importörer av kemiska produkter mot bakgrund av att statsmakterna har ansett att en effektiv tillsyn av den gruppen är ett mycket viktigt medel för att uppnå syftet med miljöbalken och, mer specifikt, målet om en Giftfri miljö. Granskningen inriktades mot att besvara frågan:

11TP PT SOU 2007/08:78, avsnitt 3.

Kemikalietillsynen i ett sammanhang

SOU 2008:73

Uppfyller tillsynen avseende tillverkare och importörer av kemiska produkter de krav som ställs enligt lagstiftningen och miljökvalitets- målet Giftfri miljö?

Riksrevisionens granskning omfattade regeringen, Kemikalie- inspektionen och länsstyrelserna och gällde insatser för operativ tillsyn och tillsynsvägledning. Kommunernas arbete med tillsyn faller utanför Riksrevisionens granskningsmandat men ett visst underlagsmaterial om den kommunala tillsynen samlades ändå in. Slutsatserna kan sammanfattas enligt följande.

Tillsynen visar på brister hos många företag

Kemikalieindustrin i Sverige har kraftigt ökat sina produktions- volymer och förädlingsvärden under senare år. Vid en europeisk jämförelse tillhör svenska kemiföretag de som satsar minst andel av sin omsättning på miljöskydd. Hälften av de företag som Kemikalieinspektionen inspekterar har brister som är sådana att Kemikalieinspektionen utfärdar förelägganden om åtgärder. Ofta brister de företag som importerar eller tillverkar kemiska produkter i att tillhandahålla ändamålsenliga säkerhetsdatablad. Sådana brister är bl.a. en av orsakerna till att det varje år anmäls 2 000–3 000 arbetsskador där ett kemiskt ämne uppges ha orsakat skadan.

Tillsynen ger resultat men räcker inte till

Kemikalieinspektionens inspektörer släpper inte ärendet förrän ett företag med allvarliga brister har rättat till bristerna och skaffat sig den kunskap som behövs för att leva upp till lagstiftningen. Såtill- vida är tillsynen effektiv. Tillsynen är dock otillräcklig i relation till de många brister som behöver rättas till hos företagen för att till- synen ska kunna sägas leva upp till mål och regelverk. En beräkning av sannolikheten för ett företag att bli föremål för inspektion visar att mer än hälften av de företagen i produktregistret inte blir före- mål för någon inspektion under en femårsperiod.

Det är därmed troligt att även många företag som inte blivit föremål för inspektion har brister. Dessutom finns det företag, enligt Kemikalieinspektionens bedömning 10–20 procent, som inte tagit sitt ansvar och anmält sin verksamhet till Kemikalieinspektionen. Utebliven verksamhetsanmälan visar att företagen inte känner till eller

100

SOU 2008:73

Kemikalietillsynen i ett sammanhang

av andra orsaker inte lever upp till sina skyldigheter. Det är därför troligt att dessa företag även brister i sina andra skyldigheter såsom att lämna ändamålsenlig information till användarna. Även till- synsvägledning bedrivs i för liten omfattning. Viktig uppföljning saknas, bland annat om hur många inspektioner kommunerna utför. Samlad utvärdering av den operativa tillsynen saknas helt. Det försvårar bedömningen av behovet av operativ tillsyn och till- synsvägledning.

Kemikalieinspektionen kräver inte in de uppgifter som behövs

Kemikalieinspektionens metoder för tillsyn och urval av företag som ska inspekteras har utvecklats och förbättrats under senare år.

En följd av att företagen inte fullgör sina skyldigheter att anmäla sin verksamhet och sina produkter till produktregistret är att de inte blir föremål för någon tillsyn. De undgår även sin skyldighet att betala kemikalieavgifter.

Kemikalieinspektionen kräver i dag inte in saknade uppgifter från de företag som gjort en bristfällig produktanmälan. Därmed saknas tillräckliga uppgifter för cirka 4 000 av de cirka 69 000 pro- dukter som finns i registret. Företagen kan i dag i realiteten, utan att drabbas av vidare åtgärder från Kemikalieinspektionens sida utöver en påminnelse, avstå från att lämna de uppgifter som krävs enligt föreskrifterna.

Tillräcklig tillsyn motverkas av parallellt ansvar

Kemikalieinspektionen och de kommunala tillsynsnämnderna har parallellt ansvar för operativ tillsyn. Kemikalieinspektionen och länsstyrelserna har parallellt ansvar för tillsynsvägledning.

Tillsynsmyndigheterna saknar tydligt avgränsade ansvars- områden, resurserna är begränsade och det finns andra områden som ställer tydligare krav på insatser från myndigheterna ifråga. Dessa omständligheter medverkar till att tillsynen av kemiska pro- dukter får för liten omfattning.

101

Kemikalietillsynen i ett sammanhang

SOU 2008:73

Kemikalieavgifterna används till mer än tillsyn

De kemikalieavgifter som i dag tas ut – nära 57 miljoner kronor år 2004 – ska finansiera tillsynen. I praktiken används en betydande del av avgifterna för andra ändamål. År 2004 användes drygt 12 miljoner kronor för tillsyn. Avståndet mellan avgiften och den kostnadsnivå som redovisas för tillsynen är betydande även om vissa indirekta kostnader bör läggas till de dryga 12 miljonerna.

Riksrevisionens rekommendationer

Riksrevisionen rekommenderar regeringen att överväga att:

•vidta de åtgärder som krävs för att försäkra sig om att tillsynen av kemiska produkter har en omfattning och inriktning som svarar mot dagens risksituation och de mål som uttryckts i miljökvalitetsmålet Giftfri miljö,

•ta initiativ till en översyn av fördelningen av ansvar för tillsyn av kemiska produkter enligt miljöbalken, dvs. ansvarsfördelningen mellan Kemikalieinspektionen och de kommunala tillsyns- nämnderna för operativ tillsyn samt mellan Kemikalieinspek- tionen och länsstyrelserna för tillsynsvägledning,

•precisera vilka krav som ställs på Kemikalieinspektionen och länsstyrelserna avseende tillsynsvägledning, särskilt när det gäller uppföljning och utvärdering av den operativa tillsynen, och

•se över systemet för kemikalieavgifter.

Kemikalieinspektionen bör överväga att:

•säkerställa att alla tillverkare och importörer anmäler sin verk- samhet

•till Kemikalieinspektionens produktregister, och

•kräva in de uppgifter från företagen som behövs för tillsynen enligt miljöbalken, helst innan produkten börjar användas.

102

SOU 2008:73

Kemikalietillsynen i ett sammanhang

Uppföljning av rapporten

Med anledning av rapporten gjorde Riksrevisionens styrelse en framställning till riksdagen för att riksdagen skulle göra vissa till- kännagivanden till regeringen om åtgärder i fråga om inriktning och organisering av tillsynen och användning av kemikalieavgifterna.

I Miljö- och jordbruksutskottets betänkande 2006/07:MJU4 konstaterade utskottet bl.a. att regeringen vidtagit vissa åtgärder för att komma till rätta med bristerna och att ytterligare åtgärder är planerade. Utskottet hänvisade därvid bl.a. till regeringens avsikt att utreda de frågor som nu ingår i vårt uppdrag, målsättningen för tillsynen i Kemikalieinspektionens regleringsbrev och Kemikalie- inspektionens uppdrag att effektivisera tillsynsverksamheten. Riks- dagen avslog framställningen i enlighet med utskottets förslag.

2.3Utvecklingen av tillsynen och finansieringen

2.3.1Kort historik

Den första lagstiftningen om kemikalier fanns redan på 1600-talet. Giftstadgan från 1943 innehöll mer uttalade hänsynsregler. Genom giftförordningen från 1962 infördes krav på försiktighetsmått vid hantering av kemikalier liksom krav på märkning av hälsofarliga ämnen. Lagstiftningarna avsåg att skydda människors hälsa.

Lagen (1973:329) om hälso- och miljöfarliga varor (LHMV) infördes 1973. Lagen var en mer modern ramlag med bestämmelser om tillverkning, försäljning, annan hantering och import av hälso- och miljöfarliga varor. Den omfattade även varor som innehöll eller hade behandlats med kemikalier. Nu skulle inte bara hälsofarlighet beaktas utan även miljöfarlighet. För första gången nämnde förar- betena att möjligheten att ersätta ett skadligt ämne med ett mindre skadligt (utbyte) skulle inverka på bedömningen av om hanter- ingen var tillåten.

Lagen (1985:426) om kemiska produkterTPF12FPT (LKP) ersatte 1985 LHMV. Den nya lagstiftningen hade ett betydligt bredare tillämp- ningsområde och omfattade hantering av alla kemiska ämnen och beredningar, även sådana som saknade kända skadliga verkningar. Lagen innehöll bland annat krav på försiktighetsmått samt utred- nings- och märkningsskyldigheter. Även förarbetena till den här

12TP PT Prop. 1984/85:118, JoU 30, rskr 340.

103

Kemikalietillsynen i ett sammanhang

SOU 2008:73

lagen innehöll uttalanden om att undvika produkter som kunde ersättas av sådana med mindre skaderisker. Utbytesregeln infördes senare genom ett tillägg till bestämmelsen om försiktighetsmått.

Inträdet i EU 1995 innebar att kemikalielagstiftningen upphörde att vara en nationell fråga. Sveriges kemikaliereglering är sedan dess i hög grad styrd av utvecklingen i Europa.

Miljöbalken trädde i kraft 1999. Denna innebar inga stora för- ändringar beträffande reglerna om kemiska produkter.

Tillsynsorganisationen för kemikalielagstiftningen

Naturvårdsverket, Arbetarskyddsstyrelsen, länsstyrelserna och kommunerna utövade tillsynen enligt LHMVTPF13FPT, med undantag för transporter med fartyg eller luftfartyg som ”vederbörande centrala förvaltningsmyndigheter” utövade tillsynen över. Ansvaret för kemikaliefrågor på Naturvårdsverket låg på produktkontroll- nämnden.

KemikommissionenTPF14FPT konstaterade 1984 att huvuddelen av Naturvårdsverkets och länsstyrelsernas tillsyn över kemiska hälso- och miljörisker utgick från miljöskyddslagen. Den var i stort sett riktad mot tillståndspliktig miljöfarlig verksamhet. Alla inblandade myndigheters tillsyn enligt LHMV för att skydda den yttre miljön var begränsad. Kommunerna lade ner mest resurser (20–50 personår) på tillsynen och då över främst farligt avfall och bekämpningsmedel.

Kemikalieinspektionen inrättades 1985, samma år som LKP trädde i kraft. Samtidigt upphörde produktkontrollnämnden. Tillsynsan- svaret delades mellan Kemikalieinspektionen, Naturvårdsverket, Arbetarskyddsstyrelsen, Boverket, Livsmedelsverket, Generalläkaren, yrkesinspektionerna, länsstyrelserna och kommunerna.TPF15FPT

Kemikalieinspektionens centrala tillsynsansvar omfattade tillsyn över tillverkare, importörer och andra leverantörer. Ansvaret omfattade även alla sådana frågor som ingen annan myndighet hade ett tillsynsansvar för.

Medan Arbetarskyddsstyrelsens skulle bedriva central tillsyn över skyddet mot ohälsa och olycksfall i arbetsmiljön i samband med yrkesmässig hantering av kemiska produkter, så skulle yrkes- inspektionerna bedriva tillsynen regionalt och lokalt. Naturvårds-

13TP PT 58 § Kungl. Maj:ts kungörelse (1973:334) om hälso- och miljöfarliga varor. 14TP PT Kemikaliekontroll (SOU 1984:77).

15TP PT 26 § förordningen (1985:825) om kemiska produkter.

104

SOU 2008:73

Kemikalietillsynen i ett sammanhang

verket fick centralt tillsynsansvar för skyddet av den yttre miljön i samband med yrkesmässig hantering av kemiska produkter och för den centrala tillsynen över tillverkare, importörer och andra leverantörer av drivmedel och bränslen. Ansvaret omfattade exem- pelvis spridningen av bekämpningsmedel, gödselmedel och motor- bensins kemiska sammansättning.

Boverkets och Livsmedelsverkets centrala ansvar enligt LKP var mer begränsade och omfattade verkens föreskrifter om byggpro- dukter för skydd för inomhusmiljön respektive om material och produkter som var avsedda att komma i kontakt med livsmedel, samt nappar.

Länsstyrelsernas och kommunernas regionala respektive lokala tillsynsansvar omfattade alla delar av LKP, med undantag för försvarets verksamheter som Generalläkarens hade tillsynsansvaret över.

Socialstyrelsen centrala ansvar omfattade tillsynen över kosmetiska och hygieniska preparat. Konsumentverkets ansvar för produkt- säkerhetsfrågor omfattade andra produktområden än kemiska pro- dukter och Sprängämnesinspektionens ansvar avsåg frågor om varors brandfarliga och explosiva egenskaper, men enligt annan lagstiftning. Regeringen betonade behovet av samarbete mellan de centrala myndigheterna, bland annat beträffande deras långsiktiga planering av kemikaliekontrollen.TPF16FPT

Regional och lokal tillsynen enligt miljöskyddslagstiftningen

Kommunernas tillsyn över hälsoskyddet har sina historiska rötter från mitten på 1800-talet från tiden för kolerans härjningar.

Fram till 1969 bedrev kommunerna tillsyn över bland annat industriella verksamheter enligt hälsovårdsstadgan från 1958 och ännu tidigare enligt de lokala hälsovårdsstadgorna, men med skyddet för människors hälsa i fokus. Tillsynen över vad som kom att kallas miljöfarlig verksamhet i miljöskyddslagen (ML) förstat- ligades därmed delvis 1969 i och med lagens ikraftträdande. Tillsyn enligt ML omfattade även tillsyn över hantering av kemikalier i syfte att minska den platsknutna hanteringens påverkan på miljön. Även hälsovårdsstadgan var tillämplig på kemikalier i syfte att skydda människor från sanitära olägenheter.

16TP PT Prop 1984/85:118 s. 83.

105

Kemikalietillsynen i ett sammanhang

SOU 2008:73

Miljöskyddsutredningen föreslog 1977 en kommunalisering av tillsynen enligt ML på grund av länsstyrelsernas helt otillräckliga resurser och en oklar gränsdragning relativt kommunernas tillsyn enligt hälsovårdsstadgan.TPF17FPT I realiteten bedrev kommunerna till- synen över verksamheterna, men fortfarande enligt hälsovårds- stadgan. Staten började därför överlåta tillsynen enligt ML 1981 till kommuner som frivilligt ville överta denna beträffande miljöfarliga verksamheter utan tillståndsplikt. Därmed började kommunerna få ansvar för kemikalietillsynen också enligt ML. Det kommunala ansvaret enligt LHMV fanns sedan 1973.

Utredningen om miljövårdens organisation konstaterade 1987 att de kommunala försöken med tillsyn enligt miljöskyddslagen föll väl ut medan statens problem bestod.TPF18FPT I de kommuner som tagit över tillsynen hade resurserna ökat markant även om ambitions- nivåerna varierade mycket mellan kommunerna.TPF19FPT För merparten anläggningar i landet, som länsstyrelserna hade kvar tillsyns- ansvaret för, fortsatte tillsynen att vara obefintlig. En annan aspekt som utredningen lyfte fram till förmån för en kommunaliserad till- syn var den ökande betydelsen av kommunal kompetens för ett breddat miljöarbete, särskilt mot bakgrund av den kommunala fysiska planeringen enligt plan- och bygglagen.TPF20FPT

Utredningen gick inte närmare in på tillsynen enligt kemikalie- lagstiftningen. Den konstaterade att kemikaliefrågornas betydelse troligen skulle växa och redogjorde för vad tidigare utredningar sagt samt föreslog att yrkesinspektionerna och länsstyrelserna borde samarbeta mer på kemikalieområdet.

I den efterföljande propositionen tog regeringen upp frågan om betydelsen av kommunal kompetens i miljöarbetet och ansåg att ett brett kommunalt ansvarstagande för miljöfrågorna i nära kontakt med medborgarna skulle bli större med kommande breddade miljöpolitik. Den aspekten, tillsammans med statens problem att få till stånd en tillräckligt omfattande tillsyn, samt utfallet av försöken med kommunal tillsyn, utgjorde grunden för kommunaliseringen av tillsynen enligt ML.TPF21FPT Denna genomfördes 1989. Därmed kom- munaliserades även kemikalietillsynen med stöd av ML.

17TP PT Bättre miljöskydd I, delbetänkande av miljöskyddsutredningen (SOU 1978:80).

18TP PT För en bättre miljö – betänkande av utredningen om miljövårdens organisation (SOU 1987:32).

19TP PT SOU 1987:32 s. 235.

20TP PT SOU 1987:32 s. 300.

21TP PT Prop. 1987/88:85, Miljöpolitiken inför 90-talet, s. 39, avsnitt 10.1 och s. 260.

106

SOU 2008:73

Kemikalietillsynen i ett sammanhang

2.3.2Miljöbalkens tillsynsorganisation

Propositionen 1997/98:45

Regeringen underströk vikten av att fördela och effektivt utnyttja de samlade myndighetsresurserna för att fånga upp vinsterna med den samordnade lagstiftningen. Den lyfte fram vikten av kompe- tens, effektivitet, rättssäkerhet och enhetlig rättstillämpning. Till- synen betraktades som en avgörande länk i kedjan mål, hänsyn, till- stånd, tillsyn, omprövning, överträdelse och straff. De samlade myndighetsresurserna skulle fånga upp rationaliseringsvinsterna från den samordnade lagstiftningenTPF22FPT.

Regeringen ansåg även att kommunernas ansvar och befogen- heter i övrigt för att åstadkomma ett uthålligt samhälle, var en naturlig utgångspunkt för kommunerna att ta ansvar för tillsynen.TPF23FPT Regeringen delade in kemikalietillsynen i två kategorier; tillsyn över införande av kemiska produkter och varor samt tillsyn över

användningen av kemikalier som kan medföra utsläpp.TPF24FPT Remissinstanserna hade kritiserat betänkandet med förslag om en

miljöbalk för att det kommunala ansvaret för tillsynen inte var tydligt redan i lagtexten. Regeringen ansåg det därför vara motiverat att precisera lagtexten, bl.a. så att kommunerna skulle fortsätta bedriva tillsyn över sådana verksamheter där tillsynsansvaret redan var kom- munalt. Regeringen bedömde även att kommunerna i större utsträck- ning än vad som förekommit tidigare borde utöva tillsynen och att statens roll då skulle vara att stödja de kommunala tillsyns- myndigheterna. Samtidigt som kommunerna skulle ha kvar sitt ansvar framhöll regeringen betydelsen av en tydlig ansvarsfördel- ning för kemikalietillsynenTPF25FPT och konstaterade att det fanns oklarheter i denna.TPF26FPT

Kemikalieinspektionen skulle få huvudansvaret för tillsynen över tillverkare och importörer. Kommunerna borde som grund- princip ansvara för kemikalietillsynen över återförsäljare och yrkes- mässiga användare och dessutom för viss tillsyn över tillverkare och importörerTPF27FPT. Det framgick inte mer precist vad regeringen avsåg med detta. Regeringen aviserade att eventuellt senare föra över även

22TP PT Prop. 1997/98:45, Avsnitt 4.28.

23TP PT Prop. 1997/98:45, Avsnitt 4.28.3 sid 502.

24TP PT Prop. 1997/98:45, avsnitt 4.28.3 sid 510.

25TP PT a. prop, avsnitt 4.28.2.

26TP PT a. prop avsnitt 4.28.3 sid 511.

27TP PT a. prop avsnitt 4.28.3 sid 501. Det framgår inte vilka importörer eller tillverkare som avsågs.

107

Kemikalietillsynen i ett sammanhang

SOU 2008:73

delar av tillsynen över tillverkare, importörer och andra leve- rantörer från Kemikalieinspektionen till kommunernaTPF28FPT och fram- höll vikten av ett förstärkt samarbete och bättre vägledning från centrala och regionala myndigheter till kommunerna.

Länsstyrelsen skulle inte ha något generellt ansvar för kemi- kalietillsynen utan inrikta sig på regional samordning och upp- följning av tillsynen och på sådan kemikalietillsyn som är knuten till miljöskyddet i miljöfarliga verksamheter.

Propositionen om en miljöbalk 1997/1998:45 nämner inget om tillsynen över varor som innehåller eller har behandlats med en kemisk produkt. Den tar heller inte närmare upp fördelningen av de centrala ansvaren för tillsynsvägledning. Begreppen operativ till- syn och tillsynsvägledning fanns inte när riksdagen beslutade om miljöbalken. Dessa tillkom först i samband med arbetet med för- ordningen (1998:900) om tillsyn enligt miljöbalken (tillsynsför- ordningen).

Ansvaren blev annorlunda

Regeringens förslag till lagtext liksom den slutliga lagtexten gav redan från början kommunerna tillsynsansvar för all hantering av kemiska produkter enligt 14 kap. Regeringen blev bemyndigad att reglera övriga ansvar för den operativa tillsynen och för tillsyns- vägledningen, vilket har skett i tillsynsförordningen.

Staten och kommunerna fick parallella tillsynsansvar över kemiska produkter, men inom staten blev antalet tillsynsmyndigheter fler än som nämndes i propositionen. Ansvarsfördelning är också annorlunda och betydligt mer komplex än den som är redogjord för i propo- sitionen. I avsnitt 2.5 redogör vi närmare för hur ansvaren är fördelade i dag.

2.3.3Statens avgiftsfinansiering för produkttillsyn och bekämpningsmedel

Sedan tillkomsten av Kemikalieinspektionen år 1986 har myndigheten finansierats genom kemikalie- och bekämpningsmedelsavgifterna. Riksrevisionsverket konstaterade år 1994 att myndighetens finansie-

28TP PT a. prop avsnitt 4.28.3 sid 511.

108

SOU 2008:73

Kemikalietillsynen i ett sammanhang

ringsform varit föremål för omfattande diskussionerTPF29FPT, och är så än i dag.

Kemikalieavgiften

Avsikten när Kemikalieinspektionen inrättades var att myndig- hetens verksamhet fullt ut skulle vara finansierad med avgifter. Departementschefen hade anfört att en allmän produktavgift borde tas ut för att täcka de kostnader för inspektionens verksamhet som inte avsåg bekämpningsmedelskontrollen, vilken skulle finansieras med ansöknings- och årsavgifter. Produktavgiften skulle tas ut årligen av företagen som hade anmält produkter till Kemikalie- inspektionens produktregister och knytas till antalet anmälda pro- dukter. Avgiften skulle täcka kostnaderna för ”den dokumentations-, kontroll-, informations-, föreskrifts- och utredningsverksamhet som enligt den nya lagen om kemiska produkter kommer att åvila kemikalieinspektionen med anledning av tillverkar- och leverantörs- ledens befattning med kemiska produkter.” Avgifterna skulle i princip motsvara den faktiska kostnaden för myndighetens verksamhet (prop. 1984/85 s. 31, 90f).

Den allmänna produktavgiften benämndes kemikalieavgift och reglerades i förordningen (1985:199) om avgifter för Kemikalie- inspektionens verksamhet. Kemikalieavgiften skulle efter debitering av Kemikalieinspektionen betalas årligen av var och en som tillverkade eller importerade kemiska produkter som var anmälningspliktiga till Kemikalieinspektionens produktregister. Produkter som tillverkades enbart för exportändamål undantogs. Kemikalieavgiften för varje produkt var 500 kronor för de första 100 produkterna och 65 kronor för de följande. Dessa belopp ändrades under de följande åren som en anpassning till myndighetens faktiska kostnader och uppgick år 1988 till 800 kronor respektive 100 kronor.

1985 års förordning ersattes den 1 juli 1989 av förordningen (1989:216) om kemikalieavgifter. Årsavgiften var 5 000 kronor och inkluderade produktavgift för 3 produkter. Produktavgiften var 400 eller 800 kronor/produkt beroende på om den årliga tillverk- ningen eller importen understeg eller uppgick till ett ton. Även dessa belopp anpassades efterhand och år 1995 var årsavgiften 5 700 kronor och produktavgiften 700 respektive 2 100 kronor.

29TP PT Riksrevisionsverkets rapport 1994:25 ”Vem ska betala?”.

109

Kemikalietillsynen i ett sammanhang

SOU 2008:73

År 1996 reformerades systemet med. Som en första förutsätt- ning för kemikalieavgift infördes en sammanlagd produktvolym på mer än ett ton anmälningspliktiga produkter per tillverkare eller importör. Årsavgiften gjordes stegvis volymberoende från 1 300 kronor vid 1 ton till 75 000 kronor vid sammanlagt 100 000 ton anmälningspliktiga produkter. Produktavgiften gjordes beroende av produktantalet enligt en beräkningsformel så att dess genom- snittsvärde blev 998 kronor för anmälare med en produkt och därefter närmade sig slutvärdet 350 kronor. Avgifterna skulle nu betalas preliminärt med ledning av uppgifter antingen från året före eller i preliminärdeklaration. Avräkning skulle sedan ske vid den slutliga debiteringen. Produkter som tillverkades eller importerades enbart för export undantogs inte längre från avgiftsskyldighet.

Införandet av miljöbalken år 1999 medförde en begränsning till att ta ut avgifter för prövning och tillsyn. De materiella bestäm- melserna om kemikalieavgifter överfördes i dock i sak oförändrade till förordningen (1998:942) om kemikalieavgifter m.m.

Bekämpningsmedelsavgifter

Sedan införandet av avgiften har avgiften varierat ett antal gånger. Det ursprungliga avgiftssystemet för bekämpningsmedel fanns i 23–28 §§ förordningen (1985:836) om bekämpningsmedel. Ansök- ningsavgifterna har varit oförändrade sedan dess men den ursprungliga årsavgiften var på ett fast belopp, 5 000 kronor. Års- avgiften höjdes år 1988 till 10 000 kronor.TPF30FPT

Årsavgiften ändrades senare till en rörlig avgift motsvarande 1,8 procent av försäljningsvärdet från det föregående årets försäljning, dock högst 200 000 kronor och lägst 2 000 kronor per produkt. Den kom senare att höjas.

Ansökningsavgifter för biologiska bekämpningsmedel togs från år 1992 ut enligt föreskrifter som Kemikalieinspektionen hade meddelat med stöd av ett bemyndigande i förordningen (1991:1288) om förhandsgranskning av biologiska bekämpnings- medel. Ansökningsavgiften sattes till 250 kronor för varje medel.TPF31FPT Avgifterna ändrades år 1994 till de nivåer som gäller i dag.TPF32FPT Då infördes också den omsättningsbaserade årsavgiften för biologiska

30TP PT SFS 1987:1180.

31TP PT KIFS 1991:7.

32TP PT KIFS 1994:9.

110

SOU 2008:73

Kemikalietillsynen i ett sammanhang

bekämpningsmedel på 1,8 procent av försäljningsvärdet. Denna gäller än i dag.

År 1998 infördes den första särskilda avgiften för prövning av ansökan om att ta upp ett verksamt ämne på bilaga 1 till växt- skyddsmedelsdirektivet. Avgiften var 950 000 kronor. Därefter har avgifter införts för ansökan om att ta upp ett verksamt ämne på bilaga 1 till biociddirektivet.

2.4Regler om tillsyn

Miljöbalken

Tillsynsbestämmelserna i miljöbalken finns i 26 och 28 kap. Tillsynen ska enligt 26 kap. 1 § miljöbalken säkerställa syftet med miljöbalken och föreskrifter som meddelats med stöd av miljö- balken. För det ändamålet ska tillsynsmyndigheten i nödvändig utsträckning kontrollera efterlevnaden av lagstiftningen och vidta de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse.

I miljöbalkens förarbeten konstaterade regeringen att en full- ständig kontroll av efterlevnaden av miljöreglerna inte kan uppnås, oavsett hur tillsynssystemet konstrueras och organiseras.TPF33FPT Enligt regeringen kan än mindre en styrning av framtagandet av ny teknik, processer, resursutnyttjandet m.m. av betydelse för en långsiktigt hållbar utveckling ske den vägen. Myndigheterna kan, och bör, genom krav, information, rådgivning och annat stöd visserligen främja en sådan utveckling, men under alla förhållanden är det framför allt genom verksamhetsutövarnas egna åtaganden och initiativ som utvecklingen drivs framåt vad gäller möjligheter att skydda, eller till och med förbättra, miljön och människors hälsa. Riksdagen ändrade propositionens utformning av paragrafen, bl.a. lades ”i nödvändig utsträckning” till.TPF34FPT

Tillsynsmyndigheten ska dessutom genom bl.a. information och rådgivning till företagen skapa förutsättningar för att miljöbalkens ändamål ska kunna tillgodoses (26 kap. 1 § tredje stycket miljö- balken). Av förarbetsuttalanden framgår att det omfattar råd- givning och information såväl i enskilda fall som av mer generell

33TP PT Prop. 1997/98:45, del 2, s. 266 f. Jordbruksutskottet delade den uppfattningen, se bet. 1997/98:JoU20, s. 118 f.

34TP PT 1997/98:JoU20, s. 118.

111

Kemikalietillsynen i ett sammanhang

SOU 2008:73

karaktär.TPF35FPT I vilken utsträckning sådant arbete ska anses vara tillsyn är emellertid oklart.TPF36FPT

Det finns en skyldighet för tillsynsmyndigheten att anmäla överträdelser till polis- eller åklagarmyndigheten om det finns misstanke om brott (26. kap. 2 § miljöbalken).

I kapitlets 3 § finns bestämmelser om tillsynsorganisationen, se mer om det i avsnitt 2.5. Tillsynsmyndigheterna ska samarbeta med varandra och med andra myndigheter som fullgör uppgifter av betydelse för tillsynsverksamheten, såsom polis- och åklagar- myndigheterna (26 kap. 6 § miljöbalken).

Tillsynsmyndigheten får meddela förelägganden och förbud som behövs för efterlevnaden (26 kap. 9 § miljöbalken). Sådana beslut får förenas med vite (26 kap 14 § miljöbalken). Tillsyns- myndigheten får inte besluta om mer ingripande åtgärder än vad som behövs i det enskilda fallet.

Det finns också bestämmelser som gör det möjligt för tillsyns- myndigheten att

-få kronofogdemyndigheten att verkställa beslut,

-begära rättelse på den felandes bekostnad,

-förelägga om att verksamhetsutövaren ska lämna uppgifter till myndigheten,

-förelägga om utförande av undersökningar, och

-få tillträde till fastigheter m.m. och att få hjälp från polisen för tillträdet och åtgärder i samband med det.TPF37FPT

Vad gäller bestämmelsen om undersökningsskyldighet i 26 kap. 22 § miljöbalken är det oklart om den omfattar även analyser av varuprov. Enligt förarbetenaTPF38FPT omfattas all verksamhet och alla åtgärder som ryms inom miljöbalkens område, men frågan om analyser av varuprov kan anses ingå i undersökningsbegreppet har inte prövats rättsligt. I den tidigare lagstiftningen om kemiska produkter fanns bestämmelser som gav tillsynsmyndigheterna rätt att ta varuprov utan ersättning och en skyldighet för tillsyns- objektet att ersätta tillsynsmyndigheten för provtagning och

35TP PT Prop. 1997/98:45, del 1, s. 512.

36TP PT Se avsnitt 5.1.2 angående innebörden av begreppet prövning och tillsyn i avgifts- sammanhang.

37TP PT 26 kap. 17, 18, 21, och 22 §§ och 28 kap. 1-5 och 8 §§ miljöbalken. 38TP PT Prop. 1997/98:45, del 2, s. 282.

112

SOU 2008:73

Kemikalietillsynen i ett sammanhang

undersökning av provTPF39FPT. Bemyndigandet att meddela föreskrifter om i vilken utsträckning och enligt vilka villkor kostnaderna skulle ersättas utnyttjades dock inte av Kemikalieinspektionen.

Miljöbalken innehåller också bestämmelser om egenkontroll (26 kap. 19 § miljöbalken). De innebär att verksamhetsutövare som bedriver verksamhet som kan befaras medföra olägenheter för människors hälsa eller påver miljön fortlöpande ska planera och kontrollera verksamheten för att motverka eller förebygga sådana verkningar. Det finns också en förpliktelse för sådana verksam- hetsutövare att genom undersökningar eller på annat sätt hålla sig underrättade om verksamheten påverkan på miljön.

Tillsynsförordningen

I förordningen (1998:900) om prövning och tillsyn enligt miljö- balken (tillsynsförordningen) görs en uppdelning i operativ tillsyn och tillsynsvägledningTPF40FPT. Operativ tillsyn är sådan tillsyn som utövas direkt gentemot den som bedriver en verksamhet eller vidtar en åtgärd. Tillsynsvägledning är sådan tillsyn som består i utvärde- ring, uppföljning och samordning av den operativa tillsynen samt stöd och råd till de operativa tillsynsmyndigheterna.

En operativ tillsynsmyndighet ska enligt 7 § tillsynsförord- ningen

-avsätta resurser som i tillräcklig grad svarar mot tillsynsbehovet,

-ha personal med tillräcklig kompetens,

-göra en årlig utredning av tillsynsbehovet,

-föra ett register över verksamheter som fordrar återkommande tillsyn,

-upprätta en tillsynsplan, och

-regelbundet följa upp och utvärdera tillsynsverksamheten.

Operativa tillsynsmyndigheter ska också på begäran lämna infor- mation som de tillsynsvägledande myndigheterna behöver för att fullgöra sitt samordnande, uppföljande och utvärderande ansvar.TPF41FPT

39TP PT 17 § lagen (1985:426) respektive 28 § förordningen (1985:835) om kemiska produkter. 40TP PT 3 § tillsynsförordningen.

41TP PT 9 § tillsynsförordningen.

113

Kemikalietillsynen i ett sammanhang

SOU 2008:73

De tillsynsvägledande myndigheterna ska aktivt verka för sam- ordning och samverkan när det gäller informationsförsörjning inom sina ansvarsområdenTPF42FPT.

Egenkontrollförordningen

Förordningen (1998:901) om verksamhetsutövarens egenkontroll innehåller bestämmelser som preciserar ansvaret för egenkontroll enligt miljöbalken. Bestämmelserna gäller för den som yrkes- mässigt utövar tillstånds- eller anmälningspliktig verksamhet enligt vissa kapitel i miljöbalken. De innebär bl.a. att

-det ska finnas en dokumenterad fördelning av det organisato- riska ansvaret för frågor enligt miljöbalkslagstiftningen,

-det ska finnas dokumenterade rutiner för fortlöpande kontroll av utrustning m.m.,

-verksamhetsutövaren fortlöpande och systematiskt ska under- söka och dokumentera riskerna med verksamheten, och

-verksamhetsutövaren ska förteckna de kemiska produkter som hanteras inom verksamheten och som kan innebära risker från hälso- eller miljösynpunkt.

Arbetsmiljölagstiftningen

Tillsynsobjekt enligt arbetsmiljölagstiftningen är primärt arbetsgi- vare. Lagstiftningen innehåller även regler som riktar sig mot t.ex. tillverkare, importörer och överlåtare av ämnen som alltså också är tillsynsobjekt. Arbetsmiljölagstiftningens tillsynsbestämmelser gäller inte kemikaliehantering på fartygTPF43FPT.

Arbetsmiljölagen

I 7 kap. arbetsmiljölagen (1977:1160) finns tillsynsbestämmelser. Enligt kapitlets 3 § har tillsynsmyndigheten rätt att få de upp- lysningar, handlingar och prov som behövs för tillsyn enligt lagen. Tillsynsmyndigheten får i samma syfte påkalla undersökningar.

42TP PT 15 § tillsynsförordningen.

43TP PT Bestämmelser om tillsyn vid fartygsarbete finns i fartygssäkerhetslagen (2003:364).

114

SOU 2008:73

Kemikalietillsynen i ett sammanhang

Användare av en viss produkt och uppdragsgivare är skyldiga att på en tillsynsmyndighets begäran lämna upplysning om vem som har levererat produkten eller utför arbetet (7 kap. 4 § arbets- miljölagen). Överlåtare av ett ämne, som kan föranleda ohälsa eller olycksfall, är enligt samma paragraf skyldig att på en tillsynsmyn- dighets begäran lämna tillgängliga upplysningar om till vilka ämnet har överlåtits.

I 7 kap. 5 § arbetsmiljölagen finns bestämmelser som ger till- synsmyndigheten rätt till tillträde till arbetsställe och rätt att göra undersökningar och ta prov. För uttaget prov utgår inte ersättning. Enligt samma paragraf åligger det polismyndighet att lämna den handräckning som behövs för utövande av tillsynen.

Kapitlets 7 § ger Arbetsmiljöverket möjlighet att meddela de förelägganden eller förbud som behövs för att arbetsmiljölag-

stiftningen ska efterlevas. I beslut om föreläggande eller förbud kan Arbetsmiljöverket sätta ut vite. Om någon inte vidtar en åtgärd som åligger honom enligt ett föreläggande, får Arbetsmiljöverket förordna om rättelse på hans bekostnad.

Vidare kan Arbetsmiljöverket bl.a. i vissa fall besluta om förbud mot upplåtelse av lokaler m.m. och försegling eller annan avstäng- ning av anläggning, utrymme eller anordning. (7 kap. 8 § respektive 10 § arbetsmiljölagen)

I 3 kap. 9 § arbetsmiljölagen finns krav på att den som tillverkar, importerar eller överlåter ett ämne ska vidta de åtgärder som behövs för att hindra eller motverka att ämnet vid avsedd använd- ning innebär risk från skyddssynpunkt. Paragrafen innehåller också krav på produktinformation och information vid marknadsföring. Vidare ska den som överlåter eller upplåter en förpackad produkt se till att förpackningen inte innebär risk för ohälsa eller olycksfall (3 kap. 10 § arbetsmiljölagen). Om det finns särskild risk från arbetsmiljösynpunkt, kan den som har ansvar enligt de nämnda bestämmelserna åläggas att lämna varningsinformation eller att återkalla en produkt (7 kap. 11 § arbetsmiljölagen). Innehållet i ett sådant åläggande skall motsvara vad som anges i 14–18 §§ pro- duktsäkerhetslagen (2004:451). Åläggandet skall förenas med vite om det inte av särskilda skäl är obehövligt.

Av grundläggande betydelse för tillsynen är också bestämmel- serna om systematiskt arbetsmiljöarbete. Arbetsgivaren ska bl.a. (3 kap. 2 a § arbetsmiljölagen) systematiskt planera, leda och kontrollera verksamheten på ett sätt som leder till att arbetsmiljön uppfyller föreskrivna krav på en god arbetsmiljö. Han ska också

115

Kemikalietillsynen i ett sammanhang

SOU 2008:73

bl.a. utreda riskerna i verksamheten och vidta de åtgärder som föranleds av detta.

Arbetsmiljöförordningen

Enligt 15 § arbetsmiljöförordningen (1977:1166) ska tillsyns- myndigheten genom åtgärder som avses i 7 kap. arbetsmiljölagen verka för en tillfredsställande arbetsmiljö. Tillsynen ska enligt para- grafen inriktas på att bevaka att arbetsgivarna planerar och bedriver sin verksamhet så att arbetsmiljökraven tillgodoses. Vid tillsynen ska en också helhetsbedömning eftersträvas.

Enligt 22 § arbetsmiljöförordningen ska den vars verksamhet har varit föremål för tillsyn enligt 7 kap. arbetsmiljölagen, ersätta tillsynsmyndigheterna för sådana kostnader för undersökning av prov som har varit skäligen påkalladeTPF44FPT.

2.5Regler om organisation och ansvar

Organisationen för kemikalietillsynen är komplex och svår att förstå som en följd av otydliga och splittrade ansvar. Den oklara ansvarsfördelningen gör det svårt för myndigheterna att sam- verka och att åstadkomma en likvärdig och effektiv tillsyn.

En tydlig ansvarsfördelning är en förutsättning för att tillsynen ska kunna bidra till genomförande av målet Giftfri miljö.

2.5.1Grundansvaren

Den befintliga organisationen för tillsyn enligt miljöbalken över kemikalier, bekämpningsmedel och varor omfattar flera centrala verk, länsstyrelserna och kommunerna.

I det här och i de följande avsnitten beskriver vi ansvars- förhållanden så som dessa är reglerade i lagstiftningen och för olika möjligheter att tolka oklara bestämmelser. Vi bortser från vad som är önskvärt och ändamålsenlig och att tillsynsmyndigheterna ibland tar ansvar på ett sätt som de upplever som mer ändamålsenligt

44TP PT Bestämmelsen är meddelad med stöd av ett bemyndigande i 7 kap. 5 § arbetsmiljölagen.

116

SOU 2008:73

Kemikalietillsynen i ett sammanhang

reglerat. Vårt syfte är att beskriva regleringen och att synliggöra det som är oklart eller som kan skapa oklarheter.

Kommunernas grundläggande ansvar

Det grundläggande kommunala ansvaret för operativ tillsyn över bl.a. kemikalier framgår av 26 kap. 3 § miljöbalken. Enligt den bestämmelsen bedriver varje kommun tillsyn över hanteringen av kemiska produkterTPF45FPT enligt 14 kap.

I lagtexten är det kommunala ansvaret för tillsynen enligt 14 kap. miljöbalken enligt ordalydelsen begränsat i två avseenden. Det ena är att ansvaret avser verksamhetsutövarnas hantering, det andra är att det enbart avser kemiska produkter. Med hantering omfattas en lång rad förfaranden, exempelvis saluhållande, överlåtelse, lag- ring och användning. Däremot exkluderas import och export och annan införsel och utförsel. För en importör som saluhåller en kemisk produkt omfattar därmed ansvaret tillsyn över alla regler för företagets saluhållande och övrig hantering men exkluderar till- syn över t.ex. importregler. Betydelsen av ordalydelsens begräns- ning till kemiska produkter tar vi upp i avsnitt 2.5.6.

Kommunerna bedriver även tillsyn inom kommunen över miljö- och hälsoskyddet enligt 9 kap., med undantag för sådan miljöfarlig verksamhet som kräver tillstånd. Tillsyn över hälsoskyddet enligt 9 kap. inkluderar sådan tillsyn över kemikalier som avser hanteringen i en viss verksamhet eller på en viss plats, men lägger också ett generellt tillsynsansvar på kommunerna för alla slag av verksamhet och åtgärder som kan orsaka ohälsa för människor. Dessa behöver inte vara platsknutna.

Regeringen får med stöd av 26 kap. 3 § första stycket miljö- balken föreskriva om ytterligare tillsynsansvar för kommunerna.

Tillsyn över försvarets verksamheter

När det gäller verksamheter och åtgärder inom försvaret så ansvarar normalt alltid generalläkaren för den operativa kemikalietillsynen enligt miljöbalken. Enda undantaget från detta är tillsynen över till- verkning samt in- och utförsel av kemiska produkter eller bio-

45TP PT I vårt delbetänkande föreslog vi att begreppet kemisk produkt skulle bytas ut mot ämnen och beredningar.

117

Kemikalietillsynen i ett sammanhang

SOU 2008:73

tekniska organismer eller tillverkning av varor som innehåller eller har behandlats med kemiska produkter eller biotekniska organismer.TPF46FPT Tillsynsansvaret för in- och utförsel av varor som innehåller eller har behandlats med kemiska produkter faller därmed på Generalläkaren.

Tillsynsförordningen skiljer normalt på aktörer och hanterings- förfaranden, men regleringen av generalläkarens ansvar följer inte det mönstret. Att ”tillverkning” är undantaget från generalläkarens ansvar ska troligen tolkas som att undantaget avser tillsyn över tillverkaren (14 kap.) och inte över tillverkningen (9 kap.), men regleringen är inte formulerad så. Med en bokstavsenlig tolkning skulle ansvaret för tillsyn över tillverkningen kunna bli kommunal samtidigt som tillsyn över tillverkaren enligt 14 kap. skulle falla på Generalläkaren och inte på Kemikalieinspektionen. Det framgår av förarbetena att avsikten varit att försvarets verksamheter ska falla under statlig central tillsyn på grund av deras nationella betydelse.TPF47FPT

I fortsättningen redogör vi för ansvaret för tillsyn över civila verksamheter, om inte annat särskilt anges.

Tillsynsförordningens uppbyggnad

Regeringen har reglerat fördelningen av de statliga myndigheternas operativa ansvar för tillsynen i bilagan till förordningen (1998:900) om tillsyn enligt miljöbalken (tillsynsförordningen). Bilagan är indelad i tillsynsområden under sex punkter (A–G) med tillhörande rubriker. De punkter som har betydelse för regleringen av ansvaret för kemikalietillsynen är punkterna ”B Verksamheter m.m.”, ”C För- svarets verksamheter”, ”D kemiska produkter och biotekniska organismer” och ”G vissa EG-förordningar”.

De principer som regeringen i ett komplext mönster har delat upp de statliga operativa myndighetsansvaren efter är; huvud- mannaskap för tillsynsobjektet, lagstiftning, kapitel i miljöbalken, verksamhetstyper, tillsynsobjektets plats i leverantörsledet, typ av kemikalie, kemikaliers inneboende egenskaper samt bemyndigande att meddela föreskrifter. Dessutom har regeringen i viss utsträckning överlåtit till tillsynsmyndigheterna att själva fördela de normalt gällande ansvaren inom staten och mellan stat och kommun om myndigheternas ansvar löper parallellt. Riksrevisionen konstaterar

46TP PT Punkten C i bilagan till förordningen (1998:900) om tillsyn enligt miljöbalken. 47TP PT Prop 1997/98:45 del 1, s. 504.

118

SOU 2008:73

Kemikalietillsynen i ett sammanhang

beträffande Kemikalieinspektionen, länsstyrelserna och kommunerna att dessa inte har träffat någon sådan överenskommelse.TPF48FPT

Avsnitten i tillsynsförordningens bilaga är inte uttryckligen knutna till kapitlen i miljöbalken. Det är därför möjligt att reger- ingen kan ha förordnat om kommunal tillsyn enligt 14 kap. miljö- balken i andra avsnitt än i D-avsnittet, exempelvis i B-avsnittet. Det finns inte några bestämmelser där det uppenbart framgår att så är fallet. Ett allmänt problem vid tolkningen av bestämmelserna i till- synsförordningen är att det ofta är svårt att avgöra vad som är en hänvisning till 26 kap. 3 § tredje stycket miljöbalken eller ett förordnande om ytterligare kommunal tillsyn.

Det centrala ansvaret för tillsynsvägledning framgår av 13– 13 n §§ tillsynsförordningen. Länsstyrelsernas parallella ansvar framgår av 14 § tillsynsförordningen.

2.5.2Operativ tillsyn över kemiska produkter

Bilagan till tillsynsförordningen - punkten ”B Verksamheter m.m.”

Tillsyn över hanteringen av kemikalier ingår i tillsynen över en verksamhet vad beträffar hanteringens platspåverkande effekter. Fördelningen av ansvaren följer av punkterna B1–B13. Miljööver- domstolen har i en dom om debitering av kommunal tillsynsavgift uttalat att hanteringen av kemikalier med knytning till driften av en vattenanläggning med fog kan anses ingå som en del av tillsynen av vattenverksamheten.TPF49FPT Domen berör inte tillsynsansvaret enligt 14 kap. eftersom ärendet handlar om ansvarsgränserna för tillsynen mellan en vattenanläggning respektive en miljöfarlig verksamhet.

Även regleringen av ansvaret för tillsynen enligt Sevesolagen är knuten till punkterna B1–B13. Det medför att länsstyrelsernas operativa tillsynsansvar över s.k. Sevesoanläggningar följer till- synsansvaret över tillståndspliktiga miljöfarliga verksamheter enligt miljöbalken. Ansvaret för Sevesotillsynen följer med till kom- munen när länsstyrelsen överlåter tillsynen enligt miljöbalken dit. Men enligt Sevesolagen har länsstyrelsen samtidigt tillsynsansvar över anläggningar som inteU U är tillståndspliktiga enligt miljöbalken och som kommunen bedriver miljöbalkstillsynen över. Även den här Sevesotillsynen kan länsstyrelsen överlåta till en kommun som

48TP PT RiR 2006:4, s. 27.

49TP PT MÖD 2007:15 daterad 2007-04-04.

119

Kemikalietillsynen i ett sammanhang

SOU 2008:73

begär detta, men då enligt bestämmelser i Sevesolagen. Det medför att om en kommun inte begär överlåtelse eller får tillsynen över- låten enligt Sevesolagen, blir tillsynsansvaren över risker för olyckor på dessa anläggningar fördelade på både kommunen och länsstyrelsen och uppdelad på två överlappande lagar i samma sakfråga.

Under B visar punkten B14 på ett kommunalt ansvar för tillsyn över kemikalier som avser annan påverkan från hanteringen än sådan som är knuten till störningar från en viss plats eller anläggning. Som vi redogjort för tidigare följer det redan av 26 kap. 3 § att kommunerna har ett generellt ansvar för tillsyn enligt 9 kap. som rör hälsoskydd.

Myndighet	Målgrupp	Sakfråga	Punkt
Kommunal	Andra verksamheter och åtgärder än	som kan orsaka	B14
nämnd	miljöfarliga verksamheter, vattenverk-	olägenheter för
	samheter eller täkter	människors hälsa

Punkten kan betraktas som en upplysning. I sak innebär inte punkten något som inte redan följer av 26 kap. 3 §. Ett exempel på kemikalietillsyn som inte är platsknuten är tillsyn över transporter av kemikalier. Det finns dock speciallagstiftning som ska tillämpas i första hand. För exempelvis kemikalier med farliga egenskaper vilka klassificeras som farligt gods tillämpas i första hand lagen (2006:263) om transport av farligt gods.

Bilagan till tillsynsförordningen - punkten ”D Kemiska produkter och biotekniska organismer”

Det troliga är att tillsynsområdena under punkten D avser tillsyn enligt 14 kap. även om detta inte framgår tydligt av rubriken. Direkt under rubriken till punkten finns en ingress som lyder:

I detta avsnitt anges de statliga myndigheter som, förutom den kom- munala nämnden, har ansvaret för den operativa tillsynen när det gäller kemiska produkter och biotekniska organismer, indelat i ansvars- områden.

Om två myndigheter har operativt tillsynsansvar, får överens- kommelse träffas mellan myndigheterna om hur ansvaret normalt skall fördelas. Båda är dock alltid operativa om så krävs.

120

SOU 2008:73

Kemikalietillsynen i ett sammanhang

Den inskjutna satsen i ingressens första stycke, om den kommu- nala nämnden, kan tolkas på två sätt. Det ena sättet är att kommu- nerna alltid har ett parallellt tillsynsansvar med de statliga myndig- heterna som nämns under rubriken. I så fall reglerar ingressen ett ytterligare ansvar för kommunerna som inte framgår direkt av 26 kap. 3 §. Den andra möjliga tolkningen är att den inskjutna satsen enbart syftar tillbaka på regleringen i 26 kap. 3 §.

I övrigt faller de operativa tillsynsansvaren under punkten D ut enligt följande:

Myndighet	Målgrupp	Kemiska produkter		Punkt
Kemikalieinspek-	Tillverkare och andra	som släpper ut kemiska pro-		D1
tionen	primärleverantörer	dukter …… på marknaden med
		avseende på deras produkter
		…… utom i fråga om
		1. … produkter enligt D3, D4
			och D7,
		2.	drivmedel och bränslen,
		3. ämnen som bryter ned ozon-
			skiktet,
		4.	batterier, och
		5.	fluorerade växthusgaser
			enligt artikel 2.1 i Europa-
			parlamentets och rådets
			förordning (EG) nr 842/2006
			av den 17 maj 2006 om
			vissa fluorerade växthus-
			gaser.
Länsstyrelsen	Tillståndspliktiga	frågor om skydd av den yttre		D2
	miljöfarliga verk-	miljön vid hantering av kemiska
	samheter	produkter …….. i miljöfarliga
		verksamheter enligt B1 utom i
		fråga om vad som anges i D1
Läkemedelsverket	Tillverkare och andra	av kosmetiska och hygieniska		D3
	primärleverantörer	produkter
Livsmedelsverket	Ingen avgränsning	……. produkter som är avsedda		D4
		att komma i kontakt med livs-
		medel, ……
Sjöfartsverket	Ingen avgränsning	utrustning i fartyg som inne-		D5
		håller
		6. ämnen som bryter ned ozon-
			skiktet, eller

121

Kemikalietillsynen i ett sammanhang SOU 2008:73

Myndighet	Målgrupp	Kemiska produkter	Punkt
		7. fluorerade växthusgaser
		enligt artikel 2.1 i Europa-
		parlamentets och rådets
		förordning (EG) nr 842/2006
		av den 17 maj 2006 om vissa
		fluorerade växthusgaser.
Statens räddnings-	Tillverkare och andra	som släpper ut kemiska pro-	D7
verk	primärleverantörer	dukter …… på marknaden, när
		det gäller produkternas brand-
		farliga, oxiderande och explosiva
		egenskaper.

Begreppet ”primärleverantör” i punkterna D1, D3 och D7 är inte definierat även om det kan vara inarbetat för många. En tänkbar definition skulle kunna vara att det är den som tillverkar eller för in den kemiska produkten till Sverige och sedan släpper ut den på marknaden. Som tillverkare räknas enligt miljöbalken också företag som blandar kemiska ämnen eller beredningar till en ny beredning (formulerare). Även så kallade namnbytare (företag som byter namn på en kemisk produkt som redan är släppt på marknaden) betraktar Kemikalieinspektionen som tillverkare. Innebörden av att ”släppa ut på marknaden” kan variera – alltifrån första gången en produkt släpps på marknaden inom EU till att över huvud taget göra en produkt tillgänglig för någon annanTPF50FPT (se avsnitt 1.4.4). I det här sammanhanget borde det vara en vid definition av begreppet för att täcka tillsyn enligt all lagstiftning under 14 kap. miljöbalken där begreppet ingår.

Kemikalieinspektionens tillsynsansvar är genom texten ”med avseende på deras produkter och varor” även avgränsat till bestämmelser som är knutna till kemikalierna som sådana, exempelvis bestämmelser om märkning och annan produktinformation. Ansvaret exkluderar således tillsyn över tillverkarnas eller primärleverantörernas hantering på platsen av kemikalierna.

Det blir synligt i länsstyrelsernas årsredovisningar för 2006 till regeringen att länsstyrelsernas ansvar enligt punkten D2 är otydligt. I dessa skriver vissa av dem att de saknar ansvar för tillsyn enligt 14 kap., andra att de saknar tillsynsobjekt (underförstått att det finns ett tillsynsansvar enligt 14 kap.) och ytterligare en grupp

50TP PT Jfr. t.ex. definitionen i KIFS 2005:7. Släppa ut på marknaden: tillhandahålla eller göra tillgänglig för någon annan.

122

SOU 2008:73

Kemikalietillsynen i ett sammanhang

skriver att ansvaret omfattar tillsyn enligt 14 kap. på alla anlägg- ningar som är tillståndspliktiga enligt 9 kap. och som de själva bedriver tillsyn över. Som vi tidigare nämnt förekommer det många uppfattningar om vad som gäller.

Regeringen delade i propositionen om en miljöbalk in kemika- lietillsynen i två kategorier; tillsyn över införande av kemiska pro- dukter och varor samt tillsyn över användningen av kemikalier som kan medföra utsläpp.TPF51FPT Den ansåg att länsstyrelserna visserligen inte borde ha ett generellt ansvar för kemikalietillsynen, men att denna och miljöskyddstillsynen åtminstone borde följas åt när det gällde länsstyrelsernas tillsyn över tillståndspliktig miljöfarlig verksamhetTPF52FPT.

Punkten D2 avgränsar länsstyrelsernas ansvar till ”skydd av den yttre miljön vid hantering av kemiska produkter, varor och biotekniska organismer”. Länsstyrelsernas ansvar för tillsyn över platsknuten miljöpåverkan från kemikaliehanteringen följer redan av punkten B1. Med tanke på vad regeringen uttalade i propositio- nen bör punkten D2 alltså inte medföra en dubbelreglering av deras ansvar. Mot bakgrund av uttalandet i propositionen och reglering- ens placering under punkten D i bilagan, torde ansvaret snarare avse tillsyn över efterlevnaden av bl.a. kemikaliespecifika bestäm- melser liksom av föreskrifter som är meddelade med stöd av 14 kap., exempelvis Naturvårdsverkets föreskrifter om cisterner.

Vissa ansvar som faller på en annan myndighet är ibland uttryckligen undantagna från en annan myndighets ansvar. Av ingressen framgår det tydligt att fler än en myndighet kan ha samma tillsynsansvar. Genom avsaknaden av tydliga undantag torde därför ansvaren alltid löpa dubbelt när en sådan tillämpning är möjlig. Med en annan utgångspunkt för tillämpningen än denna, blir resultatet av det vi säger nedan om länsstyrelsen ansvar ett helt annat.

Av punkten D2:s lydelse framgår att länsstyrelsens tillsyn enligt 14 kap. enbart kan riktas mot utövare av tillståndspliktig miljöfarlig verksamhet. Sedan exkluderar punkten tillsyn över ”vad som anges i D1”, vilket kan tolkas på två sätt.

Det ena sättet är att länsstyrelsernas tillsyn exkluderar sådan hantering som Kemikalieinspektionen bedriver tillsyn över, men eftersom Kemikalieinspektionens ansvar undantar Läkemedels- verkets och Räddningsverkets ansvar liksom tillsyn över vissa upp- räknade typer av kemiska produkter så faller ansvaret för undan-

51TP PT Prop 1997/98:45, avsnitt 4.28.3 sid 510.

52TP PT Prop 1997/98:45 del 1, s. 511.

123

Kemikalietillsynen i ett sammanhang

SOU 2008:73

tagen på länsstyrelserna. Till länsstyrelsernas ansvar kan då räknas exempelvis tillsyn över klassificering och märkning av bränslen och drivmedel hos företag som bedriver tillståndspliktig tillverkning av sådana kemiska produkter, liksom tillsyn över säkerhetsdatabladen som ska följa med i distributionskedjan. Exempel på sådana verk- samheter är raffinaderier eller stora bränsledepåer i importhamnar för olja. Andra kemikalier i samma verksamheter än bränslen eller drivmedel faller dock under Kemikalieinspektionens och kommun- ernas tillsynsansvar.

Med den här tillämpningen får länsstyrelserna även ett parallellt tillsynsansvar med Läkemedelsverket, Räddningsverket och Livs- medelsverket i de fall som verksamheten är en tillståndspliktig miljöfarlig verksamhet, eftersom inget undantag gäller beträffande dessa verks ansvar. Länsstyrelsernas och de statliga verkens parallella ansvar löper då även parallellt med kommunernas tillsyns- ansvar enligt regleringen i 26 kap. 3 §. Ansvaren blir i så fall trippel- reglerade.

Det andra sättet att tolka ”vad som anges i D1” är att allt som är uppräknat i punkten D1, vare sig det uppräknade rör Kemikalie- inspektionens ansvar eller undantagen från Kemikalieinspektionens ansvar, är undantaget från länsstyrelsens tillsynsansvar. Resultatet av en sådan tillämpning blir att länsstyrelsens tillsynsansvar enligt 14 kap. skulle omfatta utövare av tillståndspliktiga miljöfarliga verksamheter som tillverkar kemiska produkter som tillverkaren själv använder.

Ansvaret skulle alltså exkludera sådana utövare av tillstånds- pliktig miljöfarlig verksamhet som är tillverkare eller primärleve- rantörer som släpper ut kemiska produkter på marknaden, vare sig det rör sig om drivmedel, bränslen ozonnedbrytande ämnen, fluorerade växthusgaser eller batterier eller andra kemiska pro- dukter. I så fall skulle inget parallellansvar med Läkemedelsverket, Räddningsverket och Livsmedelsverket råda.

Oavsett tillämpning medför avgränsningen till ”skyddet av den yttre miljön” att länsstyrelsernas tillsynsansvar exkluderar alla arbetsmiljörelaterade frågor, exempelvis granskning av sådana delar i ett säkerhetsdatablad för ett bränsle som handlar om arbetsmiljön. Begreppet ”yttre miljö” är något främmande för miljöbalken. Det har följt med från den tidigare regleringen av ansvar för tillsynen enligt lagen om kemiska produkter i 26 § förordningen (1985:826) om kemiska produkter och fanns för att skilja länsstyrelsens ansvar från dåvarande yrkesinspektionens ansvar.

124

SOU 2008:73

Kemikalietillsynen i ett sammanhang

Länsstyrelsernas ansvar inkluderar tillsyn vid de tillstånds- pliktiga miljöfarliga verksamheterna över föreskrifter som är meddelade med stöd av 14 kap., exempelvis Naturvårdsverkets föreskrifter om cisterner eller köldmedia. Här löper läns- styrelsernas ansvar parallellt med kommunernas enligt 26 kap. 3 §. En av flera frågor som faller under länsstyrelsernas ansvar är tillsyn över användning av bekämpningsmedel i tillståndspliktiga verk- samheter. Exempelvis är tryck- och vacuumimpregneringsmedel inom industrin Sveriges mest använda typ av bekämpningsmedelTPF53FPT. Ett annat exempel är pappers- och cellulosaindustrins användning av slembekämpningsmedel mot mikroorganismer i maskinsystem.

Länsstyrelsen kan inte överlåta ansvaret för tillsynen enligt punkten D2 till kommunerna även om de överlåter ansvaret för den tillståndspliktiga verksamheten dit. Med undantag för frågor som rör införsel och utförsel gäller därför länsstyrelsens tillsynsansvar enligt punkten D2 parallellt med kommunens efter en överlåtelse av tillsynsansvaret till en kommun enligt punkten B1.

Kosmetiska och hygieniska produkter är kemiska produkter och det saknas undantag i regleringen av Läkemedelsverkets tillsyns- ansvar från sådant ansvar som faller under andra statliga verks till- synsansvar. Detta medför att Läkemedelsverket ansvar för tillsynen över kosmetiska och hygieniska produkter även omfattar eventuella brandfarliga, oxiderande eller explosiva egenskaper hos dessa pro- dukter. I det avseendet löper tillsynsansvaret parallellt med såväl Räddningsverkets som kommunernas ansvar.

53	ca 7 400 ton bekämpningsmedel (verksamt ämne) för industri-
TP PT Totalt såldes år 2006	ca 7 400 ton bekämpningsmedel (verksamt ämne) för industri-
ändamål varav ca 6 900	ton tryck- och vacuumimpregneringsmedel (ca 6 800 ton inom

behörighetsklass 1) och ca 340 ton slembekämpningsmedel (behörighetsklass 2). Under samma period såldes ca 1 700 ton bekämpningsmedel för jordbruket (ca 1 600 ton inom behörighetsklass 2, mest ogräsmedel). Sveriges officiella statistik över försålda kvantiteter av bekämpningsmedel 2006.

125

Kemikalietillsynen i ett sammanhang

SOU 2008:73

Bilagan till tillsynsförordningen - punkten ”G Tillsyn enligt vissa EG-förordningar”

Det operativa ansvaret för tillsyn över EG-förordningar regleras under punkten G i bilagan till tillsynsförordningen. Här finns tre EG-förordningar som omfattar kemikalier. Enligt punkten i bilagan ska följande myndigheter bedriva tillsyn över dessa.

Tillverkare och importörers skyldigheter enligt rådets förordning	Kemikalieinspektionen
(EEG) nr 793/93 av den 23 mars 1993 om bedömning och kontroll av
risker med existerande ämnen
Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 304/2003 av den	Kemikalieinspektionen
28 januari 2003 om export och import av farliga kemikalier

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 648/2004 av den	Kemikalieinspektionen
31 mars 2004 om tvätt- och rengöringsmedel, i de delar som avser
tillverkare och andra primärleverantörer

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 648/2004 av den	Kommunal nämnd
31 mars 2004 om tvätt- och rengöringsmedel, i de delar som inte
avser tillverkare och andra primärleverantörer

Avdelning IV i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr	Enligt den uppdelning
1907/2006 av den 18 december 2006 om registrering, utvärdering,	som framgår av D
godkännande och begränsning av kemikalier (Reach), inrättande av
en europeisk kemikaliemyndighet, ändring av direktiv 1999/45/EG
och upphävande av rådets förordning (EEG) nr 793/93 och
kommissionens förordning (EG) nr 1488/94 samt rådets direktiv
76/769/EEG och kommissionens direktiv 91/155/EEG, 93/67/EEG,
93/105/EG och 2000/21/EG.

Genom Reach upphör EG-förordningen 793/93 att gälla den i juni 2008. Samtidigt upphör EG-förordningen 1488/94 att gälla, vilken bygger på förordningen 793/93.TPF54FPT

EG-förordningar är egna lagstiftningar och utgör inte en del av miljöbalken. Det är inte tydligt reglerat om det kommunala till- synsansvaret gäller parallellt med de statliga tillsynsansvaren enligt bilagan till tillsynsförordningen. Det kommunala tillsynsansvaret enligt 26 kap. 3 § avser bara miljöbalken, men som vi tidigare nämnt är betydelsen av ingressen till punkten D mycket oklar. Detta får betydelse för hur regleringen avseende tillsynsansvaret för avdelning IV i Reach ska tillämpas.

54TP PT Artikel 139.

126

SOU 2008:73

Kemikalietillsynen i ett sammanhang

Övrigt om ansvaret enligt tillsynsförordningen

Regeringen har möjlighet att fördela det operativa ansvaret på ett annat sätt i ett enskilt fall, om en tillsynsvägledande myndighet gör en framställan om detta och det finns särskilda skäl för omfördel- ningen.TPF55FPT

Om en fråga skulle visa sig falla utanför regleringen av de operativa tillsynsansvaren i tillsynsförordningen, blir den centrala myndigheten operativ som har ansvaret för att tillsynsvägleda i frågan. Skulle det då visa sig att frågan även faller utanför någon av dessa myndigheters ansvar faller det operativa ansvaret ytterst på Naturvårdsverket.TPF56FPT

Svavelförordningen

Utöver ovanstående reglering av ansvar för kemikalietillsynen enligt miljöbalken finns en särskild reglering av tillsyn som rör kemikalier i förordningen (1998:946) om svavelhaltigt bränsle. Denna förordning är tillämplig på alla bränslen som innehåller svavel. Enligt svavelförordningen bedriver Sjöfartsverket tillsynen i fråga om användningen av marina bränslen i fartyg. I övriga fall bedriver Naturvårdsverket tillsynen över förordningen.TPF57FPT Eftersom svavelförordningen är meddelad med stöd av 14 kap. MB gäller det kommunala tillsynsansvaret parallellt mot bakgrund av 26 kap. 3 § miljöbalken.

Det finns ett allmänt krav på att myndigheterna ska samarbeta med varandra i tillsynenTPF58FPT, men regleringen i ingressen under punk- ten D i bilagan till tillsynsförordningen om att de statliga verken och kommunerna inbördes får komma överens om den normala fördelningen av tillsynsansvaren är inte tillämplig på svavelför- ordningen. Ingressen är enbart tillämplig på punkten D i tillsyns- förordningen. Enligt 26 kap 3 § miljöbalken har kommunerna alltid ett tillsynsansvar enligt svavelförordningen som löper parallellt med de statliga myndigheternas.

55TP PT 4 § tillsynsförordningen.

56TP PT 5 § tillsynsförordningen.

57TP PT 22 § förordningen (1998:946) om svavelhaltigt bränsle. 58TP PT 26 kap. 6 § miljöbalken.

127

Kemikalietillsynen i ett sammanhang

SOU 2008:73

Arbetsmiljölagen

Arbetsmiljöverket har tillsynsansvar enligt arbetsmiljölagen. I arbetsmiljötillsynen ingår tillsyn över hanteringen av kemikalier baserat på i huvudsak arbetsmiljölagens bestämmelser.

Sjöfartsinspektionen ansvarar för tillsynen över arbetsmiljön ombord på fartyg.

Otydligt operativt ansvar medför otydligt ansvar för tillsynsväg- ledningen

Hur tydlig gränsdragningen är mellan två operativa myndigheters tillsynsansvar - där den ena av dem ska tillsynsvägleda den andra - påverkar hur tydligt ansvaret blir för den som ska tillsynsvägleda. Är det exempelvis oklart om länsstyrelsen eller länets kommunala nämnder är ansvariga för den operativa tillsynen över 14 kap. i en viss fråga, blir det oklart för länsstyrelsen om de ska tillsynsvägleda kommunernas operativa tillsyn eller själva bedriva den. Det blir i sin tur oklart för den centrala myndigheten om den ska tillsyns- vägleda kommunerna tillsammans med länsstyrelserna eller enbart tillsynsvägleda länsstyrelserna.

2.5.3Tillsynsvägledning om kemiska produkter

Ansvaren för att tillsynsvägleda är vanligtvis riktat mot myndig- heter på lägre organisatorisk nivå än den centrala och mot Generalläkaren, om inget annat sägs. Nio centrala verk och samtliga länsstyrelser har ansvar för att tillsynsvägleda om tillsyn över kemikalier enligt miljöbalken. De centrala verkens ansvar för tillsynsvägledning framgår av 13–13 n §§ tillsynsförordningen och länsstyrelsernas parallella ansvar framgår av 14 §.

Begreppen operativ tillsyn och tillsynsvägledning är inte till- lämpliga på den nyss nämnda svavelförordningen. Därmed finns ingen statlig myndighet med ansvar enligt miljöbalken för att tillsynsvägleda kommunernas tillsyn enligt svavelförordningen.

De centrala myndigheternas ansvar för tillsynsvägledning enligt miljöbalken på kemikalieområdet fördelar sig annars enligt vad som framgår av tabellen nedan. För att anpassa tabellen till vad det här avsnittet handlar om har vi exkluderat regleringar av ansvar som rör annat än s.k. allmänkemikalier, exempelvis bekämpningsmedel och

128

SOU 2008:73

Kemikalietillsynen i ett sammanhang

varor. Ansvaren för att tillsynsvägleda på dessa två områden fram- går i stället av avsnitten 2.5.5 och 2.5.7.

13 § Naturvårds-	har det centrala ansvaret för tillsynsvägledningen när det gäller miljö-
verket	balkens tillämpning, om annat inte följer av 13 a–13 n §§.
13 b § Boverket	Frågor som Boverket har reglerat med stöd av förordningen (1998:941) om
	kemiska produkter och biotekniska organismer.
13 c §	frågor som
Fiskeriverket	1.	rör fiske och vattenbruk, med undantag för 14 kap. miljöbalken, och
	2.	…..
13 d § Statens	1.	frågor som rör verksamheter, inklusive miljöfarliga verksamheter enligt
Jordbruksverk		9 kap. miljöbalken, inom jordbruks och trädgårdsområdet eller som rör
		djurhållande verksamhet,
	2.	…..
13 e § Kemikalie-	1.
inspektionen	2.	frågor enligt 14 kap. miljöbalken som rör tillverkning, införsel, utförsel
		eller annat utsläppande på marknaden av kemiska produkter ……
		samt allmänhetens hantering av sådana produkter ……, med
		undantag för
		a) produkters och varors brandfarliga, oxiderande
		och explosiva egenskaper,
		b) drivmedel och bränslen,
		c) ämnen som bryter ner ozonskiktet,
		d) batterier, och
	e) fluorerade växthusgaser enligt artikel 2.1 i Europaparlamentets och
	rådets förordning (EG) nr 842/2006 av den 17 maj 2006 om vissa fluore-
	rade växthusgaser.
13 f §	1.
Livsmedelsverket	2.	frågor enligt 14 kap. miljöbalken som rör
		a) … produkter som är avsedda att komma i kontakt med livsmedel,
	och
	b) nappar.
13 g §	1.
Läkemedelsverket	2.	frågor enligt förordningen (1977:994) om försäljning och förvaring av
		vissa flyktiga lösningsmedel m.m., och
	3.	frågor enligt förordningen (1993:1283) om kosmetiska och hygieniska
		produkter.
13 i § Statens	1.	miljöfarlig verksamhet enligt 9 kap. miljöbalken i de fall frågorna
räddningsverk		regleras genom lagen (1999:381) om åtgärder för att förebygga och
		begränsa följderna av allvarliga kemikalieolyckor och förordningen
		(1999:382) om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av
		allvarliga kemikalieolyckor, och
	2.	produkters och varors brandfarliga, oxiderande och explosiva egen-
		skaper när det gäller de bestämmelser i 14 kap. miljöbalken som rör
		tillverkning, införsel, utförsel eller annat utsläppande på marknaden
		av kemiska produkter och varor som innehåller eller har behandlats
		med en kemisk produkt.
		129

Kemikalietillsynen i ett sammanhang

SOU 2008:73

13 k § Social- 1. frågor enligt 9 kap. miljöbalken om hälsoskydd i bostäder och lokaler styrelsen m.m. samt smittskyddsfrågor och övriga hälsoskyddsfrågor av hygie-

nisk och medicinsk karaktär,

Kemikalieinspektionens ansvar är avgränsat till 14 kap. och till dem som tillverkar, för in eller ut kemikalier till Sverige eller släpper ut dem på marknaden samt till allmänhetens hantering. Vi har tidigare redogjort för begreppets ”utsläppande på marknaden” olika betydelser. När betydelsen kan innefatta även andra leverantörsled än primärledet är Kemikalieinspektionen tillsynsvägledande för alla led i distributionskedjan. Fem slags kemiska produkter är undan- tagna från Kemikalieinspektionen ansvar.

När det gäller kemikaliers brandfarliga, oxiderande och explo- siva egenskaper har i stället Räddningsverket det tillsynsvägledande ansvaret avseende samma aktörer och led i den yrkesmässiga hanteringskedjan som Kemikalieinspektionen. Räddningsverkets ansvar är i övrigt knutet till frågor som Sevesolagen reglerar.

Ansvaret för att tillsynsvägleda i frågor som rör undantagen från Kemikalieinspektionens ansvar faller på Räddningsverket och Naturvårdsverket.

Naturvårdsverkets ansvar omfattar alla led i hanteringen liksom in- och utförsel, men Räddningsverkets ansvar exkluderar allmän- hetens hantering. Som exempel ansvarar Naturvårdsverket för till- synsvägledning om tillverkning, import, export, klassificering, märkning och tillsyn över säkerhetsdatablad med avseende på exempelvis bränslen. Det gör de tillsammans med Räddningsverket, vars tillsynsvägledande ansvar är begränsat till fysikaliska egen- skaper hos sådana kemikalier. Så snart frågan rör tillsyn över allmänhetens hantering av bränslen är det enbart Naturvårdsverket som ansvarar för tillsynsvägledningen, således även om dessa kemi- kaliers brandfarliga, explosiva eller oxiderande egenskaper.

Det tillsynsvägledande ansvaret när det gäller miljöbalkens tillämpning för skydd mot kemikalieolyckor är delat mellan Rädd- ningsverket och Naturvårdsverket. Enligt bestämmelsernas orda- lydelse faller ansvaret enligt miljöbalken helt på Räddningsverket om Sevesolagen är tillämplig och i övriga fall helt på Naturvårds- verket.

Naturvårdsverket är också den myndighet som i huvudsak till- synsvägleder om den platsknutna hanteringen av kemikalier. För

130

SOU 2008:73

Kemikalietillsynen i ett sammanhang

vissa branscher eller verksamheter är det dock andra centrala verk som har motsvarande ansvar. Exempelvis ska Jordbruksverket till- synsvägleda om den platsknutna hanteringen inom jordbruket, djurhållningen eller på trädgårdsområdet, såsom om hanteringen av kemikalier i växthus, spridning av handelsgödsel på åkrar eller på plantskolor för trädgårdsväxter.

Att sprida en kemisk produkt, exempelvis handelsgödsel, är att bedriva miljöfarlig verksamhet enligt definitionen i 9 kap. 1 § miljöbalken. Detta gäller även om spridningen och övrig hantering också skulle omfattas av regler enligt ett annat kapitel i miljöbalken. Vi utvecklar oss mer om hur ansvaren för tillsynsvägledning i sådana avseenden är reglerade i kommande avsnitt 2.5.5 om bekämpnings- medel.

Fiskeriverkets tillsynsvägleder om platspåverkande hantering av kemikalier i samband med fiske och vattenbruk eftersom vatten- bruk rättsligt utgör en miljöfarlig verksamhet.

Läkemedelsverkets ansvar avser frågor enligt förordningen (1977:994) om försäljning och förvaring av vissa flyktiga lösnings- medel m.m. samt enligt förordningen (1993:1283) om kosmetiska och hygieniska produkter. Ansvaret beträffande lösningsmedlen rör dessa medels berusningsverkan vid inandning.

Boverket tillsynsvägleder om tillämpningen av föreskrifter som verket kan ge ut om byggprodukter i syfte att skydda inomhus- miljön, exempelvis för att förebygga uppkomsten av s.k. sjuka hus.

Socialstyrelsens ansvar rör hur kemikalier i bostäder och lokaler kan påverka människors hälsa, t.ex. kemiska ämnen i byggmaterial som kan orsaka sjuka hus eller kemiska ämnen i möbler och inredningsmaterial i offentliga lokaler. Det omfattar även hanter- ingen av kemikalier i gym och badanläggningar liksom eventuell användning av kemikalier för att rengöra vattensysten från smitt- samma mikroorganismer som sprids genom sådana system såsom Legionella i duschvatten.

Länsstyrelsen ska tillsynsvägleda kommunerna på samma områden som de flesta centrala verken. Enda undantagen från läns- styrelsernas ansvar rör tillsynsvägledning till Generalläkaren.

131

Kemikalietillsynen i ett sammanhang

SOU 2008:73

Samordning

De tillsynsvägledande myndigheterna ska aktivt verka för sam- ordning och samverkan när det gäller informationsförsörjning inom sina ansvarsområden.TPF59FPT Det är troligast att termen infor- mationsförsörjning omfattar den delen av myndigheternas till- synsvägledning som avser stöd och råd till de operativa tillsyns- myndigheterna. Därmed omfattas inte momenten uppföljning, utvärdering och samordning av den operativa tillsynen av kravet på att samordna tillsynsvägledningen.

På Naturvårdsverket finns Tillsyns- och föreskriftsrådet i vilket samtliga myndigheter enligt miljöbalken är representerade. Rådet är ett rådgivande organ för samråd och samverkan i frågor som rör bl.a. tillsyn enligt miljöbalken.

2.5.4Operativ tillsyn över bekämpningsmedel

Den operativa tillsynen över bekämpningsmedel och hanteringen av sådana bedrivs på både central, regional och lokal nivå. Ansvaren för tillsynen följer i stort sett regleringen av övriga tillsynsansvar för kemiska produkter.

Kommunernas ansvar följer av 26 kap. 3 § miljöbalken. Myndigheternas ansvar följer även av punkterna B och D i bilagan till tillsynsförordningen. Att det följer av punkten B beror på att den rättsliga innebörden av begreppet miljöfarlig verksamhet omfattar spridning och användning av bekämpningsmedel. Det spelar ingen roll om spridningen sker i en yrkesmässig verksamhet eller på exempelvis en villatomt. Miljööverdomtolen har dessutom slagit fast att tillsyn över platspåverkande hantering av kemikalier i en vattenverksamhet ska ingå i tillsynen av vattenverksamheten och inte betraktas som tillsyn över miljöfarlig verksamhet.TPF60FPT Det med- för att även eventuell användning av bekämpningsmedel i en vattenanläggning kan ingå i ansvaret för tillsynen av en vatten- verksamhet.

När det gäller de operativa ansvaren under punkten D har vi i avsnitt 2.5.2 redogjort för betydelsen av ingressen under punkten och för att parallella ansvar för de statliga myndigheterna gäller, såvida motsatsen inte uttryckligen framgår. Vi upprepar heller inte

59TP PT 15 § tillsynsförordningen.

60TP PT Miljööverdomstolen dom 2007:15 daterad 2007-04-04.

132

SOU 2008:73

Kemikalietillsynen i ett sammanhang

de olika tolkningsalternativ som vi redan redogjort för beträffande regleringen av ansvaren för tillsyn över kemiska produkter. Ansvaren för de statliga myndigheternas operativa tillsyn över bekämpnings- medel faller ut enligt följande.

Myndighet	Målgrupp	Bekämpningsmedel	Punkt
Kemikalieinspektionen	Tillverkare och	som släpper ut kemiska produkter	D1
	andra primär-	……. och biotekniska organismer på
	leverantörer	marknaden med avseende på deras
		produkter …… utom i fråga om ……
		produkter enligt D3, D4 och D7
Länsstyrelsen	Tillståndspliktiga	Frågor om skydd av den yttre miljön	D2
	miljöfarliga verk-	vid hantering av kemiska
	samheter	produkter….. och biotekniska
		organismer i miljöfarliga verksamheter
		enligt B1 utom i fråga om vad som
		anges i D1.
Livsmedelsverket	Ingen avgränsning	Material och produkter som är	D4
		avsedda att komma i kontakt med
		livsmedel, samt nappar
Arbetsmiljöverket	Ingen avgränsning	Tillsyn i fråga om sådana tillstånd att	D6
		använda bekämpningsmedel som
		krävs enligt förordningen (2006:1010)
		om växtskyddsmedel eller förordningen
		(2000:338) om biocidprodukter, i de
		fall då tillståndsfrågan skall prövas
		av Arbetsmiljöverket.
Statens räddnings-	Tillverkare och	som släpper ut kemiska produkter	D7
verk	andra primär-	……. på marknaden med avseende
	leverantörer	på produkternas …….. brandfarliga,
		oxiderande och explosiva egenskaper.

Överlappningar, avgränsningar m.m. i tillsynsansvaren för bekämp- ningsmedel följer samma mönster under punkten D som vi också redogjort för i avsnitt 2.5.2.

Arbetsmiljöverket och kommunerna har ett parallellt ansvar för den operativa tillsynen över de frågor som Arbetsmiljöverket prövar enligt förordningarna som är nämnda i tabellen ovan. Arbetsmiljöverkets ansvar rör tillståndsprövning för att använda växtskyddsmedel och biocidprodukter som hänförs till klass 1.

133

Kemikalietillsynen i ett sammanhang

SOU 2008:73

2.5.5Tillsynsvägledning om bekämpningsmedel

På samma sätt som för allmänkemikalier framgår de centrala verkens ansvar för tillsynsvägledning av 13–13 n §§ tillsynsför- ordningen och länsstyrelsernas parallella ansvar framgår av 14 §.

13 §	har det centrala ansvaret för tillsynsvägledningen när det gäller miljö-
Naturvårdsverket	balkens tillämpning, om annat inte följer av 13 a–13 n §§.
13 a §	i frågor om
Arbetsmiljöverket	1.
	2.	tillstånd att använda bekämpningsmedel enligt förordningen
		(2006:1010) om växtskyddsmedel eller förordningen (2000:338) om
		biocidprodukter, i de fall då tillståndsfrågan skall prövas av
		Arbetsmiljöverket.
13 c §	i frågor
Fiskeriverket	1.	som rör fiske och vattenbruk med undantag för 14 kap. miljöbalken,
		och
	2.
13 d § Statens	1.	i frågor som rör verksamheter, inklusive miljöfarliga verksamheter
Jordbruksverk		enligt 9 kap. miljöbalken, inom jordbruks- och trädgårdsområdet eller
		som rör djurhållande verksamhet,
	2.
	3.
	4.	när det gäller 14 kap. miljöbalken, i frågor som Jordbruksverket
		beslutat om enligt förordningen (2006:1010) om växtskyddsmedel, och
	5.
13 e § Kemikalie-	1.
inspektionen	2.	frågor enligt 14 kap. miljöbalken som rör tillverkning, införsel, utförsel
		eller annat utsläppande på marknaden av kemiska produkter, ... och
		biotekniska organismer samt allmänhetens hantering av sådana pro-
		dukter … med undantag för
		a) produkters … brandfarliga, oxiderande och explosiva egenskaper,
	b) …
13 f §	1.
Livsmedelsverket	2.	frågor enligt 14 kap. miljöbalken som rör
		a) material och produkter som är avsedda att
		komma i kontakt med livsmedel, och
	b) ….
13 i § Statens		i frågor om
räddningsverk	1.
	2.	produkters … brandfarliga, oxiderande och explosiva egenskaper när
		det gäller de bestämmelser i 14 kap. miljöbalken som rör tillverkning,
		införsel, utförsel eller annat släppande på marknaden av kemiska pro-
		dukter.

134

SOU 2008:73 Kemikalietillsynen i ett sammanhang

13 j §	i frågor
Skogsstyrelsen	1.	enligt…12 kap. 6 § miljöbalken som rör skogsbruk och som omfattas
		av skogsvårdslagen (1979:429),
	2.	om sådana verksamheter och åtgärder inom skogsbruket som kan
		påverka miljön i sådana särskilda skyddsområden som avses i 7 kap.
		27 § miljöbalken, om verksamheterna inte omfattas av tillsyn enligt
		någon av punkterna A1-A7, A9-A14 och A17 i bilagan till denna för-
		ordning, och
	3.
13 k §	1.	i frågor enligt 9 kap. miljöbalken om hälsoskydd i bostäder och lokaler
Socialstyrelsen		m.m. samt smittskyddsfrågor och övriga hälsoskyddsfrågor av hygie-
		nisk och medicinsk karaktär,
	2.	när det gäller 14 kap. miljöbalken, i frågor som Socialstyrelsen beslu-
		tat om enligt förordningen (2000:338) om biocidprodukter eller för-
		ordningen (2006:1010) om växtskyddsmedel.
	3.

Några av ansvaren ovan kan fordra en kommentar eller exempel. Arbetsmiljöverkets ansvar i 13 a § rör tillsynsvägledning för

kommunernas operativa tillsyn över att den som använder växt- skyddsmedel eller biocidmedel som hänförs till klass 1 har tillstånd och att villkoren i dessa följs.

Fiskeriverkets ansvar rör platspåverkan från eventuell hantering av bekämpningsmedel i samband med fiske och vattenbruk, efter- som vattenbruk rättsligt utgör en miljöfarlig verksamhet. Sådan hantering kan exempelvis röra desinfektionsmedel (biocider) mot sjukdomsalstrande mikroorganismer.

Naturvårdsverket tillsynsvägleder normalt om platspåverkan från hantering av bekämpningsmedel. Sådan hantering utgör i sig en miljöfarlig verksamhet på samma sätt som hantering av andra kemiska produkter gör, exempelvis spridning av handelsgödsel. Hanteringen kan också ingå i en annan slags verksamhet. Natur- vårdsverkets ansvar gäller inte för de frågor som faller på andra verk.

Hur Naturvårdsverkets ansvar för tillsynsvägledning över bekämpningsmedel förhåller sig till Skogsstyrelsens framgår inte tydligt i alla frågor. Det beror på att Skogsstyrelsens ansvar enligt miljöbalken i vissa avseenden följer av hur skogsvårdslagen (1979:429) reglerar spridning och annan hantering av bekämp- ningsmedel. Ansvar som inte faller på Skogsvårdsstyrelsen enligt den lagstiftningen faller i stället på Naturvårdsverket.

135

Kemikalietillsynen i ett sammanhang

SOU 2008:73

Skogsstyrelsen tillsynsvägleder om spridning eller användning av bekämpningsmedel i biotopskyddsområde och när sådan spridning fordrar anmälan om samråd enligt 12 kap. 6 § miljöbalken. I båda fallen ska skogsvårdslagen samtidigt vara tillämplig. Ansvaret enligt punkten 2 rör s.k. Natura 2000-områden, men ansvaret undantar tillsynsvägledning om spridning i en stor mängd andra s.k. skyddade områden, exempelvis naturminnen, andra biotopskydd än då skogsvårdslagen är tillämplig och strandskyddsområden.

Jordbruksverkets ansvar enligt 13 d § punkt 4 omfattar frågor som rör exempelvis kunskapskrav, åldersgränser, tillstånd, godkännande av utrustning, anteckningskrav m.m. för hanteringen av bekämpningsmedel. Att ansvaret rör frågor som verket har ”beslutat om” enligt förordningen syftar troligen på Jordbruks- verkets bemyndigande att meddela föreskrifter. Ansvaret enligt 13 d § för frågor som rör spridning av sådana medel är mer otydligt. Det finns två sätt att tillämpa regleringen på.

Ett sätt tar sin utgångspunkt i paragrafens punkt 1. Jordbruks- verkets tillsynsvägledningsansvar omfattar enligt denna punkt verksamheter inom jordbruks- och trädgårdsområdet eller som rör djurhållning, inkl. miljöfarlig verksamhet. Spridning av bekämp- ningsmedel är en del av en verksamhet inom jordbruks- och träd- gårdsområdet och som rör djurhållning. Jordbruksverkets ansvar omfattar i så fall tillsynsvägledning om all påverkan på miljön och människors hälsa som kan uppstå vid spridning och annan hantering av bekämpningsmedel inom jordbruket, i djurhållning och inom trädgårdsområdet. Exempel på sådan användning kan vara spridning på åkrar mot skadeinsekter eller på odlingar i plant- skolor eller bekämpning av ohyra i stallar. Ansvaret omfattar även tillsynsvägledning om Naturvårdsverkets föreskrifter (NFS 1997:2) om spridning av kemiska bekämpningsmedel som är utfärdade med stöd av 14 kap. miljöbalken och hur 2 kap. miljöbalken i enskilda fall ska tillämpas i kombination med föreskrifterna, exempelvis om mer långtgående krav bör ställas. Vilken myndighet som meddelar föreskrifter om spridningen med stöd av bemyndiganden i 14 kap. saknar betydelse för tillämpningen av 13 d § i tillsynsförordningen.

Ett annat sätt att tillämpa bestämmelsen på är att tolka punkten 4 begränsande. Jordbruksverkets ansvar enligt 14 kap. omfattar i så fall enbart 13 d § punkt 4, som begränsar verkets ansvar enligt 14 kap. till enbart sådana föreskrifter som verket själv meddelat. Frågor som rör spridning av bekämpningsmedel inom jordbruks-, trädgårds- eller djurhållningsområdet faller därför på Naturvårds-

136

SOU 2008:73

Kemikalietillsynen i ett sammanhang

verket enligt 13 § i de fall det finns en föreskrift meddelad med stöd av 14 kap. som reglerar spridningen. Enligt 13 d § pkt 1 tillsynsvägleder Jordbruksverket bara om sådana specifika sakfrågor om spridningen som inte omfattas av föreskriften. Det faller i så fall på Jordbruksverket att tillsynsvägleda om tillämpningen av 2 kap. vid spridningen, exempelvis om hur mer långtgående krav än de som föreskrifterna reglerar kan ställas i enskilda fall.

Det som möjligen talar emot den andra möjliga tillämpningen är vid en jämförelse med hur Fiskeriverkets ansvar enligt 13 c § är reglerat. Här framgår det mycket tydligt att Fiskeriverkets tillsyns- vägledande ansvar för hantering av bekämpningsmedel inte avser frågor som är reglerade genom 14 kap. Punkten 4 i 13 d § är där- emot inte utformad som ett undantag.

När det gäller bekämpningsmedel med eventuella explosiva eller brandfarliga egenskaper faller alltid ansvaret på Naturvårdsverket att tillsynsvägleda om just dessa egenskaper vid spridning och annan hantering. Det beror på att Räddningsverket ansvar är begränsat till tillverkning, införsel, utförsel eller annat släppande på marknaden. Ansvaren kan omfatta exempelvis flera biocid- produkter (aerosoler) mot insekter, men också båtbottenfärger. Det är drivgasen som gör dem brandfarliga.

Socialstyrelsen tillsynsvägleder i frågor som rör användning av bekämpningsmedel i exempelvis lokaler för allmänna ändamål eller bostäder och i frågor som rör tillstånd för att använda bekämp- ningsmedel av klass 1 mot ohyra och skadedjur i sådana lokaler eller bostäder.

Överlappningar, avgränsningar m.m. i tillsynsansvaren för bekämpningsmedel följer i övrigt det mönster som vi redogjort för i avsnitt 2.5.3.

2.5.6Operativ tillsyn över varor

Av 26 kap. 3 § första stycket miljöbalken framgår att regeringen får föreskriva om fördelningen av det statliga tillsynsansvaret och om ytterligare tillsynsansvar för kommunerna. Under rubriken D. Kemiska produkter och biotekniska organismer i bilagan till för- ordningen om tillsyn enligt miljöbalken finns förordnanden om tillsynsansvar i fråga om varor. Under rubriken finns sju punkter, D1–D7. Kommunerna anges inte i någon av punkterna. Vi har emellertid tidigare nämnt att ingressen närmast under rubriken kan

137

Kemikalietillsynen i ett sammanhang

SOU 2008:73

tolkas på två sätt; antingen som en erinran om ansvaret i 26 kap. 3 § miljöbalken, eller som ett förordnande om ytterligare ansvar.

Av remissynpunkterna på vårt delbetänkande framgår att några av remissinstanserna anser att ingressen är ett förordnande som innebär att det kommunala ansvaret omfattar varor. Även Kemikalieutredningen synes ha kommit fram till att det kommu- nala ansvaret omfattar varutillsyn.TPF61FPT

Vi har även fått synpunkten att tillsynsansvaret för kemiska produkter omfattar en vara om regeringen gjort bestämmelserna om kemiska produkter tillämpliga på varan med stöd av bemyn- digandet i 14 kap. 1 § miljöbalken. Vi anser att varan förblir en vara. Det är nödvändigt att skilja de materiella reglernas tillämplighet på en vara från innebörden av varubegreppet som sådant. Genom den nyligen tillkomna definitionen av begreppet vara i 14 kap. miljöbalken blir detta än tydligare.

Regeringsformen ställer särskilda krav på föreskrifter om befogenheter och åligganden för kommunerna. Det hade därför varit rimligt att regeringen tagit upp frågan om kommunalt ansvar för tillsynen av varor i miljöbalkens förarbeten om avsikten hade varit att ge kommunerna den uppgiften. Där nämns emellertid inte tillsynen över varor särskilt. Å andra sidan omfattade det kom- munala tillsynsansvaret enligt den tidigare lagstiftningen om kemiska produkter även varutillsynenTPF62FPT. När det gäller tillsyns- ansvaret i stort synes regeringens avsikt vid miljöbalkens tillkomst ha varit att de kommunala nämnderna skulle ha kvar sitt tidigare tillsynsansvar över verksamheter och att det ansvaret skulle framgå redan av lagtextenTPF63FPT. Som vi nämnt tidigare omfattar det direkt i miljöbalken reglerade kommunala ansvaret för tillsyn enligt 14 kap. miljöbalken uttryckligen endast kemiska produkter, inte varor.

Vi menar dessutom att det finns starka skäl för att tolka förord- nanden om tillsynsansvar restriktivt. Det bör krävas att det för såväl myndigheter som enskilda tydligt framgår vem som har befogenhet att utöva tillsyn och därmed har rätt att göra ingripan- den som rör enskilds person och egendom. Vi anser att det av ingressen till punkten D i tillsynsförordningens bilaga inte klart framgår att det kommunala ansvaret omfattar varutillsyn. I de två bestämmelserna nämns kemiska produkter men inte varorTPF64FPT.

61TP PT Se SOU 2001:4, tabellen s. 129 f.

62TP PT Se 26 § förordningen (1985:836) om kemiska produkter. 63TP PT Prop. 1997/98:45, del 1, s. 498.

64TP PT En sådan hänvisning fanns inte i tidigare lydelse av ingressen.

138

SOU 2008:73

Kemikalietillsynen i ett sammanhang

I frågan om ingressen ska anses vara ett förordnande eller en erinran går det att göra en jämförelse med ingressen under rubriken E. Avfall och producentansvar i samma bilaga. Där anges det att statlig myndighet har ansvar ”förutom den kommunala nämnden”. Enligt 26 kap. 3 § tredje stycket miljöbalken omfattar det kommu- nala tillsynsansvaret avfallshanteringen enligt 15 kap. miljöbalken. Punkterna E1–E4 får också anses röra sådan avfallshantering som alltså omfattas av det kommunala tillsynsansvaret redan enligt bestämmelsen i miljöbalken. Ingressen under punkten E är därmed inget förordnande.

En oklarhet i ingressen under punkten D är att – för det fall den ändå ska uppfattas som ett förordnande – det inte framgår om förordnandet i så fall gäller all tillsyn på kemikalieområdet eller endast det som framgår av D1–D7. Det får betydelse för bl.a. frå- gan om det kommunala tillsynsansvaret omfattar detaljistledet för alla varor eftersom t.ex. D1 bara gäller primärleverantörer.

Det kommunala tillsynsansvaret enligt 26 kap. 3 § miljöbalken innefattar också tillsyn inom kommunen över miljö- och hälso- skyddet enligt 9 kap. miljöbalken, med undantag för sådan verk- samhet som kräver tillstånd, och avfallshanteringen enligt 15 kap. miljöbalken. Dessa förordnanden torde göra det möjligt för den kommunala tillsynsmyndigheten att t.ex. med stöd av de allmänna hänsynsreglerna ställa krav på hanteringen av varor i en miljöfarlig verksamhet eller att vidta åtgärder mot varor som orsakar hälso- problem i ett bostadsområde. Förordnandena torde däremot vara svårare att använda för att utöva tillsyn över efterlevnaden av regler meddelade med stöd av 14 kap. miljöbalken, t.ex. kontroll av att varor som säljs i en butik uppfyller kraven enligt de begränsningar som finns för utsläppandet på marknaden av vissa ämnen och beredningar, eftersom 26 kap. 3 § miljöbalken innehåller ett särskilt förordnande för det kapitlet.

Mot den här bakgrunden konstaterar vi att det är oklart om det finns ett kommunalt ansvar för tillsynen över 14 kap. miljöbalken vad gäller varor. För det fall det finns ett sådant ansvar är det svårt att avgöra dess omfattning. Kommunal tillsyn som rör varor kan emellertid bli aktuell vid tillämpning av bestämmelserna i 9 kap. eller 15 kap. miljöbalken. Bedömningen av vilket tillsynsförordnande som är tillämpligt i ett enskilt fall kan dock vara svårt att göraTPF65FPT. Oklar- heterna får betydelse vid bedömningen av det statliga tillsynsansvaret.

65TP PT Jfr Miljööverdomstolens dom den 24 maj 2006 i mål M8471-03 angående föreläggande att förse fartygsmotorer med katalytisk avgasrening.

139

Kemikalietillsynen i ett sammanhang

SOU 2008:73

Det statliga tillsynsansvaret enligt miljöbalken

Beskrivning avser ansvaren för tillsyn över civila verksamheter. Under rubriken ”D Kemiska produkter och biotekniska

produkter” i bilagan till tillsynsförordningen fördelas även tillsyns- ansvar för varor. Det finns emellertid oklarheter i regleringen, bl.a. är det inte säkert om ”produkt” avser kemisk produkt eller vara, exempelvis beträffande Livsmedelsverkets ansvar. I vissa fall är det inte heller klart om det med ansvaret för en kemisk produkt följer också ett ansvar för varor som innehåller en sådan produkt. I tabellen nedan finns en sammanställning av punkterna i de delar som kan röra varor. Övriga punkter har vi tagit bort för att göra tabellen enklare.

Myndighet	Målgrupp	Varor		Punkt
Kemikalieinspektionen	tillverkare och andra		varor, utom	D1
	primärleverantörer som	1.	varor (material) och
	släpper ut på marknaden		produkter enligt D3, D4 och
			D7,
		2.	drivmedel och bränslen
		3.	ämnen som bryter ned
			ozonskiktet,
		4.	batterier, och
		5.	fluorerade växthusgaser
			enligt artikel 2.1 i EG-
			förordning 842/2006
Länsstyrelsen	den som hanterar	frågor om skydd av den yttre		D2
		miljön vid hantering av … varor
		… i miljöfarliga verksamheter
		enligt B1 utom i fråga om det
		som anges i D1
Livsmedelsverket	ingen avgränsning	Material och produkter som är		D4
		avsedda att komma i kontakt
		med livsmedel, samt nappar
Sjöfartsverket	ingen avgränsning	utrustning i fartyg som inne-		D5
		håller
		1.	ämnen som bryter ned
			ozonskiktet, eller
		2.	fluorerade växthusgaser
			enligt artikel 2.1 i EG-
			förordning 842/2006
Statens räddnings-	tillverkare och andra	som släpper ut … varor på		D7
verk	primärleverantörer	marknaden med avseende på
		… varornas brandfarliga,
		oxiderande och explosiva
		egenskaper.
140

SOU 2008:73

Kemikalietillsynen i ett sammanhang

I avsnitt 2.7.2 går vi närmare in på ansvar och innebörder av begreppet marknadskontroll. Uppdelningen av tillsynsansvaren mellan Kemikalieinspektionen och Räddningsverket påverkar även marknadskontrollen så att två myndigheter kontrollerar samma vara i butiksledet utifrån varans olika inneboende egenskaper.

Regleringen av Kemikalieinspektionens ansvar för tillsyn inne- håller undantag som rör exempelvis drivmedel och ämnen som bryter ner ozonskiktet. Det är oklar vad undantaget avser. Det går att tolka undantaget som att Kemikalieinspektionen saknar ansvar för de undantagna kemiska produkterna vare sig dessa sitter i en vara eller inte, exempelvis batterier i el-apparater.

Vi har tidigare redogjort för oklarheterna beträffande länsstyrel- sernas ansvar, vilket blir ännu oklarare för varor än för kemiska produkter i och med oklarheterna i undantagen för Kemikalie- inspektionen. Begreppet ”yttre miljö” har följt med från regleringen av tillsynsansvaren i lagen om kemiska produkter och torde vara främmande för miljöbalken.

Läkemedelsverkets ansvar för kosmetiska och hygieniska produkter har inte tagits med i tabellen, eftersom dessa inte är varor. Varor som innehåller sådana produkter nämns inte i D3. Sådana varor torde därför falla under Kemikalieinspektionens till- synsansvar enligt D1. Bekämpningsmedel är också kemiska pro- dukter. Arbetsmiljöverkets ansvar enligt punkten D6 ingår således inte heller i tabellen.

Begreppet ”primärleverantör” är inte definierat. Det har vi kommenterat tidigare. Begreppet finns i regleringarna av ansvaren för Kemikalieinspektionen och Räddningsverket. Leden mellan primärleverantören och användaren är inte reglerade i punkterna D1 och D7. Vem som har tillsynsansvaret för dessa led beror på hur man tolkar omfattningen av det kommunala tillsynsansvaret. Om slutsatsen är att det inte finns något kommunalt tillsynsansvar i fråga om varureglering enligt 14 kap. miljöbalken, framgår det av 5 § tillsynsförordningen att de tillsynsvägledande myndigheterna också utövar den operativa tillsynen inom sina respektive ansvars- områden.

Sjöfartsverkets ansvar för operativ tillsyn över varor rör utrust- ning.

Beträffande punkten ”G Tillsyn enligt vissa EG-förordningar” bedömer vi att den enda punkten under den här rubriken som rör kemikalietillsyn av varor är punkten om avdelning IV i Reach. I

141

Kemikalietillsynen i ett sammanhang

SOU 2008:73

avdelning IV ingår artikel 33 om information om ämnen i varor. Tillsynsansvaren följer därmed av vad som framgår av punkten D.

En osäkerhet som tidigare nämnts är om ansvaret för tillsynen över bestämmelserna i 14 kap. miljöbalken endast regleras i punk- ten D i bilagan till tillsynsförordningen, eller om det finns sådana bestämmelser i andra punkter också. Tillsyn som rör varor torde i alla fall kunna bli aktuell vid tillämpning av regler i andra kapitel i miljöbalken. Såsom nämnts ovan kan det i enskilda fall vara svårt att avgöra vilket tillsynsförordnande som är tillämpligt.

2.5.7Tillsynsvägledning om varor

Kemikalieinspektionen är med vissa undantag tillsynsvägledande i frågor enligt 14 kap. miljöbalken som rör tillverkning, införsel, utförsel eller annat utsläppande på marknadenTPF66FPT av bl.a. varor och allmänhetens hantering av varor.

Ett motsvarande ansvar har Räddningsverket för varornas brandfarliga, oxiderande och explosiva egenskaper, men inte beträff- ande operativ tillsyn över allmänhetens hantering av varor med sådana egenskaper. Det ansvaret faller på Naturvårdsverket.

Det saknas myndigheter som ansvarar för att tillsynsvägleda om EG-förordningar eftersom ansvaren i dag är begränsade till miljö- balken. På varuområdet får detta betydelse för exempelvis varor som innehåller ozonnedbrytande ämnen såsom värmepumpar.

66TP PT Se vad vi tidigare sagt om begreppet ”utsläppande på marknaden”.

142

SOU 2008:73

Kemikalietillsynen i ett sammanhang

2.6Nuvarande kemikalietillsyn

Splittringen på den centrala myndighetsnivån försvårar både operativ tillsyn, tillsynsvägledning, styrning, uppföljning och utvärdering.

På grund av oklarheterna, dubbelregleringar och rådande komplexitet i ansvarsfördelningen ät det svårt för myndig- heterna att veta när de utför sitt uppdrag i strid med eller i enlighet med regleringen. Oklarheterna finns på alla myndig- hetsnivåer.

Vi finner det vara nödvändigt att skapa en enkel grundmodell för hur tillsynsansvaren ska fördelas. Då går det att få tillsynen över miljöbalken, Reach och andra EG-förordningar att samspela.

2.6.1Operativ produkttillsyn

Enligt Riksrevisionen har det i praktiken uppstått en arbetsfördel- ning i produkttillsynen mellan främst Kemikalieinspektionen och de flesta kommuner. Medan Kemikalieinspektionen främst bedriver tillsyn över tillverkare och importörer arbetar kommunerna främst med tillsyn i detaljistledet.TPF67FPT

Statliga myndigheters operativa produkttillsyn

Kemikalieinspektionens tillsynsansvar omfattar tillverkare och andra primärleverantörer, vilket i praktiken omfattar de ca 1 800 företag som överlåter minst en kemisk produkt. Produktregistrets knappt 2 300 företag inkluderar även företag som använder kemikalierna för eget bruk utan att överlåta dem och som inte omfattas av Kemikalie- inspektionens tillsynsansvar på grund av att de inte ”släpper ut dem på marknaden”. För de företag i registret som inte överlåter en produkt finns regler om produktanmälan/verksamhetsanmälan.

År 2006 inspekterade Kemikalieinspektionen ca 15 procent av antalet objekt i registret genom att utföra drygt 350 inspektioner. Kemikalieinspektionen använde år 2007 mer avgiftsfinansierade resurser för att informera om reglerna än till att kontrollera efter-

67TP PT RiR 2006:4, s. 44.

143

Kemikalietillsynen i ett sammanhang

SOU 2008:73

levnaden av dem. Tillsynen utövas i huvudsak över kemiska pro- dukter. I avsnitt 2.7.2 tar vi särskilt upp tillsynen över varor.

Tillsynen omfattar även kontroll av rutiner och den organisation m.m. som företaget ska ha för att upprätthålla lagefterlevnaden och kvaliteten på det arbete som reglerna ställer krav på. Företagets arbete med att göra produktval är då ett viktigt innehåll i tillsynen.

Inspektionerna fördelade sig på både s.k. brevinspektionerTPF68FPT och inspektioner på platsTPF69FPT.

Kemikalieinspektionen har till regeringen redovisat hur en ökning av antalet inspektioner går att åstadkomma och vad detta kan innebära.TPF70FPT I rapporten framför verket att ett alternativ eller komplement till att öka antalet inspektioner för att bättre bidra till riskminskningen i samhället, är att mer inrikta tillsynen på företag som sätter ut många produkter eller stora volymer på marknaden, produkter med innehåll av särskilt farliga ämnen eller vars regel- efterlevnad förväntas vara låg. Även tillsynsvägledning åt kom- munerna beskrivs som ett sätt att öka den totala produkttillsynen i samhället.

Även Räddningsverket kontrollerar kemikaliers klassificering, märkning och produktinformation. Verkets ansvar är avgränsat till de kemiska produkternas brandfarliga, oxiderande och explosiva egenskaper. Tillsynsansvaret är nytt sedan den 1 januari 2006.

Räddningsverkets har lagt ner mycket tid på att identifiera till- synsobjekten och på att utveckla sin kompetens och erfarenheter för tillsynen. Det fanns ca 300 företag i verkets tillsynsregister vid utgången av 2007. Informationen om produkter och objekt hämtar verket från Kemikalieinspektionens produktregister. Detta är inte fullständigt när det gäller kemikaliernas brandfarliga, oxiderande och explosiva egenskaper. Före 2007 behövde inte företagen redovisa dessa i sin anmälan till registret, vilket numera är en skyl- dighet. Antalet tillsynsobjekt för Räddningsverket kommer därför sannolikt att öka, men det kommer fortfarande att röra sig om del- vis samma objekt som Kemikalieinspektionen bedriver tillsyn över och delvis samma kemiska produkter.

68TP PT Kemikalieinspektionen förelägger verksamhetsutövaren att sända in produktinformation eller annan dokumentation för att visa på regelefterlevnad. Efter granskning av denna fortgår kontakten i ärendet via brev och telefon.

69TP PT Kemikalieinspektionen besöker verksamhetsutövaren för att kontrollera verksamheten och dokumentation på plats. Kontakten i ärendet fortgår via brev och telefon.

70TP PT Regeringsuppdrag om handlingsplan för att öka antalet inspektioner 2008, daterad 2007- 06-25, dnr 342-382-07.

144

SOU 2008:73

Kemikalietillsynen i ett sammanhang

Räddningsverket utför sin tillsyn genom att förelägga företagen om att sända in säkerhetsdatablad och etiketter. Efter granskning fortgår kontakterna brevledes. Verket utför även en del besök på plats.

Arbetsmiljöverket utför ingen produkttillsyn, men förfogar över kompetens för sådan tillsyn, exempelvis över de arbetsmiljö- inriktade delarna av säkerhetsdatabladen för kemikalierna, se avsnitt nedan. Det är Kemikalieinspektionen som ansvarar för till- synen enligt miljöbalken i sådana delar, men hämtar stöd från Arbetsmiljöverket. Exempelvis har Arbetsmiljöverket i några pro- jekt medverkat på Kemikalieinspektionens inspektioner. Syftet med samarbetet har varit att utveckla Kemikalieinspektionens kompetens i de delar som rör arbetsmiljö.

Det förekommer även projektsamarbete där Arbetsmiljöverket rapporterar upptäckta brister i informationen om arbetsmiljö- åtgärder i säkerhetsdatabladen till Kemikalieinspektionen, som i sin tur ingriper mot leverantörerna av kemikalierna. Det händer också att Arbetsmiljöverket kontaktar tillverkare om upptäckta brister, men verket kan inte förelägga dem om rättelse.

Läkemedelsverket har ca 700 företag i sitt produktregister att bedriva tillsyn över. Verkets tillsyn riktar sig mot tillverkare och andra primärleverantörer av kosmetiska och hygieniska produkter. De flesta av dessa är importörer. Verket utför normalt mellan 75 och 100 inspektioner per år.

I första hand prioriterar verket företag som inte tidigare blivit inspekterade. Ibland sker mer riskbaserade val eller riktade kampanjer, exempelvis tillsyn över nya bestämmelser som verket befarar har låg efterlevnadsgrad.

Vid inspektionerna kontrollerar Läkemedelsverket att företagen följer kraven i verkets föreskrifter. Dessa gäller produkternas inne- håll av ämnen och deras märkning samt företagens dokumentation om produkterna. Verket kontrollerar om anmälan till produkt- registret är korrekt. Kontrollen omfattar även om produkterna innehåller ämnen som det finns förbud eller begränsningsregler om.

Läkemedelsverket försöker samordna sin tillsyn med kom- munernas genom att skicka kopia på förelägganden till den kommun som berört företag finns i. Det händer att de informerar kommunerna i förväg om en kommande inspektion. Verket noterar också information från kommunerna om gjorda kommunala till-

145

Kemikalietillsynen i ett sammanhang SOU 2008:73

synsinsatser. En allmän uppfattning från verket är att kom- munernas tillsyn ökat under de senaste åren.

Länsstyrelsernas produkttillsyn över klassificering, märkning och säkerhetsdatablad är mycket liten på grund av ett mindre omfattande ansvar.

Antalet tillsynsobjekt där ansvaret för produkttillsyn över klassificering, märkning och säkerhetsdatablad kan bli aktuellt bör vara litet och främst avse tillverkare och importörer av bränslen och drivmedel, exempelvis raffinaderier och stora depåer med import- hamnar. Antalet objekt för annan produkttillsyn uppgår till lika många som ansvaret för platsknuten kemikalietillsyn omfattar (se nedan).

Kommunernas operativa produkttillsyn

Kommunernas ambitioner och kapacitet att bedriva produkttillsyn skiljer sig åt, både beträffande kvalitet och kvantitet. Det är därför vanligt att de bedriver tillsynen i projekt som kommunerna själva initierar. Det är också vanligt med länsvisa projekt, antingen initierade och organiserade av länsstyrelsen eller av de allt vanligare nätverken för regional miljösamverkan. I dessa ingår både läns- styrelserna och kommunerna. Dessutom har centrala verk initierat och organiserat nationella projekt. Ett exempel är Kemikalie- inspektionens stormarknadsprojekt som riktade sig mot stor- marknader och avsåg bl.a. barnsäkra förslutningar och märkning på konsumentprodukter.

Nätverksarbetet och kemikalietillsyn i gemensamma projekt medför en bättre samordnad tillsyn, ökad likvärdighet i lag- tillämpningen och bidrar till att utveckla myndigheternas kompe- tens. Resurserna räcker bättre när varje kommun ger ett litet bidrag till kollektivet, men får tillbaka stöd och hjälp från hela kollektivet i nätverket eller projektet. Rapporter, checklistor m.m. från kemi- kalieprojekt av olika slag finns att tillgå på nätverkens och myndigheternas hemsidor på Internet.

Under år 2006 deltog 57 kommuner i Kemikalieinspektionens tillsynsprojekt ”stormarknad”. Resultat från kommunernas inspek-

146

SOU 2008:73

Kemikalietillsynen i ett sammanhang

tioner i 443 butiker föranledde Kemikalieinspektionen att inspek- tera 87 primärleverantörer.TPF71FPT

De kommunala projekten som genomförts omfattar tillsyn över allmänkemikalier och tillsyn över kosmetiska och hygieniska pro- dukter.

Det är vanligt att kommunerna själva beskriver sin kemikalie- tillsyn som integrerad med annan tillsyn.

För att få en bättre bild av kommunernas produkttillsyn över just reglerna om klassificering, märkning och säkerhetsdatablad, intervjuade vi nio av de 17 kommunerna som i vår enkät hade svarat att de 2006 avsatte resurser för tillsyn enligt 14 kap. miljöbalken över tillverkare och andra primärleverantörer. Även mellan de här kommunerna finns en viss variation i tillsynen.

Intervjuerna visade att några kommuner under de senaste ett till tre åren har nyanställt personal, i vars uppgifter det särskilt ingår att bedriva tillsyn över bl.a. primärleverantörer. Flera kommuner har vidareutbildat personalen, bland annat genom Kemikalie- inspektionens högskolekurs i kemikalietillsyn vid Umeå Uni- versitet. En del förfogar över kompetens i kemi, toxikologi eller ekotoxikologi på högskolenivå, som grundutbildning eller fortbild- ning, med de flesta gör det inte.

Kommuner som utför tillsynen över primärleverantörers klassi- ficering, märkning och deras säkerhetsdatablad minst djupgående överlämnar all sådan tillsyn till Kemikalieinspektionen och Rädd- ningsverket och medverkar bara vid deras inspektioner på plats. Om det finns skäl till sådan tillsyn blir det fråga om en allmän översyn av bladen. Tillsyn enligt 14 kap. miljöbalken är sällan huvudskälet till att de prioriterar tillsynsobjektet, särskilt om objektet är en importör. Kommunerna rapporterar brister som de eventuellt upptäckt hos tillverkare eller primärleverantörer vidare till de centrala verken utan att ingripa själva.

Det finns sedan en mindre grupp kommuner som genomför samma slags produkttillsyn över tillverkare, importörer och andra som överlåter kemikalier mer utförligt. Hos några av dessa sker produkttillsynen samtidigt med annan tillsyn, hos andra varierar detta. De väljer tillsynsobjekt för sådan produkttillsyn från det egna tillsynsregistret eller från Kemikalieinspektionens produkt- register eller använder båda registren. De begär information om vilka

71TP PT En undersökning ”Effektivare tillsyn”, beställd av Kemikalieinspektionen från Kungliga Tekniska Högskolan redovisar att Kemikalieinspektionens 41 dagar för tillsynsvägledning hade medfört endast 10–12 inspektioner om dagarna i stället använts för operativ tillsyn.

147

Kemikalietillsynen i ett sammanhang

SOU 2008:73

kemiska ämnen som ingår i beredningarna, kontrollerar klass- ificeringen mot Kemikalieinspektionens föreskrifter och angivna risk- och säkerhetsfraser m.m. utifrån ämnenas inneboende egenskaper. Kommunerna nyttjar Kemikalieinspektionens information och data- bas eller andra databaser på Internet för detta, exempelvis Prevent, eller andra kunskapskällor. Med undantag för uppgifterna som rör transporter kontrollerar de att säkerhetsdatabladen är korrekta, fullständiga och lättlästa för mottagarna och att inga obegripliga standardfraser nyttjas för att beskriva risker eller skyddsåtgärder, samt att uppgifterna om kemikaliernas farlighet stämmer med de föreslagna skyddsåtgärderna - ibland för både arbetsmiljö och yttre miljö, ibland för enbart yttre miljö. De kontrollerar även infor- mationen om avfall. Kommunerna följer också upp att påpekade brister blir åtgärdade.

Information om åtgärder om arbetsmiljö kontrolleras dock inte i alla detaljer, vilket ibland även kan gälla uppgifterna som rör miljöskyddsåtgärder. Kontrollen sker åtminstone med den ambi- tionen att inte kemikaliens farlighet anges som liten samtidigt som hanteringen uppges fordra omfattande skyddsåtgärder, eller att informationen är obalanserad åt motsatt håll. Någon väljer att informera Arbetsmiljöverket i regionen om brister i informationen som rör arbetsmiljön, med förväntan om att verket ska ingripa.

Det finns mellanvarianter av hur ovanstående två grupper av kommuner gör. Exempelvis finns kommuner som mer riktar den här sortens produkttillsyn mot tillverkare eller användare än mot importörer. Är verksamheten samtidigt tillståndspliktig kan dessa ha förelagts att lämna in sina säkerhetsdatablad samtidigt med den årliga miljörapporten enligt 26 kap. 20 § miljöbalken. De granskar då att det finns blad till varje rapporterad produkt, att alla delar är ifyllda, men med mindre betoning på bladens kvalitet. En sådan kontroll kan också de mer ambitiösa kommunerna utföra utöver den övriga produkttillsynen. Andra kontrollerar visserligen klassi- ficering och märkning, men lägger mindre tid på säkerhetsdata- bladens kvalitet. Tillsynen av dessa är mer allmän med kontroll av att de finns, är ifyllda och ”ser korrekta ut”.

En vanlig erfarenhet från kommuner som utför produkttillsyn över klassificering, märkning och säkerhetsdatablad är att denna är mycket resurskrävande. Någon framför också att många företags kompetens att skriva säkerhetsdatablad brister eller att företagen lätt tappar sin kompetens. I sådana fall kan tillsynsmyndigheten få

148

SOU 2008:73

Kemikalietillsynen i ett sammanhang

börja om i tillsynen med att få företaget att åstadkomma blad med bra kvalitet.

Det förekommer att enstaka kommuner bedriver tillsyn över varor (marknadskontroll) enligt miljöbalken. Den lagliga grunden för sådan tillsyn kan dock ifrågasättas (se avsnitt 2.5.6).

Av vår enkät till kommunerna framgår att kommunernas tillsyn enligt miljöbalken i huvudsak är inriktad på kontroll och åtgärder för rättelse. I ca 15 procent av kommunerna dominerar i stället råd- givning och information och i ca 30 procent är inslaget av båda arbetssätten lika stort.

Det är svårt för kommunernas att utveckla och behålla kompetens

Tillgången till kompetens i kommunerna varierar. Även behoven av sådan kompetens varierar liksom möjligheterna att finansiera den.

År 2006 förfogade kommunerna över följande kompetens på sina miljökontor för såväl produkttillsyn som platsknuten kemika- lietillsyn. Uppgifterna är hämtade från på den undersökning som vi låtit Statistiska Centralbyrån utföra. Flera slags kompetenser kan förekomma i samma kommun, men att en kommun samtidigt förfogar över kompetens i både kemi, toxikologi/ekotoxikologi och miljörätt är mindre vanligt.

Siffrorna anger hur många kommuner som förfogar över minst en person med viss kompetens eller utbildning

Typ av kompetens/utbildning	Antal
Miljö- och hälsoskyddsinspektör	288
- med komplettering i kemi, toxikologi eller ekotoxikologi	83
- med komplettering i miljörätt	58
Jurist i miljörätt	19
Kemiingenjör	19
Toxikolog / ekotoxikolog	5
72	33
AnnanTPF FPT	33

Observera att svaren exkluderar kompetens från räddningstjänsten. I vilken utsträckning denna är tillgänglig och möjlig att nyttja i kemikalietillsynen enligt miljöbalken är svårbedömt. Det fanns 207 räddningstjänstkommuner i landet år 2006 och närmare 290 kom-

72TP PT Vanligast är personal som genomgått Kemikalieinspektionens högskolekurs vid Umeå Universitet.

149

Kemikalietillsynen i ett sammanhang

SOU 2008:73

munala miljökontor. De kommunala myndigheternas geografiska ansvarsområden behöver inte sammanfalla med varandra.

Samtliga kommuner förfogar över miljö- och hälsoskydds- inspektörer. I mellan 25 och 30 procent av kommunerna finns personal med särskild utbildning eller kompletterande utbildning i kemi, toxikologi eller ekotoxikologi. Bland kemiingenjörerna före- kommer både högskole- och gymnasieingenjörer.

Vid våra seminarier med kommuner och länsstyrelser har flera kommuner vittnat om ökad omsättning på personal på senare år. Förutom ett ökande antal pensionsavgångar, menar de att närings- livet och statliga myndigheter har ökat sin efterfrågan på pers- onalen. Några kommuner för fram att styrningen av särskilda medel från Naturvårdsverket till länsstyrelserna, för tillsyn över förorenade områden, har ökat länsstyrelsernas efterfrågan på erfaren kommunal tillsynspersonal med kemikompetens. Om det är så har vi inte belagt, men vi finner att uppgifterna är värda att notera. De väcker frågor om tillgången på arbetskraft i Sverige med god kemikompetens och hur tillgängliga den är eller kommer att vara för tillsynsmyndigheterna.

Många kommuner saknar eller har få primärleverantörer i sin kommun, ett mindre antal har desto fler eller större sådana. Det är i huvudsak stora eller något större kommuner som år 2006 avsatte resurser för tillsyn över primärleverantörer enligt 14 kap. miljö- balken. Ca 30 kommuner saknar importörer eller tillverkareTPF73FPT.

Av produktregistret framgår att ca 40 procent av de 210 största primärleverantörerna (ca 55 procent av de 123 tillverkarna) har sin adress i sex kommuner och 1/3 av dem (liksom 1/3 av de 123 tillverkarna) i enbart de tre storstäderna. De 210 företagen släpper ut 73 procent av de kemiska produkterna på den svenska mark- naden. Ca 60 procent av tillverkningsställena för tillverkning av kemiska beredningar finns i de tre storstadslänen. Siffrorna vittnar om en koncentrationen av större primärleverantörer till ett mindre antal kommuner i landet.

Förhållandet påverkar kommunernas behov av att skaffa kompetens för att bedriva produkttillsyn. Det är dessutom svårt för en kommun att anställa, finansiera, utveckla och bibehålla kom- petens för den här typen av tillsyn om det bara finns ett eller få till- synsobjekt. Det gäller särskilt om objektet är litet, exempelvis när bara ett företag importerar enbart en eller några få kemiska pro-

73TP PT RiR 2006:4, s. 43

150

SOU 2008:73

Kemikalietillsynen i ett sammanhang

dukter till Sverige och kanske enbart handlar med dessa utan att fysiskt befatta sig med dem. Enligt Riksrevisionen uppger kommunerna själva, Sveriges Kommuner och Landsting och Kemi- kalieinspektionen samstämmigt att det är svårt för kommunerna att ha kompetens inom alla tillsynsområden.TPF74FPT

2.6.2Operativ platsknuten kemikalietillsyn

Det är i huvudsak Arbetsmiljöverket, länsstyrelserna och kommu- nerna som bedriver platsknuten kemikalietillsyn. När det gäller försvarets verksamheter bedriver generalläkaren tillsynen enligt miljöbalken.

Den platsknutna kemikalietillsynen sker över företag i hanteringskedjorna som ska omvandla förmedlade kunskaper och rekommenderade skyddsåtgärder i säkerhetsdatabladen till kon- kreta skyddsåtgärder.

Tillsyn över hanteringen av kemiska produkter på en viss plats sker bland annat för att arbetstagare inte ska utsättas för onödig exponering från kemiska ämnen och för ohälsa. Den sker också för att begränsa eller förhindra olägenheter i den omgivande miljön och för att skydda även andra människor än arbetstagare från ohälsa och för att skydda deras egendom. Den platsknutna till- synen bidrar till att begränsa eller minska mängden farliga kemiska ämnen som förs tillbaka till marknaden och samhällets kretslopp via de tillverkade varorna och verksamhetens avfall.

Till skillnad från produkttillsyn över tillverkare och företag som för in kemiska produkter till Sverige, gör den platsknutna kemikalietillsynen nytta för miljön eller människors hälsa inom myndigheternas egna geografiska ansvarsområde. Det sambandet gäller både för statliga och kommunala myndigheters tillsyn och såväl på arbetsmiljöområdet som på miljö- och hälsoskydds- området.

Att de kommunala incitamenten för platsknuten kemikalie- tillsyn tycks vara större och att förutsättningarna för att finansiera och upprätthålla kompetensen för denna är bättre än för produkt- tillsynen, märks i att kommunerna avsätter betydligt mer resurser för platsknuten tillsyn än för produkttillsyn, exempelvis över detaljister. Kommunerna utför viss produkttillsyn integrerat med den platsknutna tillsynen.

74TP PT RiR 2006:4, s. 46.

151

Kemikalietillsynen i ett sammanhang

SOU 2008:73

Statliga myndigheters utförande av platsknuten kemikalietillsyn

Länsstyrelsernas tillsyn enligt miljöbalken omfattar flera tiotusen objekt i okänt antal. Siffran 35 000 som går att få fram genom läns- styrelsernas årsredovisningar för år 2006 är med all säkerhet i underkant, bland annat är antalet vattenverksamheter okänt i flera län. Kemikalietillsynen är dock främst knuten till industriella till- ståndspliktiga miljöfarliga verksamheter. Mellan 1 500 och 2 000 tillsynsobjekt är sådana Av dessa blev samtliga A-verksamheter (miljödomstolen meddelar tillstånd) och drygt 70 procent av B- verksamheterna (länsstyrelsens miljöprövningsdelegation meddelar tillstånd), föremål för minst en tillsynsinsats. Insatserna kan, men behöver inte, vara relaterade till kemiska produkter. Till detta kommer sådan tillsyn över ett mindre antal vattenverksamheter i vilka det förekommer hantering av kemiska produkter, exempelvis i vattenkraftverken.

För tillståndspliktiga miljöfarliga verksamheter sker en stor del av tillsynen genom att länsstyrelserna granskar rapporter om verk- samheten. En sådan är den årliga miljörapporten. Länsstyrelsen kan i enskilda fall begära kompletterande rapportering. I tillsynen ingår även att kontrollera företagets organisation och förutsättningar att själva planera och kontrollera hanteringen av de kemiska pro- dukterna och undersöka riskerna med denna, bland annat för att göra produktval.

Den information som länsstyrelsen får från ett företag kan visa vilka kemiska produkter som förekommer i verksamheten och i processen och om farliga ämnen hamnar i utsläppet eller förs vidare via varor och avfall och i vilka mängder. Informationen kan ge anledning att initiera tillsyn som rör ytterligare skyddsåtgärder som exempelvis produktval, bland annat genom att uppmuntra företaget att använda Kemikalieinspektionens PRIO-verktyg, kontrollera rutiner för inköp, förbrukning och löpande riskbedömning m.m.

På samma sätt som kommunerna, utför länsstyrelsen viss pro- dukttillsyn som en del av den platsknutna kemikalietillsynen. Det kan exempelvis gälla kontroll av förekomsten av tillstånd för att hantera farliga ämnen och av regler om otillåtna ämnen eller andra begränsningar.

Det vanligaste är att länsstyrelsernas tillsyn är inriktad på kontroll och åtgärder för rättelse, men ca 25 procent av de 15 läns- styrelser som har svarat utredningen om sitt arbetssätt, bedömer

152

SOU 2008:73

Kemikalietillsynen i ett sammanhang

att rådgivning och information dominerar över den kontrollerande tillsynen. Ca 15 procent har lika stort inslag av båda arbetssätten.

Generalläkaren har ca 280 tillstånds- och anmälningspliktiga objekt att bedriva tillsyn över. Det totala antalet objekt är betydligt fler. Myndighetens platsknutna kemikalietillsyn liknar i stora drag länsstyrelsernas och kommunernas i den utsträckning den bedrivs. Under år 2006 blev samtliga ca 120 B-verksamheterna och ca 40 procent av de 160 C-verksamheterna föremål för minst en tillsynsinsats.

Myndigheten skattar själv att merparten av resurserna går till händelsestyrt arbete i form av handläggning av inkommande ären- den, exempelvis av ansökningar om tillstånd eller anmälningar om ändringar i befintlig verksamhet etc. Av den återstående resursen faller mycket bort som administration. Kvar blir en mindre del för operativa tillsynsinsatser, exempelvis granskning av miljörapporter och andra rapporter samt inspektioner, insatser som till del avser kemikalietillsyn. Produkttillsynen är liten till omfattningen.

Myndigheten bedömer att den mesta tillsynen var inriktad på kontroll och åtgärder för rättelse och i liten utsträckning på information.

Arbetsmiljöverkets tillsynsobjekt överstiger 300 000 till antalet. Under år 2006 besökte verket över 22 000 arbetsställen och varje år utför verket 30 000–40 000 arbetsställebesök varav 20 000–30 000 inspektionerTPF75FPT. Dessa resulterar i ca 15 000 inspektionsmeddelan- den med krav, ca 1 300 förelägganden och drygt 200 polis- eller åtalsanmälningar.

Ur Arbetsmiljöverkets statistik för åren 2005 och 2006 går att läsa ut att 20–30 procent av alla 14 000–20 000 kraven som verket ställer under ett år rör yrkeshygien. Av de yrkeshygieniska kraven avser 40–45 procent kemiska arbetsmiljörisker. Inom gruppen yrkeshygieniska krav kan även den andelen (7–9 procent) som rör ventilation bero på hanteringen av kemikalier.TPF76FPT

Arbetsmiljöverket kontrollerar hur arbetsgivare och övriga arbetsmiljöansvariga följer arbetsmiljöbestämmelserna och vid- makthåller en god arbetsmiljö, bland annat enligt verkets före- skrifter (AFS 2004:04) om kemiska arbetsmiljörisker och före- skrifter (AFS 2001:01) om systematiskt arbetsmiljöarbete.

75TP PT År 2006 utförde Arbetsmiljöverket närmare 40 000 arbetsställebesök och nästan 26 000 inspektioner.

76TP PT Arbetsmiljöverkets tillsynsstatistik för 2006, daterad 2007-01-20.

153

Kemikalietillsynen i ett sammanhang SOU 2008:73

Verket riktar tillsynen främst mot verksamheter med störst risker för ohälsa och olycksfall. De vanligaste problemen och riskerna i arbetsmiljön rör andra frågor än kemikalier, exempelvis risker för fysiska skador och olycksfall.

En inspektion tar normalt upp alla aspekter på arbetsmiljön och inkluderar även fysiska, psykiska, sociala och arbetsorganisatoriska frågor. Undantag kan inträffa vid verksgemensam eller regional till- syn eller kampanjer som riktas mot ett särskilt problemområde. Exempelvis har vi tidigare nämnt Arbetsmiljöverkets samverkan med Kemikalieinspektionen och Räddningsverket i dessa myndig- heters produkttillsyn.

Tillsynen sker enligt interna föreskrifter och riktlinjer och efter en handbok – Inspektionsmetoder – som beskriver vissa fastställda metoder. Handläggare och inspektörer svarar också på frågor om klassificering, märkning och säkerhetsdatablad.

Verket har särskilda interna tillsynsföreskrifter och råd om produkttillsyn och marknadskontroll på arbetsmiljörättens område. Områden med krav på tillstånd eller utbildning, vilket bl.a. gäller cancerogener, reproduktionsstörande ämnen, allergener och hantering av bekämpningsmedel klass 1 ASS, är obligatoriska att beakta vid inspektioner enligt arbetsmiljölagen. Detsamma gäller beträffande hanteringen av brandfarliga och explosiva varor krav och kraven enligt Seveso-lagstiftningen. Vid nästan alla inspektionsbesök kontrollerar inspektören om det finns en kemikalieförteckning och säkerhetsdatablad.

Kommunernas utförande av platsknuten kemikalie tillsyn

Det totala antalet kommunala tillsynsobjekt för tillsyn enligt miljöbalken kan skattas till i storleksordningen en miljon i hela landet.TPF77FPT De allra flesta är föremål för platsknuten tillsyn.

Enligt äldre statistik från NaturvårdsverketTPF78FPT så var ca 85 000 av de i huvudsak industriella objekten i behov av återkommande till- syn år 1995. Ca 95 procent av dessa föll under kommunal tillsyn.

Enligt vår undersökning utförd av Statistiska Centralbyrån upp- gick antalet anmälningspliktiga verksamheter vid utgången av 2006 till ca 20 000 och antalet tillståndspliktiga under kommunal tillsyn

77TP PT Tillsynsutredningens betänkande ”Tillsyn – förslag om en tydligare och effektivare offentlig tillsyn” (SOU 2004:100), s. 112 och s. 117.

78TP PT Naturvårdsverkets rapport om Miljöskyddslagens tillämpning 1995.

154

SOU 2008:73

Kemikalietillsynen i ett sammanhang

till ca 3 800, vilket utgör >70 procent av alla tillståndspliktiga miljöfarliga verksamheter. Samtliga A-verksamheter under kom- munalt tillsynsansvar och 95 procent av B-verksamheterna samt ca 50 procent av C-verksamheterna, blev föremål för minst en kommunal tillsynsinsats det året. Det är insatser som kan, men inte behöver, vara relaterade till kemiska produkter.

Kommunerna bedriver tillsyn vid tillståndspliktiga miljöfarliga verksamheter på i stort sett på samma sätt som länsstyrelsernas och med samma innehåll. Skillnaden är att kommunerna även kan integ- rera sådan produkttillsyn som Kemikalieinspektionen också utövar, exempelvis över klassificering, märkning och produktinformation.

Tillsynen av små verksamheter domineras i högre grad av inspektioner på plats än av skrivbordstillsyn, även om sådan också sker. Behovet av kontakter och kunskapsöverföring ökar med minskande storlek på företagen.

På enbart området kosmetiska och hygieniska produkter om- fattar kommunernas tillsyn tiotusentals frisörsalonger, kiosker, livsmedelsbutiker och andra affärer som saluhåller sådana produk- ter.

Kommunerna nyttjar säkerhetsdatabladen och informationen i dessa på samma sätt som länsstyrelserna. Vi har tidigare redovisat i vilken utsträckning kommunernas tillsyn är kontrollerande respek- tive rådgivande.

Miljöbalkskommittén har tidigare beräknat att staten år 2004 finansierade ca 60 procent av kostnaderna för både tillsynen och prövningen av miljöfarliga verksamheter och tillsynen av vatten- verksamheter med avgifterTPF79FPT. De statliga avgifterna för tillsyn och prövningTPF80FPT har inte höjts sedan dess. Regeringen har gett Natur- vårdsverket i uppdrag att se över avgifterna..

Kompetens

Kompetens för platsknuten kemikalietillsyn är mycket nära knuten till behovet av kompetens för annan platsknuten tillsyn, vilken också syftar till att skydda människors hälsa och miljön i en verksamhet eller i verksamhetens omgivning. Skyddskrav kan följa av både miljöbalken och arbetsmiljölagen.

79TP PT Miljöbalkskommitténs slutbetänkande ”Miljöbalken, miljökvalitetsnormer, miljöorganisa- tionerna i miljöprocessen och avgifter”(SOU 2005:59), s. 23.

80TP PT Förordningen (1998:940) om avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöbalken.

155

Kemikalietillsynen i ett sammanhang

SOU 2008:73

Det går ofta inte att skilja tillsynen över hanteringen och användningen av kemiska produkter på en viss plats från tillsyn som avser en verksamhets produktionsteknik och skyddsåtgärder. Tekniken kan i sin tur ha samband med alstringen och hanteringen av avfall, för buller, energiåtgång, olycksrisker, utsläpp, mängden transporter m.m. Det finns således samband mellan kemiska produkter, teknik, skyddsåtgärder och miljö såväl i tillsynen enligt miljöbalken som enligt arbetsmiljölagen.

Länsstyrelserna förfogar över följande typer av kompetenser eller utbildningar för kemikalietillsyn. Flera slags kompetenser kan förekomma vid samma länsstyrelse.

Siffrorna bygger på enkätsvar från 15 länsstyrelser och anger hur många av dessa som förfogar över minst en person med sådan kompetens

Typ av kompetens/utbildning	Antal
Kemiingenjör	9
Toxikolog/ekotoxikolog	8
Kemist eller motsvarande	10
Miljö- och hälsoskyddsinspektör	13
− med komplettering i kemi, toxikologi eller ekotoxikologi	7
Annan naturvetare med kemi i utbildningen	12
Något av ovanstående kompletterat med miljörätt	9
Jurist i miljörätt	9
81	8
AnnanTPF FPT	8

Kompetensen varierar mellan länsstyrelserna. Bland kemiingenjö- rerna förekommer både högskole- och gymnasieingenjörer. Många länsstyrelser har en bred kompetens, ibland med tillgång till personal med alla slagen av utbildningar. I några län är det vanligt med flera kemiingenjörer, miljö- och hälsoskyddsinspektörer eller andra naturvetare med högskoleutbildning i kemi. Hos andra dominerar miljö- och hälsoskyddsinspektörer eller ”andra natur- vetare”. En länsstyrelse uppger enbart tillgång till ”annan natur- vetare med högskoleutbildning i kemi”, en annan uppger särskilt god tillgång till toxikologer/ekotoxikologer. Även den miljö- rättsliga kompetensen varierar.

81TP PT Bland annan kompetens nämns skyddsingenjör, markkemist, miljöanalytiker, civilingen- jörer i geokemi och teknisk biologi.

156

SOU 2008:73

Kemikalietillsynen i ett sammanhang

Generalläkaren förfogar över miljö- och hälsoskyddsinspektörer med och utan kompletterande högskoleutbildning i kemi, toxikologi eller ekotoxikologi.

Kommunernas och Arbetsmiljöverkets kompetens framgår av avsnitt 2.6.1.

2.6.3Befintlig tillsynsvägledning, samverkan och samordning

Det är många centrala tillsynsmyndigheter som i mer eller mindre omfattning ansvarar för att tillsynsvägleda de operativa myndig- heternas kemikalietillsyn. Därtill tillsynsvägleder länsstyrelserna kommunerna parallellt med de centrala verken.

Både länsstyrelser och kommuner har till oss fört fram vikten av att de centrala myndigheterna samordnar sig och att tillsynsväg- ledningen måste fungera väl för att den decentraliserade tillsynen ska kunna fungera. De pekar särskilt på behovet av tillsyns- vägledning som rör Reach och på upplevelsen av en central röra med otydliga ansvar, osamordnade prioriteringar, olika syn på lagtillämpningen och varierade sätt att arbeta på. Kommunerna menar att staten bör samla sig och att de statliga myndigheterna bör styra åt samma håll beträffande prioriteringar och tillämpningar samt att länsstyrelsernas kemikompetens och regionala samord- nande roll bör tas mer tillvara.

Överlag har myndigheterna ansett att det stöd och de råd som Kemikalieinspektionen ger fungerar bra, vilket även Riksrevisionen har kommit fram till.

Vid den senaste granskningen av Sveriges miljöarbete rekom- menderade OECD en förstärkt central vägledning. OECD beskrev att den svenska tillsynen utmärkte sig av administrativ pluralism och kraftig decentralisering och menade att den centrala funk- tionen därför är viktig för att genomföra lagarna och åstadkomma en likvärdig tillämpning av dessa.

I sina årsredovisningar för 2006 nämner de flesta länsstyrelserna tillsynsvägledning som rör förorenade områden som en viktig insats under målet Giftfri miljö. Under samma mål tar några stycken upp särskilda insatser som rör sådan vägledning om kemikalier, ofta som ett miljösamverkansprojekt. De flesta tar upp miljöfarlig verksamhet utan att specifikt nämna kemikalier.

157

Kemikalietillsynen i ett sammanhang

SOU 2008:73

Centrala myndigheters tillsynsvägledning

De centrala myndigheterna arbetar främst med stöd och råd och i mindre utsträckning med att samordna och utvärdera den operativa tillsynen.

Arbetet med stöd och råd tar sig många uttryck. Utgivning av tryckt material i form av allmänna råd, handböcker, informations- blad, notiser m.m. är ett. Myndigheternas webb är en viktig kanal för att nå ut snabbt, brett och enkelt med information och stöd och hålla sådan tillgänglig.

Myndigheterna arbetar fram det skriftliga stödet på olika sätt beroende på sakfråga, dess komplexitet och vikt; ibland som en bredare kommunikativ process under längre tid som inkluderar framtagning och förmedling av kunskaper, diskussioner, fördjup- ning och förankring med berörda operativa myndigheter, inklusive med näringslivet. I andra fall kan det tryckta materialet föregå utbildningar och seminarier etc. eller göras tillgängligt utan sådana. De centrala verken samverkar och bistår varandra för att samordna sin vägledning i sak. Samordnade prioriteringar förekommer men är inte det normala.

Seminarier, kontakt- eller samverkansgrupper, utbildningar, konferenser, jourverksamhet dit operativa tillsynsmyndigheter kan ringa samt andra telefonkontakter är exempel på muntligt stöd.

Skriftlig vägledning via webb eller tryckt material liksom organi- serade utbildningar och seminarier skapar förståelse och ger fördjupade kunskaper och förutsättningar för likvärdig lagtillämp- ning. Tillfälliga telefonkontakter och jourverksamhet syftar mer till operativt stöd i enskilda ärenden och åt enskilda handläggare.

Tillsyns- och föreskriftsrådet och tillsynsvägledningen

I Tillsyns- och föreskriftsrådet vid Naturvårdsverket finns myndig- heter med ansvar för operativ tillsyn och tillsynsvägledning enligt miljöbalken representerade. Rådet har låtit utvärdera tillsynsväg- ledningen. Resultatet är presenterat i en konsultrapport som rådet har tagit ställning till. Slutsatserna omfattar tillsynsvägledning inom alla tillsynsområden och inte enbart kemikalietillsyn. I stora drag förstärker utvärderingen våra egna intryck från kontakterna med operativa tillsynsmyndigheter.

158

SOU 2008:73

Kemikalietillsynen i ett sammanhang

Rådet konstaterar att många myndigheter delar det tillsynsväg- ledande ansvaret och det kan lätt bli rörigt för mottagarna. Ibland sker tillsynsvägledningen via länsstyrelserna, ibland inte. Det behövs en samordning av kompetens, organisation och priorite- ringar och en systematisk kommunikation från myndigheterna, särskilt från (mellan) Naturvårdsverket, Kemikalieinspektionen, Socialstyrelsen och Jordbruksverket. Dessa fyra verk anges till- sammans ha huvuddelen av det samlade ansvaret på miljöbalkens område. Rådet pekar på att Naturvårdsverket har lämnat ett förslag till Miljödepartementet om höjda samordningskrav mellan de fyra nämnda myndigheterna.

Vidare konstaterar rådet att de centrala myndigheterna utformar sin tillsynsvägledning på olika sätt och att deras uppdrag att genomföra miljöpolitiken kan innebära att de operativa tillsyns- myndigheterna inte alltid kommer att få de råd och det stöd som de själva uppfattar sig behöva. Här lyfter rådet också fram samverkan som ett bra sätt att arbeta, t.ex. Miljösamverkan Sverige och att myndigheterna har börjar arbeta med planer för sin egen tillsyns- vägledning, vilket också tydliggör deras prioriteringar.

När det gäller länsstyrelserna avsätter dessa olika mycket resurser för tillsynsvägledning och organiserar arbetet på olika sätt. Länen är olika stora och behoven av att tillsynsvägleda varierar med andelen överlåten tillsynen till kommunerna. Det finns också läns- visa skillnader mellan de som har respektive saknar träffar med de centrala verken. Dessutom kan enskilda handläggares engagemang påverka. Den största skillnaden beror troligen på förekomsten av miljösamverkan.

Rådet lyfter fram flera sätt för förbättrad tillsynsvägledning. Ett är att tydliggöra centrala prioriteringar. Ökad dialog mellan dem som tillsynsvägleder och dem som arbetar operativt kan kvalitets- säkra tillsynsvägledningen. Det behövs även uppföljning och utvärdering av den operativa tillsynen liksom planer för myndig- heternas tillsynsvägledning.

Betänkandet Myndighet för miljön (SOU 2008:64) föreslår att Tillsyns- och föreskriftsrådet ska finnas kvar, men med färre leda- möter.TPF82FPT Naturvårdsverket föreslås få ansvar för att vägleda, samordna, följa upp och utvärdera miljötillsynsarbetet i förhållande till andra myndigheter. Verket ska också föreslå åtgärder för att

82TP PT Rådet lämnade i juni in en framställan till regeringen om att begränsa antalet ledamöter.

159

Kemikalietillsynen i ett sammanhang

SOU 2008:73

utveckla tillsynen och ägna länsstyrelsernas tillsynsvägledning mot kommunerna särskild uppmärksamhet.

Organiserad samordning och samverkan

Traditionerna att arbeta systematiskt med kemikalietillsyn i gemen- samma projekt går i vissa län längre tillbaka i tiden än i andra. Förekomsten av organiserad regional miljösamverkan kan ha ett visst samband med detta, men i några län har samarbetet med kommunerna på kemikalieområdet pågått under lång tid och först under 2000-talet tagit sig fastare och mer lika organisatoriska uttryck i allt fler län under beteckningen miljösamverkan.

Samverkan och kemikalietillsyn i gemensamma projekt har växt fram som ett sätt för myndigheterna att prioritera en viss sakfråga, åstadkomma samordnad tillsyn och en ökad likvärdighet i lagtill- lämpningen.

För närvarande finns åtta regionala samverkansprojekt och ett nationellt. I de regionala deltar länsstyrelsen och kommunerna och ibland även kommunernas länsförbund eller regionen. Över 50 pro- cent av kommunerna medverkar i de regionala projekten och bidrar till deras finansiering. Det nationella projektet – Miljösamverkan Sverige – är ett samarbete mellan Naturvårdsverket och landets alla länsstyrelser som startade hösten 2005. Det ska öka samsynen mellan länsstyrelserna och ge en mer enhetlig tillsyn i landet samt stödja länsstyrelserna i deras roll som tillsynsvägledare och som operativ tillsynsmyndighet.

Projekten bidrar till att utveckla myndigheternas kompetens. Resurserna räcker bättre när varje deltagande part ger ett litet ekonomiskt och personellt bidrag till kollektivet, men får tillbaka stöd och hjälp från hela kollektivet. Rapporter, checklistor m.m. från bland annat kemikalieprojekt av olika slag finns sedan att tillgå på samverkansprojektens och myndigheternas hemsidor på Internet. Det skriftliga materialet arbetas fram gemensamt och projekten nyttjar varandras kunskaper och material.

Exempel på regionala kemikalietillsynsprojekt är sådana som rört utfasning av farliga ämnen, säkerhetsdatablad, märkning och information vid försäljning av träskyddsbehandlat virke, kemika- lielagring i cisterner, användning av kemikalier inom vattenskydds- områden, kosmetiska och hygieniska produkter, CFC-avveckling,

160

SOU 2008:73

Kemikalietillsynen i ett sammanhang

kemiska bekämpningsmedel, färghandlare och plastadditiv samt användningen av säkerhetsdatablad.

Resurser

Under 2006 avsatte de centrala verken tillsammans ca 2,5 årsarbeten för tillsynsvägledning som rör kemikalier. Räddningsverket avsatte ca 1 åa samt 1,5 åa för Seveso. Kemikalieinspektionen, Naturvårdsverket och Läkemedelsverket avsatte var för sig ca 0,5 årsarbete. Till detta kan läggas enstaka årsarbeten på varje länsstyrelse vars samlade resurser för att tillsynsvägleda om hela miljöbalken uppgick till ca 16 årsarbeten år 2006.

Normalt avsätter Kemikalieinspektionen mer resurser (ca 1 års- arbete 2007), men förberedelser för Reach medförde behov av omprioriteringar 2006. En stor del av resursen år 2006 avsåg Stormarknadsprojektet. På Naturvårdsverket avsåg hälften av resursen bekämpningsmedel och tillämpningen av verkets före- skrifter om spridning av bekämpningsmedel. Enstaka år kan resur- serna vara något högre. Av verkets plan för tillsynsvägledning 2007 2009 framgår att kemikalier är prioriterat men att verket avser att analysera behoven när ansvaren för Reach klarlagts. Läke- medelsverkets årliga insatser har varierat mellan 0,3 och 0,7 årsarbeten, men från och med 2008 har två inspektörer till anställts för operativ tillsyn och som till del även kan förväntas tillsynsväg- leda.

Uppgifter om avsatta centrala resurser för tillsynsvägledning kan vara något överskattade eftersom åtminstone ett centralt verk redovisar information åt företag och allmänhet under begreppet tillsynsvägledning, vilket inte stämmer med den rättsliga definitio-

nen av begreppet.
Samverkansprojekten	tillsammans förfogar över	mer	än
5 500 000 kronor varav	Miljösamverkan Sverige	svarar	för

1 200 000 kronor och de åtta regionala projekten för resten. Resur- serna används för samverkan inom hela miljö- och hälsoskydds- området.

Övriga centrala verk avsatte inga eller små resurser år 2006 för att tillsynsvägleda länsstyrelser och kommuner om operativ kemi- kalietillsyn enligt miljöbalken.

161

Kemikalietillsynen i ett sammanhang

SOU 2008:73

2.6.4Lagöverträdelser är vanliga

Riksrevisionen konstaterar att bilden av företagens bristande kompetens är samstämmig mellan kommunerna, länsstyrelserna och Kemikalieinspektionen. Bristerna hänger samman med företa- gens storlek och små företag saknar ofta nödvändig sådan.TPF83FPT Samma bild framträder i våra kontakter med företag och några av närings- livets branschorganisationer. Vid kontakt med Landsorganisa- tionen menade några fackförbund att inom vissa branscher har företagens kompetens som rör kemikalier minskat i takt med att företagen i branscherna rationaliserat och antalet anställda i företa- gen minskat.

Var tionde inspektion som Kemikalieinspektionen gör hos till- verkare eller importörer leder till polisanmälan. Andelen upptäckta brister är relativt konstant år efter år.TPF84FPT

Kommunerna konstaterar också att det är mycket vanligt att företagen överträder regler som rör kemikalier. Länsstyrelsen i Norrbotten och länets kommuner genomförde 2002 ett projektTPF85FPT som riktade sig mot återförsäljare inom detaljhandeln. Det avsåg kontroll av Kemikalieinspektionens regler om märkning av kemiska produkter. Hälften av inspektionerna resulterade i rättelseåtgärder, 39 procent av dem medförde utredningar om att påföra miljösank- tionsavgifter och 40 procent medförde polisanmälan.

Under våra kontakter med kommuner runt om i landet har flera påpekat att överträdelserna sker i så stor omfattning att de ifråga- satt det meningsfulla i att försöka åstadkomma regelefterlevnad genom kontroll och föreläggande. De menar att regelverket är för komplext och svårt för företagen att förstå och följa även om de vill och det är särskilt svårt för de mindre företagen. Dessa kommuner satsar istället på information och rådgivning.

83TP PT RiR 2006:4, s. 47.

84TP PT Riksrevisionens rapport RiR 2006:4, s. 40.

85TP PT Slutrapport – kemikaliekampanj i norr, ett regionalt informations- och tillsynsprojekt i Norrbottens kommuner, 2002-12-17, Länsstyrelsen i Norrbottens län.

162

SOU 2008:73

Kemikalietillsynen i ett sammanhang

2.7Marknadskontroll och tillsyn av farliga ämnen i varor

2.7.1Vår bedömning

Vi anser att viss kemikalietillsyn som sker i form av marknads- kontroll kan ske på regional eller kommunal nivå.

Höga kostnader för varuprov och provtagning kan vara ett skäl för att lägga ansvaret på statliga myndigheter. De kostnaderna är högre för tillsyn av varor än för tillsyn av kemiska produkter.

Eftersom möjligheten att tillämpa produktsäkerhetslagen bara finns för statliga myndigheter kan det vara ett annat skäl för statlig tillsyn.

Marknadskontrollen av tillverkare kan innebära kontakter med andra medlemsstater och att samverkan med Tullverket är förbe- hållet vissa centrala statliga myndigheter. Det finns dessutom möj- ligheter till samverkan i marknadskontrollrådet för de centrala statliga myndigheterna. Central samverkan är särskilt viktig för marknadskontrollen över tillverkare och importörer.

Det kan finnas skäl för att införa krav på att Kemikalie- inspektionen alltid ska bedöma underrättelser för eventuella Rapex- anmälningar innan de lämnas till Konsumentverket.

Sammanfattningsvis bör marknadskontroll av tillverkare och importörer av kemiska produkter och varor bör utövas av centrala statliga myndigheter.

Det finns begränsningsregler för flera varugrupper som inne- håller farliga ämnen. Varuflödet ökar och företagens okunskap om innehållet av kemikalier i varorna är stor.

Det saknas en strategisk inriktning i tillsynen över att begräns- ningsregler som gäller farliga ämnen i varor följs.

2.7.2Marknadskontroll

Vad är marknadskontroll och vad skiljer den från annan tillsyn?

86TP DenPT engelska termen är market surveillance.

163

Kemikalietillsynen i ett sammanhang

SOU 2008:73

nadskontroll av varor avses med marknadskontroll en myndighets åtgärd för att säkerställa att en vara som gjorts tillgänglig på marknaden uppfyller gällande krav. Enligt förordningen utövar de myndigheter som anges i en bilaga till förordningen marknads- kontroll.

Marknadskontrollutredningen har i sitt betänkande Tillsyn för säkra varor (SOU 2004:57) definierat marknadskontroll som den kontroll som äger rum när en vara släpps på marknaden eller först tas i bruk och som innebär att en myndighet kan vidta åtgärder för att säkerställa att en vara uppfyller ställda krav. Enligt den utred- ningen utförs marknadskontrollen i två steg. Det första innebär myndighetens övervakning av marknaden, direkt genom inspektion eller indirekt med hjälp av olika informationskällor. I det andra steget ska de upptäckta problemen åtgärdas. Det kan ske genom frivillig rättelse från berörda företags sida eller genom tvingande myndighetsåtgärder.

Av Marknadskontrollutredningens betänkande framgår också att EG-direktiv på produktområdet oftast förutsätter att medlems- staterna utför marknadskontroll, dock utan att uttryckligen före- skriva om sådan kontroll. I det allmänna produktsäkerhets- direktivet finns emellertid en skyldighet att utöva marknads- kontroll. Även på icke harmoniserade områden finns tillsyn i form av marknadskontroll.

I definitionen av marknadskontroll ingår enligt Marknadskon- trollutredningen inte kontroll i konstruktions- och tillverknings- skedet och inte heller återkommande kontroll eller besiktning för att kontrollera om en produkt i användning fortfarande uppfyller regelverket trots förslitning. Kontroll av tillverkningssystem och näringslivets på frivillig väg genomförda kontroll kan minska behovet av marknadskontroll, men anses inte utgöra marknads- kontroll. Det allmänna produktsäkerhets- direktivet ställer ibland motsvarande krav på produkter som redan är i användning eller som säljs begagnade. Som exempel nämns kraven på återkallelse.

Marknadskontrollen skiljer sig enligt Marknadskontrollutred- ningen från annan tillsyn genom att det i princip är via stickprov på marknaden som myndigheterna kan kontrollera att varor uppfyller ställda krav inom de berörda regelområdena.

164

SOU 2008:73

Kemikalietillsynen i ett sammanhang

Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll (SWEDAC) lämnar följande information om marknadskontroll på sin webb- platsTPF87FPT:

Marknadskontroll syftar till att garantera säkerhet, hälsa och kon- sumentskydd. Avsikten är också att motverka snedvridning av konkurrens. Marknadskontroll innebär att ansvarig myndighet kontrollerar att produkter som gjorts tillgängliga på marknaden upp- fyller gällande lagstiftning. De ska också vara märkta och kontrollerade på föreskrivet sätt. Myndigheten ska vidta åtgärder mot tillverkare eller importörer vars produkter inte uppfyller ställda krav.

Marknadskontroll sker dels i form av planerade inspektioner, dels som reaktioner på klagomål från exempelvis allmänheten. Marknads- kontroll omfattar inte förhandskontroll, dvs. det sker ingen kontroll av produkter i konstruktions- eller tillverkningsskedet. Marknads- kontroll omfattar inte heller uppföljande kontroller när produkterna tagits i bruk.

På kosmetikaområdet finns en vägledning om marknadskontrollTPF88FPT. Av den framgår att marknadskontrollmyndigheterna bl.a. ska ta varuprov och analysera varuproverna för att kontrollera krav på innehållet i produkten; såväl kvalitativa och kvantitativa som i relation till riskbedömningen. Myndigheterna ska ha befogenhet, kompetens och resurser som krävs och ska regelbundet göra inspektioner i handelsledet och på industrianläggningar och lager.

EU-kommissionen har lämnat ett förslag till förordning om krav för ackreditering och marknadsövervakning i samband med saluföring av produkter, det s.k. varupaketet.TPF89FPT Förslaget har behandlats i EuropaparlamentetTPF90FPT. Ett beslut om förordning, tro- ligen i enlighet med Europaparlamentets ändringsförslag, förväntas inom kort.

Enligt förslaget till artikel 2.17 avses med marknadsövervakning

…den verksamhet som bedrivs och de åtgärder som vidtas av de offentliga myndigheterna för att se till att produkterna överens- stämmer med de rättsliga krav som fastställs i relevant gemenskapslag- stiftning om harmonisering och inte hotar hälsan, säkerheten eller andra aspekter av skyddet av allmänintresset.

87TP PT http://www.swedac.se/sdd/System.nsf/(GUIview)/index.html

88TP PT Guidance Document on Administrative Cooperation in the Area of Market Surveillance of Cosmetic Product, version of 01.06.2007.

89TP PT KOM(2007) 37 slutlig.

90TP PT Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 21 februari 2008, dok. P6_TA (2008)0061.

165

Kemikalietillsynen i ett sammanhang

SOU 2008:73

Av förslaget till bl.a. artikel 17.1 i förordningen framgår vilka åtgärder som ingår i marknadsövervakningen.

Marknadsövervakningsmyndigheterna ska göra lämpliga kontroller i tillräcklig omfattning av produkters egenskaper; detta ska ske genom dokumentkontroll och, där så är lämpligt, genom fysisk kontroll eller kontroll i laboratorium av ett ändamålsenligt urval. I samband med detta ska de beakta etablerade riskbedömningsprinciper samt klagomål och annan information….

Reglerna om marknadsövervakning ska tillämpas på produkter (ämnen, beredningar och andra varor) som omfattas av gemen- skapslagstiftning om harmonisering, i den mån gemenskaps- lagstiftningen inte innehåller särskilda bestämmelser med samma syfte.

Vi drar slutsatsen att i vart fall produkttillsyn som sker genom stickprov och annan form av tillsyn ute på marknaden för att kontrollera att produkter uppfyller lagstiftningens krav måste anses vara en form av marknadskontroll. Med produkter avses i det här sammanhanget både kemiska produkter och varor enligt 14 kap. miljöbalken. Vilken lagstiftning som innehåller kraven som ska kontrolleras och tillsynsbestämmelserna saknar betydelse för om det ska anses vara marknadskontroll eller inte. Det kan vara t.ex. miljöbalken, Reach eller lagen om explosiva och brandfarliga varor. Ett exempel på krav som nämns av Marknadskontrollutredningen är klassificering och märkning av kemiska produkter.

I fråga om import finns möjligheter för tullmyndigheterna att ingripa. De kan göra det på begäran av marknadskontroll- myndigheternaTPF91FPT, dvs. i Sverige de myndigheter som anges i mark- nadskontrollförordningen.

Konsumentverket är tillsynsmyndighet för den marknads- kontroll som utövas enligt produktsäkerhetslagen. En statlig myndighet som enligt någon annan författning har tillsyn över efterlevnaden av särskilda bestämmelser om produktsäkerhet i fråga om vissa varor, tjänster eller risker är tillsynsmyndighet även enligt produktsäkerhetslagen. Det innebär att t.ex. Kemikalieinspektionen i sin tillsyn av konsumentprodukter kan använda den lagens tillsyns- bestämmelser i den utsträckning det inte finns motsvarande verktyg i miljöbalken.

91TP PT EG-förordning 339/93 som kommer att ersättas av den tidigare nämnda EG-förordningen om ackreditering och marknadsövervakning.

166

SOU 2008:73

Kemikalietillsynen i ett sammanhang

När en nationell myndighet ingriper mot en vara som medför en allvarlig risk ska den enligt EU:s lagstiftning om allmän konsumentsäkerhet genast anmäla det till EU-kommissionen enligt det s.k. Rapex-systemet. Svenska tillsynsmyndigheter ska enligt förordningen (1993:1322) om informationsutbyte inom Europeiska samarbetsområdet i fråga om farliga konsumentvaror skicka en underrättelse till Konsumentverket för vidare befordran till kom- missionen av sådana anmälningar. Enligt den föreslagna EG-för- ordningen om marknadskontroll ska Rapex-systemet utvidgas till att omfatta även andra varor än konsumentprodukter.

Vilken organisation behövs för marknadskontroll?

Marknadskontrollutredningen förordade att Sveriges skulle behålla den organisation för marknadskontrollen som i huvudsak bygger på ansvar hos sektorsansvariga myndigheter.TPF92FPT Så blev också fallet. För att stärka samordningen mellan myndigheterna inrättades efter förslag från utredningen ett marknadskontrollråd där de myndig- heter som utövar marknadskontroll ingår.

Utredningen konstaterade också att det behövs marknads- kontroll på lokal nivå inom vissa produktområden. Det kan enligt utredningen röra sig om områden där distributionskanalerna är svåra att kontrollera, t.ex. leksaker eller begagnade varor som säljs på marknader, eller tillsyn enligt regelverk som omfattar i bruktagande. Ytterligare områden som nämndes är sådana där det finns ett klart intresse av en lokal kontroll, såsom för varor av explosiv natur. Utredningen menade också att det allmänna produktsäkerhetsdirektivet medför behov av åtgärder på lokal nivå när det gäller spårande av produkter eller raska ingripanden mot farliga varor.

Utredningen diskuterade olika alternativ till organisation Det framgår dock att utredningen ansåg att det inte är ett alternativ att helt lämna över marknadskontrollen på ett område till regional eller kommunal nivå. Utredningen pekade också på vissa aspekter som kan medföra svårigheter om marknadskontrollen på ett område delas upp på central nivå, länsnivå och kommunnivå. Bl.a. behöver nationella bedömningar göras av ingripande åtgärder som ska anmälas enligt Rapex. Sådana anmälningar måste också ske med mycket kort varsel. Vidare kan Tullverket bara lämna ut uppgifter

92TP PT SOU 2004:57, s. 146 ff.

167

Kemikalietillsynen i ett sammanhang

SOU 2008:73

till vissa utsedda myndigheter. Utredningen ansåg även att sektors- ansvariga myndigheter kan behöva ansvara för provning som medför höga kostnader.

Kommunal och regional marknadskontroll

I dag finns det ett kommunalt ansvar för produkttillsyn av all hantering av kemiska produkter, dvs. alla led i distributionskedjan utom införsel och utförsel. Vissa kommuner anser att det ansvaret också omfattar varor enligt 14 kap. miljöbalken. Vår bedömning är dock att tillsynen är begränsad till kemiska produkter (jfr avsnitt 2.5.6). För tillverkare och primärleverantörer som släpper ut pro- dukter på marknaden gäller ansvaret parallellt med centrala myn- digheter bl.a. Kemikalieinspektionen och Räddningsverket, medan kommunerna är ensamt ansvariga längre ner i kedjan.

Varuprov och provtagning av är i allmänhet mer kostsam för varor enligt 14 kap. miljöbalken än för kemiska produkter. För farliga kemiska produkter finns det dessutom krav på produkt- information, vilket gör att provtagning och analys inte lika ofta är motiverad som för varor som saknar sådan information.

2.7.3Kemikalieinspektionens tillsyn av farliga ämnen i varor

Begränsningsregler för varor

Tillsynen över farliga ämnen i varor som saluförs på den svenska marknaden bedrivs till största delen av KemikalieinspektionenTPF93FPT. Nedan följer en tabell över begränsningsregler som direkt gäller utsläppandet på marknaden av varorTPF94FPT och som faller under Kemi- kalieinspektionens tillsynsansvar.

93TP PT Varutillsyn som avser fysikalisk-kemiska egenskaper nämns nedan.

94TP PT Vi inte här tagit med sådana begränsningar som gäller användningen av ämnet eller beredningar av ämnet i varor utan att förbjuda utsläppandet på marknaden av den färdiga varan, se nedan angående begränsningar av användning.

168

SOU 2008:73 Kemikalietillsynen i ett sammanhang

	Varor		Ämnen		Lagstiftning
	Prydnadsföremål avsedda att		Vätskeformiga ämnen eller beredningar		Bilaga XVII till
	ge ljus- eller färgeffekter med		som anses som farliga enligt direktiv		95
	ge ljus- eller färgeffekter med		som anses som farliga enligt direktiv		ReachTPF FPT
	hjälp av olika faser, trolleri-		67/548/EEG och direktiv 1999/45/EG
	och skämtartiklar och spel och
	av färgämne i lampbränslen
	Varor som medvetet tillsatts		Asbestfibrer		Bilaga XVII till
	asbestfibrer				Reach
	Behandlat trä		Arsenikföreningar		Bilaga XVII till
					Reach
	Varor i vilka ämnet ingår		Monometyltetraklordifenyl- metan		Förordn.
			Monometyldiklordifenyl-metan		(2007:19) om
			Monometyldibromdifenyl- metan, DBBT		PCB m.m.
	Inlägg efter håltagning i öron		Nickel och dess föreningar		Bilaga XVII till
	m.m., smycken och andra varor				Reach
	som är avsedda att komma i
	direkt och långvarig kontakt
	med huden
	Behandlat trä		Kreosot, kreosotolja,		Bilaga XVII till
			tjärsyror, stenkolstjära m.m		Reach Info vid
					överlåtelse av
					trä: KIFS
					96
					1998:8TPF FPT
	Textilier och läderartiklar som		Vissa azofärgämnen		Bilaga XVII till
	kan komma i direkt kontakt				Reach
	med människors hud eller
	munhåla under längre tid
	Utsläppande av varor eller		Pentabromdifenyleter		Bilaga XVII till
	flamskyddade delar till dessa		Oktabromdifenyleter		Reach
	som innehåller ämnet i högre
	halt än 0,1 viktprocent
	Däck och slitbanor för		Polycykliska aromatiska kolväten		Bilaga XVII till
	regummering om de innehåller				Reach
	extender oils som överstiger
	gränsvärdena
	Leksaker och		Vissa ftalater		Bilaga XVII till
	barnavårdsartiklar som				Reach
	innehåller ftalater som över-
	stiger gränsvärdena
	Varor eller delar av dem som		Perfluoroktansulfonat (PFOS)		KIFS 1998:8
	innehåller PFOS som överstiger
	gränsvärdena

95		PT Gäller efter den 1 juni 2009. Fram till dess gäller direktiv 76/769/EEG, se avsnitt 6 nedan.
	TP
96		PT Kemikalieinspektionens föreskrifter (KIFS 1998:8) om kemiska		produkter och bio-
	TP			produkter och bio-

tekniska organismer.

169

Kemikalietillsynen i ett sammanhang SOU 2008:73

Varor	Ämnen	Lagstiftning
Mätinstrument	Kvicksilver	Delvis bilaga
		XVII till Reach
		SFS 1998:944
		KIFS 1998:8
Varor som färgats, stabiliserats	Kadmium och dess föreningar	SFS 1998:944
eller ytbehandlats med		KIFS 1998:8
kadmium
Elprodukter	Kadmium, kvicksilver, bly, sexvärt krom,	SFS 1998:944
	polybromerade bifenyler, polybromerade	KIFS 1998:8
	difenyletrar
Förpackningar och	Kadmium, kvicksilver, bly, sexvärt krom	SFS 1998:944
förpackningskomponenter		KIFS 1998:8
Ammunition	Bly	SFS 1998:944
Tändstickor	Vit eller gul fosfor	SFS 1998:944

Därutöver ingår det i Kemikalieinspektionens ansvar att utöva till- syn över att varor uppfyller kraven enligt miljöbalkens allmänna hänsynsregler. Det är dock svårt att ingripa mot varor som inte uppfyller de kraven eftersom ett sådant ingripande kan störa den fria rörligheten av varor och därför måste kunna motiveras EG- rättsligt.

Kemikalieinspektionens varutillsynTPF97FPT

Av de 356 inspektioner som startades under år 2007 avsåg cirka en fjärdedel kemiska ämnen i varor. Varutillsynen hade då ökat jäm- fört med tidigare år, bl.a. på grund av nya regler. Ett viktig förut- sättning för varutillsynen är ett XRF-instrument som köptes in under året. Det är ett analysinstrument som kan mäta vissa kemiska grundämnen i varor, t.ex. bly, kadmium och kvicksilver. XRF- instrumentet används främst för att snabbt kunna göra preliminära mätningar av många produkter.

Kemikalieinspektionen lämnade också fler varor till laboratorie- analys än vad som tidigare varit fallet, bl.a. för att bekräfta misstan- kar om ämnesinnehåll som XRF-intrumentet visat.

Ett projekt avsåg kontroll av att företagen följer reglerna om farliga ämnen i elektriska och elektroniska produkter. Bestämmel- serna grundas på direktiv 2002/96/EEG, det s.k. RoHS-direktivet.

97TP PT Faktauppgifter i det här avsnittet har vi hämtat från Kemikalieinspektionens årsberättelse om tillsynsverksamheten för år 2007.

170

SOU 2008:73

Kemikalietillsynen i ett sammanhang

Inspektionerna genomfördes inom ramen för ett Nordiskt sam- arbete som stöds av Nordiska Ministerrådets kemikaliegrupp. Projektet pågår även under innevarande år. Erfarenheterna har hittills visat att reglerna är väl kända och har fått stort genomslag. Kemikalieinspektionen anser att erfarenheterna från tillsynen och tillämpningen av reglerna kommer att vara mycket värdefulla för regelutvecklingen.

Ett annat tillsynsprojekt avsåg kontroller av ftalatinnehållet i badmadrasser. Det var en uppföljning av ett beslut om att förbjuda en importör att sälja en badmadrass som innehöll ftalaten DEHP. Vid kontrollen visade sig att samtliga importörer hade bytt ut DEHP mot mindre farliga ftalater.

Kemikalieinspektionen startade också ett projekt för att kart- lägga användningen av högfluorerade ämnen (t.ex. PFOS) i bl.a. skor och friluftskläder. Kemikalieinspektionen avser att uppmärk- samma leverantörerna på riskerna och informera om att de bör överväga alternativa lösningar. Det förväntas alltså inte leda fram till några beslut om förelägganden med krav på åtgärder.

Av de inspektioner som initierats av andra än Kemikalie- inspektionen finns exempel på smycken som innehåller bly, bly och kadmium i barnkritor och illaluktande plastleksaker. Antalet ären- den som rörde leksaker och illaluktande plastföremål ökade under året jämfört med tidigare år. Det finns ett mycket stort antal före- tag som sätter ut varor på marknaden och okunskapen om vilka farliga ämnen som finns i varorna är enligt Kemikalieinspektionen mycket bristfällig.

Det finns ingen samlad strategi för hur varutillsynen ska bedri- vas. Kemikalieinspektionen väljer dock ut företag för tillsyn enligt vissa grunder baserade på potential för riskminskning. En grund för urval är att det är fråga om nya regler.

Vi anser att det finns ett stort behov av att tillsynen över varor som saluförs på den svenska marknaden ökar i omfattning och bedrivs strategiskt för att komma åt problemen där de är som störst. Det saknas en sådan strategi i dag. En viktig del av tillsynen är att kontrollera genomslaget för nya regler. Det är dock viktigt för lagefterlevnaden att tillsynen också omfattar begränsningsregler som har funnits en längre tid.

171

Kemikalietillsynen i ett sammanhang

SOU 2008:73

Begränsningsregler för användning av farliga ämnen i varuproduktion

Med något undantag gäller de ovan angivna begränsningsreglerna även för användning i varuproduktion som sker i Sverige. Bilaga XVII till Reach innehåller dessutom ett antal regler som enbart riktar sig mot användningen av ämnen och inte utsläppandet på marknaden. Sådana regler är ibland processtekniskt inriktade.

Kemikalieinspektionen bedriver ingen strategisk tillsyn över att begränsningsregler som gäller användningen av farliga ämnen i varor följs vid produktion av varor i Sverige. Vi menar att den till- synen har nära anknytning till annan platsanknuten tillsyn.

2.8Nuvarande finansiering av tillsyn och prövning inom kemikalieområdet

Vi redogör här för de avgifter som berörs av vårt uppdrag samt hur tillsynen och prövningen inom kemikalieområdet är finansierad. Variationen är stor, allt från att myndigheten själv disponerar avgiftsintäkterna och i vissa fall även beslutar om avgiftens nivå till att avgiftsintäkterna betalas in på inkomsttitel och myndigheten får anslag för verksamhetens kostnader. Det förekommer också att tillsynen helt finansieras med skattemedel, utan att någon avgift betalas in på inkomsttitel. Avslutningsvis gör vi en samman- ställning över myndigheternas kostnader för tillsynen och pröv- ningen.

Hur de olika verksamheterna finansieras är uppdelat efter respektive myndighet. I beskrivningen är det inte myndighetens hela finansiering som vi förklara utan bara den offentligrättsliga verksamhet som myndigheten bedriver för prövning och tillsyn inom kemikalieområdet.

Miljöbalkens bestämmelser om avgifter för prövning och tillsyn finns i balkens 27 kap. Kapitlet innehåller ett bemyndigande för regeringen att meddela föreskrifter om avgift för myndigheters kostnader för prövning och tillsyn enligt miljöbalken samt för prövning och tillsyn med anledning av EG:s förordningar inom miljöbalkens område. Kommunfullmäktige får meddela föreskrifter om sådana avgifter när det gäller en kommunal myndighets verk- samhet.

172

SOU 2008:73

Kemikalietillsynen i ett sammanhang

2.8.1De totala kostnaderna och avgiftsintäkterna inom kemikalieområdet

Samhällets kostnader för kemikalietillsyn enligt miljöbalken är totalt ca 128 530 000 kronor enligt det nuvarande sättet att räkna. Av dessa står den kommunala tillsynen för en knapp tredjedel. Kostnaden för prövning av bekämpningsmedel och prövning av verksamma ämnen i bekämpningsmedel uppgår till 38 279 000 kronor.

Det allmännas totala kostnader för tillsyn och tillsynsvägledning m.m. inom kemikalieområdet 2007, tkr

Myndighet	Kostnader
Kemikalieinspektionen	69 494
Räddningsverket	2 250
Läkemedelsverket	7 536
Arbetsmiljöverket	800
Generalläkaren	450
Länsstyrelserna	7 500
Kommunerna	40 500

Totalt	128 530

Från Läkemedelsvekets årsredovisning för 2007 uppskattar vi deras kostnader till samma nivå som deras intäkter. Arbetsmiljöverkets verksamhet är helt anslagsfinansierad varför det saknas uppgifter om kostnader. Vi har därför uppskattat Arbetsmiljöverkets kostnader. Den redovisning som här gjorts utgår från de förhållanden som råder beträffande hur man bland annat ska se på Kemikalieinspektionens kostnadstäckning. Som vi tidigare har skrivit får vi anledning att återkomma senare i betänkandet med resonemang kring vad avgifterna vid Kemikalieinspektionen ska finansiera.

173

Kemikalietillsynen i ett sammanhang SOU 2008:73

De sammanlagda kostnaderna för prövningen av verksamma ämnen och bekämpningsmedel 2007, tkr

Myndighet	Kostnader
Kemikalieinspektionen
-Bekämpningsmedel	19 435
-SERP	15 511
Statens jordbruksverk	900
Livsmedelsverket*
-Bekämpningsmedel	1 600
-SERP	833

Totalt	38 279

* Detta är redovisningen för 2007, men som vi skriver i texten får Livsmedelsverket ytterligare 1 200 000 kronor under 2008 för att utföra resthaltbedömningar. Uppgifterna för Livsmedelsverket inom SERP är ett snitt av perioden 2004-2007.

2.8.2Kemikalieinspektionen

I förordningen (1998:942) om kemikalieavgifter m.m. finns det särskilda avgiftsbestämmelser för Kemikalieinspektionens prövning och tillsyn av kemiska produkter. Förordningen bemyndigar Kemikalieinspektionen att ta avgifter för såväl prövning och tillsyn av kemikalier som för bekämpningsmedel.

Avgifterna för kemikalier samt för bekämpningsmedel redovisas mot inkomsttitel på statsbudgeten och disponeras därmed inte av Kemikalieinspektionen. Dock disponerar Kemikalieinspektionen intäkterna inom det svenska rapportörsprogrammet (SERP). Det ekonomiska målet är full kostnadstäckning och innebär att kost- nader och intäkter ska gå jämt upp på några års sikt, och inte nödvändigtvis varje enskilt år. Det faktum att Kemikalie- inspektionen inte disponerar större delen av avgiftsintäkterna inne- bär inte att de undslipper skyldigheten att följa upp och kontrollera att det ekonomiska målet uppfylls.

Den nationella prövningen av bekämpningsmedel ska föregås av en EU-gemensam prövning av verksamma ämnen, vilket i Sverige är prövningen inom det svensk rapportörsprogrammet som går under namnet SERP. Den EU-gemensamma prövningen kan också utföras av en annan nations rapportör och är även då fullt giltig i Sverige och andra länder inom gemenskapen. Inom såväl den nationella prövningen av bekämpningsmedel som prövningen av

174

SOU 2008:73

Kemikalietillsynen i ett sammanhang

verksamma ämnen anlitar Kemikalieinspektionen andra myndig- heter för att utföra delar av arbetet där de själva saknar kompetens.

Kemikalieavgifterna för år 2007 uppgick till 66 090 000 kronor och bekämpningsmedelsavgifterna till 20 896 000 kronor. Avgifterna inom SERP uppgick samma år till 12 291 000 kronorTPF98FPT. Det sammantagna avgiftsuttaget på 99 277 000 kronor kan jämföras med de totala kostnaderna för Kemikalieinspektionens verksamhet som samma år uppgick till 190 505 000 kronor.

Det finns också avgifter för prövning av ärenden om förhands- anmälan och undantag från EG-förordningen om tvätt- och ren- göringsmedel. Därutöver tar Kemikalieinspektionen ut ansöknings- avgifter för hanteringen av vissa ärenden om genetiskt modifierade organismer och klorerade lösningsmedelTPF99FPT.

Tillsyn av allmänkemikalier

Den som yrkesmässigt tillverkar eller till Sverige för in minst ett ton av sådana kemiska produkter som ska anmälas till produkt- registret ska betala en årlig kemikalieavgift.

Avgiften baseras dels på kvantitet (årsavgift), dels på antal produkter (produktavgift). Årsavgiften tas ut i intervall enligt 2 § förordningen (1998:942) om kemikalieavgifter m.m. och varierar mellan 1 300 kronor och 75 000 kronor, enligt tabell nedan.

Intervall, årsavgift på kemikalier

	Kvantitet [ton]	Årsavgift [kr]
	1–4	1 300
	5–9	4 000
	10–49	8 000
	50–99	13 000
100-999		20 000
	1 000–4 999	30 000
	5 00–9 999	40 000
	10 000–49 999	50 000
	50 000–99 999	60 000
100 000-		75 000

98TP PT Prövningen inom SERP pågår normalt under flera år. Betalningen av avgifterna kan på begäran av de sökande företaget därför delas upp på flera tillfällen, men det är ändå troligt att de avgiftsintäkter som redovisas här delvis avser att täcka kostnader som ännu inte uppstått. 99TP PT Kemikalieinspektionens föreskrifter (KIFS 1998:8) om kemiska produkter och bio- tekniska organismer.

175

Kemikalietillsynen i ett sammanhang

SOU 2008:73

Produktavgiften beräknas enligt en formel där ett genomsnitts- värde fastställs beroende på antalet anmälningspliktiga produkter. Avgiften är lägst 998 kronor och saknar tak.

FormelU för beräkning av produktavgiften

startvärdeU – slutvärde + slutvärde k x n

Med n avses här antalet anmälningspliktiga produkter, k är en konstant med värdet 1,003, startvärdet och slutvärdet är 1 000 respektive 350 kronor.

Produktavgiften ska fastställas till ett genomsnittsvärde som är beror av antalet anmälningspliktiga produkter. För att den sammanlagda avgiften ska vara enkel att få fram, utan att behöva beräkna den enligt formeln, har Kemikalieinspektionen samman- ställt en tabell på sin hemsida.

Antal företag per antal produktintervall 2005

Antal produkter	Företag	Andel
1-2	499	28,6 %
3-4	261	15,0 %
5-9	320	18,3 %
10-24	307	17,6 %
25-49	160	9,2 %
50-99	99	5,7 %
100-249	61	3,5 %
250-	37	2,1 %
	1 744

Källa: Kemikalieinspektionen, produktregistret.

Under 2005 fanns det 1 744 företag registrerade som betalade avgift. Det stora flertalet företag hade endast ett fåtal produkter men 12 företag hade över 500 produkter i registret, 1 547 företag eller knappt 90 procent av företagen hade 50 produkter i registret.

176

SOU 2008:73 Kemikalietillsynen i ett sammanhang

Antal företag i kvantitetsintervall 2005

Intervall [ton]	Företag	Andel
1-4	307	17,6 %
5-9	147	8,4 %
10-49	382	21,9 %
50-99	158	9,1 %
100-999	346	19,8 %
1 000-4 999	156	8,9 %
5 000-9 999	73	4,2 %
10 000-49 999	104	6,0 %
50 000-99 999	22	1,3 %
100 000-	49	2,8 %
	1 744

Källa: Kemikalieinspektionen, produktregistret.

Under 2005 var det 1 340 företag eller drygt tre fjärdedelar av dem som hade anmält en kvantitet mellan 1 och 999 ton.

Kemikalieavgiften redovisar, enligt det nuvarande sättet att se på vad som ska ingå i beräkningsunderlaget, ett ackumulerat överskott på drygt 19 300 000 kronor. Det ackumulerade överskottet kan ses som en indikation på att avgiftsuttaget är för högt i förhållande till verksamhetens kostnaderna. Överskottet har dock minskat med nästan 2 600 000 kronor under de senaste tre åren. Med hänsyn till det senaste årets negativa resultat, -3 404 000 kronor, finns det just nu ingen anledning att sänka avgifterna. I och med att Kemikalie- inspektionen inte disponerar avgiftsintäkterna kommer de trots högre kostnader än avgiftsuttag inte automatiskt att få mindre resurser att röra sig med, eftersom de får anslag för att täcka kostnaderna.

Kemikalieinspektionen använde 2006 ca 8,5 årsarbeten för sin operativa tillsyn. Dessa avsåg produkttillsyn enligt 14 kap. miljö- balken. Kemikalieinspektionen förstärkte resurserna för operativ tillsyn 2007 med 3 nya tjänster och ett tillfälligt vikariat. De nya inspektörerna beräknas vara fullt operabla under 2008.

177

Kemikalietillsynen i ett sammanhang						SOU 2008:73
						100
	Kemikalieavgifternas intäkter och kostnader 2005-2007TPF FPT, tkr

	År	Ingående balans	Intäkt	Kostnad	Årets resultat	Utgående balans

2007			66 090	69 494	-3 404	19 340
2006			67 155	66 185	970
2005		21 929	65 845	66 000	-155

Källa: Kemikalieinspektionens årsredovisning 2007.

Vi återkommer senare i betänkandet och resonerar kring kemikalieavgiften och om de kostnader den avser att finansiera verkligen är kostnader för prövning och tillsyn enligt miljöbalken samt vilka kostnader som tillkommer i den framtida tillsynen. I avsnitt 5.2.1 redogör vi för vilka delar av Kemikalieinspektionens arbete med allmänkemikalier som kan finansieras med avgifter, samt vad som rimligen bör skattefinansieras.

Prövning av bekämpningsmedel

Den som ansöker om godkännande av ett kemiskt eller biologiskt bekämpningsmedel ska dels betala en ansökningsavgift dels en års- avgift för varje godkänd produkt. Det finns två typer av bekämp- ningsmedel, växtskyddsmedel och biocider. I avgiftssammanhang är det dock mer avgörande huruvida bekämpningsmedlet är biologiskt eller kemiskt som har den avgörande betydelsen för hur stort avgiftsuttaget kommer att bli. I dessa sammanhang är det också av stor betydelse om det biologiska bekämpningsmedlet består av mikro- eller makroorganismer.

Kemiska bekämpningsmedel

Enligt 6 § förordning (1998:942) om kemikalieavgifter m.m. ska avgift betalas för Kemikalieinspektionens prövning av kemiska bekämpningsmedel enligt nedan.

100TP PT Kemikalieinspektionens årsredovisning 2005-2007.

178

SOU 2008:73 Kemikalietillsynen i ett sammanhang

1.	Vid ansökan om godkännande,
	a) för varje produkt	10 000 kr
	b) för varje verksamt ämne som inte ingår i annan	30 000 kr
	godkänd produkt
2.	Vid ansökan om villkorsändring
	a) som avser namn, förpackningsstorlek eller icke	1 000 kr
	verksamt ämne
	b) i övrigt	5 000 kr
3.	Vid ansökan om fortsatt godkännande	6 000 kr
4.	Vid ansökan om undantag	3 000 kr

Dessutom ska en årsavgift betalas för varje godkänd produkt mot- svarande 2,6 procent av värdet på försäljningen av produkten året före det år avgiften avser.

Biologiska bekämpningsmedel

Enligt 7 § förordning (1998:942) om kemikalieavgifter m.m. ska avgift betalas för Kemikalieinspektionens prövning av biologiska bekämpningsmedel enligt nedan.

1. Ansökan om godkännande som avser
a) mikroorganismer
- för varje bekämpningsmedel	5 000 kr
- för varje verksam organism som inte ingår i annat	15 000 kr
godkänt bekämpningsmedel
b) genmodifierade organismer
- för varje verksam organism som inte ingår i annat	23 000 kr
godkänt bekämpningsmedel
c) nematoder, insekter, spindeldjur
- för varje bekämpningsmedel	3 000 kr
- för varje verksam organism som inte ingår i annat	8 000 kr
godkänt bekämpningsmedel

2.Ansökan om villkorsändring

- som avser bekämpningsmedlets namn eller 1 000 kr

förpackningsstorlek
- i övrigt	2 000 kr

179

Kemikalietillsynen i ett sammanhang SOU 2008:73

3.	Ansökan om fortsatt godkännande som avser
	a) mikroorganismer	3 000 kr
	b) genmodifierade mikroorganismer
	c) nematoder, insekter, spindeldjur	4 500 kr