Obligatorisk arbetslöshetsförsäkring

Delbetänkande av 2007 års utredning om obligatorisk arbetslöshetsförsäkring

Stockholm 2008

SOU 2008:54

SOU och Ds kan köpas från Fritzes kundtjänst. För remissutsändningar av SOU och Ds svarar Fritzes Offentliga Publikationer på uppdrag av Regeringskansliets förvaltningsavdelning.

Beställningsadress: Fritzes kundtjänst 106 47 Stockholm Orderfax: 08-690 91 91 Ordertel: 08-690 91 90

E-post: order.fritzes@nj.se Internet: www.fritzes.se

Svara på remiss. Hur och varför. Statsrådsberedningen, 2003.

– En liten broschyr som underlättar arbetet för den som skall svara på remiss. Broschyren är gratis och kan laddas ner eller beställas på http://www.regeringen.se/remiss

Tryckt av Edita Sverige AB

Stockholm 2008

ISBN 978-91-38-22988-0

ISSN 0375-250X

Till statsrådet och chefen för Arbetsmarknadsdepartementet

Genom beslut den 28 juni 2007 bemyndigade regeringen statsrådet Sven Otto Littorin att tillkalla en särskild utredare med uppgift att utreda en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring. Till särskild utredare förordnades samma dag Sören Öman, föreståndare för Stockholm Centre for Commercial Law vid Stockholms universi- tet.

Till experter förordnades, från och med den 10 oktober 2007, departementssekreteraren Johanna Dunér (Arbetsmarknads- departementet), departementssekreteraren Sofie Hellström Rückert (Finansdepartementet), rättssakkunniga Maria Ek Oldsjö (Arbetsmarknadsdepartementet), departementssekreteraren Jenny Oretun (Arbetsmarknadsdepartementet) och enhetschefen Uno Ströberg (Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen). Jenny Oretun entledigades från uppdraget den 7 november 2007 och från och med den dagen förordnades i stället som expert departements- sekreteraren Per Hollander (Arbetsmarknadsdepartementet). Sofie Hellström Rückert entledigades från uppdraget den 1 januari 2008 och från och med den dagen förordnades i stället som expert departementssekreteraren Jasmina Hopstadius (Finansdepartemen- tet). Till expert förordnades från och med den 1 april 2008 rätts- sakkunniga Ulrika Nydevik (Justitiedepartementet).

Utredaren har till utredningen knutit en referensgrupp med företrädare för berörda intressenter. I referensgruppen har verkat Pär Andersson (Svenskt Näringsliv), Lars-Gösta Andréen (Sveriges Kommuner och Landsting, SKL), Anders Edward (Saco), Samuel Engblom (Tjänstemännens Centralorganisation, TCO), Mats Essemyr (Tjänstemännens Centralorganisation, TCO), Anders Fogelberg (Företagarna), Gertrud Hedenström-Eriksson (Arbets- löshetskassornas samorganisation, SO), Jenny Lindblad (Lands- organisationen i Sverige, LO), Peter Schönefeld (Arbetslöshetskas-

sornas samorganisation, SO), Göran Söderlöf (Sveriges Kommuner och Landsting, SKL) och Roger Vilhelmsson (Arbetsgivarverket).

Till sekreterare förordnades, från och med den 9 juli 2007, kammarrättsassessorn Kerstin Claesson, från och med den 1 oktober 2007, kammarrättsassessorn Petra Ebbing och, från och med den 22 oktober 2007, revisionsdirektören Dan Ljungberg. Kerstin Claesson arbetade i utredningen till den 31 januari 2008. Departementssekreteraren Jenny Oretun förordnades som sekreterare i utredningen från och med den 12 februari 2008.

Utredningen har antagit namnet 2007 års utredning om obliga- torisk arbetslöshetsförsäkring.

Utredningen överlämnar härmed delbetänkandet Obligatorisk arbetslöshetsförsäkring (SOU 2008:54).

Stockholm och Sundsvall i maj 2008

Sören Öman

/Petra Ebbing

Dan Ljungberg

Jenny Oretun

Innehåll

Sammanfattning ................................................................		15
Författningsförslag .............................................................		19
1	Förslag till lag om ändring i lagen (1997:238) om
	arbetslöshetsförsäkring ........................................................	19
2	Förslag till lag om ändring i lagen (1997:239) om
	arbetslöshetskassor...............................................................	28
3	Förslag till lag om arbetslöshetsförsäkringsavgift..............	34
4	Förslag till lag om databasen hos Myndigheten för
	arbetslöshetsförsäkringsavgift .............................................	45
5	Förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen
	(2001:453).............................................................................	50
6	Förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100).....	51
7	Förslag till lag om ändring i lagen (1985:146) om
	avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter............	57
8	Förslag till lag om ändring i lagen (1993:891) om
	indrivning av statliga fordringar ..........................................	58
9	Förslag till lag om ändring i lagen (1971:289) om
	allmänna förvaltningsdomstolar ..........................................	59

10Förslag till lag om ändring i lagen (2008:206) om underrättelseskyldighet vid felaktiga utbetalningar

	från välfärdssystemen...........................................................	61
11	Förslag till förordning om ändring i förordningen
	(1997:835) om arbetslöshetsförsäkring ..............................	62
		5

Innehåll	SOU 2008:54
12	Förslag till förordning om ändring i förordningen
	(1997:836) om arbetslöshetskassor .....................................	66
13	Förslag till förordning om
	arbetslöshetsförsäkringsavgift .............................................	69
14	Förslag till förordning om databasen hos
	Myndigheten för arbetslöshetsförsäkringsavgift................	72

15Förslag till förordning om ändring i förordningen (2001:588) om behandling av uppgifter i Skatteverkets

	beskattningsverksamhet .......................................................	73
16	Förslag till förordning om ändring i
	sekretessförordningen (1980:657).......................................	74
1	Utredningsarbetet och delbetänkandet.......................	77
1.1	Utredningsarbetet.................................................................	77
1.2	Delbetänkandet.....................................................................	78
BAKGRUND ......................................................................		81
2	Historik ..................................................................	83
2.1	De äldsta arbetslöshetskassorna ..........................................	83

2.21934 års förordningar om erkända arbetslöshetskassor

och om statsbidrag................................................................

84

2.31973 års lagstiftning om arbetslöshetsförsäkring och om kontant arbetsmarknadsstöd för den som inte är

medlem i en arbetslöshetskassa............................................

85

2.4Överväganden om en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring och senare ändringar i

1973 års lagstiftning..............................................................

91

2.51997 års lagstiftning om arbetslöshetsförsäkring och

om arbetslöshetskassor ........................................................

97

6

SOU 2008:54 Innehåll

3	Arbetslöshetsförsäkringen och
	arbetslöshetskassorna ............................................		101
3.1	Inledning.............................................................................		101
3.2	Villkor för rätt till ersättning.............................................		102
	3.2.1	Allmänna villkor ...................................................	102
	3.2.2	Lämpligt arbete ....................................................	103
	3.2.3	Medlemsvillkor .....................................................	104
	3.2.4	Arbetsvillkor ........................................................	104
3.3	Ersättningen........................................................................		106
3.4	Företagares rätt till ersättning ...........................................		107
3.5	Bisyssla	................................................................................	108
3.6	Sanktioner och återbetalning.............................................		108
3.7	Arbetslöshetskassorna .......................................................		110
	3.7.1 ...............................................................	Inledning	110
	3.7.2 .........................................................	Medlemskap	114
	3.7.3 ......................................................	Medlemsavgift	119
	3.7.4 ......................	Avgifter till och bidrag från staten	119
	3.7.5	Den kompletterande arbetslöshetskassan –
	....................................	Arbetslöshetskassan Alfa	121
3.8	Finansieringen ....................av arbetslöshetsförsäkringen		122
3.9	Tillsyn..................................................................................		126
4	Internationella .............................................regler		127
4.1	Inledning.............................................................................		127
4.2	Europeiska ..................................................unionen (EU)		127
4.3	Norden................................................................................		129

7

Innehåll SOU 2008:54

4.4	Europakonventionen ..........................................................		130
	4.4.1	Konventionen och genomförandet i Sverige ......	130
	4.4.2	Målet Young, James och Webster .......................	131
	4.4.3	Målet Sigurjónsson...............................................	133
	4.4.4	Målet Gustafsson..................................................	135
	4.4.5	Målet AB Kurt Kellerman....................................	135
	4.4.6	Fallet Evaldsson....................................................	137
4.5	Internationella arbetsorganisationen (ILO) .....................		141
ÖVERVÄGANDEN OCH FÖRSLAG ......................................			143
5	Allmänna utgångspunkter .......................................		145
6	Huvuddragen i en obligatorisk
	arbetslöshetsförsäkring...........................................		151
6.1	Inledning .............................................................................		151
6.2	Den medlemsbaserade arbetslöshetsförsäkringen............		153
	6.2.1	Inledning...............................................................	153
	6.2.2	Medlemsvillkoret avskaffas..................................	153
	6.2.3	Grundförsäkringen avskaffas...............................	154
	6.2.4	Inträdesvillkoren mjukas upp ..............................	154
	6.2.5	Medlemsavgifterna måste krävas in.....................	155
6.3	Den kompletterande arbetslöshetsförsäkringen...............		156
	6.3.1	Inledning...............................................................	156
	6.3.2	Villkoren för ersättning .......................................	158
	6.3.3	Nivån på ersättningen ..........................................	159
	6.3.4	Administrationen av ersättningen .......................	159
	6.3.5	Avgiften till den kompletterande
		arbetslöshetsförsäkringen ....................................	159
	6.3.6	Uttaget av avgiften ...............................................	161
7	Villkoren för rätt till inkomstrelaterad ersättning........		163
7.1	Inledning och utgångspunkter...........................................		163
7.2	De allmänna villkoren behålls ............................................		165
7.3	Arbetsvillkoret behålls .......................................................		168

8

SOU 2008:54		Innehåll
7.4	Grundförsäkringen avskaffas.............................................	170
7.5	Medlemsvillkoret avskaffas................................................	171
7.6	Inträdesvillkoren mjukas upp ............................................	174
7.7	Ersättningen är oförändrad................................................	178
7.8	Ansökan om ersättning krävs ............................................	179
8	Administrationen av ersättningen ............................	181
8.1	Inledning.............................................................................	181
8.2	Den medlemsbaserade arbetslöshetsförsäkringen............	182
8.3	Den kompletterande arbetslöshetsförsäkringen ..............	182
9	Vilka ska betala avgift? ..........................................	187
9.1	Inledning.............................................................................	187

9.2Arbetsinkomster enligt reglerna om

	jobbskatteavdraget .............................................................		190
9.3	Avgiftsskyldighetens inträde .............................................		196
	9.3.1	Inledning...............................................................	196
	9.3.2	Utgångspunkter ...................................................	197
	9.3.3	Definitionen av arbetsinkomster ........................	199
	9.3.4	Nivån på arbetsinkomsterna................................	209
	9.3.5	Det första året är avgiftsfritt ...............................	211
	9.3.6	Avgiftsskyldighet vid arbetslöshetsersättning ...	212
	9.3.7	Återinträde av avgiftsskyldighet .........................	213
9.4	Avgiftsskyldighetens upphörande.....................................		213
	9.4.1	Inledning...............................................................	213
	9.4.2	Den som fyllt 66 år ..............................................	214

9.4.3Den som inte under de fem närmast

		föregående åren uppfyllt kriterierna för
		avgiftsskyldighetens inträde ................................	215
9.5	Undantag från avgiftsskyldigheten för ett avgiftsår.........		216
	9.5.1	Inledning...............................................................	217

9.5.2Den som är arbetsoförmögen under en längre

tid ..........................................................................	219
	9

Innehåll SOU 2008:54

	9.5.3	Den som kan försörja sig på förtida pension......	222
	9.5.4	Den som kan antas sakna betalningsförmåga .....	224
	9.5.5	Den som avlidit under avgiftsåret .......................	226
	9.5.6	Beslut om undantag i de fall det finns
		synnerliga skäl.......................................................	226
9.6	Försörjningsstöd för avgiften ............................................		227
10	Avgiftens storlek ....................................................		229
10.1	Inledning och utgångspunkter...........................................		229
10.2	Storleken .............................................................................		231
10.3	Avdrag från avgiften ...........................................................		236
	10.3.1	Inledning...............................................................	236
	10.3.2	Avdrag för medlemsavgifter ................................	237
	10.3.3	Avdrag vid arbetslöshet........................................	237
	10.3.4	Avdrag för den som fyllt 65 år.............................	240
11	Uppbörden av avgiften ...........................................		241
11.1	Inledning .............................................................................		241
11.2	Exempel på avgiftssystem ..................................................		242
	11.2.1	Skatteuppbördssystemet......................................	242
	11.2.2	Uttag av trafikförsäkringsavgift ..........................	247
	11.2.3	Uttag av TV-avgift ...............................................	250
11.3	En ny myndighet tillskapas ................................................		251

11.4Uppbörden av avgiften ska ske genom ett preliminärt

och ett slutligt förfarande...................................................	254
11.4.1 Inledning...............................................................	254

11.4.2Betalningsskyldighet för preliminär

	arbetslöshetsförsäkringsavgift .............................	255
11.4.3 Betalning av den preliminära avgiften .................		263
11.4.4	Fastställande av slutlig
	arbetslöshetsförsäkringsavgift .............................	267
11.4.5	Avstämning...........................................................	268
11.4.6	Omprövning och överklagande...........................	271
11.4.7 Tillsyn över uppbörden av avgiften.....................		272

10

SOU 2008:54 Innehåll

12	Informationshantering............................................		275
12.1	Inledning.............................................................................		275
12.2	Bakgrund.............................................................................		277
	12.2.1	Handlingsoffentlighet .........................................	277
	12.2.2	Sekretess ...............................................................	279
	12.2.3	Behandling av personuppgifter ...........................	281
	12.2.4	Skatteverket..........................................................	281
	12.2.5	Försäkringskassan................................................	286
	12.2.6	Arbetslöshetskassorna.........................................	289

12.3Skyldighet att elektroniskt lämna uppgifter till

	uppbördsmyndigheten .......................................................		292
	12.3.1 Bestämmelser om uppgiftsskyldighet behövs ....		292
	12.3.2 Bestämmelser om elektroniskt utlämnande .......		294
12.4	Sekretess hos uppbördsmyndigheten................................		298
	12.4.1	Sekretessen ...........................................................	298
	12.4.2	Undantag från registreringsskyldigheten ...........	300
12.5	Uppgiftsskyldighet för uppbördsmyndigheten................		301
	12.5.1	Alfa-kassan ...........................................................	301
	12.5.2	Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen ......	303
	12.5.3 Felaktig utbetalning från välfärdssystemen........		304
12.6	Offentlighet och sekretess hos Alfa-kassan .....................		306
	12.6.1	Offentligheten och sekretessen ..........................	306
	12.6.2	Undantag från registreringsskyldigheten ...........	308

12.7Behandling av personuppgifter hos

uppbördsmyndigheten .......................................................		308
12.7.1	Inledning...............................................................	308
12.7.2	Europakonventionen ...........................................	310
12.7.3	Europarådets dataskyddskonvention..................	310
12.7.4	EG-direktivet om personuppgifter .....................	312
12.7.5	Personuppgiftslagen.............................................	315
12.7.6	Särskilda registerförfattningar.............................	322

12.7.7Lagstiftning om databasen hos

uppbördsmyndigheten.........................................	323
12.7.8 Den registrerades inflytande ...............................	327

12.7.9Förhållandet till personuppgiftslagen och

annan lagstiftning.................................................	330
	11

Innehåll SOU 2008:54

	12.7.10	Personuppgiftsansvar ...........................................	335
	12.7.11 När personuppgifter får behandlas......................		336
	12.7.12 Behandling av personuppgifter av känslig
		natur ......................................................................	345
	12.7.13	Sökbegrepp ...........................................................	347
	12.7.14 Intern elektronisk tillgång till
		personuppgifter ....................................................	350
	12.7.15	Direktåtkomst och annat elektroniskt
		utlämnande av personuppgifter ...........................	353
	12.7.16 Överföring av personuppgifter till tredje land ...		361
	12.7.17	Rättelse och skadestånd .......................................	362
	12.7.18	Straff......................................................................	363
	12.7.19	Gallring .................................................................	364
13	Förslagens förenlighet med internationella
	överenskommelser .................................................		371
13.1	Inledning .............................................................................		371
13.2	EG-förordningen 1408/71 .................................................		372
13.3	Den nordiska konventionen om social trygghet ..............		378
13.4	Europakonventionen ..........................................................		379

13.5ILO-konventionen nr 168 om främjande av

	sysselsättning och skydd vid arbetslöshet.........................	380
14	Ikraftträdande och övergångsbestämmelser ..............	383
14.1	Ikraftträdande .....................................................................	383
14.2	Övergångsbestämmelser.....................................................	384
15	Konsekvenserna av förslagen...................................	387
15.1	Inledning .............................................................................	387
15.2	Ekonomiska konsekvenser.................................................	390
	15.2.1 Direkta ekonomiska konsekvenser .....................	390
	15.2.2 Dynamiska effekter som kan uppkomma...........	402
	15.2.3 Sammanfattande bedömning av förslagens
	ekonomiska konsekvenser ...................................	404

12

SOU 2008:54	Innehåll
15.3 Beskrivning av de avgiftsskyldiga ......................................	406
15.3.1 Inledning...............................................................	406
15.3.2 Två tredjedelar är män .........................................	406

15.3.3De yngsta på arbetsmarknaden är

överrepresenterade...............................................

407

15.3.4De äldsta på arbetsmarknaden är

		överrepresenterade...............................................	409
	15.3.5	Höginkomsttagare är överrepresenterade ..........	410
	15.3.6	Personer med relativt låga inkomster är
		överrepresenterade...............................................	411
	15.3.7	Inkomstförhållandena är relativt stabila .............	412
	15.3.8	Företagare är kraftigt överrepresenterade ..........	413
	15.3.9	Födelselandet kan ha betydelse...........................	414
	15.3.10	De avgiftsskyldiga arbetar i delvis andra
		branscher ..............................................................	415
15.4	Fördelningseffekter............................................................		416
15.5	Belysning av effekter i övrigt.............................................		417
	15.5.1	Inledning...............................................................	417
	15.5.2	Effekter för arbetsmarknaden .............................	417
	15.5.3	Effekter för arbetslöshetskassorna .....................	423
	15.5.4	Effekter för arbetsmarknadens parter ................	427
16	Författningskommentarer .......................................		431

16.1Förslaget till lag om ändring i lagen (1997:238) om

arbetslöshetsförsäkring ......................................................

431

16.2Förslaget till lag om ändring i lagen (1997:239) om

arbetslöshetskassor.............................................................	435
16.3 Förslaget till lag om arbetslöshetsförsäkringsavgift.........	441

16.4Förslaget till lag om databasen hos Myndigheten för

arbetslöshetsförsäkringsavgift ...........................................

457

16.5Förslaget till lag om ändring i socialtjänstlagen

(2001:543)...........................................................................

473

16.6Förslaget till lag om ändring i sekretesslagen

(1980:100)...........................................................................

473

13

Innehåll

SOU 2008:54

16.7Förslaget till lag om ändring i lagen (1985:146) om

avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter ..........

475

16.8Förslaget till lag om ändring i lagen (1993:891) om

indrivning av statliga fordringar.........................................

475

16.9Förslaget till lag om ändring i lagen (1971:289) om

allmänna förvaltningsdomstolar ........................................

475

16.10Förslaget till lag om ändring i lagen (2008:206) om underrättelseskyldighet vid felaktiga utbetalningar

	från välfärdssystemen .........................................................	476
16.11	Förslaget till förordning om ändring i förordningen
	(1997:835) om arbetslöshetsförsäkring.............................	476
16.12	Förslaget till förordning om ändring i förordningen
	(1997:836) om arbetslöshetskassor ...................................	477
16.13	Förslaget till förordning om
	arbetslöshetsförsäkringsavgift ...........................................	479
16.14	Förslaget till förordning om databasen hos
	Myndigheten för arbetslöshetsförsäkringsavgift..............	481

16.15Förslaget till förordning om ändring i förordningen (2001:588) om behandling av uppgifter i Skatteverkets

beskattningsverksamhet .....................................................		481
16.16 Förslaget till förordning om ändring i
sekretessförordningen (1980:657).....................................		482
Bilagor
Bilaga 1	Utredningsdirektiv ...........................................................	483
Bilaga 2	Tilläggsdirektiv .................................................................	491
Bilaga 3	Författningsförslag om uppbördsmyndigheten ska
	betala ut ersättning ..........................................................	495

14

Sammanfattning

Mitt uppdrag är att föreslå hur arbetslöshetsförsäkringen ska omformas till en obligatorisk försäkring som vid arbetslöshet ger alla som uppfyllt ett arbetsvillkor en inkomstrelaterad ersättning. En utgångspunkt har varit att de personer som är medlem i en arbetslöshetskassa och i den nuvarande medlemsbaserade arbets- löshetsförsäkringen redan har rätt till sådan ersättning ska beröras så lite som möjligt av förslagen. Det som krävs för att göra arbetslöshetsförsäkringen obligatorisk är därför en kompletterande arbetslöshetsförsäkring för de personer som inte är medlem i en arbetslöshetskassa. Dessa personer har i dag vid förlorat heltidsar- bete bara rätt till ett lågt grundbelopp på 320 kr per dag i stället för inkomstrelaterad ersättning med upp till 680 kr per dag.

Jag lämnar i detta delbetänkande i huvudsak följande förslag till en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring som med vissa övergångs- bestämmelser kan börja gälla från och med den 1 januari 2010.

Förmånerna i den obligatoriska arbetslöshetsförsäkringen

Villkoren för att få inkomstrelaterad ersättning ska i den obligato- riska arbetslöshetsförsäkringen gälla lika för alla oavsett om den arbetslöse är eller inte är medlem i en arbetslöshetskassa. Som i dag får vid arbetslöshet medlemmar vända sig till sin arbetslöshetskassa och icke medlemmar till Alfa-kassan, som betalar ut ersättningen. Grundförsäkringen avskaffas, men den som haft låga arbets- inkomster ska liksom hittills få inkomstrelaterad ersättning med ett minimibelopp som motsvarar det nuvarande grundbeloppet.

Villkoren för att få ersättning är med ett par förbättringar oför- ändrade. För det första slopas för personer som är medlem i en arbetslöshetskassa det s.k. medlemsvillkoret med krav på att betala medlemsavgifter i minst tolv månader innan arbetslöshetsersätt- ning kan betalas. Den förbättringen gör att nyblivna medlemmar, som blir arbetslösa, snabbare än i dag kan få ersättning om de under sex månader har uppfyllt ett arbetsvillkor. För det andra blir det

15

Sammanfattning

SOU 2008:54

lättare att gå med i en arbetslöshetskassa. Den s.k. 17-timmars- regeln med krav på att den som vill bli medlem först måste ha arbetat en viss minsta tid slopas så att det räcker att personen arbetar när han eller hon ansöker om att bli medlem. Även en arbetslös eller någon som annars inte arbetar ska kunna bli medlem i den arbetslöshetskassa inom vars område han eller hon senast arbetat, om han eller hon inte tidigare är med i någon arbetslös- hetskassa. För att inte arbetslöshetskassorna ska drabbas ekono- miskt av förändringarna görs det en följdändring i sättet att beräkna kassornas avgifter till staten.

Avgifterna för den obligatoriska arbetslöshetsförsäkringen

Medlemmarna i arbetslöshetskassorna bidrar precis som i dag till försäkringen genom att betala medlemsavgifter till sina arbetslös- hetskassor, som kassorna sedan delvis använder för att betala avgifter till staten. Övriga personer som omfattas av försäkringen bidrar genom att betala en statlig avgift – en arbetslöshetsförsäk- ringsavgift – till en nyinrättad uppbördsmyndighet, Myndigheten för arbetslöshetsförsäkringsavgift. Precis som medlemsavgiften ska den statliga avgiften kunna ge rätt till försörjningsstöd från socialnämnden om man inte kan betala den på något annat sätt.

Vilka ska betala statlig avgift?

Den som under ett kalenderår haft arbetsinkomster enligt defini- tionen för jobbskatteavdraget på mer än 2,7 prisbasbelopp (110 700 kr för 2008) blir avgiftsskyldig. Den personen får antas ha uppfyllt ett arbetsvillkor som gör att personen fått arbetsinkomster att försäkra. Det första året man når upp till den inkomsten är dock avgiftsfritt. För åren därefter ska i princip avgift betalas till 65 års ålder. Avgiftsskyldigheten upphör dock för den som före 65 års ålder mera varaktigt lämnat arbetsmarknaden och inte under de fem närmast föregående åren nått upp till den inkomsten eller fått arbetslöshetsersättning. Femårsgränsen motsvarar vad som gäller enligt reglerna om s.k. överhoppningsbar tid som innebär att man under längst fem år kan behålla sin rätt enligt försäkringen utan att behöva stå till arbetsmarknadens förfogande. Den som någon gång under ett år får arbetslöshetsersättning utan att dessförinnan ha

16

SOU 2008:54

Sammanfattning

blivit avgiftsskyldig blir genast avgiftsskyldig och får för det året betala halv arbetslöshetsförsäkringsavgift.

I vissa fall slipper man betala avgift för ett år. Det gäller för det första den som är så arbetsoförmögen att han eller hon får mer än halv sjukersättning eller hel eller tre fjärdedels aktivitetsersättning. För det andra slipper den betala avgift som inte under året haft intäkter – räknat som summan av överskotten i inkomstslagen tjänst och näringsverksamhet vid beskattningen – som överstiger 1,5 prisbasbelopp (61 500 kr för 2008). För det tredje slipper den betala avgift som under året fått så mycket i pension (för närvaran- de 176 800 kr) att det kan antas att han eller hon inte skulle ha rätt till någon ersättning vid arbetslöshet.

Uppbördsmyndigheten ska vid synnerliga skäl på ansökan kun- na besluta om avgiftsbefrielse även i andra fall.

Hur stor är den statliga avgiften?

Arbetslöshetsförsäkringsavgiften motsvarar den högsta gällande medlemsavgiften i någon arbetslöshetskassa den 1 december året innan. För 2008 skulle den statliga avgiften ha varit 5 196 kr (motsvarande 433 kr i månaden).

Eftersom medlemmar i en arbetslöshetskassa inte ska betala statlig avgift, görs det helt avdrag från avgiften för medlemmar så att dessa inte alls berörs av avgiften så länge de kvarstår som medlemmar.

Liksom medlemsavgiften är lägre för arbetslösa medlemmar, görs det en nedsättning av den statliga avgiften med 300 kr i månaden för den som är arbetslös. Alfa-kassan ska bedöma om den som inte är medlem i en arbetslöshetskassa är arbetslös.

Hur ska den statliga avgiften betalas?

Uppbördsmyndigheten sänder ut beslut om preliminär avgift att betalas per månad tillsammans med betalningsinstruktioner till de personer som kan antas vara skyldiga att betala statlig avgift. Skulle beslutet om preliminär avgift visa sig vara felaktigt eller förhållan- dena ändra sig, kan uppbördsmyndigheten självmant eller på begäran ompröva och ändra beslutet. Syftet är att de preliminära månadsavgifterna sammanlagt ska uppgå till det man slutligt ska

17

Sammanfattning

SOU 2008:54

betala för året. Den slutliga avgiften kan uppbördsmyndigheten dock inte fastställa förrän Skatteverket har fattat taxeringsbeslut för det aktuella året, dvs. under året därefter eller något senare. Har man betalat för mycket, får man tillbaka pengar. Har för lite betalats, ska restbeloppet betalas in. Det är möjligt för uppbörds- myndigheten att efter ansökan gå med på anstånd med att betala.

Den som inte betalar i tid får en påminnelse av uppbördsmyn- digheten, vilket kostar 75 kr i påminnelseavgift. Betalar man inte efter en påminnelse, blir det en tilläggsavgift på 40 procent av det som skulle ha betalats. Finns det särskilda skäl, kan uppbördsmyn- digheten självmant eller efter ansökan ta bort eller reducera påminnelse- och tilläggsavgiften. När skulden motsvarar minst obetalda avgifter under ett kvartal, kan uppbördsmyndigheten lämna skulden för indrivning till Kronofogdemyndigheten.

Det finns möjligheter för den som är missnöjd att överklaga uppbördsmyndighetens beslut till länsrätten.

För att kunna besluta om den statliga avgiften behöver upp- bördsmyndigheten i elektronisk form personlig information om bl.a. inkomster, arbetslöshet och medlemskap i en arbetslöshets- kassa från Skatteverket, Försäkringskassan och arbetslöshetskas- sorna. Nödvändiga bestämmelser om uppgiftsskyldighet för dessa instanser införs. För att skydda den känsliga informationen hos uppbördsmyndigheten och den personliga integriteten införs det sekretessbestämmelser och bestämmelser om myndighetens behandling av personuppgifter.

Konsekvenserna av den obligatoriska arbetslöshetsförsäkringen

Den obligatoriska arbetslöshetsförsäkringen bedöms leda till att arbetslöshetskassorna får många fler medlemmar. Vid nuvarande låga arbetslöshetsnivå bedöms statens intäkter kraftigt överstiga kostnaderna. Övriga konsekvenser bedöms vara begränsade.

Under förutsättning att antalet medlemmar i arbetslöshetskas- sorna återgår till vad det varit under lång tid före 2007 bedöms cirka 500 000 personer i princip bli skyldiga att betala statlig avgift. Uppskattningsvis 250 000 avgiftsskyldiga slipper dock betala statlig avgift på grund av undantagsreglerna. Det är förhållandevis fler män och företagare som får del av de utökade förmånerna vid arbetslöshet och som får betala statlig avgift.

18

Författningsförslag

1 Förslag till

lag om ändring i lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1997:238) om arbets- löshetsförsäkringTPF1FPT

dels att 6–8 och 24 §§ samt rubrikerna närmast före 6, 7, 24, 25 och 32 §§ ska upphöra att gälla,

dels att 4, 10, 12, 13 a, 15, 25 27 a, 30, 30 a, 32, 39 och 48 c §§ samt rubriken närmast före 4 § ska ha följande lydelse,

dels att rubriken närmast före 20 § ska sättas närmast före 19 §, dels att det i lagen ska införas en ny paragraf, 19 §, av följande

lydelse.

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
Grundförsäkring och	Inkomstbortfallsförsäkring
inkomstbortfallsförsäkring
4 §
Arbetslöshetsförsäkringen	Arbetslöshetsförsäkringen är
består av en grundförsäkring och	en inkomstbortfallsförsäkring.
en inkomstbortfallsförsäkring.

10 §TPF2FPT

Ersättning enligt denna lag lämnas inte i följande fall.

1. Ersättning lämnas inte till personer som deltar i utbildning.

1 TP PT Senaste lydelse av

6 § 1998:1783

7 § 2006:1546.

2 TP PT Senaste lydelse 2005:1197.

19

Författningsförslag

SOU 2008:54

2. Ersättning lämnas inte till personer som är permitterade utan

lön.

3. Ersättning lämnas inte till personer som är tjänstlediga utan

lön.

4. Ersättning enligt grundför- säkringen lämnas inte till personer som enligt 37 § första stycket 2 lagen (1997:239) om arbetslöshetskassor har uteslu- tits från medlemskap under en tid av ett år från uteslutningen.

Om det finns särskilda skäl får regeringen eller den myndig- het som regeringen bestämmer, med avvikelse från vad som anges i punkterna 1–3, meddela föreskrifter om att ersättning får lämnas till personer som deltar i utbildning eller är permitterade eller tjänstlediga utan lön samt om de villkor för rätt till ersätt- ning som i sådana fall skall gälla.

4. Ersättning lämnas inte till personer som enligt 37 § första stycket 2 lagen (1997:239) om arbetslöshetskassor har uteslu- tits från medlemskap under en tid av ett år från uteslutningen.

Om det finns särskilda skäl får regeringen eller den myndig- het som regeringen bestämmer, med avvikelse från vad som anges i punkterna 1–3, meddela föreskrifter om att ersättning får lämnas till personer som deltar i utbildning eller är permitterade eller tjänstlediga utan lön samt om de villkor för rätt till ersätt- ning som i sådana fall ska gälla.

12 §TPF3FPT

Rätt till ersättning vid arbetslöshet har sökande som under en ramtid av tolv månader omedelbart före arbetslöshetens inträde

1. haft förvärvsarbete i minst 6 månader och utfört arbetet under minst 80 timmar per kalendermånad, eller

2. haft förvärvsarbete i minst 480 timmar under en samman- hängande tid av 6 kalendermånader och utfört arbetet under minst 50 timmar under var och en av dessa månader (arbetsvillkor).

3 TP PT Senaste lydelse 2006:1546. Ändringen innebär att andra stycket upphävs.

20

SOU 2008:54

Författningsförslag

För att ha rätt till en inkomst- relaterad ersättning skall den sökande ha uppfyllt arbetsvillko- ret efter det senaste inträdet i arbetslöshetskassan. En sökande som omedelbart före inträdet har varit medlem i en annan sådan kassa får för att uppfylla arbets- villkoret tillgodoräkna sig tid i den kassan.

13 a §TPF4FPT

I den mån det behövs för att uppfylla arbetsvillkoret jämställs med förvärvsarbete även tid då den sökande har fullgjort tjänstgö- ring enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt eller fått föräldrapenningförmån enligt lagen (1962:381) om allmän försäk- ring, dock tillsammans under högst två kalendermånader.

	Vid tillämpning, i fall som			Vid tillämpning, i fall som
avses i första stycket, av 12 §				avses i första stycket, av 12 § 2
första stycket 2 skall minst 330 av				ska minst 330 av de där angivna
de	där angivna 480 timmarna			480 timmarna avse förvärvsarbe-
avse förvärvsarbete under minst				te under minst 4 kalendermåna-
4 kalendermånader som har ut-				der som har utförts med minst
förts med minst 50 timmar under				50 timmar under var och en av
var och en av dessa månader.				dessa månader. Under var och
Under var och en av de återstå-				en av de återstående högst 2 måna-
ende högst		2 månaderna	skall	derna ska sökanden ha utfört
sökanden ha utfört förvärvsarbe-				förvärvsarbete, fullgjort tjänst-
te,	fullgjort	tjänstgöring	enligt	göring enligt lagen (1994:1809)
lagen (1994:1809) om totalför-				om totalförsvarsplikt eller fått
svarsplikt eller fått föräldrapen-				föräldrapenningförmån enligt lagen
ningförmån enligt lagen (1962:381)				(1962:381) om allmän försäk-
om allmän försäkring under tid				ring under tid som motsvarar
som motsvarar minst 50 timmar.				minst 50 timmar.

4 TP PT Senaste lydelse 2006:1546.

21

Författningsförslag SOU 2008:54

15 §
Tid då förvärvsarbete har	Tid då förvärvsarbete		har
utförts får inte räknas mer än en	utförts får inte räknas mer än en
gång för att uppfylla arbetsvill-	gång för att uppfylla arbetsvill-
koret. Förvärvsarbete som an-	koret.
vänts för att uppfylla villkoret för
dagpenning i form av grund-
belopp får dock senare räknas
med för att uppfylla villkoret för
den inkomstrelaterade ersättning-
en, om arbetet utförts efter det
senaste inträdet i kassan.
	5
	19 §TPF FPT
	Ersättning enligt arbetslöshets-
	försäkringen lämnas i form av
	dagpenning.
	6
25 §TPF FPT		lämnas med ett
Ersättning enligt inkomstbort-	Dagpenning
fallsförsäkringen lämnas med ett	belopp per dag som är baserat på
belopp per dag som är baserat på	tidigare förvärvsinkomster.
tidigare förvärvsinkomster (dag-
penning i form av inkomstrelate-
rad ersättning).
Dagpenning i form av in-	Dagpenning	lämnas	med
komstrelaterad ersättning lämnas	högst det belopp som regering-
med högst det belopp som rege-	en fastställer.
ringen fastställer och lägst det
belopp som bestäms enligt 24 §
andra stycket, om inte annat föl-

jer av denna lag.

Dagpenning lämnas med lägst det belopp som regeringen fast- ställer, om inte annat följer av denna lag.

5 TP PT Tidigare 19 § upphävd genom 2006:1546.

6 TP PT Senaste lydelse 2006:1546.

22

SOU 2008:54			Författningsförslag
			7
		26 §TPF FPT
Om inte annat följer av 25 §			Om inte annat följer av 25 §,
andra stycket,	27 §, 27 a § eller		27 §, 27 a § eller 30 §, lämnas
30 §, lämnas dagpenning med ett			dagpenning med ett belopp som
belopp som motsvarar följande			motsvarar följande procentsat-
procentsatser	av den	sökandes	ser av den sökandes dagsför-
dagsförtjänst	under	normalar-	tjänst under normalarbetstiden.
betstiden.

– 80 procent under de första 200 dagarna av ersättningsperioden,

och

– 70 procent under resten av ersättningsperioden.

När det bestäms med vilken procentsats ersättning skall lämnas skall dag då en sökande fått aktivitetsstöd enligt förord- ningen (1996:1100) om aktivi- tetsstöd jämställas med ersätt- ningsdag enligt denna lag. Där- vid beaktas inte dagar före den 1 januari 2007.

När det bestäms med vilken procentsats ersättning ska lämnas ska dag då en sökande fått aktivitetsstöd enligt förord- ningen (1996:1100) om aktivi- tetsstöd jämställas med ersätt- ningsdag enligt denna lag. Där- vid beaktas inte dagar före den 1 januari 2007.

	8
27 §TPF FPT
Dagpenning till sökande som	Dagpenning till sökande som
har tillerkänts allmän ålderspen-	har tillerkänts allmän ålderspen-
sion eller annan pension som	sion eller annan pension som
lämnas på grund av förvärvsar-	lämnas på grund av förvärvsar-
bete, lämnas med 65 procent av	bete, lämnas med 65 procent av
den sökandes dagsförtjänst under	den sökandes dagsförtjänst under
normalarbetstiden med den be-	normalarbetstiden med den be-
gränsning som följer av 25 §	gränsning som följer av 25 §.
andra stycket.

7 TP PT Senaste lydelse 2007:393.

8 TP PT Senaste lydelse 2002:205.

23

Författningsförslag

SOU 2008:54

9

27 a §TPF FPT

Till en sökande som under

Till en sökande som under

ersättningsperioden

på

nytt

ersättningsperioden

på

nytt

uppfyllt

arbetsvillkoret

och för

uppfyllt

arbetsvillkoret

och

för

vilken

ersättning lämnas under

vilken

ersättning lämnas under

ytterligare

en

ersättningsperiod

ytterligare

en

ersättningsperiod

skall, om det är till förmån för

ska, om det är till förmån för

honom eller henne, dagpenning

honom eller henne, dagpenning

lämnas med ett belopp som

lämnas med ett belopp som

motsvarar

65 procent

av

den

motsvarar

65 procent

av

den

dagsförtjänst som låg till grund

dagsförtjänst som låg till grund

för ersättningen

under

den

för ersättningen

under

den

närmast föregående ersättnings-

närmast föregående ersättnings-

perioden.

Beloppet

skall

vara

perioden. Beloppet ska vara lägst

lägst det belopp som bestäms

det belopp som bestäms enligt

enligt 24 § andra stycket.

25 § tredje stycket.

Det som sägs i första stycket får tillämpas för högst två ersätt-

ningsperioder som följer direkt efter varandra.

10

30 §TPF FPT

Till en sökande som lämnat

Till en sökande som lämnat

jobb-

och

utvecklingsgarantin

jobb-

och

utvecklingsgarantin

får, om det är förmånligare, dag-

får, om det är förmånligare, dag-

penning lämnas med ett belopp

penning lämnas med ett belopp

som motsvarar vad som senast

som motsvarar vad som senast

lämnades i aktivitetsstöd under

lämnades i aktivitetsstöd under

deltagandet i jobb- och utveck-

deltagandet i jobb- och utveck-

lingsgarantin.

Beloppet

skall

lingsgarantin. Beloppet ska dock

dock lägst vara det som bestäms

lägst vara det som bestäms

enligt

24 §

andra stycket,

om

enligt

25 §

tredje

stycket,

om

ansökan

om

ersättning

sker

ansökan

om

ersättning

sker

inom 12 månader från tidpunk-

inom 12 månader från tidpunk-

ten när sökanden lämnade jobb-

ten när sökanden lämnade jobb-

och utvecklingsgarantin.

och utvecklingsgarantin.

Det som sägs i första stycket får tillämpas högst två gånger för en sökande.

9 TP PT Senaste lydelse 2007:393.

10 TP PT Senaste lydelse 2007:393.

24

SOU 2008:54											Författningsförslag
					11
				30 a §TPF FPT
Till en sökande som lämnat					Till en sökande som lämnat
jobbgarantin för ungdomar får,					jobbgarantin för ungdomar får,
om det är förmånligare, dagpen-					om det är förmånligare, dagpen-
ning lämnas med ett belopp som					ning lämnas med ett belopp som
motsvarar vad som senast läm-					motsvarar vad som senast läm-
nades i ersättning under delta-					nades i ersättning under delta-
gandet i jobbgarantin för ung-					gandet i jobbgarantin för ung-
domar. Beloppet skall lägst vara					domar. Beloppet ska lägst vara
det	som	bestäms	enligt	24 §	det	som	bestäms		enligt		25 §
andra stycket, om ansökan om					tredje stycket, om ansökan om
ersättning		sker inom 12 måna-			ersättning		sker inom			12 måna-
der från tidpunkten när sökan-					der från tidpunkten när sökan-
den	lämnade jobbgarantin			för	den	lämnade		jobbgarantin			för
ungdomar.					ungdomar.
Det som sägs i första stycket får tillämpas högst två gånger för
en sökande.
				32 §
Dagpenning i form av in-					Dagpenning			enligt	27 §		ska
komstrelaterad ersättning enligt					minskas med 1/260 av årspen-
27 § skall minskas med 1/260 av					sionen.
årspensionen. Motsvarande				av-
drag skall göras på dagpenning i
form av grundbelopp, om den
sökande tillerkänts			ålderspension
eller annan pension på sätt som
anges i 27 §.
					12
				39 §TPF FPT
Är någon arbetslös under del					Är någon arbetslös under del
av vecka i andra fall än som					av vecka i andra fall än som
avses i 38 §, lämnas ersättning					avses i 38 §, lämnas ersättning
med det antal dagpenningbelopp					med det antal dagpenningbelopp
per vecka som svarar mot den					per vecka som svarar mot den
arbetslöshet som			skall ersättas		arbetslöshet			som ska		ersättas
enligt den av regeringen fast-					enligt den av regeringen fast-
ställda omräkningstabellen.					ställda omräkningstabellen.

11 TP PT Senaste lydelse 2007:810.

12 TP PT Senaste lydelse 2007:393.

25

Försäkringskassan och Cen- trala studiestödsnämnden ska till en arbetslöshetskassa lämna de uppgifter om förmån, ersättning eller annat stöd åt enskild som har betydelse för tillämpningen av denna lag.

Försäkringskassan ska till en arbetslöshetskassa även lämna

Författningsförslag SOU 2008:54

Vid sådan beräkning av arbetslöshet tas inte hänsyn till en sådan bisyssla som den sökande före arbetslöshetens inträde under minst tolv månader utfört vid sidan av sitt heltidsarbete, om

– inkomsten från bisysslan i	– inkomsten från bisysslan i
genomsnitt inte överstigit ett	genomsnitt inte överstigit ett
belopp som motsvarar 6 grund-	belopp som motsvarar 6 gånger
belopp per vecka,	det belopp som bestämts enligt
	25 § tredje stycket per vecka,

– bisysslan inte utvidgas under arbetslösheten, och

– bisysslan inte hindrar personen från att anta ett lämpligt hel- tidsarbete.

Om inkomsten från bisysslan efter arbetslöshetens inträde överstiger ett belopp som mot- svarar 6 grundbelopp per vecka skall hela det överskjutande beloppet dras av från dagpen- ningen.

Om inkomsten från bisysslan efter arbetslöshetens inträde överstiger ett belopp som mot- svarar 6 gånger det belopp som bestämts enligt 25 § tredje stycket per vecka ska hela det över- skjutande beloppet dras av från dagpenningen.

48 c §TPF13FPT

Försäkringskassan och Cen- trala studiestödsnämnden skall till en arbetslöshetskassa lämna de uppgifter om förmån, ersätt- ning eller annat stöd åt enskild som har betydelse för tillämp- ningen av denna lag.

Försäkringskassan skall till en arbetslöshetskassa även lämna

– de uppgifter om föräldraskap som behövs för att pröva rätten till arbetslöshetsersättning, och

13 TP PT Senaste lydelse 2007:393.

26

SOU 2008:54

Författningsförslag

– de uppgifter som Försäk- ringskassan har om en medlem i arbetslöshetskassan utfört avlö- nat arbete vid sidan av del- tagande i ett arbetsmarknads- politiskt program med aktivi- tetsstöd.

U

– de uppgifter som Försäk- ringskassan har om att en person, som kan ha rätt till ersättning enligt denna lag från arbetslös- hetskassan, har utfört avlönat arbete vid sidan av deltagande i ett arbetsmarknadspolitiskt pro- gram med aktivitetsstöd.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2010.

27

Författningsförslag

SOU 2008:54

2 Förslag till

lag om ändring i lagen (1997:239) om arbetslöshetskassor

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1997:239) om arbets- löshetskassorTPF14FPT

dels att 34 a § ska upphöra att gälla,

dels att 34, 37, 48, 85, 86, 87 a och 87 b §§ ska ha följande lydel-

se.
Nuvarande lydelse					Föreslagen lydelse
					15
				34 §TPF FPT
Rätt att bli medlem i en					Rätt att bli medlem i en
arbetslöshetskassa		har	var	och	arbetslöshetskassa			har		var	och
en som uppfyller villkoren i					en som	vid	ansökningstillfället
kassans stadgar om arbete inom					uppfyller	villkoren			i	kassans
kassans	verksamhetsområde.				stadgar om arbete inom kassans
Medlemskap	får	dock	beviljas		verksamhetsområde.				Den		som
endast den som under en sam-					vid ansökningstillfället inte arbe-
manhängande period			av	fem	tar har rätt att bli medlem i en
veckor under minst fyra veckor					arbetslöshetskassa			om		han	eller
har förvärvsarbetat i genomsnitt					hon uppfyllde villkoren i kassans
minst 17 timmar per vecka och					stadgar om arbete inom kassans
fortfarande arbetar i minst denna					verksamhetsområde när han eller
omfattning. Rätt att bli medlem					hon senast arbetade och inte
har inte den som					omedelbart		före	inträdet			var
					medlem i någon annan arbetslös-
					hetskassa.	Rätt att			bli	medlem

har inte den som är medlem i en annan arbetslöshetskassa.

1. är medlem i en annan arbetslöshetskassa, eller

2. har fyllt 64 år.

14 TP PT Senaste lydelse av

34 a § 2000:1461.

15 TP PT Senaste lydelse 2000:1461. Ändringen innebär bl.a. att andra stycket upphävs.

28

Arbetslöshetskassans styrelse ska, om inte särskilda skäl talar mot det, utesluta en medlem som

SOU 2008:54

Författningsförslag

Rätt att bli medlem har även den som till följd av att han eller hon uppfyller studerandevillkoret enligt lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring är berätti- gad till ersättning enligt grundför- säkringen och som utbildat sig för arbete i yrkeskategori eller bransch inom kassans verksam- hetsområde.

När medlemskap i arbetslös- hetskassan beviljas anses inträ- det i kassan ha skett första dagen i den kalendermånad när förvärvsarbete enligt första stycket påbörjades, dock tidigast första dagen i den kalendermånad när ansökan om medlemskap gjordes.

När medlemskap i arbetslös- hetskassan beviljas anses inträ- det i kassan ha skett första dagen i den kalendermånad när ansökan om medlemskap gjor- des.

37 §TPF16FPT

Arbetslöshetskassans styrelse skall, om inte särskilda skäl talar mot det, utesluta en medlem som

1. inte uppfyller och inte heller under de senaste sex månaderna har uppfyllt bestämmelsen i kassans stadgar om arbete inom kassans verksamhetsområde, eller

2. medvetet eller av grov vårdslöshet har lämnat oriktig eller vilseledande uppgift om något förhållande av betydelse för hans eller hennes rätt till medlemskap eller ersättning.

Om det finns särskilda skäl skall styrelsen, i stället för att utesluta medlemmen, frånkänna honom eller henne rätten till ersättning enligt bestämmelser om detta i lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring.

Om det finns särskilda skäl ska styrelsen, i stället för att utesluta medlemmen, frånkänna honom eller henne rätten till ersättning enligt bestämmelser om detta i lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring.

16 TP PT Ändringen innebär bl.a. att tredje stycket upphävs.

29

Författningsförslag

SOU 2008:54

Första stycket 1 gäller inte sådana medlemmar som grundar sitt medlemskap endast på för- hållanden som avses i 34 § andra stycket.

					17
				48 §TPF FPT
En	arbetslöshetskassa			skall	En arbetslöshetskassa ska till
till staten betala en avgift för					staten betala en avgift för
finansiering av del av statens					finansiering av del av statens
kostnader för utbetald ersätt-					kostnader för utbetald ersätt-
ning för varje medlem som					ning för varje medlem som
fanns i kassan den sista dagen i					fanns i kassan den sista dagen i
kalendermånaden. Avgiften skall					kalendermånaden. Avgiften ska
motsvara 131 procent av den					motsvara 131 procent			av	den
under det löpande verksamhets-					under det löpande verksamhets-
året genomsnittligt			utbetalade		året genomsnittligt utbetalade
dagpenningen		enligt	inkomst-		dagpenningen		(finansieringsav-
bortfallsförsäkringen			(finansie-		gift).
ringsavgift).
En	arbetslöshetskassa			skall	En	arbetslöshetskassa			ska
utöver	avgiften enligt			första	utöver	avgiften enligt första
stycket	för	samma	ändamål		stycket	för	samma	ändamål
betala en avgift för varje medlem					betala en avgift för varje medlem
i kassan som inte var arbetslös i					i kassan som inte var arbetslös i
den mening som avses i 41 a §					den mening som avses i 41 a §
under	kalendermånaden			(för-	under	kalendermånaden			(för-
höjd finansieringsavgift). Denna					höjd finansieringsavgift). Denna
avgift beräknas enligt följande:					avgift beräknas enligt följande:

17 TP PT Senaste lydelse 2006:1545.

30

SOU 2008:54 Författningsförslag

– från genomsnittet av en	– från	genomsnittet av	en
kassas totalt utbetalda dagpen-	kassas totalt utbetalda dagpen-
ning enligt inkomstbortfallsför-	ning till personer som vid
säkringen per månad och med-	utbetalningstillfället varit medlem
lem under perioden juli till och	i någon	arbetslöshetskassa	de
med juni närmast föregående år	senaste	tolv månaderna	per
subtraheras motsvarande belopp	månad och medlem under perio-
för samtliga kassor,	den juli till och med juni när-
	mast föregående år subtraheras
	motsvarande belopp för samtliga
	kassor,

– skillnaden multipliceras med 0,000145,

– produkten multipliceras med 240,

– varefter 240 adderas till den senare produkten.

Avgiften enligt andra stycket	Avgiften enligt andra stycket
skall dock vara 300 kronor för	ska	dock vara 300 kronor för
varje medlem som inte var	varje medlem som inte var
arbetslös i den mening som	arbetslös i den mening som
avses i 41 a § när arbetslöshets-	avses i 41 a § när arbetslöshets-
kassan enligt 41 § andra stycket	kassan enligt 41 § andra stycket
är förhindrad att ta ut medlems-	är förhindrad att ta ut medlems-
avgifter i tillräcklig omfattning.	avgifter i tillräcklig omfattning.
De avgifter som en arbets-	De avgifter som en arbets-
löshetskassa skall betala enligt	löshetskassa ska		betala	enligt
första och andra styckena får	första och andra styckena får
tillsammans högst motsvara vad	tillsammans högst motsvara vad
kassan betalat ut i dagpenning	kassan betalat ut i dagpenning
enligt inkomstbortfallsförsäkring-	till personer som varit medlem i
en den månad avgifterna avser.	någon arbetslöshetskassa de senaste
	tolv	månaderna	den	månad
	avgifterna avser.

31

Såväl arbetstagare som före- tagare kan frivilligt ansluta sig till den kompletterande arbetslöshets- kassan. En sådan försäkrad benämns ansluten.

Författningsförslag SOU 2008:54

				85 §		Rikstäckande			organisationer
Rikstäckande			organisationer
som	företräder		anställda	och	som		företräder		anställda	och
företagare		på arbetsmarknaden			företagare			på arbetsmarknaden
får	bilda	en	kompletterande		får	bilda		en	kompletterande
arbetslöshetskassa. I den komp-					arbetslöshetskassa. I den komp-
letterande		arbetslöshetskassan			letterande			arbetslöshetskassan
är organisationerna som bildat					är	organisationerna som				bildat
föreningen		medlemmar. Denna			föreningen			medlemmar.		Den
kassa kommer främst övergångs-					kompletterande				arbetslöshetskas-
vis att handha arbetslöshetsförsäk-					sans verksamhetsområde omfattar
ring åt enskilda. När det gäller					arbetslösa som inte är medlem i
grundförsäkringen omfattar				kas-	någon		arbetslöshetskassa			och
sans	verksamhet		arbetslösa	som	dem som är anslutna till den
inte är medlemmar i någon					kompletterande kassan.
arbetslöshetskassa. När det gäl-
ler den frivilliga inkomstbortfalls-
försäkringen omfattar verksamhe-
ten dem som är anslutna till den
kompletterande kassan.
Den kompletterande arbets-						Den kompletterande arbets-
löshetskassan skall godkännas av					löshetskassan ska godkännas av
regeringen.					regeringen.

86 § Såväl arbetstagare som före-

tagare kan hos kassan försäkra sig mot inkomstbortfall. En sådan försäkrad benämns ansluten.

32

Den kompletterande arbets- löshetskassan ska bedöma om de personer som skulle kunna ha rätt till avdrag enligt 3 § andra stycket 2 lagen (0000:00) om arbetslös- hetsförsäkringsavgift är arbetslösa i den mening som avses i 41 a §.

SOU 2008:54											Författningsförslag
				18
			87 a §TPF FPT
Den	kompletterande		arbets-	Den kompletterande						arbets-
löshetskassan skall ta ut en avgift				löshetskassan ska				när	ersättning
av dem som får ersättning enligt				enligt	lagen		(1997:238)				om
grundförsäkringen		enligt	lagen	arbetslöshetsförsäkring					betalas ut
(1997:238) om arbetslöshetsför-				till den som inte är ansluten till
säkring och som inte är anslutna				kassan göra avdrag som beslutats
till kassan eller medlemmar i en				enligt	8 §	andra		stycket		lagen
annan	arbetslöshetskassa.		Avgif-	(0000:00)		om	arbetslöshetsför-
ten skall bidra till att täcka				säkringsavgift. Avdraget ska göras
kassans förvaltningskostnader för				så snart det kan ske. Avdraget per
denna grupp ersättningsberättiga-				ersättningsdag får högst motsvara
de.				halva	dagpenningen				som		den
				sökande annars skulle haft rätt till
				enligt	lagen		(1997:238)				om
				arbetslöshetsförsäkring.
Avgiften betalas genom att den				Avdrag		för		betalning			av
dras av när ersättningen enligt				preliminär skatt ska göras innan
grundförsäkringen		betalas ut.		avdrag enligt första stycket görs
Avdrag för betalning av preli-				från ersättningen. Avdrag enligt
minär skatt skall göras innan				första stycket får inte göras
avgiften dras av från ersättning-				gällande mot beslut om utmät-
en. Avdrag för avgiften får inte				ning av lön enligt 7 kap. utsök-
göras gällande mot beslut om				ningsbalken.
utmätning av lön enligt 7 kap.
utsökningsbalken.

87 b §TPF19FPT

Regeringen eller den myndig- het som regeringen bestämmer får, efter förslag från den komplet- terande arbetslöshetskassan, med- dela föreskrifter om storleken på avgiften enligt 87 a §.

U

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2010.

18 TP PT Senaste lydelse 2004:225.

19 TP PT Senaste lydelse 2004:225.

33

Författningsförslag

SOU 2008:54

3 Förslag till

lag om arbetslöshetsförsäkringsavgift

Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelser

1 § För finansiering av del av statens kostnader med anledning av utbetald ersättning enligt lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäk- ring ska en arbetslöshetsförsäkringsavgift tas ut. Arbetslöshetsför- säkringsavgift betalas för kalenderår (avgiftsår).

En uppbördsmyndighet beslutar om och har hand om uppbör- den av arbetslöshetsförsäkringsavgift. Myndigheten för arbetslös- hetsförsäkringsavgift är uppbördsmyndighet.

Gemenskapsrätten inom Europeiska unionen (EU) eller Euro- peiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) eller avtal om social trygghet som ingåtts med andra stater kan medföra begränsningar i skyldigheten att betala arbetslöshetsförsäkringsavgift.

Avgiftsskyldighet

2 § Skyldiga att betala arbetslöshetsförsäkringsavgift är fysiska personer som för något av de fem närmast föregående åren

– fått arbetslöshetsersättning enligt lagen (1997:238) om arbets- löshetsförsäkring, eller

– kunnat bli berättigade till skattereduktion enligt 65 kap. 9 a § första stycket och 9 d § inkomstskattelagen (1999:1229) och haft arbetsinkomster som med tillämpning av 9 a § andra och tredje styckena inkomstskattelagen, med undantag för sådana inkomster som anges i 2 kap. 5 § 11 lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension, uppgått till mer än 2,7 prisbasbelopp för det aktuella beskattningsåret.

Skyldig att betala arbetslöshetsförsäkringsavgift för ett avgiftsår är dock inte den som

1. fyllt 66 år under avgiftsåret eller tidigare,

2. avlidit under avgiftsåret,

3. för hela avgiftsåret fått mer än halv sjukersättning eller hel eller tre fjärdedels aktivitetsersättning,

34

SOU 2008:54

Författningsförslag

4. vid avgiftsårets utgång hade mer än halv sjukersättning, som inte är tidsbegränsad, eller hel eller tre fjärdedels aktivitetsersätt- ning, som betalas enligt beslut som avser en tid om tre år eller tiden till dess den avgiftsskyldige kan få sjukersättning,

5. under avgiftsåret fått pension som avses i 10 kap. 5 § in- komstskattelagen och som uppgått till minst 260 gånger det belopp som avses i 25 § andra stycket lagen om arbetslöshetsförsäkring, eller

6. under avgiftsåret inte haft sådana intäkter att summan av överskotten i inkomstslagen tjänst och näringsverksamhet enligt inkomstskattelagen överstigit 1,5 prisbasbelopp.

Den som för någon del av avgiftsåret fått arbetslöshetsersätt- ning enligt lagen om arbetslöshetsförsäkring är alltid skyldig att betala arbetslöshetsförsäkringsavgift. Det gäller dock inte den som avlidit under avgiftsåret.

Om det finns synnerliga skäl, får uppbördsmyndigheten på ansökan av den som är avgiftsskyldig besluta att det vid tillämpning av första stycket ska bortses från arbetsinkomsterna för ett visst beskattningsår eller att det inte finns skyldighet att betala arbets- löshetsförsäkringsavgift för ett visst avgiftsår.

Avgiftens storlek

3 § Arbetslöshetsförsäkringsavgift motsvarar den högsta gällande medlemsavgift som den 1 december året före avgiftsåret godkänts enligt 43 § lagen (1997:239) om arbetslöshetskassor med bortseen- de från medlemsavgift för företagare som omfattas av föreskrifter som avses i 36 § lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring. Den som är avgiftsskyldig enbart enligt 2 § tredje stycket betalar dock bara halv arbetslöshetsförsäkringsavgift.

Från arbetslöshetsförsäkringsavgift ska dras av

1. en tolftedel av arbetslöshetsförsäkringsavgiften för varje kalendermånad, eller del därav, som den avgiftsskyldige under avgiftsåret varit medlem i en arbetslöshetskassa,

2. 300 kronor för varje kalendermånad, eller del därav, som den avgiftsskyldige under avgiftsåret varit arbetslös i den mening som avses i 41 a § lagen om arbetslöshetskassor och inte varit medlem i en arbetslöshetskassa, och

35

Författningsförslag

SOU 2008:54

3. en tolftedel av arbetslöshetsförsäkringsavgiften för varje kalendermånad från och med den månad den avgiftsskyldige fyller 65 år och inte varit medlem i en arbetslöshetskassa.

För den som är avgiftsskyldig enbart enligt 2 § tredje stycket får avdrag enligt andra stycket 2 dock inte göras. För den som är avgiftsskyldig enligt 2 § första stycket enbart på grund av arbetsin- komster under det närmaste föregående året får avdrag enligt andra stycket 2 inte göras avseende de första sex kalendermånaderna under avgiftsåret.

Av 87 b § lagen om arbetslöshetskassor framgår det att den kompletterande arbetslöshetskassan enligt 85 § den lagen ska bedöma om någon är arbetslös i den mening som avses i 41 a § lagen om arbetslöshetskassor.

Preliminär arbetslöshetsförsäkringsavgift

4 § Den som kan antas vara skyldig att betala arbetslöshetsförsäk- ringsavgift för ett avgiftsår ska debiteras preliminär arbetslöshets- försäkringsavgift. Preliminär arbetslöshetsförsäkringsavgift debi- teras per kalendermånad. Preliminär arbetslöshetsförsäkringsavgift ska dock inte debiteras för kalendermånad, för vilken det kan antas att den avgiftsskyldige har rätt till avdrag enligt 3 § andra stycket 1 eller 3.

Den preliminära arbetslöshetsförsäkringsavgiften för en kalen- dermånad ska bestämmas så att den tillsammans med preliminär arbetslöshetsförsäkringsavgift för de andra kalendermånaderna under avgiftsåret så nära som möjligt kan antas motsvara den slutliga arbetslöshetsförsäkringsavgift som enligt 7 § kommer att fastställas för avgiftsåret.

5 § Uppbördsmyndigheten beslutar om storleken av preliminär arbetslöshetsförsäkringsavgift och om betalningsskyldighet. I beslut om debitering av preliminär arbetslöshetsförsäkringsavgift ska förfallodag anges.

Är preliminär arbetslöshetsförsäkringsavgift inte betald på för- fallodagen, ska uppbördsmyndigheten sända en påminnelse till den betalningsskyldige med uppmaning att betala inom den tid som myndigheten bestämmer. För påminnelsen ska den betalningsskyl- dige inom samma tid betala en påminnelseavgift med belopp som regeringen föreskriver.

36

SOU 2008:54

Författningsförslag

Om betalning inte sker inom den tid som angetts i påminnelsen, ska den betalningsskyldige också betala en tilläggsavgift inom den tid som uppbördsmyndigheten bestämmer. Tilläggsavgiften är 40 procent av avgiftsposten för perioden. Tilläggsavgiften avrundas nedåt till jämnt antal kronor.

6 § Skyldigheten att betala preliminär arbetslöshetsförsäkringsav- gift faller bort när slutlig arbetslöshetsförsäkringsavgift enligt 7 § har fastställts för det avgiftsår den preliminära arbetslöshetsförsäk- ringsavgiften avser. Detta påverkar inte skyldigheten att betala påminnelseavgift eller tilläggsavgift som debiterats.

Slutlig arbetslöshetsförsäkringsavgift

7 § Senast under andra året efter avgiftsåret ska uppbördsmyndig- heten för varje avgiftsskyldig fastställa storleken av arbetslöshets- försäkringsavgiften för avgiftsåret (slutlig arbetslöshetsförsäkrings- avgift).

För en person som inte är skyldig att betala arbetslöshetsförsäk- ringsavgift för avgiftsåret ska uppbördsmyndigheten fatta beslut enligt första stycket bara om personen debiterats preliminär arbetslöshetsförsäkringsavgift för avgiftsåret.

Uppbördsmyndigheten får senare än som sägs i första stycket fastställa storleken av den slutliga arbetslöshetsförsäkringsavgiften för ett avgiftsår, om det föranleds av Skatteverkets, Försäkrings- kassans, arbetslöshetskassas eller allmän förvaltningsdomstols beslut. Uppbördsmyndigheten ska i sådant fall meddela sitt beslut inom sex månader från det att Skatteverkets, Försäkringskassans, arbetslöshetskassans eller domstolens beslut fick laga kraft.

Betalning och återbetalning

8 § Belopp enligt denna lag ska betalas på det sätt uppbördsmyn- digheten anvisar.

Uppbördsmyndigheten får besluta att belopp enligt denna lag ska betalas genom avdrag från ersättning enligt lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring. Den kompletterande arbetslöshetskas- san enligt 85 § lagen (1997:239) om arbetslöshetskassor ska under- rättas om beslut i fråga om sådant avdrag.

37

Författningsförslag

SOU 2008:54

Inkomna belopp ska genast avräknas mot förfallna belopp avse- ende påminnelseavgift, tilläggsavgift, preliminär arbetslöshets- försäkringsavgift och slutlig arbetslöshetsförsäkringsavgift i nu nämnd ordning och på ett sådant sätt att belopp först avräknas mot den fordran i respektive kategori som har tidigast förfallodag.

9 § Har för mycket betalats, ska det överskjutande beloppet betalas tillbaka om det överstiger 100 kronor. Ett belopp som inte överstiger 100 kronor och som därför inte återbetalas ska tillgodo- räknas den avgiftsskyldige vid nästa debitering av avgifter enligt denna lag i den ordning som anges i 8 § andra stycket.

Det finns bestämmelser som kan förhindra återbetalning också i lagen (1985:146) om avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter.

Avstämning

10 § I samband med att uppbördsmyndigheten fastställer den slutliga arbetslöshetsförsäkringsavgiften för ett avgiftsår ska myndigheten göra en avstämning mot inkommen preliminär arbetslöshetsförsäkringsavgift för det avgiftsåret. Inkommen preliminär arbetslöshetsförsäkringsavgift för avgiftsåret ska avräknas mot den slutliga arbetslöshetsförsäkringsavgift som fastställts.

Ändras ett beslut om preliminär arbetslöshetsförsäkringsavgift innan skyldigheten att betala sådan avgift fallit bort enligt 6 §, ska uppbördsmyndigheten göra en avstämning mot inkommen preliminär arbetslöshetsförsäkringsavgift för det aktuella avgifts- året. Inkommen preliminär arbetslöshetsförsäkringsavgift för avgiftsåret ska avräknas mot förfallna belopp avseende preliminär arbetslöshetsförsäkringsavgift för avgiftsåret.

Ändras ett beslut om slutlig arbetslöshetsförsäkringsavgift, ska uppbördsmyndigheten göra en avstämning mot inkommen arbets- löshetsförsäkringsavgift för avgiftsåret.

Avstämningen ska i fall som avses i andra och tredje styckena göras genast, om det är uppbördsmyndigheten som har ändrat beslutet. Har allmän förvaltningsdomstol ändrat beslutet, ska uppbördsmyndigheten göra avstämningen så snart domstolens beslut fått laga kraft.

38

SOU 2008:54

Författningsförslag

11 § Om inkomna belopp inte täcker den slutliga arbetslöshetsför- säkringsavgiften eller förfallna belopp avseende preliminär arbets- löshetsförsäkringsavgift, ska uppbördsmyndigheten besluta om betalningsskyldighet för det belopp som fattas och ange förfallo- dag.

Är beloppet inte betalt på förfallodagen, ska uppbördsmyndig- heten sända en påminnelse till den betalningsskyldige med uppma- ning att betala inom den tid som myndigheten bestämmer. För påminnelsen ska den betalningsskyldige inom samma tid betala en påminnelseavgift med belopp som regeringen föreskriver.

Om betalning inte sker inom den tid som angetts i påminnelsen, ska den betalningsskyldige också betala en tilläggsavgift inom den tid som uppbördsmyndigheten bestämmer. Tilläggsavgiften är 40 procent av den obetalda arbetslöshetsförsäkringsavgiften. Tilläggsavgiften avrundas nedåt till jämnt antal kronor.

12 § Om inkomna belopp överstiger det som ska betalas enligt beslut om fastställande av slutlig arbetslöshetsförsäkringsavgift eller förfallna belopp avseende preliminär arbetslöshetsförsäkrings- avgift, ska uppbördsmyndigheten avräkna det överskjutande beloppet i enlighet med vad som anges i 8 § tredje stycket. Det som återstår efter avräkningen ska uppbördsmyndigheten betala tillbaka, om inte annat följer av 9 §.

Anstånd och befrielse

13 § Om det finns särskilda skäl, får uppbördsmyndigheten på ansökan av den betalningsskyldige bevilja anstånd med att betala preliminär eller slutlig arbetslöshetsförsäkringsavgift samt påmin- nelseavgift och tilläggsavgift.

Uppbördsmyndigheten får på eget initiativ eller på ansökan av den betalningsskyldige besluta att påminnelseavgift eller tilläggsav- gift ska sättas ned eller helt falla bort, om det finns särskilda skäl. Sker det, ska uppbördsmyndigheten på motsvarande sätt som anges i 12 § göra en avräkning och återbetalning.

39

Författningsförslag

SOU 2008:54

Omprövning

14 § Uppbördsmyndigheten ska, om inte annat följer av 15 §, ompröva ett beslut i fråga om storleken av eller betalningsskyldig- heten för preliminär eller slutlig arbetslöshetsförsäkringsavgift samt påminnelseavgift, tilläggsavgift eller anstånd med betalning av avgift, om den betalningsskyldige ansöker om det eller det finns andra skäl.

Uppbördsmyndigheten får avstå från att på eget initiativ om- pröva ett beslut, om omprövningen skulle avse bara ett mindre belopp.

15 § Omprövning av beslut som gäller preliminär arbetslöshetsför- säkringsavgift får inte ske sedan betalningsskyldigheten för sådan avgift fallit bort enligt 6 §.

Om en fråga som avses i 14 § avgjorts av allmän förvaltnings- domstol, får uppbördsmyndigheten inte ompröva beslutet såvitt gäller den frågan. Trots vad som nu sagts får en fråga som avgjorts av en länsrätt eller en kammarrätt genom beslut som fått laga kraft omprövas, om beslutet avviker från rättstillämpningen i ett regeringsrättsavgörande som meddelats efter beslutet.

16 § En ansökan om omprövning ska, om inte annat följer av 17 §, ha kommit in till uppbördsmyndigheten senast sjätte året efter utgången av avgiftsåret.

Även efter den tid som anges i första stycket får den betalnings- skyldige ansöka om omprövning av ett beslut som är till hans eller hennes nackdel, om den betalningsskyldige gör sannolikt att han eller hon inte inom två månader före utgången av denna tid fått kännedom om beslutet eller en annan handling med uppgift om vad som ska betalas. Ansökan ska ha kommit in inom två månader från den dag den betalningsskyldige fick sådan kännedom.

17 § En ansökan om omprövning av ett beslut i fråga om anstånd med betalning av avgift ska ha kommit in till uppbördsmyndighe- ten inom två månader från den dag då sökanden fick del av beslutet.

18 § En ansökan om omprövning ska vara egenhändigt underteck- nad av sökanden eller dennes ombud. Är den inte det, får upp- bördsmyndigheten utfärda ett föreläggande om att den ska

40

SOU 2008:54

Författningsförslag

undertecknas. Föreläggandet ska innehålla en upplysning om att omprövning inte görs, om ansökan inte undertecknas.

19 § Om uppbördsmyndigheten självmant omprövar ett beslut, får omprövningsbeslut som är till den betalningsskyldiges fördel meddelas senast sjätte året efter utgången av avgiftsåret.

Ett sådant omprövningsbeslut får meddelas även efter denna tid, om det av annat beslut av uppbördsmyndigheten eller av allmän förvaltningsdomstol framgår att ett beslut är felaktigt.

20 § Ett omprövningsbeslut som är till nackdel för den betalnings- skyldige får inte meddelas senare än under tredje året efter utgång- en av avgiftsåret, utom i de fall som avses i 21 §.

21 § Uppbördsmyndigheten får meddela ett omprövningsbeslut som är till nackdel för den betalningsskyldige efter utgången av den tid som anges i 20 §, om beslutet på grund av skrivfel, räknefel eller annat sådant förbiseende innehåller någon uppenbar oriktighet.

Omprövning enligt första stycket får endast ske om ändringen avser belopp av någon betydelse. En ändring enligt denna paragraf får inte ske om beslutet med hänsyn till omständigheterna skulle framstå som uppenbart oskäligt eller om uppbördsmyndigheten tidigare fattat beslut enligt denna paragraf som avser samma fråga.

Ett omprövningsbeslut enligt denna paragraf får meddelas se- nast sjätte året efter utgången av avgiftsåret.

Överklagande

22 § Uppbördsmyndighetens beslut i fråga om storleken av eller betalningsskyldigheten för preliminär arbetslöshetsförsäkrings- avgift, slutlig arbetslöshetsförsäkringsavgift, påminnelseavgift eller tilläggsavgift får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol av den som debiterats sådan avgift. Beslut om anstånd eller befrielse enligt 13 § samt beslut enligt 2 § fjärde stycket om bortseende från arbetsinkomster för ett avgiftsår får överklagas hos allmän förvalt- ningsdomstol av den som ansökt om anstånd, befrielse eller bortseende från arbetsinkomster. Övriga beslut enligt denna lag får inte överklagas.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

41

Författningsförslag

SOU 2008:54

Indrivning

23 § Obetalda och förfallna belopp som avser avgift enligt denna lag får drivas in som allmänt mål.

24 § Ett avgiftsbelopp får inte lämnas till Kronofogdemyndigheten för indrivning förrän det obetalda och förfallna beloppet uppgår till minst en fjärdedel av den arbetslöshetsförsäkringsavgift som enligt 3 § första stycket första meningen fastställts för det år då indriv- ning begärs.

Indrivning får begäras även i andra fall än som anges i första stycket, om det finns särskilda skäl.

25 § Bestämmelser om indrivning finns i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m.

Vid indrivning får verkställighet enligt utsökningsbalken ske.

Utlämnande av uppgifter

26 § Skatteverket ska till uppbördsmyndigheten lämna de uppgifter om inkomstförhållanden och rätt till skattereduktion som behövs för tillämpningen av denna lag.

27 § Försäkringskassan ska till uppbördsmyndigheten lämna de uppgifter om sjukersättning och aktivitetsersättning som behövs för tillämpningen av denna lag.

28 § Arbetslöshetskassorna ska till uppbördsmyndigheten lämna de uppgifter om arbetslöshetsersättning och medlemskap i och anslutning till en arbetslöshetskassa som behövs för tillämpningen av denna lag.

29 § Uppbördsmyndigheten ska till den kompletterande arbetslös- hetskassan enligt 85 § lagen (1997:239) om arbetslöshetskassor lämna uppgift om vilka personer som skulle kunna ha rätt till avdrag enligt 3 § andra stycket 2.

Om någon hos uppbördsmyndigheten begär avdrag enligt 3 § andra stycket 2, ska uppbördsmyndigheten genast sända över begäran med tillhörande handlingar till den kompletterande arbetslöshetskassan för bedömning enligt 87 b § lagen om arbets-

42

SOU 2008:54

Författningsförslag

löshetskassor och underrätta den som gjort begäran om översän- dandet.

30 § Den kompletterande arbetslöshetskassan enligt 85 § lagen (1997:239) om arbetslöshetskassor ska till uppbördsmyndigheten lämna, förutom uppgifter enligt 28 §, uppgift om vilka personer som skulle kunna ha rätt till avdrag enligt 3 § andra stycket 2 och som är arbetslösa i den mening som avses i 41 a § lagen om arbetslöshetskassor och de uppgifter om avdrag enligt 87 a § första stycket lagen om arbetslöshetskassor som behövs för tillämpningen av denna lag.

31 § Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer meddelar närmare föreskrifter om skyldigheterna enligt 26–30 §§ och om när uppgifter får lämnas ut elektroniskt.

Övriga bestämmelser

32 § Beslut i fråga om storleken av eller betalningsskyldigheten för preliminär arbetslöshetsförsäkringsavgift, slutlig arbetslöshetsför- säkringsavgift, påminnelseavgift och tilläggsavgift samt beslut om anstånd eller befrielse enligt 13 § gäller omedelbart.

33 § Vid handläggningen i länsrätt av mål om tilläggsavgift ska muntlig förhandling hållas, om den avgiftsskyldige begär det. Muntlig förhandling behövs dock inte, om det finns anledning att anta att tilläggsavgiften inte kommer att tas ut.

34 § En ansökan till uppbördsmyndigheten ska göras skriftligt.

U

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2009. Arbetslöshetsförsäk- ringsavgift ska dock betalas först från och med avgiftsåret 2010.

2. Vid tillämpningen av 2 § första stycket och 3 § tredje stycket andra meningen ska bortses från det som inträffat före 2010.

3. I stället för vad som sägs i punkt 2 och 2 § första stycket samt 3 § första stycket andra meningen och tredje stycket ska för avgiftsåret 2010 gälla följande:

Skyldiga att betala arbetslöshetsförsäkringsavgift är fysiska personer som kunnat bli berättigade till skattereduktion enligt

43

Författningsförslag SOU 2008:54

65 kap. 9 a § första stycket och 9 d § inkomstskattelagen (1999:1229) och haft arbetsinkomster som med tillämpning av 9 a § andra och tredje styckena inkomstskattelagen, med undantag för sådana inkomster som anges i 2 kap. 5 § 11 lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension, uppgått till mer än 2,7 prisbas- belopp för avgiftsåret. Skyldig att betala arbetslöshetsförsäkrings- avgift är dock inte den som inte för något av åren 2007–2009 vare sig

– fått arbetslöshetsersättning enligt lagen (1997:238) om arbets- löshetsförsäkring, eller

– kunnat bli berättigad till skattereduktion enligt 65 kap. 9 a § första stycket och 9 d § inkomstskattelagen och haft arbetsinkoms- ter som med tillämpning av 9 a § andra och tredje styckena inkomstskattelagen, med undantag för sådana inkomster som anges

i2 kap. 5 § 11 lagen om inkomstgrundad ålderspension, uppgått till minst 2,7 prisbasbelopp för det aktuella beskattningsåret.

Avdrag enligt 3 § andra stycket 2 får göras med sammanlagt högst 1 800 kronor.

44

SOU 2008:54

Författningsförslag

4 Förslag till

lag om databasen hos Myndigheten för arbetslöshetsförsäkringsavgift

Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelse

1 § Myndigheten för arbetslöshetsförsäkringsavgift ska i enlighet med denna lag med automatiserad behandling föra en särskild databas för att bedöma skyldigheten att betala avgift enligt lagen (0000:00) om arbetslöshetsförsäkringsavgift och handlägga ärenden enligt den lagen (databasen).

Behandling av personuppgifter som enligt denna lag är tillåten utan den registrerades samtycke får utföras även om den registre- rade motsätter sig behandlingen.

Förhållandet till personuppgiftslagen

2 § Personuppgiftslagen (1998:204) gäller vid behandling av personuppgifter vid förandet av databasen, om inte annat följer av denna lag.

Personuppgiftsansvar

3 § Myndigheten för arbetslöshetsförsäkringsavgift är personupp- giftsansvarig för den behandling av personuppgifter som myndig- heten utför vid förandet av databasen.

Ändamål

4 § Personuppgifter får behandlas i databasen förutom med den registrerades samtycke bara om behandlingen behövs för att bedöma skyldighet att betala avgift enligt lagen (0000:00) om arbetslöshetsförsäkringsavgift eller handlägga ärenden enligt den lagen.

Personuppgifter som behandlas i databasen får dock, om sekre- tess inte hindrar det, lämnas ut till den registrerade själv, riksdagen

45

Författningsförslag

SOU 2008:54

och regeringen samt, i den utsträckning uppgiftsskyldighet följer av lag eller förordning, till andra. Personuppgifter som behandlas i databasen får också, om sekretess inte hindrar det, lämnas ut när det behövs för att anmäla oegentlighet inom den verksamhet Myndigheten för arbetslöshetsförsäkringsavgift bedriver till ett offentligt organ som har att utreda eller beivra oegentligheten.

Regeringen får meddela föreskrifter om begränsningar av ända- målen i första stycket och om begränsningar av vilka personuppgif- ter som får behandlas.

5 § I de fall då behandlingen av personuppgifter i databasen bara är tillåten när den registrerade har lämnat sitt samtycke har den registrerade rätt att när som helst återkalla ett lämnat samtycke. Ytterligare personuppgifter om den registrerade får därefter inte behandlas.

Behandling av känsliga personuppgifter m.m.

6 § Sådana känsliga personuppgifter som avses i 13 § personupp- giftslagen (1998:204) och sådana personuppgifter om lagöverträ- delser m.m. som avses i 21 § samma lag får förutom med den registrerades uttryckliga samtycke behandlas i databasen bara i enlighet med 4 § första stycket om uppgifterna har lämnats i ett ärende enligt lagen (0000:00) om arbetslöshetsförsäkringsavgift eller behövs för handläggningen av ett sådant ärende. Uppgifter om sjukersättning och aktivitetsersättning får dock behandlas i databasen i enlighet med 4 § första stycket om det är oundgängli- gen nödvändigt för att bedöma skyldighet att betala avgift enligt lagen (0000:00) om arbetslöshetsförsäkringsavgift.

Första stycket hindrar inte att personuppgifter behandlas i en- lighet med 4 § andra stycket.

Sökbegrepp

7 § Som sökbegrepp får inte användas uppgifter om lagöverträdel- ser som innefattar brott, domar i brottmål, straffprocessuella tvångsmedel eller administrativa frihetsberövanden eller uppgifter som avslöjar ras, etniskt ursprung, politiska åsikter, religiös eller filosofisk övertygelse eller medlemskap i fackförening eller som rör

46

SOU 2008:54

Författningsförslag

hälsa eller sexualliv. Vid sökning bara i ett visst ärende enligt lagen (0000:00) om arbetslöshetsförsäkringsavgift eller i en viss handling får dock sådana sökbegrepp användas. Uppgifter om sjukersättning och aktivitetsersättning får användas som sökbegrepp.

Intern elektronisk tillgång till personuppgifter

8 § Myndigheten för arbetslöshetsförsäkringsavgift ska bestämma villkoren för elektronisk tillgång till personuppgifter i databasen för den som deltar i myndighetens verksamhet. Sådan tillgång ska begränsas till vad som behövs för att den enskilde ska kunna fullgöra sina arbetsuppgifter inom myndighetens verksamhet enligt lagen (0000:00) om arbetslöshetsförsäkringsavgift.

Myndigheten för arbetslöshetsförsäkringsavgift ska se till att elektronisk tillgång till personuppgifter dokumenteras och genomföra systematiska och återkommande kontroller av om obehörig åtkomst till uppgifterna förekommit.

Regeringen, eller den myndighet som regeringen bestämmer, får meddela närmare föreskrifter om elektronisk tillgång enligt första stycket och om dokumentation och kontroll enligt andra stycket.

Direktåtkomst och annat elektroniskt utlämnande av personuppgifter

9 § Direktåtkomst till och annat elektroniskt utlämnande av personuppgifter som behandlas i databasen är tillåtet utan den registrerades samtycke bara i den utsträckning som anges i lag eller förordning och under förutsättning att bestämmelserna i 4, 5 och 7 §§ följs.

10 § Den registrerade får i den utsträckning sekretess inte hindrar det ha direktåtkomst till personuppgifter som behandlas i databa- sen, om uppgifterna

1. avser honom eller henne själv,

2. finns i ett ärende enligt lagen (0000:00) om arbetslöshetsför- säkringsavgift där den registrerade är part, eller

3. avser dokumentation av den elektroniska tillgång som före- kommit till hans eller hennes personuppgifter.

47

Författningsförslag

SOU 2008:54

11 § När personuppgifter får lämnas ut till någon genom direktåt- komst, får personuppgifterna också på annat sätt lämnas ut elektroniskt till denne. Enstaka personuppgifter får även i andra fall lämnas ut på medium för automatiserad behandling eller via elektronisk kommunikation i enskilda fall om sekretess inte hindrar det.

12 § Personuppgifter som behandlas i databasen får lämnas ut elektroniskt på annat sätt än genom direktåtkomst i den utsträck- ning det behövs för att annan ska kunna lämna ut uppgifter elektroniskt till Myndigheten för arbetslöshetsförsäkringsavgift.

13 § På begäran enligt 6 § lagen (2002:1022) om revision av statlig verksamhet m.m. får personuppgifter som behandlas i databasen lämnas ut till Riksrevisionen på medium för automatiserad behand- ling.

Rättelse och skadestånd

14 § Bestämmelserna i personuppgiftslagen (1998:204) om rättelse och skadestånd gäller vid behandling av personuppgifter enligt denna lag eller föreskrifter som har meddelats i anslutning till denna lag.

Gallring

15 § Personuppgifter som inte tillförts ett ärende enligt lagen (0000:00) om arbetslöshetsförsäkringsavgift ska gallras så snart de inte längre behövs för att bedöma skyldighet att betala avgift enligt lagen (0000:00) om arbetslöshetsförsäkringsavgift. Personuppgifter i ärenden enligt lagen om arbetslöshetsförsäkringsavgift ska gallras senast sju år efter utgången av det avgiftsår ärendet avser.

48

SOU 2008:54

Författningsförslag

Trots första stycket får regeringen eller den myndighet reger- ingen bestämmer meddela föreskrifter om att personuppgifter får bevaras för historiska, statistiska eller vetenskapliga ändamål eller för redovisningsändamål. Myndigheten för arbetslöshetsförsäk- ringsavgift får också trots första stycket i enskilda fall besluta att personuppgifterna i ett ärende enligt lagen om arbetslöshetsförsäk- ringsavgift ska bevaras på papper eller annat icke elektroniskt medium.

U

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2009.

49

Författningsförslag

SOU 2008:54

5 Förslag till

lag om ändring i socialtjänstlagen (2001:453)

Härigenom föreskrivs att 4 kap. 3 § socialtjänstlagen (2001:453) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 kap.

3 § Försörjningsstöd lämnas för skäliga kostnader för

1. livsmedel, kläder och skor, lek och fritid, förbrukningsvaror,

hälsa och hygien samt dagstidning, telefon och TV-avgift,

2. boende, hushållsel, arbets-

2. boende, hushållsel, arbets-

resor, hemförsäkring samt med-

resor, hemförsäkring, arbetslös-

lemskap i

fackförening

och

hetsförsäkringsavgift samt

med-

arbetslöshetskassa.

lemskap

i

fackförening

och

arbetslöshetskassa.

Skäliga

kostnader

enligt

Skäliga

kostnader

enligt

första stycket 1 skall i enlighet

första stycket 1 ska i enlighet

med

vad

regeringen

närmare

med

vad

regeringen

närmare

föreskriver

beräknas enligt en

föreskriver

beräknas

enligt

en

för hela riket gällande norm

för hela riket gällande norm

(riksnorm) på grundval av offi-

(riksnorm) på grundval av offi-

ciella

prisundersökningar

av

ciella

prisundersökningar

av

olika hushållstypers baskonsum-

olika hushållstypers baskonsum-

tion. Om det i ett enskilt fall

tion. Om det i ett enskilt fall

finns

särskilda

skäl,

skall

finns särskilda skäl, ska social-

socialnämnden

dock

beräkna

nämnden

dock beräkna

dessa

dessa kostnader till en högre

kostnader till en högre nivå.

nivå. Nämnden får också i ett

Nämnden får också i ett enskilt

enskilt fall beräkna kostnaderna

fall beräkna kostnaderna till en

till en lägre nivå, om det finns

lägre nivå, om det finns särskilda

särskilda skäl för detta.

skäl för detta.

U

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2010.

50

SOU 2008:54

Författningsförslag

6 Förslag till

lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)

Härigenom föreskrivs att 7 kap. 10 §, 9 kap. 1 § och bilagan till sekretesslagen (1980:100)TPF20FPT ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
	7 kap.
	21
	10 §TPF FPT

Sekretess gäller i ärende om arbetsförmedling eller yrkesvägled- ning för uppgift om enskilds personliga förhållanden, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon honom närstående lider men. Motsvarande sekretess gäller i ärende om arbetsvård, antagning till arbetsmarknadsutbildning, hjälp och stöd vid arbetslöshet eller andra åtgärder i anställningsfrämjande syfte eller för att främja enskilds anpassning till arbetslivet. Sekretessen gäller dock inte beslut i ärende som avses i detta

stycke.
Sekretess gäller i ärende om				Sekretess gäller i ärende om
arbetslöshetsersättning			enligt	arbetslöshetsersättning				enligt
lagen (1997:238) om arbetslös-				lagen (1997:238) om arbetslös-
hetsförsäkring		för uppgift om		hetsförsäkring, i ärende enligt
enskilds	personliga förhållan-			87 b § lagen (1997:239)					om
den, om det kan antas att den				arbetslöshetskassor och			i	ärende
enskilde	eller	någon	honom	om eller verksamhet som annars
närstående lider men om upp-				innefattar bedömning av skyldig-
giften röjs.				het att betala avgift enligt lagen
				(0000:00) om arbetslöshetsförsäk-
				ringsavgift	för	uppgift			om
				enskilds	personliga		förhållan-
				den, om det kan antas att den
				enskilde	eller	någon		honom
				närstående lider men om upp-
				giften röjs.

I ärende hos Försäkringskassan eller domstol gäller 7 § i stället för första stycket.

I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst femtio år.

20 TP PT Lagen omtryckt 1992:1474.

21 TP PT Senaste lydelse 2004:786.

51

Författningsförslag SOU 2008:54

9 kap.

22

1 §TPF

FPT

Sekretess

gäller

för uppgift

Sekretess

gäller

för

uppgift

om

enskilds

personliga

eller

om

enskilds

personliga

eller

ekonomiska förhållanden i myn-

ekonomiska förhållanden i myn-

dighets verksamhet,

som

avser

dighets

verksamhet,

som

avser

bestämmande av skatt eller som

bestämmande av skatt eller som

avser taxering eller i övrigt fast-

avser taxering eller i övrigt fast-

ställande av underlag för be-

ställande av underlag för be-

stämmande av skatt. Motsva-

stämmande av skatt. Motsva-

rande sekretess gäller i myndig-

rande sekretess gäller i myndig-

hets

verksamhet

som

avser

hets

verksamhet

som

avser

förande av eller uttag ur beskatt-

förande av eller uttag ur beskatt-

ningsdatabasen

enligt

lagen

ningsdatabasen

enligt

lagen

(2001:181) om behandling av

(2001:181)

om

behandling

av

uppgifter i Skatteverkets be-

uppgifter i Skatteverkets be-

skattningsverksamhet för

upp-

skattningsverksamhet för

upp-

gift som har tillförts databasen.

gift som har tillförts. Motsva-

Motsvarande

sekretess

gäller

rande sekretess gäller även hos

även hos kommun eller lands-

kommun

eller

landsting

för

ting för uppgift som har lämnats

uppgift som har lämnats dit i ett

dit i ett ärende om förhandsbe-

ärende

om

förhandsbesked

i

sked i skatte- eller taxeringsfrå-

skatte- eller taxeringsfråga, hos

ga samt hos

Försäkringskassan

Försäkringskassan

för

uppgift

för uppgift som har lämnats dit i

som har lämnats dit i ett ärende

ett ärende om särskild sjukför-

om

särskild

sjukförsäkringsav-

säkringsavgift.

Uppgift

hos

gift samt hos Myndigheten för

Tullverket får dock lämnas ut,

arbetslöshetsförsäkringsavgift

för

om det står klart att uppgiften

uppgift

som

Skatteverket

har

kan röjas utan att den enskilde

lämnat dit för bedömning av

lider skada eller men. I myndig-

skyldighet att betala avgift enligt

hets

verksamhet

som

avser

lagen (0000:00) om arbetslöshets-

förande av eller uttag ur tull-

försäkringsavgift.

Uppgift

hos

databasen enligt lagen (2001:185)

Tullverket får dock lämnas ut,

om behandling av uppgifter i

om det står klart att uppgiften

Tullverkets

verksamhet

gäller

kan röjas utan att den enskilde

sekretess för uppgift som har

lider skada eller men. I myndig-

tillförts databasen, om det inte

hets

verksamhet

som

avser

står klart att uppgiften kan röjas

förande

av

eller

uttag

ur

22 TP PT Senaste lydelse 2006:422:

52

SOU 2008:54 Författningsförslag

utan att den enskilde lider skada	tulldatabasen			enligt			lagen
eller men. För uppgift i mål hos	(2001:185)		om	behandling av
domstol gäller sekretessen enligt	uppgifter i Tullverkets verk-
första–femte meningarna endast	samhet gäller sekretess för upp-
om det kan antas att den	gift som har tillförts databasen,
enskilde lider skada eller men	om det inte står klart att
om uppgiften röjs. Detsamma	uppgiften kan röjas utan att den
gäller uppgift som med anled-	enskilde lider skada eller men.
ning av överklagande hos dom-	För uppgift i mål hos domstol
stol registreras hos annan myn-	gäller sekretessen enligt första–
dighet enligt 15 kap. 2 § första	femte	meningarna				endast om
stycket 3 eller 4. Har uppgift i	det kan antas att den enskilde
mål hos domstol erhållits från	lider skada eller men om upp-
annan myndighet och är den	giften	röjs.	Detsamma				gäller
sekretessbelagd där, gäller dock	uppgift som med anledning av
denna sekretess hos domstolen,	överklagande			hos		domstol
om uppgiften saknar betydelse i	registreras hos annan myndighet
målet.	enligt 15 kap. 2 § första stycket
	3 eller 4. Har uppgift i mål hos
	domstol erhållits				från		annan
	myndighet och är den sekre-
	tessbelagd		där,		gäller		dock
	denna sekretess hos domstolen,
	om uppgiften saknar betydelse i
	målet.

Med skatt avses i detta kapitel skatt på inkomst och annan di- rekt skatt samt omsättningsskatt, tull och annan indirekt skatt. Med skatt jämställs arbetsgivaravgift, prisregleringsavgift och liknande avgift, avgift enligt lagen (1999:291) om avgift till registrerat trossamfund, skattetillägg och förseningsavgift samt expeditionsavgift och tilläggsavgift enligt lagen (2004:629) om trängselskatt. Med verksamhet som avser bestämmande av skatt jämställs verksamhet som avser bestämmande av pensionsgrundan- de inkomst.

Sekretessen gäller inte beslut, varigenom skatt eller pensions- grundande inkomst bestäms eller underlag för bestämmande av skatt fastställs, om inte beslutet meddelas i ärende om

1. förhandsbesked i taxerings- eller skattefråga,

2. beskattning av utländska experter, forskare eller andra nyck- elpersoner när beslutet har fattats av Forskarskattenämnden, eller

3. trängselskatt.

53

Författningsförslag SOU 2008:54

I beslut, varigenom trängselskatt bestäms eller underlag för bestämmande av sådan skatt fastställs, gäller sekretessen dock endast för uppgift om vilken betalstation bilen har passerat och

tidpunkten för denna passage.						Utan	hinder		av	sekretessen
Utan	hinder		av	sekretessen
får uppgift lämnas till enskild						får uppgift lämnas till enskild
enligt vad som föreskrivs i lag						enligt vad som föreskrivs i lag
om förfarande vid beskattning,						om förfarande vid				beskattning,
lagen (2001:181) om behandling						lagen (2001:181) om behandling
av uppgifter i			Skatteverkets			av uppgifter i			Skatteverkets
beskattningsverksamhet					eller	beskattningsverksamhet					eller
lagen (1990:613) om miljöavgift						lagen (1990:613) om miljöavgift
på utsläpp av kväveoxider vid						på utsläpp av kväveoxider vid
energiproduktion. I rådets för-						energiproduktion. I rådets för-
ordning (EG) 1383/2003 av den						ordning (EG) 1383/2003 av den
22 juli 2003 om tullmyndighe-						22 juli 2003 om tullmyndighe-
ternas	ingripande			mot	varor	ternas	ingripande			mot	varor
som misstänks göra intrång i						som misstänks göra intrång i
vissa immateriella				rättigheter		vissa immateriella				rättigheter
och om vilka åtgärder som skall						och om vilka åtgärder som ska
vidtas mot varor som gör						vidtas mot varor som gör
intrång	i	vissa		immateriella		intrång	i	vissa		immateriella
rättigheter		finns	bestämmelser			rättigheter		finns	bestämmelser
om att uppgift i vissa fall får						om att uppgift i vissa fall får
lämnas till enskild. Vidare får						lämnas till enskild. Vidare får
utan hinder av sekretessen upp-						utan hinder av sekretessen upp-
gift i ärende om revision lämnas						gift i ärende om revision lämnas
till en förvaltare i den revidera-						till en förvaltare i den revidera-
des konkurs.						des konkurs.

I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst tjugo år. För uppgift om avgift enligt lagen om avgift till registrerat trossamfund gäller dock sekretessen i högst sjuttio år.

54

SOU 2008:54

Författningsförslag

BilagaTPF23FPT

Nuvarande lydelse

I enlighet med vad som anges i 1 kap. 8 § ska vad som föreskrivs i tryckfrihetsförordningen om rätt att ta del av handlingar hos myndighet i tillämpliga delar gälla också handlingar hos något av de organ som nämns nedan i den mån handlingarna hör till där angiven verksamhet hos organet. Verksamheten anges i förekom- mande fall med hänvisning till numret i Svensk författningssamling (SFS) på den författning med stöd av vilken verksamheten har uppdragits åt organet.

Organ	Verksamhet
Arbetslöshetskassor enligt lagen	prövning av ärenden	om
(1997:239) om arbetslöshets-	arbetslöshetsersättning	(SFS
kassor	1997:238)

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

Föreslagen lydelse

I enlighet med vad som anges i 1 kap. 8 § ska vad som föreskrivs i tryckfrihetsförordningen om rätt att ta del av handlingar hos myndighet i tillämpliga delar gälla också handlingar hos något av de organ som nämns nedan i den mån handlingarna hör till där angiven verksamhet hos organet. Verksamheten anges i förekom- mande fall med hänvisning till numret i Svensk författningssamling (SFS) på den författning med stöd av vilken verksamheten har uppdragits åt organet.

Organ	Verksamhet
Arbetslöshetskassor enligt lagen	prövning av ärenden om arbets-
(1997:239) om arbetslöshets-	löshetsersättning (SFS 1997:238)
kassor	och av ärenden enligt 87 b § lagen
	(1997:239) om arbetslöshetskas-
	sor (SFS 1997:239)

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

23 TP PT Senaste lydelse 2007:1339.

55

Författningsförslag

SOU 2008:54

U

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2009.

2. Det som sägs om ärenden enligt 87 b § lagen (1997:239) om arbetslöshetskassor i 7 kap. 10 § och bilagan ska dock inte börja tillämpas förrän den 1 januari 2010.

56

SOU 2008:54

Författningsförslag

7 Förslag till

lag om ändring i lagen (1985:146) om avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1985:146) om avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
24
1 §TPF	FPT
Avräkning enligt denna lag	Avräkning enligt denna lag
skall göras från belopp som åter-	ska göras från belopp som åter-
betalas eller annars utbetalas på	betalas eller annars utbetalas på
grund av bestämmelse i	grund av bestämmelse i

1. skattebetalningslagen (1997:483),

2. lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl.,

3. 10 kap. 1–4 §§ mervärdesskattelagen (1994:200),

4. lagen (1994:1551) om tullfrihet m.m.,

5. lagen (1998:506) om punktskattekontroll av transporter m.m. av alkoholvaror, tobaksvaror och energiprodukter,

6. tullagen (2000:1281), eller	6. tullagen (2000:1281),
7. lagen (1972:435) om över-	7. lagen (1972:435) om över-
lastavgift.	lastavgift, eller
	8. lagen (0000:00) om arbets-
	löshetsförsäkringsavgift.

Vad som sagts i första stycket 1 gäller inte utbetalning enligt 9 kap. 1 § lagen (1994:1776) om skatt på energi.

Avräkning skall också göras	Avräkning ska också göras
vid återbetalning av belopp som	vid återbetalning av belopp som
tagits ut som förrättningskost-	tagits ut som förrättningskost-
nad vid indrivning av en sådan	nad vid indrivning av en sådan
fordran som avses i 2 § första	fordran som avses i 2 § första
meningen.	meningen.

U

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2010.

24 TP PT Senaste lydelse 2007:469.

57

Författningsförslag

SOU 2008:54

8 Förslag till

lag om ändring i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar

Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
25
2 §TPF	FPT

Under indrivningen gäller bestämmelserna i 7 kap. 14 § utsök- ningsbalken om företrädesrätt vid utmätning av lön för böter och viten samt för fordringar som påförts enligt bestämmelserna i

1. lagen (1972:435) om överlastavgift,

2. lagen (1976:206) om felparkeringsavgift,

3. vägtrafikskattelagen (2006:227),

4. lagen (2006:228) med särskilda bestämmelser om fordons-

skatt,

5. lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl.,

6. lagen (1994:419) om brottsofferfond,

7. skattebetalningslagen (1997:483),

8. lagen (1997:1137) om vägavgift för vissa tunga fordon,

9. lagen	(1996:1030)	om	9. lagen	(1996:1030)	om
underhållsstöd, eller			underhållsstöd,
10. lagen	(2004:629)	om	10. lagen	(2004:629)	om
trängselskatt.			trängselskatt, eller
			11. lagen (0000:00) om ar-
			betslöshetsförsäkringsavgift.

U

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2010.

25 TP PT Senaste lydelse 2007:164.

58

SOU 2008:54

Författningsförslag

9 Förslag till

lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar

Härigenom föreskrivs att 18 § lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

18 §TPF26FPT

Länsrätt är domför med en lagfaren domare ensam

1. när åtgärd som avser endast måls beredande vidtages,

2. vid sådant förhör med vittne eller sakkunnig som begärts av annan länsrätt,

3. vid beslut som avser endast rättelse av felräkning, felskrivning eller annat uppenbart förbiseende,

4. vid annat beslut som inte innefattar slutligt avgörande av mål. Om det inte är påkallat av särskild anledning att målet prövas av

fullsutten rätt, är länsrätt domför med en lagfaren domare ensam vid beslut som inte innefattar prövning av målet i sak.

Åtgärder som avser endast beredandet av ett mål och som inte är av sådant slag att de bör förbehållas lagfarna domare får utföras av en annan tjänsteman som har tillräcklig kunskap och erfarenhet och som är anställd vid länsrätten eller vid en tingsrätt på samma ort som länsrätten. Närmare bestämmelser om detta meddelas av regeringen.

Vad som sägs i andra stycket gäller även vid avgörande i sak av

1. mål av enkel beskaffenhet,

2. mål enligt lagen (1994:466) om särskilda tvångsåtgärder i beskattningsförfarandet, enligt lagen (1978:880) om betalningssäk- ring för skatter, tullar och avgifter, om besiktning enligt fastighets- taxeringslagen (1979:1152), om handlings undantagande från taxeringsrevision, skatterevision eller annan granskning och om befrielse från skyldighet att lämna upplysningar, visa upp handling eller lämna kontrolluppgift enligt skatteförfattningarna,

26 TP PT Senaste lydelse 2007:1094.

59

Författningsförslag

SOU 2008:54

3. mål om omedelbart omhändertagande enligt 6 § lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga, mål om vård i enskildhet enligt 15 b § samma lag, mål om avskildhet enligt 15 c § samma lag, mål om tillfälligt flyttningsförbud enligt 27 § samma lag, mål om omedelbart omhändertagande enligt 13 § lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall, mål om vård i enskildhet eller avskildhet enligt 34 § samma lag, mål om vård i enskildhet enligt 14 § lagen (1998:603) om verkställighet av sluten ungdomsvård, mål om avskildhet enligt 17 § samma lag, mål om tillfällig isolering enligt 5 kap. 3 § smittskyddslagen (2004:168), mål enligt 12 § första stycket och 33 § lagen (1991:1128) om psykiat- risk tvångsvård, mål enligt 18 § första stycket 2–4 såvitt avser de fall då vården inte har förenats med särskild utskrivningsprövning eller 5 lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård, mål om förvar och uppsikt enligt utlänningslagen (2005:716), mål enligt lagen (1974:202) om beräkning av strafftid m.m., mål enligt lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt samt mål enligt lagen (1963:193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m.m.,

4. mål enligt folkbokföringsförfattningarna, mål rörande preli- minär skatt eller om anstånd med att betala skatt eller avgifter enligt skatteförfattningarna,

5. mål enligt lagen (2007:1091) om offentlig upphandling eller lagen (2007:1092) om upphandling inom områdena vatten, energi, transporter och posttjänster,

6. mål som avser en fråga av betydelse för inkomstbeskattning- en, dock endast om värdet av vad som yrkas i målet uppenbart inte överstiger hälften av prisbasbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring,

7. mål enligt lagen (2004:629) om trängselskatt.

7. mål enligt lagen (2004:629) om trängselskatt,

8. mål rörande preliminär arbetslöshetsförsäkringsavgift eller om anstånd med att betala avgift enligt lagen (0000:00) om arbets- löshetsförsäkringsavgift.

U

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2009.

60

SOU 2008:54

Författningsförslag

10 Förslag till

lag om ändring i lagen (2008:206) om underrättelseskyldighet vid felaktiga utbetalningar från välfärdssystemen

Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (2008:206) om underrättel- seskyldighet vid felaktiga utbetalningar från välfärdssystemen ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2 §

Underrättelseskyldighet enligt lagen gäller för Migra- tionsverket, Försäkringskassan, Skatteverket, Kronofogdemyn- digheten, Centrala studiestöds- nämnden, Arbetsförmedlingen och arbetslöshetskassorna. Skyl- digheten gäller dock inte i Skatteverkets brottsbekämpan- de verksamhet.

Underrättelseskyldighet enligt lagen gäller för Migra- tionsverket, Försäkringskassan, Skatteverket, Kronofogdemyn- digheten, Centrala studiestöds- nämnden, Arbetsförmedlingen, Myndigheten för arbetslöshetsför- säkringsavgift och arbetslöshets- kassorna. Skyldigheten gäller dock inte i Skatteverkets brotts- bekämpande verksamhet.

U

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2009.

61

Författningsförslag

SOU 2008:54

11 Förslag till

förordning om ändring i förordningen (1997:835) om arbetslöshetsförsäkring

Härigenom föreskrivs i fråga om förordningen (1997:835) om arbetslöshetsförsäkringTPF27FPT

dels att 3 § ska upphöra att gälla,

dels att 4, 24 och 25 a §§ ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse				Föreslagen lydelse
			28
			4 §TPF	FPT
Dagpenning i form av in-				Dagpenning ska, om inte
komstrelaterad	ersättning		skall,	något annat följer av lagen
om inte något annat följer av				(1997:238) om arbetslöshetsför-
lagen (1997:238) om arbetslös-				säkring, lämnas enligt följande.
hetsförsäkring,	lämnas		enligt
följande.					lämnas med
Inkomstrelaterad		ersättning		Dagpenning
lämnas med högst		680 kronor		högst 680 kronor per dag.
per dag.
Till den som har arbetat hel-				Till den som har arbetat hel-
tid under hela ramtiden lämnas				tid under hela ramtiden lämnas
inkomstrelaterad ersättning med				dagpenning med	lägst 320 kro-
lägst 320 kronor per dag. För				nor per dag. För den som inte
den som inte har arbetat heltid				har arbetat heltid under hela
under hela ramtiden skall be-				ramtiden ska beloppet minskas
loppet minskas proportionellt.				proportionellt.

27 TP PT Senaste lydelse av

3 § 2007:417.

28 TP PT Senaste lydelse 2007:417.

62

SOU 2008:54 Författningsförslag

Till den som omfattas av 27 a							Till den som omfattas av 27 a
eller 30 §		lagen		om	arbetslös-		eller 30 § lagen			om arbetslös-
hetsförsäkring lämnas					inkomst-		hetsförsäkring		lämnas dagpen-
relaterad		ersättning med				lägst	ning med lägst 320 kronor per
320 kronor			per	dag,		under	dag, under förutsättning att han
förutsättning att han eller hon							eller hon arbetat heltid under
arbetat heltid under hela den							hela den ramtid som föregick
ramtid som föregick den senaste							den	senaste	perioden		med
perioden		med arbetslöshetser-					arbetslöshetsersättning. För den
sättning. För den som inte							som inte arbetat heltid under
arbetat heltid under hela den							hela den tiden ska beloppet
tiden	skall		beloppet		minskas		minskas proportionellt.
proportionellt.
							29
						24 §TPF FPT
En	sökandes			arbetslöshets-			En	sökandes		arbetslöshets-
kassa skall till Försäkringskassan							kassa ska till Försäkringskassan
lämna	följande			uppgifter om			lämna	följande		uppgifter	om
den sökande:							den sökande:

1. namn, personnummer och i förekommande fall samordnings- nummer,

2. om han eller hon inte uppfyller villkoren för arbetslöshetser- sättning,

3. vilken dag ersättningsperioden börjar,

4. om han eller hon uppgett sig ha haft semester eller varit för- hindrad att arbeta en viss dag,

5. om den sökande uppgett sig ha varit sjuk eller föräldraledig en viss dag samt omfattningen av sjukfrånvaron eller ledigheten,

6. om han eller hon för en viss dag lämnat in en ansökan om ersättning,

7. senaste kalendervecka för vilken ersättning betalats ut,

8. hans eller hennes uppgivna normalarbetstid,

9. uppgivet arbetsutbud samt från och med vilken dag det utbu- det gäller,

10. beräknad	dagpenning	10. beräknad	dagpenning
som lämnas eller skulle ha		som lämnas eller skulle ha
lämnats samt om dagpenningen		lämnats,
beräknats som	inkomstrelaterad

ersättning eller inte,

29 TP PT Senaste lydelse 2006:1552.

63

Författningsförslag

SOU 2008:54

11. tidsperiod, antal dagar och med vilket eller vilka belopp som arbetslöshetsersättning lämnats,

12. antalet möjliga ersättningsdagar som återstår innan ett pro- gram börjar,

13. med vilket belopp han eller hon fått arbetslöshetsersättning när Försäkringskassan fattat beslut om pension, sjukersättning, aktivitetsersättning eller arbetsskadeersättning retroaktivt, och

14. om han eller hon fått sin arbetslöshetsersättning minskad med tjänstepension.

25 a §TPF30FPT

Under förutsättning att det har betydelse för handläggningen av ett ärende om arbetslöshetsersättning ska en arbetslöshetskassa till en annan arbetslöshetskassa lämna följande uppgifter om en enskild:

1. namn, personnummer och i förekommande fall samordnings- nummer,

2. vilken dag han eller hon senast inträtt i arbetslöshetskassan och från vilket datum han eller hon har ett obrutet medlemskap i arbetslöshetskassan,

3. vilken dag han eller hon utträtt ur arbetslöshetskassan och orsaken till utträdet,

4. vilken period senast fastställt arbetsvillkor avser,

5. beviljad ersättning i form		5.	beviljad ersättning samt
av grundersättning respektive		senast	fastställd	dagsförtjänst,
inkomstrelaterad ersättning samt		dagpenning och		normalarbets-
senast fastställd	dagsförtjänst,	tid,
dagpenning och	normalarbets-
tid,

6. påbörjat karensvillkor, antalet fullgjorda karensdagar och uppgift om den första och den senaste karensveckan,

7. antalet förbrukade dagar i senast påbörjade ersättningsperiod och senast ersatt vecka,

8. antalet förbrukade ersättningsdagar enligt begränsningsregeln

i7 §,

9. beslut om godkänd bisyssla,

10. beslut enligt 35 § lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäk- ring att en företagare som tillfälligt upphör att bedriva verksamhet ska anses vara arbetslös,

30 TP PT Senaste lydelse 2008:58.

64

SOU 2008:54

Författningsförslag

11. beslut om godkända deltidsstudier,

12. fattade beslut om avstängning, nedsättning eller frånkännan- de av arbetslöshetsersättning inom ersättningsperioden,

13. senast fattat beslut med anledning av pension eller pensions- belopp per månad, och

14. beslut om deltagande i arbetsmarknadspolitiskt program och tidpunkt då deltagandet påbörjades.

U

1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2010.

2. Den äldre lydelsen av 24 och 25 a §§ gäller fortfarande för ersättning som beräknats eller beviljats före ikraftträdandet.

65

Författningsförslag

SOU 2008:54

12 Förslag till

förordning om ändring i förordningen (1997:836) om arbetslöshetskassor

Härigenom föreskrivs i fråga om förordningen (1997:836) om arbetslöshetskassorTPF31FPT

dels att 19 a § och rubriken närmast före 19 a § ska upphöra att gälla,

dels att 2, 5 och 8 §§ ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse		Föreslagen lydelse
	32
	2 §TPF	FPT
Vad som i följande bestäm-		Vad som i följande bestäm-
melser sägs om medlemmar skall		melser sägs om medlemmar ska i
i fråga om den kompletterande		fråga	om den kompletterande
kassan gälla de anslutna: 4 § om		kassan gälla de anslutna: 4 § om
skyldighet att lämna uppgift om		skyldighet att lämna uppgift om
antalet	medlemmar m.m., 5 §	antalet medlemmar m.m., 5 §
om skyldighet att lämna upp-		om skyldighet att lämna upp-
gifter om medlemmar som får		gifter samt 9, 10 och 11 a §§ om
ersättning samt 9, 10 och 11 a §§		finansieringsavgift och förhöjd
om finansieringsavgift och för-		finansieringsavgift.
höjd finansieringsavgift.
	33
	5 §TPF	FPT
En	arbetslöshetskassa ska i	En	arbetslöshetskassa ska i
enlighet med vad Inspektionen		enlighet med vad Inspektionen
för	arbetslöshetsförsäkringen	för	arbetslöshetsförsäkringen
närmare föreskriver lämna upp-		närmare föreskriver lämna upp-
gifter om de medlemmar som får		gifter om de personer som får
ersättning. Uppgift ska lämnas		ersättning. Uppgift ska lämnas
om		om

31 TP PT Senaste lydelse av 19 a § och rubriken närmast före 19 a § 2004:626. 32TP PT Senaste lydelse 2006:1561.

33 TP PT Senaste lydelse 2008:59.

66

SOU 2008:54

Författningsförslag

– personnummer, postnum- ret i postadressen och arbetslös- hetskassans beteckning samt, i förekommande fall, beteckning- en på den avdelning hos kassan som medlemmen tillhör,

– personnummer, postnum- ret i postadressen, om personen är medlem eller inte och arbetslöshetskassans beteckning samt, i förekommande fall, beteckningen på den avdelning hos kassan som medlemmen tillhör,

– år och veckonummer för början på den aktuella ersättningspe- rioden,

– uppgivna förvärvsinkomster och lönetyp,

– beräknad normalarbetstid och arbetsutbudet i timmar per vecka,

– antalet dagar med ersättning och karens,

– antalet återstående ersättningsdagar i ersättningsperioden efter utbetalningstillfället,

– utbetalat bruttobelopp per vecka som utbetalningen avser.

En arbetslöshetskassa ska vidare för en person som första gången kvalificerat sig för rätt till ersättning lämna uppgift om detta skett med stöd av huvud- regeln i 12 § första stycket 1 lagen (1997:238) om arbetslös- hetsförsäkring eller med stöd av alternativregeln i 12 § första stycket 2 samma lag. Uppgift ska också lämnas

– om medlemmen utför eller deklarerar deltidsarbete,

– om 35 § första eller andra stycket lagen om arbetslöshets- försäkring tillämpas,

– om dagpenning lämnas i form av grundbelopp eller inkomst- relaterad ersättning och uppgift om ersättningens storlek,

En arbetslöshetskassa ska vidare för en person som första gången kvalificerat sig för rätt till ersättning lämna uppgift om detta skett med stöd av huvud- regeln i 12 § första stycket 1 lagen (1997:238) om arbetslös- hetsförsäkring eller med stöd av alternativregeln i 12 § första stycket 2 samma lag. Uppgift ska också lämnas om

– personen utför eller dekla- rerar deltidsarbete,

– 35 § första eller andra stycket lagen om arbetslöshets- försäkring tillämpas,

– dagpenningens storlek,

67

Arbetsförmedlingen betalar ut statsbidrag till arbetslöshets- kassan i omedelbar anslutning till kassans utbetalning av ersätt- ing enligt lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring. Arbets- förmedlingen ska därvid hålla inne en så stor del av statsbidra- get som motsvarar det skatteav- drag som ska göras på utbetalad ersättning och det avdrag som gjorts på ersättningen enligt 87 a § första stycket lagen (1997:239) om arbetslöshetskassor.

Författningsförslag

SOU 2008:54

– om en medlem som har mindre än 70 ersättningsdagar kvar av ersättningsperioden av kassan bedöms komma att upp- fylla villkoren för en ny ersättningsperiod,

– om personen har beslut om bisyssla, det antal timmar per vecka bisysslan omfattar samt inkomsten per vecka av bisyss- lan,

– om personen bedriver studier under den period som arbetslöshetsersättning lämnas.

– en person som har mindre än 70 ersättningsdagar kvar av ersättningsperioden av kassan bedöms komma att uppfylla villkoren för en ny ersättnings- period,

– personen har beslut om bisyssla, det antal timmar per vecka bisysslan omfattar samt inkomsten per vecka av bisyss- lan,

– personen bedriver studier under den period som arbets- löshetsersättning lämnas.

8 §TPF34FPT

Arbetsförmedlingen betalar ut statsbidrag till arbetslöshets- kassan i omedelbar anslutning till kassans utbetalning av ersätt- ing enligt lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring. Arbets- förmedlingen ska därvid hålla inne en så stor del av statsbidra- get som motsvarar det skatteav- drag som ska göras på utbetalad ersättning.

U

1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2010.

2. Den äldre lydelsen av 5 § gäller fortfarande för ersättning som beviljats före ikraftträdandet.

34 TP PT Senaste lydelse 2007:888.

68

SOU 2008:54

Författningsförslag

13 Förslag till

förordning om arbetslöshetsförsäkringsavgift

Härigenom föreskrivs följande.

Storleken av arbetslöshetsförsäkringsavgiften

1 § Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen ska för varje kalenderår snarast fastställa vilket belopp arbetslöshetsförsäkrings- avgiften enligt 3 § första stycket lagen (0000:00) om arbetslöshets- försäkringsavgift uppgår till.

Storleken av påminnelseavgiften

2 § Påminnelseavgiften enligt 5 § andra stycket och 11 § första stycket lagen (0000:00) om arbetslöshetsförsäkringsavgift är 75 kronor.

Utlämnande av uppgifter

3 § Skatteverket ska till Myndigheten för arbetslöshetsförsäkrings- avgift lämna följande uppgifter om skattskyldiga:

1. personnummer och i förekommande fall samordningsnum-

mer,

2. beskattningsår,

3. källa för lämnade uppgifter,

4. inkomster, avdrag och överskott i inkomstslagen tjänst och näringsverksamhet,

5. rätt till skattereduktion enligt 65 kap. 9 a § första stycket och 9 d § inkomstskattelagen (1999:1229),

6. arbetsinkomster enligt 9 a § andra och tredje styckena in- komstskattelagen,

7. inkomster som anges i 2 kap. 5 § 11 lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension, och

8. pension som avses i 10 kap. 5 § inkomstskattelagen. Uppgifterna ska, i den utsträckning Myndigheten för arbetslös-

hetsförsäkringsavgift bestämmer det, lämnas ut på medium för automatiserad behandling.

69

Författningsförslag

SOU 2008:54

4 § Försäkringskassan ska till Myndigheten för arbetslöshetsför- säkringsavgift lämna följande uppgifter om personer som får eller har fått mer än halv sjukersättning eller hel eller tre fjärdedels aktivitetsersättning:

1. namn, personnummer och i förekommande fall samordnings- nummer,

2. beslut om mer än halv sjukersättning eller hel eller tre fjärde- dels aktivitetsersättning och ändring av sådant beslut, och

3. tidpunkt för beslut.

Uppgifterna ska, i den utsträckning Myndigheten för arbetslös- hetsförsäkringsavgift bestämmer det, lämnas ut på medium för automatiserad behandling.

5 § Arbetslöshetskassorna ska till Myndigheten för arbetslöshets- försäkringsavgift lämna följande uppgifter om den som är eller har varit medlem i eller ansluten till kassan:

1. namn, personnummer och i förekommande fall samordnings- nummer,

2. tidpunkt för medlemskap eller anslutning,

3. tidpunkt för utträde eller uteslutning, och

4. period med utbetald arbetslöshetsersättning.

Uppgifterna ska, i den utsträckning Myndigheten för arbetslös- hetsförsäkringsavgift bestämmer det, lämnas ut på medium för automatiserad behandling.

6 § Den kompletterande arbetslöshetskassan enligt 85 § lagen (1997:239) om arbetslöshetskassor ska till Myndigheten för arbets- löshetsförsäkringsavgift lämna följande uppgifter om personer som inte är anslutna till kassan men som är arbetslösa i den mening som avses i 41 a § lagen om arbetslöshetskassor:

1. namn, personnummer och i förekommande fall samordnings- nummer,

2. period under vilken personen är att anse som arbetslös i den mening som avses i 41 a § lagen om arbetslöshetskassor, och

3. period med utbetald arbetslöshetsersättning.

Den kompletterande arbetslöshetskassan enligt 85 § lagen om arbetslöshetskassor ska till Myndigheten för arbetslöshetsförsäk- ringsavgift lämna följande uppgifter om personer för vilka avdrag ska göras enligt 87 a § första stycket lagen om arbetslöshetskassor:

1. namn, personnummer och i förekommande fall samordnings- nummer,

70

SOU 2008:54

Författningsförslag

2. belopp att dra av enligt 87 a § första stycket lagen om arbets- löshetskassor,

3. avdraget belopp,

4. för vilken tidsperiod avdrag gjorts, och

5. kassans bedömning av om avdrag för eventuellt återstående belopp kan göras.

Uppgifterna ska, i den utsträckning Myndigheten för arbetslös- hetsförsäkringsavgift bestämmer det, lämnas ut på medium för automatiserad behandling.

7 § Myndigheten för arbetslöshetsförsäkringsavgift får meddela de närmare föreskrifter som behövs för verkställigheten av 26–28 §§ och 30 § lagen (0000:00) om arbetslöshetsförsäkringsavgift.

8 § Myndigheten för arbetslöshetsförsäkringsavgift ska till den kompletterande arbetslöshetskassan enligt 85 § lagen (1997:239) om arbetslöshetskassor lämna uppgift om namn, personnummer och i förekommande fall samordningsnummer om de personer som skulle kunna ha rätt till avdrag enligt 3 § andra stycket 2 lagen (0000:00) om arbetslöshetsförsäkringsavgift.

Uppgifterna får lämnas ut på medium för automatiserad be- handling.

9 § Myndigheten för arbetslöshetsförsäkringsavgift får på medium för automatiserad behandling till den kompletterande arbetslös- hetskassan enligt 85 § lagen (1997:239) om arbetslöshetskassor lämna underrättelser enligt 8 § andra stycket lagen (0000:00) om arbetslöshetsförsäkringsavgift och sända över handlingar enligt 29 § andra stycket samma lag.

U

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 2009.

71

Författningsförslag

SOU 2008:54

14 Förslag till

förordning om databasen hos Myndigheten för arbetslöshetsförsäkringsavgift

Härigenom föreskrivs följande.

Gallring

1 § Riksarkivet får meddela föreskrifter om att personuppgifter trots bestämmelserna om gallring i 15 § första stycket lagen (0000:00) om databasen hos Myndigheten för arbetslöshetsförsäk- ringsavgift får bevaras för historiska, statistiska och vetenskapliga ändamål samt redovisningsändamål.

U

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 2009.

72

SOU 2008:54

Författningsförslag

15 Förslag till

förordning om ändring i förordningen (2001:588) om behandling av uppgifter i Skatteverkets beskattningsverksamhet

Härigenom föreskrivs att det i förordningen (2001:588) om behandling av uppgifter i Skatteverkets beskattningsverksamhet ska tas in en ny paragraf, 8 a §, av följande lydelse.

8 a § På begäran av Myndigheten för arbetslöshetsförsäkringsavgift ska lämnas ut de uppgifter ur beskattningsdatabasen som avses i 3 § förordningen (0000:00) om arbetslöshetsförsäkringsavgift.

U

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 2009.

73

Författningsförslag

SOU 2008:54

16 Förslag till

förordning om ändring i sekretessförordningen (1980:657)

Härigenom föreskrivs att 5 § sekretessförordningen (1980:657) ska ha följande lydelse.

5 §TPF35FPT

Nuvarande lydelse

Följande myndigheter är i den utsträckning som framgår nedan undantagna från registreringsskyldigheten enligt 15 kap. 1 § första

stycket sekretesslagen (1980:100).
Myndigheter	Sekretessbelagda handlingar som
	inte behöver registreras

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

Arbetsgivarverket	förslag till kollektivavtal
arbetslöshetskassorna	handlingar i ärenden om arbets-
	löshetsersättning
Arbetsmiljöverket	handlingar som skall ingå i
	informationssystemet om
	arbetsskador och statistiskt
	primärmaterial

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

Migrationsverket	av verket rekvirerade personbe-
	vis, utdrag ur belastningsregister
	och misstankeregistret samt
	kontrollbesked från Rikspolis-
	styrelsens säkerhetsavdelning
Naturvårdsverket	provresultat som utgör underlag
	till jägarexamensregistret och
	handlingar som avser inbetal-
	ningar för jaktkort

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

35 TP PT Senaste lydelse 2007:1213.

74

SOU 2008:54 Författningsförslag

Föreslagen lydelse

Följande myndigheter är i den utsträckning som framgår nedan undantagna från registreringsskyldigheten enligt 15 kap. 1 § första

stycket sekretesslagen (1980:100).
Myndigheter	Sekretessbelagda handlingar som
	inte behöver registreras

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

Arbetsgivarverket	förslag till kollektivavtal
arbetslöshetskassorna	handlingar i ärenden om arbets-
	löshetsersättning och handlingar
	i ärenden	enligt	87 b § lagen
	(1997:239)	om	arbetslöshets-
	kassor
Arbetsmiljöverket	handlingar som ska ingå i infor-
	mationssystemet om arbetsska-

dor och statistiskt primärmate- rial

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

Migrationsverket	av verket rekvirerade personbe-
	vis, utdrag ur belastningsregister
	och	misstankeregistret	samt
	kontrollbesked från Rikspolis-
	styrelsens säkerhetsavdelning
Myndigheten för arbetslöshetsför-	handlingar som avser bedömning
säkringsavgift	av skyldighet att betala avgift
	enligt lagen (0000:00) om arbets-
	löshetsförsäkringsavgift
Naturvårdsverket	provresultat som utgör underlag
	till	jägarexamensregistret	och
	handlingar som avser inbetal-
	ningar för jaktkort

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

U

1. Denna förordning träder i kraft den 1 juli 2009.

2. Det som sägs om ärenden enligt 87 b § lagen (1997:239) om

arbetslöshetskassor ska dock inte börja tillämpas förrän den 1 januari 2010.

75

1 Utredningsarbetet och delbetänkandet

1.1 Utredningsarbetet

Utredningsdirektiven (dir. 2007:100 jämte tilläggsdirektiven dir. 2008:9) finns intagna som bilaga 1 och 2 till detta delbetänkande.

Jag har som framgår av missivbrevet till utredningen knutit en referensgrupp med företrädare för berörda intressenter. Jag har haft separata sammanträden med utredningens expertgrupp (sex sammanträden) respektive referensgruppen (sju sammanträden). Vid sammanträdena har utredningsuppdraget diskuterats och utkast till texter till delbetänkandet gåtts igenom och diskuterats.

Jag eller sekretariatet har haft möten eller andra underhands- kontakter med – förutom de instanser som är företrädda i expert- och referensgruppen – bl.a. utredningen om trygghetssystemen för företagare (N 2006:11), Skatteverket, Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan, Domstolsverket och Statskontoret. Kontakt- person på Datainspektionen har varit juristen Jens Västberg. Därigenom har jag hållit arbetsmarknadens parter samt berörda organisationer och myndigheter informerade om arbetet. Jag har i enlighet med utredningsdirektiven regelbundet rapporterat om hur arbetet fortskridit till Arbetsmarknadsdepartementet på det sätt departementet önskat.

Det har egentligen inte funnits tid till att inhämta erfarenheter från andra länder som har inkomstbaserad arbetslöshetsförsäkring. Viss information om förhållandena i Danmark och Norge har jag och sekretariatet fått vid ett seminarium anordnat av Institutet för social civilrätt vid Stockholms universitet respektive vid möte i Stockholm med professorn Stein Evju, Oslo universitet.

Utredningsarbetet har bedrivits under tidspress. Utredningsarbetet fortsätter med de delar av utredningsuppdra-

get som avser annat än frågan om en obligatorisk arbetslöshetsför-

77

Utredningsarbetet och delbetänkandet

SOU 2008:54

säkring med inkomstrelaterad ersättning vid arbetslöshet, dvs. med att överväga arbetslöshetskassornas skyldighet att betala förhöjd avgift till staten för medlemmar som arbetar deltid eller är förhind- rade att arbeta och med att belysa för- och nackdelar med olika former för medlemmarnas betalning av avgifter till arbetslöshets- kassorna.

1.2 Delbetänkandet

I detta delbetänkande redovisas de delar av utredningsuppdraget som rör frågan om en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring med inkomstrelaterad ersättning vid arbetslöshet. Delbetänkandet är uppdelat i två delar, en del med bakgrundsavsnitt och en del med överväganden och förslag, inklusive bedömningar av konsekvenser och belysning av effekter av förslagen.

I bakgrundsdelen finns det, förutom ett avsnitt med historik (avsnitt 2X ),X beskrivningar av arbetslöshetsförsäkringen och arbetslöshetskassorna (avsnitt 3X )X samt en redogörelse för interna- tionella regler av betydelse för arbetslöshetsförsäkringen (avsnitt 4X )X . Viss bakgrundsinformation, som inte enbart rör arbetslöshets- försäkringen, finns i övervägandedelen. Sålunda finns det i över- vägandedelen en beskrivning av bestämmelserna om jobbskatteav- draget (avsnitt 9X .2),X en beskrivning av olika exempel på system för uppbörd av avgifter (avsnitt 11X .2),X en beskrivning av bestämmel- serna om handlingsoffentlighet och sekretess m.m. hos berörda instanser (avsnitt 12X .2)X och beskrivningar av bestämmelser om behandling av personuppgifter (avsnitt 12X .7.2–X 12X .7.6)X .

Övervägandedelen inleds med ett avsnitt där vissa allmänna utgångspunkter slås fast (avsnitt 5X )X . I syfte att ge en överblick över det system för en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring som föreslås lämnas därefter en samlad redogörelse av huvuddragen i en sådan försäkring (avsnitt 6X )X . Sedan ägnas övervägandedelen åt att i detalj motivera och förklara det som föreslås. Först berörs förmånssidan i den obligatoriska arbetslöshetsförsäkringen, dvs. villkoren för att få inkomstrelaterad ersättning vid arbetslöshet (avsnitt 7X )X och hur utbetalningen av ersättningen administreras (avsnitt 8X )X . Därnäst berörs avgiftssidan i den obligatoriska arbetslöshetsförsäkringen, dvs. frågorna om vilka som ska betala avgift till försäkringen (avsnitt 9X ),X hur stor avgiften ska vara (avsnitt 10X )X och hur avgiften ska betalas (avsnitt 11X )X . Det föreslås att en uppbördsmyndighet ska

78

SOU 2008:54

Utredningsarbetet och delbetänkandet

ha hand om uppbörden av avgiften, vilket kräver en ganska omfattande informationshantering. Frågan om vilka bestämmelser i fråga om offentlighet och sekretess, uppgiftsskyldighet och behandling av personuppgifter som behövs för informationshanter- ingen berörs i nästa avsnitt (avsnitt 12X )X . Därefter berörs hur förslagen förhåller sig till internationella regler (avsnitt 13X )X och vilka ikraftträdande- och övergångsbestämmelser som behövs (avsnitt 14X )X . Konsekvenserna och effekterna av förslagen berörs i det därpå följande avsnittet (avsnitt 15X )X . Sist finns det ett avsnitt med författningskommentarer (avsnitt 16X )X .

79

BAKGRUND

2 Historik

2.1 De äldsta arbetslöshetskassorna

Under andra hälften av 1800-talet började understödsföreningar och arbetslöshetskassor bildas på frivillig väg inom vissa fackliga organisationer.TP F36FPT

Redan 1857 startade Maskinistföreningen i Stockholm under- stödshjälp till medlemmar som utan egen förvållan blivit arbetslösa. Arbetslöshetsunderstödet upphörde emellertid 1860 i samband med att Maskinistföreningen slogs samman med Maskinistsamfun- det.

Det första fackförbundet i Sverige som bildade en arbetslös- hetskassa var Svenska typografförbundet. Arbetslöshetskassan startade 1893. Redan 1885 hade dock förbundet organiserat en reshjälpskassa. Reshjälpen var en vanlig form av arbetslöshetshjälp under fackföreningsrörelsens första tid. Reshjälpen bestod av ett resebidrag för att ge arbetslösa medlemmar möjlighet att söka arbete på annan ort. Svenska bleck- och plåtslagareförbundet startade 1894 en reshjälpskassa och 1900 en arbetslöshetskassa. Därefter startade de flesta LO-förbunden successivt arbetslöshets- kassor. Svenska måleriarbetareförbundet startade en arbetslöshets- kassa 1916 och Svenska elektriska arbetareförbundet 1928.

I början finansierades kostnaderna för arbetslöshetskassornas verksamhet helt med medlemsavgifter. Det fick till följd att ersättningsnivåerna var låga och reglerna för att få ersättning var restriktiva. För att få en effektiv försäkring krävdes hjälp utanför den fackliga rörelsen.

36 TP PT Uppgifter om arbetslöshetsförsäkringens historik har hämtats från tidigare betänkanden i ämnet, nämligen SOU 1971:42, SOU 1978:45, SOU 1993:52, SOU 1996:51 och SOU 1996:150. Beskrivningen bygger dessutom på uttalanden i förarbetena till de olika författningarna.

83

Historik

SOU 2008:54

2.2 1934 års förordningar om erkända arbetslöshetskassor och om statsbidrag

Frågan om en arbetslöshetsförsäkring togs upp till behandling av statsmakterna första gången vid 1908 års riksdag. Det var den ”politiske vilden” Edvard Wavrinsky som i en motion till riksdagen begärde utredning angående arbetslösheten i landet samt angående försäkring mot dess ekonomiska följder. Motionen avslogs.

Under 1915, 1920-talet och i början av 1930-talet tillsattes ut- redningar för att undersöka och ge förslag på hur en arbetslöshets- försäkring skulle kunna utformas.

Riksdagen antog 1934 förordningar om erkända arbetslöshets- kassor och om statsbidrag till erkända arbetslöshetskassor. Förordningarna trädde i kraft den 1 januari 1935. Försäkringen skulle vara frivillig och avsedd enbart för lönearbetare. Försäkring- en finansierades genom statsbidrag och avgifter från de försäkrade. Föreningsrättsligt skulle arbetslöshetskassorna vara registrerade som understödsföreningar. För att en arbetslöshetskassa skulle vara berättigad till statsbidrag skulle den antas och registreras som erkänd arbetslöshetskassa av tillsynsmyndigheten som då var Socialstyrelsen. Arbetsmarknadsstyrelsen blev 1948 tillsynsmyn- dighet, och en särskild delegation för försäkringsfrågor inrättades inom Arbetsmarknadsstyrelsen.

För rätt till ersättning fordrades bl.a. att medlemmen skulle ha betalat 52 veckoavgifter till arbetslöshetskassan och att minst 26 veckoavgifter skulle ha betalats under de tolv månaderna närmast före arbetslösheten. Ersättning lämnades i form av daghjälp på mellan två och sex kr per dag beroende på vilken daghjälpsklass man valt att betala avgift till. Ersättningsperioden fick bestämmas till högst 120 dagar och lägst 90 dagar under 52 på varandra följande veckor. Ersättning kunde betalas ut för sex dagar per vecka. Arbetslöshetskassorna fick också rätt att betala ut bidrag för att täcka res- och flyttningskostnader. Statsbidraget till utbetald daghjälp ökade relativt vid hög arbetslöshet, dvs. vid ökat antal understödsdagar per årsmedlem. Statsbidragets relativa andel av daghjälpsbeloppen var högst i de lägsta dagpenningklasserna och minskade allt efter daghjälpens storlek. Karensen var i början ett viktigt medel för att hålla försäkringens kostnader nere. Innan ersättningsperioden påbörjades skulle karens på sex dagar, motsva- rande en arbetsvecka, fullgöras under en ramtid på 14 dagar. Arbetslöshetskassorna fick i sina stadgar föreskriva längre karens

84

SOU 2008:54

Historik

än sex dagar men den fick inte överstiga tre månader. Ny karens skulle, med vissa undantag, fullgöras varje gång medlemmen blev arbetslös.

Försäkringen utvecklades inte i den takt som man hade förvän- tat sig vid dess tillkomst. Vid utgången av år 1940 fanns det 14 erkända arbetslöshetskassor med sammanlagt 210 000 medlemmar. Först ett par år därefter skedde en mer markant ökning, dock först efter det att bestämmelserna ändrats så att försäkringen blev mer attraktiv. Riksdagen beslutade 1941 om vissa ändringar. Ändringar- na innebar bl.a. att dagpenningbeloppen höjdes, att barntillägg infördes, att avgiftsvillkoren mildrades och att statsbidraget utformades så att det inte speciellt skulle gynna de lägre dagpen- ningklasserna. Vid slutet av 1940-talet var medlemsantalet i arbetslöshetskassorna över en miljon. År 1956 gavs större möjlig- heter för företagare att tillhöra försäkringen. Under 1960-talet bildades flertalet av de arbetslöshetskassor som är till för tjänste- män och företagare.

På förslag av 1960 års arbetslöshetsförsäkringsutredning (SOU 1963:40) genomfördes 1964 vissa författningsändringar. Försäk- ringen anpassades till femdagarsvecka, karensen begränsades till en femdagarsperiod per försäkringsår och arbetslöshetskassorna fick möjlighet att höja dagpenningen till högst 40 kr. Ersättningstiden under försäkringsåret förlängdes med fyra veckor till högst 150 dagar eller, efter medgivande av tillsynsmyndigheten, till högst 200 dagar. Ålderspensionärernas ersättningsrätt begränsades genom begränsningar av statsbidragen.

2.3 1973 års lagstiftning om arbetslöshetsförsäkring och om kontant arbetsmarknadsstöd för den som inte är medlem i en arbetslöshetskassa

År 1966 tillsattes en utredning för att utreda frågor om kontant stöd vid arbetslöshet (KSA-utredningen).

Efter förslag av KSA-utredningen (SOU 1967:62) genomfördes 1968 temporärt två särskilda former för kontant stöd till äldre arbetslösa kassamedlemmar och andra förvärvsarbetande, nämligen förlängd (extra) kassaersättning och statligt omställningsbidrag.

KSA-utredningen lade i april 1971 fram sitt slutbetänkande (SOU 1971:42) Försäkring och annat kontant stöd vid arbetslöshet. Utredningens förslag innebar att en frivillig arbetslöshetsförsäkring

85

Historik

SOU 2008:54

som var administrerad av erkända arbetslöshetskassor skulle bibehållas samt att en supplementär stödform för personer som inte kunde få ersättning från arbetslöshetsförsäkringen skulle införas genom ett statligt kontant arbetsmarknadsstöd. Detta skulle ersätta det statsunderstödda kommunala kontantunderstödet vid arbetslöshet.

Regeringens proposition 1973:56 med förslag till lag om arbets- löshetsförsäkring och till lag om kontant arbetsmarknadsstöd byggde på KSA-utredningens förslag och antogs efter smärre justeringar av riksdagen 1973. Lagarna trädde i kraft den 1 januari 1974 och innebar bl.a. följande ändringar.

För rätt till ersättning enligt lagen (1973:370) om arbetslöshets- försäkring krävdes tolv månaders medlemskap i en arbetslöshets- kassa. Vidare krävdes att den försäkrade närmast före arbetslöshe- ten hade arbetat minst fem månader inom en ramtid på högst tolv månader. Även med arbete jämställd tid kunde räknas in i arbets- villkoret. En medlem i en arbetslöshetskassa fick ersättningstiden förlängd från 150 dagar till 300 dagar respektive till 450 dagar för medlem över 55 år. Dagpenningen blev skattepliktig inkomst och beviljades för högst fem dagar per vecka med belopp mellan 40 och 130 kr beroende på dagpenningklass.

Det kontanta arbetsmarknadsstödet (KAS) enligt lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd utgavs till personer som inte var arbetslöshetsförsäkrade eller som ännu inte uppfyllde ersättningsvillkoren i arbetslöshetsförsäkringen. I vissa fall kunde KAS utges då rätt till ersättning enligt lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring hade upphört. För rätt till KAS krävdes i allmänhet att den arbetslöse närmast före arbetslösheten hade arbetat i minst fem månader inom en ramtid av högst tolv månader. Den som genomgått utbildning av visst kvalificerat slag och omedelbart därefter varit arbetslös under fem månader hade rätt till KAS. KAS utgavs med ett fast belopp på 35 kr per dag under fem dagar i veckan och var skattepliktig inkomst. Ersättningstiden fastställdes till högst 150 dagar för varje ersättningsperiod med längre ersättningstid för den som uppnått 55 års ålder. Länsarbets- nämnderna hade hand om KAS för de personer som inte var medlemmar i någon arbetslöshetskassa och även för dem som inte hade varit medlemmar tillräckligt länge.

Statsbidragsreglerna ändrades för att förbättra den ekonomiska situationen för arbetslöshetskassor med större arbetslöshet. För arbetslöshetsförsäkringen utgick statsbidrag i form av progressiv-

86

SOU 2008:54

Historik

bidrag och förvaltningsbidrag. Finansieringen av KAS jämte grundbidrag till arbetslöshetskassorna täcktes genom avgifter från arbetsgivarna med två tredjedelar och från staten med en tredjedel. Övriga bidrag finansierades av staten.

Från och med 1976 beslutade riksdagen vid ett flertal tillfällen om komplettering av antalet dagpenningklasser och höjning av det kontanta arbetsmarknadsstödet.

En utredning om samordningsfrågor inom det socialpolitiska området lämnade 1979 ett förslag till samordning av de olika stödformerna. Förslaget ledde till lagstiftning om samordning av vissa förmåner vid retroaktiva utbetalningar då bl.a. förmåner enligt lagen om allmän försäkring, lagen om arbetsskadeförsäkring och ersättning enligt lagen om arbetslöshetsförsäkring sammanträffade med varandra. Samordningsreglerna behandlades i prop. 1982/83:3 och trädde i kraft den 1 juli 1983.

I en departementspromemoria Ds A 1981:17 med förslag till ändrat bidragssystem m.m. inom den frivilliga arbetslöshetsförsäk- ringen föreslogs bl.a. ändrade regler om statsbidrag och om avstängning från rätt till ersättning. För att minska statens utgifter genomfördes de i promemorian föreslagna ändringarna i statsbi- dragssystemet fr.o.m. den 1 juli 1982. Före ändringen bestod statsbidragen till arbetslöshetskassorna av grundbidrag, progressiv- bidrag och förvaltningsbidrag. Grundbidragen uppgick även i fortsättningen till samma belopp som KAS. Progressivbidragets fasta del slopades och ersattes med uppräkning av den rörliga delen. Förvaltningsbidraget avskaffades.

Reglerna om avstängning från ersättning ändrades i syfte att stimulera de försäkrade att ta och upprätthålla kontakt med arbetsförmedlingen under arbetslöshetstiden. I lagen togs in regler om krav på kontakt med arbetsförmedlingen för att avstängnings- tiden skulle löpa. Dessutom förlängdes avstängningstiden med två veckor, i normalfallet till sex veckor. En yttersta gräns fastställdes för hur länge en avstängning skulle få pågå om den arbetslöse inte sökte arbete under avstängningstiden. Dessutom skulle den arbets- löse vid förnyad självförvållad arbetslöshet under pågående avstängningsperiod kunna drabbas av ytterligare en avstängning. Ändringarna genomfördes fr.o.m. den 1 juli 1982. Avstängningsti- den förkortades dock fr.o.m. den 1 januari 1983 till vad som tidigare gällde, dvs. i normalfallet 20 dagar.

Den 1 januari 1984 infördes den s.k. ungdomsgarantin genom lagen om ungdomslag hos offentliga arbetsgivare med syfte att

87

Historik

SOU 2008:54

skapa arbete åt arbetslösa 18- och 19-åringar. Lagen medförde att rätt till arbetslöshetsersättning eller KAS i regel inte beviljades ungdomar i denna ålder.

I proposition 1983/84:126 lades det fram förslag på ändringar avseende den s.k. 50-dagarsregeln, arbetslöshetsbegreppet för företagare, kravet på arbetsgivarintyg samt på införandet av regler om omprövning och rättelse av felaktiga beslut efter mönster från den allmänna försäkringen. Härutöver föreslogs en rad ändringar i regelsystemet för det kontanta arbetsmarknadsstödet i syfte att förenkla handläggningen av ärendena. Förslagen rörde framför allt reglerna om ersättningstid, kvalifikationsvillkoren och begränsning av överhoppningsbar tid till två år.

Den s.k. 50-dagarsregeln, vilken innebar att ersättningsrätten i princip var begränsad till 50 dagar för den som regelbundet utförde deltidsarbete under i övrigt arbetslös tid, avskaffades fr.o.m. den 1 juli 1984. I stället fick, om det fanns särskilda skäl, regeringen eller efter regeringens bestämmande Arbetsmarknadsstyrelsen föreskri- va begränsningar i ersättningsrätten vid deltidsarbetslöshet. Efter tre år utan särskild begränsning av ersättningstiden för deltidsar- betslösa förordnade regeringen om begränsning till 150 dagar. Denna begränsning avskaffades den 1 maj 1993.

Arbetsmarknadsutskottet och departementschefen förordade 1983 en flexiblare tillämpning vad gällde personer som kombinera- de en deltidsanställning med ett begränsat engagemang i ett företag samt förordade att registrering av ett företag inte ovillkorligen borde vara diskvalificerande för ersättning. De förordade upp- mjukningarna av arbetslöshetsbegreppet sågs som tillämpningsfrå- gor, som borde kunna lösas inom ramen för det gällande regelsy- stemet.

Den 1 januari 1985 författningsreglerades permitteringslönesy- stemet. Arbetstagarna fick laglig rätt till lön under permittering och för arbetsgivarna infördes det ett system med statlig och avtalad permitteringslöneersättning. Syftet var bl.a. att permitte- ringar vid tillfällig nedgång i verksamheten inte skulle belasta arbetslöshetsförsäkringen.

I november 1985 förordnades det en särskild utredare (A- kassekommittén) för att göra en översyn av vissa frågor rörande arbetslöshetsförsäkringen. I propositionen 1987/88:114 lades A- kassekommitténs förslag fram med vissa avvikelser och justeringar. Propositionen tog i huvudsak upp frågorna om ersättningsnivåer, kompensationsnivåer och ersättningsvillkor jämte statsbidrag,

88

SOU 2008:54

Historik

finansiering och medlemsavgifter. Arbetsmarknadsutskottet biträdde huvudpunkterna i regeringens reformförslag. Samtidigt aktualiserades frågan om en allmän arbetslöshetsförsäkring i motioner. Utskottsbetänkandet antogs av riksdagen och lagänd- ringarna trädde i kraft den 1 januari 1989.

Ändringarna innebar höjning av den högsta dagpenningnivån i arbetslöshetsförsäkringen samt höjning av det kontanta arbets- marknadsstödet (KAS) och de tre nivåerna på utbildningsbidragen vid arbetsmarknadsutbildning och yrkesinriktad rehabilitering. Från och med 1990 genomfördes en årlig anpassning av den högsta dagpenningen och det kontanta arbetsmarknadsstödet samt nivåerna på utbildningsbidragen till löneutvecklingen för vuxna arbetare inom industrin. Samma högsta och lägsta dagpenning skulle gälla inom alla arbetslöshetskassor. Som lägsta dagpenning gällde stödbeloppet i KAS. Dagpenningen i arbetslöshetsförsäk- ringen bestämdes att fr.o.m. den 1 januari 1989 betalas med högst 90 procent av den försäkrades dagsförtjänst. För den som hade ålderspension fick kompensationsnivån vara högst 65 procent av dagsförtjänsten.

Karensdagarna, som funnits sedan försäkringens tillkomst och som vid denna tidpunkt var fem under ett försäkringsår, togs bort. Avstängningstiden däremot förlängdes med fem ersättningsdagar för den som frivilligt utan giltig anledning hade lämnat ett arbete eller som hade skilts från ett arbete på grund av otillbörligt uppförande.

En uttrycklig regel infördes om att arbetslöshetsersättning inte fick lämnas till personer som deltog i utbildning, om det inte fanns särskilda skäl. Motiven var att arbetslinjen i arbetsmarknadspoliti- ken krävde att de arbetssökande var oförhindrade och villiga att ta ett arbete. Möjligheten att bedriva studier och samtidigt få arbets- löshetsersättning skapade också orättvisor mellan olika studerande.

Statsbidraget till arbetslöshetskassorna skulle betalas ut direkt i samband med utbetalningen av ersättningen till de arbetslösa. Fonderingskravet hos arbetslöshetskassorna upphörde. Kostnader- na för försäkringen skulle finansieras genom arbetsgivaravgifter, den s.k. arbetsmarknadsavgiften samt genom medlemsavgifter, s.k. finansieringsbidrag. Avgiften som togs ut av medlemmarna motsvarade 35 procent av den genomsnittligt utbetalade dagpen- ningen i kassan per år och medlem. Varje kassa skulle också betala en utjämningsavgift för finansiering av ett utjämningsbidrag.

89

Historik

SOU 2008:54

Arbetsmarknadsavgiften skulle täcka även permitteringslöneer- sättningen. Statens kostnader för KAS och utbildningsbidragen vid arbetsmarknadsutbildning och yrkesinriktad rehabilitering finansie- rades helt över statsbudgeten.

I budgetpropositionen 1988/89:100 föreslog regeringen vissa ändringar i reglerna om arbetsvillkor, överhoppningsbar tid och bisyssla. Riksdagen antog propositionen och följande lagändringar trädde i kraft den 1 juli 1989.

Arbetsvillkoret förändrades till 75 dagars arbete fördelat på minst fyra månader. Endast dag då den försäkrade hade arbetat minst tre timmar fick tillgodoräknas. För att fastställa normalar- betstid och dagpenning användes en genomsnittsberäkning på de senaste fyra månaderna.

Begreppet att ha genomgått arbetsmarknadsutbildning eller yrkesinriktad rehabilitering preciserades till att utbildningen eller den yrkesinriktade rehabiliteringen normalt skulle ha fullföljts.

Den tid då en förälder hade fått föräldrapenningförmån även efter det att barnet fyllt två år fick överhoppas vid fastställande av ramtiden i den mån tiden inte fick tillgodoräknas i arbetsvillkoret. All heltidsutbildning bestämdes vara överhoppningsbar för den som inte var helt nytillträdd på arbetsmarknaden. Det krävdes endast att utbildningen hade föregåtts av sammanhängande förvärvsarbete på heltid i minst fem månader eller hade avslutats efter det att personen fyllt 25 år.

Reglerna om bisyssla förenklades på så sätt att en bisyssla mins- kade ersättningen endast om den utvidgades under arbetslösheten och hindrade den försäkrade från att anta erbjudet lämpligt arbete. Vidare togs begreppet erkänd arbetslöshetskassa bort.

Efter förslag i Ds 1990:66 av en särskild utredare genomfördes en revidering av de föreningsrättsliga bestämmelserna som gällde för arbetslöshetskassorna. Regleringen av arbetslöshetskassornas verksamhet gjordes oberoende av annan lagstiftning om ekonomis- ka föreningar.

Efter förslag i proposition 1991/92:38 genomfördes det fr.o.m. den 1 januari 1992 en fördubbling av finansieringsavgiften till 70 procent av den under det löpande verksamhetsåret genomsnitt- ligt utbetalda dagpenningen i arbetslöshetskassan. Ändringen innebar att medlemsavgiften höjdes från cirka 37 kr till cirka 52 kr i månaden.

I den s.k. kompletteringspropositionen (prop. 1992/93:150) våren 1993 lämnades det vissa förslag om förändringar i arbetslös-

90

SOU 2008:54

Historik

hetsförsäkringen och i KAS. De föreslagna ändringarna rörde karensdagar, företagarbegreppet samt avräkning av avgångsveder- lag. Efter behandling i arbetsmarknadsutskottet genomfördes bl.a. följande ändringar. I de båda regelsystemen infördes det karensvill- kor innebärande att innan en ny ersättningsperiod kunde påbörjas skulle fem karensdagar fullgöras inom en ramtid av tolv månader. Vidare bestämdes att det skulle vara möjligt för regeringen eller den myndighet regeringen bemyndigade att föreskriva speciella inskränkningar avseende deltidsarbetslösa i fråga om ersättningsrät- ten och om karenstid utöver vad som stadgades i respektive lag. Man gjorde även vissa förändringar av företagarbegreppet. I syfte att tydliggöra vem som skulle anses vara företagare infördes det kompletterande bestämmelser i de båda regelverken. Komplette- ringarna innebar att man stadgade att som företagare ansågs den vara som ägde eller var delägare i näringsverksamhet som han var personligen verksam i och som han hade ett väsentligt inflytande över.

Det genomfördes även förändringar av ersättningsnivåerna. I juli 1993 sänktes dagpenningtaket från 598 kr till 564 kr och kompensationsnivån sänktes från 90 procent av tidigare dagsför- tjänst till 80 procent. Den automatiska höjningen av dagpenningta- ket med stöd av löneutvecklingen för industriarbetare togs bort. Arbetsmarknadsåtgärden arbetslivsutveckling (ALU) infördes under 1993 som en försöksverksamhet.

2.4 Överväganden om en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring och senare ändringar i 1973 års lagstiftning

En central frågeställning i övervägandena kring arbetslöshetsför- säkringen har varit och är om den ska vara frivillig eller obligato- risk. En obligatorisk försäkring kallas ibland även allmän. Redan 1928 fanns det ett utredningsförslag om ett obligatoriskt försäk- ringssystem, och även 1948 fanns det ett sådant förslag. Införandet av KAS 1974 innebar att en obligatorisk grundförsäkring med icke inkomstrelaterat ersättningsbelopp hade tillskapats. I juni 1974 tillsatte regeringen en parlamentarisk utredning för att utreda frågan om en allmän arbetslöshetsförsäkring med inkomstrelatera- de ersättningsbelopp (ALF-utredningen). Utredningen presentera- de i betänkandet SOU 1978:45 ett förslag till försäkringsvillkor och

91

Historik

SOU 2008:54

ersättningssystem samt till administration av en allmän arbetslös- hetsförsäkring. Utredningens förslag att ersätta arbetslöshetsför- säkringen och KAS med en allmän arbetslöshetsförsäkring admini- strerad av allmänna arbetslöshetskassor, organiserade i anslutning till intresseorganisationer föranledde inte någon proposition till riksdagen. Det ansågs att kostnaderna för den föreslagna försäk- ringen skulle bli för höga. Däremot genomfördes ett förslag av utredningen om begränsad rätt till ersättning för tjänstepensionärer fr.o.m. den 1 januari 1981. Ändringen medförde bl.a. att den som före 65 års ålder fick hel tjänstepension inte var berättigad till arbetslöshetsersättning. För den som fick reducerad tjänstepension upp till en viss tjänstetidsfaktor kunde arbetslöshetsersättning betalas för den del av inkomstbortfallet som inte kunde anses vara täckt av tjänstepensionen. Den allmänna pensionsåldern var sedan den 1 juli 1976 sänkt från 67 år till 65 år, och rörlig pensionsålder hade införts, bl.a. genom delpension. I samband därmed hade också rätten till arbetslöshetsersättning tagits bort för den som fyllt 65 år.

Regeringen beslutade den 20 februari 1992 att bemyndiga che- fen för Arbetsmarknadsdepartementet att tillsätta en särskild utredare med uppdrag att föreslå utformning och finansiering av en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring. I tilläggsdirektiv den 28 januari 1993 gavs utredaren i uppdrag att även föreslå en lösning på de akuta finansiella problem som uppstått för arbetslöshetsförsäk- ringen och det kontanta arbetsmarknadsstödet (KAS). Utredaren var klar med sitt betänkande Ersättning vid arbetslöshet (SOU 1993:52) i maj 1993.

I betänkandet föreslogs att den då gällande frivilliga arbetslös- hetsförsäkringen och systemet med kontant arbetsmarknadsstöd skulle ersättas med en ny arbetslöshetsförsäkring. Denna föreslogs träda i kraft den 2 maj 1994 och skulle omfatta en allmän grundför- säkring och en frivillig tilläggsförsäkring. Dessa skulle vara sammanhållna i ett gemensamt lagkomplex. Grundförsäkringens villkor skulle regleras i lag medan tilläggsförsäkringen skulle utformas av försäkringsgivare och försäkringstagare på av lagstifta- ren angivna minimivillkor. Alla skulle dock ha rätt att teckna en tilläggsförsäkring. Försäkringen skulle administreras av de redan etablerade arbetslöshetskassorna samt av två allmänna kassor som skulle inrättas. De allmänna kassorna skulle ha staten som huvud- man. Den ena allmänna kassan skulle erbjuda administration av grundförsäkringen tillsammans med tilläggsförsäkring för anställda. Den andra skulle ge motsvarande service för företagare. Det skulle

92

SOU 2008:54

Historik

finnas möjlighet för andra intressenter, exempelvis försäkringsbo- lag, att bli försäkringsgivare av tilläggsförsäkringen.

Avgifterna för att finansiera den nya grundförsäkringen före- slogs börja uttas redan den 1 januari 1994 för att möjliggöra en viss buffertuppbyggnad. Från samma datum föreslogs även att en statlig myndighet skulle inrättas och att denna skulle ansvara för fond- uppbyggnad och ha tillsyn över den nya försäkringen. I betänkan- det lämnades även förslag till hur det ackumulerade underskottet i arbetsmarknadsfonden skulle täckas.

Regeringen överlämnade den 25 oktober 1993 till riksdagen propositionen 1993/94:80 En allmän och obligatorisk arbetslöshets- försäkring. Förslagen i propositionen grundade sig delvis på betänkandet Ersättning vid arbetslöshet (SOU 1993:52). I proposi- tionen föreslogs det att en allmän och obligatorisk arbetslöshets- försäkring skulle vara genomförd den 1 juli 1994, vilket innebar att samtliga förvärvsarbetande med en stark anknytning till arbets- marknaden skulle garanteras att få del av en inkomstrelaterad ersättning vid arbetslöshet. Den nya försäkringen avsågs att finansieras genom en oförändrad arbetsmarknadsavgift och genom en egenavgift som skulle vara avdragsgill vid taxeringen.

I propositionen föreslogs det att en ny lag om allmän avgift för finansiering av kontantförmåner vid arbetslöshet skulle införas med ikraftträdande den 1 januari 1994. Lagen innebar att en avgift skulle tas ut på summan av inkomst av anställning och av annat förvärvs- arbete upp till 7,5 gånger basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. För beskattningsåret 1994 skulle avgiften uppgå till en procent av avgiftsunderlaget och fr.o.m. 1995 två procent av detta. Avgiften skulle bidra till att finansiera ersättningar som betalats till arbetslösa enligt lagen (1973:370) om arbetslöshetsför- säkring och enligt lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknads- stöd. Avgiften skulle betalas av den enskilde och bestämmas i samband med taxeringen till statlig och kommunal inkomstskatt. Avgiften skulle vara avdragsgill vid inkomsttaxeringen. Vidare aviserades det i propositionen vissa ändringar i kvalificeringsmöj- ligheterna till arbetslöshetsersättning, i längden på ersättningsperi- oderna och i fråga om normalarbetstiden, som avgör vilken dagsförtjänst som ska utgöra beräkningsunderlag för dagpenning- ens storlek. Dessutom föreslogs att avgångsvederlag som en arbetsgivare lämnar till en arbetstagare på grund av anställningens upphörande skulle beaktas fullt ut som tid jämställd med förvärvs- arbete.

93

Historik

SOU 2008:54

Arbetsmarknadsutskottet ställde sig i sitt betänkande En allmän och obligatorisk arbetslöshetsförsäkring (1993/94:AU6) bakom regeringens förslag att inriktningen skulle vara att skapa en allmän och obligatorisk arbetslöshetsförsäkring som skulle omfatta alla med stark anknytning till arbetsmarknaden och som gav inkomst- relaterade förmåner upp till en viss nivå samt att den skulle finansieras på så sätt som regeringen föreslagit. Utskottet anförde emellertid också att man då inte borde binda sig för några närmare riktlinjer för regelverket. Riksdagen beslutade i enlighet med arbetsmarknadsutskottets ställningstagande. Riksdagens beslut innebar bl.a. att det skulle införas en allmän obligatorisk arbetslös- hetsförsäkring som skulle omfatta alla med en stark anknytning till arbetsmarknaden och som gav inkomstrelaterade förmåner upp till en viss nivå. Vidare innebar riksdagens beslut att regeringens ovan nämnda förslag om en ny lag om allmän avgift för finansiering av kontantförmåner vid arbetslöshet infördes fr.o.m. den 1 januari 1994. Riksdagen beslutade också att höja det kontanta arbetsmark- nadsstödet från 198 kr per dag till 245 kr per dag fr.o.m. den 1 januari 1994.

Den 30 mars 1994 överlämnade regeringen till riksdagen propo- sitionen 1993/94:209 Den fortsatta reformeringen av arbetslöshetsför- säkringen. Förslagen i propositionen antogs av riksdagen den 10 juni 1994 och delar av förslagen trädde i kraft den 1 juli 1994.

I propositionen föreslogs det att det som ett andra steg i för- verkligandet av en allmän arbetslöshetsförsäkring skulle införas en inkomstrelaterad ersättning (dagpenning) i det kontanta arbets- marknadsstödet (KAS). Dagpenningen i KAS skulle lämnas med samma belopp och på samma grunder som gällde för dagpenningen i arbetslöshetsförsäkringen. En arbetslös medlem i en arbetslös- hetskassa fick dagpenning från arbetslöshetsförsäkringen medan övriga fick dagpenning från KAS, om avgifts- och arbetsvillkoren var uppfyllda. Ett grundbelopp skulle finnas i KAS och lämnas enligt i huvudsak samma regler som gällde för det då gällande stödbeloppet. Dagpenningen i KAS skulle fr.o.m. den 1 juli 1994 vara högst 564 kr per dag och lägst 245 kr. Grundbeloppet skulle vara 245 kr. För att få dagpenning från arbetslöshetsförsäkringen eller KAS skulle den arbetslöse uppfylla ett avgiftsvillkor och ett arbetsvillkor.

Avgiftsvillkoret skulle ersätta medlemsvillkoret. En konsekvens av att medlemsvillkoret slopades var att det inte krävdes ett obrutet medlemskap i en arbetslöshetskassa för rätt till ersättning. Den

94

SOU 2008:54

Historik

som bytt arbetslöshetskassa hade rätt till fortsatt ersättning i samma ersättningsperiod även om inträdet i den nya kassan inte skedde omedelbart efter utträdet ur den gamla. Avgiftsvillkoret innebar att den arbetssökande skulle ha betalat avgift enligt lagen (1993:1441) om allmän avgift för finansiering av kontantförmåner vid arbetslöshet eller vara skyldig att betala skatt enligt lagen (1958:295) om sjömansskatt under tolv månader inom en 24- månadersperiod omedelbart före arbetslösheten.

Arbetsvillkoret, som skulle vara lika i både arbetslöshetsförsäk- ringen och KAS, kunde uppfyllas på två alternativa sätt, genom det allmänna arbetsvillkoret eller genom det särskilda arbetsvillkoret. Det allmänna arbetsvillkoret innebar att den sökande inom en ramtid av tolv månader omedelbart före arbetslöshetens inträde skulle ha förvärvsarbetat minst 75 timmar per månad under minst fem månader för att få rätt till dagpenning enligt arbetslöshetsför- säkring eller KAS eller grundbelopp enligt KAS. För den vars arbetstid inte uppgått till minst 75 timmar per månad under minst fem månader infördes möjligheten att uppfylla ett alternativt allmänt arbetsvillkor. Detta skulle omfatta förvärvsarbete under minst 65 timmar per månad under minst tio månader inom ramtiden på tolv månader.

Dagpenning enligt arbetslöshetsförsäkringen och dagpenning eller grundbelopp enligt KAS kunde även lämnas till den som uppfyllde ett särskilt arbetsvillkor. I det särskilda arbetsvillkoret kunde förutom förvärvsarbete även jämställd tid inräknas, t.ex. deltagande i arbetsmarknadsutbildning, ungdomspraktik och arbetslivsutveckling (ALU). Om någon del av ett arbetsvillkor utgjordes av jämställd tid, betraktades det som ett särskilt arbets- villkor. Den första perioden med dagpenning från arbetslöshetsför- säkringen eller KAS skulle lämnas om sökanden hade uppfyllt arbetsvillkoret genom förvärvsarbete, dvs. det allmänna arbetsvill- koret. En andra ersättningsperiod om 300 dagar fick beviljas även om arbetsvillkoret innehöll s.k. jämställd tid (det särskilda arbets- villkoret). För ersättning därefter måste återigen ett allmänt arbetsvillkor uppfyllas. Om den arbetslöse inte kunde få arbete efter den andra ersättningsperioden, skulle särskilda insatser som kunde ha inslag av utbildning, praktik eller rehabilitering erbjudas. Utformningen av dessa skulle dock utredas. Ersättningen till den arbetslöse skulle bestämmas utifrån den arbetstid och dagsförtjänst som var normal för den arbetslöse under den tid med vilken det senaste arbetsvillkoret hade fullgjorts. Ersättningsperioderna för

95

Historik

SOU 2008:54

dagpenningen i KAS skulle vara desamma som gällde för dagpen- ningen i arbetslöshetsförsäkringen. Detta innebar att för den som inte hade fyllt 55 år var ersättningsperioden för dagpenningen i KAS längst 300 dagar och för den som fyllt 55 år 450 dagar. Reglerna föreslogs träda i kraft den 1 juli 1994.

Många av de regelförändringar avseende arbetslöshetsförsäk- ringen som hade införts av den borgerliga regeringen under åren 1992 till 1994 revs upp av den socialdemokratiska regeringen efter valet i september 1994. Den socialdemokratiska regeringen talade om att göra en ”återställare” av försäkringen. Den nya riksdagsma- joriteten som fanns efter valet i september 1994 återställde arbets- löshetsförsäkringen till vad som tidigare gällt, dvs. en försäkring som bygger på frivilligt medlemskap i en arbetslöshetskassa.

Under 1995 lade regeringen fram ett flertal förslag (bl.a. prop. 1994/95:100, prop. 1994/95:150, prop. 1994/95:218 och prop. 1995/96:25). Förslagen ledde till följande förändringar.

Från och med den 1 juli 1995 gick en procent av vad arbetslös- hetskassorna betalade i finansieringsavgift till Arbetsmarknadssty- relsens tillsyn av arbetslöshetskassorna. Som ett led i Arbetsmark- nadsstyrelsens tillsynsverksamhet hade Arbetsmarknadsstyrelsen fr.o.m. den 1 oktober 1995 rätt att överklaga arbetslöshetskassor- nas, länsarbetsnämndernas och de allmänna förvaltningsdomstolar- nas beslut om arbetslöshetsersättning och rätt till medlemskap i en arbetslöshetskassa samtidigt som Arbetsmarknadsstyrelsen, försäkringsrätterna och Försäkringsöverdomstolen upphörde att vara överklagandeinstanser. Begränsningar i rätten att deltidsstämp- la infördes. Deltidsregeln innebar bland annat att den som hade en tillsvidareanställning på deltid endast fick fyllnadsmarkera upp till heltid under en ersättningsperiod. Om tillsvidareanställningen på deltid kvarstod då ersättningsperioden var slut, upphörde rätten att få ersättning, trots att ett nytt arbetsvillkor var uppfyllt. Från och med den 1 januari 1996 sänktes kompensationsnivån i arbetslös- hetsförsäkringen till 75 procent. Vidare hade KAS och den lägsta nivån i arbetslöshetsförsäkringen sänkts till 230 kr. Avstängnings- reglerna skärptes för dem som lämnat sitt arbete utan giltig anledning, skilts från det på grund av otillbörligt uppförande eller avvisat erbjudet lämpligt arbete utan godtagbara skäl. Förändringar skedde vad gällde arbetsvillkoret på så sätt att det för rätten till en första ersättningsperiod krävdes att arbetsvillkoret var uppfyllt enbart med förvärvsarbete, inte med jämställd tid.

96

SOU 2008:54

Historik

2.5 1997 års lagstiftning om arbetslöshetsförsäkring och om arbetslöshetskassor

Den 15 juni 1995 tillsatte regeringen en utredning med uppdrag att lämna förslag till hur en ny arbetslöshetsförsäkring skulle utformas. Utgångspunkter för uppdraget var att föreslå regler för en långsik- tigt finansierad sammanhållen arbetslöshetsförsäkring som innebar en integrering av arbetslöshetsförsäkringen och det kontanta arbetsmarknadsstödet. Förslaget skulle utformas så att försäkring- en hävdade arbetslinjen och betonade dess karaktär av omställ- ningsförsäkring.

Utredningen som arbetat under namnet Utredningen om er- sättning vid arbetslöshet och omställning, ARBOM, överlämnade i mars 1996 ett delbetänkande Grundläggande drag i en ny arbetslös- hetsförsäkring – alternativ och förslag (SOU 1996:51) och i oktober 1996 slutbetänkandet En allmän och sammanhållen arbetslöshetsför- säkring (SOU 1996:150).

Regeringen överlämnade den 6 mars 1997 till riksdagen proposi- tionen 1996/97:107 En allmän och sammanhållen arbetslöshetsför- säkring. I propositionen förslogs det att en allmän och sammanhål- len arbetslöshetsförsäkring skulle införas fr.o.m. den 1 januari 1998 och att den nya arbetslöshetsförsäkringen skulle bestå av en grundförsäkring och en frivillig inkomstbortfallsförsäkring. I propositionen föreslogs det att vissa ändringar i ersättningsvillko- ren och i fråga om ersättningsnivåerna skulle bli genomförda redan under 1997.

I propositionen föreslogs det följande. Att kompensationsnivån i arbetslöshetsförsäkringen skulle höjas den 29 september 1997 från 75 till 80 procent av den tidigare inkomsten. Att riksdagen skulle godkänna att regeringen fastställde den högsta dagpenningen i arbetslöshetsförsäkringen och stödbeloppet i det kontanta arbets- marknadsstödet till 580 kr respektive 240 kr fr.o.m. den 29 decem- ber 1997. Att ett nytt arbetsvillkor skulle införas fr.o.m. den 1 juli 1997 som var antingen minst sex arbetade månader med minst 70 arbetade timmar i varje månad alternativt minst 450 arbetade timmar inom en sammanhållen period om 180 dagar. Samtidigt skulle en samordning med avgångsvederlag införas, vilket innebar att avgångsvederlaget skulle räknas om till arbetad tid med ut- gångspunkt i dess storlek. Nya samordningsregler för arbetslös- hetsersättning i samband med studier, permittering och bisyssla skulle införas fr.o.m. den 29 september 1997. Vidare skulle då

97

Historik

SOU 2008:54

också öppnas möjligheter för företagare som hade upphört med sin personliga verksamhet i en rörelse endast tillfälligt att få arbetslös- hetsersättning. Arbetslöshetskassornas bidrag till finansieringen av arbetslöshetsersättningen skulle höjas fr.o.m. den 1 juli 1997. En ny lag om arbetslöshetsförsäkring skulle träda i kraft den 1 januari 1998. Enligt den nya lagen skulle arbetslöshetsersättning lämnas dels som ett grundbelopp till den som inte tillhörde en arbetslös- hetskassa eller som tillhörde en sådan men som ännu inte hade uppfyllt kassans medlemsvillkor, dels som en inkomstrelaterad ersättning till den som hade uppfyllt medlemsvillkoret. Grundbe- loppet skulle utgöra 240 kr per dag och den inkomstrelaterade ersättningen 80 procent av den tidigare inkomsten, dock högst 580 kr per dag. Medlemsvillkoret för både arbetstagare och företagare skulle vara tolv månader. Enhetliga ersättningsperioder skulle gälla, vilka skulle vara 300 ersättningsdagar för dem som inte hade fyllt 57 år och därefter 450 dagar. Den nya arbetslöshetsför- säkringen skulle administreras av arbetslöshetskassorna. För att arbetslöshetsförsäkringen skulle bli tillgänglig för alla med en viss anknytning till arbetsmarknaden föreslogs att rikstäckande organisationer som företrädde anställda respektive företagare på arbetsmarknaden skulle bilda en arbetslöshetskassa som komplette- rade de befintliga arbetslöshetskassorna. Den kompletterande kassan skulle komma att främst vara en övergångskassa till någon av de existerande arbetslöshetskassorna för dem som inte var medlemmar i någon sådan arbetslöshetskassa. Kassan skulle tillhandahålla ersättning enligt grundförsäkringen och ersättning enligt den frivilliga inkomstbortfallsförsäkringen till dem som anslöt sig till kassan. Det skulle införas en ramtid om fyra sam- manhängande veckor inom vilken den som sökte medlemskap i en arbetslöshetskassa skulle ha arbetat i genomsnitt minst 17 timmar per vecka för att komma i fråga för medlemskap. Den som uppfyll- de studerandevillkoret skulle under vissa omständigheter kunna bli medlem i en arbetslöshetskassa. Medlemsavgiften skulle i fortsätt- ningen kunna differentieras mellan olika medlemskategorier. En ny lag om arbetslöshetskassor skulle träda i kraft den 1 januari 1998.

Riksdagen godkände i huvudsak regeringens förslag till föränd- ringar i arbetslöshetsersättningen, och en allmän och sammanhållen arbetslöshetsförsäkring infördes den 1 januari 1998.

Den kompletterande arbetslöshetskassan heter Arbetslöshets- kassan Alfa och dess stiftare blev Arbetslöshetskassornas Samorga- nisation. Arbetslöshetskassornas Samorganisation är kassans enda

98

SOU 2008:54

Historik

medlem. Vad gäller medlemskap i en arbetslöshetskassa blev det så att ramtiden fastställdes till fem sammanhängande veckor inom vilken den som sökte medlemskap i en arbetslöshetskassa under minst fyra veckor skulle ha arbetat i genomsnitt minst 17 timmar per vecka och fortfarande arbetade i minst samma omfattning för att komma i fråga för medlemskap.

En ny lag (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring och en ny lag (1997:239) om arbetslöshetskassor trädde i kraft den 1 januari 1998 samtidigt som lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring och lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd upphörde.

99

3 Arbetslöshetsförsäkringen och arbetslöshetskassorna

3.1 Inledning

Den nuvarande arbetslöshetsförsäkringen regleras i lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring (ALF) och i förordningen (1997:835) om arbetslöshetsförsäkring. Arbetslöshetsförsäkringen handhas av arbetslöshetskassorna om vilka det finns bestämmelser i lagen (1997:239) om arbetslöshetskassor (LAK) och i förordning- en (1997:836) om arbetslöshetskassor.

Arbetslöshetsförsäkringen är allmän och sammanhållen. Arbets- löshetsersättning betalas ut till sökande som uppfyller vissa villkor fastställda i ALF. Försäkringen omfattar både arbetstagare och företagare. Arbetslöshetsförsäkringen består av en grundförsäkring och en inkomstbortfallsförsäkring. Ersättning enligt grundförsäk- ringen lämnas med ett belopp per dag som inte är baserat på tidigare förvärvsinkomster, benämnt dagpenning i form av grund- belopp. Ersättning enligt inkomstbortfallsförsäkringen lämnas med ett belopp per dag som är baserat på tidigare förvärvsinkomster, benämnt dagpenning i form av en inkomstrelaterad ersättning.

Dagpenningen i form av grundbeloppet enligt grundförsäkring- en är ett belopp på för närvarande 320 kr per dag för den som arbetat heltid under hela ramtiden och betalas ut till en sökande som uppfyller de allmänna villkoren för rätt till ersättning samt arbetsvillkoret, men som inte är medlem i en arbetslöshetskassa eller som inte har varit medlem tillräckligt länge i en arbetslöshets- kassa eller som inte varit ansluten tillräckligt länge till den kom- pletterande arbetslöshetskassan (Alfa-kassan) för att vara berätti- gad till en inkomstrelaterad ersättning. För den som inte är medlem i en arbetslöshetskassa betalas ersättningen ut av Alfa-kassan. Ersättning enligt grundförsäkringen kan betalas ut tidigast från och med den dag då sökanden fyller 20 år.

101

Arbetslöshetsförsäkringen och arbetslöshetskassorna

SOU 2008:54

För att ha rätt till dagpenning i form av inkomstrelaterad ersätt- ning krävs det att den sökande uppfyller de allmänna villkoren och har varit medlem i en arbetslöshetskassa under minst tolv månader (medlemsvillkor) samt uppfyllt ett arbetsvillkor under tiden som medlem. Var och en som uppfyller villkoren i arbetslöshetskassans stadgar om arbete inom arbetslöshetskassans verksamhetsområde har under vissa förutsättningar rätt att bli medlem i arbetslöshets- kassan respektive bli ansluten till Alfa-kassan. Den inkomstrelate- rade ersättningen utgör högst 680 kr per dag och lägst 320 kr per dag för den som arbetat heltid under hela ramtiden. Det finns inte någon nedre åldersgräns för inkomstbortfallsförsäkringen.

Både för grundförsäkringen och inkomstbortfallsförsäkringen lämnas ersättning för högst fem dagar per vecka under en period på 300 ersättningsdagar. Till en sökande som dag 300 i ersättningspe- rioden är förälder till barn under 18 år lämnas dock ersättning under längst 450 dagar. För varje ersättningsperiod gäller en karens på fem dagar under vilken tid någon ersättning inte lämnas. Den som fyllt 65 år har inte rätt till ersättning.

I prop. 2007/08:118 föreslås det att karensvillkoret i arbetslös- hetsförsäkringen ska utökas från fem till sju dagar och att föränd- ringen ska träda i kraft den 7 juli 2008 med en övergångsbestäm- melse om att äldre föreskrifter gäller för den som påbörjat en karenstid före ikraftträdandet.

I prop. 2007/08:91 föreslås det att även hinder för arbete som bestått i vård av eget barn som inte har fyllt 3 år eller vård av adoptivbarn i 3 år efter barnets ankomst i familjen ska, under förutsättning att den sökande omedelbart före ledigheten hade ett förvärvsarbete i sådan omfattning att det motsvarar minst ett arbetsvillkor, från den 1 juli 2008 utgöra s.k. överhoppningsbar tid när ramtiden ska bestämmas.

3.2 Villkor för rätt till ersättning

3.2.1 Allmänna villkor

Rätt till ersättning vid arbetslöshet har sökande som

• är arbetsföra och oförhindrade att åta sig arbete för en arbetsgi- vares räkning minst tre timmar varje arbetsdag och i genomsnitt minst 17 timmar i veckan,

102

SOU 2008:54

Arbetslöshetsförsäkringen och arbetslöshetskassorna

• är beredda att anta erbjudet lämpligt arbete under tid för vilken de inte anmält hinder som kan godtas av arbetslöshetskassan,

• är anmälda som arbetssökande hos den offentliga arbetsförmed- lingen i den ordning som föreskrivs av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer,

• medverkar till att en individuell handlingsplan upprättas i samråd med den offentliga arbetsförmedlingen, och

• aktivt söker ett lämpligt arbete men inte kan få ett sådant arbete.

Den som avvisar en anvisning till jobbgarantin för ungdomar har inte rätt till ersättning vid fortsatt arbetslöshet.TPF37FPT

3.2.2 Lämpligt arbete

Arbetslöshetsförsäkringen är inte en yrkesförsäkring utan en omställningsförsäkring. Detta innebär att den sökande inte har rätt att kräva att få ett arbete inom ett visst yrkesområde.

Ett erbjudet arbete ska anses lämpligt, om det inom ramen för tillgången på arbetstillfällen tagits skälig hänsyn till den sökandes förutsättningar för arbetet samt andra personliga förhållanden, om anställningsförmånerna är förenliga med de förmåner som arbetsta- gare får som är anställda enligt kollektivavtal eller, om det inte finns kollektivavtal, är skäliga i förhållande till de förmåner arbetstagare med likvärdiga arbetsuppgifter och kvalifikationer får vid jämförliga företag, om arbetet inte hänför sig till en arbetsplats där arbetskonflikt råder till följd av stridsåtgärder som är lovliga enligt lag och kollektivavtal, och om förhållandena på arbetsplatsen motsvarar vad som anges i författning eller myndighets föreskrifter om åtgärder till förebyggande av ohälsa eller olycksfall.

37 TP PT Jobbgarantin för ungdomar infördes den 1 december 2007. Syftet med jobbgarantin för ungdomar är att erbjuda ungdomar särskilda arbetsmarknadspolitiska insatser på ett tidigt stadium för att de snabbt ska få arbete motsvarande hela sitt arbetsutbud eller påbörja eller återgå till en utbildning som inte berättigar till aktivitetsstöd eller utvecklingsersättning. En anvisning till jobbgarantin får göras för en person som har fyllt 16 men inte 25 år och under en period om tre sammanhängande månader varit arbetslös och anmäld som arbetssökande hos den offentliga arbetsförmedlingen. Ersättning till den som deltar i jobbgarantin för ungdomar kan lämnas i form av aktivitetsstöd eller utvecklingsersättning enligt förordningen (1996:1100) om aktivitetsstöd. Aktivitetsstöd lämnas till den som vid deltagande i jobbgarantin är berättigad till ersättning enligt ALF. Till den som fyllt 18 år men som inte är berättigad till ersättning enligt ALF lämnas utvecklingsersättning vid deltagande i jobbgarantin för ungdomar.

103

Arbetslöshetsförsäkringen och arbetslöshetskassorna

SOU 2008:54

3.2.3 Medlemsvillkor

För att ha rätt till inkomstrelaterad ersättning krävs det såsom tidigare angivits bl.a. att den sökande har varit medlem i eller ansluten till en arbetslöshetskassa under en sammanhängande tid av minst tolv månader.

Vem som kan bli medlem i eller ansluten till en arbetslöshets- kassa beskrivs i avsnitt 3X .7.2.X

3.2.4 Arbetsvillkor

Arbetsvillkoret innebär att sökande under en ramtid av tolv månader omedelbart före arbetslöshetens inträde ska ha haft förvärvsarbete i minst sex månader och utfört arbetet under minst 80 timmar per kalendermånad eller inom ramtiden haft förvärvsar- bete i minst 480 timmar under sex sammanhängande kalendermå- nader och utfört arbetet under minst 50 timmar under var och en av dessa månader.

För att uppfylla arbetsvillkoret kan den sökande också få tillgo- doräkna sig:

• semester eller annan ledighet med helt eller delvis bibehållen lön, dock inte ledighet på grund av sjukdom, totalförsvarsplikt eller barns födelse,

• anställning med lönebidrag eller anställningsstöd, dock ej särskilt anställningsstöd,

• anställning inom Samhall,

• skyddat arbete hos offentlig arbetsgivare,

• utvecklingsanställning eller trygghetsanställning eller

• tid med avgångsvederlag eller ekonomiskt skadestånd som motsvarar lön.

I den mån det behövs för att uppfylla arbetsvillkoret kan även tid med föräldrapenning eller tid med totalförsvarsplikt få tillgodoräk- nas som arbete, dock tillsammans högst två kalendermånader.

Med hjälp av så kallad överhoppningsbar tid kan ramtiden helt eller delvis bestämmas till andra månader än de senaste tolv. Det betyder att arbete som ligger längre tillbaka än tolv månader kan medräknas i arbetsvillkoret. Den överhoppningsbara tiden får vara längst fem år. Detta innebär att arbete som ligger som längst sex år tillbaka i tiden kan tillgodoräknas för att uppfylla arbetsvillkoret.

104

SOU 2008:54

Arbetslöshetsförsäkringen och arbetslöshetskassorna

Det finns dock undantag från huvudregeln om överhoppningsbar tid på fem år.

Överhoppningsbar tid på högst fem år gäller då den sökande varit hindrad att arbeta på grund av:

• styrkt sjukdom,

• avslutad heltidsutbildning som har avslutats efter fyllda 25 år eller som har föregåtts av sammanhängande förvärvsarbete på heltid i minst fem månader,

• tvångsvård enligt lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall,

• frihetsberövande på kriminalvårdens område,

• vård av eget barn som inte har fyllt två år eller vård av adoptiv- barn i två år efter barnets ankomst i familjen,TPF38FPT

• beslut enligt smittskyddslagen (2004:168) eller livsmedelslagen (2006:804) eller föreskrifter som har meddelats med stöd av livsmedelslagen, dock inte när fråga är om hälsokontroll vid inresa enligt 3 kap. 8 § eller avspärrning enligt 3 kap. 10 § smitt- skyddslagen,

• vård av närstående när hel ersättning lämnats enligt lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet för närståendevård,

• tid med föräldrapenningförmån enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, dock inte tid som har jämställts med för- värvsarbete,

• tjänstgöring enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt, dock inte tid som har jämställts med förvärvsarbete, eller

• utfört förvärvsarbete som arbetsgivaren finansierat med särskilt anställningsstöd enligt förordningen (1997:1275) om anställ- ningsstöd.

Tid då den sökande varit hindrad att arbeta på grund av utlandsvis- telse till följd av att den sökande följt med sin make eller maka vid dennes arbete i utlandet under förutsättning att makens eller makans arbetsgivare har sitt säte i Sverige, varvid med make eller maka jämställs person med vilken den sökande sammanbor under förhållanden som liknar makars, är överhoppningsbar under obegränsad tid.

38 TP PT Som nämnts i avsnitt 3.1 föreslås det i prop. 2007/08:91 att från och med den 1 juli 2008 även visst annat arbetshindrande barnavårdande ska utgöra överhoppningsbar tid.

105

Arbetslöshetsförsäkringen och arbetslöshetskassorna

SOU 2008:54

För att ha rätt till inkomstrelaterad ersättning vid arbetslöshet krävs det att arbetsvillkoret har uppfyllts under den tid sökanden har varit medlem i eller ansluten till en arbetslöshetskassa.

3.3 Ersättningen

Ersättning i en ersättningsperiod kan lämnas under längst 300 dagar. För den som har barn under 18 år den 300:e dagen av ersättningsperioden utsträcks dock perioden till att omfatta ytterligare 150 dagar, dvs. till totalt 450 dagar. Från den 7 april 2008 har antalet ersättningsdagar vid deltidsarbetslöshet begränsats till 75 dagar. Ensamstående föräldrar med försörjningsansvar för barn under 18 år erbjuds deltidssysselsättning inom jobb- och utveck- lingsgarantin sedan de 75 ersättningsdagarna har förbrukats.

Ersättningens storlek beror på antalet arbetade timmar, hur många timmar per vecka som den sökande kan och vill arbeta och hur många timmar per vecka som den sökande är arbetslös. Den inkomstrelaterade ersättningens storlek beror också på vilken genomsnittlig inkomst som den sökande har haft under ramtiden.

För grundförsäkringen gäller att grundbeloppet betalas ut i förhållande till den genomsnittliga arbetstiden som den sökande har haft. För inkomstbortfallsförsäkringen gäller att dagpenningen betalas ut med högst 80 procent av den genomsnittliga dagsför- tjänsten under ramtiden på tolv månader upp till ett visst högsta belopp som bestäms av regeringen (680 kr). Arbetslöshetsersätt- ningen betalas ut under högst fem dagar per vecka. Ersättningen är skattepliktig och räknas som pensionsgrundande inkomst.

För den som arbetat heltid under hela ramtiden som omfattar tolv månader är ersättningen enligt grundförsäkringen 320 kr per dag.

För den som arbetat heltid under hela ramtiden är den lägsta ersättningen enligt inkomstbortfallsförsäkringen 320 kr per dag, och den högsta ersättningen är 680 kr per dag. Under de första 200 ersättningsdagarna (med arbetslöshetsersättning och/eller aktivitetsstöd) är ersättningsnivån 80 procent av den tidigare lönen. Under resten av perioden är ersättningsnivån 70 procent. En genomsnittlig månadslön på 18 700 kr eller däröver under ramtiden ger en dagpenning på 680 kr vid 80 procents ersättningsnivå. Vid 70 procents ersättningsnivå ger en månadslön på knappt 21 400 kr eller däröver en dagpenning på 680 kr.

106

SOU 2008:54

Arbetslöshetsförsäkringen och arbetslöshetskassorna

3.4 Företagares rätt till ersättning

Med företagare avses enligt ALF personer som äger eller är delägare – direkt eller indirekt – i näringsverksamhet som de är personligen verksamma i och som de har ett väsentligt inflytande över.

En företagare ska anses vara arbetslös när företagarens personli- ga verksamhet i rörelsen vid en samlad bedömning kan anses ha upphört annat än tillfälligt. En företagare som tillfälligt upphör att bedriva verksamhet i rörelsen ska anses vara arbetslös under förutsättning att uppehållet i rörelsen inte till någon del är av säsongkaraktär och att någon verksamhet inte bedrivs i rörelsen. Ersättning vid tillfälligt uppehåll får bara utnyttjas en gång per rörelse.

Den inkomstrelaterade ersättningen baseras på de genomsnittli- ga inkomsterna av verksamheten under de tre senaste åren före avvecklingsåret. Om verksamheten har bedrivits kortare tid än tre år, kan ersättningen baseras på de genomsnittliga inkomsterna under hela den tid verksamheten har bedrivits. Om företagaren har lagt ned sin verksamhet inom tolv månader från det att företagaren startade den, kan ersättningen baseras på företagarens tidigare anställning.

En sökande som har blivit arbetslös från en deltidsanställning och samtidigt med deltidsanställningen under en längre tid varit verksam i ett eget företag, kan ha rätt till arbetslöshetsersättning för inkomstförlusten från deltidsanställningen. Den personliga verksamheten i företaget ska i så fall ha varit begränsad.TPF39FPT Enligt den praxis som uppkommit har som riktlinje gällt att anställningen ska ha varit minst 17 timmar per vecka och att verksamheten i företaget ska ha varit högst 10 timmar i genomsnitt per vecka. Den genomsnittliga inkomsten från företaget per vecka före skatt får inte ha överstigit tre gånger den högsta ersättning per dag som får betalas inom arbetslöshetsförsäkringen (3 x 680 kr x 52 veckor = max 106 080 kr/år).

Frågan om företagare inom arbetslöshetsförsäkringen ses för närvarande över i särskild ordning.TPF40FPT

39 TP PT Prop. 1983/84:126 s. 18.

40 TP PT Dir. 2006:37, dir. 2006:129 och dir. 2007:156.

107

Arbetslöshetsförsäkringen och arbetslöshetskassorna

SOU 2008:54

3.5 Bisyssla

I arbetslöshetsförsäkringen är en bisyssla ett extraarbete som anställd eller som egen företagare som den sökande före arbetslös- hetens inträde under minst tolv månader utfört vid sidan av sitt heltidsarbete. Om inkomsten från bisysslan i genomsnitt inte överstigit ett belopp som motsvarar sex grundbelopp per vecka, om bisysslan inte utvidgas under arbetslösheten och om bisysslan inte hindrar sökanden från att ta ett lämpligt heltidsarbete har sökanden rätt att fortsätta med sin bisyssla utan att det påverkar ersättnings- rätten (6 x 320 kr = högst 1 920 kr per vecka i genomsnitt).

3.6 Sanktioner och återbetalning

I arbetslöshetsförsäkringen finns det sanktionsbestämmelser i form av frånkännande av rätt till ersättning, uteslutning ur arbetslöshets- kassan, avstängning från rätt till arbetslöshetsersättning och nedsättning av ersättning. Förutom dessa sanktionsbestämmelser finns det bestämmelser om skyldighet att återbetala felaktigt utbetald arbetslöshetsersättning.

Sökande som medvetet eller av grov vårdslöshet lämnat oriktiga eller vilseledande uppgifter om förhållanden av betydelse för bedömningen av deras rätt till ersättning ska frånkännas rätt till ersättning under minst 130 ersättningsdagar, om det inte finns särskilda skäl för färre dagar. År 2006 drabbades 627 personer av frånkännande av rätt till ersättning, och år 2007 var det 581 personer.TPF41FPT När sökanden är medlem i eller ansluten till en arbetslöshetskassa ska ett sådant frånkännande ske först sedan arbetslöshetskassan beslutat att inte utesluta den sökande. Arbets- löshetskassan ska nämligen utesluta en medlem eller ansluten som betett sig på det sättet, om det inte finns särskilda skäl. Den som uteslutits har inte rätt till ersättning från vare sig grundförsäkring- en eller den inkomstrelaterade försäkringen under en tid av ett år från uteslutningen.

En sökande som lämnat sitt arbete utan giltig anledning eller skilts från arbetet på grund av otillbörligt uppförande ska stängas av från rätt till ersättning under ett visst antal ersättningsdagar. Om sökanden en tredje gång under ersättningsperioden lämnat sitt arbete utan giltig anledning eller skilts från arbetet på grund av

41 TP PT Uppgifter från Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen 2008-04-25.

108

SOU 2008:54

Arbetslöshetsförsäkringen och arbetslöshetskassorna

otillbörligt uppförande, har sökanden inte rätt till arbetslöshetser- sättning förrän han eller hon därefter på nytt uppfyllt ett arbets- villkor.

Om en sökande har avvisat ett erbjudet lämpligt arbete utan godtagbart skäl eller genom sitt uppträdande uppenbarligen har vållat att anställning inte kommit till stånd, ska dagpenningen sättas ned med 25 procent i 40 ersättningsdagar inom ersättningsperio- den, och om det under ersättningsperioden inträffar en andra gång, med 50 procent i ytterligare 40 ersättningsdagar inom ersättnings- perioden. Inträffar nämnda förhållanden en tredje gång under ersättningsperioden, har den sökande inte rätt till ersättning förrän ett nytt arbetsvillkor uppfyllts.

Har någon genom oriktig uppgift eller genom underlåtenhet att fullgöra sin uppgifts- eller anmälningsskyldighet eller på annat sätt orsakat att ersättning lämnats obehörigen eller med för högt belopp eller har någon på annat sätt obehörigen eller med för högt belopp fått ersättning och har han eller hon skäligen bort inse detta, ska det som betalats ut för mycket betalas tillbaka. Detta gäller om det inte i det särskilda fallet finns anledning att helt eller delvis befria från återbetalningsskyldighet.

I Ds 2007:53 har det föreslagits ändringar om att felaktigt utbe- talda belopp ska återbetalas oavsett vem som orsakat felaktigheten, om att ränta ska betalas på återkrävda belopp och om att det ska vara möjligt att innehålla arbetslöshetsersättning eller lämna ersättning med lägre belopp under utredning om ifrågasatt ersätt- ningsrätt. Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 2008.

Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet lämnar oriktiga uppgifter eller inte anmäler ändrade förhållanden, som han eller hon är skyldig att anmäla enligt lag eller förordning, och på så sätt orsakar fara för att arbetslöshetsersättning felaktigt betalas ut eller betalas ut med ett för högt belopp, kan numera dömas för bidrags- brott respektive vårdslöst bidragsbrott enligt bidragsbrottslagen (2007:612). Arbetslöshetskassor har skyldighet att göra en anmälan till en polismyndighet eller till Åklagarmyndigheten, om det kan misstänkas att brott enligt bidragsbrottslagen begåtts.

En ny lag om underrättelseskyldighet vid felaktiga utbetalningar från välfärdssystemen träder i kraft den 1 juni 2008.TPF42FPT Lagen innehåller bestämmelser om att arbetslöshetskassorna är skyldiga att informera varandra om det finns anledning att anta att en sådan

42 TP PT SFS 2008:206, se prop. 2007/08:48, bet. 2008/08: SfU7 och rskr. 2007/08:166.

109

Arbetslöshetsförsäkringen och arbetslöshetskassorna

SOU 2008:54

ekonomisk förmån som omfattas av lagen har beslutats eller betalats ut felaktigt eller med ett för högt belopp. Underrättelse- skyldigheten gäller dock inte om det finns särskilda skäl.

3.7 Arbetslöshetskassorna

3.7.1 Inledning

Arbetslöshetsförsäkringen enligt ALF handhas av arbetslöshetskas- sor som har registrerats hos Inspektionen för arbetslöshetsförsäk- ringen (IAF). Det finns för närvarande 33 arbetslöshetskassor.TPF43FPT Antalet medlemmar i eller anslutna till en arbetslöshetskassa är cirka 3,3 miljoner. Arbetslöshetskassorna är privaträttsliga före- ningar. En arbetslöshetskassas verksamhet ska omfatta ett visst verksamhetsområde. Ett verksamhetsområde omfattar en viss yrkeskategori, en bransch eller vissa närbesläktade yrkeskategorier eller branscher. Ibland överlappar arbetslöshetskassornas verksam- hetsområden varandra.TPF44FPT

Akademikernas erkända arbetslöshetskassa (AEA)

Försäkrar i Sverige verksamma akademiker.

Arbetslöshetskassan Alfa, (Alfa-kassan)

Försäkrar anställda och företagare. Betalar ut ersättning med grundbe- lopp till den som ännu inte är medlem i någon arbetslöshetskassa och inkomstbortfallsförsäkring till den som är ansluten till Alfa-kassan.

Arbetslöshetskassan för service och kommunikation (SEKO)

Försäkrar anställda inom branscher som järnvägstrafik, luft- och sjö- fart. Byggande, drift och underhåll av vägar och järnvägar. Civil- och serviceanställda inom försvar, kriminalvård och andra statliga myndig- heter. Post, tele, datakommunikationer, samt elproduktion och eldis- tribution.

Arbetslöshetskassan SeA

Kassans verksamhetsområde är begränsat till i Sverige anställda hos staten, kommun, landsting, företag eller inrättning vars verksamhet utgörs av samhällsservice och helt eller delvis finansieras av skatter eller avgifter.

43 TP PT I beskrivningen nedan förekommer det i vissa fall ytterligare arbetslöshetskassor. Under senare tid har ett antal arbetslöshetskassor slagits samman. Beroende på vilken tidpunkt nedanstående uppgifter avser kan därför vissa äldre kassor redovisas.

44 TP PT Uppgifterna i nedanstående sammanställning har hämtats från IAF:s hemsida på Internet.

110

SOU 2008:54

Arbetslöshetsförsäkringen och arbetslöshetskassorna

Bensinhandlarnas arbetslöshetskassa

Försäkrar ägare, delägare av och föreståndare för företag som bedriver försäljning av bensin, motordrivmedel och andra petroleumprodukter. Kassan försäkrar även familjemedlemmar som deltar i verksamheten.

Byggnadsarbetarnas arbetslöshetskassa

Försäkrar anställda byggnadsarbetare och anställda och företagare inom måleriyrket i Sverige.

Elektrikernas arbetslöshetskassa (EAK)

Försäkrar byggnadselektriker, kraftverkspersonal, radio/TV-elektronik- tekniker.

Farmacitjänstemännens arbetslöshetskassa (FAK)

Försäkrar samtliga yrkesgrupper verksamma inom apoteksbranschen.

Fastighetsanställdas arbetslöshetskassa (FEAK)

Försäkrar privatanställda lokalvårdare, fastighetsskötare, fönsterputsa- re och sanerare vid kärnkraftverken.

Finans- och Försäkringsbranschens arbetslöshetskassa

Försäkrar anställda tjänstemän inom finans- och försäkringsområdet och företagare i egenskap av entreprenörer inom försäkringsområdet.

GS arbetslöshetskassa

Försäkrar anställda inom grafisk produktion samt inom träförädlings- industrin, skogsbruket och därmed sammanhängande verksamheter.

Hamnarbetarnas arbetslöshetskassa

Försäkrar anställda inom hamn- och stuverinäringen samt arbetare i magasin och godsterminaler.

Handelsanställdas arbetslöshetskassa (HA)

Försäkrar anställda inom handeln, kontor, lager och frisörer.

Hotell- och restauranganställdas arbetslöshetskassa

Försäkrar anställda inom hotell, restauranger, kaféer, konditorier och turistanläggningar.

IF Metalls arbetslöshetskassa

Försäkrar anställda inom bland annat verkstadsindustri, järn-, stål- och metallverk och gruvföretag, kemi-, läkemedel-, textil- och konfek- tions-, tvätt-, färg-, glas-, och byggnadsämnesbranschen.

Journalisternas arbetslöshetskassa

Försäkrar redaktionellt anställda och frilansmedarbetare vid tidningar, tidskrifter, nyhets- och bildbyråer, radio och tv.

111

Arbetslöshetsförsäkringen och arbetslöshetskassorna

SOU 2008:54

Kommunalarbetarnas arbetslöshetskassa (KAAK)

Försäkrar anställda inom kommuner, landsting, kyrkoförvaltningar samt till dessa hörande bolag.

Ledarnas arbetslöshetskassa

Försäkrar anställda eller företagare som har en ledande funktion i näringsliv eller offentlig förvaltning. Rätt att bli medlem har också företagares make/maka och övriga familjemedlemmar som deltar i verksamheten.

Livsmedelsarbetarnas arbetslöshetskassa

Försäkrar anställda inom livsmedelsindustrin. Några av de större branscherna är bagerier och konditorier, slakterier och charkuterifa- briker, mejerier, bryggerier, choklad- och karamellfabriker, glassfabri- ker, konservfabriker, kafferosterier. Utöver denna uppräkning finns det ytterligare 20–25 branscher som faller inom organisationsområdet.

Lärarnas arbetslöshetskassa (LA)

Försäkrar lärare och skolledare inom utbildningssektorn, i offentlig eller privat regi.

Musikernas arbetslöshetskassa (MUA)

Kassans verksamhetsområde är begränsat till i Sverige verksamma: Musiker av alla slag, dvs. ”musikaliska upphovsmän” såsom komposi- törer, musikarrangörer, sångtextförfattare m.fl., ”utövande konstnä- rer” såsom instrumental- och vokalmusiker, dirigenter, kapellmästare, solister, vokalister, musikartister samt musikpedagoger, repetitörer, inspelningsledare samt andra yrkesutövare inom musikområdet.

Pappersindustriarbetarnas arbetslöshetskassa

Försäkrar anställda inom pappers-, trämasse- och cellulosaindustrin.

SKTF:s Arbetslöshetskassa

Försäkrar tjänstemän i kommuner, företag eller inrättningar som huvudsakligen ägs av kommunen eller drivs med kommunala medel, samt tjänstemän inom vård, omsorg och utbildning samt religiös verksamhet, även då detta sker i privaträttsliga former.

Skogs- och lantbrukstjänstemännens arbetslöshetskassa (SLAK)

Försäkrar tjänstemän i Sverige anställda inom skogs- och lantbruket jämte i direkt anslutning därtill anställda tjänstemän.

Småföretagarnas arbetslöshetskassa (SmåA)

Kassans verksamhetsområde omfattar företagare, företagares make/maka och övriga familjemedlemmar som arbetar inom små- och medelstora företag verksamma i Sverige. Rätt att bli medlem har även personer i ledande ställning inom med arbetslöshetskassan samverkan- de näringslivsorganisationer.

112

SOU 2008:54

Arbetslöshetsförsäkringen och arbetslöshetskassorna

ST:s arbetslöshetskassa

Kassans verksamhetsområde är begränsat till personer verksamma inom det statliga området och eller verksamheter som bedrivs på uppdrag av staten samt anställda inom allmänna försäkringskassor och understödsföreningar.

Svensk Handels och Arbetsgivarnas arbetslöshetskassa (SHA)

Kassans verksamhetsområde omfattar företagare, företagsledare, ägare och delägare inom detalj- och grossisthandel samt service, tillverkning, tjänster, jordbruk, skogsbruk, jakt, gruvor och mineralutvinning. Rätt att bli medlem har även företagares make eller maka och övriga famil- jemedlemmar som deltar i verksamheten.

Sveriges arbetares arbetslöshetskassa (SAAK)

Kassans verksamhetsområde är begränsat till anställda och företagare utan anställda, verksamma i Sverige.

Sveriges fiskares arbetslöshetskassa (SFA)

Försäkrar yrkesfiskare.

Sveriges teaterverksammas arbetslöshetskassa (TAK)

Försäkrar personer verksamma inom teater, film, radio, tv, yrkesmusi- ker och sångare.

Säljarnas arbetslöshetskassa

Försäkrar företagare och anställda som utför uppsökande försäljnings- verksamhet.

Transportarbetarnas arbetslöshetskassa

Försäkrar anställda arbetstagare verksamma inom privata åkeri- och transportsektorerna, buss, taxi, bensin, olja och bränsle, godstermina- ler, stuveri, tidningsdistributörer, bevakning, civilflyg, gummiverkstä- der, bärgning, miljöarbetare m.fl.

Unionens arbetslöshetskassa

Arbetslöshetskassans verksamhetsområde är begränsat till dels i Sveri- ge verksamma inom de teknik- och kunskapsbaserade sektorerna av arbetsmarknaden, dels i Sverige anställda tjänstemän vid företag inom handel, transport och övrig servicenäring jämte dessa närstående om- råden.

En förening kan i dag registreras som arbetslöshetskassa endast om den har minst 10 000 medlemmar, har till ändamål att ge sina medlemmar ersättning vid arbetslöshet samt har antagit stadgar och utsett styrelse och revisorer enligt LAK. En arbetslöshetskassa får inte utöva annan verksamhet än att handha arbetslöshetsförsäk-

113

Arbetslöshetsförsäkringen och arbetslöshetskassorna

SOU 2008:54

ringen enligt ALF. En arbetslöshetskassa ska ha en styrelse med minst tre ledamöter samt suppleanter. En av ledamöterna och hans eller hennes suppleant ska som statens representant utses av IAF. Övriga ledamöter och suppleanter väljs av föreningsstämman.

3.7.2 Medlemskap

Rätt att bli medlem i en arbetslöshetskassa har var och en som uppfyller villkoren i kassans stadgar om arbete inom kassans verksamhetsområde. Medlemskap får dock beviljas endast den som under en sammanhängande period av fem veckor under minst fyra veckor har förvärvsarbetat i genomsnitt minst 17 timmar per vecka och fortfarande arbetar i minst denna omfattning. Som inträdes- grundande arbete räknas allt avlönat arbete. Rätt att bli medlem har inte den som är medlem i en annan arbetslöshetskassa eller har fyllt 64 år. En arbetslöshetskassas beslut om att bevilja en inträdessö- kande medlemskap ska vara skriftligt. Medlemskapet upphör automatiskt den dag medlemmen fyller 65 år.

Arbetslöshetskassans styrelse ska, om inte särskilda skäl talar mot det, utesluta en medlem som inte uppfyller och inte heller under de senaste sex månaderna har uppfyllt bestämmelsen i kassans stadgar om arbete inom kassans verksamhetsområde. Ett beslut varigenom en medlem har uteslutits ska innehålla de skäl som bestämt utgången, om det inte är uppenbart obehövligt. I beslutet ska det även anges från och med vilken dag uteslutningen gäller. Om ett beslut om uteslutning fattas avseende den som inte längre arbetar inom kassans verksamhetsområde under tid då medlemmen har rätt till ersättning, dvs. är arbetslös, gäller uteslut- ningen från och med dagen efter det att medlemmens rätt till ersättning upphör. Enligt kommentar till lagstiftningen från IAF följer det av bestämmelserna om överhoppningsbar tid att en medlem som har varit förhindrad att arbeta av de skäl som anges i bestämmelserna inte ska uteslutas även om hindret funnits i mer än sex månader.

En medlem har rätt att efter skriftlig anmälan träda ut ur arbets- löshetskassan. En medlems rätt att träda ut ur en arbetslöshetskassa får inte begränsas.

En medlem ska anses ha trätt ut ur arbetslöshetskassan, om medlemmen vid utgången av andra månaden efter den tid på vilken en medlemsavgift eller ett särskilt uttaxerat belopp belöper inte har

114

SOU 2008:54

Arbetslöshetsförsäkringen och arbetslöshetskassorna

betalat avgiften eller beloppet till kassan och inte heller har anmält ett förhållande på vilket befrielse från betalningsskyldighet kan grundas (utträde på grund av bristande betalning). Medlemmen ska anses ha trätt ut vid den tidpunkten. I en arbetslöshetskassa med en längre avgiftsperiod än en kalendermånad ska en medlem som inte inom tre månader från periodens början har betalat medlemsavgif- ten anses ha trätt ut ur kassan efter den tiden.

Om det finns särskilda skäl, får IAF medge utträde vid en senare tidpunkt än vad som angivits i föregående stycke, dock senast vid utgången av sjätte månaden efter den tid på vilken en medlemsav- gift eller ett särskilt uttaxerat belopp belöper.

En arbetslöshetskassas styrelse får medge att en medlem får fortsätta att vara medlem, även om medlemmen låtit bli att inom den tidigare angivna föreskrivna tiden anmäla ett förhållande som befrielse från betalningsskyldighet kan grundas på. Om det finns särskilda skäl, får styrelsen även i andra fall besluta att en medlem får fortsätta att vara medlem.

Anser arbetslöshetskassan att en medlem trätt ut ur kassan på grund av bristande betalning, ska kassan fatta beslut om utträdet. Det ska anges i beslutet från och med vilken dag medlemmen anses ha utträtt. Beslutet ska omgående sändas till den enskilde.

Antalet medlemmar varierar stort mellan arbetslöshetskassorna. Även arbetslöshetsnivåerna varierar mellan arbetslöshetskassorna. Det illustreras av följande tabeller.

115

Arbetslöshetsförsäkringen och arbetslöshetskassorna SOU 2008:54

Tabell 3.1 Antal medlemmar och anslutna i de olika arbetslöshetskassorna

45
2007-12-31.TPF FPT
Akademikernas erkända arbetslöshetskassa (AEA)	564 722
Arbetslöshetskassan Alfa, (Alfa-kassan)	74 841
Arbetslöshetskassan för service och kommunikation (SEKO)	96 356
Arbetslöshetskassan SeA	14 953
Bensinhandlarnas arbetslöshetskassa	2 207
Byggnadsarbetarnas arbetslöshetskassa	101 658
Elektrikernas arbetslöshetskassa (EAK)	21 846
Farmacitjänstemännens arbetslöshetskassa (FAK)	5 573
Fastighetsanställdas arbetslöshetskassa (FEAK)	38 679
Finans- och Försäkringsbranschens arbetslöshetskassa	51 957
Grafiska arbetarnas arbetslöshetskassa	21 024
Hamnarbetarnas arbetslöshetskassa	1 690
Handelsanställdas arbetslöshetskassa (HA)	158 155
Hotell- och restauranganställdas arbetslöshetskassa	55 853
HTF:s arbetslöshetskassa	189 387
IF Metalls arbetslöshetskassa	334 940
Journalisternas arbetslöshetskassa	14 088
Kommunalarbetarnas arbetslöshetskassa (KAAK)	531 965
Ledarnas arbetslöshetskassa	71 087
Livsmedelsarbetarnas arbetslöshetskassa	36 960
Lärarnas arbetslöshetskassa (LA)	173 015
Musikernas arbetslöshetskassa (MUA)	2 097
Pappersindustriarbetarnas arbetslöshetskassa	19 390
SIF:s arbetslöshetskassa	327 767
SKTF:s Arbetslöshetskassa	126 834
Skogs- och lantbrukstjänstemännens arbetslöshetskassa
(SLAK)	1 200
Skogs- och Träfackets arbetslöshetskassa	43 408
Småföretagarnas arbetslöshetskassa (SmåA)	120 193
ST:s arbetslöshetskassa	64 564
Svensk Handels och Arbetsgivarnas arbetslöshetskassa
(SHA)	22 171
Sveriges arbetares arbetslöshetskassa (SAAK)	9 268
Sveriges fiskares arbetslöshetskassa (SFA)	889
Sveriges teaterverksammas arbetslöshetskassa (TAK)	8 282
Säljarnas arbetslöshetskassa	10 251
Transportarbetarnas arbetslöshetskassa	73 623
Totalt	3 390 893

45 TP PT Tabellen bygger på uppgifter hämtade i början av april 2008 från IAF. Uppgifterna om medlemsantalen är osäkra och kan komma att korrigeras av arbetslöshetskassorna vid kommande rapporteringstillfällen.

116

SOU 2008:54

Arbetslöshetsförsäkringen och arbetslöshetskassorna

Tabell 3.2 Antal ersättningsdagar per medlem i de olika arbetslöshetskas- sorna under 2007. Källa: Bearbetning av uppgifter från IAF.

Akademikernas erkända arbetslöshetskassa (AEA)	3,6
46	21,1
Arbetslöshetskassan Alfa, (Alfa-kassan)TPF FPT
Arbetslöshetskassan för service och kommunikation (SEKO)	10,5
Arbetslöshetskassan SeA	8,6
Bensinhandlarnas arbetslöshetskassa	14,9
Byggnadsarbetarnas arbetslöshetskassa	9,6
Elektrikernas arbetslöshetskassa (EAK)	3,1
Farmacitjänstemännens arbetslöshetskassa (FAK)	9,0
Fastighetsanställdas arbetslöshetskassa (FEAK)	18,2
Finans- och Försäkringsbranschens arbetslöshetskassa	3,0
Grafiska arbetarnas arbetslöshetskassa	13,5
Hamnarbetarnas arbetslöshetskassa	10,8
Handelsanställdas arbetslöshetskassa (HA)	15,1
Hotell- och restauranganställdas arbetslöshetskassa	23,6
HTF:s arbetslöshetskassa	11,7
IF Metalls arbetslöshetskassa	9,8
Journalisternas arbetslöshetskassa	7,1
Kommunalarbetarnas arbetslöshetskassa (KAAK)	10,7
Ledarnas arbetslöshetskassa	5,1
Livsmedelsarbetarnas arbetslöshetskassa	17,4
Lärarnas arbetslöshetskassa (LA)	4,0
Musikernas arbetslöshetskassa (MUA)	45,2
Pappersindustriarbetarnas arbetslöshetskassa	7,8
SIF:s arbetslöshetskassa	7,8
SKTF:s Arbetslöshetskassa	6,4
Skogs- och lantbrukstjänstemännens arbetslöshetskassa
(SLAK)	11,9
Skogs- och Träfackets arbetslöshetskassa	11,2
Småföretagarnas arbetslöshetskassa (SmåA)	8,1
ST:s arbetslöshetskassa	6,1
Svensk Handels och Arbetsgivarnas arbetslöshetskassa
(SHA)	13,8
Sveriges arbetares arbetslöshetskassa (SAAK)	21,9
47	47,9
Sveriges fiskares arbetslöshetskassa (SFA)TPF FPT
Sveriges teaterverksammas arbetslöshetskassa (TAK)	30,7
Säljarnas arbetslöshetskassa	9,5
Transportarbetarnas arbetslöshetskassa	12,3
Genomsnitt	9,2

46 TP PT Uppgiften är en uppskattning av vad som avser bara ersättning till anslutna till Alfa- kassan.

47 TP PT Uppgiften är inte fullt jämförbar med övriga arbetslöshetskassor eftersom särskilda regler gäller för rätt till ersättning.

117

Arbetslöshetsförsäkringen och arbetslöshetskassorna

SOU 2008:54

Som framgår av tabellX 3.2X varierar arbetslösheten mellan medlem- mar i de olika arbetslöshetskassorna från i genomsnitt mindre än en arbetsvecka per år till i genomsnitt mer än två månader per år.

Från december 1995 till december 2006 har det totala antalet medlemmar varit ganska konstant omkring 3,8 miljoner medlem- mar. På senare tid har dock det totala antalet medlemmar sjunkit.

Figur 3.1 Utvecklingen av det sammanlagda antalet medlemmar i arbetslöshetskassorna från mars 2006 till mars 2008.

Källa: IAF.

3 900 000
3 800 000
3 700 000
3 600 000
3 500 000
3 400 000
3 300 000
mar-06	jul-06	okt-06	jan-07	apr-07	aug-07	nov-07	feb-08

Efter att ha haft ett stabilt medlemsantal under drygt ett decenni- um har arbetslöshetskassorna på kort tid tappat mer än var tionde medlem. Enligt den senaste rapporten från IAF om effekterna av den förhöjda finansieringsavgiftenTPF48FPT har den negativa medlemsut- vecklingen berott på både ett minskat antal nya medlemmar och en väsentlig ökning av antalet utträden. Alla arbetslöshetskassor har förlorat medlemmar mellan slutet av 2006 och slutet av 2007. Personer över 60 år är överrepresenterade bland dem som har lämnat arbetslöshetskassorna. I relation till antalet personer som ingår i arbetskraften, enligt officiell statistik från SCB cirka 4,7 miljoner personer under 65 år, innebär det senaste årets med- lemsutveckling att andelen personer som inte är medlem i en arbetslöshetskassa och alltså inte kan ha rätt till inkomstrelaterad

48 TP PT Rapport 2007:23 Effekterna av den förhöjda finansieringsavgiften – Rapport 2.

118

SOU 2008:54 Arbetslöshetsförsäkringen och arbetslöshetskassorna

ersättning vid arbetslöshet ökat från cirka 20 procent till cirka 30 procent.

3.7.3 Medlemsavgift

En arbetslöshetskassa ska ta ut medlemsavgifter som i förening med andra inkomster får antas täcka kassans förvaltningskostnader, betalningen av finansieringsavgift och förhöjd finansieringsavgift samt övriga utgifter. En arbetslöshetskassa får besluta om olika medlemsavgifter för olika medlemskategorier, om det finns skäl för det. Arbetslöshetskassans beslut om medlemsavgifter ska godkän- nas av IAF.

Medlemsavgiften varierar mellan arbetslöshetskassorna. Per den 1 januari 2008 var medlemsavgiften, med visst undantag, mellan 2 016 och 5 196 kr per år för den som inte är arbetslös och mellan 1 008 och 1 620 kr per år för den som är arbetslös. Arbetslöshets- kassorna aviserar numera vanligen medlemsavgiften månadsvis. Närmare uppgifter om storleken av medlemsavgiften i de olika arbetslöshetskassorna redovisas i avsnitt 3X .8.X

3.7.4 Avgifter till och bidrag från staten

En arbetslöshetskassa har rätt till statsbidrag för kostnader för ersättning som betalats ut enligt ALF.

Regeringen får också besluta om bidrag till en arbetslöshetskas- sa för andra ändamål. Under våren 2007 har regeringen beslutat om ett särskilt bidrag om 49,2 miljoner kronor till de kassor som enligt tidigare regelverk skulle ha uppfyllt villkoren för det utjämningsbi- drag som fanns tidigare och som syftade till att jämna ut administ- rationskostnaderna och därmed medlemsavgifterna mellan arbets- löshetskassorna och tillföll små arbetslöshetskassor och arbetslös- hetskassor med hög arbetslöshet. I enlighet med vad som aviserats i budgetpropositionen 2007/08:1 och riksdagens beslut har anslaget för 2007 ökats med 250 miljoner kronor för att arbetslöshetskas- sorna ska kompenseras för de justeringar som gjorts i det administ- rativa systemet, samt för administrativa kostnader i övrigt som uppkommer med anledning av de regelförändringar som genom- förts och aviserats inom arbetslöshetsförsäkringen.

119

Arbetslöshetsförsäkringen och arbetslöshetskassorna

SOU 2008:54

En arbetslöshetskassa ska till staten betala en avgift för finansie- ring av del av statens kostnader för utbetald ersättning för varje medlem som fanns i kassan den sista dagen i kalendermånaden. Avgiften ska motsvara 131 procent av den under det löpande verksamhetsåret genomsnittligt utbetalade dagpenningen enligt inkomstbortfallsförsäkringen (finansieringsavgift).

En arbetslöshetskassa ska sedan den 1 januari 2007 utöver denna avgift för samma ändamål betala en avgift för varje medlem i kassan som inte var arbetslös i den mening som avses i 41 a § LAK under kalendermånaden (förhöjd finansieringsavgift). Med arbetslös avses enligt 41 a § LAK en person som för den kalendermånad eller del därav som den förhöjda finansieringsavgiften avser fått arbetslös- hetsersättning eller aktivitetsstöd och som inte utfört förvärvsarbe- te eller haft rätt till ersättning för den tid som avses i 13 § ALF den månaden, dvs. för tid då den sökande haft semester, annan ledighet med helt eller delvis bibehållen lön av någon annan anledning än sjukdom, totalförsvarsplikt eller barns födelse eller avgångsvederlag eller ekonomiskt skadestånd som motsvarar lön. Den förhöjda finansieringsavgiftens storlek baseras i princip på den inkomstrela- terade ersättning som arbetslöshetskassan betalat ut. Finansierings- avgiften och den förhöjda finansieringsavgiften får tillsammans högst motsvara vad kassan betalat ut i dagpenning enligt inkomst- bortfallsförsäkringen den månad avgifterna avser. Syftet med den förhöjda finansieringsavgiftens konstruktion är att ge incitament för de enskilda arbetslöshetskassorna och deras medlemmar att hålla ner just den arbetslöshetskassans kostnader för arbetslöshe- ten. Finansieringsavgiften och den förhöjda finansieringsavgiften ska i princip betalas in varje månad till IAF.

En arbetslöshetskassa får inte för att täcka kostnaderna för den förhöjda finansieringsavgiften höja medlemsavgiften för arbetslös medlem, eller med mer än 300 kr i månaden för medlem som inte är arbetslös i den mening som avses i 41 a § LAK.

I prop. 2007/08:118 föreslås det att den förhöjda finansierings- avgiften ska ersättas med en arbetslöshetsavgift som ska betalas för varje kalendermånad och att denna avgift ska motsvara 33 procent av den inkomstrelaterade arbetslöshetsersättning som arbetslös- hetskassan har betalat ut under månaden. Vidare föreslås det att de begränsningsregler som gäller för en arbetslöshetskassas uttag av medlemsavgifter för den förhöjda finansieringsavgiften även ska gälla för arbetslöshetsavgiften. Detta innebär att medlemsavgifter för att finansiera arbetslöshetsavgiften inte får tas ut av arbetslösa

120

SOU 2008:54

Arbetslöshetsförsäkringen och arbetslöshetskassorna

och inte med mer än 300 kr per månad för varje medlem som inte var arbetslös samt att arbetslöshetsavgiften och finansieringsavgif- ten tillsammans inte får överstiga vad arbetslöshetskassan betalat ut i dagpenning enligt inkomstbortfallsförsäkringen den månad avgifterna avser.

I prop. 2007/08:118 föreslås det även en justering av definitio- nen av arbetslös i 41 a § LAK. I definitionen av vem som är arbetslös ingår enligt förslaget personer som för den kalendermå- nad eller del därav som arbetslöshetsavgiften avser fått arbetslös- hetsersättning, utvecklingsersättning, dvs. sådan ersättning som lämnas till deltagare i jobbgarantin för ungdomar, sjukpenning, rehabiliteringspenning, aktivitetsersättning eller tidsbegränsad sjukersättning och som under den månaden inte utfört förvärvsar- bete och inte heller ska anses ha utfört förvärvsarbete enligt 13 § ALF, dvs. för tid då den sökande haft semester, annan ledighet med helt eller delvis bibehållen lön av någon annan anledning än sjukdom, totalförsvarsplikt eller barns födelse eller avgångsvederlag eller ekonomiskt skadestånd som motsvarar lön. Den som fått sjukpenning, rehabiliteringspenning, aktivitetsersättning eller tidsbegränsad sjukersättning ska, för att anses som arbetslös, enligt förslaget även under hela den aktuella månaden ha saknat anställ- ning och, om personen är företagare i den mening som avses i 34 § ALF, ha varit arbetslös i den mening som avses i 35 § ALF. Förändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 2008 med den övergångsbestämmelsen att äldre föreskrifter fortfarande ska gälla såvitt avser förhöjd finansieringsavgift för tid före ikraftträdandet.

3.7.5 Den kompletterande arbetslöshetskassan – Arbetslöshetskassan Alfa

Rikstäckande organisationer som företräder anställda och företaga- re på arbetsmarknaden får bilda en kompletterande arbetslöshets- kassa. Den kompletterande arbetslöshetskassan ska godkännas av regeringen. I den kompletterande arbetslöshetskassan är organisa- tionerna som bildat föreningen medlemmar. I dag finns det en kompletterande arbetslöshetskassa, Arbetslöshetskassan Alfa (ofta förkortat Alfa-kassan).

När det gäller den frivilliga inkomstbortfallsförsäkringen omfat- tar verksamheten dem som är anslutna till den kompletterande kassan. Såväl arbetstagare som företagare kan hos kassan försäkra

121

Arbetslöshetsförsäkringen och arbetslöshetskassorna

SOU 2008:54

sig mot inkomstbortfall. En sådan försäkrad benämns ansluten. För anslutna till Alfa-kassan gäller samma regler som för medlemmar i andra arbetslöshetskassor. Däremot förekommer vissa förenings- rättsliga avvikelser för Alfa-kassan i förhållande till andra arbets- löshetskassor.

När det gäller grundförsäkringen omfattar arbetslöshetskassans verksamhet arbetslösa som inte är medlem i någon arbetslöshets- kassa. Under juni 2007 fick 12 839 arbetslösa som inte var medlem i någon arbetslöshetskassa ersättning från Alfa-kassan. Alfa-kassan ska ta ut en avgift som ska bidra till att täcka Alfa-kassans förvalt- ningskostnader för denna grupp av ersättningsberättigade. Avgif- ten, som fastställs av IAF och dras av innan ersättning betalas ut, är sedan den 1 april 2007 tio kr per hel grundbeloppsdag. Avgifterna bedömdes av IAF uppgå till sammanlagt ungefär knappt 30 miljo- ner kronor för 2006.TPF49FPT Dessutom får Alfa-kassan via IAF statsbi- drag för nödvändiga kostnader för administrationen av grundbe- loppet för denna grupp av ersättningsberättigade. Statsbidraget uppgår till knappt 50 miljoner kronor per år.

3.8 Finansieringen av arbetslöshetsförsäkringen

Den utbetalade arbetslöshetsersättningen finansieras genom statsbidrag. En arbetslöshetskassa har som nämnts rätt till statsbi- drag för kostnader för ersättning som betalas ut enligt ALF. Arbetsförmedlingen betalar ut statsbidrag till arbetslöshetskassan i omedelbar anslutning till kassans utbetalning av ersättning enligt ALF. Arbetsförmedlingen ska därvid hålla inne en så stor del av statsbidraget som motsvarar det skatteavdrag som ska göras på utbetalad ersättning.

Kostnaderna för statsbidragen tas över statsbudgeten och täcks av socialavgifter i form av arbetsgivaravgifternas och egenavgifter- nas arbetsmarknadsavgift enligt socialavgiftslagen (2000:980) samt av de tidigare nämnda finansieringsavgifterna från arbetslöshetskas- sorna enligt LAK. Skulle det behövas mera i statsbidrag än vad som kommit in i form av arbetsmarknads- och finansieringsavgifter, skjuter staten till det som fattas. Om det å andra sidan ett år kommit in mera i form av arbetsmarknads- och finansieringsavgif- ter än vad som går åt i statsbidrag, används pengarna det året för andra ändamål.

49 TP PT Rapport 2006:16 s. 23.

122

SOU 2008:54

Arbetslöshetsförsäkringen och arbetslöshetskassorna

Enligt 2 kap. 24 § första stycket socialavgiftslagen (2000:980) är underlaget för beräkning av arbetsgivaravgifter (avgiftsunderlaget) summan av de avgiftspliktiga ersättningar som den avgiftsskyldige har utgett under en kalendermånad. Av 2 kap. 26 § socialavgiftsla- gen framgår det att arbetsgivaravgifterna är 24,93 procent av avgiftsunderlaget och bl.a. utgörs av en arbetsmarknadsavgift på 2,43 procent.

I 3 kap. 12 § första stycket socialavgiftslagen stadgas det att underlaget för beräkning av egenavgifter (avgiftsunderlaget) är summan av de avgiftspliktiga nettoinkomsterna vid den avgifts- skyldiges taxering till inkomstskatt. Av 3 kap. 13 § socialavgiftsla- gen framgår det att egenavgifterna är 23,22 procent av avgiftsun- derlaget och bl.a. utgörs av en arbetsmarknadsavgift på 0,50 procent.

Enligt 9 § lagen (2000:981) om fördelning av socialavgifter ska arbetsmarknadsavgiften finansiera

1. arbetslöshetsersättning enligt ALF och kostnader för tillsyn av utbetalning av sådan ersättning enligt LAK,

2. aktivitetsstöd till den som tar del av ett arbetsmarknadspolitiskt program, under förutsättning att han eller hon uppfyller villko- ren för inkomstrelaterad ersättning enligt ALF,

3. kostnader enligt lönegarantilagen (1992:497) och

4. sådana statliga ålderspensionsavgifter enligt lagen (1998:676) om statlig ålderspensionsavgift som betalas på ersättningen enligt 1–3.

En arbetslöshetskassa ska som nämnts ta ut medlemsavgifter som i förening med andra inkomster får antas täcka kassans förvaltnings- kostnader, betalningen av finansieringsavgift och förhöjd finansie- ringsavgift samt övriga utgifter. Eftersom arbetslöshetskassan får statsbidrag för all på korrekta grunder utbetald ersättning, innebär det att arbetslöshetskassans administration, bl.a. av utbetalningen av ersättning till medlemmar och anslutna, bekostas av medlemsav- gifterna.

Statsbidrag till arbetslöshetskassor har funnits sedan 1930-talet. Från början stod statsbidraget för cirka en tredjedel av kostnaderna för arbetslöshetsersättningen, men andelen ökade successivt. År 2006 var den totala utbetalningen av arbetslöshetsersättning cirka 27 miljarder kronor, och arbetslöshetskassorna betalade i finansie- ringsavgift cirka 3 miljarder kronor eller cirka 10 procent av

123

Arbetslöshetsförsäkringen och arbetslöshetskassorna

SOU 2008:54

utbetald ersättning. Sedan den förhöjda finansieringsavgiften infördes har arbetslöshetskassorna, och därmed deras medlemmar, betalat en större andel av kostnader för utbetald arbetslöshetser- sättning än tidigare. Under 2007 betalade arbetslöshetskassorna enligt IAFTPF50FPT tillsammans in 10,6 miljarder kronor till staten i finansieringsavgift och förhöjd finansieringsavgift. Under samma period betalades 19,4 miljarder kronor i arbetslöshetsersättning. Medlemmarna finansierade således via sina arbetslöshetskassors finansieringsavgifter cirka 54 procent av den utbetalda arbetslös- hetsersättningen. Den arbetslöshetsavgift som ska ersätta den förhöjda finansieringsavgiften enligt förslagen i prop. 2007/08:118 beräknas leda till att arbetslöshetskassorna kommer att betala avgifter motsvarande cirka 45 procent av utbetald dagpenning enligt inkomstbortfallsförsäkringen. Eftersom den inkomstrelate- rade ersättningen står för cirka 94 procent av den totalt utbetalda arbetslöshetsersättningenTPF51FPT, skulle finansieringsavgiften och arbets- löshetsavgiften tillsammans motsvara cirka 42 procent av all utbetald arbetslöshetsersättning.

Fram till 2006 var medlemsavgifterna i de olika arbetslöshets- kassorna relativt lika. För en enskilt ansluten medlem, dvs. en person som var medlem i arbetslöshetskassan utan att samtidigt vara medlem i den fackföreningen eller annan organisation som står bakom arbetslöshetskassan, varierade medlemsavgiften mellan 94 och 135 kr per månad. Sedan införandet av den förhöjda finansie- ringsavgiften har medlemsavgifterna generellt sett ökat betydligt och spridningen har också blivit betydligt större. I tabellX 3.3X redovisas uppgifter om medlemsavgifter i respektive arbetslöshets- kassa i januari 2008.

50 TP PT Årsredovisning 2007 för IAF.

51 TP PT Beräknat på data från IAF avseende utbetalningarna under 2007.

124

SOU 2008:54

Arbetslöshetsförsäkringen och arbetslöshetskassorna

Tabell 3.3 Medlemsavgift (kr) per månad för personer utan medlemskap i närliggande organisation (enskilt anslutna) i respektive arbets- löshetskassa i januari 2008. Avser personer som inte är arbets- lösa.TPF52FPT Källa: IAF.

Akademikernas erkända arbetslöshetskassa (AEA)	170
Arbetslöshetskassan Alfa, (Alfa-kassan)	365
Arbetslöshetskassan för service och kommunikation (SEKO)	358
Arbetslöshetskassan SeA	342
Bensinhandlarnas arbetslöshetskassa	361
Byggnadsarbetarnas arbetslöshetskassa	374
Elektrikernas arbetslöshetskassa (EAK)	275
Farmacitjänstemännens arbetslöshetskassa (FAK)	331
Fastighetsanställdas arbetslöshetskassa (FEAK)	366
Finans- och Försäkringsbranschens arbetslöshetskassa	184
Grafiska arbetarnas arbetslöshetskassa	382
Hamnarbetarnas arbetslöshetskassa	363
Handelsanställdas arbetslöshetskassa (HA)	367
Hotell- och restauranganställdas arbetslöshetskassa	377
IF Metalls arbetslöshetskassa	347
Journalisternas arbetslöshetskassa	353
Kommunalarbetarnas arbetslöshetskassa (KAAK)	355
Ledarnas arbetslöshetskassa	327
Livsmedelsarbetarnas arbetslöshetskassa	381
Lärarnas arbetslöshetskassa (LA)	186
Musikernas arbetslöshetskassa (MUA)	433
Pappersindustriarbetarnas arbetslöshetskassa	365
SKTF:s Arbetslöshetskassa	333
Skogs- och lantbrukstjänstemännens arbetslöshetskassa
(SLAK)	356
Skogs- och Träfackets arbetslöshetskassa	365
Småföretagarnas arbetslöshetskassa (SmåA)	331
ST:s arbetslöshetskassa	330
Svensk Handels och Arbetsgivarnas arbetslöshetskassa
(SHA)	362
Sveriges arbetares arbetslöshetskassa (SAAK)	378
53	433
Sveriges fiskares arbetslöshetskassa (SFA)TPF FPT
Sveriges teaterverksammas arbetslöshetskassa (TAK)	410
Säljarnas arbetslöshetskassa	377
Transportarbetarnas arbetslöshetskassa	376
Unionens arbetslöshetskassa	340

52 TP PT Vissa arbetslöshetskassor tar ut en något lägre medlemsavgift för personer som också är medlemmar i närliggande organisation (kollektivt anslutna).

53 TP PT För egna företagare gäller en högre avgift, eftersom reglerna om rätt till ersättning är annorlunda.

125

Arbetslöshetsförsäkringen och arbetslöshetskassorna

SOU 2008:54

Administrationskostnaderna för Alfa-kassans hantering avseende de ersättningsberättigade personer som inte är anslutna till Alfa- kassan finansieras som nämnts med statsbidrag och ett visst avdrag från ersättningen. Som också nämnts tidigare har regeringen för 2007 lämnat ett särskilt statsbidrag om 49,2 miljoner kronor till vissa arbetslöshetskassor för att jämna ut administrationskostna- derna mellan arbetslöshetskassorna samt i budgetproposition 2007/08:1 föreslagit att anslaget för 2007 ökas med 250 miljoner kronor för att kompensera arbetslöshetskassorna för de kostnader som uppkommer med anledning av de regelförändringar som genomförts och aviserats inom arbetslöshetsförsäkringen.

3.9 Tillsyn

IAF har bl.a. till uppgift att utöva tillsyn över arbetslöshetskassor- na och göra uppföljning av arbetslöshetsförsäkringen samt verka för att bestämmelserna i ALF och i LAK tillämpas likformigt och rättvist. De av IAF utsedda statliga representanterna i arbetslös- hetskassornas styrelser är representanter för det allmänna och har som sådana en i förhållande till arbetslöshetskassorna helt själv- ständig ställning.

IAF ska vidare ha tillsyn över rutiner för och handläggning av ärenden hos Arbetsförmedlingen som påverkar arbetslöshetsför- säkringen.

Även Riksrevisionen har till uppgift att granska arbetslöshets- kassorna och gör s.k. effektivitetsgranskningar.

126

4 Internationella regler

4.1 Inledning

Arbetslöshetsförsäkringen är nationell. Regler för samordning av arbetslöshetsförsäkringarna inom olika länder finns i EG- förordningar, i nordiska konventionen om social trygghet och i Sveriges övriga bilaterala konventioner om social trygghet. Sam- ordning innebär bl.a. att en person får tillgodoräkna arbets- och försäkringsperioder som fullgjorts i andra länders försäkringssy- stem eller att en person kan ta med sig arbetslöshetsersättning från ett land när han eller hon söker arbete i ett annat land.

I 3 § lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring (ALF) stad- gas följande. Rätt till ersättning har endast personer som i Sverige uppfyller ersättningsvillkoren enligt denna lag, om inte något annat följer av rådets förordning (EEG) nr 1408/71 av den 14 juni 1971 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemen- skapen. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestäm- mer får meddela föreskrifter om att vissa arbeten utförda utom- lands ska jämställas med arbete i Sverige. Om regeringen har träffat överenskommelse med någon annan stat om andra villkor för rätt att få ersättning än som föreskrivs i denna lag, ska arbetslöshetskas- san tillämpa dessa villkor.

4.2 Europeiska unionen (EU)

Genom Sveriges medlemskap i Europeiska unionen är EG:s förordningar om social trygghet för anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar som flyttar inom gemenskapen direkt tillämpliga i Sverige. Dessa förordningar är rådets förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar

127

Internationella regler

SOU 2008:54

flyttar inom gemenskapen, rådets förordning (EEG) nr 574/72 om tillämpning av förordning (EEG) nr 1408/71 och rådets förordning (EEG) nr 859/2003 om utvidgning av bestämmelserna i förordning (EEG) nr 1408/71 och förordning (EEG) nr 574/72 till att gälla de medborgare i tredje land som enbart på grund av sitt medborgar- skap inte omfattas av dessa bestämmelser. Förordningen 1408/71 kommer att ersättas av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004 av den 29 april 2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen då en anknytande tillämpningsförord- ning, som för närvarande förhandlas mellan medlemsstaterna, träder i kraft.

EU:s regler om social trygghet gäller i de länder som tillhör Europeiska unionen. Genom avtalet om ett europeiskt ekonomiskt samarbetsområde, EES-avtalet, gäller också EG-förordningarna om social trygghet vid flyttning mellan dessa länder och Island, Liechtenstein och Norge. Genom ett särskilt avtal om fri rörlighet slutet mellan EU och dess medlemsstater å ena sidan och Schweiz å den andra sidan tillämpas EG-förordning 1408/71 även gentemot Schweiz. Under en övergångsperiod på sju år från avtalets ikraft- trädande gäller särskilda regler för arbetslösa personer som har arbetat i Schweiz med ett uppehållstillstånd som gäller kortare tid än ett år.

Den allmänna regeln i de nämnda EG-förordningarna är att en person endast omfattas av ett lands lagstiftning, normalt lagstift- ningen i det land där denne arbetar. I förordningarna finns det bestämmelser om vilken nationell lag som ska gälla för personer som bor i ett land och arbetar i ett annat. EG-förordningarna ger rätt för en person som flyttat till ett EU/EES-land och som blivit arbetslös i detta land och som inte uppfyller de nationella villkoren för rätt till ersättning, att få tillgodoräkna sig försäkrade och arbetade perioder som denne fullgjort i andra EU/EES-länder. En person har normalt inte rätt att som arbetslös flytta till ett annat land och få ersättning där. Reglerna tar sikte på den som flyttat till ett arbete i ett annat land och som mister detta innan rättigheter till arbetslöshetsförmåner hunnit upparbetats i det nya landet. Genom EG-förordningarnas bestämmelser får personer som flyttar mellan länderna eller som bor och arbetar i skilda länder ett skydd vid arbetslöshet som de inte skulle ha haft om enbart de nationella reglerna tillämpats. En person som enligt lagvalsreglerna ska omfattas av svensk lagstiftning är därmed även hänvisad till svensk

128

SOU 2008:54

Internationella regler

arbetslöshetsförsäkring, och för att få rätt till ersättning krävs det att villkoren enligt ALF är uppfyllda.

Utförda arbets- och försäkringsperioder i ett EU/EES-land kan styrkas genom intyg E 301 som utfärdas av de behöriga arbets- marknadsmyndigheterna i respektive EU/EES-land.

4.3 Norden

En nordisk konvention den 18 augusti 2003 om social trygghet (SFS 2004:114) gäller mellan länderna Danmark, Finland, Island, Norge, Sverige, Färöarna, Åland och Grönland. Enligt konventio- nen tillämpas EG-förordning 1408/71 av de nordiska länderna för varje person som är bosatt i ett nordiskt land och som omfattas av konventionens personkrets. Konventionens personkrets samman- faller i princip med förordningens personkrets som utvidgats till att gälla för medborgare i tredje land som lagligen vistas i en medlems- stat. EG-förordningens utvidgade personkrets tillämpas inte av Danmark och Färöarna.

Enligt den nordiska konventionen om social trygghet har en person som återvänder till ett nordiskt land från ett annat nordiskt land som arbetslös rätt att beviljas inträde i en arbetslöshetskassa utan att först behöva arbeta i det land man flyttar tillbaka till. Denna rätt har den person som tidigare omfattats av landets lagstiftning om arbetslöshetsförsäkring och återvänder inom fem år. I Sverige räknas tiden fem år bakåt från den dag sökande anmäler sig på arbetsförmedlingen samt ansöker om medlemskap i en arbetslöshetskassa. Anmälan och ansökan ska göras inom åtta veckor räknat från den dag han eller hon inte längre omfattas av försäkringen i det land han eller hon flyttat ifrån. Den sökande ska ha tillhört arbetslöshetsförsäkringen i det nordiska land han eller hon arbetat i. Efter ett beviljat återinträde i en arbetslöshetskassa prövas rätten till arbetslöshetsersättning där det utförda arbetet i det nordiska landet tillgodoräknas.

Femårsregeln medför rätt att återkomma till den försäkring som sökanden lämnat. Om sökanden exempelvis var medlem i en svensk arbetslöshetskassa och därefter har omfattats av ett annat nordiskt lands arbetslöshetsförsäkring, har han eller hon rätt att återkomma till den inkomstrelaterade arbetslöshetsförsäkringen. Sökanden kan alltså återigen bli medlem i en svensk arbetslöshetskassa.

129

Internationella regler

SOU 2008:54

Danmark har endast en frivillig arbetslöshetsförsäkring, vilket innebär att det krävs att sökanden har sökt och beviljats medlem- skap i en dansk arbetslöshetskassa för att han eller hon vid efterföl- jande ansökan om medlemskap ska anses ha en sammanhängande försäkringsperiod (medlemstid).

4.4 Europakonventionen

4.4.1 Konventionen och genomförandet i Sverige

Europarådet är en europeisk mellanstatlig samarbetsorganisation som bildades den 5 maj 1949 av tio västeuropeiska länder. Senare har ytterligare 37 länder blivit medlemmar i organisationen.

Den 4 maj 1950 undertecknades europeiska konventionen angå- ende skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna av medlemsstaterna i Europarådet. Genom flera tilläggs- protokoll har antalet skyddade rättigheter under åren utökats. Skyddade rättigheter är bl.a. församlings- och föreningsfrihet.

Europakonventionen är inkorporerad i svensk rätt genom lag (1994:1219) om den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna som trädde i kraft den 1 januari 1995.

I samband med inkorporeringen av Europakonventionen i svensk lag infördes det i 2 kap. regeringsformen (RF) en ny paragraf, 23 §, med följande lydelse. Lag eller annan föreskrift får ej meddelas i strid med Sveriges åtaganden på grund av den europeis- ka konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Paragrafen infördes för att garantera att lagstiftning inte sker i strid med Europakonventionen och för att markera att konventionen får en särskild betydelse i svensk rätt. Paragrafen innebär att domstol eller annat rättstilläm- pande organ vid en eventuell normkonflikt ska tillämpa lagpröv- ningsregeln i 11 kap. 14 § RF.

I den europeiska konventionen angående skydd för de mänskli- ga rättigheterna och de grundläggande friheterna behandlas rätten till frihet att delta i fredliga sammankomster och rätten till före- ningsfrihet i artikel 11. Rättigheterna får inskränkas, men in- skränkningarna måste ha stöd i lag, ha ett legitimt syfte samt vara nödvändiga för att tillgodose det angivna syftet.

I artikel 11 stadgas följande:

130

SOU 2008:54

Internationella regler

Artikel 11 – Frihet att delta i sammankomster och föreningsfrihet

1. Var och en har rätt till frihet att delta i fredliga sammankomster samt till föreningsfrihet, inbegripet rätten att bilda och ansluta sig till fackföreningar för att skydda sina intressen.

2. Utövandet av dessa rättigheter får inte underkastas andra inskränk- ningar än sådana som är föreskrivna i lag och som i ett demokratiskt samhälle är nödvändiga med hänsyn till statens säkerhet eller den allmänna säkerheten, till förebyggande av oordning eller brott, till skydd för hälsa eller moral eller till skydd för andra personers fri- och rättigheter. Denna artikel hindrar inte att det för medlemmar av de väpnade styrkorna, polisen eller den statliga förvaltningen görs lagliga inskränkningar i utövandet av de nämnda rättigheterna.

Artikel 11 har tolkats av Europadomstolen och tidigare av Europa- kommissionen.

Rätten till föreningsfrihet innefattar i första hand rätten att ansluta sig till och vara medlem av en förening och utan inbland- ning från myndigheternas sida vara verksam i föreningen. Endast från statsmakten fristående föreningar omfattas av skyddet.

Att artikel 11 omfattar en positiv föreningsfrihet, dvs. en rätt att bilda och att ansluta sig till en förening framkommer uttryckligen av artikelns ordalydelse. Om artikeln också innefattar en negativ föreningsfrihet, dvs. rätten att vara oorganiserad och att kunna träda ut ur en organisation, framgår inte direkt av artikeltexten. Utvecklingen i rättspraxis har emellertid lett fram till en tolkning av artikeln på så sätt att föreningsfrihet inbegriper friheten att inte förena sig med andra och friheten att inte ansluta sig till förening-

ar.TPF54FPT

4.4.2 Målet Young, James och Webster

Frågeställningen om den negativa föreningsfriheten kom upp i Europadomstolen i målet Young, James och Webster mot Förena- de Konungariket Storbritannien och Nordirland. I målet var fråga om det brittiska s.k. ”closed shop”-systemet var förenligt med artikel 11. ”Closed shop”-systemet innebär en genom kollektivavtal ålagd skyldighet att tillhöra en viss fackförening för att få anställ-

54 TP PT Se allmänt om negativ föreningsfrihet i arbetslivet Tore Sigeman Gustafssondomens konsekvenser för svensk arbetsrätt – En probleminventering rörande skyddet mot organisations- tvång i arbetslivet i Anders Agell (red.), Föreningsfrihet och stridsåtgärder på arbetsmarkna- den – Gustafssonmålet i perspektiv, 34 Rättsfondens skriftserie, Göteborg 1999, s. 36 ff.

131

Internationella regler

SOU 2008:54

ning hos en viss arbetsgivare. (I svenskt språkbruk talar man i sådana sammanhang om organisationsklausul.) Young, James och Webster hade sedan länge varit anställda vid den brittiska järnvägen (British Railways Board). När de anställdes hade det inte funnits något krav på att tillhöra någon fackförening, men ett sådant krav hade införts senare. Ett ”closed shop”-avtal hade 1975 slutits mellan deras arbetsgivare och tre fackföreningar. Medlemskap i någon av de tre fackföreningarna blev genom avtalet en förutsätt- ning för anställning. Young, James och Webster vägrade av samvetsskäl och av övertygelse av olika slag att ansluta sig till någon fackförening och de avskedades 1976.

Young, James och Webster klagade inför kommissionen för mänskliga rättigheter. De anförde att genomdrivandet av kollektiv- avtal och annan reglering som tillät att de avskedades från sina anställningar därför att de på rimliga grunder motsatte sig att ansluta sig till en fackförening inkräktade på deras tanke-, samvets-, yttrande- och föreningsfrihet. De klagade även på att något effektivt rättsmedel inte hade varit tillgängligt för dem. Kommis- sionen bedömde att en kränkning av artikel 11 hade skett.

Den brittiska regeringen gick vidare till Europadomstolen och bestred att en kränkning av artikel 11 hade ägt rum. I sitt avgörande från 1981 tog domstolen inte generellt ställning till om artikel 11 inbegrep den negativa föreningsfriheten och domstolen tog inte heller ställning till om ”closed shop”-systemet som sådant var förenligt med artikel 11. Domstolen betonade i stället att avgöran- det grundade sig på de konkreta omständigheterna i de enskilda fallen.

Det utmärkande för omständigheterna var enligt domstolen att de enskilda hade ställts inför faktumet att antingen gå med i en av de tre fackföreningar som arbetsgivaren hade slutit avtal med eller att bli avskedade. Därtill kom att de hade anställts innan avtalet om att ansluta sig till en viss fackförening hade slutits. Domstolen ansåg att ett tvång att ansluta sig till en fackförening under hot om avsked som i sin tur innebar att man förlorade möjligheten att försörja sig var en mycket allvarlig form av tvång. Domstolen ansåg att ett sådant tvång som förelåg under de rådande omständigheter- na slog mot själva kärnan i den frihet som artikel 11 garanterade. Det förelåg därför ett intrång i denna frihet.

Enligt domstolens mening skulle artikel 11 även belysas i kom- bination med artiklarna 9 och 10 i Europakonventionen om rätten till tankefrihet, samvetsfrihet, och yttrandefrihet. Det som

132

SOU 2008:54

Internationella regler

artiklarna 9 och 10 ska skydda ansågs inkluderat i artikel 11. Därför slog det, enligt domstolen, mot artikelns kärna att utöva påtryck- ning av det slag som Young, James och Webster utsatts för i syfte att förmå dem att ansluta sig till en förening i strid med deras övertygelse. Även i detta hänseende kunde ett intrång i artikel 11 konstateras.

Domstolen ansåg att intrånget inte kunde rättfärdigas utifrån de godtagbara inskränkningsgrunderna i punkt 2 i artikel 11. Mot bakgrund av en samlad bedömning av alla omständigheter i fallet ansågs den skada som Young, James och Webster åsamkats mer ingripande än vad som krävdes för att uppnå en jämvikt mellan de intressen som stod i konflikt. Skadan kunde inte anses stå i proportion till de mål som eftersträvats. Även om hänsyn togs till staternas handlingsutrymme ansåg domstolen att åtgärderna inte var nödvändiga i ett demokratiskt samhälle.

4.4.3 Målet Sigurjónsson

I målet Sigurjónsson mot Island slog Europadomstolen 1993 fast att artikel 11 inbegriper den negativa föreningsfriheten. Frågan i målet var om det var förenligt med artikel 11 att ställa krav på anslutning till en viss taxiförarförening för att få taxiförarlicens. Enligt en isländsk förordning var erhållandet av en taxiförarlicens villkorat på vissa punkter, bl.a. krävdes medlemskap i taxiförarföre- ningen Frami. Senare ersattes förordningen med en lag. När Sigurjónsson ansökte om taxiförarlicensen var han medveten om kravet på medlemskap i Frami och han ansökte också om medlem- skap i föreningen i september 1984. Han upphörde att betala sin medlemsavgift i augusti 1985 och klargjorde att han inte längre önskade vara medlem i föreningen. Hans taxiförarlicens drogs då in. Han ansåg sig senare vara tvungen att ansluta sig till Frami för att kunna fortsätta som taxiförare trots att det var i strid med hans politiska övertygelse och hans uppfattning om Frami som en organisation som motverkade hans yrkesmässiga intressen.

Sigurjónsson klagade inför kommissionen för mänskliga rättig- heter och anförde att hans föreningsfrihet enligt artikel 11 hade kränkts. Kommissionen godtog klagomålet och ansåg att en kränkning av artikel 11 ägt rum.

Isländska regeringen förde målet vidare till Europadomstolen och anförde att någon kränkning inte ägt rum. Domstolen erinrade

133

Internationella regler

SOU 2008:54

om att Sigurjónsson blivit tvungen att ansluta sig till en privaträtts- lig organisation genom lag och att tvånget i fallet Young, James och Webster baserade sig på ett avtal mellan arbetsgivare och anställda. Domstolen anförde att många nationella rättssystem innehåller säkerhetsgarantier för att skydda friheten att inte behöva ansluta sig till en organisation och att kunna träda ut ur en organisation i stället för att genom lag påtvingas medlemskap i en organisation. Domstolen uttalade att ett ökat genomslag för den negativa föreningsfriheten kunde ses i internationella sammanhang och att Europakonventionen måste ses som ett levande instrument som måste tolkas utifrån de omständigheter som för närvarande råder. Domstolen ansåg därför att artikel 11 måste inbegripa en negativ föreningsfrihet. Domstolen ansåg att ett tvång att vara medlem i taxiförarföreningen Frami slog mot själva kärnan i den garanterade rättigheten i artikel 11.

Domstolen fann också att de skäl som Sigurjónsson anfört för sitt motstånd till medlemskap i Frami räckte för att även åsiktsfri- heten kunde åberopas och att ett intrång i artikel 11 utifrån artiklarna 9 och 10 också kunde konstateras.

Inte heller hade det enligt domstolen visats föreligga omstän- digheter som kunde rättfärdiga intrånget enligt punkten 2 i artikel 11.

Petra Herzfeld Olsson kommenterar fallet Sigurjónsson i sin doktorsavhandling om föreningsfriheten.TPF55FPT Hon anser att ett krav som ställs upp i lag på att vara medlem i en privaträttslig organisa- tion för att kunna utöva ett visst yrke i sig är ett sådant allvarligt intrång i föreningsfriheten att orsaken till en individs motvilja mot en sådan anslutning får en underordnad betydelse. Det kommer, enligt henne, alltid att vara svårt för en lagstiftare att motivera varför det allmänintresse staten vill säkerställa måste kanaliseras genom en privaträttslig organisation. Det naturliga är, enligt henne, att staten helt och hållet tar ansvar för allmänintresset och etablerar offentligrättsliga organ för dess säkerställande. Petra Herzfeld Olssons slutsats av fallet är att tvång som anges i lag att ansluta sig till en privaträttslig organisation utgör en kränkning av artikel 11 om tvånget medför en risk att förlora sina försörjningsmöjligheter.

55 TP PT Petra Herzfeld Olsson, Facklig föreningsfrihet som mänsklig rättighet, 2003, s. 347–349.

134

SOU 2008:54

Internationella regler

4.4.4 Målet Gustafsson

I målet Gustafsson mot Sverige uttalade Europadomstolen 1996 också att artikel 11 skyddar den negativa föreningsfriheten. Gustafsson ägde och drev en restaurang på Gotland med cirka 10 anställda. Han var inte ansluten till någon arbetsgivarorganisa- tion och han var inte bunden av kollektivavtal. Han avböjde att teckna ett hängavtal med Hotell- och Restauranganställdas förbund (HRF). Skälet till detta var att han hade principiella invändningar mot kollektivavtalssystemet. På grund härav satte HRF hans restaurang under blockad och bojkott. Andra fackliga organisatio- ner vidtog sympatiåtgärder. Till slut sålde Gustafsson restaurangen på grund av att stridsåtgärderna hade försvårat för honom att driva restaurangen.

Europadomstolen fann att Gustafsson hade haft möjlighet att genom hängavtal tillmötesgå de fackliga kraven utan att behöva ansluta sig till en arbetsgivarorganisation. Han hade visserligen principiella invändningar mot kollektivavtal, men Europadomstolen ansåg att arbetsgivarens negativa föreningsfrihet inte innefattade en frihet att inte behöva teckna kollektivavtal. Domstolen fann också att statens underlåtenhet att skydda arbetsgivaren mot stridsåtgär- derna inte medfört något brott mot den negativa föreningsfriheten med hänsyn till att artikel 11 inte kunde anses innefatta en rätt att inte sluta ett kollektivavtal och med hänsyn till det syfte stridsåt- gärderna haft, nämligen att skydda fackföreningens och dess medlemmars intresse.

4.4.5 Målet AB Kurt Kellerman

I Arbetsdomstolens dom AD 1998 nr 17 uppkom frågeställningen om varslade stridsåtgärder i form av arbetsnedläggelse och blockad stred mot artike1 11 i Europakonventionen. I målet uppkom också fråga om stridsåtgärderna stred mot en allmän rättsgrundsats om proportionalitet mellan vidtagna stridsåtgärder och det syfte som skulle främjas med dem. Omständigheterna i målet var bl.a. följande. AB Kurt Kellerman (hädanefter benämnt bolaget) var verksamt inom textilbranschen och hade ett tjugotal anställda, varav två var medlemmar i Industrifacket. Bolaget var inte medlem i någon arbetsgivarorganisation och hade inte tecknat något kollek- tivavtal. Industrifacket begärde vid förhandlingar under våren och

135

Internationella regler

SOU 2008:54

hösten 1997 att bolaget skulle teckna kollektivavtal. Sedan förhand- lingarna hade avslutats i oenighet, varvid bolaget förklarat sig inte vara intresserat av att ingå något kollektivavtal, varslade Industri- facket om ovan nämnda stridsåtgärder. Bolaget väckte talan mot Industrifacket vid Stockholms tingsrätt och yrkade att Industri- facket skulle åläggas att ta tillbaka varslet. Tingsrätten överlämnade i december 1997 målet till Arbetsdomstolen.

Tvisten gällde om Industrifackets varslade stridsåtgärder mot bolaget var olovliga. Bolaget grundade sin talan främst på uppfatt- ningen att stridsåtgärderna kränkte bolagets negativa föreningsfri- het enligt artikel 11 Europakonventionen. Industrifacket ansåg att Europakonventionen inte var tillämplig framför medbestämmande- lagen, att Europakonventionen inte kunde åberopas i tvister mellan enskilda rättssubjekt, att konventionen inte innefattade något föreningsrättsligt skydd för andra än fysiska personer samt att den av bolaget åberopade artikeln i varje fall inte hade en sådan materi- ell innebörd att de varslade stridsåtgärderna stred mot den.

Arbetsdomstolen godtog inte Industrifackets tre första invänd- ningar och gick därför in på frågeställningen om de varslade stridsåtgärderna stred mot artikel 11 i Europakonventionen. Arbetsdomstolen konstaterade med hänvisning till de principer som Europadomstolen angivit i domen Gustafsson mot Sverige att syftet med stridsåtgärderna från Industrifackets sida inte var att förmå bolaget att ansluta sig till en arbetsgivarorganisation utan endast att teckna ett kollektivavtal som Industrifacket bedömde skulle främja dess medlemmars intressen. Arbetsdomstolen fann därför att åtgärderna inte stred mot artikel 11 i Europakonventio- nen. Arbetsdomstolen fann också att någon allmän rättsgrundsats med innebörden att en rimlig proportionalitet mellan de åtgärder som en part vidtar och de syften som ska främjas med åtgärderna inte finns på området för fackliga konflikter.

Bolaget klagade till Europadomstolen. Bolaget anförde att dess negativa föreningsfrihet enligt artikel 11 i Europakonventionen hade kränkts och att Industrifackets stridsåtgärder inte stod i proportion till dess syfte.

Europadomstolen fann att de fackliga åtgärderna måste ha inne- burit en avsevärd påtryckning på bolaget att gå med på Industri- fackets begäran. De val som stod till buds för bolaget var anslut- ning till en arbetsgivarförening eller slutande av ett hängavtal. Under dessa omständigheter konstaterade domstolen att bolagets föreningsfrihet berördes och att artikel 11 i Europakonventionen

136

SOU 2008:54

Internationella regler

var tillämplig. Domstolen skulle därefter avgöra om något intrång i föreningsfriheten hade ägt rum som staten kunde ställas till ansvar för. Domstolen fastslog att artikel 11 inbegrep både en positiv rätt att bilda och ansluta sig till en förening och en negativ aspekt på denna frihet, dvs. rätten att inte ansluta sig och att träda ut ur en förening och att statligt ansvar kunde aktualiseras om staten misslyckades med att säkerställa artikelns rättigheter i det enskilda fallet. Beroende på de känsliga sociala och politiska frågor som var involverade när staten försöker uppnå en lämplig balans mellan konkurrerande intressen åtnjöt staten ett stort handlingsutrymme när det gällde att välja vilken metod föreningarna skulle kunna tillgå för att skydda sina medlemmars intressen. Handlingsutrym- met var också en konsekvens av de stora skillnader som återfanns i de nationella systemen inom detta område. Bolaget var inte tvingat att ansluta sig till en arbetsgivarförening och inte heller hade det hävdats att bolaget var tvunget att ansöka om medlemskap på grund av de ofördelaktiga ekonomiska konsekvenser som följde med hängavtalet. Domstolen upprepade att artikel 11 inte garante- rade rätten att inte sluta kollektivavtal såvida inte åtgärder vidtogs med syfte att ett sådant avtal skulle inkräkta på föreningsfriheten. Tvång som i detta fall inte klart berörde åtnjutandet av förenings- friheten, även om det orsakade ekonomiska skador, kunde inte ge upphov till någon positiv skyldighet för staten enligt artikel 11. Med beaktande av den speciella roll och betydelse som kollektivav- tal har vid regleringen av arbetsförhållanden i Sverige såg domsto- len inte någon anledning att betvivla att Industrifacket avsåg att främja legitima intressen som var förenliga med artikel 11. Mot bakgrund av det anförda och med hänsyn tagen till det handlings- utrymme som måste tilldelas staten i föreliggande fråga fann domstolen att Sverige inte misslyckats med att säkerställa bolagets rättigheter enligt artikel 11.

4.4.6 Fallet Evaldsson

I Arbetsdomstolens dom AD 2001 nr 20 var frågeställningen om det avdrag för granskningsarvode som arbetsgivaren enligt kollek- tivavtal gjorde på oorganiserade arbetstagares löner kränkte dessa arbetstagares föreningsfrihet enligt artikel 11 Europakonventionen. Omständigheterna i målet var bl.a. följande. Mellan Sveriges Byggindustrier och Svenska Byggnadsarbetareförbundet gäller

137

Internationella regler

SOU 2008:54

kollektivavtal (byggnadsavtalet). Sedan 1976 har byggnadsavtalet innehållit bestämmelser om lönegranskning och gransknings- arvode. Byggnadsavtalet föreskrev bl.a. att förbundets lokalavdel- ningar hade rätt att granska löneförhållandena hos arbetsgivare vid tidlönearbete och att lokalavdelningarna om lönegranskning hade skett var berättigade till ett arvode på upp till 1,5 procent av varje arbetstagares lönesumma för de med granskningsarbetet förenade kostnaderna. Enligt avtalet skulle arbetsgivaren vid varje avlönings- tillfälle göra avdrag för granskningsarvode på arbetstagarnas löner och efter att ha erhållit granskningsräkning från lokalavdelningen betala in arvodet till avdelningen. I det aktuella fallet hade löne- granskning genomförts hos L.K. Mässinteriör AB (hädanefter benämnt bolaget) av förbundets avdelning 1 i Solna (Byggettan). Bolaget var medlem i Sveriges Byggindustrier och därmed bundet av byggnadsavtalet. Under den i målet aktuella tidsperioden var åtta arbetstagare, bl.a. Evaldsson, anställda hos bolaget med arbete som avsågs i byggnadsavtalet. Av dessa var fem fackligt oorganiserade. De oorganiserade arbetstagarna hade tidlön och bolaget hade underlåtit att enligt byggnadsavtalets bestämmelser göra avdrag för granskningsarvode på dessa arbetstagares löner.

Sveriges Byggindustrier ansåg att bolaget inte var skyldigt att göra avdrag för granskningsarvode på de oorganiserade arbetsta- garnas lön, medan förbundet hävdade motsatt uppfattning. Sveriges Byggindustrier anförde att bolaget genom att göra löneavdrag skulle göra sig skyldigt till en kränkning av de oorganiserade arbetstagarnas negativa föreningsfrihet genom att dessa genom avdraget för granskningsarvode, trots deras vilja att inte vara med i någon facklig organisation, skulle tvingas att bidra till Byggettans allmänt fackliga verksamhet. Förfarandet var att jämställa med att arbetstagarna tvångsanslöts till förbundet eller till att arbetstagarna i vart fall utsattes för tvång att ansluta sig till en facklig organisa- tion. Förbundet ansåg att bolaget inte gjorde sig skyldigt till en kränkning av den negativa föreningsfriheten samt att förfarandet inte kunde jämställas med att arbetstagarna tvångsanslöts till förbundet eller utsattes för tvång att ansluta sig till en facklig organisation. Vidare anförde förbundet att granskningsarvodet motsvarade kostnaderna för lönegranskningen och inte utgjorde något bidrag till någon allmän facklig verksamhet. Gransknings- och mätningsverksamheten var fristående från den allmänna fackliga verksamheten och delarna hölls i ekonomiskt hänseende strikt åtskilda.

138

SOU 2008:54

Internationella regler

Arbetsdomstolen anförde bl.a. följande. Löneavdragen för granskningsarvode innebär inte att arbetstagarna faktiskt blir medlemmar i förbundet. För medlemskap i en ideell förening förutsätts en begäran om medlemskap som accepteras av förening- en. Det är fråga om en tvångsanslutning i ordets egentliga bemär- kelse först om någon utsätts för en stark press att bli medlem i en organisation och på grund därav går in i organisationen trots att han eller hon inte önskar detta. Sådan är situationen inte i detta fall. Det förhållandet att den oorganiserade arbetstagaren tvingas att bidra till förbundets fackliga verksamhet kan inte ensamt motivera att man jämställer förfarandet med en tvångsanslutning till förbundet. Medlemskapet medför typiskt sett även andra skyldig- heter, såsom att vara lojal mot föreningens verksamhetsändamål och att betala en medlemsavgift.

Däremot skulle det, enligt domstolen, ur föreningsrättslig syn- vinkel kunna vara av betydelse om det förhöll sig så att den oorganiserade arbetstagaren genom bidragen i någon utsträckning associeras till förbundets ideologi. Avdragen för granskningsarvode är emellertid en följd av arbetsgivarens förpliktelser gentemot förbundet på grund av kollektivavtalet. Den oorganiserade arbets- tagaren får vidkännas avdraget för granskningsarvode som en konsekvens av arbetsgivarens bundenhet av kollektivavtalet. Med hänsyn till detta är det svårt att se att arbetstagaren genom löneav- draget på något vis förknippas med förbundets ideologi. De i målet oorganiserade arbetstagarna har deklarerat att de inte vill vidkännas löneavdraget för granskningsarvode, men det har inte framkommit något som tyder på att detta beror på något principiellt avståndsta- gande från facklig verksamhet i allmänhet eller från de värderingar som förbundets verksamhet grundar sig på.

Det kan enligt domstolens mening diskuteras om de bakomlig- gande skälen för arbetstagarnas inställning bör tillmätas betydelse vid bedömningen av frågan om det har förekommit en kränkning av deras negativa föreningsfrihet, men det kan inte bortses från att sådana omständigheter synes ha beaktats i Europadomstolens praxis.

Det kan enligt domstolen konstateras att de oorganiserade arbetstagarna inte behandlas annorlunda i fråga om lönegransk- ningen än medlemmarna i förbundet. Det har betydelse att även den oorganiserade arbetstagaren får en viss motprestation för det bidrag som han lämnar. Om arbetstagarna gick med till exempel i en syndikalistisk arbetstagarorganisation, skulle de inte behöva

139

Internationella regler

SOU 2008:54

vidkännas avdraget för granskningsarvode till förbundet med hänsyn till det skydd de då skulle erhålla enligt medbestämmande- lagen för sin positiva föreningsrätt. Detta skulle teoretiskt sett kunna utgöra ett motiv för en oorganiserad arbetstagare att ansluta sig till någon annan organisation än förbundet. Det är dock knappast realistiskt att en arbetstagare skulle uppfatta löneavdraget som ett mera påtagligt incitament att göra detta.

Vad som hittills anförts talar enligt domstolen med en viss styr- ka för att löneavdragen inte bör betraktas som stridande mot Europakonventionen. Den för målet avgörande frågan är emellertid om dessa löneavdrag utgör en stark påtryckning mot de oorganise- rade att bli medlemmar i förbundet. Den arbetstagare som har valt att stå utanför förbundet torde inte ha större anledning att bli medlem enbart av det skälet att han redan tvingas lämna bidrag till förbundets verksamhet. Löneavdraget kan i stället få motsatt effekt. Domstolen delar alltså inte Sveriges Byggindustriers uppfattning att de oorganiserade arbetstagarna i detta fall har utsatts för någon påverkan, och än mindre något oacceptabelt tvång, att bli medlemmar i förbundet.

Sammanfattningsvis ansåg alltså Arbetsdomstolen att löneav- dragen för granskningsarvode inte kunde jämställas med tvångsan- slutning och att löneavdragen inte heller kunde anses utsätta de oorganiserade arbetstagarna för tvång eller påverkan att bli medlemmar i förbundet. Förfarandet med avdrag för gransknings- arvode på de ifrågavarande oorganiserade arbetstagarnas löner innefattade därför inte någon kränkning av deras negativa före- ningsfrihet.

De oorganiserade arbetstagarna gick vidare till Europadomsto- len. Europadomstolen tog aldrig ställning till frågan om löneavdrag för granskningsarvode utgjorde en kränkning av föreningsfriheten enligt artikel 11 Europakonventionen. Europadomstolen fann däremot att oklarheten ifråga om användningen av granskningsav- gifterna innebar en oproportionerlig inskränkning i klagandenas rätt till skydd för sin egendom och att därför artikel 1 i det första tilläggsprotokollet till Europakonventionen hade blivit kränkt.

140

SOU 2008:54

Internationella regler

4.5 Internationella arbetsorganisationen (ILO)

The International Labour Organization (ILO) inrättades 1919 som en autonom organisation inom Nationernas förbunds system. ILO är knutet till FN som ett självständigt fackorgan genom ett avtal den 14 december 1946. Till ILO:s uppgifter hör att främja social rättvisa, att förbättra arbetsförhållanden och levnadsstandard, att värna om fackliga fri- och rättigheter samt att vara normgivare för arbetslivet. Arbetet bedrivs dels genom utrednings- och forsk- ningsverksamhet, rådgivning, konferenser och möten, dels genom antagande av konventioner och rekommendationer. ILO:s högsta beslutande organ är General Conference (Internationella arbets- konferensen). Konferensens huvuduppgift är att utarbeta konven- tioner och rekommendationer med internationella minimistandar- der på arbetslivets område. Säreget för ILO är att dess olika organ består av tre parter, nämligen regering, arbetsgivare och arbetstaga- re. ILO-frågor i Sverige handhas av ILO-kommittén, som är en myndighet som är knuten till Arbetsmarknadsdepartementet.

Sverige har ratificerat ILO:s konvention nr 168 om främjande av sysselsättning och skydd vid arbetslöshet och den därtill komplet- terande rekommendationen nr 176. ILO:s arbetskonferens antog konventionen 1988. Bestämmelserna i konventionen och rekom- mendationen innebär en komplettering/skärpning av kraven i konvention nr 102 angående minimistandard för social trygghet samt en revidering av konvention nr 44 angående försörjning vid arbetslöshet.

Konvention nr 168 och den därtill kompletterande rekommen- dationen innebär bl.a. följande. Varje medlemsstat ska vidta lämpliga åtgärder för att samordna socialförsäkringssystem och sysselsättningspolitik. Systemet ska utformas så att det bidrar till att främja full, produktiv och fritt vald sysselsättning samtidigt som det inte ska ta bort incitamenten för att arbeta eller erbjuda arbete. Konventionsländerna ska eftersträva att alla anställda ges skydd vid arbetslöshet. Minst 85 procent av alla anställda inberäknat offent- ligt anställda och lärlingar bör omfattas av personkretsen. Likabe- handling ska garanteras de skyddade utan diskriminering på grund av ras, hudfärg, kön, religion, politisk åsikt, nationell härkomst, medborgarskap, etniskt eller socialt ursprung, handikapp eller ålder. Diskrimineringsförbudet innebär dock inte att man inte kan införa specialregler för bestämda grupper, t.ex. för sådana med särskilda behov på arbetsmarknaden. Arbetslöshetsersättning ska i

141

Internationella regler

SOU 2008:54

första hand betalas ut vid hel arbetslöshet. Varje medlemsstat bör försöka utvidga möjligheten att betala ut ersättning vid deltidsar- betslöshet och vid permittering. Summan av förmån och inkomst vid deltidsarbetslöshet ska vara så avvägd att intresset för att ta heltidarbete upprätthålls. Medlemsstaterna får ha nationella regler för sanktioner samt samordning av arbetslöshetsersättningen.

142

ÖVERVÄGANDEN OCH FÖRSLAG

5 Allmänna utgångspunkter

Mitt huvudsakliga uppdrag är att föreslå nödvändiga författnings- regler för att införa en obligatorisk försäkring som vid arbetslöshet ger de arbetslösa som uppfyller det arbetsvillkor som gäller i dag en ersättning, som baseras på den förlorade inkomsten, på samma nivå som i dag gäller för den inkomstrelaterade ersättningen. Jag bör, enligt utredningsdirektiven (se bilaga 1), ta till vara de fördelar som den nuvarande arbetslöshetsförsäkringens väl och effektivt fungerade organisation och struktur innebär, och jag ska utgå från att den nuvarande organisationen med självständiga arbetslöshets- kassor ska bestå. Det torde – uttryckt på annat sätt – innebära att jag bör utgå från att de personer som är medlemTPF56FPT i en arbetslös- hetskassa och därmed redan i dag har möjlighet att få inkomstrela- terad ersättning vid arbetslöshet, liksom arbetslöshetskassorna själva, bör beröras så lite som möjligt av mina förslag i denna del.

En teoretisk möjlighet att fullgöra utredningsuppdraget vore att föreslå författningsbestämmelser som på ett eller annat sätt får som praktisk verkan att de personer som inte frivilligt blivit medlem i en arbetslöshetskassa ändå ska vara med i någon befintlig (privaträtts- lig) arbetslöshetskassa (och betala avgifter till kassan respektive vid arbetslöshet ha rätt till ersättning från den). Det är dock uppenbart att en sådan ordning skulle kunna föranleda invändningar med hänvisning till skyddet för den negativa föreningsfriheten enligt Europakonventionen (se avsnitt 4X .4)X . Det är inte otänkbart att man efter en noggrann analys av konventionen och Europadomstolens praxis skulle kunna komma fram till att någon viss konstruktion av reglerna inte skulle stå i strid med konventionen, men det förefaller osannolikt att man skulle kunna finna en argumentation som inte någon med åtminstone visst fog skulle kunna sätta i fråga. Man kan vidare sätta i fråga om ”den nuvarande organisationen med själv-

56 TP PT I övervägandedelen av betänkandet avses, om inte annat framgår av sammanhanget, med medlem i arbetslöshetskassa även person som anslutit sig till Alfa-kassan och med medlemskap även anslutning till den arbetslöshetskassan.

145

Allmänna utgångspunkter

SOU 2008:54

ständiga arbetslöshetskassor”, som enligt utredningsdirektiven ska bestå, med fog kan sägas vara bevarad om man på skisserat sätt ser till att personer som inte vill det ändå är med i befintliga arbetslös- hetskassor. Härtill kommer att inte arbetslöshetskassorna, eller någon annan, direkt förordat en sådan ordning. Dessutom framgår det av tilläggsdirektiven (se bilaga 2) att en myndighet ska ha hand om i vart fall uppbörden av avgifter från och kanske också utbetal- ningen av arbetslöshetsersättning till personer som inte är medlem i en arbetslöshetskassa. Av huvudsakligen dessa skäl har jag valt att inte vidare undersöka möjligheterna att genomföra en sådan ordning som beskrivs inledningsvis i detta stycke.

Det sagda innebär att det obligatoriska i ett nytt system för arbetslöshetsförsäkring bör bestå i att berörda personer ska omfattas av antingen i princip den befintliga ordning som medlem- skap i en arbetslöshetskassa innebär (dvs. den nuvarande medlems- baserade arbetslöshetsförsäkringen) eller en ny ordning som jag har att föreslå. Uppfattat på detta sätt innebär mitt uppdrag närmast att utforma en – i någon mening kompletterande – ordning för de berörda personer som inte, frivilligt, är medlem i en arbetslöshets- kassa (dvs. en kompletterande arbetslöshetsförsäkring som inte utgör en grundförsäkring utan ger inkomstrelaterad ersättning vid arbetslöshet). Denna ordning avseende den kompletterande arbetslöshetsförsäkringen måste innefatta nya regler om bl.a. avgifter till försäkringen, inklusive uppbörd av dem, villkoren för ersättning och administration av utbetalningen av ersättningen.

146

SOU 2008:54

Allmänna utgångspunkter

Det sagda kan också illustreras genom figurX 5.1.X Hela cirkeln representerar alla personer som vid ett visst tillfälle finns i ”arbets- kraften” och som ska omfattas av en obligatorisk arbetslöshetsför- säkring som vid arbetslöshet ger en inkomstrelaterad ersättning om ett arbetsvillkor är uppfyllt. Det gråmarkerade området represente- rar de personer som redan frivilligt är med i arbetslöshetskassor – och deras arbetslöshetskassor – och som därmed redan omfattas av en sådan arbetslöshetsförsäkring, den medlemsbaserade arbetslös- hetsförsäkringen. Dessa personer och deras arbetslöshetskassor bör beröras så lite som möjligt av mina förslag. Den vita ”tårtbiten” representerar de personer som inte är medlem i någon arbetslös- hetskassa och som måste omfattas av den kompletterande arbets- löshetsförsäkring som jag har att föreslå för att arbetslöshetsför- säkringen, med en inkomstrelaterad ersättning vid arbetslöshet, ska bli obligatorisk och omfatta alla personer i ”arbetskraften”.

Figur 5.1

I utredningsdirektiven betonas som nämnts vikten av att den nuvarande organisationen med självständiga arbetslöshetskassor består. Sedan regelförändringarna i arbetslöshetsförsäkringen som inneburit höjda och differentierade medlemsavgifter mellan de olika arbetslöshetskassorna trädde i kraft den 1 januari 2007 har det totala medlemsantalet i arbetslöshetskassorna minskat med cirka 398 000 medlemmar under 2007.TPF57FPT Bland annat detta tyder på att strukturen med arbetslöshetskassor med frivilligt medlemskap är

57 TP PT Hemsidan för Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen, www.iaf.se, 2008-01-28. Medlemsantalet minskade med ytterligare drygt 43 000 medlemmar under det första kvartalet 2008, enligt uppgifter på samma hemsida, 2008-04-25.

147

Allmänna utgångspunkter

SOU 2008:54

känslig och att ekonomiska faktorer kan ha stor påverkan på arbetslöshetskassorna, vilket allt egentligen är ganska självklart. Ska den befintliga arbetslöshetskasseorganisationen bevaras, måste detta beaktas vid utformningen av den kompletterande arbetslös- hetsförsäkringen för de personer som inte är medlem i någon arbetslöshetskassa. Min utgångspunkt, härledd från utredningsdi- rektiven, är alltså att den kompletterande arbetslöshetsförsäkringen bör utformas så att den inte kan antas föranleda medlemmar i arbetslöshetskassorna att avsluta sitt medlemskap och gå över från den medlemsbaserade till den kompletterande arbetslöshetsförsäk- ringen. I den mån det är möjligt och rimligt bör den kompletteran- de arbetslöshetsförsäkringen i stället utformas så att den i vart fall inte försvårar eller fördröjer ett frivilligt medlemskap i en arbets- löshetskassa.

I övrigt – dvs. när man beaktat regelsystemets påverkan på de nyss nämnda önskvärda drivkrafterna – bör enligt min mening utgångspunkten vara att den kompletterande arbetslöshetsförsäk- ringen utformas så att situationen för den som inte är medlem i någon arbetslöshetskassa så långt det är möjligt och rimligt liknar situationen för den som i samband med att han eller hon började förvärvsarbeta gick med i en arbetslöshetskassa och som fortfaran- de är med i en arbetslöshetskassa. Som jag har uppfattat saken är detta – att man frivilligt går med i arbetslöshetskassa när man börjar förvärvsarbeta och sedan frivilligt står kvar som medlem i någon arbetslöshetskassa i princip till 65 års ålder – det av stats- makterna i första hand förordade förfaringssättet. Redan av utredningsdirektiven framgår det för övrigt att ersättningsnivån vid arbetslöshet och arbetsvillkoret för att få ersättning ska vara desamma för medlemmar i arbetslöshetskassor och övriga perso- ner.

Enligt tilläggsdirektiven bör de personer som inte är medlem i någon arbetslöshetskassa, men som med en obligatorisk arbetslös- hetsförsäkring skulle kunna få inkomstrelaterad ersättning vid arbetslöshet, genom egna avgifter vara med och finansiera den obligatoriska försäkringen. Uppbörden av den avgiften ska enligt tilläggsdirektiven handhas av en myndighet under regeringen – en uppbördsmyndighet – antingen en ny myndighet som tillskapas för ändamålet eller en befintlig myndighet annan än Skatteverket.

Alfa-kassan administrerar i dag utbetalning av ersättning enligt grundförsäkringen för de personer som inte är medlem i någon arbetslöshetskassa. En sådan ordning som innebär att staten genom

148

SOU 2008:54

Allmänna utgångspunkter

lag överlämnar en förvaltningsuppgift som innefattar myndighets- utövning till ett privat rättssubjektTPF58FPT kan inte med fog hävdas stå i strid med skyddet för den negativa föreningsfriheten enligt Europakonventionen eller hindras av EG-rätten. Enligt tilläggsdi- rektiven ska jag utreda ett alternativ som innebär att den ordningen består, men då avse utbetalning av inkomstrelaterad ersättning till personer som inte är medlem i någon arbetslöshetskassa, och ett alternativ som innebär att uppbördsmyndigheten i stället betalar ut ersättning till personer som inte är medlem i någon arbetslöshets- kassa.

Andra mer eller mindre självklara utgångspunkter är att den föreslagna ordningen ska upplevas som rättvis på det stora hela och därmed kunna få legitimitet och samtidigt vara så enkel och kostnadseffektiv som det är möjligt, både för de enskilda och för de som har att administrera systemet. Reglerna för att genomföra den nya ordningen måste också passa så väl som möjligt in i det befintliga regelsystemet. Bland annat därför – och med beaktande av den korta utredningstiden – bör man så långt det är möjligt och rimligt anknyta till befintliga regler och definitioner snarare än att skapa helt nya regler och definitioner.

58 TP PT Se 11 kap. 6 § tredje stycket regeringsformen.

149

6 Huvuddragen i en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring

6.1 Inledning

Jag har med beaktande av de allmänna utgångspunkterna jag angett i avsnitt 5X X övervägt olika lösningar för att få till stånd en obligato- risk arbetslöshetsförsäkring som vid arbetslöshet ger en inkomstre- laterad ersättning. Det som behövs för att göra försäkringen obligatorisk är som sagt en ny, kompletterande ordning – en kompletterande arbetslöshetsförsäkring – för de personer som inte är medlem i någon arbetslöshetskassa som kan gälla vid sidan av den befintliga ordningen med en medlemsbaserad arbetslöshetsför- säkring för medlemmarna i arbetslöshetskassor.

Den kompletterande arbetslöshetsförsäkringen måste omfatta en förmånssida med bestämmelser om när och hur den som är arbetslös ska kunna få ersättning från försäkringen. Enligt utred- ningsdirektiven ska den kompletterande arbetslöshetsförsäkringen ge arbetslösa som uppfyller nuvarande arbetsvillkor, och eventuella övriga villkor, en inkomstrelaterad ersättning på dagens nivå. Alfa- kassan, som redan i dag betalar ut ersättning till personer som inte är medlem i någon arbetslöshetskassa, alternativt en myndighet ska enligt tilläggsdirektiven administrera utbetalningen av ersättningen från den kompletterande arbetslöshetsförsäkringen. När det gäller förmånssidan bör man således i ganska stor utsträckning kunna anknyta till befintliga bestämmelser och en existerande infrastruk- tur. Den personkrets som vid arbetslöshet ska kunna få ersättning är också mer eller mindre given.

Om de personer som i dag inte omfattas av en arbetslöshetsför- säkring med inkomstrelaterad ersättning vid arbetslöshet också ska ha sådan ersättning i stället för bara ett (lågt) grundbelopp, leder det till ökade kostnader som måste finansieras. Utifrån utrednings- direktiven framstår det som mer eller mindre självklart att staten,

151

Huvuddragen i en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring

SOU 2008:54

liksom i dag, bör svara för kostnaderna för utbetald inkomstrelate- rad arbetslöshetsersättning enligt den kompletterande arbetslös- hetsförsäkringen. Enligt utredningsdirektiven ska den komplette- rande arbetslöshetsförsäkringen inte medföra en ökad statsfinansi- ell kostnad. För att förslagen inte ska göra det, krävs det alltså ett system som ger staten inkomster. Det förefaller rimligt och rättvist att de personer som i en eller annan mening finns i arbetskraften och som, om de vid arbetslöshet uppfyller arbetsvillkoret och eventuella övriga villkor, ska omfattas av den nya, kompletterande ordningen får, liksom medlemmarna i arbetslöshetskassor, betala en avgift för försäkringen, en arbetslöshetsförsäkringsavgift. Av tilläggsdirektiven framgår det också att de personer som inte är medlem i någon arbetslöshetskassa, men som med en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring skulle kunna få inkomstrelaterad ersättning vid arbetslöshet, bör vara med och finansiera den obligatoriska försäkringen genom egna avgifter, som betalas till en myndighet.

Den kompletterande arbetslöshetsförsäkringen måste således också omfatta en avgiftssida med bestämmelser om när och hur man ska betala avgifter. Det som krävs är bestämmelser om och ett system för att ta in pengar från enskilda personer som tillförs staten för att delvis finansiera den obligatoriska arbetslöshetsför- säkringen. När det gäller avgiftssidan finns det inte, såsom i fråga om förmånssidan, befintliga bestämmelser och existerande infrastruktur att naturligt anknyta till. Här krävs det således för den kompletterande arbetslöshetsförsäkringen i stor utsträckning nya bestämmelser och definitioner samt ett för den kompletterande arbetslöshetsförsäkringen nytt uppbördssystem hanterat av en ny eller befintlig myndighet. Den personkrets som ska betala avgifter är inte heller given på förhand utan måste definieras.

De förslag jag lämnar ska ses som en helhet. Övervägandena och förslagen har förutsatt en omfattande genomgång av en lång rad detaljbestämmelser, och den obligatoriska arbetslöshetsförsäkring, med en ny kompletterande arbetslöshetsförsäkring, som förslagen resulterar i utgör i sig ett komplext system med en hel del detaljbe- stämmelser. För att ge en samlad överblick över den föreslagna obligatoriska arbetslöshetsförsäkringen lämnas i detta avsnitt (avsnitt 6X )X en någorlunda kortfattad samlad beskrivning av huvuddragen i det som föreslås.

Det förtjänar också att inledningsvis nämnas att alla uppslag som undersökts och alla överväganden som gjorts, men inte resulterat i förslag, inte har kunnat redovisas i detta betänkande.

152

SOU 2008:54

Huvuddragen i en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring

6.2 Den medlemsbaserade arbetslöshetsförsäkringen

6.2.1 Inledning

En utgångspunkt är att de personer som är medlem i en arbetslös- hetskassa och deras arbetslöshetskassor bör beröras så lite som möjligt av den kompletterande ordningen (avsnitt 5X )X . Bestämmel- serna för den medlemsbaserade arbetslöshetsförsäkringen, som grundar sig på medlemskap i en arbetslöshetskassa, bör alltså i så stor utsträckning som möjligt kvarstå oförändrade. Rätten till inkomstrelaterad ersättning vid arbetslöshet utbetalad av den arbetslöshetskassa man är medlem i, skyldigheten för medlemmar- na att betala en medlemsavgift till sin arbetslöshetskassa, skyldighe- ten för arbetslöshetskassorna att betala avgift till staten respektive rätten för arbetslöshetskassorna att få statsbidrag motsvarande utbetalad ersättning bör således kvarstå i princip oförändrade. På några punkter kan dock den kompletterande arbetslöshetsförsäk- ringen, som medför att arbetslöshetsförsäkringen blir obligatorisk, sägas föra med sig, eller tala för, en förändring av nuvarande bestämmelser för medlemmarna och deras arbetslöshetskassor. Dessa fall berörs i det följande i detta avsnitt (avsnitt 6X .2)X . Inled- ningsvis finns det dock anledning att i korthet påminna om ett par förhållanden.

Det föreslås inte några materiella ändringar i bestämmelserna om utträde och uteslutning ur en arbetslöshetskassa (37–40 och 45–47 a §§ lagen [1997:239] om arbetslöshetskassor, LAK). Den som utträder eller utesluts ur en arbetslöshetskassa kommer därefter att omfattas av den kompletterande ordningen, dvs. gå över från den medlemsbaserade till den kompletterande arbetslös- hetsförsäkringen.

Det föreslås i fråga om den medlemsbaserade arbetslöshetsför- säkringen inte några materiella ändringar i uppdraget för Inspek- tionen för arbetslöshetsförsäkringen (IAF), varför IAF alltjämt kommer att ha till uppgift att utöva tillsyn över arbetslöshetskas- sorna och deras hantering av arbetslöshetsförsäkringen.

6.2.2 Medlemsvillkoret avskaffas

Det medlemsvillkor för rätt till inkomstrelaterad ersättning vid arbetslöshet som innebär att man måste ha varit medlem i en arbetslöshetskassa under minst tolv månader och under medlems-

153

Huvuddragen i en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring

SOU 2008:54

tiden uppfyllt arbetsvillkoret (7 § lagen [1997:238] om arbetslös- hetsförsäkring, ALF) kan med en obligatorisk arbetslöshetsförsäk- ring – där alla som förvärvsarbetar, medlemmar och icke medlem- mar, kan uppfylla arbetsvillkoret och vid arbetslöshet få inkomstre- laterad ersättning – inte gärna gälla för de personer som inte varit medlem i någon arbetslöshetskassa. Med en obligatorisk arbetslös- hetsförsäkring med inkomstrelaterad ersättning vid arbetslöshet blir det också ologiskt att ha kvar medlemsvillkoret för rätt till ersättning från just den arbetslöshetskassa man är medlem i. Medlemsvillkoret avskaffas alltså helt, dvs. även för medlemmarna i arbetslöshetskassa.

För att inte försämra arbetslöshetskassornas ekonomi när de får betala ut inkomstrelaterad ersättning till nytillkomna medlemmar som kort tid efter inträdet drabbas av arbetslöshet föreslås det att beräkningsgrunden för den förhöjda finansieringsavgiften justeras något som en konsekvens av det avskaffade medlemsvillkoret. Den avgiften bör med ett avskaffat medlemsvillkor beräknas med ledning av arbetslöshetskassans totalt utbetalda dagpenning till enbart personer som varit medlem i någon arbetslöshetskassa de senaste tolv månaderna.

6.2.3 Grundförsäkringen avskaffas

I dag kan den medlem i en arbetslöshetskassa som inte uppfyller medlemsvillkoret för inkomstrelaterad ersättning vid arbetslöshet få ett grundbelopp enligt grundförsäkringen, om han eller hon uppfyller det arbetsvillkor som gäller. När nu medlemsvillkoret avskaffas, kan också grundförsäkringen avskaffas för de personer som är medlem i en arbetslöshetskassa.

6.2.4 Inträdesvillkoren mjukas upp

En utgångspunkt bör vara att regelverket kring den obligatoriska arbetslöshetsförsäkringen så långt det är möjligt och rimligt underlättar frivilligt medlemskap i en arbetslöshetskassa, dvs. en övergång från den kompletterande till den medlemsbaserade arbetslöshetsförsäkringen, och i vart fall inte försvårar eller fördröjer ett sådant frivilligt medlemskap.

154

SOU 2008:54

Huvuddragen i en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring

I dag gäller ett inträdesvillkor som för medlemskap i en arbets- löshetskassa innebär krav på dels aktuellt arbete inom kassans verksamhetsområde när ansökan om inträde prövas, dels att man under ungefär en månad har arbetat i viss omfattning (34 § LAK).

I enlighet med önskemål från arbetslöshetskassorna föreslås det att kravet på visst minsta arbete, den s.k. 17-timmarsregeln, avskaffas. Även bestämmelsen om att den som fyllt 64 år inte har rätt att bli medlem avskaffas.

För att underlätta en övergång från den kompletterande till den medlemsbaserade arbetslöshetsförsäkringen föreslås det vidare att den som inte arbetar ska kunna bli medlem i den arbetslöshetskassa inom vars verksamhetsområde han eller hon senast arbetat, under förutsättning att han eller hon inte omedelbart före inträdet var medlem i någon annan arbetslöshetskassa. Den tidigare berörda justeringen av beräkningsgrunden för den förhöjda finansieringsav- giften (se avsnitt 6X .2.2)X innebär att arbetslöshetskassornas ekonomi inte bör försämras när de får betala ut inkomstrelaterad ersättning till nytillkomna arbetslösa medlemmar.

6.2.5 Medlemsavgifterna måste krävas in

Med en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring med inkomstrelaterad ersättning vid arbetslöshet blir det viktigt att alla som är skyldiga att betala avgift för försäkringen verkligen gör det, annars kan systemet upplevas som orättvist. Det gäller även den medlem som anses ha utträtt ur sin arbetslöshetskassa på grund av bristande betalning (45–47 a §§ LAK). Jag har övervägt att föreslå ett förtydligande om att arbetslöshetskassorna är skyldiga att, med alla tillgängliga medel, driva in medlemsavgifter, men funnit att lagtexten (41 § LAK) redan är otvetydig på den punkten liksom inställningen hos IAFTPF59FPT.

Det kan nämnas att jag enligt utredningsdirektiven ska belysa för- och nackdelar med olika former för medlemmarnas betalning av avgifter till arbetslöshetskassorna. Det uppdraget kommer jag att redovisa först i slutbetänkandet.

59 TP PT Se t.ex. IAF:s, rapport 2007:10, s. 34 f.

155

Huvuddragen i en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring

SOU 2008:54

6.3 Den kompletterande arbetslöshetsförsäkringen

6.3.1 Inledning

Som tidigare nämnts (avsnitt 6X .1)X måste den kompletterande arbetslöshetsförsäkringen för de personer som inte är medlem i en arbetslöshetskassa omfatta både en förmånssida och en avgiftssida, och det måste bestämmas vilka personer som omfattas av den kompletterande arbetslöshetsförsäkringen. Det är inte nödvändigt att personkretsen är densamma i fråga om avgifts- och förmånssi- dan av försäkringen. Så är det inte i dag när det gäller den med- lemsbaserade arbetslöshetsförsäkringen. Avgiftsskyldigheten inträder i den medlemsbaserade arbetslöshetsförsäkringen redan när man frivilligt blir medlem i en arbetslöshetskassa efter att ha uppfyllt ett lågt ställt inträdesvillkor om visst förvärvsarbete under omkring en månad, medan det för rätt till inkomstrelaterad ersättning vid arbetslöshet krävs att man varit medlem i minst tolv månader och under medlemstiden i viss omfattning arbetat eller motsvarande. Dessutom förutsätter bestämmelserna om överhopp- ningsbar tid att personer som av olika anledningar inte står till arbetsmarknadens förfogande och därför vid tillfället inte skulle ha rätt till arbetslöshetsersättning betalar medlemsavgift. Härtill kommer att den medlemsbaserade arbetslöshetsförsäkringen för medlemmarna i arbetslöshetskassorna delvis har finansierats genom den arbetsmarknadsavgift som ingår i arbetsgivaravgifterna som betalas för alla personer med inkomster oberoende av om de är medlem i en arbetslöshetskassa eller inte.

Det kan inte anses ingå i mitt utredningsuppdrag att överväga förändringar i fråga om arbetsmarknadsavgiften. Jag utgår alltså från att den avgiften ska vara kvar och liksom hittills bidra till finansieringen av såväl den medlemsbaserade som den komplette- rande arbetslöshetsförsäkringen, dvs. hela den obligatoriska arbetslöshetsförsäkringen.

Vad det gäller i fråga om avgiftssidan i den kompletterande arbetslöshetsförsäkringen är att avgöra och i författningstext slå fast vilka personer som ska betala en särskild avgift till försäkringen (vid sidan av den nuvarande arbetsmarknadsavgiften) när man inte, såsom i fråga om den medlemsbaserade arbetslöshetsförsäkringen, kan använda det frivilliga medlemskapet som kriterium för skyldigheten att betala avgift. Det är, liksom enligt dagens system, inte onaturligt att det vid varje tidpunkt är flera personer som är

156

SOU 2008:54

Huvuddragen i en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring

skyldiga att betala avgift än som uppfyller villkoren för att vid arbetslöshet få inkomstrelaterad ersättning. Vad det närmare bör innebära återkommer jag strax till.

Det sagda kan illustreras genom figurX 6.1,X där det skuggade området representerar medlemmarna i arbetslöshetskassor (den medlemsbaserade arbetslöshetsförsäkringen) och den vita ”tårtbi- ten” de personer som inte är medlem i en arbetslöshetskassa men skyldiga att betala avgift (den kompletterande arbetslöshetsförsäk- ringen). Den yttersta cirkeln representerar alla personer som är skyldiga att betala avgift till försäkringen (och därmed i någon mening omfattas av den obligatoriska arbetslöshetsförsäkringen), medan cirkeln närmast innanför representerar de personer som uppfyller villkoren för att vid arbetslöshet få ersättning från försäkringen. Den innersta cirkeln representerar de personer som är arbetslösa och faktiskt får ersättning från försäkringen.TPF60FPT Figuren, som inte är skalenlig, representerar situationen vid en viss tidpunkt.

Figur 6.1

Att arbetslöshetsförsäkringen är obligatorisk innebär att kriterierna för att en person ska befinna sig innanför den yttersta cirkeln och vara skyldig att betala avgift finns i författning och att en person, som t.ex. anser sig ha låg arbetslöshetsrisk eller inte kunna under viss tid uppfylla villkoren för att vid arbetslöshet få ersättning, inte

60 TP PT Som kommer att framgå av det följande finns det med den kompletterande arbetslöshets- försäkringen även personer som befinner sig utanför den yttersta cirkeln och alltså inte är skyldiga att på förhand betala avgift men som vid arbetslöshet skulle kunna få ersättning och samtidigt bli skyldiga att betala avgift (och således direkt hamnar i cirkelns centrum).

157

Huvuddragen i en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring

SOU 2008:54

i större utsträckning än lagstiftningen medger kan undgå att betala avgift (och alltså hamna utanför cirkeln).

När det gäller förmånssidan handlar det om att i författning ställa upp kriterier för när en person ska kunna få inkomstrelaterad ersättning vid arbetslöshet.

Det nuvarande medlemsvillkoret för rätt till inkomstrelaterad ersättning vid arbetslöshet som innebär att man måste ha varit medlem i en arbetslöshetskassa under minst tolv månader och under medlemstiden uppfyllt arbetsvillkoret (7 § ALF) bör av naturliga skäl inte gälla i den kompletterande arbetslöshetsförsäk- ringen, där den icke medlem som uppfyller arbetsvillkoret ska, vid arbetslöshet, kunna få inkomstrelaterad ersättning.

Med en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring som vid arbetslös- het ger inkomstrelaterad ersättning till både medlemmarna i arbetslöshetskassorna och icke medlemmar som uppfyller arbets- villkoret finns det inte något utrymme för en grundförsäkring. Grundförsäkringen bör alltså avskaffas helt.

6.3.2 Villkoren för ersättning

I enlighet med utredningsdirektiven ska det arbetsvillkor som gäller i dag gälla som villkor för inkomstrelaterad ersättning vid arbetslöshet. Över huvud taget bör det med den obligatoriska arbetslöshetsförsäkringen gälla samma villkor för rätt till ersättning i såväl den medlemsbaserade som den kompletterande arbetslös- hetsförsäkringen, dvs. i hela den obligatoriska arbetslöshetsförsäk- ringen. Det innebär att bara det nuvarande arbetsvillkoret (om arbete i viss utsträckning under minst sex kalendermånader) och de nuvarande s.k. allmänna villkoren om att man måste vara bl.a. arbetslös, arbetsför och arbetsvillig (9–11 §§ ALF) gäller för att den som ansöker om det (47 § ALF) ska ha rätt till inkomstrelate- rad ersättning. Även bestämmelserna om återbetalning av oriktig ersättning och frånkännande av och avstängning från rätten till ersättning (43–45, 66, 68 och 68 a §§) bör gälla på samma sätt som i dag. Liksom i dag bör rätten till ersättning upphöra vid månadsskif- tet före den månad då den arbetslöse fyller 65 år (22 § sista stycket ALF).

158

SOU 2008:54

Huvuddragen i en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring

6.3.3 Nivån på ersättningen

I enlighet med utredningsdirektiven bör med den obligatoriska arbetslöshetsförsäkringen nivån på ersättningen vid arbetslöshet och ersättningsperiodens längd vara samma i såväl den medlemsba- serade som den kompletterande arbetslöshetsförsäkringen. Den inkomstrelaterade ersättningen bör, liksom i dag, vid låga inkoms- ter lämnas med ett visst minsta belopp.

6.3.4 Administrationen av ersättningen

Jag föreslår att Alfa-kassan, liksom i dag, ska administrera ersätt- ningen till den som inte är medlem i någon arbetslöshetskassa.

Alfa-kassan bör, i likhet med vad som gäller i dag, få statsbidrag

– utbetalat av Arbetsförmedlingen – för all den ersättning som betalats ut enligt den kompletterande arbetslöshetsförsäkringen. Den utbetalade ersättningen enligt den kompletterande arbetslös- hetsförsäkringen påverkar inte Alfa-kassans finansieringsavgift eller förhöjda finansieringsavgift.

Alfa-kassan bör som i dag få ett särskilt statsbidrag – utbetalat av IAF – för nödvändiga administrationskostnader för handlägg- ningen av den kompletterande arbetslöshetsförsäkringen.

IAF bör liksom i dag utöva tillsyn över arbetslöshetskassorna, inklusive Alfa-kassans handläggning av den kompletterande arbets- löshetsförsäkringen.

6.3.5 Avgiften till den kompletterande arbetslöshetsförsäkringen

Den som inte är medlem i någon arbetslöshetskassa och som har etablerat sig på arbetsmarknaden och för första gången uppnått en arbetsinkomst som kan antas vara stor nog att försäkra bör börja betala en arbetslöshetsförsäkringsavgift för att finansiera en del av kostnaderna för den obligatoriska arbetslöshetsförsäkringen. Arbetslöshetsförsäkringsavgiften bör vara en årlig avgift som motsvarar den högsta gällande medlemsavgift som den 1 december året före avgiftsåret godkänts av IAF (med bortseende från medlemsavgiften för fiskeriföretagare, som är försäkrade även mot annat än arbetslöshet); den högsta medlemsavgiften per den 1 januari 2008 var 5 196 kr per år. Skulle arbetslöshetsförsäkrings-

159

Huvuddragen i en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring

SOU 2008:54

avgiften sättas lägre, är risken stor att den nuvarande organisatio- nen med självständiga arbetslöshetskassor inte kan bestå på grund av att kassor med en högre avgift förlorar medlemmar och i värsta fall upphör som självständiga kassor. Avgiften bör alltså i princip vara lika stor för alla avgiftsskyldiga och inte ändras under ett avgiftsår. Från arbetslöshetsförsäkringsavgiften bör dock göras avdrag med 300 kr per kalendermånad, eller del därav, som den avgiftsskyldige varit arbetslös för att uppnå likställighet med de arbetslösa medlemmar som har en lägre medlemsavgift. Det bör även göras avdrag med en tolftedel av arbetslöshetsförsäkringsav- giften för varje kalendermånad, eller del därav, som den avgifts- skyldige varit medlem i en arbetslöshetskassa och därmed skyldig att i stället betala medlemsavgift. Motsvarande avdrag bör göras från och med den månad den avgiftsskyldige fyller 65 år och inte längre kan få arbetslöshetsersättning.

Avgiftsskyldigheten bör inträda när en person haft arbetsin- komster, beräknade i stort sett i enlighet med vad som gäller för underlaget för beräkningen av det s.k. jobbskatteavdraget, under ett kalenderår som uppgår till 2,7 prisbasbelopp (dvs. 110 700 kr för 2008). En arbetsinkomst på den nivån indikerar att ett arbets- villkor är uppfyllt och att personen vid arbetslöshet skulle kunna få inkomstrelaterad arbetslöshetsersättning utöver nuvarande grundbelopp. Samtidigt är nivån sådan att en person normalt kan försörja sig själv (utan barn eller andra sammanboende) utan försörjningsstöd från socialnämnd och att den som bedriver heltidsstudier med fullt stöd från samhället och har inkomster av feriearbete inte kommer över nivån.

Det första året man når upp till nivån bör vara avgiftsfritt. Där- med hinner en person under det året inträda i en arbetslöshetskas- sa. Avgiftsskyldighet bör dock alltid inträda genast om en person faktiskt har fått arbetslöshetsersättning. Den som är avgiftsskyldig på grund av att han eller hon fått arbetslöshetsersättning för någon del av avgiftsåret bör dock betala bara halv arbetslöshetsförsäk- ringsavgift, motsvarande de sex månader under vilka personen måste ha förvärvsarbetat för att uppfylla arbetsvillkoret.

Den som väl en gång uppfyllt kriterierna för avgiftsskyldighe- tens inträde bör under följande år i princip vara skyldig att betala arbetslöshetsförsäkringsavgift ända till dess att personen mera varaktigt kan anses ha lämnat arbetsmarknaden. Härmed uppnås likställighet med medlemmarna i arbetslöshetskassorna som, bl.a. under s.k. överhoppningsbar tid, står kvar som medlemmar och

160

SOU 2008:54

Huvuddragen i en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring

betalar medlemsavgift trots att de under kanske ganska lång tid inte förvärvsarbetar utan t.ex. är sjuka, föräldralediga eller sitter i fängelse. Avgiftsskyldigheten bör upphöra först från och med det år den avgiftsskyldige fyller 66 år eller inte under de fem närmast föregående åren, motsvarande tidsgränsen för s.k. överhoppnings- bar tid, uppfyllt kriterierna för avgiftsskyldighetens inträde, dvs. haft arbetsinkomster över viss nivå eller fått arbetslöshetsersätt- ning.

I vissa fall bör det göras undantag från avgiftsskyldigheten för ett visst avgiftsår. Det gäller för det första när en person haft så låga intäkter under året att han eller hon inte kan anses ha råd att betala arbetslöshetsförsäkringsavgift, vilket får anses vara fallet när summan av överskotten i inkomstslagen tjänst och näringsverk- samhet inte överstigit 1,5 prisbasbelopp (dvs. 61 500 kr för 2008). Även den som är så arbetsoförmögen att han eller hon för hela året fått mer än halv sjukersättning eller hel eller tre fjärdedels aktivi- tetsersättning bör undantas, liksom den som vid avgiftsårets utgång hade sådan ersättning för den längsta tid som är möjlig. Också den som under året haft sådana pensionsinkomster att det kan antas att han eller hon vid arbetslöshet inte skulle kunna få någon dagpen- ning alls bör undantas. Det bör vidare uttryckligen slås fast att det för den som avlidit under året inte behöver betalas arbetslöshets- försäkringsavgift. Slutligen bör det finnas en möjlighet att även i andra fall besluta om undantag, om det finns synnerliga skäl.

6.3.6 Uttaget av avgiften

En ny myndighet, en uppbördsmyndighet benämnd Myndigheten för arbetslöshetsförsäkringsavgift, bör tillskapas för att ha hand om uppbörden av arbetslöshetsförsäkringsavgiften. Uppbördsmyndig- heten bör debitera en preliminär arbetslöshetsförsäkringsavgift att betalas till myndigheten per kalendermånad när det mot bakgrund av bl.a. inhämtad information från Skatteverket kan antas att det finns skyldighet att betala arbetslöshetsförsäkringsavgift. Upp- bördsmyndigheten fastställer också den slutliga arbetslöshetsför- säkringsavgiften. Den som inte i tid betalar avgift kan drabbas av påminnelseavgift, tilläggsavgift och indrivning via Kronofogde- myndigheten. Uppbördsmyndigheten bör vid t.ex. ändrade förhållanden, såsom inträde i arbetslöshetskassa eller arbetslöshet, ha möjlighet att självmant eller på ansökan av den avgiftsskyldige

161

Huvuddragen i en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring

SOU 2008:54

kunna ompröva och ändra sina beslut. Det bör också vara möjligt att överklaga uppbördsmyndighetens beslut om avgift till domstol.

162

7 Villkoren för rätt till inkomstrelaterad ersättning

7.1 Inledning och utgångspunkter

Enligt utredningsdirektiven ska jag föreslå hur den nuvarande arbetslöshetsförsäkringen ska omformas till en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring så att alla som förvärvsarbetar och uppfyl- ler arbetsvillkoret får rätt till en inkomstrelaterad ersättning vid arbetslöshet på samma nivå som gäller i dag. Vidare utsägs i utredningsdirektiven att det bör vara anknytningen till arbetsmark- naden i form av hur mycket avlönat arbete som har utförts som är avgörande för om och med vilket belopp arbetslöshetsersättning ska lämnas. Det framgår även av utredningsdirektiven att den nuvarande organisationen med självständiga arbetslöshetskassor ska bestå. Detta gör att jag utgår från att bestämmelserna för de personer som i dag är medlem i en arbetslöshetskassa och därmed redan i dag har möjlighet att få inkomstrelaterad ersättning vid arbetslöshet bör förändras så lite som möjligt, se avsnitt 5X .X Även bestämmelserna avseende arbetslöshetskassorna bör förändras så lite som möjligt. På några punkter kommer det dock att vid en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring med inkomstrelaterad ersätt- ning vid arbetslöshet bli förändringar av nuvarande bestämmelser för medlemmarna och deras arbetslöshetskassor.

Det som behövs för att göra arbetslöshetsförsäkringen obligato- risk är en ny kompletterande arbetslöshetsförsäkring för de personer som inte är medlem i någon arbetslöshetskassa. Den kompletterande arbetslöshetsförsäkringen ska inte vara bara en grundförsäkring utan ge inkomstrelaterad ersättning vid arbetslös- het. Denna ordning ska gälla vid sidan av den befintliga medlems- baserade arbetslöshetsförsäkringen som grundar sig på frivilligt medlemskap i en arbetslöshetskassa. Den kompletterande arbets- löshetsförsäkringen bör utformas så att den inte kan antas leda till

163

Villkoren för rätt till inkomstrelaterad ersättning

SOU 2008:54

att medlemmarna går ur arbetslöshetskassorna för att i stället bli omfattade av den kompletterande arbetslöshetsförsäkringen, se avsnitt 5X .X Den kompletterande arbetslöshetsförsäkringen bör vidare utformas så att den i vart fall inte försvårar eller fördröjer ett frivilligt medlemskap i en arbetslöshetskassa, se också avsnitt 5X .X Den måste omfatta en förmånssida med bestämmelser om när och hur den som är arbetslös ska kunna få ersättning från försäkringen. Enligt utredningsdirektiven ska den nuvarande arbetslöshetsförsäk- ringen reformeras så att alla som har förvärvsarbetat och som uppfyller det nuvarande arbetsvillkoret och eventuella övriga villkor ska ha rätt till inkomstrelaterad ersättning på dagens nivå vid arbetslöshet.

Det bör inte vara mer förmånligt att omfattas av den komplette- rande arbetslöshetsförsäkringen än den medlemsbaserade arbets- löshetsförsäkringen, eftersom det kan antas leda till att medlemmar går ur arbetslöshetskassorna och därmed till att den nuvarande organisationen med självständiga arbetslöshetskassor förändras. Inte heller är det rimligt att förmånerna vid arbetslöshet i den kompletterande arbetslöshetsförsäkringen är sämre än i den medlemsbaserade arbetslöshetsförsäkringen. Det bör därför gälla samma villkor för att få inkomstrelaterad arbetslöshetsersättning i den kompletterande arbetslöshetsförsäkringen som i den medlems- baserade arbetslöshetsförsäkringen, dvs. villkoren bör vara desam- ma i hela den obligatoriska arbetslöshetsförsäkringen. Redan av utredningsdirektiven framgår det att villkoren för ekonomiskt skydd vid arbetslöshet och nivån på ersättningen bör vara desamma för alla förvärvsarbetande. Det framgår vidare av utredningsdirekti- ven att det nuvarande arbetsvillkoret och den nuvarande ersätt- ningsnivån för inkomstrelaterad ersättning ska gälla även i en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring. Genom att samma villkor för att få ersättning och ersättningsnivåer gäller i både den medlemsba- serade och den kompletterande arbetslöshetsförsäkringen, dvs. för hela den obligatoriska arbetslöshetsförsäkringen, blir regelsystemet också enklare. I princip samma bestämmelser kan då gälla avseende förmånssidan inom hela den obligatoriska arbetslöshetsförsäkring- en.

För att få inkomstrelaterad arbetslöshetsersättning krävs det i dag att sökanden uppfyller vissa villkor, såsom de allmänna villkoren, arbetsvillkoret, medlemsvillkoret samt villkoren för att kunna träda in i en arbetslöshetskassa. Den kompletterande arbetslöshetsförsäkringen som medför att arbetslöshetsförsäkring-

164

SOU 2008:54

Villkoren för rätt till inkomstrelaterad ersättning

en blir obligatorisk med på förmånssidan enhetliga bestämmelser för medlemmar och icke medlemmar innebär att vissa bestämmel- ser avseende dessa villkor måste förändras.

I detta avsnitt (avsnitt 7X )X redogörs för det gällande regelverket avseende de villkor som måste vara uppfyllda för rätt till inkomst- relaterad ersättning vid arbetslöshet samt för de gällande bestäm- melserna avseende grundförsäkringen, ersättningen och ansökan om ersättning. Vidare behandlas de ändringar av regelverket i nu nämnda avseenden som föreslås för att införa en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring med på förmånssidan enhetliga bestämmel- ser för medlemmar och icke medlemmar.

7.2 De allmänna villkoren behålls

Mitt förslag: De nuvarande allmänna villkoren behålls i sak oförändrade i den obligatoriska arbetslöshetsförsäkringen.

I dag gäller för både grundförsäkringen och inkomstbortfallsför- säkringen att vissa allmänna villkor enligt 9–11 §§ lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring (ALF) måste vara uppfyllda för rätt till ersättning vid arbetslöshet. De allmänna villkoren syftar till att säkerställa att den som söker arbetslöshetsersättning är arbetslös och står till arbetsmarknadens förfogande. I 35 och 36 §§ ALF och 28 § förordningen (1997:835) om arbetslöshetsförsäkring finns det närmare bestämmelser om när företagare ska anses vara arbetslösa.

Rätt till ersättning enligt 9 § ALF har vid arbetslöshet sökande som

• är arbetsföra och oförhindrade att åta sig arbete för en arbetsgi- vares räkning minst tre timmar varje arbetsdag och i genomsnitt minst 17 timmar i veckan,

• är beredda att anta erbjudet lämpligt arbete under tid för vilken de inte anmält hinder som kan godtas av arbetslöshetskassan,

• är anmälda som arbetssökande hos den offentliga arbetsförmed- lingen i den ordning som föreskrivs av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer,

• medverkar till att en individuell handlingsplan upprättas i samråd med den offentliga arbetsförmedlingen, och

• aktivt söker ett lämpligt arbete men inte kan få ett sådant arbete.

165

Villkoren för rätt till inkomstrelaterad ersättning

SOU 2008:54

Den som avvisar en anvisning till jobbgarantin för ungdomar har inte rätt till ersättning vid fortsatt arbetslöshet.

Arbetslöshetsförsäkringen är inte en yrkesförsäkring utan en omställningsförsäkring. Detta innebär att den sökande inte har rätt att kräva att få ett arbete inom ett visst område. Vad som avses med erbjudet lämpligt arbete framgår av 11 § ALF.

Ett erbjudet arbete ska anses lämpligt, om det inom ramen för tillgången på arbetstillfällen tagits skälig hänsyn till den sökandes förutsättningar för arbetet samt andra personliga förhållanden, om anställningsförmånerna är förenliga med de förmåner som arbetsta- gare får som är anställda enligt kollektivavtal eller, om det inte finns kollektivavtal, är skäliga i förhållande till de förmåner arbetstagare med likvärdiga arbetsuppgifter och kvalifikationer får vid jämförliga företag, om arbetet inte hänför sig till en arbetsplats där arbetskonflikt råder till följd av stridsåtgärder som är lovliga enligt lag och kollektivavtal, och om förhållandena på arbetsplatsen motsvarar vad som anges i författning eller myndighets föreskrifter om åtgärder till förebyggande av ohälsa eller olycksfall.

Av 10 § ALF framgår det att, om det inte finns särskilda skäl, ersättning inte lämnas till personer som deltar i utbildning, som är permitterade utan lön eller som är tjänstlediga utan lön. Vad som i dagens arbetslöshetsförsäkring ska anses vara särskilda skäl anges i förordningen (1997:835) om arbetslöshetsförsäkring.

De nu redovisade allmänna villkoren för att få arbetslöshetser- sättning är givetvis befogade även i den kompletterande arbetslös- hetsförsäkringen. Jag föreslår därför att de redovisade allmänna villkoren i den nu gällande arbetslöshetsförsäkringen behålls i sak oförändrade i den nya obligatoriska arbetslöshetsförsäkringen.

Av 28 § förordningen (1997:835) om arbetslöshetsförsäkringen framgår det att Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen får, om det finns särskilda skäl, meddela föreskrifter om att företagare som är medlemmar i Sveriges Fiskares arbetslöshetskassa ska anses vara arbetslösa även i andra fall än som sägs i 35 § ALF. IAF har meddelat sådana föreskrifter (IAFFS 2005:4). Föreskrifterna innebär att för dessa fiskeriföretagare gäller ett väsentligen annor- lunda arbetslöshetsbegrepp och att de alltså är försäkrade även mot annat än arbetslöshet i egentlig mening (se avsnitt 10X .2)X . Den försäkring som dessa företagare har genom sitt medlemskap i Sveriges Fiskares arbetslöshetskassa får betraktas som en alldeles särskild försäkring som omfattar mera än den obligatoriska arbetslöshetsförsäkringen och därför bör hållas skild från denna.

166

SOU 2008:54

Villkoren för rätt till inkomstrelaterad ersättning

Det finns därför inte något skäl för att med anledning av den obligatoriska arbetslöshetsförsäkringen låta flera omfattas av den ordningen som gäller för företagarna i Sveriges Fiskares arbetslös- hetskassa.

Av punkt 4 i 10 § första stycket ALF framgår det att ersättning enligt grundförsäkringen inte lämnas till personer som enligt 37 § första stycket punkt 2 lagen (1997:239) om arbetslöshetskassor (LAK) har uteslutits från medlemskap under en tid av ett år från uteslutningen. Det nämnda lagrummet i LAK handlar om uteslut- ning av fuskande medlemmar, nämligen uteslutning av medlem som medvetet eller av grov vårdslöshet har lämnat oriktig eller vilseledande uppgift om något förhållande av betydelse för hans eller hennes rätt till medlemskap eller ersättning.

Bestämmelsen i ALF handlar formellt bara om ersättning enligt grundförsäkringen. I IAF:s kommentar till bestämmelsen anges det dock följande: ”Det är inte möjligt för en utesluten att gå över till en annan kassa och där fortsätta på en pågående ersättningsperiod. Medlemstid i en annan kassa kan således inte tillgodoräknas enligt 8 § i samband med uteslutning.” IAF anser följaktligen att det s.k. medlemsvillkoret, som bl.a. innebär krav på medlemskap i en arbetslöshetskassa under minst tolv månader, för rätt till ersättning enligt inkomstbortfallsförsäkringen måste uppfyllas (på nytt) efter uteslutning på grund av fusk. Det får anses vara gällande rätt.

Dagens regelverk innebär således att den som uteslutits ur sin arbetslöshetskassa på grund av fusk inte kan få någon ersättning alls från arbetslöshetsförsäkringen under en tid av ett år (tolv månader) från uteslutningen. Det rättsläget bör kunna kvarstå med en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring med inkomstrelaterad ersättning vid arbetslöshet. För både medlemmar och icke med- lemmar som fuskar gäller i dag och med mitt förslag samma bestämmelser om att rätten till ersättning kan frånkännas under viss tid (66 § ALF). Dessa bestämmelser kan vid särskilda skäl användas i stället för uteslutning av en medlem (37 § LAK). Det torde innebära att det är bara medlemmar som genom sitt fusk uppträtt särskilt illojalt mot sin egen arbetslöshetskassa som drabbas av uteslutning såsom en reaktion på illojaliteten.

Jag föreslår alltså att också bestämmelsen om förlust av rätt till ersättning vid uteslutning på grund av fusk kvarstår i sak oföränd- rad med bara den formella justeringen att det i bestämmelsen ska anges att ”ersättning” (i stället för som i dag ”ersättning enligt grundförsäkringen”) inte ska lämnas under en tid av ett år från

167

Villkoren för rätt till inkomstrelaterad ersättning

SOU 2008:54

uteslutningen. Det kan tilläggas att den som fuskar på det sätt som avses i bestämmelserna om uteslutning och frånkännande numera även kan dömas för bidragsbrott enligt bidragsbrottslagen (2007:612) och att arbetslöshetskassor numera har en skyldighet enligt den lagen att anmäla misstänkta sådana brott till polismyn- dighet eller Åklagarmyndigheten.

7.3 Arbetsvillkoret behålls

Mitt förslag: Det nuvarande arbetsvillkoret behålls oförändrat i den obligatoriska arbetslöshetsförsäkringen.

Förutom att de allmänna villkoren för rätt till arbetslöshetsersätt- ning ska vara uppfyllda krävs det i dag för rätt till ersättning att den sökande har arbetat viss tid före arbetslöshetens inträde, dvs. har fullgjort ett arbetsvillkor. Detta gäller för både grundförsäkringen och inkomstbortfallsförsäkringen.

Syftet med arbetsvillkoret är främst att se till att förmånerna i arbetslöshetsförsäkringen riktas till dem som har visat anknytning till arbetsmarknaden genom arbete före arbetslöshetens inträde.

Enligt 12 § ALF innebär arbetsvillkoret att sökande under en ramtid av tolv månader omedelbart före arbetslöshetens inträde ska ha haft förvärvsarbete i minst sex månader och utfört arbetet under minst 80 timmar per kalendermånad eller inom ramtiden haft förvärvsarbete i minst 480 timmar under sex sammanhängande kalendermånader och utfört arbetet under minst 50 timmar under var och en av dessa månader.

För att uppfylla arbetsvillkoret kan den sökande också få tillgo- doräkna sig:

• semester eller annan ledighet med helt eller delvis bibehållen lön, dock inte ledighet på grund av sjukdom, totalförsvarsplikt eller barns födelse,

• anställning med lönebidrag eller anställningsstöd, dock ej särskilt anställningsstöd,

• anställning inom Samhall,

• skyddat arbete hos offentlig arbetsgivare,

• utvecklingsanställning eller trygghetsanställning, eller

• tid med avgångsvederlag eller ekonomiskt skadestånd som motsvarar lön.

168

SOU 2008:54

Villkoren för rätt till inkomstrelaterad ersättning

I den mån det behövs för att uppfylla arbetsvillkoret kan även tid med föräldrapenning eller tid med totalförsvarsplikt få tillgodoräk- nas som arbete, dock tillsammans högst två kalendermånader.

Med hjälp av s.k. överhoppningsbar tid kan ramtiden helt eller delvis bestämmas till andra månader än de senaste tolv. Det betyder att arbete som ligger längre tillbaka än tolv månader kan medräknas i arbetsvillkoret. Den överhoppningsbara tiden får vara längst fem år. Detta innebär att arbete som ligger som längst sex år tillbaka i tiden kan tillgodoräknas för att uppfylla arbetsvillkoret. Det finns dock undantag från huvudregeln om överhoppningsbar tid på fem år.

Överhoppningsbar tid på högst fem år gäller då den sökande varit hindrad att arbeta på grund av:

• styrkt sjukdom,

• avslutad heltidsutbildning som har avslutats efter fyllda 25 år eller som har föregåtts av sammanhängande förvärvsarbete på heltid i minst fem månader,

• tvångsvård enligt lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall,

• frihetsberövande på kriminalvårdens område,

• vård av eget barn som inte har fyllt två år eller vård av adoptiv- barn i två år efter barnets ankomst i familjen,TPF61FPT

• beslut enligt smittskyddslagen (2004:168) eller livsmedelslagen (2006:804) eller föreskrifter som har meddelats med stöd av livsmedelslagen, dock inte när fråga är om hälsokontroll vid inresa enligt 3 kap. 8 § eller avspärrning enligt 3 kap. 10 § smitt- skyddslagen,

• vård av närstående när hel ersättning lämnats enligt lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet för närståendevård,

• tid med föräldrapenningförmån enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, dock inte tid som har jämställts med för- värvsarbete,

• tjänstgöring enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt, dock inte tid som har jämställts med förvärvsarbete, eller

• utfört förvärvsarbete som arbetsgivaren finansierat med särskilt anställningsstöd enligt förordningen (1997:1275) om anställ- ningsstöd.

61 TP PT Som nämnts i avsnitt 3.1 föreslås det i prop. 2007/08:91 att från och med den 1 juli 2008 även visst annat arbetshindrande barnavårdande ska utgöra överhoppningsbar tid.

169

Villkoren för rätt till inkomstrelaterad ersättning

SOU 2008:54

Tid då den sökande varit hindrad att arbeta på grund av utlandsvis- telse till följd av att den sökande följt med sin make eller maka vid dennes arbete i utlandet under förutsättning att makens eller makans arbetsgivare har sitt säte i Sverige, varvid med make eller maka jämställs person med vilken den sökande sammanbor under förhållanden som liknar makars är överhoppningsbar under obegränsad tid.

För att ha rätt till inkomstrelaterad ersättning vid arbetslöshet krävs det dock att arbetsvillkoret har uppfyllts under den tid sökanden har varit medlem i en arbetslöshetskassa. Denna aspekt av arbetsvillkoret, som hänger samman med medlemsvillkoret, behandlas nedan i samband med att medlemsvillkoret berörs (avsnitt 7X .5)X .

Det framgår redan av utredningsdirektiven att det nuvarande arbetsvillkoret ska gälla även vid en obligatorisk arbetslöshetsför- säkring och att alla som förvärvsarbetar och uppfyller arbetsvillko- ret ska ha rätt till ersättning baserad på en inkomstrelaterad ersättning på dagens nivå. Jag föreslår alltså att det nuvarande arbetsvillkoret behålls oförändrat i den obligatoriska arbetslöshets- försäkringen.

7.4 Grundförsäkringen avskaffas

Mitt förslag: Grundförsäkringen avskaffas.

I dag består arbetslöshetsförsäkringen av en grundförsäkring och en inkomstbortfallsförsäkring. Ersättningen enligt grundförsäk- ringen lämnas med ett belopp per dag som inte är baserat på tidigare förvärvsinkomster, benämnt dagpenning i form av grund- belopp. Dagpenningen i form av grundbeloppet är ett fast belopp på för närvarande högst 320 kr per dag och betalas ut till en sökande som uppfyller de allmänna villkoren för rätt till ersättning samt arbetsvillkoret, men som inte är medlem i en arbetslöshets- kassa eller som inte har varit medlem i en arbetslöshetskassa tillräckligt länge för att vara berättigad till inkomstrelaterad ersättning. För den som inte är medlem i en arbetslöshetskassa betalas grundbeloppet ut av Alfa-kassan. Ersättningen lämnas tidigast den dag den arbetslöse fyller 20 år.

170

SOU 2008:54

Villkoren för rätt till inkomstrelaterad ersättning

Det framgår av utredningsdirektiven att det nuvarande systemet bör förändras så att alla som har förvärvsarbetat och uppfyller arbetsvillkoret ska ha rätt till inkomstrelaterad ersättning vid arbetslöshet. Detta ska ske genom att arbetslöshetsförsäkringen görs obligatorisk. Det avgörande för om inkomstrelaterad ersätt- ning lämnas vid arbetslöshet ska vara anknytningen till arbets- marknaden och inte tillhörigheten till en arbetslöshetskassa.

I den obligatoriska arbetslöshetsförsäkring finns det inte längre någon anledning att ha kvar grundförsäkringen, eftersom både de som är medlem i någon arbetslöshetskassa och de som inte är det ska ha rätt till inkomstrelaterad ersättning vid arbetslöshet under förutsättning att de uppfyller arbetsvillkoret och de allmänna villkoren. Jag föreslår därför att grundförsäkringen avskaffas.

7.5 Medlemsvillkoret avskaffas

Mitt förslag: Medlemsvillkoret avskaffas. Som en konsekvens härav ska en arbetslöshetskassas förhöjda finansieringsavgift beräknas med ledning av arbetslöshetskassans totalt utbetalda dagpenning till enbart personer som varit medlem i någon arbetslöshetskassa de senaste tolv månaderna.

För att få rätt till inkomstrelaterad ersättning vid arbetslöshet krävs det att sökanden uppfyller medlemsvillkoret (7 § ALF). Medlems- villkoret innebär att sökanden ska ha varit medlem i en arbetslös- hetskassa under en sammanhängande tid av minst tolv månader och att arbetsvillkoret ska vara uppfyllt under den tid som sökanden har varit medlem i en arbetslöshetskassa. I SOU 1996:150 s. 108 förklaras motiven till medlemsvillkoret på följande sätt:

Tillkomsten av medlemsvillkoret på tolv månader motiverades ur- sprungligen av försäkringsmässiga skäl samt av hänsyn till arbetslös- hetskassornas ekonomi. Att en medlem bör ha erlagt avgift under viss tid för att ha rätt till ersättning, är ett försäkringsmässigt synsätt. Om korta medlemskap skulle vara tillräckliga för att ge ersättningsrätt, skulle kassorna inte få tillräckligt många medlemmar för att kunna finansiera sin verksamhet.

Vidare har medlemsvillkoret ansetts vara ett sätt att förhindra att arbetslöshetsförsäkringen missbrukas. Därigenom anses man kunna hindra att personer med lång uppsägningstid spekulerar i försäkrings- ersättning. Dessa skulle i annat fall kunna vänta med att ansluta sig till

171

Villkoren för rätt till inkomstrelaterad ersättning

SOU 2008:54

försäkringen, tills de blir uppsagda och alltså verkligen riskerar att bli arbetslösa. Detta argument har särskilt ansetts vara tillämpligt på företagare […].

Med en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring – där alla som för- värvsarbetar, medlemmar och icke medlemmar, kan uppfylla arbetsvillkoret och vid arbetslöshet få inkomstrelaterad ersättning – kan man överväga om medlemsvillkoret bör vara kvar för rätt till ersättning från den arbetslöshetskassa man är medlem i. Däremot är det självklart att något medlemsvillkor inte rimligen kan ställas upp för den som när arbetslösheten inträder inte är medlem i en arbetslöshetskassa. Skulle man ställa upp ett sådant villkor, kan ju den som inte vill vara med i en arbetslöshetskassa, men som ändå får betala en avgift till arbetslöshetsförsäkringen, aldrig få någon förmån från försäkringen vid arbetslöshet. Vad frågan gäller är alltså om medlemsvillkoret bör behållas som villkor för att få ersättning från den arbetslöshetskassa man är medlem i när arbetslösheten inträder.

Något sådant missbruk av försäkringen som omtalas i citatet ovan kan med en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring inte längre vara aktuellt. Däremot har argumentet avseende omsorgen om arbetslöshetskassornas ekonomi alltjämt giltighet.

Kostnaderna för arbetslöshetskassornas administration (förvalt- ningskostnader) finansieras genom medlemsavgifter (41 § LAK). Administrationskostnaderna avseende en medlem som inte får inkomstrelaterad ersättning från kassan kan antas vara lägre än administrationskostnaderna avseende en medlem som får sådan ersättning. Genom det nuvarande medlemsvillkoret garanteras alltså att arbetslöshetskassorna som gruppTPF62FPT under en viss minimi- tid får in intäkter i form av medlemsavgifter från en medlem, som drar förhållandevis låga administrationskostnader, innan han eller hon har rätt till inkomstrelaterad ersättning vid arbetslöshet och därmed normalt sett kan föranleda högre administrationskostnader. Å andra sidan kan även en medlem som från arbetslöshetskassan får ersättning enligt grundförsäkringen antas dra högre administra- tionskostnader än en medlem som inte får någon ersättning alls från arbetslöshetskassan. Det beaktas emellertid inte i dagens system, där medlemsvillkoret bara gäller för rätt till inkomstrelate- rad ersättning, inte grundbelopp. Jag anser att argument som har

62 TP PT Den som byter arbetslöshetskassa får nämligen hos den nya arbetslöshetskassan tillgodoräkna sig tiden hos den tidigare arbetslöshetskassan (8 § ALF).

172

SOU 2008:54

Villkoren för rätt till inkomstrelaterad ersättning

att göra med skillnader i administrationskostnader för medlemmar som får respektive inte får ersättning från arbetslöshetskassan inte är tillräckliga för att med en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring behålla medlemsvillkoret och t.ex. tillskapa en ordning som innebär att den medlem som inte uppfyller det villkoret får ersättning från annat håll än sin egen arbetslöshetskassa.

I dag innebär vidare varje ytterligare medlem som får inkomstre- laterad ersättning från en arbetslöshetskassa att den arbetslöshets- kassan får betala ett högre belopp i förhöjd finansieringsavgift (48 § LAK), vilket de medlemmar som inte är arbetslösa avses finansiera (41 § andra stycket LAK). Medlemsvillkoret verkar därmed i dag som en viss garanti för att en arbetslöshetskassa under en viss minimitid har icke arbetslösa medlemmar som genom sina med- lemsavgifter kan vara med och betala den förhöjda finansieringsav- giften innan de själva kan förorsaka att den avgiften ökar. Ett motsvarande resultat kan emellertid uppnås genom en enkel justering av beräkningsgrunden för den förhöjda finansieringsavgif- ten. Eftersom det förefaller vara det enklaste alternativet, förordar jag det.

Jag föreslår i enlighet härmed att medlemsvillkoret avskaffas och, som en konsekvens därav, att en arbetslöshetskassas förhöjda finansieringsavgift ska beräknas med ledning av arbetslöshetskas- sans totalt utbetalda dagpenning till enbart personer som varit medlem i någon arbetslöshetskassa de senaste tolv månaderna. För att beräkna den förhöjda finansieringsavgiften behöver arbetslöshets- kassan också, för den som inte varit medlem i kassan under de senaste tolv månaderna, veta om en medlem som blir arbetslös och ansöker om arbetslöshetsersättning från kassan omedelbart före inträdet var medlem i någon annan arbetslöshetskassa och i så fall under hur lång tid. Den informationen bör arbetslöshetskassan kunna få från medlemmen i samband med att han eller hon ansöker om arbetslöshetsersättning. Det bör beaktas när IAF i enlighet med 30 § förordningen (1997:835) om arbetslöshetsförsäkring bestämmer hur ansökan om arbetslöshetsersättning ska göras.

Enligt min mening bör den föreslagna arbetslöshetsavgiftenTPF63FPT, som är avsedd att ersätta den förhöjda finansieringsavgiften, konstrueras på motsvarande sätt.

63 TP PT Prop. 2007/08:118.

173

Villkoren för rätt till inkomstrelaterad ersättning

SOU 2008:54

Förslaget om att medlemsvillkoret avskaffas innebär en utvidgad förmån i förhållande till dagens inkomstrelaterade arbetslöshetsför- säkring.

7.6 Inträdesvillkoren mjukas upp

Mitt förslag: Den del av de nuvarande inträdesvillkoren som uppställer krav på visst minsta arbete, den s.k. 17-timmars- regeln, avskaffas, liksom bestämmelsen om att den som fyllt 64 år inte har rätt att bli medlem. Rätt att bli medlem i en arbetslöshetskassa har var och en som vid ansökningstillfället uppfyller villkoren i kassans stadgar om arbete inom kassans verksamhetsområde och inte är medlem i annan arbetslöshets- kassa. Den som vid ansökningstillfället inte arbetar har rätt att bli medlem i en arbetslöshetskassa om han eller hon uppfyllde villkoren i kassans stadgar om arbete inom kassans verksam- hetsområde när han eller hon senast arbetade och inte omedel- bart före inträdet var medlem i någon annan arbetslöshetskassa.

Rätten till medlemskap i en arbetslöshetskassa regleras i 34 § LAK. Rätt att bli medlem i en arbetslöshetskassa har i dag var och en som uppfyller villkoren i kassans stadgar om arbete inom kassans verksamhetsområde. Medlemskap får dock beviljas endast den som under en sammanhängande period av fem veckor under minst fyra veckor har förvärvsarbetat i genomsnitt minst 17 timmar per vecka och fortfarande arbetar i minst denna omfattning (den s.k. 17- timmarsregeln). Rätt att bli medlem har inte den som är medlem i en annan arbetslöshetskassa eller har fyllt 64 år. Medlemskapet upphör automatiskt den dag medlemmen fyller 65 år (36 § LAK).

Den obligatoriska arbetslöshetsförsäkringen med inkomstrelate- rad ersättning vid arbetslöshet kommer att bestå av den nya kompletterande arbetslöshetsförsäkringen för de personer som inte är medlem i en arbetslöshetskassa och den nuvarande medlemsba- serade arbetslöshetsförsäkringen för dem som är medlem i en arbetslöshetskassa. För att införa en sådan obligatorisk arbetslös- hetsförsäkring kan det inte i och för sig anses nödvändigt att justera de nuvarande inträdesvillkoren. Jag har emellertid funnit anledning att ändå ta upp frågan om en justering av inträdesvillko- ren, som i praktiken reglerar förutsättningarna för att omfattas av

174

SOU 2008:54

Villkoren för rätt till inkomstrelaterad ersättning

den medlemsbaserade i stället för den kompletterande arbetslös- hetsförsäkringen.

En av mina utgångspunkter är att regelverket om den obligato- riska arbetslöshetsförsäkringen bör utformas så att det så långt det är möjligt och rimligt underlättar frivilligt medlemskap i en arbetslöshetskassa, dvs. en övergång från den kompletterande till den medlemsbaserade arbetslöshetsförsäkringen, och i vart fall inte försvårar eller fördröjer ett sådant frivilligt medlemskap (jämför avsnitt 5X )X . Samtidigt är utgångspunkten i enlighet med utrednings- direktiven att den nuvarande organisationen med självständiga arbetslöshetskassor ska bestå. Den nuvarande organisationen är uppbyggd kring de skilda verksamhetsområden inom vilka arbets- löshetskassorna verkar i enlighet med vad som ska anges i respekti- ve kassas stadgar. Det kan därför inte komma i fråga att frångå arbete inom arbetslöshetskassans verksamhetsområde som förut- sättning för inträde i just den kassan. Det finns inte heller anled- ning att i sak justera det verksamhetsområde för Alfa-kassan som framgår av författning (85 och 86 §§ LAK) och som innebär att alla arbetstagare och företagare på hela arbetsmarknaden kan ansluta sig till Alfa-kassan.

I en situation där statsmakterna avser att tillhandahålla en kom- pletterande arbetslöshetsförsäkring med en inkomstrelaterad ersättning vid arbetslöshet även för de personer som inte är medlem i någon arbetslöshetskassa finns det all anledning att följa de önskemål arbetslöshetskassorna har om vilka personer som ska kunna bli medlem i kassorna. Man skulle till och med kunna fråga sig om det i den situationen alls behövs bestämmelser i författning om rätt till medlemskap i en arbetslöshetskassa eller om det skulle räcka med bestämmelser om vilka personer som arbetslöshetskas- san får anta som medlemmar. Eftersom arbetslöshetskassorna inte framfört några invändningar i det hänseendet, har jag emellertid utgått från att inträdesvillkoren liksom i dag ska vara utformade såsom en rätt till medlemskap för den enskilde. Det torde vara uppenbart – om än inte helt tydligt uttryckt i lagtexten – att bestämmelserna om rätt till inträde för den enskilde också reglerar frågan om vilka personer arbetslöshetskassan får bevilja inträde (nämligen bara de personer som enligt bestämmelserna har rätt till inträde och inga andra).

Däremot har arbetslöshetskassorna framfört önskemål om att kravet på visst minsta arbete för rätt till inträde i en arbetslöshets- kassa, den s.k. 17-timmarsregeln, ska avskaffas. Det kravet, som får

175

Villkoren för rätt till inkomstrelaterad ersättning

SOU 2008:54

anses vara lågt ställt, har uppställts för att förhindra att personer som inte har tillräcklig anknytning till arbetsmarknaden omfattas av en arbetslöshetsförsäkring med rätt till inkomstrelaterad ersättning vid arbetslöshet.TPF64FPT Med den obligatoriska arbetslöshets- försäkringen kommer alla med tillräcklig anknytning till arbets- marknaden att få bidra till arbetslöshetsförsäkringen genom avgifter – antingen medlemsavgift eller den arbetslöshetsförsäk- ringsavgift jag föreslår. Alla som genom att uppfylla arbetsvillkoret har tillräcklig anknytning till arbetsmarknaden kommer vidare med den obligatoriska arbetslöshetsförsäkringen att kunna få inkomst- relaterad ersättning vid arbetslöshet. Med den obligatoriska arbetslöshetsförsäkringen finns det därför inte något behov av ett krav på visst minsta arbete för rätt till inträde i en arbetslöshetskas- sa. Mot den bakgrunden föreslår jag att den del av de nuvarande inträdesvillkoren som uppställer krav på visst minsta arbete, den s.k. 17-timmarsregeln, avskaffas. I någon mån kan den ändningen också underlätta en övergång från den kompletterande till den medlemsbaserade arbetslöshetsförsäkringen. Däremot kvarstår som nämnts i princip kravet på aktuellt arbete, t.ex. under en timme, inom arbetslöshetskassans verksamhetsområde. Strax berörs emellertid frågan om den som inte arbetar ska kunna bli medlem i en arbetslöshetskassa.

Som en konsekvens av mitt förslag att avskaffa den s.k. 17- timmarsregeln kan också bestämmelsen i 34 a § LAK om att 17- timmarsregeln inte behöver uppfyllas på nytt i en viss situation upphävas.

I dag krävs det för att bli medlem i en arbetslöshetskassa ett aktuellt arbete inom kassans verksamhetsområde. Den som inte arbetar utan t.ex. är arbetslös kan alltså inte bli medlem i någon arbetslöshetskassa. För att underlätta en övergång från den kompletterande till den medlemsbaserade arbetslöshetsförsäkring- en anser jag att det finns skäl att mjuka upp kravet på aktuellt arbete. Den som inte omedelbart före inträdet var medlem i någon arbetslöshetskassa bör kunna träda in en arbetslöshetskassa även om han eller hon inte vid inträdesansökan arbetar men väl har arbetat. När det gäller frågan om vilken arbetslöshetskassa som personen bör kunna träda in i bör det avgörande vara inom vilken arbetslöshetskassas verksamhetsområde personen senast arbetade.

64 TP PT Prop. 1996/97:107 s. 134.

176

SOU 2008:54

Villkoren för rätt till inkomstrelaterad ersättning

I dag innebär som nämnts varje ytterligare medlem som får inkomstrelaterad ersättning från en arbetslöshetskassa att den arbetslöshetskassan får betala ett högre belopp i förhöjd finansie- ringsavgift (48 § LAK). En rätt för arbetslösa att bli medlem i en arbetslöshetskassa skulle alltså kunna innebära en försämring av arbetslöshetskassans ekonomi. Den justering av beräkningsgrunden för den förhöjda finansieringsavgiften som jag föreslagit i avsnitt 7X .5X innebär att den förhöjda finansieringsavgiften ska beräknas med ledning av arbetslöshetskassans totalt utbetalda dagpenning till enbart personer som varit medlem i någon arbetslöshetskassa de senaste tolv månaderna. Det förslaget gör att det inte bör innebära någon försämring av arbetslöshetskassans ekonomi att en arbetslös som inte omedelbart före inträdet var medlem i någon annan arbetslöshetskassa får bli medlem.

Jag föreslår alltså att den som vid ansökningstillfället inte arbe- tar har rätt att bli medlem i en arbetslöshetskassa om han eller hon uppfyllde villkoren i kassans stadgar om arbete inom kassans verksamhetsområde när han eller hon senast arbetade och inte omedelbart före inträdet var medlem i någon annan arbetslöshets- kassa.

Enligt lagtexten i 37 § första stycket 1 LAK gäller att arbetslös- hetskassans styrelse ska, om inte särskilda skäl talar mot det, utesluta en medlem som inte uppfyller och inte heller under de senaste sex månaderna har uppfyllt bestämmelsen i kassans stadgar om arbete inom kassans verksamhetsområde. Enligt vad jag inhämtat från IAF innebär inte bestämmelsen att medlemmar som är helt arbetslösa ska uteslutas på den grunden. Företrädare för arbetslöshetskassorna har också bekräftat att bestämmelsen inte tillämpas på det sättet. Mot den bakgrunden har jag inte funnit anledning att föreslå någon ändring av den bestämmelsen till följd av mitt förslag att helt arbetslösa i vissa fall ska ha rätt att bli medlem i en arbetslöshetskassa (och kunna kvarstå som medlem).

Jag har inte funnit anledning att föreslå ändring av bestämmel- sen om att det inte finns rätt till medlemskap i en arbetslöshetskas- sa för den som redan är medlem i en annan arbetslöshetskassa. Däremot anser jag att det, särskilt när medlemsvillkoret avskaffas, finns anledning att avskaffa bestämmelsen om att det inte finns rätt till medlemskap i en arbetslöshetskassa för den som har fyllt 64 år. Jag föreslår alltså att den bestämmelsen avskaffas.

I dag finns det i 34 § andra stycket LAK kvar en bestämmelse om att även den som till följd av att han eller hon uppfyller

177

Villkoren för rätt till inkomstrelaterad ersättning

SOU 2008:54

studerandevillkoret enligt ALF är berättigad till ersättning enligt grundförsäkringen och som utbildat sig för arbete i yrkeskategori eller bransch inom kassans verksamhetsområde har rätt att bli medlem. Sedan studerandevillkoret enligt ALF avskaffats kan den bestämmelsen inte tillämpas. Bestämmelsen bör därför upphävas, jämte hänvisningen till bestämmelsen i 37 § tredje stycket ALF.

7.7 Ersättningen är oförändrad

Mitt förslag: De nuvarande bestämmelserna om ersättningens storlek – inklusive möjligheterna till avdrag, avstängning, nedsättning, frånkännande och återbetalning – och ersättnings- periodens längd ska gälla i sak oförändrade i den obligatoriska arbetslöshetsförsäkringen.

I dag lämnas ersättning enligt grundförsäkringen och enligt inkomstbortfallsförsäkringen enligt förhållandevis detaljerade bestämmelser som här bara presenteras översiktligt (se också avsnitt 3X .3X och 3X .4)X . För grundförsäkringen gäller att grundbelop- pet betalas ut i förhållande till den genomsnittliga arbetstiden som den sökande har haft. För den som har arbetat heltid är ersättning- en (grundbeloppet) enligt grundförsäkringen 320 kr per dag. För inkomstbortfallsförsäkringen gäller att dagpenningen betalas ut med högst 80 procent av den genomsnittliga dagsförtjänsten under ramtiden på tolv månader. För den som har arbetat heltid är den lägsta ersättningen enligt inkomstbortfallsförsäkringen 320 kr per dag, dvs. detsamma som grundbeloppet, och den högsta är 680 kr per dag. Normalt är en ersättningsperiod på 300 dagar. Den som har barn under 18 år den 300:e dagen kan få ersättning i ytterligare 150 dagar. Rätten till ersättning upphör vid månadsskiftet före den månad då den arbetslöse fyller 65 år.

Enligt utredningsdirektiven ska jag utgå från att den nivå på inkomstrelaterad ersättning som gäller i dag ska gälla även i en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring. Jag har tolkat uttalandet som att det avser både ersättningens storlek – inklusive möjligheterna till avdrag, avstängning, nedsättning, frånkännande och återbetal- ning – och ersättningsperiodens längd. I utredningsdirektiven anges det vidare att jag vid mina överväganden ska utgå från att

178

SOU 2008:54

Villkoren för rätt till inkomstrelaterad ersättning

arbetslöshetsförsäkringens ekonomiska skydd ska gälla alla som förvärvsarbetar och uppfyller arbetsvillkoret.

Mot bakgrund av vad som anges i utredningsdirektiven har jag inte funnit anledning att föreslå några materiella ändringar i bestämmelserna om ersättningens storlek och ersättningsperiodens längd, dvs. bestämmelserna i 24–33, 38–46 och 66–69 §§ ALF. Avskaffandet av grundförsäkringen (se avsnitt 7X .4)X föranleder dock vissa formella justeringar av lagtexten.

Jag föreslår alltså att de nuvarande bestämmelserna om ersätt- ningens storlek och ersättningsperiodens längd ska gälla i sak oförändrade i den obligatoriska arbetslöshetsförsäkringen.

7.8 Ansökan om ersättning krävs

Mitt förslag: De nuvarande bestämmelserna i lag och förord- ning om ansökan som förutsättning för att få ersättning vid arbetslöshet ska gälla i sak oförändrade i den obligatoriska arbetslöshetsförsäkringen.

Enligt 47 § ALF görs ansökan om ersättning hos arbetslöshetskas- san. Till ansökan ska fogas intyg av arbetsgivaren om den sökandes arbetsförhållanden samt de uppgifter i övrigt som behövs för bedömande av den sökandes ersättningsrätt. Kan ett sådant intyg bara skaffas med stora svårigheter, får arbetsförhållandena och övriga uppgifter styrkas på annat sätt. Arbetsgivare ska på begäran utfärda intyget enligt formulär som fastställts av IAF. Ytterligare bestämmelser om ansökan finns i 30 § förordningen (1997:835) om arbetslöshetsförsäkring och IAF:s föreskrifter.

För att få ersättning krävs det i dag alltså att man ansöker om det på visst sätt. Ersättningen betalas således inte ut automatiskt vid arbetslöshet utan först sedan man ansökt om det och styrkt sin rätt till ersättning. Även om det i den obligatoriska arbetslöshets- försäkringen blir något enklare att konstatera om någon har rätt till ersättning, bör det alltjämt krävas en ansökan från den enskilde för att ersättningen ska betalas ut. De nuvarande bestämmelserna om ansökan som finns i lag och förordning är i sak lämpliga även i den obligatoriska arbetslöshetsförsäkringen. Jag föreslår därför att dessa bestämmelser ska gälla i sak oförändrade i den obligatoriska arbetslöshetsförsäkringen. Däremot kan det med hänsyn till de

179

Villkoren för rätt till inkomstrelaterad ersättning

SOU 2008:54

materiella förändringar som föreslås i övriga villkor för att få ersättning behövas justeringar av fastställda blanketter och IAF:s föreskrifter, se t.ex. det som sägs i avsnitt 7X .5.X

I avsnitt 8X X berörs frågan om till vilken instans ansökan om er- sättning ska riktas.

180

8 Administrationen av ersättningen

Mitt förslag: Liksom i dag ska varje arbetslöshetskassa admini- strera arbetslöshetsersättning till sina egna medlemmar, och Alfa-kassan ska administrera arbetslöshetsersättning till den som inte är medlem i någon arbetslöshetskassa.

8.1 Inledning

Den nuvarande arbetslöshetsförsäkringen – såväl grundförsäkring- en som den inkomstrelaterade försäkringen – administreras av arbetslöshetskassor, som är privaträttsliga föreningar. Med undantag av den kompletterande arbetslöshetskassan, Arbetslös- hetskassan Alfa (Alfa-kassan), har varje arbetslöshetskassa ett visst verksamhetsområde och är ofta knuten till en viss fackförening eller branschorganisation, även om arbetslöshetskassan i förhållan- de till fackföreningen eller organisationen är ett fristående organ, där individerna är medlemmar. Alfa-kassan är en obunden arbets- löshetskassa och är inrättad som ett komplement till övriga arbetslöshetskassor. Alfa-kassan, som inte har några individer som medlemmar, administrerar utbetalning av ersättning enligt grund- försäkringen till arbetslösa som inte är medlem i någon arbetslös- hetskassa samt inkomstbortfallsförsäkringen för dem som frivilligt är anslutna till Alfa-kassan. Alfa-kassans verksamhetsområde omfattar hela arbetsmarknaden och såväl arbetstagare som företa- gare.

Den föreslagna obligatoriska arbetslöshetsförsäkringen består av den medlemsbaserade arbetslöshetsförsäkringen och av den kompletterande arbetslöshetsförsäkringen.

I detta avsnitt (avsnitt 8X X) redovisar jag mina bedömningar vad gäller administrationen av ersättningen enligt den obligatoriska arbetslöshetsförsäkringen.

181

Administrationen av ersättningen

SOU 2008:54

8.2 Den medlemsbaserade arbetslöshetsförsäkringen

Den medlemsbaserade arbetslöshetsförsäkringen grundar sig på medlemskap i en arbetslöshetskassa. Det finns ingen anledning att på grund av införandet av den obligatoriska arbetslöshetsförsäk- ringen ändra de bestämmelser som gäller i dag i fråga om administ- rationen av ersättningen enligt den medlemsbaserade arbetslöshets- försäkringen. Dessa bestämmelser bör alltså kvarstå oförändrade. Det innebär att en arbetslös medlem har att ansöka om arbetslös- hetsersättning hos den arbetslöshetskassa i vilken den arbetslöse är medlem och att denna arbetslöshetskassa beslutar om rätten till arbetslöshetsersättning och betalar ut ersättningen. Arbetslöshets- kassan har rätt till statsbidrag för ersättning som betalats ut till medlemmar enligt ALF.

8.3 Den kompletterande arbetslöshetsförsäkringen

Enligt tilläggsdirektiven (se bilaga 2) ska jag i fråga om den kompletterande arbetslöshetsförsäkringen utreda två alternativ för utbetalning av arbetslöshetsersättning till de personer som inte är medlem i någon arbetslöshetskassa. Det ena alternativet är att den myndighet som har hand om uppbörden av avgift för försäkringen från dessa personer – uppbördsmyndigheten – också har hand om utbetalningen av arbetslöshetsersättning, medan det andra alterna- tivet är att, liksom i dag i fråga om grundförsäkringen, Alfa-kassan har hand om utbetalningen.

Att besluta om arbetslöshetsersättning enligt författning till enskilda innebär myndighetsutövning, dvs. ett utövande av statens befogenhet att bestämma något avseende medborgarna. Sådant bör i första hand statliga organ – dvs. myndigheter – syssla med. Det är dock möjligt enligt 11 kap. 6 § regeringsformen att med stöd av lag lämna över förvaltningsuppgift som innefattar myndighetsutövning till enskilda, t.ex. föreningar. Så sker också inte så sällan. På just arbetslöshetsförsäkringens område har arbetslöshetskassor sedan lång tid beslutat om författningsreglerad ersättning till sina medlemmar (se avsnitt X2)X . Sedan en allmän och sammanhållen arbetslöshetsförsäkring infördes 1998, som innefattar även rätt till ersättning för arbetslösa som inte är medlem i någon arbetslöshets- kassa, har Alfa-kassan beslutat om och betalat ut författningsregle- rad ersättning till arbetslösa som inte är medlem i någon arbetslös-

182

SOU 2008:54

Administrationen av ersättningen

hetskassa. Dessförinnan, sedan 1974, hade beträffande denna grupp personer länsarbetsnämnderna beslutat om ersättning (kontant arbetsmarknadsstöd, KAS) och försäkringskassorna betalat ut ersättningen. Vid privatiseringen 1998 övertog Alfa-kassan enligt avtal med staten den verksamhet med KAS, inklusive personal, som bedrivits vid länsarbetsnämnderna.TPF65FPT

Alfa-kassan administrerar som nämnts i dag ersättningen enligt den nuvarande grundförsäkringen till alla arbetslösa på hela arbetsmarknaden som inte är medlem i någon arbetslöshetskassa. Detta innebär att Alfa-kassan har byggt upp en unik kunskap om och erfarenhet av att hantera ersättning till alla yrkeskategorier. Alfa-kassans administrativa system är dessutom redan anpassat för handläggning av ärenden om ersättning och utbetalning till personer som inte är medlemmar och till personer som tillhör alla yrkeskategorier. Alfa-kassan har vidare, genom att kassan har frivilligt anslutna som betraktas som medlemmar vid tillämpningen av arbetslöshetsförsäkringen (2 § ALF), redan kunskap om och erfarenhet av att bedöma och betala ut inkomstrelaterad ersättning vid arbetslöshet enligt det regelverk som i princip kommer att gälla i den kompletterande arbetslöshetsförsäkringen. Det finns redan ett system för att bedöma och ersätta Alfa-kassans extra kostnader för administrationen av ersättning till personer som inte är medlem i någon arbetslöshetskassa.TPF66FPT Att Alfa-kassan även i den obligato- riska arbetslöshetsförsäkringen skulle administrera utbetalningen av ersättningen till personer som inte är medlem i någon arbetslös- hetskassa är som nämnts förenligt med regeringsformen och kan inte med fog hävdas stå i strid med skyddet för den negativa föreningsfriheten enligt Europakonventionen eller hindras av EG- rätten (se avsnitt 5X X och 13X .4)X . Det alternativet är alltså fullt genomförbart och ganska näraliggande. Härtill kommer att en sådan ordning stämmer bäst överens med utgångspunkten enligt de ursprungliga utredningsdirektiven om att den nuvarande organisa- tionen med självständiga arbetslöshetskassor ska bestå. Den nuvarande organisationen innefattar ju en kompletterande arbets- löshetskassa som har hela arbetsmarknaden som verksamhetsområ- de och som beslutar om och betalar ut ersättning även till arbetslö- sa som inte är medlem i någon arbetslöshetskassa.

65 TP PT Jämför prop. 1996/97:107 s. 141–143.

66 TP PT Se rapporterna 2004:2, 2004:13, 2005:14 och 2006:16 från Inspektionen för arbetslöshets- försäkringen om Alfa-kassans kostnader för administration.

183

Administrationen av ersättningen

SOU 2008:54

Ingen befintlig myndighet – och givetvis inte heller en nyskapad myndighet – har i dag sådan relevant kunskap och erfarenhet som Alfa-kassan sålunda redan har. Ett sätt att lösa kompetensfrågan vid ett förstatligande vore att, såsom skedde vid privatiseringen 1998, träffa ett avtal med Alfa-kassan om överföring av personal och annat till uppbördsmyndigheten. Det som skulle återstå av Alfa-kassan efter en sådan överföring (eller ett upphörande av verksamheten avseende icke anslutna) vore en på statligt initiativ bildad arbetslöshetskassa med anslutna utan det inflytande som medlemmarna i en arbetslöshetskassa normalt har och som, i likhet med uppbördsmyndigheten, skulle ha hela arbetsmarknaden som verksamhetsområde och kunna erbjuda inkomstrelaterad ersättning vid arbetslöshet. Alfa-kassans administrativa rutiner för bedömning av ersättningsrätten och utbetalningen av ersättning skulle efter överföringen fortfarande behövas – i mindre skala – med hänsyn till de som anslutit sig till Alfa-kassan. Alfa-kassan skapades med huvudsaklig uppgift att handlägga ersättningsfrågor för personer som inte är medlem i någon arbetslöshetskassa.TPF67FPT Det är svårt att bedöma effekten på Alfa-kassans möjligheter till fortlevnad av ett överförande av dess huvudsakliga arbetsuppgift till en uppbörds- myndighet inom den obligatoriska arbetslöshetsförsäkringen. Det står dock klart att alternativet där Alfa-kassan fortsätter att administrera ersättningen till personer som inte är medlem i någon arbetslöshetskassa skulle innebära bättre förutsättningar för Alfa- kassans fortlevnad än alternativet att överföra den arbetsuppgiften till en myndighet. Anses det önskvärt att det, såsom ett alternativ till övriga arbetslöshetskassor, finns en fristående arbetslöshetskas- sa med hela arbetsmarknaden som verksamhetsområde, framstår det alltså som säkrare att välja det förstnämnda alternativet.

Med hänsyn till att det kommer att gälla olika regelverk för inbetalning av avgift respektive rätt till utbetalning av arbetslös- hetsersättning torde några mera betydande samordningsvinster inte kunna uppnås genom att samla in- och utbetalningarna hos en myndighet. Härtill kommer att sekretesshänsyn gör att en alltför långt gången samordning inte är önskvärd eller lämplig.

Anledningen till att regeringen enligt tilläggsdirektiven anser att uppbörden av avgiften ska handhas av en myndighet är att upp- bördsinstansen kommer att behöva information om många människors personliga förhållanden i fråga om bl.a. inkomster, och

67 TP PT prop. 1996/97:107 s. 127 och 168 f.

184

SOU 2008:54

Administrationen av ersättningen

jag har i särskilt uppdrag att överväga behovet av bestämmelser om sekretess och tystnadsplikt. Den för uppbörden av avgiften nödvändiga informationen med detaljer om inkomstförhållanden kommer att företrädesvis hämtas till uppbördsmyndigheten från Skatteverkets beskattningsverksamhet där informationen samlats in från enskilda med hjälp av straffsanktionerade uppgifts- och deklarationsskyldigheter. Hos Skatteverket skyddas informationen genom skattesekretessen enligt 9 kap. 1 § sekretesslagen (1980:100), vilken innebär en i princip absolut sekretess, dvs. ett absolut förbud mot att röja eller utnyttja informationen utanför beskattningsverksamheten (1 kap. 3 och 4 §§ sekretesslagen). Informationen bör hos uppbördsmyndigheten rimligen skyddas på motsvarande sätt. I likhet med vad som gäller för arbetslöshetskas- sorna bör således myndigheten inte t.ex. få använda hos Skattever- ket sekretessbelagd detaljinformation om inkomstförhållanden i verksamheten med kontroll och utbetalning avseende arbetslös- hetsersättning. För att uppnå detta måste de olika verksamheterna avseende administration av ersättning och uppbörd av avgift inom myndigheten ordnas som sådana självständiga verksamhetsgrenar som avses i 1 kap. 3 § andra stycket sekretesslagen.

Det skulle kunna göras gällande att det för gemene man kan framstå som ologiskt att avgift för arbetslöshetsförsäkring betalas till en myndighet, medan ersättning om man blir arbetslös ska begäras hos en annan instans. Jag har emellertid svårt att se att det skulle innebära några beaktansvärda problem. I praktiken är det oftast Arbetsförmedlingen som upplyser nyblivna arbetslösa om möjligheten att få arbetslöshetsersättning och vilken instans den arbetslöse har att vända sig till. Härtill kommer att personer som inte är medlem i en arbetslöshetskassa och som blir arbetslösa sedan ungefär tio år har haft att vända sig till Alfa-kassan för att få ersättning. Dessutom kan uppbördsmyndigheten lämpligen ges ett sådant namn att det inte föranleder någon att tro att myndigheten betalar ut ersättning (”Myndigheten för arbetslöshetsförsäkrings- avgift”, se avsnitt 11X .3)X .

Sammanfattningsvis kan följande sägas. Några mera betydande samordningsvinster torde inte kunna uppnås genom att samla in- och utbetalningarna hos en myndighet. Det finns inga principiella hinder mot att Alfa-kassan får fortsätta att administrera arbetslös- hetsersättningen till personer som inte är medlem i någon arbets- löshetskassa. Det alternativet framstår som mest kostnadseffektivt och skulle innebära bättre förutsättningar för Alfa-kassans fortlev-

185

Administrationen av ersättningen

SOU 2008:54

nad såsom en fristående arbetslöshetskassa, med hela arbetsmark- naden som verksamhetsområde, som alternativ till övriga arbets- löshetskassor.

Av dessa skäl förordar och föreslår jag att Alfa-kassan ska admi- nistrera arbetslöshetsersättning till den som inte är medlem i någon arbetslöshetskassa. Alfa-kassan bör, liksom i dag, få statsbidrag, som utbetalas av Arbetsförmedlingen, för all den ersättning som på korrekta grunder betalats ut enligt den kompletterande arbetslös- hetsförsäkringen. Alfa-kassan bör även få ett särskilt statsbidrag, som utbetalas av Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen (IAF) för nödvändiga administrationskostnader för handläggningen av den kompletterande arbetslöshetsförsäkringen. IAF bör liksom i dag utöva tillsyn över arbetslöshetskassorna, inklusive Alfa-kassans handläggning av den kompletterande arbetslöshetsförsäkringen. I den kompletterande arbetslöshetsförsäkringen, där man fortlöpan- de betalar avgift för försäkringen, finns det inget behov av att ta ut en extra avgift av just de personer som får arbetslöshetsersättning. De nuvarande bestämmelserna i 87 a och 87 b §§ lagen (1997:239) om arbetslöshetskassor om Alfa-kassans rätt att ta ut en sådan avgift bör därför upphävas.TPF68FPT

För att uppfylla mitt uppdrag enligt tilläggsdirektiven att utreda även alternativet med en myndighet som utbetalare av ersättningen lämnas i bilaga 3 utkast till de ytterligare författningsbestämmelser och författningsändringar som skulle behövas om det alternativet skulle föredras. Som framgått ovan bör det i sådant fall ses till att verksamheterna med administration av ersättning och uppbörd av avgift inom myndigheten ordnas som sådana självständiga verk- samhetsgrenar som avses i 1 kap. 3 § andra stycket sekretesslagen. Det kan ske t.ex. genom uttryckliga bestämmelser i myndighetens instruktion eller genom uttalande i förarbetena.TPF69FPT

68 TP PT Av vad som sägs i avsnitt 11.4.3 framgår det att Alfa-kassan i stället ska göra beslutade avdrag från arbetslöshetsersättningen för preliminär arbetslöshetsförsäkringsavgift.

69 TP PT Se SOU 2003:99 s. 260.

186

9 Vilka ska betala avgift?

9.1 Inledning

Av utredningsdirektiven framgår det att mina förslag inte ska innebära en ökad statsfinansiell kostnad i förhållande till den nuvarande försäkringen. Att ersätta den nuvarande grundförsäk- ringen för personer som inte är medlem i någon arbetslöshetskassa med en kompletterande inkomstrelaterad arbetslöshetsförsäkring kommer att leda till ökade utgifter för staten, varför det krävs ett system som ger staten inkomster för att förslagen inte ska innebära en ökad statsfinansiell kostnad i förhållande till den nuvarande försäkringen. Som konstaterats i avsnitt 6X .1X förefaller det rimligt och rättvist att de personer som i en eller annan mening finns i arbetskraften och som, om de vid arbetslöshet uppfyller arbetsvill- koret och övriga villkor, ska omfattas av den kompletterande arbetslöshetsförsäkringen får, liksom medlemmarna i arbetslös- hetskassorna, betala en avgift för försäkringen, en arbetslöshetsför- säkringsavgift. Av tilläggsdirektiven framgår det också att de personer som inte är medlem i någon arbetslöshetskassa, men som med en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring skulle kunna få inkomstrelaterad ersättning vid arbetslöshet, bör vara med och finansiera den obligatoriska försäkringen genom egna avgifter, som betalas till en myndighet.

I utredningsdirektiven betonas att villkoren för ekonomiskt skydd vid arbetslöshet och nivån på ersättningen bör vara densam- ma för alla förvärvsarbetande och att behovet av ett gott ekono- miskt skydd vid arbetslöshet gäller alla på arbetsmarknaden. Det är anledningen till att arbetslöshetsförsäkringen, med inkomstrelate- rad ersättning vid arbetslöshet, ska göras obligatorisk.

I begreppet obligatorisk ligger att det inte kan vara frivilligt för den som etablerat sig på arbetsmarknaden att vara försäkrad inom ramen för den obligatoriska arbetslöshetsförsäkringen. Det kan

187

Vilka ska betala avgift?

SOU 2008:54

finnas förvärvsarbetande som, förmodligen med fog, ansett att risken för arbetslöshet är så liten att de, av i så fall helt rationella ekonomiska skäl, inte är medlem i en arbetslöshetskassa och därför i dag står utanför den medlemsbaserade arbetslöshetsförsäkringen.

För en del arbetstagare inom det offentliga är risken att bli arbetslös utan att det beror på åtgärder från arbetstagaren själv onekligen betydligt mindre än för arbetstagare i allmänhet. Detta gäller t.ex. för ordinarie domare och vissa andra arbetstagare som är anställda med fullmakt enligt lagen (1994:261) om fullmaktsan- ställning. Anställningsformen fullmakt medför ett anställnings- skydd som går längre än vad som följer av lagen (1982:80) om anställningsskydd. En fullmaktsanställd kan t.ex. inte sägas upp ens om det finns arbetsbrist. Ordinarie domares anställningstrygghet framgår redan av regeringsformen, där det anges att en ordinarie domare kan skiljas från tjänsten endast om han eller hon på grund av brott eller grovt eller upprepat åsidosättande av tjänsteåliggande har visat sig uppenbart olämplig att inneha tjänsten eller om han eller hon enligt lag är skyldig att avgå med pension (11 kap. 5 § regeringsformen). En ordinarie domare kan alltså utan egen uppsägning förlora arbetet före pensionsåldern enbart om han eller hon avskedas på grund av misskötsamhet. Vid sidan av fullmakts- anställning fanns det tidigare en annan anställningsform som innebar en högre grad av anställningstrygghet för s.k. ordinarie tjänstemän inom det allmänna, nämligen konstitutorialet. Anställ- ningsformen, som innebär att arbetstagaren inte kan sägas upp på grund av arbetsbrist, avskaffades 1976. För arbetstagare som anställts med konstitutorial dessförinnan gäller, enligt övergångs- bestämmelser till lagstiftningen om offentlig anställning, fortfaran- de äldre bestämmelser om konstitutorial. Även för en del arbetsta- gare och företagare på den privata arbetsmarknaden kan det säkert med fog sägas att risken att bli arbetslös utan att det beror på åtgärder från arbetstagaren eller företagaren själv är betydligt mindre än i allmänhet.

Kvar står emellertid faktum att i princip alla förvärvsarbetande faktiskt kan bli av med sitt arbete och bli arbetslösa, arbetstagare åtminstone efter egen uppsägning och företagare efter att de avveckla sitt företag. När nu arbetslöshetsförsäkringen enligt utredningsdirektiven ska göras obligatorisk för att ett gott ekono- miskt skydd vid arbetslöshet ska gälla alla på arbetsmarknaden, kan det därför inte komma i fråga att undanta någon grupp från den obligatoriska arbetslöshetsförsäkringen och skyldigheten att betala

188

SOU 2008:54

Vilka ska betala avgift?

arbetslöshetsförsäkringsavgift med hänvisning till att den gruppen har en låg risk för arbetslöshet. På samma sätt får man bedöma invändningar om att en del har en sådan ekonomisk situation till följd av t.ex. förmögenhet eller sparande enskilt eller i kollektiva former, såsom i fråga om Polisförbundets medlemmar som om de skulle bli arbetslösa har rätt till ersättning från sitt förbund, att de inte vid arbetslöshet har behov av förmånerna inom den obligato- riska arbetslöshetsförsäkringen.

På nästan motsvarande sätt bör man resonera när det gäller invändningar om att vissa personer som förvärvsarbetar eller har förvärvsarbetat kan ha svårt att, för kortare eller längre tid, uppfylla villkoren för att få ersättning av betydelse från den kompletterande arbetslöshetsförsäkringen och därför bör slippa att betala arbets- löshetsförsäkringsavgift. Utgångspunkten bör dock givetvis vara att det är de personer som vid arbetslöshet skulle kunna få någon förmån från den kompletterande arbetslöshetsförsäkringen, dvs. som har uppfyllt arbetsvillkoret, som ska betala arbetslöshets- försäkringsavgift, och jag utvecklar detta i följande avsnitt. Men kan man antas ha uppfyllt arbetsvillkoret, kan det, bl.a. på grund av bestämmelserna om s.k. överhoppningsbar tid, antas att man under lång tid kan ha rätt till åtminstone någon ersättning från den kompletterande arbetslöshetsförsäkringen vid arbetslöshet även om man för tillfället inte förvärvsarbetar. Om det finns förhållanden som kan göra det svårt att i vissa fall få ersättning av betydelse vid arbetslöshet, är det snarast bestämmelserna om förmånerna enligt försäkringen som bör ses över så att det goda ekonomiska skydd vid arbetslöshet för alla på arbetsmarknaden som är målet enligt utredningsdirektiven kan realiseras. Så sker också. Det har t.ex. länge påtalats att det i flera avseenden kan finnas otydligheter i bestämmelserna om förmånerna i arbetslöshetsförsäkringen avseende företagareTPF70FPT, vilket lett till att en utredning (N 2006:11) för närvarande arbetar med att se över företagarnas försäkringsvill- kor med utgångspunkt bl.a. att det ska skapas en ökad balans i villkoren för och behandlingen av företagare och anställda i trygghetssystemen. I fråga om företagare kan vidare konstateras att den nya EG-förordningen om samordning av de sociala trygghets- systemenTPF71FPT kommer att omfatta även företagares förmåner vid arbetslöshet.

70 TP PT Se t.ex. Ds 2003:27 och dir. 2006:37.

71 TP PT Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004 av den 29 april 2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen.

189

Vilka ska betala avgift?

SOU 2008:54

I avsnitt 9X .3X redovisar jag mina överväganden om kriterierna för att avgiftsskyldigheten ska inträda, dvs. kriterierna för att en person ska vara skyldig att börja betala arbetslöshetsförsäkringsav- gift. Där framgår att jag föreslår att kriterierna ska basera sig på underlaget för beräkningen av det s.k. jobbskatteavdraget. Som en bakgrund till övervägandena i det avsnittet lämnas därför först (i avsnitt 9X .2)X en beskrivning av jobbskatteavdraget. I avsnitt X9.4X redovisar jag mina överväganden om när avgiftsskyldigheten ska upphöra helt på ett sådant sätt att det på nytt ska krävas att kriterierna för avgiftsskyldighet uppfylls. Avsnitt 9X .5X ägnas åt frågan om undantag eller befrielse från avgiftsskyldigheten för ett visst avgiftsår, t.ex. ett avgiftsår då man haft så låga inkomster att man inte kan anses ha förmåga att betala arbetslöshetsförsäkrings- avgiften. I avsnitt 9X .5.6X berörs frågan om skäliga kostnader för arbetslöshetsförsäkringsavgift bör ingå i det försörjningsstöd som socialnämnden ska lämna vid behov.

I avsnitt 15X .3X finns det en beskrivning av den grupp personer som genom mina förslag skulle komma att betala avgift till den kompletterande arbetslöshetsförsäkringen.

9.2 Arbetsinkomster enligt reglerna om jobbskatteavdraget

Den 1 januari 2007 infördes det en skattelättnad för fysiska personer som har inkomster av anställning och aktiv näringsverk- samhet (arbetsinkomster) i form av en skattereduktion – det s.k. jobbskatteavdraget. I samband med skattelättnadens tillkomst framhöll regeringen att man till 2008 planerade en förstärkning av jobbskatteavdraget i ett andra steg under förutsättning att det fanns ekonomiskt utrymme i de offentliga finanserna. Den 6 december 2007 beslutade riksdagen att jobbskatteavdraget skulle förstärkas i ett andra steg med 10,72 miljarder kronor och att bestämmelserna om de nya skattelättnaderna skulle börja gälla den 1 januari 2008.

Syftet med jobbskatteavdraget är i första hand att påverka indi- videns incitament att gå från heltidsfrånvaro till att börja arbeta, men även att gå från deltidsarbete till heltidsarbete.

De grundläggande förutsättningarna för rätt till skattereduktion för arbetsinkomster, s.k. jobbskatteavdrag finns i 65 kap. 9 a § inkomstskattelagen (1999:1229).

190

SOU 2008:54

Vilka ska betala avgift?

Enligt 65 kap. 9 a § första stycket inkomstskattelagen har fysis- ka personer som varit obegränsat skattskyldiga under hela beskatt- ningsåret rätt till skattereduktion enligt 9 b eller 9 c § för arbetsin- komster. För den som bara är obegränsat skattskyldig under en del av beskattningsåret ges enligt 65 kap. 9 d § samma lag en begränsad skattereduktion beräknad som en tolftedel av full skattereduktion för varje kalendermånad eller del därav som personen är obegränsat skattskyldig. Denna begränsning gäller dock inte om den skatt- skyldige har överskott av sin förvärvsinkomst uteslutande eller så gott som uteslutande från Sverige. I sådana fall ska skattereduktio- nen beräknas som om den skattskyldige varit obegränsat skattskyl- dig under hela beskattningsåret.

I 3 kap. 3 § inkomstskattelagen anges det att obegränsat skatt- skyldiga är de fysiska personer som är bosatta i Sverige, som stadigvarande vistas i Sverige eller som har väsentlig anknytning till Sverige och som tidigare har varit bosatta här. Detta gäller dock inte sådana personer med anknytning till utländsk stats beskick- ning eller konsulat och som enligt 17 § 2–4 är begränsat skattskyl- diga. I huvudsak gäller enligt 3 kap. 8 § inkomstskattelagen att den som är obegränsat skattskyldig är skattskyldig för alla sina inkoms- ter i Sverige och från utlandet. Från denna huvudregel finns det vissa undantag från skattskyldighet vid vistelse utomlands.

Enligt 65 kap. 9 a § första stycket inkomstskattelagen har även fysiska personer som är begränsat skattskyldiga enligt 3 kap. 18 § första stycket 1 eller 2 inkomstskattelagen rätt till skattereduktion, om deras överskott av förvärvsinkomster i Sverige och i andra länder, uteslutande eller så gott som uteslutande, utgörs av överskott av förvärvsinkomster i Sverige.

Med begränsat skattskyldiga personer avses enligt 3 kap. 17 § inkomstskattelagen den som inte är obegränsat skattskyldig, den som tillhör en utländsk stats beskickning eller karriärkonsulat i Sverige eller i övrigt ingår i beskickningens eller konsulatets personal, dock gäller detta bara den som inte är svensk medborgare och var begränsat skattskyldig när han kom att tillhöra beskick- ningen eller konsulatet eller dess personal. Även make och barn under 18 år till den som tillhör beskickning, konsulat eller dess personal och den som är personlig tjänare hos sådan är begränsat skattskyldiga under förutsättning att de bor hos den som tillhör beskickning, konsulat eller dess personal och inte är svenska medborgare. Begränsad skattskyldighet innebär att endast vissa inkomster, som har anknytning till Sverige, beskattas här.

191

Vilka ska betala avgift?

SOU 2008:54

Den som är begränsat skattskyldig enligt 3 kap. 18 § första stycket 1 inkomstskattelagen är skattskyldig i inkomstslaget tjänst för de inkomster som anges i 5 § lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta med undantag för de inkoms- ter som anges i 6 § 1, 4 och 5 den lagen. En förutsättning är dock att den skattskyldige begärt att bli beskattad enligt bestämmelserna i inkomstskattelagen i stället för enligt lagen om särskild inkomst- skatt för utomlands bosatta. De inkomster som omfattas av 5 § lagen om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta utgörs framför allt av avlöning eller därmed jämförliga förmåner som har sådan anknytning till Sverige som anges i lagrummet, olika former av pensioner samt andra ersättningar som utgår enligt systemen för social trygghet. Den som är begränsat skattskyldig enligt 3 kap. 18 § första stycket 2 inkomstskattelagen är skattskyldig i inkomst- slaget näringsverksamhet för inkomst från ett fast driftställe eller en fastighet i Sverige.

Med arbetsinkomster avses enligt 65 kap. 9 a § andra stycket inkomstskattelagen sådana inkomster som anges i 2 kap. 3 och 4 §§ samt 5 § 11, 15 och 16, 6 § första stycket 1, 2, 3 och 5 samt 7, 8 och 10 §§ lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension med undantag för sådana inkomster som avses i 2 kap. 14–16 §§ samma lag. Som arbetsinkomst avses även inkomst från självständig näringsverksamhet som bedrivs utomlands, om den skattskyldige i inte oväsentlig omfattning har arbetat i verksamheten.

Med arbetsinkomster avses alltså inkomster av anställning i form av lön eller annan ersättning i pengar eller annan skattepliktig förmån som en skattskyldig har fått som arbetstagare i allmän eller enskild tjänst. Med lön likställs kostnadsersättningar som inte undantas vid beräkning av skatteavdrag enligt 8 kap. 19 eller 20 § skattebetalningslagen (1997:483). Därutöver omfattar arbetsin- komstbegreppet bl.a. ersättning i pengar eller annan skattepliktig förmån för utfört arbete, dock inte pension, samt tillfällig förvärvs- inkomst av verksamhet som inte bedrivits självständigt även om mottagaren inte har varit anställd hos utbetalaren. Bestämmelsen tar sikte bl.a. på olika slag av uppdragsinkomster som ska beskattas i inkomstslaget tjänst. Vidare omfattas forskarstipendium (Marie Curie-stipendium) som ges ut direkt eller indirekt av Europeiska gemenskaperna, utbildningsbidrag för doktorander, dagpenning till totalförsvarspliktiga och vissa bidrag från Sveriges författarfond och Konstnärsnämnden.

192

SOU 2008:54

Vilka ska betala avgift?

Med arbetsinkomster avses även vissa inkomster av annat för- värvsarbete, bl.a. inkomster av aktiv näringsverksamhet. Med aktiv näringsverksamhet avses en näringsverksamhet i vilken den skattskyldige har arbetat i inte oväsentlig omfattning. Även tillfällig förvärvsinkomst av självständigt bedriven verksamhet omfattas av arbetsinkomstbegreppet. Med sådan förvärvsinkomst avses t.ex. överskott av hobbyverksamhet och royalty från tillfälligt bedriven konstnärlig eller litterär verksamhet som inte grundas på anställ- ning eller uppdrag. Som arbetsinkomster räknas dessutom vissa uppdragsersättningar som inte faller in under anställningsinkomst och sådan ersättning för arbete som enligt huvudregeln i 2 kap. 3 § lagen om inkomstgrundad ålderspension skulle utgöra anställnings- inkomst, men som särskiljs därför att mottagaren ska betala socialavgifter i form av egenavgifter på ersättningen. Inkomster av sistnämnda slag är t.ex. ersättning till den som har F-skattsedel men där ersättningen inte utgör inkomst av aktiv näringsverksam- het hos mottagaren och ersättning för utfört arbete som betalas ut av en privatperson under förutsättning att bl.a. beloppet under ett år understiger 10 000 kr. Till denna typ av inkomster räknas också ersättning från en arbetsgivare i utlandet som saknar fast driftställe i Sverige när arbetsgivaren och arbetstagaren har kommit överens om att arbetsgivaravgifter inte ska betalas på ersättningen (social- avgiftsavtal). Marie Curie-stipendier omfattas av arbetsinkomstbe- greppet även i de fall dessa anses utgöra inkomst av annat förvärvs- arbete, vilket är fallet när de inte betalats ut av en fysisk person bosatt i Sverige eller av en svensk juridisk person.

Eftersom skattereduktionen är avsedd för inkomster som i princip hänför sig till arbete eller aktiv näringsverksamhet, omfattar arbetsinkomstbegreppet inte sjukpenning, föräldrapenning, dagpenning från arbetslöshetskassa, sjuk- och aktivitetsersättning samt flera andra offentliga ersättningar. I 65 kap. 9 a § inkomstskat- telagen hänvisas därför inte till de bestämmelser i 2 kap. lagen om inkomstgrundad ålderspension som behandlar dessa offentliga ersättningar. Gemensamt för denna typ av ersättningar är att de utgör underlag för statlig ålderspensionsavgift enligt lagen (1998:676) om statlig ålderspensionsavgift och att de enligt 2 kap. 17 § och 3 kap. 10 § socialavgiftslagen (2000:980) inte utgör underlag för socialavgifter.

Genom hänvisningen i 65 kap. 9 a § andra stycket inkomstskat- telagen till 2 kap. 14 § lagen om inkomstgrundad ålderspension undantas från arbetsinkomstbegreppet uttryckligen ersättningar

193

Vilka ska betala avgift?

SOU 2008:54

som betalats ut från en vinstandelsstiftelse i den mån ersättningen inte utgör underlag för socialavgifter. Bakgrunden till detta är att sådana ersättningar företer stora likheter med pension. Vidare undantas i 65 kap. 9 a § andra stycket inkomstskattelagen sådana inkomster som avses i 2 kap. 15 och 16 §§ lagen om inkomstgrun- dad ålderspension från arbetsinkomstbegreppet. Dessa inkomster avser bl.a. ersättningar från vissa s.k. avtalsförsäkringar, kapitalvins- ter och utdelningar som i vissa fall ska beskattas i inkomstslaget tjänst i stället för i inkomstslaget kapital samt s.k. förbjudna penninglån.

Vid beräkningen av skattereduktionen ska enligt 65 kap. 9 a § tredje stycket inkomstskattelagen arbetsinkomsterna utgöras av överskott i inkomstslaget tjänst och överskott i inkomstslaget näringsverksamhet minskat med sjukpenning eller annan ersättning som anges i 15 kap. 8 §. Arbetsinkomsterna ska också enligt fjärde stycket nämnda paragraf minskas med allmänna avdrag enligt 62 kap. och sjöinkomstavdrag enligt 64 kap. inkomstskattelagen samt avrundas nedåt till helt hundratal kronor.

Allmänna avdrag enligt 62 kap. inkomstskattelagen får göras för följande:

• underskott i näringsverksamhet avseende fysiska personer och dödsbon,

• debiterade egenavgifter som inte ska dras av i något av inkomst- slagen näringsverksamhet eller tjänst,

• obligatoriska utländska socialförsäkringsavgifter förutsatt att den avgiftsgrundande intäkten ska tas upp till beskattning i Sverige för beskattningsåret i fråga och den skattskyldige ska betala avgifterna enligt slutligt fastställd debitering eller liknan- de, och att avgifterna ska betalas enligt rådets förordning (EEG) 1408/71 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenförtagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen eller i överensstämmelse med den nordiska konventionen enligt lagen (2004:114) om nordisk konvention om social trygghet,

• periodiska understöd och andra periodiska utbetalningar under beskattningsåret, om de inte ska dras av i något av inkomstsla- gen, och utbetalningarna avser skadestånd, avser fastställt un- derhållsbidrag till make eller till tidigare make, görs till en tidi- gare anställd, görs på grund av föreskrift i testamente, eller görs

194

SOU 2008:54

Vilka ska betala avgift?

från juridiska personer och dödsbon utan att vara ersättning för avyttrade tillgångar, och

• beskattningsårets premier för pensionsförsäkringar och inbetalningar på pensionskonton i den utsträckning som anges i 59 kap. inkomstskattelagen.

Bestämmelser om allmänna avdrag för begränsat skattskyldiga finns i 62 kap. 9 § inkomstskattelagen.

I 65 kap. 9 b och 9 c § § inkomstskattelagen regleras skattere- duktionens storlek i förhållande till arbetsinkomstens storlek för dem som vid beskattningsårets ingång inte fyllt 65 år respektive för dem som vid beskattningsårets ingång fyllt 65 år.

I paragraferna anges det att de arbetsinkomster som ger rätt till skattereduktion är sådana som beskattas i Sverige. Nivåerna för de arbetsinkomster som ger rätt till skattereduktion höjs i förhållande till 2007 och det finns sammanlagt fyra nivåer.

För dem som vid beskattningsårets ingång inte fyllt 65 år beräk- nas skattereduktionen enligt 65 kap. 9 b § inkomstskattelagen på följande sätt.

På arbetsinkomster som inte överstiger 0,91 prisbasbelopp blir skattereduktionen skillnaden mellan arbetsinkomsterna och grund- avdraget, multiplicerad med skattesatsen för kommunal inkomst- skatt.

På arbetsinkomster som överstiger 0,91 men inte 2,72 pris- basbelopp blir skattereduktionen skillnaden mellan å ena sidan 0,91 prisbasbelopp och 20 procent av arbetsinkomsterna mellan 0,91 och 2,72 prisbasbelopp och å andra sidan grundavdraget, multiplicerad med skattesatsen för kommunal inkomstskatt.

För arbetsinkomster som överstiger 2,72 men inte 7,00 pris- basbelopp blir skattereduktionen skillnaden mellan å ena sidan summan av 1,272 prisbasbelopp och 3,30 procent av arbetsinkoms- terna mellan 2,72 och 7,00 prisbasbelopp och å andra sidan grund- avdraget, multiplicerad med skattesatsen för kommunal inkomst- skatt.

För arbetsinkomster som överstiger 7,00 prisbasbelopp blir skattereduktionen skillnaden mellan 1,413 prisbasbelopp och grundavdraget, multiplicerad med skattesatsen för kommunal inkomstskatt.

För dem som vid beskattningsårets ingång fyllt 65 år blir skatte- reduktionen högre än för dem som inte fyllt 65 år. Bestämmelserna

195

Vilka ska betala avgift?

SOU 2008:54

om beräkningen av skattereduktionen för denna ålderskategori finns i 65 kap. 9 c § inkomstskattelagen.

9.3 Avgiftsskyldighetens inträde

Mitt förslag: Avgiftsskyldigheten inträder för den som för ett beskattningsår haft arbetsinkomster om mer än 2,7 prisbas- belopp (110 700 kr för 2008) och kunnat bli berättigad till skattereduktion enligt bestämmelserna om jobbskatteavdrag. Det första år då detta inträffar är dock avgiftsfritt. Avgiftsskyl- digheten inträder emellertid alltid genast för den som fått arbetslöshetsersättning.

Med arbetsinkomster avses de inkomster som utgör underlag för beräkningen av det s.k. jobbskatteavdraget med undantag för utbildningsbidrag för doktorander.

Om det finns synnerliga skäl får uppbördsmyndigheten på ansökan av den som är avgiftsskyldig besluta att det ska bortses från arbetsinkomsterna under ett visst beskattningsår.

9.3.1 Inledning

En utgångspunkt för mina överväganden är att den kompletterande arbetslöshetsförsäkringen bör vara utformad så att situationen för den som inte är medlem i en arbetslöshetskassa så långt det är möjligt och rimligt liknar situationen för den som i samband med att han eller hon började förvärvsarbeta gick med i en arbetslös- hetskassa och som fortfarande är med i en arbetslöshetskassa. Detta är nämligen som tidigare konstaterats det av statsmakterna i första hand förordade förfaringssättet. Den som inträder som medlem i en arbetslöshetskassa blir skyldig att betala en medlems- avgift. Kriteriet för att börja betala avgifter är i den medlemsbase- rade arbetslöshetsförsäkringen alltså det frivilliga inträdet som medlem i en arbetslöshetskassa, vilket normalt i så fall förväntas ske i samband med att man etablerar sig på arbetsmarknaden.

196

SOU 2008:54

Vilka ska betala avgift?

9.3.2 Utgångspunkter

Det frivilliga inträdet i en arbetslöshetskassa – eller nuvarande villkor för att få inträde, bl.a. kravet på ungefär halvtidsarbete under (bara) en månad – kan naturligtvis inte utgöra kriteriet för att avgöra när de personer som inte är just medlem i en arbetslös- hetskassa ska börja betala avgift till den kompletterande arbetslös- hetsförsäkringen. Det krävs alltså en annan typ av kriterium. Jag har – i enlighet med tilläggsdirektiven som talar om att den som skulle kunna få inkomstrelaterad ersättning vid arbetslöshet bör med egna avgifter vara med och finansiera försäkringen – valt att som en utgångspunkt för mina överväganden om när en person bör vara skyldig att betala avgift till den kompletterande arbetslöshets- försäkringen anlägga en i någon mening försäkringsmässig syn. Den obligatoriska arbetslöshetsförsäkringen är en försäkring för uteblivna arbetsinkomster i händelse av arbetslöshet, och det är därför enligt min uppfattning rimligt att skyldigheten att betala avgifter inträder när en person för första gången kan antas ha uppnått en arbetsinkomst som är stor nog att försäkra, dvs. etablerat sig på arbetsmarknaden. Det gäller då att avgöra den nivå på arbetsinkomster som ska göra att skyldigheten att börja betala arbetslöshetsförsäkringsavgift inträder, dvs. den utlösande faktorn.

I dag har inte Skatteverket, eller någon annan myndighet, in- formation om hur arbetsinkomster för en viss person fördelar sig över ett kalenderår utan Skatteverket har bara uppgifter om det som betalats ut till personen under hela kalenderåret. Att för att ta ut arbetslöshetsförsäkringsavgift införa ett nytt offentligt övervak- ningssystem för inkomster som ger information om enskilda personers inkomster under kortare perioder framstår som klart orimligt. En utgångspunkt är därför att den nivå på arbetsinkoms- ter som ska göra att skyldigheten att börja betala arbetslöshetsför- säkringsavgift inträder bör hänföra sig till den årsinkomst som Skatteverket redan i dag får kännedom om i efterhand.

Den obligatoriska arbetslöshetsförsäkringen baserar sig i princip på tidigare förvärvsinkomster (25 § lagen [1997:238] om arbetslös- hetsförsäkring, ALF), dvs. inkomster av arbete. Det gäller då att från den årsinkomst som Skatteverket har kännedom om skilja inkomster av just arbete från andra inkomster. För just detta ändamål har man nyligen utformat en särskild definition av arbetsinkomster. Det gäller den definition som införts i samband med det s.k. jobbskatteavdraget för att utgöra underlag för det

197

Vilka ska betala avgift?

SOU 2008:54

avdraget och som finns i 65 kap. 9 a § inkomstskattelagen (1999:1229). Jag anser att den definitionen med vissa modifieringar är tillräckligt ändamålsenlig även när det gäller att avgöra när en person ska vara skyldig att börja betala arbetslöshetsförsäkringsav- gift. En utgångspunkt är därför att skyldigheten att börja betala arbetslöshetsförsäkringsavgift bör basera sig på de arbetsinkomster under inkomståret som utgör underlag för beräkningen av jobb- skatteavdraget. Vilka modifieringar som bör göras i förhållande till underlaget för beräkningen av jobbskatteavdraget berörs i avsnitt 9X .3.3.X

Som framgår i avsnitt 9X .2X har fysiska personer som varit obe- gränsat skattskyldiga under hela beskattningsåret rätt till jobbskat- teavdrag. För den som varit obegränsat skattskyldig endast under en del av beskattningsåret ges en begränsad skattereduktion beräknad som en tolftedel av full skattereduktion för varje kalen- dermånad eller del därav som personen varit obegränsat skattskyl- dig. I de fall en sådan skattskyldig har sin förvärvsinkomst uteslu- tande eller så gott som uteslutande från Sverige ska dock jobbskat- teavdraget beräknas som om den skattskyldige varit obegränsat skattskyldig under hela beskattningsåret. Även personer som är begränsat skattskyldiga enligt 3 kap. 18 § första stycket 1 eller 2 inkomstskattelagen har rätt till jobbskatteavdrag, om deras överskott av förvärvsinkomster i Sverige och i andra länder, uteslutande eller så gott som uteslutande, utgörs av överskott av förvärvsinkomster i Sverige. Däremot har andra begränsat skatt- skyldiga än de nu nämnda aldrig rätt till jobbskatteavdrag. Rätt till jobbskatteavdrag har alltså inte personer som är begränsat skatt- skyldiga enligt 3 kap. 18 § första stycket 1 eller 2 inkomstskattela- gen, men vars överskott av förvärvsinkomster i Sverige och i andra länder inte uteslutande eller så gott som uteslutande utgörs av överskott av förvärvsinkomster i Sverige, och inte heller personer som är begränsat skattskyldiga enligt andra lagrum än de angivna. Dessa grupper, som inte uppfyller förutsättningarna för att vara berättigade till jobbskatteavdrag, kan inte anses ha etablerat sig på den svenska arbetsmarknaden och bör därför inte vara skyldiga att betala arbetslöshetsförsäkringsavgift. En grundläggande förutsätt- ning för att en person ska bli skyldig att börja betala arbetslöshets- försäkringsavgift bör därför, utöver att arbetsinkomsterna uppgår till en viss lägsta nivå, vara att personen kan vara berättigad till jobbskatteavdrag.

198

SOU 2008:54

Vilka ska betala avgift?

I bestämmelserna om jobbskatteavdrag i 65 kap. 9 a och 9 d §§ inkomstskattelagen talas om rätt till skattereduktion för arbetsin- komster. Att en person har rätt till jobbskatteavdrag behöver dock inte med nödvändighet innebära att personen faktiskt tillgodoräk- nats sådant avdrag. Bestämmelsen i 11 kap. 9 § andra stycket skattebetalningslagen (1997:483), som innehåller en avräknings- ordning för skattereduktioner vid fastställandet av slutlig skatt, kan nämligen innebära att den skattskyldiges utrymme för skattereduk- tioner redan ”ätits upp” av andra skattereduktioner än jobbskatte- avdraget. Av bestämmelsen följer att skattereduktion för vissa miljöförbättrande installationer i småhus ska avräknas först, följt av skattereduktioner enligt 65 kap. 9–12 §§ inkomstskattelagen. Enligt 65 kap. 12 § andra stycket inkomstskattelagen ska skattereduktion för sjöinkomst och för allmän pensionsavgift göras före skattere- duktion för arbetsinkomst. Att flera andra skattereduktioner ska göras innan jobbskatteavdraget blir aktuellt kan således få till följd att en skattskyldig, som har arbetsinkomster överstigande 2,7 prisbasbelopp för ett beskattningsår, ändå inte tillgodoräknas något jobbskatteavdrag. För att skyldigheten att betala arbetslös- hetsförsäkringsavgift ska inträda bör det däremot sakna betydelse om personen faktiskt tillgodoräknats något jobbskatteavdrag eller inte. Det avgörande bör i stället vara att personen, utöver att ha haft vissa arbetsinkomster, tillhör någon av de kategorier som enligt 65 kap. 9 a och 9 d §§ inkomstskattelagen kan vara berättigad till jobbskatteavdrag.

Det ligger i sakens natur att bara fysiska personer bör kunna vara avgiftsskyldiga.

Det normala torde – av lätt insedda skäl – vara att det är en ung person som, efter avslutade studier, etablerar sig på arbetsmarkna- den. Övervägandena rörande vilken nivå på arbetsinkomster som bör göra att skyldigheten att börja betala arbetslöshetsförsäkrings- avgift inträder bör därför i första hand basera sig på vad som sålunda kan anses vara normalfallet (avse det största antalet personer).

9.3.3 Definitionen av arbetsinkomster

En utgångspunkt är som nämnts att den faktor som bör göra att skyldigheten att börja betala arbetslöshetsförsäkringsavgift inträder bör basera sig på de arbetsinkomster under inkomståret som utgör

199

Vilka ska betala avgift?

SOU 2008:54

underlag för beräkningen av jobbskatteavdraget enligt 65 kap. 9 a § inkomstskattelagen (1999:1229). Jag har alltså utgått från den definition av arbetsinkomster som finns i 65 kap. 9 a § andra stycket inkomstskattelagen från och med den 1 januari 2008. Jag har försökt kontrollera att de inkomster som omfattas av den definitionen (se avsnitt 9X .2)X också lämpligen kan omfattas av den definition av arbetsinkomster som bör användas – inte för att medge en förmån i form av skatteavdrag utan – för att avgöra när skyldigheten att börja betala arbetslöshetsförsäkringsavgift inträ- der. Jag har funnit att så är fallet i stort sett och att det är bara på några punkter det är befogat med en närmare motivering. Dessa punkter berörs nedan. Först ska dock ett par avdrag från arbetsin- komsterna som görs vid beräkningen av underlaget för jobbskatte- avdraget beröras.

Bara överskotten i inkomstslagen tjänst och näringsverksamhet beaktas

När jobbskatteavdraget beräknas anses arbetsinkomsterna utgöras bara av överskotten i inkomstslagen tjänst och näringsverksamhet (med avdrag för sjukpenning och liknandeTPF72FPT), dvs. av nettoinkoms- terna. Den bestämmelsen om beaktande bara av nettoinkomsten, som finns i 65 kap. 9 a § tredje stycket inkomstskattelagen är lämplig även vid beräkningen av arbetsinkomsterna för att avgöra avgiftsskyldighetens inträde.

De allmänna avdragen påverkar inte definitionen

Vid beräkningen av jobbskatteavdraget minskas arbetsinkomsterna även med allmänna avdrag enligt 62 kap. och sjöinkomstavdrag enligt 64 kap. inkomstskattelagen. Skälet till detta är att de allmänna avdragen och sjöinkomstavdraget inte svarar mot någon betald skatt att reducera inom ramen för jobbskatteavdraget.TPF73FPT

I avsnitt 9X .2X har beskrivits bl.a. vad de allmänna avdragen kan avse. Av den beskrivningen framgår det att avdragen avser sådant som inte rimligen bör kunna medföra att avgiftsskyldighet inte inträder, t.ex. betalning av premier för pensionsförsäkring eller

72 TP PT Se prop. 2007/08:22 s. 33.

73 TP PT Prop. 2006/07:1 s. 138 och prop. 2007/08:22 s. 26.

200

SOU 2008:54

Vilka ska betala avgift?

periodiskt understöd. Någon minskning av arbetsinkomsterna med de allmänna avdrag eller sjöinkomstavdrag som fått göras vid beskattningen bör därför inte göras vid beräkningen av arbetsin- komsterna för att avgöra avgiftsskyldighetens inträde.

Definitionen av arbetsinkomster som underlag för jobbskatteavdraget

När det sedan gäller själva definitionen av arbetsinkomster enligt 65 kap. 9 a § andra stycket inkomstskattelagen, kan följande sägas. I avsnitt 9X .2X har vad som ingår i definitionen beskrivits.

Med arbetsinkomster avses inkomster av anställning i form av lön eller annan ersättning i pengar eller annan skattepliktig förmån för arbete, dock inte pension, kostnadsersättningar till den del de överstiger de kostnader som dragits av, tillfällig förvärvsinkomst av verksamhet som inte bedrivits självständigt, forskarstipendium som Europeiska gemenskaperna ger ut (s.k. Marie Curie-stipendium), utbildningsbidrag för doktorander, dagpenning till totalförsvars- pliktiga och vissa bidrag från Sveriges författarfond och Konstnärs- nämnden.

Med arbetsinkomster avses även inkomster av annat förvärvsar- bete i form av inkomst av aktiv näringsverksamhet, tillfällig förvärvsinkomst av självständigt bedriven verksamhet såsom överskott av hobbyverksamhet och royalty från tillfälligt bedriven konstnärlig eller litterär verksamhet som inte grundas på anställ- ning eller uppdrag, vissa uppdragsersättningar som inte räknas som anställningsinkomster och ersättning för arbete som särskiljs från anställningsinkomster därför att mottagaren ska betala egenavgifter på ersättningen. Inkomster av sistnämnda slag är t.ex. ersättning till den som har F-skattsedel men där ersättningen inte utgör inkomst av aktiv näringsverksamhet hos mottagaren och ersättning för utfört arbete som betalas ut av en privatperson under förutsättning att bl.a. beloppet under ett år understiger 10 000 kr. Till denna typ av inkomster räknas också ersättning från en arbetsgivare i utlandet som saknar fast driftställe i Sverige när arbetsgivaren och arbetsta- garen har kommit överens om att arbetsgivaravgifter inte ska betalas på ersättningen (socialavgiftsavtal). Marie Curie-stipendier omfattas av arbetsinkomstbegreppet även i de fall dessa anses utgöra inkomst av annat förvärvsarbete.

201

Vilka ska betala avgift?

SOU 2008:54

Som arbetsinkomst avses även inkomst från självständig när- ingsverksamhet som bedrivs utomlands, om den skattskyldige i inte oväsentlig omfattning har arbetat i verksamheten.

Den angivna definitionen av arbetsinkomster framstår som i stort sett ändamålsenlig och omfattar sådant som helt klart kan grunda förmåner enligt arbetslöshetsförsäkringen. Det får ses som en klar fördel att i princip samma definition används som i fråga om jobbskatteavdraget, eftersom det betydligt förenklar administ- rationen och inte leder till ytterligare uppgifts- eller deklarations- skyldigheter. Det bör därför enligt min mening krävas ganska starka skäl för att göra justeringar i definitionen, särskilt sådana som leder till administrativt merarbete i inte ringa omfattning. Utgångspunkten bör dock naturligtvis vara att sådana inkomster som aldrig eller i de allra flesta fall inte kan grunda förmåner enligt arbetslöshetsförsäkringen inte heller tas med i definitionen av arbetsinkomster för att avgöra avgiftsskyldighetens inträde.

Som jag nämnt inledningsvis finns det några punkter där det är befogat med en närmare motivering. Det gäller ett par gränsfall (Marie Curie-stipendium respektive självständig näringsverksamhet som bedrivs utomlands) som berörs av avgöranden i rättspraxis, ett fall (utbildningsbidrag för doktorander) där en modifiering av definitionen bör göras och ett fall (tillfällig förvärvsinkomst av självständigt bedriven verksamhet) som varit föremål för särskilda överväganden vid utformningen av definitionen av arbetsinkomster som underlag för jobbskatteavdraget. Dessa fall berörs nedan. Som kommer att framgå är definitionen av arbetsinkomster inte i alla lägen helt optimal samtidigt som det skulle bli administrativt krångligt att förfina definitionen för att bättre anpassa den till vad som bör gälla för att avgöra avgiftsskyldighetens inträde. För att åstadkomma möjligheter till en bättre anpassning för dessa undantagsfall och samtidigt slippa införa ytterligare uppgifts- eller deklarationsskyldigheter för många föreslår jag att det införs ett slags säkerhetsventil i form av en möjlighet för uppbördsmyndig- heten att på ansökan av den som är avgiftsskyldig besluta att det ska bortses från arbetsinkomsterna under ett visst avgiftsår. Den möjligheten berörs avslutningsvis nedan.

202

SOU 2008:54

Vilka ska betala avgift?

Tillfällig förvärvsinkomst av självständigt bedriven verksamhet

När det gäller tillfällig förvärvsinkomst av självständigt bedriven verksamhet har följande överväganden redovisats i propositionen med förslag till den ändring från och med den 1 januari 2008 som innebär att sådana inkomster ska omfattas av begreppet arbetsin- komster:TPF74FPT

Tillfällig förvärvsinkomst av självständigt bedriven verksamhet omfat- tas inte av arbetsinkomstbegreppet i 65 kap. 9 a § inkomstskattelagen. Med sådan förvärvsinkomst avses fall där en egentlig uppdragsgivare saknas och då verksamhetens omfattning inte är tillräcklig för att ses som näringsverksamhet, t.ex. överskott av hobbyverksamhet och royalty från tillfälligt bedriven konstnärlig eller litterär verksamhet som inte grundas på anställning eller uppdrag.

I den legala definitionen av näringsverksamhet används begreppet förvärvsverksamhet (se 13 kap. 1 § inkomstskattelagen). Begreppet används för att avgränsa inkomstslaget näringsverksamhet från sådan verksamhet som inte bedrivs i förvärvssyfte. Med förvärvssyfte avses att verksamheten ska ge någon form av ekonomiskt utbyte, dvs. det ska finnas ett vinstsyfte. Utöver vinstsyfte ska kriterierna varaktighet och självständighet vara uppfyllda för att verksamheten ska utgöra näringsverksamhet.

Hobbyverksamhet uppfyller i regel kraven på varaktighet och själv- ständighet, men avsaknaden av direkt vinstsyfte på längre eller kortare sikt medför att verksamheten inte uppfyller kraven för aktiv närings- verksamhet utan överskott av sådan verksamhet ska behandlas som tjänsteinkomst. Om en verksamhet genererar större intäkter än kost- nader förutsätts dock som regel att ett vinstsyfte föreligger. Gränsen mellan aktiv näringsverksamhet och hobbyverksamhet är därmed i viss mån flytande. Vid nystartad verksamhet är bedömningen av om det är aktiv näringsverksamhet eller hobbyverksamhet som har påbörjats särskilt komplicerad. Frågan om en verksamhet bedrivs med vinstsyfte eller inte kommer då att avgöras utifrån en samlad bedömning i varje enskilt fall.

Både den som bedriver aktiv näringsverksamhet och den som har tillfällig förvärvsinkomst av självständigt bedriven verksamhet ska betala egenavgifter på inkomsterna.

I självdeklarationen särredovisas inte tillfällig förvärvsinkomst av självständigt bedriven verksamhet från andra tjänsteinkomster för vilka egenavgifter ska betalas och som omfattas av jobbskatteavdraget, t.ex. ersättning för arbete från en fysisk person som bl.a. under in-

74 TP PT Prop. 2007/08:22 s. 31 f.

203

Vilka ska betala avgift?

SOU 2008:54

komståret understiger 10 000 kronor. Detta innebär administrativa svårigheter för Skatteverket att t.ex. kunna skilja ut hobbyinkomster. Utan att ändra självdeklarationen och utöka uppgiftslämnandet kan således inte en uppdelning av inkomster för vilka egenavgifter betalas administreras maskinellt.

För att undvika gränsdragningsproblem och ökat uppgiftslämnande anser regeringen, i likhet med vad som framförts i promemorian, att även tillfällig förvärvsinkomst av självständigt bedriven verksamhet bör omfattas av arbetsinkomstbegreppet. Sådana förvärvsinkomster får också bedömas avse små inkomster som inte bör påverka jobbskatte- avdragets storlek i någon nämnvärd omfattning.

Det har alltså nyligen gjorts den bedömningen att de aktuella inkomsterna – som betecknats som små – bör hänföras till arbets- inkomster inte för att det egentligen är sakligt motiverat utan för att Skatteverket inte utan ökat uppgiftslämnande och gränsdrag- ningsproblem kan särskilja inkomsterna från andra inkomster som klart bör betraktas som arbetsinkomster. Jag anser att man även vid utformningen av definitionen av arbetsinkomster för att avgöra avgiftsskyldighetens inträde kan göra motsvarande bedömning. Härtill kommer att frågan om en bedömning av avgiftsskyldighe- tens inträde blir aktuell för ett väsentligt färre antal personer än frågan om vilket jobbskatteavdrag de ska ha och att de aktuella inkomsterna i fråga om avgiftsskyldighetens inträde bara skulle kunna ha betydelse om det är just dessa inkomster som skulle göra att avgiftsskyldigheten inträder. Dessa undantagsfall kan i stället lämpligen hanteras med hjälp av den föreslagna möjligheten för uppbördsmyndigheten att på ansökan av den som är avgiftsskyldig besluta att det ska bortses från arbetsinkomsterna under ett visst avgiftsår.

Marie Curie-stipendier

Forskarstipendium, s.k. Marie Curie-stipendium, som utges direkt eller indirekt av Europeiska gemenskaperna utgör skattepliktig inkomst i Sverige och utgör också underlag för beräkningen av jobbskatteavdraget. Enligt huvudregeln i svensk skattelagstiftning är stipendium inte skattepliktig inkomst, vilket innebär att stipen- dium inte heller är förmånsgrundande till socialförsäkringen eller utgör underlag för socialavgifter. Marie Curie-stipendier är undan- tagna från denna huvudregel.

204

SOU 2008:54

Vilka ska betala avgift?

Syftet med Marie Curie-stipendier är att underlätta för unga forskare att genomföra forskningsprojekt i ett annat gemenskaps- land. Systemet är utformat så att stipendiaterna ska ha samma levnadsvillkor som inhemska forskare på samma nivå. Beroende på den nationella lagstiftningen i värdlandet och forskarens nivå kan gemenskapsstipendiaten placeras in i en av kategorierna studenter, arbetstagare eller egenföretagare. Marie Curie-stipendiet betalas ut till en värdutbildningsanstalt enligt ett forskarutbildningskontrakt.

Fråga uppkommer om Marie Curie-stipendier kan grunda rätt till förmåner enligt arbetslöshetsförsäkringen.

Regeringsrätten har i två domar den 10 januari 2008 i mål nr 3951-04 (RÅ 2007 ref. 83) och i mål nr 2905-05 prövat frågan om forskare i sin egenskap av Marie Curie-stipendiater i Sverige omfattas av den arbetsbaserade socialförsäkringen och därmed har rätt till föräldrapenning som motsvarar deras sjukpenning. Reger- ingsrätten har i de båda domarna sammanfattningsvis anfört bl.a. följande.

Med arbete i Sverige avses enligt 2 kap. 7 § socialförsäkringslagen (1999:799), SofL, vid tillämpningen av lagen förvärvsarbete i verksam- het här i landet. Enligt 4 kap. 6 § lagen (1962:381) om allmän försäk- ring utges föräldrapenning med ett belopp som motsvarar förälderns sjukpenning eller med ett lägre belopp. Under den tid som är aktuell i respektive mål benämndes föräldrapenning på den lägre nivån föräld- rapenning på garantinivå. För att någon skulle ha rätt till föräldrapen- ning över garantinivå krävdes enligt 3 kap. 4 § SofL att han eller hon arbetade i Sverige. Marie Curie-stipendier är forskarstipendier som utgår som ett led i EU:s stöd till forskning och utveckling. De ingår bland åtgärderna i de olika ramprogrammen för unionens verksamhet inom området forskning m.m. Det s.k. individuella Marie Curie- stipendium som stipendiaterna uppbar omfattades av det femte ram- programmet, som gällde för tiden 1998–2002, och av rådets beslut 1999/173/EG av den 25 januari 1999. Av bilaga III till beslutet framgår att kommissionen betalar ut stipendiet till värdinstitutionen, i dessa fall Lunds universitet. Där anges också att värdinstitutionen ska sörja för att stipendiaten omfattas av landets sociala trygghetssystem eller får ett jämförbart skydd. Förhållandet mellan stipendiaterna och Lunds universitet reglerades i ett avtal från november 2000 respektive den 10 maj 2001. Stipendiebeloppen var 28 300 kr i månaden respekti- ve 34 270 kr i månaden.

Avgörande för bedömningen av om stipendiaterna utförde förvärvsar- bete är vilka villkor som faktiskt gällde för deras verksamhet. Av handlingarna framgår att de uppbar ersättning av samma storlek och var verksamma på samma villkor som andra forskare på motsvarande nivå samt att de hade samma skyldigheter gentemot universitetet som

205

Vilka ska betala avgift?

SOU 2008:54

andra forskare. Detta innebär att de måste anses ha utfört förvärvsar- bete i den mening som avses i 2 kap. 7 § SofL och att de därmed har rätt till föräldrapenning från den arbetsbaserade socialförsäkringen.

Mot bakgrund av den redovisade bedömningen i domarna från Regeringsrätten får det antas att inkomster från Marie Curie- stipendier och arbete på grund av sådana stipendier kan grunda rätt till förmåner enligt arbetslöshetsförsäkringen. Sådana inkomster bör därför ingå i definitionen av arbetsinkomster för att avgöra avgiftsskyldighetens inträde.

Självständig näringsverksamhet som bedrivs utomlands

Enligt definitionen av arbetsinkomster i 65 kap. 9 a § andra stycket inkomstskattelagen avses numera med arbetsinkomster även inkomst från självständig näringsverksamhet som bedrivs utom- lands, om den skattskyldige i inte oväsentlig omfattning har arbetat i verksamheten. Som arbetsinkomst avses inkomst av en sådan näringsverksamhet som enligt 2 kap. 23 § inkomstskattelagen utgör aktiv näringsverksamhet. Med aktiv näringsverksamhet avses dock inte t.ex. motsvarande näringsverksamhet som bedrivs utomlands. Självständig näringsverksamhet som bedrivs utomlands anses i stället enligt det angivna lagrummet alltid som passiv näringsverk- samhet. Sådan näringsverksamhet som aktivt bedrivs utomlands har tagits in i definitionen av arbetsinkomster för beräkningen av jobbskatteavdraget, eftersom det ansetts att det skulle kunna komma i konflikt med reglerna i EG-fördraget om fri etablerings- rätt att inte göra det.TPF75FPT

Regeringsrätten har i RÅ 2004 ref. 53 tagit upp frågan om in- komst av verksamhet som företagare i en stat som är ansluten till EES ska beaktas vid beräkningen av dagpenningen i arbetslöshets- försäkringen, om företagaren har fortsatt att omfattas av svensk lagstiftning under denna verksamhet till följd av en bestämmelse i rådets förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familje- medlemmar flyttar inom gemenskapen (se avsnitt 4X .2)X . Av Reger- ingsrättens avgörande framgår det bl.a. följande. Den klagande var medlem i Småföretagarnas arbetslöshetskassa. Han var anställd vid och ägde samtliga aktier i ett aktiebolag. Under åren 1993 och 1994

75 TP PT Prop. 2007/08:22 s. 32.

206

SOU 2008:54

Vilka ska betala avgift?

utförde han arbete åt bolaget i Norge under två perioder om vardera cirka fyra månader och en period om tio månader. Hans inkomster under denna tid beskattades i Norge. Från den 15 september 1994 och fram till den 10 mars 1995, då verksamheten i bolaget avvecklades, arbetade han i Sverige. Han ansökte om arbetslöshetsersättning och sålde aktierna i bolaget. Arbetslöshets- kassan fann att han uppfyllde det arbetsvillkor som krävdes och gav honom ersättning enligt ALF. Ersättningen beräknades enligt reglerna för företagare, och endast de i Sverige taxerade inkomster- na utgjorde underlag för beräkningen. Fråga i målet var om arbetslöshetsersättningen skulle beräknas med hänsyn även till den inkomst som förvärvats i Norge. Regeringsrätten fann att den klagande var att betrakta som företagare i den mening som avses i lagstiftningen om arbetslöshetsförsäkringen och att det av lagvals- reglerna i rådets förordning (EEG) nr 1408/71 framgick att han skulle omfattas av svensk lagstiftning även vid sitt arbete i Norge 1994 samt att de inkomster som förvärvats genom arbetet i Norge skulle likställas med inkomster från Sverige.

Av det redovisade rättsfallet kan slutsatsen dras att även in- komster från självständig näringsverksamhet som bedrivs utom- lands, om den skattskyldige i inte oväsentlig omfattning har arbetat i verksamheten, kan grunda rätt till förmåner enligt den svenska arbetslöshetsförsäkringen. Sådana inkomster bör därför ingå i definitionen av arbetsinkomster för att avgöra avgiftsskyldighetens inträde. I enlighet med den bedömning som nyligen gjorts i fråga om jobbskatteavdraget bör inkomst av all sådan verksamhet ingå oavsett i vilket annat land den bedrivits.

Utbildningsbidrag för doktorander

Utbildningsbidrag för doktorander utgör underlag för beräkningen av jobbskatteavdraget.

Utbildningsbidrag får enligt förordningen (1995:938) om ut- bildningsbidrag för doktorander lämnas till den som antas eller redan har antagits till en utbildning på forskarnivå vid ett statligt universitet eller en statlig högskola eller vid Handelshögskolan i Stockholm. Utbildningsbidrag får inte tas emot för den tid när doktoranden är anställd som doktorand.

Utbildningsbidrag för doktorander lämnas alltså för utbildning på forskarnivå. Enligt 10 § första stycket 1 ALF lämnas inte

207

Vilka ska betala avgift?

SOU 2008:54

ersättning enligt arbetslöshetsförsäkringen till personer som deltar i utbildning. Tid med utbildningsbidrag för doktorander kan inte heller användas för att uppfylla arbetsvillkoret i arbetslöshetsför- säkringen, och utbildningsbidraget för doktorander räknas inte med vid bestämmandet av dagpenningen i arbetslöshetsförsäkring- en.

Eftersom utbildningsbidrag för doktorander således inte grun- dar några förmåner inom arbetslöshetsförsäkringen, bör det inte heller ingå i definitionen av arbetsinkomster för att avgöra avgifts- skyldighetens inträde. Enligt vad jag inhämtat från Skatteverket har verket information om vilka inkomster som utgörs av utbildnings- bidrag för doktorander. Det bör alltså gå att särskilja dessa inkoms- ter utan alltför stort administrativt besvär eller utökad uppgifts- skyldighet. Jag föreslår därför att utbildningsbidrag för doktoran- der ska exkluderas från definitionen av arbetsinkomster för att avgöra avgiftsskyldighetens inträde.

Beslut om bortseende från arbetsinkomsterna under ett visst beskattningsår

Sådana inkomster som inte kan grunda förmåner enligt arbetslös- hetsförsäkringen bör inte heller föranleda att avgiftsskyldigheten inträder eller kvarstår. Som framgått omfattar den använda definitionen av arbetsinkomster vissa inkomster av sådan natur, t.ex. överskott av hobbyverksamhet. Det kan även finnas andra fall där inkomster som omfattas av definitionen av arbetsinkomster (och inte kan särskiljas med hjälp av information som Skatteverket har) inte kan grunda förmåner enligt arbetslöshetsförsäkringen. Det gäller t.ex. inkomster av förvärvsarbete som arbetsgivaren finansierat med särskilt anställningsstöd enligt förordningen (1997:1275) om anställningsstöd. Särskilt anställningsstöd för viss del av lönekostnaderna lämnas under vissa förutsättningar till arbetsgivare som anställer personer som har deltagit i jobb- och utvecklingsgarantin eller arbetslösa personer som nyligen har beviljats uppehållstillstånd i Sverige. Förvärvsarbete som arbetsgi- varen finansierat med särskilt anställningsstöd kan inte ligga till grund för prövning av om arbetsvillkoret är uppfyllt, och tid med sådant förvärvsarbete är överhoppningsbar och räknas inte in i ramtiden (14 och 17 §§ ALF). Det förvärvsarbetet kan inte heller ligga till grund för beräkning av inkomstrelaterad dagpenning, 28–

208

SOU 2008:54

Vilka ska betala avgift?

29 §§ ALF och 5 kap. 2 § IAFFS 2006:3 med ändring enligt 2006:6. Det torde också kunna förekomma fall där inkomster i skatterätts- ligt hänseende hänförs till inkomst av tjänst och ingår i definitio- nen av arbetsinkomster, men där det arbete som gett inkomsterna vid tillämpning av ALF inte betraktas som förvärvsarbete och därför inte kan grunda förmåner enligt arbetslöshetsförsäkringen.

För att undvika att avgiftsskyldighet inträder eller kvarstår enbart på grund av inkomster av sådan natur som nu nämnts bör uppbördsmyndigheten på ansökan av den som är avgiftsskyldig kunna besluta att det ska bortses från arbetsinkomsterna under ett visst beskattningsår. En förutsättning för ett sådant beslut bör vara att det finns synnerliga skäl, t.ex. att sökanden visar att det är enbart inkomster av sådan natur som medfört att avgiftsskyldighet inträtt eller kvarstått. En ansökan om ett sådant beslut bör göras skriftligt. Uppbördsmyndighetens beslut bör kunna överklagas till länsrätten. Det kan inte anses nödvändigt med någon tidsbegräns- ning av möjligheten att göra en ansökan. En annan sak är att det efter mycket lång tid sällan finns synnerliga skäl längre eller nödvändigt underlag i behåll som styrker ansökan.

Vid tveksamhet om eller i vilken utsträckning det som omfattas av den använda definitionen av arbetsinkomster kan grunda förmåner enligt arbetslöshetsförsäkringen bör uppbördsmyndighe- ten hämta in ett yttrande i saken från Inspektionen för arbetslös- hetsförsäkringen.

9.3.4 Nivån på arbetsinkomsterna

Arbetsinkomsterna bör lägst ligga på en sådan nivå att det kan antas att arbetsvillkoret i den obligatoriska arbetslöshetsförsäk- ringen (med krav på förvärvsarbete under sex månader) normalt är uppfyllt och att inkomsten vid arbetslöshet ger en dagpenning som överstiger dagens grundbelopp. Den kompletterande (inkomstrela- terade) arbetslöshetsförsäkringen ger nämligen ett i förhållande till dagens arbetslöshetsförsäkring (med ett grundbelopp som även den kan få som inte genom medlemsavgifter bidragit till försäkringen) utökat skydd bara för förlorade arbetsinkomster som medför en dagpenning över grundbeloppet.TPF76FPT Åtminstone den som uppnått en sådan inkomstnivå att han eller hon vid arbetslöshet kan antas

76 TP PT Jag bortser här från det mindre avdrag för förvaltningskostnader som i dag görs från grundbeloppet enligt 87 a § LAK.

209

Vilka ska betala avgift?

SOU 2008:54

normalt få nytta av den nya kompletterande arbetslöshetsförsäk- ringen bör alltså vara skyldig att börja betala avgift. Det av stats- makterna i första hand förordade beteendet får också antas vara att bara den som etablerat sig på arbetsmarknaden och kan förväntas få inkomster som vid arbetslöshet ger rätt till inkomstrelaterad ersättning över grundbeloppet ska inträda i arbetslöshetskassa.

Enligt den lönestrukturstatistik som Statistiska centralbyrån publicerar var en genomsnittlig grundlön för heltid för en arbetan- de person i åldern 18–24 år 17 000 kr per månad 2006. Uppräknat till 2007 års lönenivå blir den månadslönen 17 500 kr.TPF77FPT Det får antas vara en normal lön för heltid för personer som är i de åldrar då normalt etablering sker på arbetsmarknaden.

För rätt till ersättning från arbetslöshetsförsäkringen vid arbets- löshet krävs det att man förvärvsarbetat minst ungefär halvtid och att förvärvsarbete utförts i minst ungefär sex månader. Den som arbetar halvtid med en månadslön för heltid om 17 500 kr tjänar under tolv månader (17 500 / 2 x 12 =) 105 000 kr. Den som utfört heltidarbete under sex månader kommer med samma lön också att tjäna 105 000 kr. Den som förvärvsarbetat under ramtiden på tolv månader på något av de nu beskrivna sätten kan antas ha rätt till ersättning från arbetslöshetsförsäkringen vid arbetslöshet med en dagpenning som överstiger det för personen gällande grundbelop- pet.

En inkomst om drygt 105 000 kr under en ramtid på tolv måna- der ger vidare alltid den som uppfyller arbetsvillkoret en dagpen- ning vid arbetslöshet som överstiger det för personen gällande grundbeloppet.TPF78FPT

Den nivån på arbetsinkomster – drygt 100 000 kr per månad – innebär också att en person normalt kan försörja sig själv (utan barn eller andra sammanboende) utan försörjningsstöd från social- nämnd.TPF79FPT

77 TP PT Uppräkningen motsvarar 3 procent. Den faktiska löneutvecklingen varierar mellan olika delar av arbetsmarknaden. Enligt statistik från Medlingsinstitutet bör 3 procent vara ett rimligt antagande.

78 TP PT För rätt till inkomstrelaterad ersättning i nivå med helt grundbelopp om 320 kr per ersättningsdag (vilket kräver heltidsarbete under hela ramtiden) krävs det vid en ersättnings- nivå på 80 procent en dagsförtjänst om 400 kr (400 x 0,8 = 320) eller (400 x 22 arbetsdagar i genomsnitt =) 8 800 kr per månad, vilket innebär en inkomst om (12 x 8 800 =) 105 600 kr under ramtiden på tolv månader. Med en inkomst på denna nivå kommer således den inkomstrelaterade ersättningen för en person att vara (vid heltidsarbete hela ramriden) lika hög som eller (vid arbete mindre än heltid) högre än grundbeloppet.

79 TP PT Se 4 kap. 1 och 3 §§ socialtjänstlagen (2001:453) och 2 kap. 1 § socialtjänstförordningen (2001:397). Se också Översyn av riksnormen, Socialstyrelsen 2007.

210

SOU 2008:54

Vilka ska betala avgift?

Det är vidare enligt min mening rimligt att den som bedriver heltidsstudier med fullt stöd från samhället normalt inte ska behöva börja betala avgift på grund av sina inkomster. Det är inte onormalt att en person först studerar heltid på universitet eller motsvarande och sedan, efter avslutade studier, etablerar sig på arbetsmarknaden mera definitivt. Det är inte heller onormalt – och ofta en förutsätt- ning för att kunna finansiera heltidsstudierna – att heltidsstuderan- de förvärvsarbetar under studieledig tid.

För att ha rätt till fullt studiemedel vid studier på heltid om 20 veckor under ett kalenderhalvår får den studerandes inkomst under ett kalenderhalvår inte vara högre än 1,25 prisbasbelopp, dvs. 2,5 prisbasbelopp per kalenderår eller, för 2008, 102 500 kr.TPF80FPT Beloppet är alltså lägre än det belopp om 105 000 kr som tidigare nämnts.

Det som nu sagts talar enligt min mening för att en person som under ett kalenderår har uppnått en arbetsinkomst om mer än 2,7 prisbasbelopp eller, för 2008, 110 700 kr ska börja betala arbetslöshetsförsäkringsavgift. Jag föreslår därför en sådan bestämmelse, som alltså innebär att nivån på arbetsinkomsterna knyts till prisutvecklingen genom kopplingen till prisbasbeloppet.

9.3.5 Det första året är avgiftsfritt

Som framgår av avsnitt 10X X bör arbetslöshetsförsäkringsavgiften utgöras av ett krontalsbelopp som betalas för ett kalenderår (avgiftsåret) med avdrag i vissa fall. Det normala vid avgiftsskyl- dighetens inträde torde vara att den aktuella personen har börjat förvärvsarbeta någon gång under året, t.ex. efter vårterminens slut. Om avgiftsskyldighet skulle inträda redan för det första år då man når upp till den nivå på arbetsinkomster som gör att skyldigheten att börja betala arbetslöshetsförsäkringsavgift inträder, skulle man alltså ofta behöva betala en avgift (för helår) som i realiteten till stor del avser tiden innan man egentligen trädde in på arbetsmark- naden (t.ex. den vårtermin då man fortfarande studerade på heltid). Jag föreslår bl.a. därför att avgiftsskyldigheten ska inträda från – och inte från och med – det kalenderår då man når upp till den nivå på arbetsinkomster som gör att skyldigheten att börja betala arbetslöshetsförsäkringsavgift inträder. Det man kan kalla för inträdesåret blir därmed avgiftsfritt, medan avgiftsskyldighet finns

80 TP PT Se närmare 3 kap. 16–22 §§ studiestödslagen (1999:1395).

211

Vilka ska betala avgift?

SOU 2008:54

för följande år (efter etableringen på arbetsmarknaden) i princip oberoende av arbetsinkomsterna under dessa år; se dock avsnitt 9X .4.3X och 9X .5X rörande avgiftsskyldighetens upphörande när man under lång tid inte haft arbetsinkomster över viss nivå respektive undantag från avgiftsskyldighet för ett visst avgiftsår vid låga inkomster.

Förslaget om att inträdesåret ska vara avgiftsfritt innebär också att den som etablerar sig på arbetsmarknaden även hinner inträda som medlem i en arbetslöshetskassa under det året och därmed slipper arbetslöshetsförsäkringsavgift för följande år så länge han eller hon är medlem och skyldig att i stället betala medlemsavgifter.

9.3.6 Avgiftsskyldighet vid arbetslöshetsersättning

Den som börjar förvärvsarbeta tidigt under inträdesåret kan under det året hinna upparbeta ett arbetsvillkor och bli arbetslös samt få arbetslöshetsersättning enligt ALF för någon del av det året. Det kan också tänkas andra undantagsfall där någon kan vara berättigad till arbetslöshetsersättning enligt ALF utan att ha nått upp till den nivå på arbetsinkomster som gör att skyldigheten att börja betala arbetslöshetsförsäkringsavgift inträder.

Jag anser att det är rimligt att avgiftsskyldighet genast inträder för den som faktiskt har fått en förmån från arbetslöshetsförsäk- ringen och därmed, genom uppfyllandet av arbetsvillkoret, visat att han eller hon har etablerat sig på arbetsmarknaden. Jag föreslår därför att avgiftsskyldighet genast inträder för det avgiftsåret för den som för någon del av avgiftsåret fått arbetslöshetsersättning enligt ALF. För den personen blir det alltså inte fråga om något avgiftsfritt inträdesår. Skulle personen även avlida under avgiftsåret bör dock inte avgiftsskyldighet inträda.

Av vad som anförs i avsnitt 10X .2X framgår det att den som är avgiftsskyldig enbart på grund av att han eller hon fått arbetslös- hetsersättning under avgiftsåret bara betalar halv arbetslöshetsför- säkringsavgift, motsvarande de sex månader under vilka personen måste ha förvärvsarbetat för att uppfylla arbetsvillkoret.

212

SOU 2008:54

Vilka ska betala avgift?

9.3.7 Återinträde av avgiftsskyldighet

Av vad som sägs i avsnitt 9X .4X följer att avgiftsskyldigheten upphör från och med det år en person fyller 66 år eller när en person annars mera varaktigt kan anses ha lämnat arbetsmarknaden. Om en person varit avgiftsskyldig, men avgiftsskyldigheten har upphört av annan anledning än att personen fyllt 66 år, bör avgiftsskyldigheten för den personen återinträda när han eller hon på nytt uppfyller kriterierna för att vara avgiftsskyldig. Även i det fallet bör (åter)inträdesåret vara avgiftsfritt.

9.4 Avgiftsskyldighetens upphörande

Mitt förslag: Avgiftsskyldigheten upphör från och med det år den avgiftsskyldige fyller 66 år eller inte under de fem närmast föregående åren uppfyllt kriterierna för avgiftsskyldighetens inträde, dvs. inte kunnat bli berättigad till skattereduktion enligt bestämmelserna om jobbskatteavdrag eller inte haft arbetsin- komster över viss nivå samt inte heller fått arbetslöshetsersätt- ning.

9.4.1 Inledning

Som tidigare nämnts är en utgångspunkt för mina överväganden att den kompletterande arbetslöshetsförsäkringen bör vara utformad så att situationen för den som inte är medlem i en arbetslöshetskas- sa så långt det är möjligt och rimligt liknar situationen för den som i samband med att han eller hon började förvärvsarbeta gick med i en arbetslöshetskassa och som fortfarande är med i en arbetslös- hetskassa, eftersom detta är det av statsmakterna i första hand förordade förfaringssättet. Den som är medlem i en arbetslöshets- kassa är skyldig att betala en medlemsavgift så länge han eller hon är medlem, dvs. medlemsavgift betalas även för tid då medlemmen inte kan drabbas av arbetslöshet, t.ex. på grund av sjukdom, eller annars inte uppfyller de villkor som gäller för att få inkomstrelate- rad ersättning från försäkringen vid arbetslöshet. Man kan vara medlem i en arbetslöshetskassa bara till 65 års ålder (36 § lagen [1997:239] om arbetslöshetskassor, LAK), och man kan få arbets- löshetsersättning bara till månadsskiftet före den månad då man

213

Vilka ska betala avgift?

SOU 2008:54

fyller 65 år (22 § sista stycket ALF). Bestämmelserna om s.k. överhoppningsbar tid innebär vidare att den som kvarstår som medlem – och därmed är skyldig att betala sin medlemsavgift – även när han eller hon av olika anledningar inte förvärvsarbetar har rätt att basera sin inkomstrelaterade ersättning vid arbetslöshet på de förhållanden som rådde då han eller hon senast förvärvsarbetade.

Redan det nu sagda innebär enligt min mening att avgiftsskyl- digheten i den kompletterande arbetslöshetsförsäkringen inte bör upphöra bara därför att en person under ett avgiftsår inte haft några arbetsinkomster.

Har en person väl etablerat sig på arbetsmarknaden så att av- giftsskyldighet inträtt, bör det enligt min mening krävas ganska mycket för att den avgiftsskyldigheten ska upphöra helt så att det på nytt ska krävas att kriterierna för avgiftsskyldighet uppfylls. Jag anser att avgiftsskyldigheten för en person bör upphöra helt först när personen kan anses ha mera varaktigt lämnat arbetsmarknaden, vilket kan bedömas först efter en viss tid. Det finns däremot skäl att vara något mindre restriktiv när det gäller att göra (tillfälliga) undantag från avgiftsskyldigheten för ett visst avgiftsår. Frågan om sådana undantag behandlas i avsnitt 9X .5.X Där berörs även möjlighe- ten att efter ansökan av den avgiftsskyldige och en granskning av omständigheterna i det enskilda fallet besluta om undantag för ett visst avgiftsår i de fall det finns synnerliga skäl (avsnitt 9X .5.6)X .

Avgiftsskyldigheten bör enligt min mening också upphöra om det annars står klart att personen inte längre kan uppfylla de uppställda förutsättningarna för att vid arbetslöshet få inkomstrela- terad arbetslöshetsersättning, vilket är fallet (bara) beträffande den som fyllt 66 år eller avlidit dessförinnan. Frågan om undantag från avgiftsskyldighet för den som avlidit under ett avgiftsår behandlas i avsnitt 9X .5.X

9.4.2 Den som fyllt 66 år

Medlemskapet i en arbetslöshetskassa upphör utan uppsägning den dag medlemmen fyller 65 år (36 § LAK), och rätten till dagpenning från arbetslöshetsförsäkringen upphör vid månadsskiftet före den månad då den arbetslöse fyller 65 år (22 § sista stycket ALF). Därför bör avgiftsskyldigheten helt upphöra det år den avgiftsskyl- dige fyller 66 år. Jag föreslår alltså bestämmelser som innebär att

214

SOU 2008:54

Vilka ska betala avgift?

den som fyllt 66 år under avgiftsåret eller tidigare inte ska vara avgiftsskyldig.

I avsnitt 10X .3.4X berörs frågan om avdrag från arbetslöshetsför- säkringsavgiften från och med den kalendermånad den avgiftsskyl- dige fyller 65 år.

9.4.3 Den som inte under de fem närmast föregående åren uppfyllt kriterierna för avgiftsskyldighetens inträde

Det kan av naturliga skäl först efter en viss tid bedömas om någon, som en gång etablerat sig på arbetsmarknaden, mera varaktigt kan anses ha lämnat arbetsmarknaden,. Jag anser att den som under ett visst antal år i följd inte uppfyllt de uppställda kriterierna för avgiftsskyldighetens inträde, dvs. inte haft arbetsinkomster över viss nivå (alternativt inte kunnat bli berättigad till skattereduktion enligt bestämmelserna om jobbskatteavdrag, se avsnitt 9X .3.2)X och inte heller fått arbetslöshetsersättning, får anses ha mera varaktigt lämnat arbetsmarknaden.

De bestämmelser om s.k. överhoppningsbar tid som finns i arbetslöshetsförsäkringen (se avsnitt X3.2.4)X innebär att en person får vid arbetslöshet basera sin rätt enligt försäkringen (avseende arbetsvillkoret och dagpenningens storlek) på förhållandena då han eller hon förvärvsarbetade trots att han eller hon av olika angivna anledningar (avseende allt ifrån fängelsevistelse till vård av barn) inte förvärvsarbetat under lång tid bara medlemsavgifter betalats under den tiden. Den s.k. överhoppningsbara tiden har nyligen begränsats från sju till fem år utom i ett undantagsfall, eftersom det ansetts viktigt att anknytningen till arbetsmarknaden inte ligger alltför långt tillbaka i tiden.TPF81FPT När begränsningen till sju år infördes ansågs det att i den tiden borde kunna rymmas bl.a. en gymnasieut- bildning med åtföljande högskoleutbildning, en längre högskoleut- bildning eller en längre tids rehabilitering efter sjukdom.TPF82FPT

Bestämmelser om s.k. överhoppningsbar tid innebär således att den som inte förvärvsarbetat under fem år ändå vid arbetslöshet kan få inkomstrelaterad ersättning baserad på det förvärvsarbete han eller hon dessförinnan hade. Jag anser därför att tidsgränsen för avgiftsskyldighetens upphörande inte gärna kan bestämmas till kortare tid än fem år. Å andra sidan finns det enligt min mening

81 TP PT Prop. 2006/07:15 s. 21.

82 TP PT Prop. 1999/2000:139 s. 65 f.

215

Vilka ska betala avgift?

SOU 2008:54

inte heller anledning att bestämma en längre tid utan den som inte haft arbetsinkomster upp till en sådan nivå att avgiftsskyldighet skulle ha inträtt under så lång tid som fem år får anses ha mera varaktigt lämnat arbetsmarknaden. Jag föreslår därför att avgifts- skyldigheten ska upphöra för den som inte under de fem närmast föregående åren uppfyllt kriterierna för avgiftsskyldighetens inträde, dvs. haft arbetsinkomster över viss nivå eller haft rätt till arbetslöshetsersättning.

9.5 Undantag från avgiftsskyldigheten för ett avgiftsår

Mitt förslag: Undantag från skyldigheten att betala arbetslös- hetsförsäkringsavgift för ett avgiftsår ska gälla för den som

1. för hela avgiftsåret fått mer än halv sjukersättning eller hel eller tre fjärdedels aktivitetsersättning eller vid avgiftsårets utgång haft mer än halv sjukersättning eller hel eller tre fjärde- dels aktivitetsersättning som betalats enligt beslut som gäller tills vidare eller den längsta tid som är möjlig,

2. under avgiftsåret fått pension som avses i 10 kap. 5 § in- komstskattelagen (1999:1229) och som uppgått till minst 260 gånger den högsta dagpenningen (för närvarande 176 800 kr),

3. under avgiftsåret inte haft sådana intäkter att summan av överskotten i inkomstslagen tjänst och näringsverksamhet överstigit 1,5 prisbasbelopp (61 500 kr för 2008), eller

4. avlidit under avgiftsåret.

Den som för någon del av avgiftsåret fått arbetslöshetser- sättning är dock ändå skyldig att betala arbetslöshetsförsäk- ringsavgift. Vad som nu sagts gäller emellertid inte den som avlidit under avgiftsåret.

Om det finns synnerliga skäl, får uppbördsmyndigheten på ansökan av den som är avgiftsskyldig besluta att det inte finns skyldighet att betala arbetslöshetsförsäkringsavgift för ett visst avgiftsår.

216

SOU 2008:54

Vilka ska betala avgift?

9.5.1 Inledning

För en person som omfattas av avgiftsskyldighet enligt de i avsnitt 9X .3X och 9X .4X angivna förutsättningarna kan det för ett avgiftsår finnas omständigheter som gör att det, trots att avgiftsskyldigheten formellt sett inte upphört, ändå framstår som mindre lämpligt att personen ska betala arbetslöshetsförsäkringsavgift för just det avgiftsåret. Det gäller t.ex. när det kan antas att en avgiftsskyldig ett visst avgiftsår faktiskt inte har förmåga att betala arbetslöshets- försäkringsavgift. I vissa situationer bör det därför finnas en möjlighet att slippa betala arbetslöshetsförsäkringsavgift för ett avgiftsår. För att avgöra om en person är avgiftsskyldig eller inte för ett visst avgiftsår tänker jag mig således att avgiftsskyldigheten först prövas mot de i avsnitt 9X .3X och X9.4X angivna förutsättningarna och att det, om det då konstateras att personen omfattas av avgiftsskyldighet, därefter görs en prövning mot de undantag som behandlas nedan. Är något av undantagen uppfyllt, är personen inte skyldig att betala arbetslöshetsförsäkringsavgift för det aktuella avgiftsåret under förutsättning att han eller hon inte heller fått arbetslöshetsersättning för någon del av avgiftsåret. Undantaget från avgiftsskyldighet kommer alltid att avse enbart ett enskilt avgiftsår.

Som angetts i avsnitt 5X X är en utgångspunkt för mina övervägan- den, härledd från utredningsdirektiven, att den kompletterande arbetslöshetsförsäkringen bör utformas så att den inte kan antas föranleda medlemmarna i arbetslöshetskassorna att avsluta medlemskapet och gå över från den medlemsbaserade till den kompletterande arbetslöshetsförsäkringen. Andra utgångspunkter är att den föreslagna ordningen på det stora hela ska upplevas som rättvis och att den samtidigt ska vara så enkel och kostnadseffektiv som möjligt. Kriterierna för undantagen bör t.ex. i praktiken kunna hanteras på ett smidigt och i princip helt automatiserat sätt utan att nya deklarations- eller uppgiftsskyldigheter införs för många instanser, t.ex. för arbetsgivare eller andra utbetalare eller för de avgiftsskyldiga. Vid bedömningen av vilka undantag som bör finnas från avgiftsskyldigheten måste en avvägning göras mellan dessa, ibland delvis motstridiga, utgångspunkter. En omständighet som måste beaktas är vidare att varje undantag från avgiftsskyldigheten som införs medför en ökad risk för att arbetslöshetskassorna förlorar medlemmar. För en person som omfattas av något undantag från avgiftsskyldigheten lär det ju nämligen komma att i

217

Vilka ska betala avgift?

SOU 2008:54

rent ekonomiskt hänseende löna sig att utträda ur arbetslöshetskas- san och därmed inte behöva betala vare sig medlemsavgift eller arbetslöshetsförsäkringsavgift så länge förhållandena är oförändra- de.

Att en avgiftsskyldig under ett avgiftsår inte förvärvsarbetat och inte haft några arbetsinkomster är i och för sig inte ett tillräckligt skäl för undantag från avgiftsskyldigheten för det året. Bestämmel- serna om s.k. överhoppningsbar tid medför nämligen för det mesta att den avgiftsskyldige ändå varit försäkrad mot arbetslöshet under det året och vid arbetslöshet kunnat få ersättning grundad på tidigare utfört förvärvsarbete. Då är det rimligt att huvudregeln är att arbetslöshetsförsäkringsavgift får betalas också för avgiftsår då den avgiftsskyldige inte förvärvsarbetat.

Bortsett från fall där den avgiftsskyldige kan antas sakna förmå- ga att betala arbetslöshetsförsäkringsavgift för ett visst avgiftsår anser jag att det är rimligt med undantag i två fall. Den som är eller har bedömts vara mera varaktigt arbetsoförmögen bör för det första inte behöva betala arbetslöshetsförsäkringsavgift. För det andra bör den som genom förtida pension kan försörja sig själv på ett sådant sätt att det kan antas att han eller hon vid arbetslöshet inte skulle kunna få någon dagpenning alls inte behöva betala arbetslöshetsförsäkringsavgift.

Det bör dessutom uttryckligen slås fast att det för den som avlidit under året inte behöver betalas arbetslöshetsförsäkringsav- gift.

Den som på grund av fusk uteslutits ur en arbetslöshetskassa (37 § första stycket 2 LAK) har inte rätt till ersättning från arbetslöshetsförsäkringen under en tid av ett år från uteslutningen (10 § första stycket 4 ALF). Som ett alternativ till uteslutning kan, vid särskilda skäl, den fuskande medlemmen i stället frånkännas rätten till ersättning från arbetslöshetsförsäkringen under viss tid på samma sätt som en fuskande icke medlem kan frånkännas sådan rätt (66 § ALF). Bestämmelserna avser sådant fusk där någon medvetet eller av grov vårdslöshet har lämnat oriktig eller vilsele- dande uppgift om något förhållande av betydelse inom arbetslös- hetsförsäkringen. Jag anser att det inte är rimligt att den som på det sättet missbrukat arbetslöshetsförsäkringen ska slippa betala arbetslöshetsförsäkringsavgift bara därför att han eller hon ertappats och uteslutits eller frånkänts ersättning och således tillfälligt inte kan få någon förmån från arbetslöshetsförsäkringen.

218

SOU 2008:54

Vilka ska betala avgift?

9.5.2 Den som är arbetsoförmögen under en längre tid

Enligt nuvarande reglering i 7 kap. 1 § lagen (1962:381) om allmän försäkring har en försäkradTPF83FPT vars arbetsförmåga är nedsatt på grund av sjukdom eller annan nedsättning av den fysiska eller psykiska prestationsförmågan rätt till sjukersättning eller aktivi- tetsersättning, om vissa i lagen närmare angivna förutsättningar är uppfyllda. Som huvudregel krävs det för rätt till sådana ersättningar att arbetsförmågan är nedsatt med minst en fjärdedel och att nedsättningen kan antas bestå under minst ett år.TPF84FPT Sjukersättning kan tidigast beviljas från och med den månad då den försäkrade fyller 30 år och längst till och med månaden före den månad då han eller hon fyller 65 år. Aktivitetsersättning kan tidigast beviljas från och med juli månad det år då den försäkrade fyller 19 år och längst till och med månaden före den månad då han eller hon fyller 30 år. Sjukersättning beviljas antingen tills vidare eller för en begränsad tid. Sjukersättning tills vidare kräver att arbetsförmågan anses varaktigt nedsatt. Aktivitetsersättning beviljas alltid för viss tid, som inte får vara längre än tre år. Sjukersättning och aktivitetser- sättning beviljas som hel, tre fjärdedels, halv eller en fjärdedels förmån, beroende på i vilken omfattning den försäkrades arbets- förmåga är nedsatt. För rätt till hel sjukersättning eller hel aktivi- tetsersättning krävs det att den försäkrades arbetsförmåga är helt eller i det närmaste helt nedsatt. Är arbetsförmågan inte nedsatt i sådan grad, men med minst tre fjärdedelar, beviljas tre fjärdedels ersättning. Är den försäkrades arbetsförmåga nedsatt i mindre grad men med minst hälften, beviljas halv ersättning. I övriga fall beviljas en fjärdedels ersättning. Vid bedömningen av i vad mån arbetsför- mågan är nedsatt ska enligt 7 kap. 3 § lagen om allmän försäkring beaktas den försäkrades förmåga att försörja sig själv genom sådant förvärvsarbete som är normalt förekommande på arbetsmarknaden, eller genom annat lämpligt arbete som är tillgängligt för den försäkrade. Bedömningen ska göras i förhållande till ett heltidsar- bete. Om det finns särskilda skäl, får den försäkrades ålder, bosättningsförhållanden, utbildning, tidigare verksamhet och andra liknande omständigheter beaktas.

83 TP PT Bestämmelser om vem som omfattas av socialförsäkringen finns i socialförsäkringslagen (1999:799).

84 TP PT Ett undantag från denna huvudregel finns i 7 kap. 1 § andra stycket lagen om allmän försäkring. Enligt denna bestämmelse kan en försäkrad, som på grund av funktionshinder fått en förlängd skolgång, beviljas aktivitetsersättning under den tid skolgång på högst gymnasial nivå pågår, oavsett om arbetsförmågan är nedsatt eller inte.

219

Vilka ska betala avgift?

SOU 2008:54

Enligt övergångsbestämmelser har en försäkrad som fick två tredjedels förtidspension före den 1 juli 1993 fortsatt rätt till sjukersättning med den nivån så länge förhållandena är oförändra- de, dvs. till dess en omprövning av ersättningen blir aktuell.TPF85FPT I december 2006 hade bara 495 personer två tredjedels sjukersätt- ning, och antalet personer med sådan ersättning minskar stadigt med cirka 15 procent per år.

För att en sökande ska kunna få arbetslöshetsersättning krävs det bl.a. att han eller hon är oförhindrad att åta sig arbete för en arbetsgivares räkning minst 3 timmar varje arbetsdag och i genom- snitt 17 timmar i veckan (9 § 1 ALF). Den som är så arbetsoförmö- gen att han