Framtidsvägen - en reformerad gymnasieskola inkl. bilagedel

Framtidsvägen

– en reformerad gymnasieskola

Betänkande av Gymnasieutredningen

Stockholm 2008

SOU 2008:27

SOU och Ds kan köpas från Fritzes kundtjänst. För remissutsändningar av SOU och Ds svarar Fritzes Offentliga Publikationer på uppdrag av Regeringskansliets förvaltningsavdelning.

Beställningsadress: Fritzes kundtjänst 106 47 Stockholm Orderfax: 08-690 91 91 Ordertel: 08-690 91 90

E-post: order.fritzes@nj.se Internet: www.fritzes.se

Svara på remiss. Hur och varför. Statsrådsberedningen, 2003.

– En liten broschyr som underlättar arbetet för den som skall svara på remiss. Broschyren är gratis och kan laddas ner eller beställas på http://www.regeringen.se/remiss

Textbearbetning och layout har utförts av Regeringskansliet, FA/kommittéservice

Tryckt av Edita Sverige AB

Stockholm 2008

ISBN 978-91-38-22935-4

ISSN 0375-250X

Till statsrådet och chefen för

Utbildningsdepartementet

Regeringen beslutade den 1 februari 2007 att tillkalla en särskild utredare för att lämna förslag till en reformerad gymnasieskola (U 2007:01). Samtidigt fastställdes direktiv för utredningen (dir. 2007:08, bilaga 1). Regeringen beslutade den 25 oktober 2007 om tilläggsdirektiv (dir. 2007:143, bilaga 2). Den tidigare fastställda tiden för avrapportering av uppdraget, den 31 mars 2008, ändrades inte mot bakgrund av tilläggsdirektiven.

Före detta förvaltningschefen Anita Ferm förordnades av rege- ringen den 5 februari 2007 till särskild utredare.

Som huvudsekreterare förordnades projektledaren Eva Edström Fors den 12 februari 2007 av regeringen. Samma dag förordnades enhetschefen Björn Johansson som utredningssekreterare av rege- ringen. Regeringen förordnade gymnasieinspektören Christer Blomkvist den 1 mars 2007 som utredningssekreterare. Undervis- ningsrådet Anna Tammelin Östlind förordnades av regeringen den 19 mars 2007 som utredningssekreterare. Undervisningsrådet Cecilia Sandberg (tidigare Bergström) förordnades av regeringen den 1 maj 2007 som utredningssekreterare. Regeringen förordnade den 14 augusti 2007 rådmannen Magnus Åhammar att från och med den 1 september 2007 till och med den 15 mars 2008 tjänst- göra som utredningssekreterare med särskilt ansvar för lagstift- ningsfrågor. Regeringen förordnade den 13 november docenten Jonas Olofsson att på halvtid vara utredningssekretare i utred- ningen under perioden 15 november 2007 till och med den 15 januari 2008.

Som experter i utredningen har regeringen den 20 mars 2007 förordnat kanslirådet Bente Björk, avdelningschefen Ann Carlson Ericsson, ämnesrådet Berndt Ericsson, ämnesrådet Erik Henriks, utredaren Per-Gunnar Rosengren, ämnesrådet Gudrun Wirmark samt rättssakkunniga Ulrika Åkerdahl. Regeringen utsåg den

22 maj ämnesrådet Ingrid Lindskog och chefsjuristen Ingegärd Hilborn som experter i utredningen.

Utredningen, som har antagit namnet Gymnasieutredningen, har till sig knutit sju så kallade fokuskommuner i utrednings- arbetet. De är Arvika kommun, Finspångs kommun, Karlstads kommun, Kiruna kommun, Malmö kommun, Norrköpings kom- mun samt Sollefteå kommun. Vidare har Gymnasieutredningen knutit till sig fyra så kallade fokuslärosäten. De är Högskolan Dalarna, Lunds universitet, Umeå universitet samt Växjö univer- sitet. Gymnasieutredningen har vidare haft samråd med centrala arbetsgivar- och fackliga organisationer samt skolfackliga och elevorganisationer. Vidare har Gymnasieutredningen haft kontak- ter med drygt 50 olika branschorganisationer under utrednings- arbetet. Gymnasieutredningen har samrått med myndigheterna på utbildningsområdet. Vidare har Gymnasieutredningen haft olika kontakter med forskare och experter. Jag är djupt tacksam över all hjälp och de värdefulla synpunkter jag fått ta emot från dessa organisationer och annan expertis. Mot bakgrund av den korta utredningstid Gymnasieutredningen haft till sitt förfogande är dessa insatser mycket uppskattade. Jag tackar också alla som under utredningstiden lämnat synpunkter och material till utredningen.

Utredningen, som har antagit namnet Gymnasieutredningen, får härmed överlämna sitt betänkande Framtidsvägen – en reformerad gymnasieskola (SOU 2008:27).

Jag anser härmed att uppdraget är slutfört.

Stockholm i mars 2008

Anita Ferm	/Eva Edström Fors
	Christer Blomkvist
	Björn Johansson
	Cecilia Sandberg
	Anna Tammelin Östlind
	Magnus Åhammar

Innehåll

Sammanfattning ................................................................			15
Summary ..........................................................................			51
Författningsförslag .............................................................			89
1	Inledning.................................................................		175
2	Metoder och arbetssätt .............................................		183
2.1	Tolkning och avgränsning av uppdraget...............................		183
2.2	Utgångspunkter för utredningen..........................................		186
2.3	Metodval och arbetssätt.........................................................		187
	2.3.1	Fokuskommuner ........................................................	188
	2.3.2	Fokuslärosäten............................................................	189
	2.3.3	Myndigheter och organisationer................................	190
	2.3.4	Branschkontakter........................................................	190
2.4	Samråd ....................................................................................		191
2.5	Expertgruppen........................................................................		191
2.6	Extern medverkan..................................................................		192
2.7	Styrdokument.........................................................................		192
2.8	Betänkandets struktur och läsanvisningar............................		192
2.9	Innehållet i bilagor .................................................................		193

Innehåll SOU 2008:27

3	Historik och tidigare utredningar ................................		195
3.1	Skolbaserad yrkesutbildning..................................................		195
	3.1.1	Perioden 1846 1918 ....................................................	195
	3.1.2	Perioden 1918 1944 ....................................................	197
	3.1.3	Perioden 1944 1960 ....................................................	199
	3.1.4	Perioden 1960 1970 ....................................................	200
	3.1.5	Perioden 1970 1991 ....................................................	201
	3.1.6	Perioden 1991 2007 ....................................................	203
3.2	Lärlingsutbildning ..................................................................		207
	3.2.1 Yrkesutbildning förenat med anställning ..................		207
	3.2.2 Lärlingsliknande former; APU och LIA ...................		210
	3.2.3	En modern lärlingsutbildning ....................................	211
3.3	Återkommande problematik för yrkesutbildningen............		212
	3.3.1	Arbetsplatsförlagd yrkesutbildning/skolförlagd
		yrkesutbildning ...........................................................	212
	3.3.2 Yrkesutbildningens djup och/eller bredd..................		212
	3.3.3	Allmänutbildning och yrkesutbildning .....................	213
	3.3.4 Elevernas fria val och arbetsmarknadens
		kompetensbehov .........................................................	214
3.4	Studieförberedande gymnasieutbildningar ...........................		215
3.5	Examen i ett historiskt perspektiv ........................................		221
4	Gymnasieskolan i dag presentation, problem och
	analys	......................................................................	225
4.1	Inledning.................................................................................		225
4.2	Elever och lärare .....................................................................		226
	4.2.1	Eleverna i gymnasieskolan ..........................................	226
	4.2.2	Lärarna i gymnasieskolan ............................................	229
4.3	Nuvarande programstruktur, kärnämnen och infärgning ...		233
	4.3.1 ..........................................	Dagens gymnasieprogram	233
	4.3.2 ..................Strukturen på dagens nationella program		236
	4.3.3 ...Ämnen genom vilka programmen får sin karaktär		236
	4.3.4 ..................................................................	Kärnämnen	237
	4.3.5 ....................................................................	Infärgning	238

SOU 2008:27

Innehåll

4.4Yrkesutbildning, lärlingsutbildning, arbetsplatsförlagd

	utbildning (APU) och lärande i arbetslivet (LIA)...............		239
	4.4.1	Yrkesförberedande program ......................................	239
	4.4.2	Lärlingsutbildning.......................................................	245
	4.4.3 Lärande på arbetsplats – ett teoretiskt perspektiv ....		247
4.5	Studieförberedande program.................................................		252
	4.5.1	Naturvetenskapsprogrammet (NV)..........................	252
	4.5.2	Samhällsvetenskapsprogrammet (SP) .......................	252
4.6 Program som är både yrkes- och studieförberedande .........			253
	4.6.1 Barn- och fritidsprogrammet (BF) samt
		Omvårdnadsprogrammet (OP).................................	253
	4.6.2	Medieprogrammet (MP) ............................................	254
	4.6.3	Estetiska programmet (ES)........................................	254
	4.6.4	Teknikprogrammet (TE) ...........................................	255
4.7	Individuella program..............................................................		255
	4.7.1	Bakgrund .....................................................................	255
	4.7.2 Individuella program i dag .........................................		256
	4.7.3 Erfarenheter av de individuella programmen............		258
	4.7.4	Slutsatser .....................................................................	259
4.8	Kursutformning och styrdokument .....................................		260
	4.8.1	Kursutformningen och kursbetygen .........................	260
	4.8.2	Kursstorleken..............................................................	260
	4.8.3	Styrdokument .............................................................	261
	4.8.4	Läroplanen...................................................................	261
	4.8.5	Programmålen.............................................................	263
	4.8.6	Kursplanerna ...............................................................	264
4.9 Valmöjligheter, lokal frihet och riksrekrytering ..................			266
	4.9.1	Valbara kurser .............................................................	267
	4.9.2	Individuella val............................................................	268
	4.9.3	Lokala kurser...............................................................	268
	4.9.4	Utökade program .......................................................	269
	4.9.5	Reducerade program...................................................	269
	4.9.6	Specialutformade program .........................................	270
	4.9.7	Riksrekryterande utbildningar...................................	271
	4.9.8	Lokala inriktningar .....................................................	272
	4.9.9	Frisökning ...................................................................	273

Innehåll SOU 2008:27

4.10	Dagens betygsutformning, det nationella provsystemet
	och tillträdesregler för högskolestudier................................	274
	4.10.1 Dagens kursbetyg........................................................	274
	4.10.2 Införandet av kursbetygen .........................................	275
	4.10.3 Ämnesbetyg i en kursutformad gymnasieskola ........	275
	4.10.4 Det nationella provsystemet ......................................	275
	4.10.5 Slutbetyg och samlat betygsdokument......................	277
	4.10.6 Tillträdesregler för högskolestudier...........................	278
4.11 Examen....................................................................................		279
4.12	Gymnasieskolan och grundskolan ........................................	280
	4.12.1 Studie- och yrkesvägledning.......................................	280
	4.12.2 Om resultaten i grundskolan......................................	282
4.13	Gymnasieskolan, vuxenutbildning och eftergymnasial
	utbildning................................................................................	284
	4.13.1 Samverkan mellan gymnasieskolan och gymnasial
	vuxenutbildning ..........................................................	284
	4.13.2 Den gymnasiala vuxenutbildningen...........................	285
	4.13.3 Hinder för samverkan mellan gymnasieskolan
	och den gymnasiala vuxenutbildningen.....................	286
	4.13.4 Oklarheter mellan gymnasieskolan och
	vuxenutbildningen samt den eftergymnasiala
	nivån.............................................................................	287
	4.13.5 Specifika vuxenutbildningsfrågor...............................	288
4.14	Fristående skolor....................................................................	290
	4.14.1 Bakgrund .....................................................................	290
	4.14.2 Skillnader i regelverken för kommunala och
	fristående skolor..........................................................	290
4.15	Nordiskt perspektiv ...............................................................	292
	4.15.1 Gymnasial yrkesutbildning.........................................	292
	4.15.2 Gymnasial högskoleförberedande utbildning ...........	294
	4.15.3 Examen ........................................................................	295
	4.15.4 Behörighet till ”gymnasial nivå”.................................	296
	4.15.5 Norden i ett större perspektiv....................................	297
4.16	Sammanfattande problemanalys............................................	299
	4.16.1 Förslag läggs om en ny gymnasieskola 1991 .............	300
	4.16.2 Nationell likvärdighet och lokal frihet ......................	303
	4.16.3 Om resultat och måluppfyllelse .................................	306
8

SOU 2008:27 Innehåll

	4.16.4 Genomströmning, effektivitetsbrister och
		kostnader.....................................................................	309
	4.16.5 Stark könsuppdelning i gymnasieskolan ...................		314
	4.16.6 Elevkullarna sjunker – en utmaning ..........................		316
5	Gymnasieskolan i en ny tid förslag och
	bedömningar ...........................................................		319
5.1	Inledning – ansvar, styrning och nationell likvärdighet ......		319
	5.1.1 Elevens rätt till en god utbildning .............................		319
	5.1.2	Tydlighet .....................................................................	320
	5.1.3	Samverkan ...................................................................	321
	5.1.4	Styrdokument .............................................................	323
	5.1.5 Byggstenar i de nya programmen ..............................		325

5.2Gymnasieskolans uppdrag kräver samverkan med

	arbetslivet och högskolesektorn ...........................................		326
	5.2.1 Gymnasieskolans roll för kompetensförsörjning.....		327
	5.2.2 Inrättandet av Nationella rådet för utbildning .........		328
	5.2.3 Inrättande av nationella programråd i Skolverket ....		331
5.3	Effektivitet och tidsanvändning............................................		333
	5.3.1 Garanterad undervisningstid och studieplan ............		334
	5.3.2	Heltidsstudier .............................................................	335
	5.3.3	Utökat program..........................................................	336
	5.3.4	Effektivare resursutnyttjande ....................................	337
	5.3.5	Lärotider......................................................................	338
5.4	Ämnesfrågor...........................................................................		339
	5.4.1 Förberedelse för aktivt deltagande i samhällslivet....		339
	5.4.2 För programmet gemensamma ämnen......................		340
	5.4.3 Begreppet kärnämne ersätts med begreppet
		gymnasiegemensamma ämnen ...................................	340
	5.4.4	Kursbeteckningar........................................................	341
	5.4.5 Gymnasiegemensamma ämnen och språk.................		341
5.5	Elevens valmöjligheter...........................................................		361
	5.5.1 Valbara kurser blir programfördjupning ...................		363
	5.5.2	Individuella val............................................................	364
	5.5.3	Nya kurser...................................................................	366
	5.5.4	Utökade program .......................................................	367
	5.5.5	Reducerade program...................................................	367

Innehåll		SOU 2008:27
5.6 Yrkesprogram och högskoleförberedande program		............	370
5.6.1	Generella kompetenser ...............................................		373
5.6.2 Introduktion på de nya gymnasieprogrammen.........			373
5.6.3	Yrkesprogram, lärlingsutbildning och
	högskoleförberedande program .................................		374
5.6.4 Ett fjärde gymnasieår inom teknikområdet...............			374

5.7Yrkesutbildning och programstrukturer för

yrkesprogrammen...................................................................		377
5.7.1	Behovet av gymnasial yrkesutbildning ......................	378
5.7.2	En attraktiv yrkesutbildning ......................................	379
5.7.3	Den gymnasiala yrkesutbildningen och EU..............	382
5.7.4	Nya yrkesprogram ......................................................	383
5.7.5	Arbetsplatsförlagt lärande (APL) ..............................	384
5.7.6	Lokala programråd blir obligatoriska ........................	387
5.7.7	Handledare och yrkeslärare........................................	388
5.7.8	Avtal om APL och ersättningsfrågan ........................	390
5.7.9	Programstrukturen för yrkesprogrammen................	391
5.7.10	Behörighet och urval...................................................	393
5.7.11	Yrkesexamen och högskolebehörighet......................	393
5.7.12	Programmet för Bygg- och Anläggningsteknik........	396
5.7.13	Programmet för Djurhållning och Naturbruk ..........	402
5.7.14	Programmet för El- och Energiteknik.......................	406
5.7.15	Programmet för Flygteknik .......................................	412
5.7.16	Programmet för Fordon och Transporter.................	416
5.7.17 Programmet för Handel och Administrativ
	service ..........................................................................	422
5.7.18 Programmet för Hantverk..........................................		428
5.7.19 Programmet för Hotell och Turism ..........................		432
5.7.20 Programmet för Industriell teknik ............................		438
5.7.21 Programmet för Ledarskap och Friskvård ................		444
5.7.22 Programmet för Restaurang och Livsmedel..............		450
5.7.23 Programmet för Sjöfartsteknik ..................................		456
5.7.24 Programmet för VVS-, Klimat- och
	Fastighetsteknik..........................................................	460
5.7.25 Programmet för Vård och omsorg.............................		464
5.8 Gymnasial lärlingsutbildning.................................................		468
5.8.1	Utgångspunkter ..........................................................	471
5.8.2	Gymnasial lärlingsutbildning och anställning ...........	473

SOU 2008:27		Innehåll
5.8.3	Gymnasial lärlingsutbildning och skolförlagd
	yrkesutbildning ...........................................................	474
5.8.4	Gymnasial lärlingsutbildning – en alternativ
	utbildningsväg.............................................................	475
5.8.5	Behörighetskrav ..........................................................	475
5.8.6	Antagning och urval ...................................................	476
5.8.7	Elevens möjlighet och skolhuvudmannens
	skyldighet ....................................................................	477
5.8.8	Elevens rätt att fullfölja utbildningen........................	477
5.8.9	Försäkringsfrågor .......................................................	477
5.8.10	Lärlingsutbildningens omfattning .............................	478
5.8.11	Arbetsplatsförlagt lärande (APL)..............................	478
5.8.12 Nationell och lokal utbildningsplan för
	lärlingsutbildning samt utbildningsblock..................	479
5.8.13 Gymnasiegemensamma ämnen och
	grundläggande högskolebehörighet...........................	480
5.8.14 Examen........................................................................		481
5.8.15 Handledare och yrkeslärare inom gymnasial
	lärlingsutbildning........................................................	482
5.8.16 Ersättningsfrågan........................................................		483
5.8.17 Avtal skolhuvudman och arbetsplats.........................		483
5.8.18 Avtal mellan skolhuvudman, arbetsplats och elev
	– utbildningskontrakt.................................................	484
5.8.19 Lokala programråd......................................................		484

5.9Högskoleförberedande utbildning och programstrukturer för de högskoleförberedande

programmen ...........................................................................		485
5.9.1 Programstrukturen för de högskoleförberedande
	programmen................................................................	489
5.9.2	Behörighet och urval ..................................................	491
5.9.3	Examenskrav ...............................................................	491
5.9.4 Samverkan mellan gymnasieskolan och
	högskolesektorn..........................................................	491
5.9.5	Programmet för Ekonomi..........................................	494
5.9.6 Programmet för Estetik och Humaniora ..................		498
5.9.7 Programmet för Samhällsvetenskap och Media........		502
5.9.8	Programmet för Naturvetenskap...............................	506
5.9.9	Programmet för Teknik .............................................	512

Innehåll

SOU 2008:27

5.10	Specialutformade program, riksrekrytering och
	regionala inriktningar.............................................................		518
	5.10.1 Specialutformade program..........................................		519
	5.10.2 Riksrekryterande utbildningar ...................................		521
	5.10.3 Regionala inriktningar och frisökning.......................		523
5.11	Spetsutbildningar....................................................................		525
	5.11.1 Utbildningar inom det estetiska området och
	idrottsområdet.............................................................		525
	5.11.2 Spetsutbildningar inom nya områden........................		529
5.12 Examen		....................................................................................	530
	5.12.1	Varför behövs en examen? .......................................	532
	5.12.2	Yrkesexamen – genom skolförlagd utbildning
		eller genom lärlingsutbildning .................................	533
	5.12.3 ...............................	Högskoleförberedande examen	534
	5.12.4 ..............................................................	Examensmål	534
	5.12.5 ........................................................	Examensuppgift	535
	5.12.6	Förberedelse för ett aktivt deltagande i
	..............................................................	samhällslivet	539
	5.12.7 ...............................	Lokal samverkan kring examen	540
	5.12.8 ............................................................	Examensbevis	541
	5.12.9 ............................	Kvalitetssäkring och likvärdighet	541
	5.12.10 ......................	Examen i gymnasial vuxenutbildning	542
	5.12.11 Vad händer om man misslyckas med att få en
	.....................................................................	examen?	542
5.13	Examensansvariga lärare – gymnasielektorer och andra
	särskilt kvalificerade .....................................................lärare		543
	5.13.1 Examensansvariga ...........................lärares uppgifter		544
	5.13.2 Examensansvariga ................lärare på yrkesprogram		545
	5.13.3 Gymnasielektorer och andra examensansvariga
	lärare ..................på högskoleförberedande program		545
	5.13.4 Hur ..................................få fram gymnasielektorer?		547
	5.13.5 Förordnanden ...............för examensansvariga lärare		548
5.14 Behörighet, ............................................antagning och urval			548
	5.14.1 Behörighet ...................................................................		548
	5.14.2 Antagning ....................................................................		557
	5.14.3 Urval ............................................................................		561

SOU 2008:27		Innehåll
5.15	Grundskolans ansvar och individuella alternativ till de
	nationella programmen..........................................................	567
	5.15.1 Utgångspunkter för mina förslag ..............................	568
	5.15.2 Preparandåret ..............................................................	569
	5.15.3 De individuella alternativen .......................................	572
	5.15.4 Programintroduktion för sent invandrade elever .....	575
	5.15.5 Bytare, avbrytare, elever som inte sökt
	gymnasieutbildning och väntare ................................	576
5.16 Betyg och konsekvenser av betygsutformningen ................		578
	5.16.1 Alternativ 1: Kursutformning med kursbetyg, där
	varje kursbetyg ingår i slutbetyget.............................	580
	5.16.2 Alternativ 2: Kursutformning med ämnesbetyg,
	där ämnesbetyget motsvarar betyget på sista
	kursen i ett ämne ........................................................	581
	5.16.3 Alternativ 3: Kursutformning med ämnesbetyg,
	där ämnesbetyget är en sammanvägning av
	betygen på de olika kurserna inom ett ämne ............	582
	5.16.4 Förordat alternativ......................................................	584
	5.16.5 Konsekvenser för tillträdesregler för
	högskolestudier...........................................................	584
	5.16.6 Konsekvenser för ämnesplanernas utformning ........	588
	5.16.7 Konsekvenser för likvärdigheten i
	betygssättningen .........................................................	591
	5.16.8 Konsekvenser för kursstorleken................................	593
	5.16.9 Konsekvenser för utformningen av
	betygsdokument .........................................................	594
5.17 En stärkt information och studie- och yrkesvägledning .....		596
5.18	Gymnasieskolan, gymnasial vuxenutbildning och
	eftergymnasial utbildning......................................................	598
	5.18.1 Specifika förslag för gymnasial vuxenutbildning
	utifrån mina direktiv...................................................	598
	5.18.2 Examen inom gymnasial vuxenutbildning ................	599
	5.18.3 Andra förslag för vuxenutbildningen ........................	602
5.19	Fristående skolor ...................................................................	605
	5.19.1 Förslag om förändringar avseende både
	kommunala och fristående gymnasieskolor..............	606
	5.19.2 Förslag om förändringar avseende de fristående
	gymnasieskolorna .......................................................	607
		13

Innehåll

SOU 2008:27

6	Konsekvensanalys.....................................................	611
6.1	Jämställdhet ............................................................................	611
6.2	Flexibel skolstart ....................................................................	613
7	Genomförandefrågor .................................................	615
8	Finansiering .............................................................	621
8.1	Effekter för kommuner..........................................................	621
8.2	Effekter för staten ..................................................................	624
9	Författningskommentar .............................................	627
Referenser.......................................................................		661
Bilagor
Bilaga 1 Kommittédirektiv ..............................................................		673
Bilaga 2 Tilläggsdirektiv ..................................................................		689
Bilagorna 3 9 finns i särskild bilagedel, se vidare avsnitt 2.9.

Sammanfattning

Kort om uppdraget

Gymnasieutredningens uppdrag (dir. 2007:8) med tilläggsdirektiv (dir. 2007:143) är mycket omfattande. I stort sett alla frågor i gym- nasieskolan, från behörighetsregler till hur examen och utgången från gymnasieskolan ska utformas, ingår liksom även frågor som rör gymnasial vuxenutbildning. Huvuduppgiften i uppdraget är att föreslå en ny struktur för gymnasieskolan. Yrkesutbildningen har en särskild tyngd i utredningen. Förslagen ska leda till en högre kvalitet i såväl yrkesutbildning som studieförberedande utbildning. Viktiga förutsättningar för utredningen är att läroplanen i dess nuvarande form gäller, dess kunskapssyn ska ligga till grund för förslagen oavsett studieväg. Gymnasieskolans uppdrag att för- bereda eleven för ett aktivt samhällsliv gäller för samtliga studie- vägar. Utredningens lagförslag utformas i förhållande till dagens lagstiftning.

Jag ser det som en förutsättning för mina förslag att likvärdiga förhållanden ska råda mellan kommunala och fristående skolor. De förslag jag lägger i utredningen utformas därför på ett sådant sätt. Jag lämnar också förslag på hur nu gällande lagstiftning ska för- ändras för att åstadkomma likvärdiga villkor för det offentliga skolväsendet och för fristående skolor.

Utredningen har haft ett öppet arbetssätt och har samarbetat med sju fokuskommuner och fyra lärosäten. Ett stort antal bransch- organisationer har också hörts under utredningsarbetet. Utred- ningen har också haft kontakter med arbetsgivar- och arbetstagar- organisationer på central nivå i likhet med skolfackliga och elevorganisationer. Deras synsätt och erfarenheter har haft stor betydelse för utformningen av förslagen.

Sammanfattning

SOU 2008:27

Reformen vid 1990-talets början

Dagens gymnasieskola vilar i allt väsentligt på den reform som föreslogs i början på 1990-talet i propositionen Växa med kunskaperTPF1FPT. Det är nu 17 år sedan den lades fram och reformen är starkt präglad av den tidsanda som drev fram en decentraliserad, kursutformad och målstyrd gymnasieskola. Vid samma tid kom också propositionen Ansvaret för skolanTPF2FPT som tydliggör roller och ansvar. I korthet skulle den nationella politiska nivån (riksdag och regering) besluta om tydliga mål för verksamheten, kommunerna som huvudmän skulle ansvara för att genomföra och organisera gymnasieskolan samt ge förutsättningar för de professionella (lärare och skolledare) att utforma verksamheten inom dessa givna ramar. Det var tydligt utsagt att ambitionen var en nationellt likvärdig gymnasieskola. Arbetslivets företrädare gavs inte någon tydlig roll i reformen utan samverkan kring yrkesutbildningen och den nya arbetsplatsförlagda utbildningen (APU) vilade på frivillig grund och blev skolans ansvar.

Alla gymnasieprogram fick en likformig utformning och blev treåriga, fick gemensamma kärnämnen och skulle ge behörighet till högskolestudier. För de yrkesförberedande programmen innebar reformen att dessa teoretiserades mer än tidigare. Dels skedde detta genom den ökade andelen teoretiska ämnen, dels genom en teore- tisering i sig av karaktärsämnena. Möjligheterna att inrätta special- utformade program, lokala inriktningar och lokala kurser blev uttryck för friheten för en lokal skolhuvudman att kunna anpassa utbildningen till lokala behov i arbetslivet. Samverkan med gymna- sial vuxenutbildning sågs både som önskvärd och möjlig. De individuella programmen (IV) inrättades.

Då – när reformen kom – fanns inte många fristående skolor och det regelverk som utformades för dem präglades av tanken att de inte i onödan skulle styras upp av ett nationellt regelverk utan få mera fritt utforma sin verksamhet.

1TP PT Prop. 1990/91:85.

2TP PT Prop. 1990/91:18.

SOU 2008:27

Sammanfattning

Ett internationellt perspektiv med nordiskt fokus

Den gymnasieskola som infördes på 1990-talet har stora skillnader jämfört med andra nordiska länders. Det gäller även med dagens mått. En tydlig sådan skillnad är den långtgående decentralisering som gymnasieskolans utformning och ansvarsfördelning innebär i vårt land. Andra länder har mer fokus på ett nationellt regelverk och nationell likvärdighet jämfört med den svenska, decentralise- rade modellen med stor lokal frihet att utforma utbildningen. En annan skillnad är att det i Sverige inte finns en examen, vilket i andra länder innebär en nationellt definierad nivå som ofta certi- fieras av externa bedömare. Sverige är ett av få länder inom EU som saknar ett sådant definierat mål för utbildningen.

Ytterligare en skillnad är att Sverige inte har en fast struktur för samverkan med arbetslivet. Detta betyder inte att vi i Sverige saknar sådan samverkan. Det finns många utmärkta exempel där exempelvis arbetslivets företrädare tagit initiativ till långtgående samverkan. Slående är emellertid att detta inte är en del av en nationell utbildningspolitik, det kan till och med uppfattas som lite slumpartat hur stark kopplingen är mellan skola och arbetsliv. För vissa branscher finns sedan lång tid tillbaka fasta strukturer kring samverkan, för andra branscher saknas detta helt. Ansvaret för att hitta platser för den arbetsplatsförlagda delen av en yrkesutbildning ligger på den enskilda skolan utan stöd från någon nationell nivå. Om skolan har problem att hitta APU-platser kan APU:n skol- förläggas, det vill säga kontakten med arbetslivet uteblir. Det inne- bär att det kan finnas stora skillnader i innehållet och kvaliteten i en yrkesutbildning mellan olika huvudmän. Härvid skiljer vi oss från andra länders struktur för gymnasial utbildning, där samverkans- frågorna mellan skola och arbetsliv är fastare reglerade och där arbetslivet många gånger engagerar sig i en certifierande roll.

Det går heller inte att blunda för att gymnasieskolan erbjuder olika möjligheter för unga män och kvinnor. Det finns flera yrkes- utbildningar där unga män dominerar som är tydligt definierade och som leder till anställning. Motsatsen gäller för utbildningar som domineras av unga kvinnor, vilket sannolikt är en av för- klaringarna till att fler kvinnor än män i vårt land går vidare till högskolestudier.

Hur nära samverkan sker mellan arbetsliv och skola har betydelse för ungas möjligheter att etablera sig på arbetsmark- naden. I bilagor till betänkandet refereras internationell forskning

Sammanfattning

SOU 2008:27

kring vikten av en sådan samverkan. En slutsats är att en nära samverkan under utbildningstiden och en medverkan i utbild- ningen ger goda möjligheter till etablering för unga. Motsatsen gäller elever på yrkesutbildningar med svag koppling till arbetslivet, de löper stor risk att få problem att etablera sig i arbetslivetTPF3FPT. Intressant att notera är frånvaron av forskning baserad på svenska förhållanden kring den gymnasiala yrkesutbildningens roll för kompetensförsörjning, för ungas etablering och för att motverka social ojämlikhet.TPF4FPT Det finns ett antal studier som behandlar effekterna av utebliven eller ofullbordad gymnasieutbildning men forskningen tar alltför sällan fasta på yrkesutbildningens former och organisation.

I andra länder ges grundskolan (eller motsvarande) fullt ut ansvaret för att se till att eleverna inhämtar förkunskaperna som krävs för att följa en gymnasial utbildning. Den nuvarande svenska strukturen med de individuella programmen lägger det uppdraget inom gymnasieskolan.

Några problemområden

Nationell likvärdighet och lokal frihet

Inledningsvis vill jag peka på svårigheten att i dag precisera vad en gymnasieutbildning är. Det finns oändligt stora variationsmöjlig- heter. Formellt definieras gymnasieskolan som bestående av 17 nationella program men det är inte hela bilden. Det finns i dag enligt Skolverket cirka 9 000 lokala kurser och ett stort antal lokala inriktningar. Bara på Industriprogrammet finns cirka 200 lokala inriktningar och även på andra program finns det många varianter. De elever som går på en fristående gymnasieskola följer program som till art och nivå liknar ett nationellt program och skolan kan erbjuda egna kurser. Innehållet i dem kan självfallet variera och konkurrensen om eleverna har också drivit på utvecklingen hos kommunala skolor att erbjuda olika specialutformade program och lokala inriktningar. Det finns också program som på olika sätt kombinerar studie- och yrkesförberedande program vilket av många uppfattas som otydligt.

3TP PT Samverkan för ungas etablering på arbetsmarknaden, (SOU 2006:102).

4TP PT Olofsson, Jonas (2008), Yrkesutbildning och övergången från skola till arbetsliv forskning och internationella erfarenheter, bilaga 5.

SOU 2008:27

Sammanfattning

Resultatet blir att gymnasieskolans innehåll, även på det som formellt är samma program, varierar stort. Det stora utbudet inne- bär att elever har stora svårigheter att överblicka hur alternativen ser ut. Den information som ges inför valet av gymnasieskola har många gånger mer karaktär av marknadsföring och ger inte alltid tydliga svar på vad en utbildning innehåller och vart den leder. Det är också många elever (12 procent) som byter program under årskurs 1 i gymnasieskolan.

Avnämarna som tar emot elever från denna diversifierade gym- nasieskola har svårt att bedöma vad eleven kan efter utbildningen och det underlättar inte för elever att efter utbildningen få den första anställningen. Det finns också kritik från avnämare mot att utbildningen inte håller rätt nivå. Detta kan vara bakgrunden till att arbetslivets företrädare engagerat sig i frågan om tillgång till utbild- ning och utformningen av densamma. Utvecklingen av Teknik- college och Vård- och omsorgscollege är sådana exempel. Också från företrädare för högskolesektorn framförs kritik gällande elevers förkunskaper.

Om alla variationer av de 17 nationella programmen behövs är en fråga utredningen ställt till branscher och andra avnämare och det finns en tydligt kritisk inställning till utvecklingen. Svaret är nej. Utvecklingen mot allt mer av profilering i konkurrens om elever svarar inte mot avnämarnas behov. De önskar i stället se en uppstramning och en tydligt definierad nivå på utbildningen som gör att de rätt kan värdera den. Från såväl arbetslivsföreträdare som lärosäten har också uttryckts intresse av att delta i samverkan kring krav och kvalitetsnivåer för gymnasial utbildning.

I praktiken innebär dagens situation en mycket stark producent- styrning i stället för att gymnasieskolan ska genomföra ett uppdrag som formuleras av den statliga politiska nivån så som det beskrevs när reformen presenterades i början av 1990-talet. Det innebär också att förutsättningarna att formulera och genomföra en nationell skolpolitik har försvagats. Det kan starkt ifrågasättas om det finns en nationellt likvärdig gymnasieskola.

Sammanfattning

SOU 2008:27

Resultat, måluppfyllelse, genomströmning och bristande effektivitet

Ett annat problem i dagens gymnasieskola är att det inte finns ett tydligt resultatmått vilket är en förutsättning för en effektiv målstyrning. I dag används slutbetyg som mått på resultatet trots att ett slutbetyg inte säger något om vilka resultat en elev uppnått. Det kan finnas många IG i slutbetyget och det kan vara utfärdat från ett reducerat program. Den grundläggande högskolebehörig- heten som var ett tydligt mål för reformen finns inte formulerad som ett mål i någon av skolförfattningarna. Jag anser att ett bättre mått för dagens utformade gymnasieskola är andelen elever som uppnått grundläggande högskolebehörighet på tre år. Ett sådant mått gör det möjligt att studera avvikelser och analysera gymnasieskolans resultat. Gymnasieutredningen har – med Skol- verkets hjälp – tagit fram ett sådant mått som redovisas i utred- ningen.

Andra viktiga delar av reformen som det inte heller finns tydliga utvärderingsresultat för är hur dimensioneringsprincipen fungerar. Hur många elever som får sitt förstahandsval tillgodosett mäts inte nationellt och lämpligheten av den valda dimensioneringsprincipen kan därför inte diskuteras med en utvärdering som grund. Hur många elever som får en arbetsplatsförlagd utbildning (APU) enligt regelverket finns det inte uppgifter om trots att den är väsentlig för kvaliteten på en yrkesutbildning. Ännu ett viktigt område där information saknas är hur elevens rätt till undervisning enligt reglerna om garanterad undervisningstid tillgodoses. En slutsats jag drar är att det både behövs tydliga resultatmått och en utvecklad utvärdering.

Gymnasieutredningen har också undersökt hur genomström- ningen ser ut i gymnasieskolan, bl.a. mot bakgrund av det stora antal elever som avbryter och hoppar av utbildningen. Det finns också ett överraskande stort antal behöriga elever inom de indi- viduella programmen (IV). Det är s.k. ”bytare och väntare” som finns på IV i avvaktan på att få komma vidare i sina studier. Det mått som utredningen använt för att mäta genomströmningen är hur stor andel elever som påbörjat studier i gymnasieskolan och som når grundläggande högskolebehörighet inom stipulerad tid, tre år. Alla avvikelser synliggörs och kan diskuteras, kostnaderna för dem kan också beräknas. Enligt denna speciellt framtagna statistik framkommer att det endast är 62 procent av alla elever som når

SOU 2008:27

Sammanfattning

målet. En slutsats är att genomströmningen borde kunna förbättras och att det skulle leda till avsevärt sänkta kostnader. Det finns också kostnader i gymnasieskolan som kan härledas till den nuvarande utformningen med många valbara alternativ. Små undervisningsgrupper drar upp kostnader vilket innebär att en uppstramning av uppdraget med färre valbara alternativ kan leda till lägre kostnader och högre effektivitet till gagn både för elever och gymnasieskolan.

Jag ser också stora behov av att gymnasieskolan samverkar med det lokala omgivande samhället, gymnasial utbildning är en viktig infrastrukturfråga som påverkar förutsättningar för tillväxt och arbetslivets utveckling i en kommun och region. Jag lägger förslag som ska stimulera till en sådan samverkan men avstår från att föreslå hur den ska organiseras. Samverkan aktualiseras också av den överkapacitet som redan finns inom gymnasieskolan och som kommer att förvärras snabbt eftersom elevkullarna sjunker från en extremt hög nivå inom loppet av några år. För att fortsatt kunna garantera ett gott utbud av gymnasieutbildning krävs en samverkan mellan olika skolhuvudmän där jag inkluderar fristående skolor.

Gymnasieskolan i en ny tid – förslag och bedömningar

Gymnasieutredningens analys av vilka förändringar som behövs tar sikte på tre viktiga frågor:

-Elevens rätt till en god utbildning behöver stärkas.

-Ansvar, struktur och regelverk behöver förtydligas.

-En ökad samverkan behövs i gymnasieskolan mellan avnämare och skolhuvudmän.

På dessa tre områden behövs stora förändringar. Eleven är huvud- personen i gymnasieskolan och det ska märkas både i regelverk och tillämpning. Gymnasieskolan ska bygga på en genomförd grund- skola och vara vägen in i vuxenlivet. För en elev ska det vara tydligt vad en utbildning innehåller och vart den leder. Det är viktigt att en elev kan välja utbildning efter intresseinriktning och att det ska vara möjligt för både unga kvinnor och män att hitta yrkesutbild- ningar som leder till anställningsbarhet och erkända kompetens- nivåer. En högskoleförberedande utbildning ska ge en god förberedelse för högskolestudier. Elevens rättssäkerhet stärks av

Sammanfattning

SOU 2008:27

mina förslag och rätten till undervisning förtydligas. Mina förslag innebär också att rätten att nå grundläggande högskolebehörighet inom ramen för gymnasieskolan för elever på yrkesprogram ska tydliggöras för den enskilda eleven. Jag skapar inga återvänds- gränder med mina förslag.

Den nationella likvärdigheten behöver stärkas och förutsätt- ningarna för en decentraliserad, målstyrd gymnasieskola likaså. I mina förslag återfinns därför en tydlig, nationellt fastställd målnivå för alla program som ska gälla både för gymnasieskolan och gymnasial vuxenutbildning. Jag föreslår införandet av en examen som innebär att regeringen beslutar om examensmål för respektive program. Det innebär att nya styrdokument för gymnasieskolan ska tas fram för att utveckla målstyrningen och ge förutsättningar för en bättre helhet i utbildningen.

En viktig förutsättning för mina förslag är att de nationella mål regeringen kommer att fastställa liksom andra delar av regelverket ska gälla lika för kommunala och fristående skolor så att de kan verka på likvärdiga villkor. Jag lägger också förslag om hur detta kan ske. Mina förslag innebär också en uppstramning jämfört med i dag när det gäller rätten att inrätta specialutformade program, lokala inriktningar och lokala kurser. Jag gör här ett tydligt vägval till förmån för en nationell likvärdig utbildning.

Jag anser att tillgången till gymnasieutbildning och gymnasial vuxenutbildning är en strategisk fråga och bör ses som en del av infrastrukturen i en kommun, region eller samverkansområde mellan kommuner. Det har betydelse för arbetslivet, både privata och offentliga arbetsgivare, att det finns tillgång till välutbildad arbetskraft och det har betydelse för tillväxtfrågor och närings- politik i en kommun eller region och för landet som helhet. Det finns exempel på att vissa kommuner och samverkansorgan arbetar så men det finns inget i dagens regelverk som stimulerar till sådana perspektiv. Det får till följd att skillnaderna mellan olika delar av landet och mellan olika gymnasieskolor kan bli stora.

Därför föreslår jag att gymnasieskolans uppdrag att tillgodose kompetensförsörjningsbehov för arbetsliv och högskolesektor förtydligas i skollagen. Det innebär också att jag föreslår att avnämare, arbetsliv och högskolesektor, får en tydlig roll när det gäller att ställa krav på vilka mål utbildningen bör leda till. Det är också värdefullt om de medverkar i att säkra kvaliteten på utbild- ningen. Kunskapen om hur kompetensförsörjningsfrågorna ser ut över landet måste förbättras och jag föreslår därför att Skolverket

SOU 2008:27

Sammanfattning

årligen upprättar en rapport som överlämnas till regeringen och som belyser dessa frågor.

Skolverket behöver, mot denna bakgrund, förstärkas med kompetens som kan bistå verket vid bedömningen av denna nya fråga. Jag föreslår därför att det inrättas ett nationellt råd för utveckling av gymnasieskolan, Nationella rådet för utbildning. Det ska vara knutet till Skolverket och vara rådgivande i strategiska frågor som rör utvecklingsfrågor inom gymnasial utbildning men också ha initiativrätt. Med ett nationellt råd med representation från avnämare skulle det vara möjligt att fånga upp utvecklings- behov och tillgodose kommande behov inom framtidsbranscher som i dag saknar etablerade mönster för samverkan. Härvid skulle det vara möjligt att kontinuerligt förnya gymnasieskolan och se till att angelägna behov av utveckling tillgodoses.

För varje nationellt program föreslår jag att det inrättas nationella programråd. Programråden har en operativ roll jämfört med Nationella rådet för utbildning som ska ägna sig åt strategiska utvecklingsfrågor. Skolverket ska ha ansvar för att programråd inrättas och för att hålla i administrationen kring dem. Till ett programråd knyts intressenter, olika branschföreträdare såsom arbetsgivare och fackliga organisationer samt eventuella statliga normgivande myndigheter på området. Det är viktigt att elevernas erfarenheter och synpunkter från programmen tas tillvara i program- rådens arbete. Skolverket utser vilka som ska ingå i programråden. Jag ser det som en fördel med en bred representation och att avnämarna på samma sätt som i Nationella rådet för utbildning ges en tyngd i rådens arbete.

Jag föreslår också att lokala programråd ska inrättas för sam- verkan mellan avnämare avseende gymnasial yrkesutbildning och skolhuvudmän. Sammanfattningsvis innebär detta att jag ser nya institutionella nivåer för samverkan både på nationell strategisk nivå samt nationell och lokal operativ nivå. På nationell nivå omfattar denna institutionella samverkan både yrkesprogram och högskoleförberedande program.

Nya yrkesprogram och högskoleförberedande program

Gymnasieutbildning leder till ett yrkesliv eller högre studier och det ska prägla utbildningen från första dagen. Därför har jag i mitt utredningsarbete koncentrerat mig mycket på frågor kring

Sammanfattning

SOU 2008:27

utgången från gymnasieskolan. Vad är det för kompetens som behövs för att klara nästa steg? Det är också förklaringen till att jag samarbetat med avnämarna, de som tar emot elever från gymnasie- skolan, när det gäller att bedöma vilka krav det är som ställs nu och i framtiden.

Jag föreslår att samtliga program i gymnasieskolan ska vara treåriga och omfatta 2 500 poäng. Alla program jag föreslår ges en gemensam grundstruktur. Den ger goda möjligheter att för respek- tive program hitta flexibla former inom ramen som tillgodoser de olika behov programmet ska fylla. Detta innebär en avgörande skillnad mot den nuvarande strukturen som bygger på en lik- formighet av programmen oavsett vart de leder.

En viktig tanke bakom denna nya struktur är att bejaka de olika krav som avnämarna har. En del branscher är hårt reglerade av internationella regler medan andra i det närmaste helt saknar sådana regler. Min slutsats är att programmen måste kunna vara olika. Det viktiga är att utgången, examen, ligger på rätt nivå.

Jag föreslår att nuvarande benämning yrkesförberedande program ersätts med yrkesprogram. Tanken bakom detta är att en yrkesutbildning ska leda längre än i dagens gymnasieskola och leda fram till en yrkesexamen som ger en erkänd kompetens och anställningsbarhet. En yrkesutbildning ska kunna genomföras som skolförlagd yrkesutbildning eller som lärlingsutbildning.

Jag föreslår att benämningen studieförberedande program ersätts av högskoleförberedande program, en beteckning som tydligt anger vilket syfte programmet har. De högskoleförberedande program- men leder till en högskoleförberedande examen.

Det faktiska, detaljerade innehållet i programmen ska fastställas efter en process där Skolverket har beredningsansvar. När Skol- verket bereder frågorna ska respektive programs intressenter ha ett starkt inflytande över hur innehållet ska se ut genom de nationella programråd som föreslås.

SOU 2008:27

Sammanfattning

Här presenteras en schematisk bild över programstrukturen som gäller både skolförlagda yrkesprogram och högskoleförbe- redande program.

Gemensamt		Inriktningar	Program-	Individuellt val	Exempel på
1000–1800 p		0–6 stycken	fördjupning	200 p	yrkesutgångar
		per program	200–900 p		för yrkes-
		omfattande			program
		300–600 p
Gymnasie-		Inriktnings-	Skolverket	På alla program	Yrken för vilka
gemensamma		gemensamma	fastställer vilka	ska eleverna ha	eleven är
ämnen nämligen:		karaktärsämnen	karaktärsämnes-	rätt att läsa kursen	anställningsbar
			kurser som får	Idrott och hälsa 2	efter examen från
Svenska/Svenska			erbjudas som	samt en estetisk	yrkes-
som andraspråk			programför-	kurs.	programmet.
			djupning. Utifrån
Engelska			dessa tillåtna	På yrkesprogram-
			kurser beslutar	men ska eleverna
Matematik			huvudmannen	ha rätt att uppnå
			vilka kurser eller	grundläggande
Historia			kombinationer av	högskolebehörighet
			kurser som	inom ramen för det
Religionskunskap			erbjuds. På	individuella valet
			yrkesprogram-	och/eller som
Samhällskunskap			men leder dessa	utökat program,
Samhällskunskap		Inriktnings-	men leder dessa	utökat program,	Yrken för vilka
		gemensamma	till en yrkes-	dvs. läsa kurserna	eleven är
	TPF FPT		utgång.	Engelska 6 och
Naturkunskap	5	karaktärsämnen			anställningsbar
Naturkunskap		karaktärsämnen		Svenska/Svenska	anställningsbar
				Svenska/Svenska	efter examen från
Idrott och hälsa			Innebär bl.a.	som andraspråk 2	yrkes-
			utrymme för	och 3.	programmet.
			profilering.
				På de högskoleför-
				beredande
Program-				programmen ska
gemensamma				det individuella
karaktärs-				valet dessutom
ämnen				motsvara vissa
ämnen				särskilda
				särskilda
				högskolebehörig-
				heter.
			Examensuppgift 100 p

5TP PT Naturkunskap ingår som gymnasiegemensamt ämne i alla program utom Programmet för Naturvetenskap och Programmet för Teknik. Dessa två program innehåller redan kunskaps- området naturvetenskap genom de programgemensamma karaktärsämnena fysik och kemi samt biologi för Programmet för Naturvetenskap.

Sammanfattning

SOU 2008:27

Några kommentarer till bilden:

1.En grundtanke med de ämnen, som jag föreslår ska vara gemensamma för hela gymnasieskolan och ingå i alla program, är att omfattningen av ämnena och deras innehåll kan variera mellan de olika programmen. Därför anser jag att begreppet kärnämne ska utgå ur gymnasieskolan. Jag använder i stället begreppet gymnasiegemensamma ämnen. Dessa ska vara ämnena svenska/svenska som andraspråk, engelska, matematik, historia, religionskunskap, samhällskunskap, naturkunskapTPF6FPT samt idrott och hälsa. Dessa ämnen bedömer jag utgör en gemensam grund för alla program i gymnasieskolan. Vilka ämnen som ska vara gymnasiegemensamma ska fastställas av riksdagen.

2.Programgemensamma karaktärsämnen ger programmet dess karaktär och läses av alla elever på det aktuella programmet.

3.Samtliga program har nationella inriktningar med undantag för Programmet för Vård och Omsorg. Hur många dessa inrikt- ningar kan vara per program varierar.

4.Programfördjupning innebär möjlighet till profileringar men inom ett snävare spann än i dagens system. Skolverket ska fastställa vilka kurser eller kombinationer av kurser som kan erbjudas inom programfördjupningen och ska ges direktiv till restriktivitet. Utbildningen ska premiera fördjupning i karak- tären på programmet.

5.Individuellt val blir möjligt också i fortsättningen men med en lägre omfattning. Vissa kurser ska alltid erbjudas, estetiska kurser och idrott och hälsa samt – för yrkeselever – kurser som behövs för att ge grundläggande högskolebehörighet. Nuvaran- de regler bör ändras så att skolan får erbjuda eleverna alla kurser som finns i kommunen, men det ska inte vara en skyldighet. Det innebär att huvudmannen avgör utbudet av individuella val utöver de kurser som alltid ska erbjudas.

6.Yrkesutgångar för yrkesprogram motsvarar de yrken för vilka eleven blir anställningsbar. Jag anser att det är viktigt att elever ges en tydlig information om vilka utgångar som möjliggörs av ett program.

6TP PT Naturkunskap ingår som gymnasiegemensamt ämne i alla program utom Programmet för Naturvetenskap och Programmet för Teknik. Dessa två program innehåller redan kun- skapsområdet naturvetenskap genom programgemensamma karaktärsämnena fysik och kemi samt biologi för Programmet för Naturvetenskap.

SOU 2008:27

Sammanfattning

Ämnesfrågor

Gymnasieskolans ämnen ska, precis som i dag, byggas upp av kurser. De ska på ett tydligare sätt än i dag bygga på grundskolans ämnen och ta vid på den nivå där grundskolan slutar. Det innebär att vissa inslag av repetition i dagens A-kurser bör ersättas av fördjupning inom ämnet på gymnasial nivå. Dagens kurser beteck- nas med bokstäver, men jag föreslår att de i stället ska betecknas med siffror.

Jag förslår att ämnena och kurserna ska beskrivas på ett betyd- ligt tydligare sätt än i dag. Denna tydlighet ska vara av det slaget att likvärdigheten stärks.

Mina tilläggsdirektiv innebär att jag ska uppmärksamma kärn- ämnena och särskilt om ämnet svenska ska vara ett sammanhållet ämne eller delas upp i två, det ena inriktat mot språk och det andra inriktat mot litteratur. Jag föreslår att kurserna i svenska och svenska som andraspråk även fortsättningsvis ska vara samman- hållna i ett ämne som omfattar både språk och litteratur.

En ny yrkesutbildning – två vägar till yrkesexamen

En viktig utgångspunkt i den nya gymnasieskolan är att eleverna ska nå längre än i dag när det gäller förberedelse för ett yrke eller vidare högskolestudier. Det innebär att eleven ska få en ökad specialisering inom sitt yrkesområde eller inom sitt studieområde jämfört med dagens program. Denna ökade specialisering anser jag inte stå i motsats till att eleven även ska förberedas för ett aktivt deltagande i samhällslivet och ges möjlighet att utveckla generella kompetenser som problemlösningsförmåga, samarbetsförmåga och kommunikativ förmåga.

Genom mina förslag till en förändrad struktur avseende den gymnasiala yrkesutbildningen har jag, utifrån vad som för närvaran- de är möjligt att fånga in av de förändringar som hela tiden pågår i arbetslivet, format en gymnasial yrkesutbildning som svarar upp mot de behov som nu kan bedömas. Genom mina förslag i sam- band med Nationella rådet för utbildning och nationella program- råd knutna till Skolverket, anser jag mig även skapa de betingelser som är nödvändiga för en kontinuerlig dialog med avnämarna om kommande förändringsbehov avseende den gymnasiala yrkes- utbildningen.

Sammanfattning

SOU 2008:27

En yrkesutbildning leder till en yrkesexamen som ger en erkänd kompetens som i sin tur leder till anställningsbarhet. De yrkes- utbildningar jag föreslår ska leda till anställningsbarhet och den gymnasiala nivån blir fortsättningsvis definierad av de beslutade examensmålen för respektive program i samverkan med avnämare. Det är också en syn som har stöd hos de branschföreträdare utredningen haft dialog med. Den definierade nivån blir den som respektive bransch kommer att anpassa sin vidareutbildning till för eventuell certifiering.

Jag anser att man måste se lärandet i arbetslivet och vad det tillför i ett bredare perspektiv än den snäva kursplanestyrda syn på lärande som APU och dess definition ger uttryck för. Jag förslår därför att begreppet arbetsplatsförlagt lärande (APL) ska användas i stället för begreppet arbetsplatsförlagd utbildning (APU). Jag föreslår att på samtliga yrkesprogram som är skolförlagda ska eleverna obligatoriskt genomgå minst 15 veckors APL. Dispensen som möjliggör en skolförlagd APU tas bort. Inom lärlingsutbild- ningen ska minst halva utbildningstiden arbetsplatsförläggas.

Jag föreslår också att lokala programråd för samverkan mellan skolhuvudman och avnämare avseende gymnasial yrkesutbildning blir obligatoriska. Detta innebär att jag inför ett nytt element när det gäller gymnasial yrkesutbildning. Om APL, med en kvalitativ nivå som avnämarna har uttryckt krav på blir obligatorisk, så innebär det att om inte APL-platser finns så får inte heller utbild- ningen anordnas. Jag ser det som en helt nödvändig del av en yrkesutbildning att APL ingår, en elev utan APL har inte samma möjligheter att etablera sig på arbetsmarknaden och utbildningen ger inte rätt kompetens. De nya nationella programråden och lokala programråd ger på nationell och lokal nivå en institutionell samverkansnivå som i dag saknas. I dag är det skolans skyldighet att hitta APL-platser. Genom de nya kraven ser jag frågan om APL som ett ömsesidigt åtagande där både skolan och arbetslivet har intresse av att APL-platser kommer fram i erforderlig omfattning. Här behövs en god samverkan mellan skola och arbetsliv och frågan kommer att följas som en del av kompetensförsörjningen i den årliga rapport till regeringen som Skolverket ska leverera.

Under den arbetsplatsförlagda delen av utbildningen föreslår jag att eleven ska handledas av en i företaget anställd yrkeskunnig person som bör ha genomgått en av skolhuvudmannen i samarbete med avnämarna anordnad handledarutbildning eller som har mot- svarande utbildning. För lärlingsutbildning föreslår jag att sådan

SOU 2008:27

Sammanfattning

utbildning ska vara obligatorisk. Från skolhuvudmannens sida ska en eller flera yrkeslärare utses som ansvarar för kontakterna mellan skola, arbetsplats och elev och som också efter samråd med arbetsplatsen/handledaren sätter betyg på eleverna.

Jag anser att ett avtal om arbetsplatsförlagt lärande bör slutas mellan skolhuvudmannen och den eller de arbetsplatser som tar emot elever. Genom ett avtalsförfarande blir det möjligt att kvalitetssäkra APL:en och respektive parts åtaganden på ett helt annat sätt än om det inte skulle föreligga några avtal. Jag anser att ersättningens storlek till de arbetsplatser som tar emot elever i arbetsplatsförlagt lärande inte ska regleras centralt. Däremot före- slår jag att frågan om ersättning alltid bör tas upp och regleras i samband med att ett avtal om arbetsplatsförlagt lärande sluts mellan skolhuvudman och arbetsplats.

Yrkesutbildningen inom gymnasieskolan och gymnasial vuxen- utbildning innefattar således både skolförlagd utbildning och lärlingsutbildning. Lärlingsutbildningen ser jag som en alternativ väg till samma kompetens – en yrkesexamen. Nedan presenteras den skolförlagda yrkesutbildningen för att därefter följas av den gymnasiala lärlingsutbildningen. Avsnittet om yrkesutbildning inleds med en figur som belyser hur dessa två utbildningsvägar förhåller sig till varandra.

Sammanfattning SOU 2008:27

	Skolförlagd yrkesutbildning	Gymnasial lärlingsutbildning

	Gymnasiegemensamma ämnen (600 p)
	Individuellt val (200 p)
	Examensuppgift (100 p)

A	Programgemensamma	Skolförlagda karaktärsämnen
P	karaktärsämnen	(0 350 p)
L	(minst 400 p)	(kursbetyg
	(kursbetyg)
m
i	Inriktnings-	Arbetsplatsförlagt lärande
n	gemensamma	(APL)
s	karaktärsämnen	(1 250 1 800 p*)
t	(minst 300 p)	(bestående av
	(kursbetyg)	utbildningsblock som
15		betygssätts)
	Programfördjupning
v	(högst 900 p)
e	(kursbetyg)
c
k
o
r

	Yrkesexamen

* Maximalt 1 800 poäng under förutsättning att 200 poäng individuellt val läggs som APL.

Skolförlagd yrkesutbildning

På samtliga yrkesprogram ingår de gymnasiegemensamma ämnena svenska eller svenska som andraspråk, engelska, matematik, historia, religionskunskap, samhällskunskap, naturkunskap och idrott och hälsa i en omfattning av 600 poäng.

I mina programförslag har jag för yrkesprogrammen inte angett vilka ämnen och kurser jag bedömer ska fungera som program- gemensamma och inriktningsgemensamma karaktärsämnen. Detta arbete anser jag ska beredas av Skolverket i samverkan med aktuella avnämare. Enligt min uppfattning ska Skolverket, utöver att fastställa innehållet i karaktärsämnena och hur det ska fördelas på olika kurser, för yrkesprogrammen även fastslå den slutliga poäng- omfattningen av de programgemensamma karaktärsämnena, de inriktningsgemensamma karaktärsämnena och programfördjup-

SOU 2008:27

Sammanfattning

ningen. Skolverket behöver också, i samråd med avnämare från arbetslivet, fastställa vilka karaktärsämnen som ska få fungera som programfördjupning.

Det individuella valet omfattar, enligt mina förslag 200 poäng på alla program. För elever som så önskar kan det individuella valet också användas för ytterligare fördjupning inom karaktärsämnena eller för att läsa andra kurser som huvudmannen erbjuder. En andra kurs i idrott och hälsa och minst en kurs i ett estetiskt ämne ska alltid erbjudas.

Dessutom ska alltid elever på yrkesprogram erbjudas att som individuellt val och/eller utökat program läsa de kurser som krävs för grundläggande högskolebehörighet. Dessa kurser inkluderar ytterligare 200 poäng i svenska/svenska som andraspråk samt ytterligare 100 poäng i engelska. På vissa yrkesprogram kan någon av kurserna komma att ingå som obligatorium. Då räcker det individuella valet med sina 200 poäng för att uppnå grundläggande högskolebehörighet. På andra program kommer det att krävas att eleven läser utökat program. På yrkesprogrammen ska eleverna ha rätt att läsa utökat program med upp till 300 poäng för att uppnå grundläggande högskolebehörighet.

Sammanfattning

SOU 2008:27

Jag föreslår att det i den nya gymnasieskolan ska finnas 14 yrkes- program med olika nationella inriktningar. De är:

Yrkesprogram	Nationella inriktningar
Programmet för Bygg- och Anläggningsteknik	Husbyggnad, Anläggning, Måleri, Plåtslageri
Programmet för Djurhållning och Naturbruk	Djurhållning, Odling och gröna miljöer, Skog
	och vatten
Programmet för El- och Energiteknik	Elteknik, Energiteknik, Elektronik och
	datorteknik
Programmet för Flygteknik	Flygplan, Helikoptrar
Programmet för Fordon och Transporter	Fordonsteknik, Karosseriteknik,
	Godstransporter, Godshantering
Programmet för Handel och Administrativ	Handel, Administrativ service
service
Programmet för Hantverk	Frisör, Skrädderi, Finsnickeri, Florist, Hantverk
Programmet för Hotell och Turism	Hotell, Konferens, event och värdskap, Resor
	och turism
Programmet för Industriell teknik	Maskinteknik, Processteknik, Underhållsteknik,
	Plåt- och svetsteknik
Programmet för Ledarskap och Friskvård	Pedagogiskt arbete med barn och unga,
	Socialt arbete, Fritidsverksamhet, Idrott, hälsa
	och friskvård
Programmet för Restaurang och Livsmedel	Restaurang- och måltidsservice, Bageri och
	konditori, Kött och charkuteri, Delikatess,
	färskvaror och catering
Programmet för Sjöfartsteknik	Däcksteknik, Maskinteknik, Däcks- och
	maskinteknik
Programmet för VVS-, Klimat- och	VVS-teknik, Ventilationsteknik, Kyl- och
Fastighetsteknik	värmepumpsteknik, Fastighetsteknik
Programmet för Vård och Omsorg

Lärlingsutbildning

Huvudfåran när det gäller grundläggande yrkesutbildning är och kommer, enligt min bedömning, under lång tid att vara en huvudsakligen skolbaserad gymnasial yrkesutbildning. Det är också den helt dominerade syn som kommit fram i utredningens omfattande kontakter med olika avnämare. Därmed inte sagt att gymnasial lärlingsutbildning inte kan och bör få en avsevärt större omfattning än den har i dag. Enligt min uppfattning kan, med rätt förutsättningar, ett omfattande lärande på arbetsplats kombinerat

SOU 2008:27

Sammanfattning

med viss skolförlagd utbildning utgöra ett mycket bra alternativ till skolförlagd yrkesutbildning. Detta gäller även för gymnasial vuxen- utbildning och för yrkesområden som i dag domineras av kvinnor.

För att gymnasial lärlingsutbildning ska komma till stånd fordras en nära och väl utvecklad regional och lokal samverkan mellan skolhuvudmännen och de branscher/företag som ska ta emot och utbilda lärlingar. Jag har kommit fram till att det inte kan vara en skyldighet för hemkommunen att erbjuda lärlingsutbild- ning. Däremot ska alla ungdomar ha rätt att söka gymnasial lärlingsutbildning och hemkommunen ska vidta tillräckliga åtgärder för att söka tillfredsställa dessa elevers val.

Lärlingsutbildning ska leda fram till en yrkesexamen med samma mål som gäller för skolförlagd yrkesutbildning. En lärlings- utbildning, enligt mitt förslag, skiljer sig från skolförlagd yrkes- utbildning genom att ämnesinnehåll och kurser i de arbetsplats- förlagda delarna struktureras på ett annat sätt i så kallade utbild- ningsblock och genom att en större del av lärandet sker i form av arbetsplatsförlagt lärande. Arbetsplatsförlagt lärande ska, oavsett om det sker i form av APL inom ett yrkesprogram eller inom lärlingsutbildning formas under de betingelser som gäller i arbets- livet.

En elev som genomgår lärlingsutbildning kommer, enligt min bedömning, sannolikt initialt att ha en renodlad elevstatus. Om så bedöms lämpligt ska dock även ett anställningsförhållande vara möjligt. År 2008 startar en treårig försöksverksamhet med gym- nasial lärlingsutbildning där det är möjligt att förena gymnasie- utbildning med en anställning. De erfarenheter som kommer att kunna dras från denna försöksverksamhet kommer bl.a. att bygga på de förutsättningar som möjligheten till anställning medfört.

Enligt min uppfattning finns det ett antal juridiska frågor som måste få en tillfredsställande lösning när det gäller anställning kombinerad med gymnasial utbildning. Min uppfattning är att det här råder ett dubbelt huvudmannaskap. Det kan då uppstå gräns- dragningsproblem när det gäller att avgöra vem som ansvarar för eleven/den anställde i olika avseenden. Lärlingsutbildning förenad med en anställning är dessutom en kollektivavtalsfråga. Mot denna bakgrund föreslår jag att gymnasial lärlingsutbildning ska kunna förenas med en anställning men att dessa frågor bör utredas och få sitt svar i samband med utvärdering av försöksverksamheten.

Utformningen av den arbetsplatsförlagda utbildningsdelen inom gymnasial lärlingsutbildning föreslår jag ska regleras med hjälp av

Sammanfattning

SOU 2008:27

en nationell utbildningsplan för lärlingsutbildning fastställd av Skolverket. Innehållet i denna fastställs på lokal nivå i en lokal utbildningsplan för lärlingsutbildning.

Det arbetsplatsförlagda lärandet inom gymnasial lärlingsutbild- ning ska bestå av innehållet i karaktärsämneskurserna för det aktuella yrkesprogrammet. Jag föreslår att det arbetsplatsförlagda lärandet inom gymnasial lärlingsutbildning struktureras i form av utbildningsblock omfattande 200 till 500 poäng.

Mitt förslag innebär också att elever inom gymnasial lärlings- utbildning har samma möjligheter som elever inom skolförlagd yrkesutbildning att göra sådana val att de kan erhålla grundläggande högskolebehörighet.

Högskoleförberedande program

Jag föreslår fem nya högskoleförberedande program. Mina direktiv innebär att elever ska kunna välja utbildning efter intresseinrikt- ning. De nya programmen med sina nationella inriktningar anser jag svarar väl mot dessa krav. Högskoleförberedande utbildningar ska ge en bättre förberedelse för vidare studier än vad som är fallet i dag. Vidare ska programmen uppmuntra till och ge möjligheter till fördjupning i ämnen som har stor betydelse för fortsatta studier. Samtliga program ger med sin bredd en god förberedelse för studier inom hela högskolesektorn och svarar mot kraven som ställs på en god förberedelse för högskoleutbildning. Programmen är:

Högskoleförberedande program	Nationella inriktningar
Programmet för Ekonomi	Juridik, Marknadsföring, Redovisning
Programmet för Estetik och Humaniora	Språk, Kultur, Bild och formgivning, Dans,
	Musik, Teater
Programmet för Samhällsvetenskap och Media	Miljö och samhällsbyggnad,
	Samhällsvetenskap, Digitala medier,
	Information och påverkan
Programmet för Naturvetenskap	Matematik och datavetenskap,
	Naturvetenskap, Samhällsplanering
Programmet för Teknik	Teknik och design, IT-kommunikation och
	medieteknik, Samhällsbyggande och
	arkitektur, Innovation och produktion

På samma sätt som det ska finnas en väl utvecklad samverkan mellan gymnasieskolan och arbetslivet ska det finnas en väl utveck-

SOU 2008:27

Sammanfattning

lad samverkan mellan gymnasieskolan och lärosätena som speglar hela högskolesektorns vetenskapsområden. I dag sker samverkan men den omfattar vanligen lärarutbildningen eller den pedagogiska institutionen inom högskolans ram. Mina förslag angående in- rättandet av Nationella rådet för utbildning innebär att högskole- sektorn får en möjlighet att påverka hur kraven på högskoleför- beredande utbildningar ska formuleras nu och i framtiden. Den nya institutionella nivån för samverkan mellan lärosäten och gymnasie- skolan innebär tillsammans med införande av examen att sam- verkan kan stärkas mellan lärosäten och gymnasieskolan. Antalet lärare med forskarutbildning är i dag mycket lågt inom gymnasie- skolan och forskningsanknytningen behöver utvecklas. Mina för- slag ger en god grund för ett närmare samarbete mellan gymnasieskolan, gymnasial vuxenutbildning och högskolesektorn också på lärarnivå. Det är också viktigt att denna samverkan breddas till att omfatta samtliga delar av högskolan. De förslag jag lägger innebär också en grund för att stärka forskningsanknyt- ningen i gymnasial utbildning. De nationella programråden ger möjligheter till kontinuerlig samverkan mellan ämnesföreträdare och Skolverket vid utvecklingen av olika styrdokument och frågor av vikt kring utvecklingen av ämnena. En sådan kontinuerlig samverkan saknas i dag men efterfrågas av ämnesföreträdare. Det är också viktigt att lärosätena fortsättningsvis kan rekrytera elever från gymnasieskolan och bryta den sociala segregation som fort- farande är stark när det gäller högre utbildning. För detta krävs god information och vägledning som når elever redan i grundskolan inför valen till gymnasieskolan. De nya nationella programråden ser jag har en viktig roll när det gäller information om vilka yrkesval som öppnas genom högskolestudier.

Examen införs i gymnasieskolan

Jag föreslår införandet av en examen för svensk gymnasial nivå både för yrkes- och högskoleförberedande utbildning. Motiven är flera; genom en examen kan regeringen formulera tydliga nationella mål för gymnasial utbildning som kan förstås av avnämare i vårt land men också ge en tydlighet internationellt. Införandet av en examen ger också möjligheter att utvärdera gymnasieskolan som system.

Sammanfattning

SOU 2008:27

Mitt förslag innebär att två typer av examen införs: En yrkes- examen och en högskoleförberedande examen. För att få examen ska eleven ha uppfyllt examenskraven. Dessa innebär att eleven har betyg i 2 500 poäng, vilket innebär ett fullständigt program, varav godkända betyg i minst 2 250 poäng. Eleven måste ha godkänt betyg i svenska/svenska som andraspråk, matematik och engelska. Vilken nivå i dessa ämnen som eleven måste vara godkänd på kan variera beroende på vilket program eleven går på. Vidare ska eleven ha godkänt betyg i vissa karaktärsämneskurser, dessa fastställs av Skolverket efter hörande av avnämare. Dessutom ska eleven ha genomfört en godkänd examensuppgift.

Utformningen av en yrkesexamen som kan nås antingen genom skolförlagd yrkesutbildning eller via lärlingsutbildning ska göras i nära samverkan med de aktuella branscherna. Genom en yrkes- examen säkerställs att eleven är väl förberedd för det yrkesområde som utbildningen är inriktad emot. Motsvarande gäller för en hög- skoleförberedande examen; den ska utformas i nära samverkan med företrädare för högskolor och universitet.

För varje program ska det finnas examensmål. Examensmålen är till för att beskriva vad utbildningen på programmet syftar till. Avseende yrkesprogrammen är syftet att utbilda för ett yrkes- område och avseende de högskoleförberedande programmen är syftet att förbereda för högskolestudier. Examensmålen ska användas av de professionella i gymnasieskolan som ett styrdoku- ment från elevernas inträde på ett program till dess att de går ut från programmet. De ska ha en betydligt tydligare styrfunktion än dagens programmål. Examensmålen och ämnesmålen ska kom- plettera varandra. Examensmålen ska säkra att det finns ett holistiskt perspektiv på programnivå i gymnasieutbildningen.

Utgångspunkten för examensmålen ska främst vara läroplanen och de grundläggande målsättningar som gäller för respektive program, det vill säga att göra eleverna anställningsbara inom ett visst yrkesområde respektive att förbereda dem för högskole- studier.

Även om examensmålen i första hand ska användas av de professionella i skolan ska de vara utformade på ett sätt, som gör dem möjliga att förstå även för eleverna och deras föräldrar, liksom för avnämarna.

Examensmål för respektive program tas fram i samverkan mellan staten och avnämarna. Avnämare är för yrkesprogrammen respektive yrkesbransch och för de högskoleförberedande pro-

SOU 2008:27

Sammanfattning

grammen främst lärosätena. På de högskoleförberedande program- men kan dock även representanter för arbetslivet ingå i de nationella programråden. Skolverket ska för varje program inom ramen för nationella programråd samråda med intressenter för att ta fram förslag till examensmål.

Förslagen överlämnas av Skolverket till Nationella rådet för utbildning, som yttrar sig över dem. Utifrån beredningarna i de nationella programråden och yttrandena från Nationella rådet för utbildning lämnar Skolverket förslag till regeringen om utformning av examensmål för alla program. Rådets yttrande ska biläggas Skolverkets förslag till regeringen som fastställer examensmålen.

De nationella programråden har bland annat till uppgift att följa och utvärdera examensfrågor för det aktuella programmet. I detta uppdrag ingår att ta initiativ till förändringar av examensmål, när så anses vara lämpligt. Sådana initiativ kan också tas av Skolverket eller Nationella rådet för utbildning.

För att få en examen ska eleven slutföra en examensuppgift. En del av examensmålen utgörs av ett avsnitt som benämns ”Mål för examensuppgiften”. Examensuppgiften visar att eleven har nått dessa. Det betyder i sin tur att examensuppgiften på ett yrkes- program kontrollerar om eleven har tillräcklig kompetens för att anställas inom det aktuella yrkesområdet och på ett högskole- förberedande program om eleven har tillräcklig kompetens för att studera på högskola eller universitet. Examensuppgiften ska genomföras under slutskedet av elevens utbildning i gymnasie- skolan.

Yrkesprogrammens examensuppgifter ska vara tydligt inriktade på de yrkesområden som utbildningen avses leda till. Examens- uppgiften ska omfatta ett större sammanhängande arbete, men kan också innehålla kortare ”yrkesprov”. Sådana yrkesprov finns i dag i vissa branscher, bland annat på en nivå som kan beskrivas som gymnasial. Examensuppgifter ska alltid innefatta någon form av dokumentation. Om de har en uttalat praktisk karaktär ska denna dock kunna vara kortfattad.

De högskoleförberedande programmens examensuppgifter ska i hög grad vara inriktade på de utbildningsområden som gymnasie- programmet främst vänder sig mot. Uppgifterna ska vara specifika inte bara för programmen utan också för inriktningarna. Samtidigt ska examensuppgifterna kontrollera att eleverna har de generella kompetenser som krävs för att framgångsrikt genomföra högskole- studier, oavsett karaktär. En examensuppgift på ett högskoleförbe-

Sammanfattning

SOU 2008:27

redande program ska bestå av ett större sammanhängande arbete i form av en undersökning, analys eller produktion som dokumen- teras genom en skriftlig rapport.

Varje elev ska av rektorn efter samråd med examensansvarig lärare tilldelas en handledare för examensuppgiften. Handledaren ska vara en lärare med god kompetens i det för examensuppgiften aktuella ämnesområdet. Varje examensuppgift ska bedömas av en medbedömare, det ökar rättssäkerheten för eleverna.

Examensuppgiften omfattar 100 gymnasiepoäng av ett fullstän- digt gymnasieprograms 2 500 poäng. I relation till det totala antalet veckor som en gymnasieelev har att tillgå under tre läsår, drygt 100 veckor, motsvarar 100 poäng ungefär fyra veckor.

Eleverna ska inom ramen för examensuppgiften ha viss hand- ledning. Det är av stor vikt att eleverna får tillräckligt med tid för att genomföra examensuppgiften. Jag föreslår att de alltid ska garanteras motsvarande fyra fulla arbetsveckor för att fullgöra uppgiften. De fyra veckorna kan läggas ut på olika sätt beroende på uppgiftens karaktär och andra faktorer. Jag föreslår att tiden kan delas upp i maximalt fyra perioder. Examensuppgiften bör före- trädesvis göras under slutskedet av utbildningen.

En examensuppgift kan vara antingen godkänd eller inte god- känd. Det innebär att den inte ska betygssättas i fler steg än dessa två. För att eleven ska anses vara godkänd på examensuppgiften krävs att han eller hon uppnår samtliga mål för examensuppgiften. Det ska vara möjligt att inom gymnasial vuxenutbildning få såväl en högskoleförberedande som en yrkesexamen. Målen i gymnasie- skolan och i gymnasial vuxenutbildning ska vara desamma men vägen dit kan variera, det förutsätter flexibilitet och att validering används för vuxna studerande.

Om en elev misslyckas med examen får eleven ett studiebevis som visar vilka betyg eleven fått under sin utbildning. Jag föreslår att det nuvarande begreppet slutbetyg avskaffas. Det ska vara möjligt för eleven att i efterhand pröva alternativt avlägga examen i gymnasial vuxenutbildning.

Examensansvariga lärare inom gymnasieskolan

Jag föreslår att det för varje program på en skola ska finnas minst en examensansvarig lärare. Dessa ska ha till uppgift att ha ansvar för praktiska examensfrågor. Det kan vara att godkänna utform-

SOU 2008:27

Sammanfattning

ningen av examensuppgifter och att representera skolan i den samverkan som skolan ska ha med yrkesbransch respektive lärosäte och andra gymnasieskolor. Den examensansvarige läraren ska kunna biträda rektor med att utse handledare och huvudbedömare av examensuppgifter samt administrera genomförandet av examen.

En examensansvarig lärare på ett högskoleförberedande program ska om möjligt vara en lektor med forskarutbildning (doktors- examen). En strävan ska vara att det ska finnas minst en lektor per program. Examensansvariga lärare på ett yrkesprogram ska vara yrkeslärare med god kompetens inom det aktuella programmets karaktärsämnen.

Mina förslag när det gäller examensansvariga lärare innebär att jag ser dessa lärare som bärare av ett nationellt uppdrag att säker- ställa att utbildningen håller rätt nivå och svarar mot kraven i examensmålen. Det innebär att jag också ser dessa examens- ansvariga lärare som en viktig resurs i arbetet med att nå en nationell likvärdighet och att lärare som professionell grupp blir en del av det nationella kvalitetssäkringssystemet.

Behörighet, antagning och urval

Dagens system med det generella behörighetskravet godkänt i tre ämnen för samtliga program har visat sig ha vissa nackdelar. En sådan är att elever som tas in på nationella program med mycket låga meritvärden enligt av Skolverket framtagen statistik har mycket små möjligheter att klara utbildningen.TPF7FPT I extremfall har elever som påbörjar ett nationellt program endast engelska, mate- matik och svenska/svenska som andraspråk som godkända ämnen. Att börja på en utbildning som man har dåliga förutsättningar att genomföra med framgång är problematiskt. Det har visat sig att elever som avbryter sin gymnasieutbildning är en mycket sårbar grupp på arbetsmarknaden.

Jag anser därför att det är angeläget att skapa ett system som så långt möjligt säkrar att de elever som antas till nationella program har goda förutsättningar att genomföra utbildningen med fram- gång, vilket normalt innebär att uppnå examen. Samtidigt är det viktigt att undvika att genom för högt ställda krav utestänga elever, som faktiskt har goda möjligheter att avlägga examen.

7TP PT Skolverket: Statistik framtagen för utredningen, tabell 12 i utredningens tabellbilaga (bilaga 3).

Sammanfattning

SOU 2008:27

En annan nackdel med dagens system är att det i grundskolan för en del elever under slutet av utbildningstiden blir en ensidig fokusering på de tre behörighetsämnena, vilket är till men för övriga ämnen. Att bredda behörighetskraven till fler ämnen än tre kan bidra till att höja statusen för övriga grundskoleämnen och till att grundskolans karaktär av bred medborgarutbildning betonas.

Jag föreslår följande behörighetskrav för yrkesprogram inklusive lärlingsutbildning: Godkänt betyg i minst åtta ämnen inklusive svenska/svenska som andraspråk, matematik och engelska. Huvud- mannen har rätt att per program ta in elever som av särskilda skäl saknar behörighet i engelska om eleverna bedöms ha goda möjlig- heter att tillgodogöra sig utbildningen. Elever som tas in enligt detta undantag ska garanteras särskilt stöd som ska fastställas i ett åtgärdsprogram.

För elever på högskoleförberedande program föreslås följande behörighetskrav gälla: Godkänt betyg i minst 12 ämnen inklusive svenska/svenska som andraspråk, matematik och engelska.

Programspecifika behörighetskrav: Godkänt betyg i geografi, historia, religionskunskap och samhällskunskap för studier på Pro- grammet för Ekonomi, Programmet för Estetik och Humaniora samt Programmet för Samhällsvetenskap och Media.

För studier på Programmet för Naturvetenskap och Program- met för Teknik krävs godkänt betyg i biologi, fysik och kemi.

Möjlighet till undantag finns från kravet på godkänt betyg i engelska enligt ovan.

Åtta respektive tolv ämnen

Vid valet av hur många ämnen eleven som en miniminivå ska ha genomfört med lägst betyget godkänt stannar jag för åtta för yrkesutbildningarna, vilket är hälften av det minsta möjliga antalet ämnen som en elev läser i grundskolan. Eftersom minimiantalet åtta betyg kombineras med krav på vissa ämnen, som ska ingå i de åtta betygen, är detta en tydlig skärpning jämfört med dagens behörighetskrav.

För de högskoleförberedande programmen har jag stannat för ett krav på tolv godkända ämnen. Det innebär att en elev kan misslyckas i fyra ämnen (fem om eleven har betyg i språkval) utan att vara utestängd från möjligheten att påbörja ett högskoleförbere- dande program. Jag anser att detta är rimligt ur rättssäkerhets-

SOU 2008:27

Sammanfattning

synpunkt, eftersom det kan förekomma att elever har goda kun- skaper i sådana ämnen som är av särskild vikt för den sökta utbildningen, samtidigt som de har misslyckats i några ämnen, som inte kommer att vara avgörande för framgång i den aktuella gymnasieutbildningen.

Jag är av uppfattningen att de högskoleförberedande program- men i högre grad än yrkesutbildningarna bygger direkt på grund- skolans ämnen. De flesta yrkesprogrammens karaktärsämnen har ingen direkt koppling till grundskolans ämnen, medan de flesta karaktärsämnen på de högskoleförberedande programmen har det. Därför har grundskolebetygen ett bättre prognosvärde för fram- gång på de högskoleförberedande programmen än på yrkesutbild- ningarna. Detta är orsaken till att jag har stannat för ett krav på minst åtta ämnen för de sistnämnda utbildningarna och på tolv ämnen för de förstnämnda.

Gymnasieutredningen har gjort konsekvensanalyser av dessa förändringar av behörighetskraven med hjälp av Skolverket. För yrkesprogrammen skulle den föreslagna ändringen troligen endast medföra en ökning med cirka en halv procentenhet av antal obehöriga elever. Den ventil utredningen föreslår kan till och med innebära att fler elever når möjligheten att påbörja studier på nationellt program.

När det gäller högskoleförberedande program är det svårare att överblicka konsekvenserna. Andelen elever som skulle blivit obehöriga hade med de nya reglerna vid 2006 års intagning ha ökat från 10,5 procent till ungefär 12 procent. I utredningen redovisas resultaten per program. Det är viktigt att framhålla att en ändring av behörighetsreglerna innehåller ett signalvärde och bör innebära att de elever med mycket svaga resultat som i dag tas in på gymnasieskolan skulle bli obehöriga. Statistik visar att den kate- gorin elever med mycket svaga förkunskaper är starkt överrepre- senterad bland de elever som hoppar av en gymnasieutbildning och får svårigheter på arbetsmarknaden. Jag vill med förslagen se till att de elever som börjar en gymnasieutbildning har goda förutsätt- ningar att fullfölja den och jag anser att de nya behörighetsreglerna också kommer att bidra till en bättre genomströmning.

Sammanfattning

SOU 2008:27

Om antagning och urval

Jag föreslår att begreppet ”antagning” ersätter intagning som begrepp. Motivet är att använda samma begrepp som högskole- sektorn.

Jag föreslår också att en inriktning får starta redan från gym- nasieutbildningens början. Om en inriktning startar under det första läsåret ska antagning och urval göras inför starten av utbild- ningen.

På yrkesprogram kan utbildningen fullgöras antingen som skolförlagd utbildning eller som lärlingsutbildning. Vid antagning ska lärlingsutbildning jämställas med en inriktning. En elev som i årskurs 1 antas till ett yrkesprogram utan angivelse om inriktning eller lärlingsutbildning ska betraktas som antagen till skolförlagd yrkesutbildning.

Liksom i dag ska enligt mina förslag urval till gymnasieskolan huvudsakligen göras genom meritvärden från grundskolan, basera- de på elevernas betyg. För de estetiska inriktningarna på Program- met för Estetik och Humaniora och för riksrekryterande utbild- ningar föreslår jag att det ska finnas möjlighet att använda sig av kompletterande färdighetsprov, dock inom betydligt snävare ramar än i dag.

Grundskolans ansvar och individuella alternativ till de nationella programmen

Dagens individuella program (IV) innehåller elever med olika bakgrund och behov. Många gånger anvisas de till individuella program som inte kan tillgodose deras behov på bästa sätt. Jag anser också att det övergripande målet för individuella programmen

– att göra eleverna behöriga att börja på ett nationellt program inte speglar alla de behov som finns bland eleverna på IV i dagens gymnasieskola. Det behövs flera alternativ och denna tanke ligger bakom de förslag som presenteras. Jag föreslår att de individuella programmen avskaffas. I stället föreslår jag ett preparandår, indi- viduella alternativ och en programintroduktion. En annan viktig tanke är att förbättra genomströmningen i gymnasieskolan och på olika sätt hjälpa elever att fullfölja sina studier för att undvika de problem som uppstår på arbetsmarknaden när man inte har en genomförd gymnasieutbildning bakom sig.

SOU 2008:27

Sammanfattning

Preparandåret

För de elever som är obehöriga till ett nationellt program föreslår jag inrättandet av ett preparandår inom ramen för grundskolan men som inte innebär att eleven går om årskurs nio. Målgruppen för preparandåret är elever som, efter en utredning, bedöms kunna klara av att bli behöriga till nationellt program inom maximalt ett års kompletterande utbildning. Elever i grundskolan som löper risk att inte klara målen och därigenom bli obehöriga för de gymnasie- program de vill gå måste i god tid informeras om detta och vilka möjligheter som står till buds när det gäller fortsatta studier. Rektor vid grundskolan ska ta initiativ till att en utredning görs och det är sedan hemkommunen som beslutar om eleven ska erbjudas ett preparandår eller inte, det beslutet ska kunna överklagas av eleven.

Verksamheten inom preparandåret är tänkt att bli något annat än grundskoleutbildning och kan innehålla såväl undervisning som vägledning och praktik. Utbildningen har dock som mål att eleven ska bli behörig till gymnasieskolan inom högst ett år. Ett tungt vägande skäl att föreslå preparandår är de nya behörighetsreglerna till gymnasieskolan. Det är inte rimligt att gymnasieskolan ska erbjuda undervisning i ett flertal ämnen från grundskolan, det är en bättre uppgift för grundskolan. En ordning där eleven klarar av sin behörighet till gymnasieskolan inom ramen för grundskolan stämmer också med hur de flesta andra länder i Norden har ordnat motsvarande verksamhet. Jag ser också att det finns en tydlig signal i var ansvaret läggs. Det är grundskolans ansvar att göra eleven behörig till gymnasieskolan. I mina direktiv finns också tydligt utsagt att gymnasieskolan ska bygga på en genomförd grundskola.

Sammanfattning

SOU 2008:27

Det individuella alternativet

För de elever som inte bedöms klara av att bli behöriga till ett nationellt program inom ett år eller är i behov av särskilt stöd föreslår jag att kommunen erbjuder utbildning inom ett individuellt alternativ. Det individuella alternativet är inte att jämställa med ett nationellt program men utbildningen och verksamheten ska ske inom gymnasieskolans ram. Målgruppen tänker jag mig vara i första hand de elever som av olika skäl inte bedöms klara att inom ett år uppnå behörighet till nationella program. Det kan också i undan- tagsfall vara elever som kan uppnå eller har behörighet men som av särskilda skäl behöver en individuellt anpassad utbildning. Exem- pelvis kan det gälla elever med neuropsykiatriska diagnoser som får bättre förutsättningar för sina studier med ett individuellt alter- nativ.

Syftet med de individuella alternativen är att eleverna erbjuds de insatser som bäst gynnar dem för att komma vidare i sin utveck- ling. Insatserna inom de individuella alternativen ska bidra till elevernas personliga utveckling mot en framtida etablering på arbetsmarknaden eller ge en god grund för fortsatt utbildning. Detta kan kräva samverkan med olika vårdgivare eller sociala verksamheter. Ansvaret för de elever som har stora problem faller enligt min erfarenhet ofta mellan stolarna, både mellan olika nämnder inom en kommun och mellan kommunen och andra vårdgivare eller verksamheter. Tanken är här att genom samverkan kunna hitta de individuella insatser som bäst gynnar eleven att komma vidare i sin kunskapsutveckling. Verksamheten inom ett individuellt alternativ kan också i högre eller lägre grad innefatta ett arbetsplatsförlagt lärande eller yrkespraktik om det bäst gynnar elevens kunskapsutveckling. Jag tänker mig däremot inte att använda beteckningen lärling för dessa elever, det skulle kunna blandas samman med den gymnasiala lärlingsutbildning jag föreslår som ett alternativ inom yrkesprogrammen.

Jag ser framför mig att de individuella alternativen för en del elever kommer att kräva omfattande resurser, men jag anser att det är en mycket mer effektiv lösning än att elever inte får en utbild- ning som är anpassad efter deras behov och förutsättningar. När utbildningen innefattar insatser av både social och pedagogisk karaktär bör kostnaderna fördelas mellan skolan, sociala myndig- heter och andra vårdgivare.

SOU 2008:27

Sammanfattning

Jag anser att ett individuellt alternativ även ska kunna erbjudas av en fristående skola men det ska dock ske i samverkan med en eller flera kommuner.

Programintroduktion

För elever med utländsk bakgrund som kommer till Sverige under sin gymnasieålder eller sen grundskoleålder behövs en verksamhet som tar ansvar för att dessa elevers kunskaper snabbt valideras och att de får lära sig svenska för att kunna påbörja en gymnasie- utbildning i Sverige. Efter genomgången introduktion bör ung- domarna placeras i utbildning efter deras förutsättningar. Det kan vara fortsatta studier inom ett nationellt program eller svenska för invandrare (sfi) eventuellt i kombination med studier i gymnasie- skolan. Andra kan erbjudas studier inom preparandåret eller de individuella alternativen men också gymnasial vuxenutbildning kan vara ett alternativ eftersom jag också föreslår att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela före- skrifter om undantag från åldersvillkoret om 20 år för behörighet till gymnasial vuxenutbildning.

Bytare, avbrytare, elever som inte sökt gymnasieutbildning och väntare

Min uppfattning är att elever som vill byta eller hoppa av en utbildning bör erbjudas stöd för att underlätta för eleven att komma vidare och inte tappa fart i sin utbildning. Skolan bör göra en utredning om vilka lämpliga åtgärder som behövs och vid behov upprätta en ny studieplan. Mot bakgrund av kommunens uppfölj- ningsansvar är det viktigt att skolor anmäler till elevens hem- kommun så fort eleven avbrutit sina studier vid skolan. Det finns också elever som drabbas av personliga kriser eller liknande under sin gymnasietid och de har rätt till stödinsatser av den skola där eleven är inskriven. Om elever trots dessa insatser inte kan följa sina studier kan eleven i dag erbjudas reducerat program med maximalt en reduktion uppgående till 10 procent. Jag föreslår att tioprocentsgränsen tas bort för reducering. Eleven kan därefter fullfölja sina studier genom att förlänga gymnasietiden eller genom att läsa inom den gymnasiala vuxenutbildningen.

Sammanfattning

SOU 2008:27

Betyg

Jag föreslår att dagens betygsutformning med kursbetyg ska behållas. Mina argument för detta är att en förändring från dagens utformning till ämnesbetyg kräver mycket goda skäl och några sådana har jag under utredningsarbetet inte funnit. Det finns inte något starkt önskemål från vare sig elever eller lärare jag mött om att byta betygsutformning. Kursbetygen fungerar betydligt bättre i gymnasial vuxenutbildning och jag ser det som en stor fördel att ha samma betygsutformning.

Konsekvenser för tillträdesregler för högskolestudier

Jag anser att en högskoleförberedande examen alltid ska innebära minst grundläggande högskolebehörighet. För elever från yrkes- program ska för grundläggande högskolebehörighet krävas att en yrkesexamen inkluderar ytterligare 200 poäng i svenska/svenska som andraspråk samt ytterligare 100 poäng i engelska.

Gymnasial vuxenutbildning

Mina förslag i utredningen innebär att den gymnasiala vuxen- utbildningen och gymnasieskolan närmar sig varandra. Det innebär att förslagen i huvudsak också omfattar gymnasial vuxenutbildning. Ett tydligt exempel är förslagen om examen som i gymnasial vuxenutbildning ska omfatta samma krav som en examen i gymna- sieskolan. Vägen till examen kan dock se olika ut eftersom studier i gymnasial vuxenutbildning inte utformas som program. Därför blir validering ett viktigt instrument inom gymnasial vuxenutbildning.

Ett annat exempel där skolformerna ska närma sig varandra är att det tydligt ska framgå att en elev i gymnasieskolan får läsa kurser i gymnasial vuxenutbildning. Det ska också, om det finns särskilda skäl, få göras undantag från 20-årsgränsen för tillgång till gymnasial vuxenutbildning.

Jag ser även den gymnasiala vuxenutbildningen som viktig för att elever ska kunna komplettera sin gymnasieutbildning. Elever med yrkesexamen som inte har uppnått grundläggande högskole- behörighet i gymnasieskolan ska ha rätt att göra det inom den gymnasiala vuxenutbildningen. Elever som inte har uppnått examen

SOU 2008:27

Sammanfattning

i gymnasieskolan ska, enligt mina förslag, vara en prioriterad grupp för gymnasial vuxenutbildning.

Konsekvensanalys avseende jämställdhet och flexibel skolstart

Jämställdhet

Inledningsvis finns skäl att påpeka att gymnasieskolan och kon- struktionen av programmen enligt min bedömning inte kan lösa problemen med den sneda könsfördelningen i dagens gymnasie- skola. Gymnasieskolan är en spegel av den arbetsmarknad eleverna utbildas för och det krävs att arbetsmarknadens parter tydligt engagerar sig i frågan om en mer könsneutral arbetsmarknad för att komma till rätta med bristen på jämställdhet. Detta betyder inte att programstrukturen i gymnasieskolan saknar betydelse och jag har lagt förslag som jag bedömer kommer att påverka jämställdheten i positiv riktning. I flera av de nya programmen bedömer jag att könsfördelningen kommer att bli mer jämn än i dag, särskilt gäller det för det nya Programmet för Ledarskap och Friskvård. Viktiga förändringar generellt är införandet av examen och krav på en kvalitativ APL som kommer att ge både unga män och kvinnor en tydlig, av avnämare kvalitetssäkrad yrkesutgång och goda kontakter med arbetsmarknaden. Det kommer att ge bättre chanser till etablering på arbetsmarknaden som särskilt kommer att gynna unga kvinnor som i dag har färre sådana alternativ i gymnasie- skolan.

Flexibel skolstart

Min bedömning är att en flexibel skolstart i grundskolan kan innebära stora problem för gymnasieskolan. Mitt resonemang bygger på att eleverna både börjar och slutar grundskolan flexibelt. Om elever ska tas in till gymnasieskolan flera gånger om året krävs en större organisation kring antagning och urval. Undervisnings- grupperna skulle vid varje intagning kunna bli mindre och därigenom medföra högre kostnader per utbildningsplats. I sämsta fall skulle det kunna leda till att en huvudman inte anser sig kunna ha råd att starta utbildningen om grupperna blir för små. Fler lärare

Sammanfattning

SOU 2008:27

skulle behöva rekryteras och i dag råder brist på yrkeslärare, den bristen skulle kunna förvärras. För yrkesutbildningar som redan i dag är kostnadskrävande eftersom de ofta kräver särskild utrust- ning och specialanpassade lokaler skulle investeringskostnaderna sannolikt stiga då fler klasser ska beredas plats.

Sammanfattningsvis bedömer jag att om införandet av flexibel skolstart skulle leda till att gymnasieutbildningar skulle behöva startas flera gånger om året så skulle det leda till väsentligt högre driftskostnader och en omfattande administration. Det är dock osäkert om den flexibla skolstarten verkligen skulle få till följd att eleverna också vill avsluta grundskolestudierna vid annan tidpunkt än övriga elever.

Övriga frågor

Under utredningsarbetet har mycket kritik framförts angående brister i studie- och yrkesvägledningen. Skolverket har också i utvärderingar sett brister i hur studie- och yrkesvägledningen genomförs. Jag föreslår att elevers rätt till studie- och yrkesvägled- ning tydliggörs i skollagen och att frågan om hur studie- och yrkesvägledningen i framtiden ska utformas bör utredas vidare.

Avslutning

Den gymnasiereform jag föreslår innebär stora förändringar och jag har under mitt utredningsarbete mött både förväntan och oro för att genomförandet inte ska ges goda förutsättningar. Det finns en hel del erfarenheter att bygga på sedan tidigare reformer och det är naturligt att dessa bör ligga till grund för ett gott genomförande. De går bl.a. ut på att ge genomförandet både tid och resurser. Det är viktigt att arbetet kommer igång snabbt och att det finns mycket information att tillgå samt medel till fortbildning om de för- ändringar som föreslås. Jag redovisar också i utredningen en del kritiska faktorer. Tillgången till yrkeslärare och handledare på arbetsplatser är en sådan och detsamma gäller lärare med forskar- utbildning, lektorer. Parallellt med min utredning sker också utred- ningsarbete där dessa frågor behandlas och som, efter vad jag erfarit, senare ska resultera i förslag i frågan varför jag här inte redovisar egna förslag. Beträffande finansiering av mina förslag så

SOU 2008:27

Sammanfattning

redovisar jag och föreslår också finansiering till kommunsektorn för de kostnader som införandet av en ny reglering kring examen innebär. Jag pekar också på att de förslag till nya programstrukturer och uppstramningar av regelverket innebär möjligheter till effekti- viseringar. Dessa vinster överskrider de kostnader som uppstår till följd av mina förslag.

Summary

The assignment in brief

The Upper Secondary Education Reform Commission’s assignment (dir. 2007:8), including the supplementary terms of reference (dir. 2007:143), is very extensive. It basically covers all upper secondary education issues, from eligibility rules to how qualifications and graduation from upper secondary school shall be designed, as well as issues relating to upper secondary adult education. The main task of the assignment is to propose a new structure for Swedish upper secondary education. The Commission has given particular emphasis to vocational education. The proposals shall lead to higher quality in both vocational programmes and programmes that prepare students for further study. An important prerequisite for the Commission has been to preserve the curriculum in its present form; its approach to knowledge shall form the basis of the proposals irrespective of study path. The task of upper secondary schools to prepare students for active participation in society applies to all study paths. The Commission’s legislative proposals have been formulated in relation to current legislation.

I see it as a prerequisite for my proposals that similar conditions shall prevail in both municipal and independent schools. The proposals I put forward in the commission report have therefore been formulated in such a way. I also put forward proposals for how currently applicable legislation should be amended to achieve similar conditions for the public school system and for independent schools.

The Commission has employed an open working method and has cooperated with seven focus municipalities and four institutes of higher education. A large number of professional organisations have also been consulted during the course of the work. The Commission has also had contact with employer and employee

Summary

SOU 2008:27

organisations on the central level, as well as with teacher and student organisations. Their approach and experiences have had considerable bearing on how the proposals have been formulated.

The reform of the early-1990s

Today’s upper secondary education is to all intents and purposes based on the reform proposed at the beginning of the 1990s in the Government’s Growing with knowledge (Växa med kunskap)TPF1FPT Bill. It is now 17 years since this bill was submitted and the reform is strongly influenced by the spirit of the era that urged a decentralised, programme-oriented and goal-driven upper secondary education system. The Government’s Responsibility of Schools (Ansvaret för skolan)TPF2FPT Bill, clarifying roles and responsibilities, was submitted at the same time. In brief, the national political level (the Swedish Riksdag and Government) was to adopt clear objectives for upper secondary education activities, and the municipalities as school governing bodies were to be responsible for implementing and organising these activities as well as providing the right conditions for the professionals (i.e. teachers and school principals) to design activities within this given framework. The explicit ambition was a nationally equitable upper secondary education system. Working life representatives were not given any clear role in the reform; instead, cooperation on vocational education and the new workplace-based education was voluntary and became the school’s responsibility.

All upper secondary programmes were given the same format; they were all three years long, had the same core subjects and were to provide basic eligibility for higher education studies. The reform led to vocationally oriented programmes being more theorised than previously. This happened partly as a result of an increased number of theoretical subjects and partly due to the programme-specific subjects themselves being theorised. The option of establishing specially designed programmes, local branches and local courses was seen as giving local school governing bodies the freedom to adapt the education to local labour market needs. Cooperation with upper secondary adult education was seen as both desirable and feasible. Individual programmes were established.

1TP PT Prop. 1990/91:85.

2TP PT Prop. 1990/91:18.

SOU 2008:27

Summary

At that time – when the reform was implemented - there weren’t all that many independent schools and the regulatory framework established for them was underpinned by the idea that they shouldn’t be unnecessarily subject to the constraints of a national regulatory framework but could design their activities more freely.

An international perspective with a Nordic focus

The upper secondary education system introduced in the 1990s was substantially different from other Nordic countries. This is still true today. One clear difference is the far-reaching decentralisation implied by the design of upper secondary education and the division of responsibilities in the Swedish system. Other countries put more focus on a national regulatory framework and national equity compared to the Swedish, decentralised model with its substantial local freedom to design education. Another difference is that Sweden does not have an upper secondary diploma, which in other countries implies a nationally defined level often certified by external assessors. Sweden is one of only a few countries within the EU without such a well-defined educational objective.

Yet another difference is that Sweden has no fixed structure for cooperation with working life. This does not mean that we lack such cooperation in Sweden. There are many excellent examples where, for instance, working life representatives have initiated far- reaching cooperation. It is however striking that this is not part of a national education policy and the strength of the link between school and working life can even be perceived as somewhat random. Some industries have had fixed structures for cooperation for a long time whereas others have none at all. The responsibility for finding workplaces for the workplace-based component of a vocational programme lies with the individual school without any support from the national level. If the school has problems finding workplaces, workplace-based components can instead be located at the school with an ensuing lack of contact with working life. This means that the content and quality of a vocational programme can vary substantially between different municipalities/school governing bodies. In this respect, the structure of Swedish upper secondary education differs from other countries, where the cooperation between schools and working life is more stringently

Summary

SOU 2008:27

regulated and where companies and organisations often take on a certification role.

Neither can we ignore the fact that upper secondary school offers different opportunities for young men and women. There are several male-dominated vocational programmes that are clearly defined and lead to employment. The opposite is true for female- dominated programmes, which is probably one reason why more women than men in our country go on to higher education.

How closely working life and schools cooperate is important for young people’s chances of establishing themselves on the labour market. International research into the importance of such cooperation is referred to in annexes to the report. One conclusion is that close cooperation during upper secondary school and participation by companies and organisations in the education provide good opportunities for young people to establish themselves on the labour market. The opposite is true of students on vocational programmes with weak links to working life - they risk encountering problems when trying to establish themselves.TPF3FPT It is interesting to note the absence of research based on Swedish conditions as regards the role of upper secondary vocational education in skills provision, in helping young people establish themselves and in combating social inequality.TPF4FPT There are a number of studies discussing the effects of no or incomplete upper secondary education but the research seldom considers the forms and organisation of vocational education.

In other countries, the compulsory school system (or equivalent) is given total responsibility for ensuring students gather the necessary prior knowledge in order to follow an upper secondary programme. The current Swedish system with its individual programmes allocates this task to upper secondary schools themselves.

3TP PT Cooperation to help young people establish themselves on the labour market (Samverkan för ungas etablering på arbetsmarknaden) (Official Government Report SOU2006:102).

4TP PT Olofsson, Jonas (2008), Vocational education and the transition from education to working life research and international experiences (Yrkesutbildning och övergången från skola till arbetsliv – forskning och internationella erfarenheter), Annex 5.

SOU 2008:27

Summary

Some problem areas

National equity versus local freedom

By way of introduction, I would like to point out the difficulty today in defining what an upper secondary educational programme is. They can vary almost indefinitely. Upper secondary education is formally defined as comprising 17 national programmes, but this is not the entire picture. According to the National Agency for Education, there are about 9 000 local courses and a large number of local branches. Within the Industry Programme alone, there are about 200 local branches and other programmes also have many variants. Students who attend an independent upper secondary school follow programmes that in type and level are similar to a national programme and the school may offer its own courses. The content of these can obviously vary and the competition for students has also forced municipal schools to offer different specially designed programmes and local branches. There are also programmes that combine vocationally oriented and study- oriented programmes, perceived by many to be confusing.

The result is considerable variation in the content of upper secondary education, even within programmes that are formally the same. The vast range of programmes on offer makes it difficult for students to gain an overview of the alternatives. The information given prior to young people choosing their upper secondary school is often more akin to marketing and does not always provide clear answers to what a programme includes and where it leads. There are also many students (12 percent) who switch programmes during their first year at upper secondary school.

Receivers (universities, companies and organisations, etc.) of students from this diversified upper secondary system find it difficult to assess the student’s capabilities and it does not make it any easier for students to get their first job after school. Receivers have also criticised the education for not being on the adequate level. This may well be the reason why working life representatives have involved themselves in the issue of access to education and its design. The development of Technical Colleges (Teknikcollege) and Healthcare Colleges (Vård- och omsorgscollege) is a case in point. Representatives of the higher education sector have also criticised the prior knowledge of students.

Summary

SOU 2008:27

Whether all the variations of the 17 national programmes are necessary is a question the Commission has put to industries and other receivers and opinion as to the current trend is clearly critical. The answer to this question is no. The trend towards ever- greater profiling in the face of increasing competition for students does not correspond to receivers’ needs. They would prefer to see things tightened up and a clearly defined level of education which they can accurately evaluate. Both working life representatives and institutes of higher education have also expressed an interest in cooperating on requirements and quality levels for upper secondary education.

In practice, the current situation implies very strong producer control instead of upper secondary schools performing a task formulated by the governmental political level as described when the reform was presented at the beginning of the 1990s. This also means that the conditions for formulating and implementing a national education policy have been weakened. Whether upper secondary education is nationally equitable is strongly debatable.

Results, goal fulfilment, throughput and poor efficiency

Another problem in today’s upper secondary schools is that there is no clear result indicator, which is a precondition of efficient goal-driven management. School-leaving certificates are currently used as a measure of results despite them not depicting what results a student has achieved. The certificate may contain many fail grades and it may have been issued from a reduced programme. Basic eligibility for higher education, which was a clear goal of the reform, is not formulated as an objective in any Swedish educational legislation. I am of the opinion that the percentage of students achieving basic eligibility in three years would be a better indicator for the existing upper secondary school system. Such an indicator makes it possible to study deviations and analyse upper secondary school results. The Upper Secondary Education Reform Commission - with the help of the National Agency for Education - has developed such an indicator and presents it later on in this report.

Another important part of the reform, for which there are no clear evaluation results either, is how the dimensioning principle works. The number of students who gain a place on their first-

SOU 2008:27

Summary

choice programme is not measured nationally and the suitability of the chosen dimensioning principle cannot therefore be discussed based on an evaluation. There is no data on the number of students who receive a workplace-based education according to the regulatory framework despite the fact that it is essential for the quality of a vocational programme. An even more important area where there is a lack of information is the extent to which the student’s right to education, in accordance with the regulations on guaranteed teaching time, is satisfied. A conclusion I draw is that both clear result indicators and an improved evaluation system are needed.

The Upper Secondary Education Reform Commission has also examined the current throughput of upper secondary schools, particularly in light of the large number of students who drop out. There is also a surprisingly large number of eligible students in the individual programmes. There are what are known as “switchers and deferers” (those who want to switch programmes or defer their education) in individual programmes waiting to continue their studies. The indicator used by the Commission to measure throughput is the proportion of students who start their upper secondary education and who achieve basic eligibility for higher education within a stipulated period of time, namely three years. All deviations can be seen and discussed and the associated costs can also be estimated. According to these specially compiled statistics, only 62 percent of all students achieve this goal. A conclusion is that it should be possible to improve throughput, which would in turn incur substantially lower costs. There are also costs in upper secondary education that can be traced back to the current system of many different alternatives to choose from. Small class-sizes increase costs so a tightening-up of the system with fewer alternatives could lead to lower costs and higher efficiency to the benefit of both students and upper secondary schools.

I also see a considerable need for cooperation between upper secondary schools and the local community; upper secondary education is an important infrastructure issue that affects the prerequisites for growth and employment in a municipality and region. I put forward proposals to stimulate such cooperation but refrain from submitting proposals for how it should be organised. Cooperation is also brought to the fore by the existing overcapacity in upper secondary education and which will quickly

Summary

SOU 2008:27

get worse since student cohorts are set to fall from an extremely high level within a few years. In order to be able to guarantee a good supply of upper secondary education in the future, cooperation among different school governing bodies (including independent schools) is required.

Upper secondary education in a new era proposals and assessments

The Upper Secondary Educational Reform Commission’s analysis of the changes needed concentrates on three important issues:

–The student’s right to a good education needs to be strengthened.

–Responsibility, structure and regulations need to be clarified.

–Greater cooperation in upper secondary education is needed between receivers and school governing bodies.

Large-scale changes are needed in these three areas. The student is the protagonist in upper secondary education and this should be made self-evident in the regulations and their application. Upper secondary education must build on a completed compulsory education and be the “way-in” to adult life. It must be clear to a student what a programme contains and where it leads. It is important that students are able to choose programmes based on their interests and it must be possible for both young women and men to find vocational programmes that enhance their employability and lead to recognised qualifications. A higher education preparatory programme must provide a good grounding for higher education studies. The legal rights of the student will be strengthened by my proposals and the right to education will be elucidated. My proposals also mean that the right of students on vocational programmes to achieve basic eligibility for higher education within the upper secondary school system will be clarified for the individual student. I create no “dead-end streets” with my proposals.

Both national equity and the prerequisites for decentralised, goal-driven upper secondary education need to be strengthened. My proposals therefore contain a clear, nationally established

SOU 2008:27

Summary

target level for all programmes that is to apply to both upper secondary school and upper secondary adult education. I propose the introduction of a diploma which involves the Government adopting specific diploma objectives for each programme. This will in turn involve the drawing-up of new policy documents for upper secondary education in order to enhance goal-driven management and provide the prerequisites for a more holistic approach to upper secondary education.

One important precondition for my proposals is that the future national objectives established by the Government as well as other regulatory components must apply equally to both municipal and independent schools so that they can operate on equivalent terms. I also put forward proposals on how this can be achieved. My proposals will also tighter restrictions as regards the right to establish specially designed programmes, local branches and local courses. Here, I make a clear choice in favour of a nationally equitable education system.

I consider access to upper secondary education and upper secondary adult education to be a strategic issue that should hence be seen as part of the infrastructure in a municipality, region or inter-municipal area of cooperation. It is important for working life, both private and public employers, to have access to a well- educated workforce and it is also important for growth issues, for industrial policy in a municipality or region and for the country as a whole. There are examples of some municipalities and cooperative bodies working in this way but there is nothing in the current regulatory framework that stimulates such a perspective. The result is potentially large differences between different parts of the country and between different upper secondary schools.

I therefore propose that the task of upper secondary schools to satisfy the skills supply needs of working life and the higher education sector be further clarified in the Swedish Education Act. I also propose a clear role for receivers, i.e. working life and the higher education sector, when it comes to formulating educational objectives. It is also valuable if they participate in ensuring the quality of the education. Knowledge as to skills supply issues in different parts of the country must be improved and I therefore propose that the National Agency for Education every year prepares a report on these issues to be submitted to the Government.

Summary

SOU 2008:27

In light of this, the National Agency for Education will need additional competence to assist it in the assessment of these new issues. I therefore propose the establishment of a national council for the development of upper secondary education, the National Council for Education. This shall be connected to the National Agency for Education and not only play an advisory role in strategic issues concerning the development of upper secondary education but also have the right of initiative. A national council, on which receivers have representation, would make it possible to identify development needs and satisfy the forthcoming needs of future industries which currently lack established structures of cooperation. This would make it possible to continuously renew upper secondary education and ensure important development needs are satisfied.

I also propose that programme specific national councils be set up, one for each national programme. The programme councils will have an operative role compared to the National Council for Education which will concentrate on strategic development issues. The National Agency for Education will be responsible for the establishment of these programme councils and for their administration. Stakeholders, in the form of industrial representa- tives such as employers and trade unions, and relevant central government standard-setting agencies will be affiliated to a programme council. It is important that the programme councils make use of students’ experiences and views of the programmes. The National Agency for Education will appoint programme council members. I see broad representation and the fact that receivers, as well as in the National Council for Education, are given an important role in the work of the councils as beneficial.

I also propose that local programme councils be set up for cooperation between receivers of upper secondary vocational programme graduates and school governing bodies. In brief, this means that I envisage new institutional levels of cooperation both on the national strategic level and the national and local operational levels. This institutional cooperation on the national level covers both vocational programmes and higher education preparatory programmes.

SOU 2008:27

Summary

New vocational programmes and higher education preparatory programmes

Upper secondary education leads to a working life or higher education studies and this shall influence the education from day one. During my assignment, I have therefore concentrated considerably on issues concerning transition from upper secondary school. What skills do students need to cope with their next step in life? This also explains my cooperation with receivers, those who “receive” upper secondary school students, when it comes to assessing what requirements are stipulated now and in the future.

I propose that all upper secondary programmes be three years in length and be worth 2 500 points. All programmes I propose shall be given a common basic structure. This provides plenty of scope for finding flexible forms for each programme within the basic framework that will satisfy the various needs the programme is to fulfil. This involves a key difference compared to the current structure, based on programme uniformity regardless of where they lead.

An important aim with this new structure is to recognise the different receiver requirements. Some industries are stringently regulated by international rules whilst others have virtually no such rules at all. My conclusion is that it must be possible for the programmes to be different. It is also important that the outcome, the diploma, is on an adequate level.

I propose that the current term “vocationally oriented programme” be replaced by “vocational programme”: The idea here is that a vocational programme should stretch further than today’s upper secondary school and lead to a vocational diploma that constitutes a recognised skill qualification and enhances employ- ability. It shall be possible to implement a vocational programme either as a school-based programme or as an apprenticeship programme.

I propose that the term “study-oriented programme” be replaced by “higher education preparatory programme”, a term that more clearly specifies the aim of the programme. Higher education preparatory programmes lead to a higher education preparatory diploma.

The actual, detailed content of the programmes shall be established after a process prepared by the National Agency for Education. When the National Agency for Education prepares the

Summary SOU 2008:27

issues, the stakeholders of each programme shall have a strong influence over the content via the proposed national programme councils.

A table illustrating the structure of both school-based vocational programmes and higher education preparatory programmes is presented below.

Common			Branches	In-depth	Individual options	Examples of
elements			0–6 per	programme	200 p	vocational
1 000–1 800 p			programme	studies		outcomes for
			comprising	200–900 p		vocational
			300–600 p			programmes
Common upper			Common	The National	Students on all	Vocations for
secondary			branch-	Agency for	programmes shall be	which
subjects:			specific	Education	entitled to read the	students are
			subjects	establishes	Physical education	employable
Swedish/Swedish				which	and health 2 course	after gaining
as a second				programme-	and an arts course.	a diploma
language				specific courses		from the
				may be offered	Students on vocational	vocational
English				as in-depth	programmes shall	programme.
				programme	have the right to
Mathematics				studies. Based	achieve basic
Mathematics			Common	studies. Based	achieve basic	Vocations for
			Common	on these	eligibility for higher	Vocations for
			branch-	on these	eligibility for higher	which
History			branch-	permissible	education within the	which
History			specific	permissible	education within the	students are
			specific	courses, the	framework of their	students are
			subjects	courses, the	framework of their	employable
Religion			subjects	school’s	individual option	employable
Religion				school’s	individual option	after gaining
				governing body	and/or as an extended	after gaining
				governing body	and/or as an extended	a diploma
Civics				decides which	programme, i.e. read	a diploma
Civics				decides which	programme, i.e. read	from the
				courses or	English 6 and	from the
				courses or	English 6 and	vocational
				combinations of	Swedish/Swedish as a	vocational
	TPF	FPT		combinations of	Swedish/Swedish as a
Science studies	5					programme.
Science studies
				courses to offer.	second language 2
				courses to offer.	second language 2
Physical				Vocational	and 3.
education and				programme
health				courses or	On higher education
				combinations of	preparatory
				courses lead to a	programmes, the
				vocational	individual option shall
				outcome.	furthermore
Common					correspond to certain
programme-				Provides e.g.	special higher
specific subjects				scope for	education
specific subjects
				profiling.	qualifications.

Diploma project 100 p

5TP PT Science studies is a common upper secondary subject in all programmes apart from the Natural Science Programme and the Technology Programme. These two programmes already contain natural science elements in the form of the common programme-specific subjects of physics and chemistry, and biology in the Natural Science Programme.

SOU 2008:27

Summary

Some comments on the table:

1.One essential feature of the subjects that I propose should be common to all upper secondary education and be included in all programmes is that their scope and content can vary between the various programmes. I therefore suggest that the concept of “core subjects” should be removed from upper secondary education. I use instead the concept of common upper secondary subjects. These shall be Swedish/Swedish as a second language, English, mathematics, history, religion, civics, science studiesTPF6FPT and physical education and health. I see these subjects as constituting a common ground for all upper secondary school programmes. The common upper secondary subjects shall be established by the Swedish Riksdag.

2.Programme-specific subjects give the programme its character and are read by all students on the programme in question.

3.All programmes have national branches apart from the Health and Social Care Programme. The number of branches per programme varies.

4.In-depth programme studies provide scope for profiling albeit within a tighter framework than the current system. The National Agency for Education shall establish which courses and combinations of courses may be offered as in-depth programme studies and shall be given directives on restrictiveness. The education shall reward in-depth studies into the character of the programme.

5.Individual options will also be possible in the future but to a lesser extent. Some courses shall always be offered; arts course, a second course in physical education and health and - for vocational students - courses needed to provide basic eligibility for higher education. Current rules should be changed so that the school may offer students all the courses there are in the municipality, but this shall not be an obligation. In other words, the governing body decides the range of individual options over and above the courses that shall always be offered.

6TP PT Science studies is a common upper secondary subject in all programmes apart from the Natural Science Programme and the Technology Programme. These two programmes already contain natural science elements in the form of the common programme-specific subjects of physics and chemistry, and biology in the Natural Science Programme.

Summary

SOU 2008:27

6.Vocational outcomes for vocational programmes correspond to the professions for which the students will be employable. I consider it important for students to be given clear information about the potential outcomes a programme can lead to.

Subject issues

Upper secondary school subjects shall, as they are today, be made up of courses. They shall however, in a clearer way, build on compulsory school subjects and continue from where compulsory school left off. This means that certain repetition elements in today’s general courses should be replaced by in-depth studies in the subject at upper secondary level. Courses are currently denoted by letters, but I propose they instead be denoted by figures.

I propose that subjects and courses shall be described more clearly than they are today. The aim of this added clarity is to strengthen equity.

According to my supplementary terms of reference, I am to highlight the core subjects and look particularly at the subject of Swedish and whether it should be one combined subject or be divided into two - one focusing on language and the other focusing on literature. I propose that courses in Swedish/Swedish as a second language continue to be one combined subject covering both language and literature.

New vocational education - two paths towards a vocational diploma

An important starting-point in the new upper secondary education system I propose is that students shall progress further as regards their preparation for a vocation or further studies in higher education. In other words, students shall be more specialised within their vocational or study area compared to today’s vocationally oriented programmes. I do not believe that this increased specialisation contradicts the idea that students shall also be prepared for active participation in society and be given the opportunity to develop general skills such as problem solving, the ability to cooperate and communication skills.

SOU 2008:27

Summary

Through my proposals for a changed structure as regards upper secondary vocational education, I have designed a system that meets currently assessable needs based on what can be deduced from the continuously on-going changes in working life. As a result of my proposals in connection with the National Council for Education and national programme councils integrated with the National Agency for Education, I believe I have also created the conditions necessary for an ongoing dialogue with receivers on future needs for change as regards upper secondary vocational education.

A vocational programme leads to a vocational diploma that provides a recognised qualification that in turn enhances employability. The vocational education programmes I propose shall enhance employability and the upper secondary level will in future be defined by the established diploma objectives for each programme in cooperation with receivers. This is also a view supported by the industrial representatives the Commission has consulted. The defined level will be the one to which each industry will adapt its further education and training for possible certification.

I believe we must see learning in working life and what it provides in a broader perspective than the narrow syllabus-driven view of learning conveyed by workplace-based education and its definition. I therefore propose that the concept of “workplace learning” be used instead of the concept of “workplace-based education”. I propose that at least 15 weeks of workplace learning shall be compulsory for students on all school-based vocational programmes. The dispensation allowing workplace-based education to take place at school shall be removed. As regards apprenticeship programmes, at least half the period of education shall be located at the workplace.

I also propose that local programme councils for cooperation between school governing bodies and receivers on upper secondary vocational education be made compulsory. In other words, I am introducing a new element of upper secondary vocational educa- tion. Making workplace learning, with a qualitative level demanded by the receivers, compulsory means that the programme can only be offered if workplace learning places can be found. I see work- place learning as an entirely necessary component of a vocational programme; students without workplace learning do not have the same opportunities to establish themselves on the labour market

Summary

SOU 2008:27

and the education will not provide them with the right skills. The new national programme councils and local programme councils will provide an institutional level of cooperation at the national and local levels that is currently lacking. At present it is the school’s responsibility to find workplace learning places. As a result of the new requirements, I see the issue of workplace learning as a mutual undertaking where both the school and working life have an interest in generating a sufficient number of workplace learning places. This will require good cooperation between schools and working life and the issue will be monitored and reported on in the National Agency for Education’s annual report on skills provision to the Government.

During the workplace-located component of the programme, I propose that the student be supervised by a skilled company employee who should have undergone a supervisors’ course arranged by the school governing body in cooperation with receivers or who has the equivalent education. I propose that such education be made compulsory for apprenticeship programmes. The school governing body shall appoint one or more vocational teachers to be responsible for the contacts between the school, workplace and student and who, after consultation with the workplace/supervisor, grades the students.

It is my view that an agreement on workplace learning should be drawn up between the school governing body and the workplace/s that take on students. Such agreements will enable workplace learning and the undertakings of the various parties to be quality- assured in a completely different way to if there were no agreements. I am of the opinion that the amount of compensation given to workplaces that take on students on workplace learning programmes should not be regulated on the central level. I do however propose that the issue of compensation should always be discussed and regulated in connection with the drawing-up of an agreement on workplace learning between the school governing body and the workplace.

Vocational education at upper secondary schools therefore includes both school-based education and apprenticeship educa- tion. I see apprenticeship education as an alternative path to the same qualification - a vocational diploma. School-based vocational programmes followed by upper secondary apprenticeship pro- grammes are presented below. The section on vocational education

SOU 2008:27

Summary

starts with a figure illustrating how these two educational paths are interrelated.

School-based vocational programmes		Upper secondary apprenticeship

	Common upper secondary subjects (600 p)
	Individual option (200 p)
	Diploma project (100 p)

At	Common programme-specific subjects	School-based programme-specific
least	(at least 400 p)	subjects
15	(course grade)	(0–350 p)
weeks		(course grade)
work-	Common branch-specific subjects
place	(at least 300 p)	Workplace learning
learning	(course grade)	(1 250–1 800 p*)
		(comprising programme blocks that are
	In-depth programme studies	graded)
	(max 900 p)
	(course grade)

	Vocational diploma

* A maximum of 1 800 points provided that 200 points in Individual option is done as workplace learning.

School-based vocational programmes

The common upper secondary subjects of Swedish/ Swedish as a second language, English, mathematics, history, religion, civics, science studies and physical education and health are included in all vocational programmes and are worth 600 points.

In my proposals for vocational programmes, I have not speci- fied which subjects and courses I deem should work as common programme-specific and common branch-specific subjects. I believe that this work should be done by the National Agency of Education in cooperation with relevant receivers. In my opinion, the National Agency for Education should, in addition to establishing the content of the programme-specific subjects and how they should be distributed among different courses, also establish the final number of points for the common programme- specific subjects, the common branch-specific subjects and in- depth programme studies. The National Agency for Education also

Summary

SOU 2008:27

needs to establish, in consultation with receivers from working life, the programme-specific subjects that are to function as in-depth programme studies.

According to my proposals, the individual option is worth 200 points in all programmes. For students who so wish, the individual option can also be used for further in-depth study within the programme-specific subjects or to read other courses offered by the school governing body. Another course in physical education and health and at least one course in an arts subject shall always be offered.

Furthermore, students on vocational programmes shall always be offered the courses necessary for basic eligibility for higher education as an individual option and/or extended programme. These courses include a further 200 points in Swedish/Swedish as a second language and a further 100 points in English. One of the courses may be made compulsory on certain vocational pro- grammes. The individual option, with its 200 points, will then be enough to achieve basic eligibility for higher education. On other programmes, students will have to study an extended programme. On vocational programmes, students shall be entitled to read an extended programme worth up to 300 points to achieve basic eligibility for higher education.

I propose that there shall be 14 vocational programmes with various national branches in the new upper secondary education system. These are:

SOU 2008:27 Summary

Vocational programmes				National branches

Building	and	Construction	Technology	House building, Construction, Painting, Sheet-
Programme				metal working
Livestock Farming and Natural Resources				Livestock farming, Crop farming and green
Management Programme				environments, Forest and water
Electrical and Energy Technology Programme				Electrical	technology,	Energy	technology,
				Electronics and computer technology
Aircraft Technology Programme				Aircraft, Helicopters

Vehicle Technology and Transport Programme				Vehicle technology, Coach work technology,
				Freight transportation, Freight handling
Trade and Administrative Service Programme				Trade, Administrative service

Handicraft Programme				Hairdressing, Tailoring,		Cabinet making,
				Floristry, Handicraft
Hotel and Tourism Programme				Hotel management, Conferencing,				event
				management and hosting, Travel and tourism
Industrial Technology Programme				Machine	technology,	Process	technology,
				Maintenance technology, Sheet-metal and
				welding technology
Leadership	and	Preventive	Healthcare	Pedagogical work with children and young
Programme				people, Social work, Recreation, Sport, health
				and preventive healthcare
Restaurant and Food Management Programme				Restaurant and meal service, Baking and
				confectionery, Meat and butchery, Delicatessen,
				consumables and catering
Maritime Technology Programme				Deck technology, Machine technology, Deck and
				machine technology
Heating, Water and Sanitation, Ventilation and				Heating, water and sanitation technology,
Real Estate Technology Programme				Ventilation	technology,	Refrigeration		and
				heating pump technology, Real estate
				technology
Health and Social Care Programme

Apprenticeship education

In my opinion, the prevailing norm when it comes to basic vocational education is, and will continue for a long time to be, a mainly school-based upper secondary vocational education. This is also the dominant view that has emerged from the Commission’s extensive contacts with various receivers. This is not to say, however, that upper secondary apprenticeship education cannot and should not have considerably greater scope than it has today. In my opinion, extensive learning at the workplace, with the right

Summary

SOU 2008:27

prerequisites and combined with some school-based education, can be a very good alternative to school-based vocational education. This is also true for upper secondary adult education and for vocational segments that are currently female-dominated.

For upper secondary apprenticeship education to be realised, close and well-developed regional and local cooperation is required between school governing bodies and the industries/companies that will take on and educate apprentices. I have arrived at the conclusion therefore that the home municipality cannot be under an obligation to offer apprenticeship education. However, all young people shall be entitled to apply to upper secondary apprenticeship programmes and the home municipality shall take sufficient measures to try to satisfy students’ choices.

Apprenticeship education shall lead to a vocational diploma with the same objectives as school-based vocational education. Apprenticeship education, according to my proposal, differs from school-based vocational education in its subject content and courses during the workplace-located components being structured differently in “programme blocks” and in that more of the learning takes place in the form of workplace learning. Workplace learning shall, regardless of whether it takes place in the form of workplace learning within a vocational programme or within an appren- ticeship programme, be designed in accordance with the prevailing conditions in working life.

It is my assessment that a student who undergoes appren- ticeship education probably will have student status to start with. If deemed appropriate, however, an employment relationship shall also be possible. A three-year trial of upper secondary appren- ticeship education will start in 2008, in which it will be possible to combine upper secondary education with employment. The expe- riences gained from this trial will increase our understanding as regards the potential of employment with respect to apprenticeship programmes.

In my opinion, there are a number of legal issues that must be satisfactorily resolved as regards employment combined with upper secondary education. My opinion is that a double or shared responsibility (governorship) exists in this case. This may cause delimitation problems when it comes to determining who is responsible for the student/employee in different regards. Appren- ticeship education combined with employment is furthermore a collective agreement issue. In light of this, I propose that it shall be

SOU 2008:27

Summary

possible to combine upper secondary apprenticeship programmes with employment but that this issue be further examined in connection with the evaluation of the abovementioned trial.

I propose that the design of the workplace-located component of an upper secondary apprenticeship programme be regulated with the help of a national education plan for apprenticeship pro- grammes established by the National Agency for Education. The content of this plan is to be established on the local level in a local education plan for apprenticeship education. The workplace learning component of upper secondary apprenticeship pro- grammes shall consist of the content of the programme-specific subject courses for the vocational programme in question. I propose that workplace learning within upper secondary appren- ticeship education be structured in the form of programme blocks each comprising 200 to 500 points.

My proposal also means that students on upper secondary apprenticeship programmes have the same opportunities as students on school-based vocational programmes to make choices that allow them to gain basic eligibility for higher education.

Higher education preparatory programmes

I propose five new higher education preparatory programmes. According to the terms of reference given to me, students shall be able to choose an education based on their interests. I believe that the new programmes, with their national branches, amply fulfil these requirements. Higher education preparatory programmes shall provide better preparation for higher-level studies than is currently the case. The programmes shall also encourage and provide opportunities for in-depth studies in subjects that are important for the students’ further studies. Because of their breadth, all programmes provide good preparation for further studies throughout the higher education sector and fulfil the requirements for a good grounding in all different kinds of higher education. The programmes are:

Summary SOU 2008:27

Higher education preparatory programmes	National branches

Economics Programme	Law, Marketing, Accounting

Arts and Humanities Programme	Languages, Culture, Art and design, Dance,
	Music, Theatre
Social Science and Media Programme	Environment and community planning, Social
	science, Digital media, Information and
	influence
Natural Science Programme	Mathematics and computer science, Natural
	science, Community planning
Technology Programme	Technology and design, IT communication and
	media technology, Community planning and
	architecture, Innovation and production

Just as there is to be well-developed cooperation between upper secondary schools and working life, there has also to be well- developed cooperation between upper secondary schools and institutes of higher education that reflects the entire higher educa- tion sector’s field of knowledge. Cooperation does currently exist but it normally covers teacher education or university departments of education. My proposal for the establishment of the National Council for Education will give the higher education sector the chance to influence how the requirements for higher education preparatory programmes will be formulated now and in the future. The new institutional level for cooperation between institutes of higher education and upper secondary schools, together with the introduction of a diploma, will strengthen the cooperation between the higher education sector and upper secondary schools.

The number of teachers with PhDs is currently very low in upper secondary education and links to the research community need to be developed. My proposals provide a good basis for closer cooperation between upper secondary schools, upper secondary adult education and the higher education sector on the teacher level as well. It is also important that this cooperation be broadened to include all parts of higher education.

The proposals I put forward also provide a platform for strengthening links with the research community in upper secon- dary education. The national programme councils will provide scope for continuous cooperation between subject representatives and the National Agency for Education when various policy documents are being formulated and important issues concerning

SOU 2008:27

Summary

subject development are being discussed. There is no such continuous cooperation at present despite requests from subject representatives.

It is also important for institutes of higher education to continue to be able to recruit students from upper secondary schools and combat the ever-present strong social segregation in Swedish higher education. This requires good information and guidance that reaches students when they are still at compulsory school prior to them choosing their preferred upper secondary education. I see the new programme councils playing an important role as regards information about the vocational options open to students if they go on to study in higher education.

Diploma to be introduced in upper secondary school

I propose the introduction of a Swedish upper secondary school diploma both for vocational and higher education preparatory pro- grammes. There are several grounds for this; with a diploma, the Government can formulate clear national objectives for upper secondary education that not only are comprehensible to receivers in Sweden but also provide clarity internationally. The introduction of a diploma also provides opportunities to evaluate upper secon- dary education as a system.

My proposal involves the introduction of two types of diploma: a vocational diploma and a higher education preparatory diploma. The student must fulfil the requirements of the diploma to receive one. In other words, students must have grades worth 2 500 points, the equivalent of a complete programme, of which they must receive pass grades worth at least 2 250 points. Students must have pass grades in Swedish/Swedish as a second language, mathematics and English. The level the student must attain in these subjects to gain a pass grade may vary depending on the programme he or she follows. Furthermore, the student shall obtain pass grades in certain programme-specific subjects, to be established by the National Agency for Education after consultation with receivers. Furthermore, the student must gain a pass grade for his or her diploma project.

Vocational diplomas that can be obtained either via school- based vocational programmes or via apprenticeship programmes shall be designed in close consultation with the relevant industries.

Summary

SOU 2008:27

A vocational diploma guarantees that the student is well prepared for the occupational sector at which the programme is aimed. The same is true of a higher education preparatory diploma; it shall be designed in close consultation with representatives of institutes of higher education.

Each programme shall have diploma objectives. The purpose of these is to describe the aims of the programme. As regards voca- tional programmes, the aim is to educate students for an occupa- tional segment. The aim of higher education preparatory pro- grammes is to prepare students for higher education studies. The diploma objectives shall be used by professionals at upper secondary schools as a policy document from the students’ entrance into a programme until their graduation. Their steering function shall be much clearer than current programme objectives. Diploma objectives and subject goals shall complement each other. The diploma objectives shall ensure that a holistic perspective is taken at programme level within upper secondary education.

The starting-point for the diploma objectives shall firstly be the curriculum and the basic aims applicable to each programme respectively, i.e. to make the students employable in a specific occupational segment or to prepare them for higher education.

Even though diploma objectives shall first and foremost be used by professional educationists, they are to be formulated in such a way so that students, parents and receivers can understand them.

Diploma objectives for each programme shall be drawn up jointly by central government and receivers. The receivers for vocational programmes are the respective industries and for the higher education preparatory programmes, they are primarily the institutes of higher education. However, representatives of work- ing life may also be on the national councils for higher education preparatory programmes. The National Agency for Education shall, within the framework of the national programme councils, consult the relevant stakeholders to draw up draft diploma objec- tives for each programme.

The proposals are submitted by the National Agency for Edu- cation to the National Council for Education, which then passes comment on them. Based on discussions in the national pro- gramme councils and comments from the National Council for Education, the National Agency for Education submits draft diploma objectives for all programmes to the Government. The Council’s comments shall be enclosed with the National Agency

SOU 2008:27

Summary

for Education’s proposals to the Government, which then estab- lishes the diploma objectives.

One of the tasks of the national programme councils is to follow and evaluate diploma issues relating to their specific programme. This task also includes taking initiatives to amend the diploma objectives when deemed appropriate. Such initiatives can also be taken by the National Agency for Education or the National Council for Education.

To gain a diploma, the student must complete a diploma project. Some of the diploma objectives are made up of a section called “Diploma project objectives”. The diploma project shows that the student has attained these objectives. In turn, this means that the diploma project on a vocational programme verifies whether the student is sufficiently competent to be employed in the relevant occupational segment and on a higher education preparatory pro- gramme whether the student is sufficiently competent to study at university/university college. The diploma project shall be com- pleted during the final stages of the student’s upper secondary edu- cation.

Vocational programme diploma projects shall be clearly focused on the occupational segment at which the programme is aimed. The project shall comprise either one substantial coherent project or several shorter “vocational tests”. These vocational tests can already be found in certain industries, some on a level that can be described as upper secondary. The diploma projects shall always include some form of documentation. If they are of an explicit practical nature, however, this documentation can be brief.

Higher education preparatory programme diploma projects shall, to a large extent, be focused on the educational area at which the upper secondary programme is mainly aimed. Projects shall be specific not just to programmes but also to branches. They should, however, also verify whether the student has the general skills needed to cope successfully with any kind of higher education studies. A diploma project on a higher education preparatory pro- gramme shall consist of a substantial coherent assignment in the form of a survey, analysis or production, documented as a written report.

Every student shall be allocated a diploma project supervisor by the school principal after consultation with a diploma tutor, see below. This supervisor shall be a teacher who is well-skilled in the

Summary

SOU 2008:27

relevant subject area. Every diploma project shall be assessed by a co-assessor. This will strengthen the students’ legal rights.

The diploma project is worth 100 out of the total 2 500 points for a completed upper secondary programme. In relation to the total number of weeks upper secondary students have at their dis- posal in three academic years, about 100 weeks, 100 points is the equivalent of about four weeks.

Students shall receive a certain amount of supervision when doing their diploma projects. It is very important that students are given enough time to do the project. I propose that they are always guaranteed the equivalent of four full study weeks to complete the project. These four weeks can be allocated in different ways depending on the nature of the project and other factors. I propose that the time may be divided into a maximum of four periods. The project should preferably be done in the final stages of the pro- gramme.

A diploma project can be given either a pass or a fail grade. In other words, it is not graded on a scale of more than two marks. To receive a pass mark in their projects, students are required to attain all the diploma project objectives. It shall be possible within the upper secondary adult education system to obtain both higher edu- cation preparatory diplomas and vocational diplomas. The objectives in upper secondary education and in upper secondary adult educa- tion shall be the same but the path towards a diploma may vary. Flexibility and the use of validation are required for adult students.

If a student fails the diploma, he or she will receive a study certificate showing which grades he or she has attained during the programme. I propose that the current concept of “final grades” be abolished. It shall be possible for the student to sit or take the diploma in the upper secondary adult education system.

Diploma tutors in upper secondary education

I propose that there should be at least one diploma tutor for each programme at a school. He or she shall be responsible for practical diploma issues. This may be a question of approving the design of diploma projects and representing the school in discussions with industries, institutes of higher education and other upper secon- dary schools. The diploma tutor shall be able to assist the principal

SOU 2008:27

Summary

when appointing supervisors and responsible assessors of diploma projects and administrate implementation of the diploma.

A diploma tutor on a higher education preparatory programme shall if possible be a senior subject teacher with a PhD. One aim shall be to have at least one senior subject teacher per programme. Diploma tutors on vocational programmes shall be vocational teachers with good skills in the programme-specific subjects of the programme in question.

My proposals as regards diploma tutors mean that I see these teachers as being responsible for a national task to ensure the edu- cation is at the right level and meets the requirements set down in the diploma objectives. I also see them as an important resource in the efforts to attain national equity and to include teachers as a professional group in the national quality assurance system.

Eligibility, admission and selection

The current system of general eligibility requirements met in three subjects, Swedish, English and mathematics, for all programmes has been shown to have certain disadvantages. One such disadvan- tage is that students admitted to national programmes with very low admission qualifications have very little chance of success, according to statistics compiled by the National Agency for Edu- cation.TPF7FPT In extreme cases, some students who start a national pro- gramme have only achieved pass grades in English, mathematics and Swedish/Swedish as a second language. Starting a programme with very little chance of success is problematic. Students who drop out of upper secondary school have been shown to be a very vulnerable group on the labour market.

I therefore consider it important to create a system that ensures students admitted to national programmes have, as far as possible, a good chance of successfully completing the programme, which normally involves passing the diploma. It is on the other hand equally important not to exclude students, who actually have a good chance of taking the diploma, by specifying admission requirements that are too tough.

Another disadvantage of the current system is that for some students at the end of their compulsory education, there is too

7TP PT National Agency for Education: Statistics compiled for the Commission, Table 12 in the commission report's annex of tables (Annex 3).

Summary

SOU 2008:27

much concentration on the three essential qualification subjects to the detriment of other subjects. Broadening the qualification requirements to encompass more subjects may help to raise the status of other compulsory school subjects and to emphasise com- pulsory education as a broad education in good citizenship.

I propose the following eligibility requirements for vocational programmes, including apprenticeship programmes: Pass grades in at least eight subjects including Swedish/Swedish as a second language, mathematics and English. The school governing body is entitled to admit students who, for special reasons, lack the necessary eligibility in English if their chances of success on the programme are deemed to be good. Students admitted under this dispensation shall be guaranteed special support established in an action programme.

The following eligibility requirements are proposed for students on higher education preparatory programmes: Pass grades in at least 12 subjects including Swedish/Swedish as a second language, mathematics and English.

Programme-specific eligibility requirements: Pass grades in geography, history, religion and civics to do the Economics Pro- gramme, the Arts and Humanities Programme and the Social Science and Media Programme.

Pass grades in biology, physics and chemistry are required to study the Natural Science Programme and the Technology Pro- gramme.

Dispensation from the requirement for a pass grade in English can be given as above.

Eight and twelve subjects respectively

When choosing the minimum number of subjects in which a student shall have attained at least a pass grade, I decided on eight for vocational programmes, which is half the lowest possible number of subjects read by a student at compulsory school. This requirement for a minimum number of eight grades, including grades in some specific subjects, is clearly more stringent than the current eligibility requirements.

As regards higher education preparatory programmes, I have decided on a requirement for twelve subject passes. This means that a student can fail four subjects (five if he or she has grades in

SOU 2008:27

Summary

optional foreign languages) without being excluded from admis- sion to a higher education preparatory programme. I consider this to be reasonable from a legal rights point of view, since students might be skilled at certain subjects of special importance for the programme they have applied to, though having failed in some subjects that are not crucial to success in the same programme.

I am of the opinion that higher education preparatory pro- grammes are more of a direct extension of compulsory school subjects than vocational programmes are. Most programme- specific subjects on vocational programmes have no direct link to compulsory school subjects, whilst most programme-specific sub- jects on higher education preparatory programmes do. Compul- sory school grades therefore provide a better forecast of success on higher education preparatory programmes than on vocational programmes. This is why I have decided on a requirement for at least eight subjects for the latter programmes and twelve subjects for the former.

The Commission has performed impact analyses of these changes to the eligibility requirements with the help of the National Agency for Education. As regards the vocational pro- grammes, the proposed change would probably only cause an increase of about 0.5 percentage unit in the number of ineligible students. The dispensation proposed by the Commission may even give more students the opportunity to start studying a national programme.

The impact of the changes on higher education preparatory programmes is more difficult to judge. The proportion of students who in 2006 would have been ineligible under the new rules for admission would have increased from 10.5 to about 12 percent. The commission report presents the results per programme. It is important to stress that a change in the eligibility rules has a signal value and should lead to students with very weak results, who are at present admitted to upper secondary school, becoming ineligible. Statistics show that students with very poor entrance qualifications are strongly over-represented among students who drop out of upper secondary school and have difficulties on the labour market. With my proposals, I want to ensure that students who start an upper secondary programme have a good chance of completing it and I believe that the new eligibility rules will also help to improve throughput.

Summary

SOU 2008:27

Regarding admission and selection

I propose that the concept of “admission” replace that of “intake”. The reason for this is to use the same concepts as the higher edu- cation sector.

I also propose that students may be admitted to a branch at the beginning of upper secondary programmes. If a branch begins during the first academic year, admission and selection are to be done prior to the start of the programme.

Vocational programmes can be completed either as school- based programmes or as apprenticeship programmes. Upon admis- sion, an apprenticeship programmes shall be the same as a branch. A student admitted in year 1 to a vocational programme without specifying branch or apprenticeship programme shall be deemed admitted to a school-based vocational programme.

As is the case today, selection to upper secondary school, in accordance with my proposals, shall mainly be made through admission qualifications, based on the students’ grades. For arts branches on the Arts and Humanities Programme and for pro- grammes that recruit nationally, I propose the introduction of optional supplementary proficiency tests, though within a signifi- cantly tighter framework than is currently the case.

The responsibility of compulsory schools and individual alternatives to the national programmes

Today’s individual programmes have students with different back- grounds and needs. These students are often assigned to individual programmes that cannot satisfy their needs in the best way. I am of the opinion that the overarching objective of individual pro- grammes - to make the students eligible to start a national programme - does not reflect all the needs of students currently on upper secondary individual programmes. More alternatives are needed and this is the underlying reasoning behind the proposals presented. I propose that individual programmes be abolished. Instead, I propose a preparatory year, individual alternatives and a programme induction. Another important aim is to improve throughput in upper secondary education and help students in dif- ferent ways to complete their studies in order to avoid the prob-

SOU 2008:27

Summary

lems that occur on the labour market for those who have not completed their upper secondary education.

The preparatory year

For students who are ineligible for a national programme, I pro- pose the establishment of a preparatory year within the framework of the compulsory school system but which does not involve the student retaking year 9 (the last year of Swedish compulsory school). The target group for the preparatory year is students who, subsequent to an investigation, are deemed potentially able to become eligible for a national programme within a maximum of one year’s supplementary education. Compulsory school students who run the risk of not reaching the objectives and thereby becoming ineligible for the upper secondary programme they wish to attend must be informed in good time of the fact and of the options available to them as regards their continued education. The compulsory school principal shall initiate an investigation and it is then up to the home municipality to decide whether the student should be offered a preparatory year or not, a decision that can be appealed by the student.

The teaching in the preparatory year is intended to be some- thing different to compulsory school education and may contain tuition as well as guidance and practical work. The objective is however to make the student eligible for upper secondary school within a maximum of one year. One very important reason for proposing the preparatory year is the new upper secondary eligi- bility rules. It is unreasonable for upper secondary schools to offer tuition in several compulsory school subjects. Compulsory schools themselves are better equipped for this. A procedure whereby the student becomes eligible for upper secondary school within the framework of compulsory school is also in line with how most other Nordic countries have arranged similar activities. I can also see that this sends a clear signal as to where the responsibility lies. It is the compulsory school’s responsibility to make the student eligible for upper secondary school. The terms of reference given to me also clearly stipulate that upper secondary education shall be based on a completed compulsory school education.

Summary

SOU 2008:27

The individual alternative

For students who are still not deemed eligible for a national pro- gramme within one year or who are in need of special support, I propose that the municipality offers education in the form of an individual alternative. The individual alternative is not to be placed on a par with a national programme but the education and activities shall be implemented within an upper secondary school framework. The primary target group could be students who for different reasons are still not deemed to have achieved eligibility for a national programme within one year. It may also, in exceptional circumstances, be students who can achieve eligibility or already are eligible but who, for special reasons, need an individualised programme. For example, this may apply to students with neuro- psychiatric diagnoses, whose educational prospects would be better catered for by an individual alternative.

The aim of individual alternatives is to offer students educa- tional measures that are the best for them to further their personal development. Activities within an individual alternative shall help the student’s personal development towards future establishment on the labour market or provide a good grounding for further edu- cation. This may require cooperation with various care providers or social services. In my experience, the responsibility for students with major problems often falls between two stools, both between different committees in a municipality and between the municipality and other care providers or social services. The idea here is to find the individual measures that best benefit the student’s future knowledge development. Activities within an individual alternative can also, to a greater or lesser extent, comprise workplace learning or vocational work practice if this is the best solution for the student’s knowledge development. I do not however intend to use the term “apprentice” for these students, which would confuse them with students on the upper secondary apprenticeship pro- grammes I am proposing as an alternative within vocational pro- grammes.

I anticipate that the individual alternatives for some students will require substantial resources, but I consider this a much more effective solution than students not receiving education that is adapted to their needs and prerequisites. When the programme comprises elements of both a social and pedagogical nature, the

SOU 2008:27

Summary

costs should be shared between the school, social services and other care providers.

I believe that it should also be possible for independent schools to offer an individual alternative but this should be done in coop- eration with one or more municipalities.

Programme induction

For students with a foreign background who come to Sweden during their upper secondary or late compulsory school years, an organisation is needed that quickly validates their knowledge and is responsible for them learning Swedish so that they can start an upper secondary programme in Sweden. After induction, these young people shall be given places in programmes according to their prerequisites. This may be continued studies within a national programme, or Swedish for migrants perhaps in combination with upper secondary school studies. Others can be offered studies on a preparatory year or an individual alternative. Upper secondary adult education may also be an option since I propose that the Government or government-appointed authority shall be permitted to issue regulations governing dispensations from the minimum age requirement of 20 years to be eligible for upper secondary adult education.

Switchers, drop-outs, students who have not applied to upper secondary school and deferers

My opinion is that students who want to switch or drop out of a programme should be offered support so that they continue to make headway in their education. The school should perform an investigation into suitable measures that are needed and where necessary establish a new study plan. In light of the municipality’s monitoring responsibility, it is important that schools report to the home municipality as soon as students discontinue their school studies. There are also students who are affected by personal crises and the like during their upper secondary years and they are entitled to support measures from the school where they are registered. If students despite such measures cannot continue their studies, they can today be offered a reduced programme with a maximum

Summary

SOU 2008:27

reduction of 10 percent. I propose that the 10 percent reduction limit be removed. Students can then complete their studies by extending their time at upper secondary school or by studying in the upper secondary adult education system.

Grades

I propose that the system with course grades be maintained. My argument in favour of this is that there must be very good reasons for a change from the current system to subject grades and I haven’t found any such reasons during my work. Neither have the students or teachers I have met expressed any strong desire to change the grading system. Course grades work much better in upper-secondary adult education and I see it as a major advantage to have the same grading system.

Consequences for higher education admission rules

I believe that a higher education preparatory diploma shall always constitute at least basic eligibility for higher education. For voca- tional programme students to gain basic eligibility for higher edu- cation, a vocational diploma must include a further 200 points in Swedish/Swedish as a second language and a further 100 points in English.

Upper secondary adult education

My proposals will bring upper secondary adult education and upper secondary school closer together. In other words, most of the pro- posals also apply to upper secondary adult education. A clear example is the proposals for diplomas that shall include the same requirements for both upper secondary school and upper secon- dary adult education. The path to the diploma can, however, vary since studies in the upper secondary adult education system are not designed as programmes. Validation will therefore be an important instrument in upper secondary adult education.

Another example where the two forms of education will come closer together is that an upper secondary student will be allowed to read upper secondary adult education courses. Dispensation

SOU 2008:27

Summary

from the minimum age limit of 20 for admission to upper secon- dary adult education shall also be possible under special circum- stances.

I also see upper secondary adult education as important so that students can complete their upper secondary education. Students with a vocational diploma who have not achieved basic eligibility for higher education at upper secondary school shall be entitled to do so in the upper secondary adult education system. Students who have not achieved a diploma at upper secondary school shall, in accordance with my proposals, be a priority group for upper sec- ondary adult education.

Impact analysis regarding gender equality and flexible school start

Gender equality

By way of introduction, there is reason to point out that upper secondary schools and programme construction cannot, in accor- dance with my assessment, solve the problem of distorted gender distribution in today’s upper secondary school system. Upper sec- ondary school is a reflection of the labour market for which the students are educated and clear commitment from labour market parties is required as regards the issue of a more gender-neutral labour market in order to come to grips with the lack of gender equality. This does not mean that the programme structure in upper secondary education is of no significance and I have sub- mitted proposals which I expect will have a positive impact on gender equality. In several of the new programmes, I expect gender distri- bution to be more equal than it is today. This is especially true of the new Leadership and Preventive Healthcare Programme. Important universal changes are the introduction of a diploma and require- ments for qualitative workplace learning to give both young men and young women a clear vocational outcome that has been quality assured by receivers and good contacts with the labour market. This will provide students with a better chance to establish them- selves on the labour market, a chance that will in particular benefit young women, who currently have fewer such options in upper secondary education.

Summary

SOU 2008:27

Flexible school start

My assessment is that a flexible school start in the compulsory school system can cause substantial problems for upper secondary schools. My reasoning here is built on the premise that the students have both a flexible start and a flexible end to compulsory school. If pupils are to be admitted to upper secondary school several times a year, a larger organisation for admission and selection will be required. Tuition groups for each admission could be smaller and therefore involve higher costs per upper secondary school place. In a worst-case scenario, it could lead to a governing body not feeling it could afford to start the programme if the groups become too small. More teachers would need to be recruited and there is cur- rently a shortage of vocational teachers, a shortage that could be exacerbated. For vocational programmes, which are already costly due to them often requiring special equipment and customised premises, the investment costs would probably rise as room would be needed for more classes.

In conclusion, I believe that if the introduction of a flexible school start were to necessitate upper secondary programmes starting several times a year, it would lead to substantially higher running costs and extensive administration. It is however uncertain whether the flexible school start really would lead to students also wanting to complete their compulsory school studies at a different time to other students.

Other issues

During the course of my work, I have heard a good deal of criti- cism as regards shortcomings in study and vocational guidance. In its evaluations, the National Agency for Education has also seen shortcomings in how study and vocational guidance is given. I pro- pose that the student’s right to study and vocational guidance be clarified in the Education Act and that the issue of how study and vocational guidance shall be designed in future be further examined.

SOU 2008:27

Summary

Conclusion

The upper secondary reform I propose implies major changes and during my work I have encountered both expectation and worry that its implementation will not be given the right prerequisites. Previous reforms provide a good deal of experience to fall back on and it is natural for this experience to form the basis of good implementation. It is, for example, a question of devoting both time and resources to implement the reform. It is important that work gets underway quickly, that there is a lot of information available and that there is funding for in-service training on the proposed changes.

I also present some critical factors in the commission report. The supply of vocational teachers and workplace supervisors is one such critical factor as is the supply of senior subject teachers with PhDs. More commission work examining these issues is being performed in parallel to my commission and, from what I have heard, this will result in separate proposals, which is why I have not presented any of my own. I give details as to the funding of the reform and also propose that the local government sector be allo- cated funds to cover the costs of introducing a new regulation on diplomas. I also point out that the proposals for new programme structures and a tightening-up of the regulatory framework provide opportunities for greater efficiency. These efficiency gains are greater than the costs incurred as a result of my proposals.

Författningsförslag

1Förslag till

lag om ändring i skollagen (1985:1100)

Härigenom föreskrivs i fråga om skollagen (1985:1100)

dels att 5 kap., 9 kap. 8 § och bilagorna 1 och 2 ska upphöra att gälla,

dels att 1 kap. 3 och 18 §§, 2 kap. 3 och 6 §§, 4 kap. 3 och 11 §§, 9 kap. 8 a, 9, 10, 13, 14, 15 , 16 b, 16 c, 17, och 18 §§, 11 kap. 19 § och 15 kap. 2 § ska ha följande lydelse,

dels att det i lagen ska införas ett nytt kapitel, 5 kap., av följande lydelse,

dels att det i lagen ska införas nya paragrafer, 4 kap. 10 a, 10 b, 10 c, 10 d och 10 e §§, 9 kap. 7 c, 7 d, 7 e, 7 f, 7 g, 7 h och 8 §§, 11 kap. 17 a, 17 b och 19 a §§ samt nya bilagor 1 och 2 av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1kap.

3 §

Vid sidan av de skolformer som anordnas av det allmänna kan det finnas skolor som an- ordnas av enskilda fysiska eller juridiska personer (fristående skolor).

Vid sidan av de skolformer som anordnas av det allmänna kan det finnas skolor som an- ordnas av enskilda fysiska eller juridiska personer (fristående skolor). Fristående gymnasie- skolor är sådana fristående skolor som har rätt till bidrag enligt 9 kap. 7 c §.

Författningsförslag SOU 2008:27

18 §

hemkommun

skall

En hemkommun ska löpande

löpande hålla sig informerad om

hålla sig informerad om hur de

hur de ungdomar i kommunen

ungdomar

i kommunen

som

som fullgjort sin skolplikt men

fullgjort sin skolplikt men som

som inte fyllt 20 år är syssel-

inte fyllt 20 år är sysselsatta, i

satta, i syfte att kunna erbjuda

syfte att kunna erbjuda dem

dem lämpliga individuella åtgär-

lämpliga individuella åtgärder.

der.

Kommunens skyldighet en-

Kommunens skyldighet

en-

ligt första stycket omfattar inte

ungdomar som

genomför

ungdomar som genomför

eller har fullföljt utbildning på

nationella

eller specialutformade

nationella program i gymnasie-

program i gymnasieskola, gym-

skola,

gymnasiesärskola

eller

nasiesärskola

eller

motsvarande

motsvarande utbildning.

utbildning.

Regeringen, eller den myn-

dighet som regeringen bestäm-

mer, får

meddela

föreskrifter

mer,

får

meddela

föreskrifter

om den behandling av person-

uppgifter som är nödvändig för

att

kommunen

skall

kunna

att

kommunen

ska kunna

genomföra sin skyldighet enligt

första stycket.

2 kap.

3 §

Kommuner och landsting är

skyldiga att för undervisningen

använda lärare, förskollärare el-

ler fritidspedagoger som har en

utbildning

avsedd

för

den

utbildning

avsedd

för

den

undervisning de i huvudsak skall

undervisning de i huvudsak ska

bedriva

bedriva.

Undantag får göras endast om personer med sådan utbildning

inte finns att tillgå eller det finns något annat särskilt skäl med

hänsyn till eleverna.
Varje kommun och landsting	Varje kommun och landsting
skall vidare sträva efter att för	ska vidare sträva efter att för
undervisning i gymnasieskolan,	undervisningen i gymnasieskolan,
90

SOU 2008:27

Författningsförslag

gymnasial vuxenutbildning och påbyggnadsutbildning anställa lärare som har forskarutbildning.

gymnasial vuxenutbildning och påbyggnadsutbildning i fråga om högskoleförberedande utbildning anställa lärare med doktorsexa- men, gymnasielektorer.

6 §

För att få anställas utan tidsbegränsning för studie- och yrkesorientering i det offentliga skolväsendet skall den sökande ha en utbildning avsedd för sådan verksamhet.

Den som inte uppfyller dessa krav får anställas för studie- och yrkesorientering för högst ett år i sänder.

För att få anställas utan tidsbegränsning för studie- och yrkesvägledning i det offentliga skolväsendet ska den sökande ha en utbildning avsedd för sådan verksamhet.

Den som inte uppfyller dessa krav får anställas för studie- och yrkesvägledning för högst ett år i sänder.

4kap.

3 §

Grundskolan skall ha nio års- kurser.

Utbildningen i varje årskurs skall bedrivas under ett läsår. Varje läsår skall delas upp på en hösttermin och en vårtermin.

Eleverna i grundskolan skall ha en i huvudsak gemensam studiegång, om inte annat följer av föreskrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

Grundskolan ska ha nio års- kurser. I 10 a § finns bestäm- melser om ytterligare utbildning inom grundskolan, ett prepa- randår.

Utbildningen i varje årskurs ska bedrivas under ett läsår. Varje läsår ska delas upp på en hösttermin och en vårtermin.

Eleverna i grundskolan ska ha en i huvudsak gemensam studiegång, om inte annat följer av föreskrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

10 a §

Den elev som har fullföljt årskurs nio men inte har uppnått behörighet till det program i gymnasieskolan han eller hon

Författningsförslag

SOU 2008:27

önskar söka, ska i grundskolan erbjudas möjligheten att under högst ett läsår uppnå den önskade behörigheten. Beslut om ett sådant erbjudande ska fattas under förutsättning att eleven bedöms kunna uppnå den ifråga- varande behörigheten inom högst ett år, ett preparandår, och att ele- ven vill ha den erbjudna insatsen.

10 b §

Även en elev som efter årskurs nio har uppnått behörighet till det program i gymnasieskolan han eller hon önskar söka, kan, om det finns särskilda skäl, erbjudas möjlighet att läsa ämnen i grund- skolan under högst ett läsår.

10 c §

Styrelsen för utbildningen ansvarar för att den elev som riskerar att inte uppnå behörighet till önskat program i gymnasie- skolan i god tid informeras om detta. Eleven ska ges vägledning och information om möjlighe- terna att

gå ett preparandår enligt 10 a §, eller

delta i ett individuellt alter- nativ i gymnasieskolan.

10 d §

Hemkommunen ansvarar för att den unge som önskar gå på ett individuellt alternativ i gymna- sieskolan i god tid får den hjälp han eller hon behöver att beskriva

SOU 2008:27

Författningsförslag

sitt speciella utbildningsbehov för huvudmannen för gymnasie- skolan eller för en fristående gym- nasieskola.

10 e §

Varje kommun ska organisera sin studie- och yrkesvägledande verksamhet så att eleverna i grundskolan får information om vilka examina de olika nationella programmen inom gymnasie- skolan leder fram till. Eleverna i grundskolan har rätt till vägled- ning inför valet av studieväg i gymnasieskolan.

11 §

Beslut som en kommun fat- tar i frågor som avses i 7 § andra stycket om åtgärder för elever som inte bor hemma, i 8 § första stycket första meningen om mottagande av en elev från en annan kommun samt i 10 § om rätt att fullfölja utbildningen får överklagas hos Skolväsendets överklagandenämnd av eleven eller företrädare för denne.

Beslut som en kommun fat- tar i frågor som avses i

7 § andra stycket om åtgär- der för elever som inte bor hem- ma,

8 § första stycket första meningen om mottagande av en elev från en annan kommun,

10 § om rätt att fullfölja utbildningen, samt

10 a § om erbjudande om ett preparandår får överklagas hos Skolväsendets överklagandenämnd av eleven eller företrädare för denne.

Författningsförslag

SOU 2008:27

5 kap. Gymnasieskolan

Allmänna bestämmelser

1 §

I detta kapitel finns bestämmelser om utbildning i gymnasie- skolan inom det offentliga skolväsendet som vänder sig till ung- domar som avslutat sin grundskoleutbildning eller motsvarande och är avsedd att påbörjas fram till och med det första kalender- halvåret det år de fyller 20 år.

I 26 § finns bestämmelser om erbjudande om utbildning i gymnasieskolan till vissa elever från den obligatoriska särskolan.

Bestämmelserna i detta kapitel gäller endast för ungdomar som är bosatta i landet, om inte regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer föreskriver något annat.

2 §

Utbildningen i gymnasieskolan är en viktig del av den nationella och regionala kompetensförsörjningen till arbetslivet och hög- skolesektorn. Huvudmannen för gymnasieskolan ska samverka med det omgivande samhället.

Eleverna ska ha inflytande över hur deras utbildning utformas.

3 §

Utbildningen i gymnasieskolan ska ge en god grund för yrkes- verksamhet eller fortsatta studier, samt för ett aktivt deltagande i samhällslivet. Utbildningen ska i huvudsak bygga på de kunskaper eleverna har fått i grundskolan eller i motsvarande utbildning.

4 §

Utbildningen i gymnasieskolan bedrivs som heltidsstudier och består av nationella program som antingen är yrkesprogram eller högskoleförberedande program. Dessa utbildningar är avsedda att fullföljas inom tre läsår. I gymnasieskolan finns också utbildning i form av individuellt alternativ. Vilka de nationella programmen är framgår av bilaga 1.

Styrelsen för utbildningen får besluta att utbildningen på natio- nella program får fördelas på en längre tid än tre läsår. Efter med- givande av regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får styrelsen besluta att utbildningen får fördelas på kortare tid än tre läsår.

SOU 2008:27

Författningsförslag

Inom gymnasieskolan finns också utbildning under ett fjärde läsår som anordnas för att bredda kompetensen hos de elever som tagit en examen på ett nationellt program med utbildning av tek- nisk karaktär. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela ytterligare föreskrifter om behörighet, innehåll, omfattning, examen och interkommunal ersättning för teknisk utbildning under ett fjärde läsår.

5 §

Inom de nationella programmen kan det finnas utbildningar med olika inriktningar. Dessa kan vara nationella eller regionala och börja under det första, andra eller tredje läsåret. Yrkesprogrammen kan utformas som skolförlagd utbildning eller som lärlingsutbild- ning.

6 §

Eleverna i gymnasieskolan har rätt till studie- och yrkesvägled- ning inför de val de gör i gymnasieskolan och inför kommande yrkes- och studieval.

7 §

Utbildning på program, program och inriktning samt program och lärlingsutbildning utgör de studievägar som gymnasieskolan består av.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om möjligheter för huvudmannen att, om det finns särskilda skäl, bestämma att en elevs utbildning till sitt inne- håll får avvika från vad som annars är föreskrivet för de nationella programmen. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får också meddela föreskrifter om inriktningarna, lär- lingsutbildning och individuellt alternativ.

När en elev börjar eller slutar vid en gymnasieskola utanför hemkommunen, ska huvudmannen för skolan snarast lämna upp- gift om detta till styrelsen för utbildningen i elevens hemkommun.

8 §

Yrkesprogrammen ska vara grund för yrkesverksamhet. De högskoleförberedande programmen ska vara grund för fortsatt utbildning på högskolenivå. Alla elever på nationella program ska inom ramen för sin gymnasieutbildning ha möjlighet att uppnå grundläggande behörighet till högskolestudier.

Författningsförslag

SOU 2008:27

9 §

Omfattningen av studierna på nationella program betecknas med gymnasiepoäng. Vissa bestämmelser om utbildningens omfatt- ning (poängplan) framgår av bilaga 2. Regeringen eller den myndig- het som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om tillämp- ningen av poängplanen.

Utbildningen inom varje ämne sker i form av en eller flera kurser. För varje kurs ska det anges hur många gymnasiepoäng den omfattar. Lärlingsutbildningen sker enligt en nationell och en lokal utbildningsplan och den del som utgör arbetsplatsförlagt lärande genomförs i utbildningsblock.

Efter avslutad kurs, efter genomfört utbildningsblock och efter utförd examensuppgift ska betyg sättas. Har eleven enligt detta betyg minst uppfyllt kurskraven respektive kraven enligt utbild- ningsplanen för lärlingsutbildningen eller examensmålen är huvud- mannen inte skyldig att erbjuda ytterligare sådan utbildning.

10 §

En gymnasieutbildning på ett nationellt program syftar till en gymnasieexamen. En gymnasieexamen avläggs som yrkesexamen eller högskoleförberedande examen. Regeringen eller den myndig- het som regeringen bestämmer får meddela ytterligare föreskrifter om gymnasieexamen.

11 §

Elever på yrkesprogrammen har rätt till minst 2 430 undervis- ningstimmar om 60 minuter och elever på de högskoleförbere- dande programmen har rätt till minst 2 180 undervisningstimmar om 60 minuter (garanterad undervisningstid).

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om avsteg från den garanterade undervisnings- tiden.

12 §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om att särskilda krav på förkunskaper ska gälla för vissa utbildningar.

13 §

Utbildning inom ett individuellt alternativ anordnas för att möta elevers speciella utbildningsbehov. Rätten att delta i ett

SOU 2008:27

Författningsförslag

individuellt alternativ omfattar tre läsår. Utbildningen ska bedrivas i en omfattning som motsvarar heltidsstudier. Styrelsen för utbild- ningen får besluta att utbildningen inom ett individuellt alternativ får fördelas på en längre tid än tre läsår. Omfattningen av utbild- ningen får dock minskas om en elev begär det och styrelsen för utbildningen finner det förenligt med syftet för utbildningen.

För varje elev som går på en utbildning enligt denna paragraf ska det upprättas en studieplan, som ska fastställas av styrelsen för utbildning. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela närmare föreskrifter om sådana studie- planer

Erbjudande om utbildning

14 §

Varje kommun ansvarar för att ungdomarna i kommunen erbjuds en gymnasieutbildning av god kvalitet. Kommunen kan erbjuda en utbildning antingen genom att själv anordna den eller genom samverkansavtal med en annan kommun eller ett landsting som anordnar den. Kommuner som ingått ett samverkansavtal bildar ett samverkansområde för utbildningen.

Ungdomarna ska erbjudas gymnasieutbildning i form av

1.nationella program med olika inriktningar inom programmen,

2.lärlingsutbildning, och

3.individuellt alternativ.

Vilka studievägar som erbjuds och antalet platser på dessa ska anpassas med hänsyn till ungdomarnas önskemål. Styrelsen för utbildningen ska, när det är fråga om lärlingsutbildning, sträva efter att tillgodose ungdomarnas önskemål.

15 §

Ett landsting får anordna utbildning på sådana nationella pro- gram som avser naturbruk och omvårdnad. Efter överenskommelse med en kommun får ett landsting även anordna utbildning på andra nationella program och individuellt alternativ.

Författningsförslag

SOU 2008:27

Erbjudande om utbildning på de nationella programmen

16 §

Hemkommunen ansvarar för att samtliga ungdomar i kommu- nen som avses i 1 § första stycket erbjuds utbildning på nationella program, förutsatt att de har slutfört sista årskursen i grundskolan eller motsvarande och att de inte tidigare har gått igenom utbild- ning på ett nationellt program eller en likvärdig utbildning eller avlagt International Baccalaureate (IB). Vidare gäller som behörig- hetskrav för

1.yrkesprogram: godkända betyg i svenska alternativt svenska som andraspråk, engelska, matematik och minst fem andra valfria ämnen, och för

2.högskoleförberedande program: godkända betyg i svenska alternativt svenska som andraspråk, engelska, matematik och minst nio andra ämnen. Sökande till programmet för naturvetenskap och programmet för teknik ska ha godkända betyg i biologi, fysik och kemi. Sökande till programmet för ekonomi, programmet för estetik och humaniora samt programmet för samhällsvetenskap och media ska ha godkända betyg i geografi, historia, religionskunskap och samhällskunskap.

Vid tillämpningen av första stycket ska med godkända betyg i ett visst ämne jämställas att sökanden på annat sätt har förvärvat likvärdiga kunskaper.

17 §

Kravet på godkänt betyg i engelska enligt 16 § gäller inte om den sökande av särskilda skäl saknar ett sådant betyg och denne ändå bedöms ha förutsättningar att tillgodogöra sig den sökta utbildningen.

18 §

När en huvudman erbjuder utbildning på ett nationellt program får huvudmannen också erbjuda en garanti för att eleven senare ska antas till en viss inriktning inom programmet.

19 §

För svårt rörelsehindrade ungdomar får de kommuner som regeringen bestämmer i sin gymnasieskola anordna speciellt anpas- sad utbildning (gymnasieskola med Rh-anpassad utbildning).

SOU 2008:27 Författningsförslag

Särskilda bestämmelser om Rh-anpassad utbildning finns i 40 46 §§.

Mottagande av sökande till de nationella programmen

20 §

Den som ska erbjudas gymnasieutbildning på ett nationellt program enligt 16 och 17 §§ är behörig sökande till en sådan utbildning var som helst i landet.

Av de behöriga sökande ska i första hand tas emot de som är hemmahörande i den anordnande kommunen eller inom sam- verkansområdet för utbildningen.

Behöriga sökande som också ska tas emot i första hand är

1.de som med hänsyn till sina personliga förhållanden har särskilda skäl att få gå i den gymnasieskola dit de har sökt,

2.de som är hemmahörande i en kommun som inte erbjuder det sökta programmet och

3.de som har sökt till gymnasieskolan ifråga under åberopande av att där, inom det sökta programmet, anordnas en utbildning med en nationell inriktning som inte erbjuds av hemkommunen.

21 §

Andra behöriga sökanden än de som avses i 20 § andra och tredje styckena får tas emot i andra hand sedan de som tagits emot i första hand har antagits till utbildningen.

22 §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får för nationella program besluta att till en viss utbildning ska i första hand tas emot sökanden från hela landet (riksrekrytering). Beslut om riksrekrytering ska ange under vilken tid beslutet ska gälla och får även ange hur många platser utbildningen ska omfatta.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får besluta att strukturen och innehållet i en riksrekryterande utbild- ning får avvika från vad som gäller för nationella program.

23 §

Innan en kommun eller ett landsting tar emot en sökande som inte är hemmahörande i kommunen eller i samverkansområdet för utbildningen ska yttrande inhämtas från sökandens hemkommun.

Författningsförslag SOU 2008:27

Yttrande behöver dock inte inhämtas, om det med hänsyn till tidigare yttrande eller av andra skäl är onödigt.

24 §

En ansökan om att antas till ett nationellt program ska skickas till styrelsen för utbildningen i den sökandes hemkommun. Av ansökan ska framgå vilken prioritering den sökande gör av olika utbildningar. Om ansökan avser en utbildning som anordnas av en annan huvudman, ska ansökan omedelbart sändas vidare dit.

25 §

Styrelsen för utbildningen i den anordnande kommunen eller landstinget beslutar om en sökande är behörig för den sökta utbild- ningen. Styrelsens beslut får överklagas till Skolväsendets överkla- gandenämnd av sökanden.

Styrelsen för utbildningen beslutar också om mottagande av behöriga sökanden. Beslut som avser mottagande i första hand enligt 20 § andra och tredje styckena får överklagas till Skol- väsendets överklagandenämnd av sökanden.

Erbjudande om utbildning på individuellt alternativ

26 §

Hemkommunen är ansvarig för att erbjuda gymnasieutbildning i form av ett individuellt alternativ för de ungdomar i kommunen som avses i 1 § och som inte har antagits till något nationellt program i gymnasieskolan eller en likvärdig utbildning eller har avlagt International Baccalaureate (IB). Den som uppfyller behörighetskraven för nationella program enligt 16 § kan erbjudas utbildning på ett individuellt alternativ endast om det föreligger särskilda skäl. I fråga om elever från särskolan gäller skyldigheten endast om eleven vid prövning enligt 6 kap. 7 § inte tas emot i gymnasiesärskolan, därför att eleven bedöms kunna gå i gymnasieskolan.

100

SOU 2008:27

Författningsförslag

Rätt att delta i ett individuellt alternativ

27 §

Den som ska erbjudas sådan utbildning som avses i 26 § har rätt att delta i den utbildning som erbjuds av hemkommunen eller inom samverkansområdet. I mån av plats får eleven också delta i utbild- ning som anordnas av en annan huvudman om hemkommunen har åtagit sig att svara för kostnaderna för utbildningen.

Om ett individuellt alternativ som hemkommunen erbjuder på ett klart sätt avviker från vad som kan anses motsvara en elevs speciella utbildningsbehov är kommunen skyldig att svara för kostnaderna om eleven anmäler önskemål om att delta i ett sådant utbildningsalternativ som anordnas av en annan huvudman eller en fristående gymnasieskola. Hemkommunens beslut enligt detta stycke får överklagas till Skolväsendets överklagandenämnd.

28 §

En ungdom som önskar delta i ett individuellt alternativ ska anmäla detta till styrelsen för utbildningen i hemkommunen. Om anmälan avser ett sådant alternativ som anordnas av en annan huvudman ska anmälan omedelbart sändas vidare till styrelsen för den utbildningen. Till anmälan ska styrelsen foga ett yttrande där det framgår om hemkommunen åtar sig att svara för kostnaderna för elevens utbildning, om inte detta framgår av gällande sam- verkansavtal.

Styrelsen för utbildningen hos den anordnande huvudmannen prövar om en ungdom är behörig att delta i ett individuellt alter- nativ. Styrelsens beslut får överklagas till Skolväsendets överkla- gandenämnd av den unge.

Antagning av elever

29 §

Styrelsen för utbildningen ansvarar för antagningen till de olika utbildningar som anordnas av kommunen eller landstinget, om inte annat följer av föreskrifter av regeringen.

Antagningsorganisationen får vara gemensam mellan gymnasie- skolan och gymnasial vuxenutbildning. En kommuns eller ett landstings antagningsorganisation får även vara gemensam med

101

Författningsförslag

SOU 2008:27

andra kommuner och landsting samt med fristående gymnasie- skolor.

Föreskrifter om urval mellan behöriga sökande meddelas av regeringen.

Beslut om antagning får inte överklagas.

Elevernas rätt att fullfölja sin utbildning

30 §

Den som har påbörjat en studieväg inom ett nationellt program eller har givits en sådan garanti som avses i 18 § har rätt att fullfölja sin utbildning hos huvudmannen eller inom samverkansområdet. Detta gäller även om de förhållanden som låg till grund för motta- gandet ändras under studietiden.

Rätten att fullfölja utbildningen gäller även efter ett studie- avbrott på högst ett läsår för studier utomlands. Rätten gäller dock inte om den anordnande huvudmannen vid utfärdandet av den garanti som avses i första stycket uttryckligen gjort förbehåll mot dess giltighet i händelse av studieavbrott.

För en elev som går en lärlingsutbildning gäller rätten att fullfölja sin utbildning enligt första och andra styckena och 31 § i första hand att fullfölja lärlingsutbildningen. Om lämplig lärlings- utbildning inte kan ordnas omfattar rätten skolförlagd utbildning inom yrkesprogrammet.

31 §

En elev, som har antagits till en studieväg inom ett nationellt program och påbörjat utbildningen men som därefter flyttar från kommunen eller samverkansområdet för utbildningen, har rätt att fullfölja utbildningen där den nya hemkommunen erbjuder sådan utbildning. Erbjuder den nya hemkommunen inte den aktuella studievägen har eleven rätt att efter eget val fullfölja sin utbildning hos en annan anordnande huvudman.

32 §

En elev som önskar fullfölja sin utbildning med en sådan nationell inriktning eller lärlingsutbildning som startar under det andra eller, i förekommande fall, det tredje läsåret och som inte erbjuds av hemkommunen bör, om det finns plats, få flytta till gymnasieskolan i en kommun eller ett landsting där den önskade

102

SOU 2008:27

Författningsförslag

utbildningen anordnas. Styrelsen för utbildningen i den kommun eller det landsting där utbildningen anordnas beslutar om ett sådant mottagande av en elev.

Styrelsens beslut får inte överklagas.

33 §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vad som krävs för att påbörja en kurs och om begränsningar i rätten att gå om en kurs.

34 §

Den som har påbörjat ett individuellt alternativ har rätt att fullfölja utbildningen enligt den studieplan som fanns när utbild- ningen inleddes.

Om eleven har medgivit att studieplanen ändras, har han eller hon rätt att fullfölja utbildningen enligt den ändrade planen.

Rätten att fullfölja utbildningen gäller även efter ett studie- uppehåll på högst ett läsår för studier utomlands.

Kostnader

35 §

Utbildningen i gymnasieskolan ska vara avgiftsfri för eleverna. De ska utan kostnad ha tillgång till böcker, verktyg och andra hjälpmedel som behövs. Huvudmannen får dock besluta att ele- verna ska hålla sig med enstaka egna hjälpmedel. I verksamheten får också förekomma enstaka inslag som kan medföra en obetydlig kostnad för eleverna.

Interkommunal ersättning

36 §

En anordnande huvudman som antagit en elev till ett nationellt program har, om eleven inte är hemmahörande i kommunen eller i samverkansområdet för utbildningen, rätt till ersättning för sina kostnader för elevens utbildning från elevens hemkommun. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela närmare föreskrifter om interkommunal ersättning.

103

Författningsförslag

SOU 2008:27

37 §

Om inte den anordnande huvudmannen och hemkommunen kommer överens om något annat, och inte heller något annat följer av andra eller tredje styckena, ska den interkommunala ersätt- ningen beräknas enligt anordnarens självkostnad.

Erbjuds utbildningen av hemkommunen ska ersättningen högst uppgå till den kostnad som hemkommunen själv har för motsva- rande utbildning. Är anordnarens kostnad lägre ska hemkom- munen i stället ersätta den lägre kostnaden. I fråga om utbildning som en elev har påbörjat med hänsyn till sina personliga förhållan- den enligt 20 § tredje stycket 1 eller utbildning som en elev full- följer med stöd av 30 och 31 §§ ska interkommunal ersättning dock betalas enligt bestämmelserna i första stycket.

När det är fråga om en riksrekryterande utbildning eller en regional inriktning inom de nationella programmen ska hemkom- munen betala det belopp som regeringen eller den myndighet som regeringen bestämt har beslutat.

38 §

När det gäller utbildning för döva, hörselskadade och svårt rörelsehindrade elever får regeringen fastställa den extra ersättning som ska lämnas för dessa elever.

39 §

En elevs hemkommun är skyldig att betala ersättning för kostnader för elevens utbildning till anordnare av utbildning som leder fram till International Baccalaureate (IB). Skyldigheten gäller dock endast utbildning för sådana elever som hemkommunen var skyldig att erbjuda gymnasieutbildning vid den tidpunkt då IB- utbildningen började och endast om utbildningsanordnarens avgif- ter till International Baccalaureate Office (IBO) betalas av staten.

Om parterna inte kommer överens om annat ska ersättning utgå med ett belopp som regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer beslutar.

104

SOU 2008:27

Författningsförslag

Utbildning som är speciellt anpassad för svårt rörelsehindrade ungdomar (Rh-anpassad utbildning) m.m.

40 §

I denna lag avses med svårt rörelsehindrad den vars rörelse- hinder ensamt eller i kombination med annat funktionshinder medför att han eller hon

1.för att kunna följa ett program i gymnasieskolan behöver tillgång till en gymnasieskola med Rh-anpassad utbildning, och

2.har behov av habilitering och i vissa fall har behov av boende i elevhem och omvårdnad i boendet.

41 §

Ungdomar som är svårt rörelsehindrade har rätt att få utbild- ning vid en sådan gymnasieskola med Rh-anpassad utbildning som avses i 19 § om de

1.har slutfört sista årskursen i grundskolan eller motsvarande,

2.kan påbörja utbildningen senast under första halvåret det kalenderår de fyller 21 år, och

3.uppfyller de övriga behörighetsvillkor som regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer föreskrivit för utbild- ningen.

Bestämmelsen i första stycket 1 gäller inte utbildning i form av ett individuellt alternativ. För rätt till sådan utbildning krävs att grundskoleutbildningen eller motsvarande har avslutats.

42 §

En sådan gymnasieskola med Rh-anpassad utbildning som avses i 19 § ska ta emot sökande från hela landet till den speciellt anpas- sade utbildningen.

43 §

Frågor om antagning till Rh-anpassad utbildning vid vissa gymnasieskolor och andra frågor om rätt till sådan utbildning enligt 19 § prövas av en särskild nämnd, gemensam för sådana gymnasieskolor.

Nämndens beslut i fråga om antagning eller i övrigt om rätt till utbildning får överklagas endast av den som begärt utbildningen. Beslutet överklagas hos Skolväsendets överklagandenämnd. Ett beslut får dock inte överklagas såvitt det gäller placering vid en viss gymnasieskola.

105

Författningsförslag

SOU 2008:27

44 §

Avgifter får inte tas ut från eleverna för insatser för omvårdnad i boendet och habilitering som tillhandahålls av staten, kommun eller landsting i anslutning till en gymnasieskola med Rh-anpassad utbildning. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om avgifter för kost och logi.

45 §

Hemkommunen ska betala ersättning för kostnader för boende och omvårdnad i boendet. Hemlandstinget, i förekommande fall hemkommunen, ska betala ersättning för kostnader för habilite- ring. Ersättningarna ska betalas till den huvudman som enligt avtal med staten svarar för verksamheten.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om sådana ersättningar.

46 §

Regeringen får föreskriva att utbildningen på nationella program får fördelas på fler än tre läsår när det gäller utbildning för döva, hörselskadade och svårt rörelsehindrade.

Stöd till inackordering

47 §

Till elever i gymnasieskolan som behöver inackordering till följd av skolgången ska hemkommunen lämna ekonomiskt stöd, utom i de fall eleverna har tagits emot enligt 21 §. Skyldigheten gäller till och med det första kalenderhalvåret det år ungdomarna fyller 20 år. Stödet ska avse boende, fördyrat uppehälle och resor till och från hemmet. Stödet ska ges kontant eller på annat lämpligt sätt som kommunen bestämmer. Om stödet ges kontant, ska det lämnas med lägst 1/30 av prisbasbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring för varje hel kalendermånad som eleven bor inackorderad. Beloppet får avrundas till närmast lägre hela tiotal kronor.

Första stycket gäller dock inte de elever som avses i 40 §. Första stycket gäller inte heller i fråga om utlandssvenska elever som får inackorderingstillägg enligt studiestödslagen (1999:1395).

106

SOU 2008:27

Författningsförslag

I 45 § finns bestämmelser om hemkommunens skyldighet att utge ersättning för vissa kostnader för elever som genomgår Rh- anpassad utbildning.

9kap.

7 c §

En fristående skola ska av Statens skolverk förklaras vara berättigad till bidrag från en elevs hemkommun om huvudmannen uppfyller villkoren och tillämpar bestämmelserna i 7 c – 8 §§ samt uppfyller de ytterligare villkor som regeringen föreskriver i fråga om utbildningen vid fristående gymnasieskolor och om antag- ningen till och ledningen av så- dana skolor. En förklaring om rätt till bidrag får dock lämnas endast om huvudmannen för sko- lan bedöms ha förutsättningar att bedriva verksamheten i enlighet med ovan angivna villkor.

7 d §

En förklaring enligt 7 c § ska inte lämnas i fråga om utbildning som skulle innebära påtagliga negativa följder för skolväsendet i den kommun där skolan är belä- gen eller i närliggande kommu- ner.

7 e §

En fristående gymnasieskola ska svara mot de allmänna mål och den värdegrund som gäller för utbildning inom det offentliga skolväsendet.

En fristående gymnasieskola får inom ramen för vad som sägs i

107

Författningsförslag

SOU 2008:27

första stycket ha en konfessionell inriktning.

7 f §

En fristående gymnasieskola ska när det gäller mottagande till nationella program stå öppen för alla sökande som uppfyller behö- righetskraven i 5 kap. 1, 16 och 17 §§. Huvudmannen beslutar om en sökande är behörig.

Huvudmannen behöver inte ta emot en sökande om det skulle medföra att betydande organisa- toriska eller ekonomiska svårig- heter uppstår för skolan.

7 g §

Utbildningen vid en fri- stående gymnasieskola ska bestå av ett eller flera av de nationella program som anges i bilaga 1. Dessa utbildningar är avsedda att fullföljas inom tre läsår. Huvud- mannen får besluta att utbild- ningen får fördelas på en längre tid än tre läsår.

Regeringen eller den myndig- het som regeringen bestämmer får, beträffande waldorfskolor, meddela föreskrifter om undantag från bestämmelserna i första stycket.

7 h §

En fristående gymnasieskola får även anordna ett individuellt alternativ om skolan och elevens hemkommun kommit överens om det bidrag kommunen ska betala för eleven. Utbildningen inom ett

108

SOU 2008:27

Författningsförslag

individuellt alternativ ska bedri- vas i en omfattning som motsva- rar heltidsstudier. Utbildningens omfattning får dock minskas om en elev begär det och huvud- mannen finner det förenligt med syftet för utbildningen. Hemkom- munens skyldighet att lämna bidrag gäller under högst tre läsår.

En anmälan om att delta i ett individuellt alternativ ska skickas till styrelsen för utbildningen i hemkommunen. Hemkommunen ska omedelbart sända ansökan vidare till huvudmannen för den fristående gymnasieskolan. Behö- righetskraven i 5 kap. 1 och 26 §§ gäller för sökande till ett indi- viduellt alternativ som anordnas av en fristående gymnasieskola. Huvudmannen för den fristående gymnasieskolan beslutar om den sökande är behörig att delta i ett individuellt alternativ.

8 §

För en fristående gymnasie- skola gäller följande bestämmel- ser.

1.Bestämmelserna i 5 kap. 2 och 3 §§ om huvudmannens skyl- dighet att samverka med det om- givande samhället, om elevinfly- tande över utbildningens utform- ning samt om syftet med utbild- ningen.

2.Bestämmelserna i 2 kap. 3, 4 och 5 §§ om krav på utbild- ning, behörighet och anställnings- villkor för lärare.

109

Författningsförslag

SOU 2008:27

3. Bestämmelserna i 5 kap. 5 § om inriktningar inom de natio- nella programmen, skolförlagd utbildning och lärlingsutbildning.

4. Bestämmelserna i 5 kap. 6 § om studie- och yrkesvägledning.

5. Bestämmelserna i 5 kap. 8 § om syftet med de nationella pro- grammen och om möjligheten för eleverna att uppnå grundläggande behörighet till högskolestudier.

6. Bestämmelserna i 5 kap. 9 § om utbildningens omfattning, om utbildningens innehåll och betygssättning.

7. Bestämmelserna i 5 kap.

10 § om gymnasieexamen.

8. Bestämmelserna i 5 kap.

11 § om rätten till en minsta garanterad undervisningstid.

9. Bestämmelserna i 5 kap.

22 § andra stycket om att det krävs särskilt beslut för att en riksrekryterande utbildning till sin struktur och innehåll ska få avvika från vad som gäller för nationella program. När ett sådant beslut fattats ska bestäm- melserna i 5 kap. 47 § första stycket tillämpas.

10. Bestämmelserna i 5 kap.

24 § om ansökan till ett nationellt program.

11. Bestämmelsen i 5 kap.

29 § om möjligheten till gemen- sam antagningsorganisation.

Regeringen eller den myndig- het regeringen bestämmer får, beträffande waldorfskolor, med- dela föreskrifter om undantag från bestämmelserna i första

110

SOU 2008:27

Författningsförslag

stycket 2, 3, 5 och 6.

8 a §

För varje elev som genomgår sådan utbildning som avses i 8 § lämnas bidrag av hemkom- munen. Kommunens skyldighet gäller endast utbildning för sådana elever som hemkommu- nen var skyldig att erbjuda gym- nasieutbildning vid den tid- punkt då utbildningen började.

Om utbildningen i bidrags- hänseende har hänförts till ett sådant nationellt program som elevens hemkommun anordnar, skall bidraget bestämmas efter samma grunder som kommunen tillämpar vid fördelning av resurser till det programmet i de egna gymnasieskolorna. När bidraget bestäms skall hänsyn tas till den fristående skolans åtagande och elevens behov. Om en elev har ett omfattande behov av särskilt stöd, är kom- munen inte skyldig att lämna bidrag för det särskilda stödet, om betydande organisatoriska eller ekonomiska svårigheter uppstår för kommunen.

I andra fall än de som avses i andra stycket, skall elevens hem- kommun betala det belopp som regeringen eller den myndighet som regeringen har bestämt har föreskrivit. För en elev som har ett omfattande behov av särskilt stöd skall kommunen därutöver lämna ett extra bidrag. Kommu- nen är dock inte skyldig att

För varje elev som genomgår sådan utbildning som avses i 7 c § lämnas bidrag av hemkom- munen. Kommunens skyldighet gäller endast utbildning för sådana elever som hemkommu- nen var skyldig att erbjuda gym- nasieutbildning vid den tid- punkt då utbildningen började.

Om utbildningen på det aktuella nationella programmet anordnas av elevens hemkom- mun, ska bidraget bestämmas efter samma grunder som kom- munen tillämpar vid fördelning av resurser till det programmet i de egna gymnasieskolorna. När bidraget bestäms ska hänsyn tas till den fristående skolans åta- gande och elevens behov. Om en elev har ett omfattande behov av särskilt stöd, är kom- munen inte skyldig att lämna bidrag för det särskilda stödet, om betydande organisatoriska eller ekonomiska svårigheter uppstår för kommunen.

I andra fall än de som avses i andra stycket, ska elevens hem- kommun betala det belopp som regeringen eller den myndighet som regeringen har bestämt har föreskrivit. För en elev som har ett omfattande behov av särskilt stöd ska kommunen därutöver lämna ett extra bidrag. Kommu- nen är dock inte skyldig att

111

Författningsförslag

SOU 2008:27

lämna extra bidrag, om bety- dande organisatoriska eller eko- nomiska svårigheter uppstår för kommunen.

Om inte kommunen och skolan har kommit överens om annat, skall bidraget enligt 8 c § beräknas för ett bidragsår i sän- der. Varje bidragsår börjar den 1 januari.

För att en fristående skola som avses i 8 eller 8 b § skall ha rätt till bidrag gäller att skolan har ansökt om att bli förklarad som bidragsberättigad före den 1 april kalenderåret innan det år utbildningen startar.

Utbildningen vid fristående skolor, som får bidrag enligt 8 §, skall vara avgiftsfri för de elever som bidragen avser. Eleverna skall utan kostnad ha tillgång till böcker, verktyg och andra hjälp- medel som behövs för en tids- enlig utbildning. Skolan får dock besluta att eleverna skall hålla sig med enstaka hjälpmedel. I verksamheten får också före- komma enstaka inslag som kan medföra en obetydlig kostnad för eleverna.

Utbildningen vid fristående skolor, som får bidrag enligt 8 b §, skall vara avgiftsfri för de elever som bidragen avser. Ele- verna skall utan kostnad ha till- gång till böcker, skrivmateriel,

lämna extra bidrag, om bety- dande organisatoriska eller eko- nomiska svårigheter uppstår för kommunen.

9 §

Om inte kommunen och skolan har kommit överens om annat, ska bidraget enligt 8 c § beräknas för ett bidragsår i sän- der. Varje bidragsår börjar den 1 januari.

För att en fristående skola som avses i 7 c eller 8 b § ska ha rätt till bidrag gäller att skolan har ansökt om att bli förklarad som bidragsberättigad före den 1 april kalenderåret innan det år utbildningen startar.

10 §

Utbildningen vid fristående gymnasieskolor ska vara avgiftsfri för de elever som bidragen av- ser. Eleverna ska utan kostnad ha tillgång till böcker, verktyg och andra hjälpmedel som be- hövs. Skolan får dock besluta att eleverna ska hålla sig med en- staka hjälpmedel. I verksam- heten får också förekomma en- staka inslag som kan medföra en obetydlig kostnad för eleverna.

Utbildningen vid fristående skolor, som får bidrag enligt 8 b §, ska vara avgiftsfri för de elever som bidragen avser. Ele- verna ska utan kostnad ha till- gång till böcker, skrivmateriel,

112

SOU 2008:27 Författningsförslag

verktyg och andra hjälpmedel	verktyg och andra hjälpmedel
som behövs för en tidsenlig	som behövs för en tidsenlig
utbildning. I verksamheten får	utbildning. I verksamheten får
dock förekomma enstaka inslag	dock förekomma enstaka inslag
som kan föranleda en obetydlig	som kan föranleda en obetydlig
kostnad för eleven.	kostnad för eleverna.

Skolan får inte ta ut avgifter i samband med ansökan om plats i

en utbildning som avses i första eller andra stycket.
					13 §
Fristående skolor som får bi-					Fristående skolor som får bi-
drag för viss utbildning enligt 8,					drag	för	viss utbildning			enligt
8 b eller 8 d § skall, i fråga om					7 c, 8 b eller 8 d § ska, i fråga om
den utbildningen, stå under till-					den	utbildningen,			stå	under
syn av Statens skolverk och vara					tillsyn av Statens skolverk och
skyldig att delta i den uppfölj-					vara skyldiga att delta i den
ning och utvärdering av skol-					uppföljning och			utvärdering av
väsendet	som	genomförs		av	skolväsendet som genomförs av
Skolverket.					Skolverket.
I fråga om fristående skolor					I fråga om fristående skolor
som får bidrag enligt 8, 8 b eller					som får bidrag enligt 7 c, 8 b
8 d § skall, i fråga om den					eller 8 d § ska, i fråga om den
utbildningen, den kommun där					utbildningen, den kommun där
skolan är belägen ha rätt till					skolan är belägen ha rätt till
insyn i	skolans		verksamhet.		insyn	i	skolans		verksamhet.
Sådana skolor är skyldiga att i					Sådana skolor är skyldiga att i
den utsträckning som kommu-					den utsträckning som kommu-
nen bestämmer delta i den upp-					nen bestämmer delta i den upp-
följning	och utvärdering			som	följning		och utvärdering			som
kommunen gör av sitt eget skol-					kommunen gör av sitt eget skol-
väsende.					väsende.
Fristående skolor som avses i					Fristående skolor som avses i
8 § är vidare skyldiga att delta i					7 c § är vidare skyldiga att delta i
riksomfattande		prov i		den	riksomfattande			prov i		den
utsträckning som			föreskrivs av		utsträckning som föreskrivs av
regeringen eller den myndighet					regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer.					som regeringen bestämmer.
					14 §
Om en fristående skola som					Om en fristående skola som
har rätt till bidrag enligt 7 a, 8,					har rätt till bidrag enligt 7 a, 7 c,
										113

Författningsförslag

SOU 2008:27

8 b eller 8 d § inte längre upp-					8 b eller 8 d § inte längre upp-
fyller kraven för att få bidrag					fyller kraven för att få bidrag
och bristerna inte avhjälps efter					och bristerna inte avhjälps efter
påpekande		för huvudmannen,			påpekande			för huvudmannen,
skall förklaringen om rätt till bi-					ska förklaringen om rätt till bi-
drag återkallas. Detsamma gäller					drag återkallas. Detsamma gäller
om en fristående skola trots					om en fristående skola trots
påpekande inte iakttar sin skyl-					påpekande inte iakttar sin skyl-
dighet enligt 13 § att delta i den					dighet enligt 13 § att delta i den
uppföljning		och	utvärdering		uppföljning			och	utvärdering
som genomförs av Statens skol-					som genomförs av Statens skol-
verk.					verk.
Om verksamheten vid en fri-					Om verksamheten vid en fri-
stående skola som har rätt till					stående skola som har rätt till
bidrag enligt 8 eller 8 b §					bidrag enligt 7 c eller 8 b §
förändras	i	sådan	utsträckning		förändras		i	sådan	utsträckning
att det innebär påtagliga nega-					att det innebär påtagliga nega-
tiva följder för skolväsendet i					tiva följder för skolväsendet i
den kommun där skolan är be-					den kommun där skolan är be-
lägen eller i närliggande kom-					lägen eller i närliggande kom-
muner, skall Statens				skolverk	muner,	ska		Statens		skolverk
återkalla	rätten		till	bidrag.	återkalla		rätten		till	bidrag.
Rätten till bidrag skall också					Rätten till bidrag ska också
återkallas, om skolan tar ut av-					återkallas, om skolan tar ut av-
gifter i strid med 10 §.					gifter i strid med 10 §.
					15 §
När en skolpliktig elev börjar					När en skolpliktig elev börjar
eller slutar vid en fristående					eller slutar vid en fristående
skola, skall		huvudmannen för			skola,	ska		huvudmannen			för
skolan snarast lämna uppgift om					skolan snarast lämna uppgift om
detta till styrelsen för utbild-					detta till styrelsen för utbild-
ningen i elevens hemkommun.					ningen i elevens hemkommun.
					På samma sätt ska uppgift lämnas
					när en elev börjar eller slutar i en
					fristående gymnasieskola.
					Om en elev fullföljt årskurs
					nio utan att ha uppnått behörighet
					till det program i gymnasieskolan
					han eller hon önskar söka, ska
					uppgift	om		detta	lämnas		till
114

SOU 2008:27

Författningsförslag

elevens hemkommun.

I 3 kap. 14 § finns föreskrifter om uppgiftsskyldighet vid vissa fall av frånvaro.

16 b §

Bestämmelserna i 2 kap. 4	Bestämmelserna i 2 kap. 4
och 5 §§ om behörighet och	och 5 §§ om behörighet och
anställningsvillkor för lärare,	anställningsvillkor för lärare,
förskollärare och fritidspedago-	förskollärare och fritidspedago-
ger gäller också för fristående	ger gäller också för fristående
skolor som är godkända enligt	skolor som är godkända enligt
2 § eller har rätt till bidrag enligt	2 § eller har rätt till bidrag enligt
8 eller 8 b §.	8 b §.

Regeringen får meddela föreskrifter om undantag från bestäm-

melserna i första stycket.
	16 c §
Den som vill överta verk-		Den som vill överta verk-
samhet vid en godkänd fri-		samhet vid en godkänd fri-
stående skola eller en fristående		stående skola eller en fristående
skola som har förklarats berätti-		skola som har förklarats berätti-
gad till bidrag enligt	8 eller	gad till bidrag enligt		7	c eller
8 b §, skall ansöka om	fortsatt	8 b §, ska	ansöka om		fortsatt
godkännande respektive om för-		godkännande respektive förkla-
klaring om fortsatt rätt till		ring om fortsatt rätt till bidrag.
bidrag. En sådan ansökan skall		En sådan ansökan ska bifallas,
bifallas, om den som vill överta		om den som vill överta verk-
verksamheten uppfyller kraven i		samheten	uppfyller	kraven i
9 kap. 2 § första stycket 2, 8 §		9 kap. 2 § första stycket 2, 7 c §
första stycket 2 respektive 8 b §		respektive 8 b § första stycket 2.

första stycket 2.

Ärenden enligt första stycket prövas av Statens skolverk. Om ärendet avser en fristående skola som motsvarar specialskolan prövas dock ärendet av styrelsen för specialskolan.

17 §

Beslut av Statens skolverk i följande ärenden får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol:

godkännande eller återkal- lande av godkännande för en fri-

Beslut av Statens skolverk i följande ärenden får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol:

godkännande eller återkal- lande av godkännande för en fri-

115

Författningsförslag

SOU 2008:27

stående skola enligt 1, 5 eller

12§,

fortsatt godkännande en- ligt 16 c §,

rätt till bidrag eller åter- kallande av sådan rätt enligt 6,

6a, 7 a, 8, 8 b, 8 d, 12 eller 14 §, eller

stående skola enligt 1, 5 eller

12§,

fortsatt godkännande en- ligt 16 c §,

rätt till bidrag eller åter- kallande av sådan rätt enligt 6,

6 a, 7 a, 7 c, 8 b, 8 d, 12 eller 14 §, eller

förklaring om fortsatt rätt	förklaring om fortsatt rätt
till bidrag enligt 16 c §.	till bidrag enligt 16 c §.

Beslut av styrelsen för utbildningen i följande ärenden får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol:

godkännande eller återkallande av godkännande för en fristående skola enligt 1 § tredje stycket eller 12 §, eller

fortsatt godkännande enligt 16 c §.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Beslut av styrelsen för utbildningen i ärenden som avses i 3, 4

och 16 §§ får överklagas hos Skolväsendets överklagandenämnd. Beslut som avses i 3 § får överklagas endast av barnets vårdnads- havare. Beslut som avses i 16 § får överklagas endast av eleven eller företrädare för denne.

Beslut av huvudmannen för en fristående gymnasieskola i ärenden om behörighet som avses i 7 f § första stycket och 7 h § andra stycket får överklagas till Skolväsendets överklagandenämnd av den unge.

18 §

Bestämmelserna i 1 kap. 20 22 §§ om omhändertagande av föremål gäller också för fri- stående skolor som är godkända enligt 2 § eller har rätt till bidrag enligt 8 eller 8 b §.

Bestämmelserna i 1 kap. 20 22 §§ om omhändertagande av föremål gäller också för fri- stående skolor som är godkända enligt 2 § eller har rätt till bidrag enligt 7 c eller 8 b §.

116

SOU 2008:27

Författningsförslag

11kap.

17 a §

Varje kommun ansvarar för att kommuninnevånare som en- ligt 17 b § har rätt till en viss utbildning och önskar delta i den, får det.

17 b §

Varje kommuninnevånare som är behörig att delta i gymna- sial vuxenutbildning enligt 19 § och som har en examen från ett yrkesprogram men inte har upp- nått grundläggande behörighet till högskolestudier har rätt att delta i gymnasial vuxenutbildning i syfte att uppnå en sådan behörighet.

Den som har rätt att delta i gymnasial vuxenutbildning enligt första stycket har rätt att delta i sådan utbildning i en annan kommun eller ett landsting om utbildningen finns där och utbildningen inte erbjuds av hemkommunen. I ett sådant fall är hemkommunen skyldig att svara för kostnaderna för elevens utbildning och bestämmelserna i 5 kap. 47 § ska tillämpas beträf- fande ungdomar fram till och med det första kalenderhalvår det år ungdomarna fyller tjugo år.

19 §

Varje kommuninnevånare är behörig att delta i gymnasial vuxenutbildning om han är bosatt i landet och i övrigt uppfyller föreskrivna villkor,

1. från och med andra kalenderhalvåret det år han fyller 20 år, eller

117

Författningsförslag

SOU 2008:27

2. när han slutfört utbildning på ett nationellt program eller likvärdig utbildning i gymnasieskolan.

Regeringen får föreskriva att	Regeringen eller den myndig-
också den som inte är bosatt i	het som regeringen bestämmer får
landet skall vara behörig att	föreskriva att också den som
delta.	inte uppfyller åldersvillkoret eller
	som inte är bosatt i landet ska
	vara behörig att delta.

Föreskrifter om ytterligare behörighetsvillkor och om urval mellan behöriga sökande meddelas av regeringen eller den myndig- het som regeringen bestämmer.

Bestämmelserna i denna paragraf gäller inte den som är intagen i kriminalvårdsanstalt.

19 a §

Kommunerna ska erbjuda be- höriga sökanden som inte avlagt en sådan gymnasieexamen som avses i 5 kap. 10 § en möjlighet att göra det inom den gymnasiala vuxenutbildningen.

Regeringen eller den myndig- het regeringen bestämmer får meddela ytterligare föreskrifter om kommunernas skyldighet att erbjuda utbildning som leder fram till en gymnasieexamen samt föreskrifter om utbildningens innehåll och utformning.

15 kap.

2 §

Regeringen får meddela föreskrifter om möjlighet att låta enskilda och andra utomstående svara för enstaka inslag i verksamheten inom det offentliga skolväsendet för barn och

ungdom.
När det gäller utbildning i	När det gäller utbildning i
form av ett individuellt program	form av ett individuellt alter-
får regeringen föreskriva att en-	nativ får regeringen föreskriva
skilda och andra utomstående	att enskilda och andra utom-
får anordna mer av utbildningen	stående får anordna mer av
än som följer av första stycket.	utbildningen än som följer av
118

SOU 2008:27

Författningsförslag

första stycket.

Bestämmelserna i 2 kap. 4 7 §§ gäller inte sådan utbildning som med stöd av första eller andra styckena anordnas genom annan än huvudman för det offentliga skolväsendet.

119

Författningsförslag

SOU 2008:27

Bilaga 1

Nationella program

Yrkesprogram

Programmet för bygg- och anläggningsteknik Programmet för djurhållning och naturbruk Programmet för el- och energiteknik Programmet för flygteknik

Programmet för fordon och transporter Programmet för handel och administrativ service Programmet för hantverk

Programmet för hotell och turism Programmet för industriell teknik Programmet för ledarskap och friskvård Programmet för restaurang och livsmedel Programmet för sjöfartsteknik

Programmet för VVS-, klimat- och fastighetsteknik Programmet för vård och omsorg

Högskoleförberedande program

Programmet för ekonomi Programmet för estetik och humaniora Programmet för naturvetenskap

Programmet för samhällsvetenskap och media Programmet för teknik

120

SOU 2008:27

Författningsförslag

Bilaga 2

Poängplan för nationella program i gymnasieskolan

_______________________________________________________

Ämne	Gymnasiepoäng

Ämnen som i nedan angiven omfattning ingår i de nationella programmen (gymnasiegemensamma ämnen)

Yrkesprogram
Svenska/svenska som andraspråk	100
Engelska	100
Matematik	100
Idrott och Hälsa	100
Historia	50
Religionskunskap	50
Samhällskunskap	50
Naturkunskap	50
Högskoleförberedande program
Svenska/svenska som andraspråk	300
Engelska	200
Matematik	200/300*
Idrott och Hälsa	100
Historia	50/100/200**
Religionskunskap	50
Samhällskunskap	100/200***
Naturkunskap	100****
Ämnen genom vilka programmet får sin
karaktär
Yrkesprogram	1 600
Högskoleförberedande program	950/1 100
Individuella val	200
Examensuppgift	100
Summa gymnasiepoäng	2 500

________________________________________________________

121

Författningsförslag

SOU 2008:27

*Programmet för naturvetenskap och programmet för teknik 300.

**Programmet för ekonomi, programmet för samhällsvetenskap och media samt programmet för naturvetenskap 100. Programmet för estetik och humaniora 200.

***Programmet för ekonomi 200.

****I programmet för naturvetenskap ersätts naturkunskap med karaktärsämnena biologi, fysik och kemi, i programmet för teknik

med karaktärsämnena fysik och kemi.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2010 och ska tillämpas för utbildning som påbörjas efter den 1 juli 2010.

122

SOU 2008:27

Författningsförslag

2Förslag till

ändring i gymnasieförordningen (1992:394)

Härigenom föreskrivs i fråga om gymnasieförordningen (1992:394)

dels att 1 kap. 7 §, 2 kap. 6, 7, 10, 12, 15, 16, 19 och 21 §§, 2 kap. 18 §, 5 kap. 20 och 25 §§ ska upphöra att gälla,

dels att 1 kap. 2, 4, 5, 6, 8, 10, 11 och 12 §§, 2 kap. 1, 2, 3, 5, 11, 13, 14, 17, 18, 20 och 22 §§, 3 kap. 2, 3 och 5 §§, 5 kap. 1, 2, 3, 4, 15, 16, 17, 18, 19, 22 och 23 §§, 6 kap. 1, 4, 7, 8, 9, 10, 11, 12, 13, 14, 16 och 17 §§, 7 kap. 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12, 13, 14, 15 och 19 §§ samt 8 kap. 1 § ska ha följande lydelse

dels att det i förordningen ska införas nya paragrafer 1 kap. 2 a, 2 b, 2 c 4 a, och 12 a §§, 2 kap. 1 a , 2 a, 6, 13 a, 14 a, 14 b, 18, 20 a och 21 §§, 5 kap. 1 a, 1 b, 1 c, 1 d, 1 e, 1 f, 15 a §, 16 a, 16 b, 16 c, 16 d, 16 e, 16 f, 16 g och 16 h §§, 6 kap. 1 a och 7 a §§, 7 kap. 3 a, 3 b, 3 c, och 4 a §§, samt närmast före 1 kap. 4, 4 a, 5 och 12 §§, 2 kap. 6, 11, 14, 18 och 20 §§, 5 kap. 1 a, 1 c, 15, 16 a och 17 §§, 6 kap. 9, 13 och 16 §§, 7 kap. 1, 8 och 13 §§ nya rubriker av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1kap.

2 §

I	denna	förordning		avses	I	denna		förordning avses
med					med
arbetsplatsförlagd			utbildning:		arbetsplatsförlagt				lärande:
kursplanestyrd utbildning				på ett	lärande på ett program som
program som genomförs på en					genomförs		på en		arbetsplats
arbetsplats utanför skolan,					utanför skolan,
garanterad		undervisningstid:			gymnasial			lärlingsutbildning:
den	minsta	undervisningstid i			utbildning på			ett yrkesprogram
timmar som eleverna skall er-					som till en omfattning om minst
bjudas enligt		5 kap.	4 d §	skol-	1 250 gymnasiepoäng				genomförs
lagen (1985:1100),					på en eller flera arbetsplatser
gymnasiepoäng: ett mått på					utanför skolan,
studieomfattningen av en kurs;					garanterad			undervisningstid:
en	fullständig gymnasieutbild-				den	minsta	undervisningstid i
ning på ett nationellt eller spe-					timmar som eleverna ska erbju-
cialutformat program består av					das enligt 5 kap. 11 § skollagen
									123

Författningsförslag

SOU 2008:27

2 500 gymnasiepoäng,

(1985:1100),

gemensam

karaktärsämnes-

gymnasiepoäng: ett

mått på

kurs: kurs i karaktärsämne som

studieomfattningen av en kurs;

skall ingå i programmet, karak-

en fullständig

gymnasieutbild-

tärsämnen:

ämnen

genom

ning på ett nationellt program

vilka programmet får sin karak-

består av 2 500 gymnasiepoäng,

tär,

gymnasiegemensamma

ämnen:

kärnämnen: de ämnen som

de ämnen som ingår i alla

ingår i alla nationella och

nationella program, dvs. svenska

specialutformade

program,

dvs.

eller

svenska

som

andraspråk,

svenska

eller

svenska

som

matematik,

engelska,

historia,

andraspråk,

engelska,

samhälls-

religionskunskap,

samhällskun-

kunskap, religionskunskap, mate-

skap, idrott och hälsa och natu-

matik, naturkunskap, idrott och

rkunskap (naturkunskap förekom-

hälsa samt estetisk verksamhet, i

mer inte på programmet för natu-

den omfattning de har enligt bi-

rvetenskap

och

programmet

för

laga 2 till skollagen (1985:1100);

teknik), i den omfattning de har

ytterligare kärnämnen kan före-

enligt bilaga 2 till skollagen

komma i utbildning för döva

(1985:1100); ytterligare

gymna-

enligt föreskrifter i 9 kap.,

siegemensamma ämnen kan före-

projektarbete: ett större arbete

komma i utbildning för döva

som eleverna

genomför

inom

enligt föreskrifter i 9 kap.,

ramen för programmålen,

karaktärsämnen:

ämnen

riksrekryterande utbildning:

genom vilka programmet får sin

en utbildning till vilken, enligt

karaktär,

författning

eller

särskilt

beslut

programgemensam karaktärs-

av regeringen, sökande från hela

ämneskurs: kurs i karaktärs-

landet skall tas emot i första

ämne som ska ingå i program-

hand,

met,

studieväg: det

program

eller,

programfördjupning:

eller

om programmet är indelat i in-

flera kurser som innebär en för-

riktningar, det program och den

djupning

karaktärsämnena

inriktning som eleven går på,

inom respektive program,

undervisningstid:

tid

för

yrkesutgång:

Statens

arbete som planerats av lärare

skolverk fastställd

kombination

och elever tillsammans och som

av kurser inom yrkesprogram-

eleverna

genomför

under en

mens

programfördjupning

som

lärares ledning,

leder till en viss yrkeskompetens,

valbar kurs: kurs i ett karak-

examensuppgift: en uppgift om

tärsämne som inom programmå-

100 gymnasiepoäng som eleverna

lens ram kompletterar de gemen-

genomför inom ramen för exa-

124

SOU 2008:27 Författningsförslag

samma karaktärsämneskurserna	mensmålen,
och kurserna som ingår i en	riksrekryterande		utbildning:
inriktning inom programmet,	en utbildning till vilken, enligt
yrkesämnen: karaktärsämnen	författning eller särskilt beslut
som har en yrkesinriktad profil.	av Statens skolverk, sökande från
Den som har det ledningsan-	hela landet ska tas emot i första
svar som enligt 2 kap. 2 § skol-	hand,
lagen (1985:1100) vilar på rek-	undervisningstid:		tid	för
torn skall också benämnas rek-	arbete som planerats av lärare
tor.	och elever tillsammans och som
	eleverna	genomför	under	en
	lärares ledning.
	Den som har det lednings-
	ansvar som enligt 2 kap. 2 §
	skollagen	(1985:1100) vilar		på
	rektorn	ska också	benämnas
	rektor.

2 a §

Nationella rådet för utbild- ning och de nationella program- råden har vissa uppgifter enligt denna förordning utöver vad som framgår av bestämmelserna om dessa råd i förordningen (2002:1160) med instruktion för Statens skolverk.

2 b §

För varje yrkesprogram ska det finnas ett lokalt programråd för samverkan mellan skolan och arbetslivet. Rådet kan vara gemensamt för flera program. Rådet ska bestå av representanter för den anordnande huvudman- nen, lärare, elever, partsrepre- sentanter och representanter för arbetsplatserna. I rådet får även ingå andra intressenter från arbetslivet. Styrelsen för utbild-

125

Författningsförslag

SOU 2008:27

ningen beslutar om vilka som ska ingå i rådet. Rektorn eller den rektorn bestämmer ska vara ord- förande i rådet. Rådet bestämmer själv sina arbetsformer.

2 c §

Styrelsen för utbildningen an- svarar för att det för varje hög- skoleförberedande program orga- niseras en samverkan mellan gymnasieskolan och högskolesek- torn.

Programmål

Examensmål

4 §

För vart och ett av de natio- nella programmen gäller pro- grammål som regeringen fast- ställer.

Ett specialutformat program som erbjuds en grupp elever skall ha programmål som fastställs av kommunen.

Regeringen beslutar om exa- mensmål för vart och ett av de nationella programmen. De inne- håller allmänna mål för pro- grammet, mål för examensupp- giften och examenskrav.

Nationell utbildningsplan för lärlingsutbildning

4 a §

Statens skolverk får meddela föreskrifter om en nationell utbildningsplan för lärlingsut- bildningen. Den gäller för alla yrkesprogram och den innehåller mål och betygskriterier för det arbetsplatsförlagda lärandet.

126

SOU 2008:27 Författningsförslag

Kurser och kursplaner Ämnesplaner och kurser

5 §

Av 5 kap. 4 c § andra stycket skollagen (1985:1100) följer att utbildningen inom varje ämne skall ske i form av en eller flera kurser. En kurs skall omfatta minst 50 gymnasiepoäng och bör inte omfatta mer än 200 gymnasiepoäng. Poängtalet skall vara jämnt delbart med 50.

En kurs får inte delas upp i delkurser.

Av 5 kap. 9 § andra stycket skollagen (1985:1100) följer att utbildningen inom varje ämne ska ske i form av en eller flera kurser. En kurs ska omfatta minst 50 gymnasiepoäng och om kursen har en större omfatt- ning ska poängtalet vara jämnt delbart med 50.

		6 §
För varje kurs och för projekt-		För varje ämne ska det finnas
arbetet skall det finnas en kurs-		en ämnesplan. Det ska av ämnes-
plan. Det skall av kursplanen		planen framgå dels ämnets syfte
framgå dels kursens mål och		och mål, dels var och en av de
målen för projektarbetet, dels den		ingående kursernas centrala inne-
kunskapsnivå som alla	elever	håll och betygskriterier. Ämnes-
minst skall ha uppnått vid kur-		planen ska ge utrymme för lära-
sens slut eller efter genomfört		ren och eleverna att själva pla-
projektarbete. Kursplanen skall ge		nera undervisningen.
utrymme för läraren och ele-		Statens skolverk	ska, efter
verna att själva planera under-		samråd med avnämarna, med-
visningen.		dela föreskrifter om ämnespla-
Statens skolverk får meddela		nerna.
föreskrifter om kursplaner.
Styrelsen för utbildningen fast-
ställer kursplaner för lokala kur-
ser enligt de riktlinjer som fram-
går av första stycket och av 2 kap.
14 och 16 §§.
		8 §
Av kursplanen för varje kurs		Av ämnesplanen	ska framgå
skall framgå hur många gymna-		vilka kurser som ingår i ämnet
siepoäng kursen omfattar	samt	samt hur många gymnasiepoäng
till vilket ämne kursen hör.		varje kurs omfattar.
			127

Författningsförslag

SOU 2008:27

Poängplan för gymnasiesko- lans nationella och specialutfor- made program finns i bilaga 2 till skollagen (1985:1100).

Styrelsen för utbildningen beslutar om antalet undervis- ningstimmar för varje kurs och för projektarbete samt om fördel- ningen av undervisningstiden.

Styrelsen för utbildningen skall kunna redovisa hur varje elev har erbjudits sin garante- rade undervisningstid.

10 §

Poängplan för gymnasiesko- lans nationella program finns i bilaga 2 till skollagen (1985:1100).

11 §

Styrelsen för utbildningen beslutar om antalet undervis- ningstimmar för varje kurs, omfattningen av handledning för examensuppgiften och om fördel- ningen av undervisningstiden.

Under fyra arbetsveckor ska ele- ven helt få ägna sig åt examens- uppgiften. Tiden för examensupp- giften får vara sammanhållen eller delas upp i högst fyra perio- der.

Styrelsen för utbildningen ska kunna redovisa hur varje elev har erbjudits sin garante- rade undervisningstid.

Individuell studieplan

Studieplan

12 §

För varje elev skall det upp- rättas en individuell studieplan. Den skall innehålla uppgifter om elevens studieväg och om det val av kurser eleven gjort. Av stu- dieplanen skall det också framgå om eleven följer ett fullständigt, utökat eller reducerat program. Om eleven följer ett utökat pro- gram skall det framgå vilka kurser som ingår i elevens full- ständiga program och vilka kur- ser som ligger utanför det full- ständiga programmet.

För varje elev ska det upp- rättas en studieplan. Den ska innehålla uppgifter om elevens studieväg och om de val av kur- ser eleven har gjort. Av studie- planen ska det också framgå om eleven följer ett fullständigt, utökat eller reducerat program. Om eleven följer ett utökat pro- gram ska det framgå vilka kurser som ingår i elevens fullständiga program och vilka kurser som ligger utanför det fullständiga programmet.

128

SOU 2008:27

Författningsförslag

Rektorn eller den rektorn bestämmer ska skriva in i studie- planen och redovisa för eleven hur eleven har erbjudits sin garanterade undervisningstid.

12 a §

För elever som går på ett indi- viduellt alternativ ska det i enlig- het med 5 kap. 13 § skollagen (1985:1100) upprättas en studie- plan. En sådan studieplan ska innehålla uppgifter om vilka kur- ser eleven läser och vilka even- tuella andra utbildningsinslag som eleven genomför. Dessutom ska för dessa elever ett sådant åtgärdsprogram som avses i 8 kap. 1 a § utarbetas.

2kap.

1 §

De	nationellt		fastställda		De	nationella		inriktningarna
inriktningarna		på de nationella			på de	nationella programmen
programmen framgår av bilaga 1.					framgår av bilaga 1.
Styrelsen för		utbildningen får			Statens skolverk får medge att
också fastställa lokala inrikt-					en kommun eller ett landsting
ningar inom de nationella pro-					under en prövoperiod får an-
grammen.	Sådana		inriktningar		ordna	en	regional		inriktning
skall ligga inom ramen för de					inom de nationella program-
bestämmelser som gäller om pro-					men.
grammet.					Efter förslag från Statens skol-
Regeringen		meddelar		sär-	verk kan regeringen föreskriva att
skilda föreskrifter med riktlinjer					en tidigare		regional		inriktning
för utformningen			av	lokala	ska vara nationell. Skolverket ska
inriktningar.					inhämta ett yttrande från Natio-
					nella rådet för utbildning innan
					verket lämnar sitt förslag till
					regeringen.
					Regeringen			meddelar sär-
					skilda föreskrifter med riktlinjer
									129

Författningsförslag

SOU 2008:27

för utformningen av regionala inriktningar.

1 a §

För utbildning inom de nationella programmen ska Sta- tens skolverk, efter hörande av det aktuella nationella programrådet, meddela föreskrifter om vilka karaktärsämneskurser som får er- bjudas som programfördjupning. För de högskoleförberedande pro- grammen ska vissa kurser erbju- das inom programfördjupningen eller individuellt val enligt 5 kap. 19 §.

För utbildning inom yrkes- programmen får Statens skolverk, efter hörande av det aktuella nationella programrådet, meddela föreskrifter om en kombination av kurser inom utrymmet för pro- gramfördjupning som leder till en viss yrkeskompetens (en yrkes- utgång).

				2 §
Riksrekrytering		får	beviljas	Riksrekrytering	får	beviljas
om				om
1. det finns ett nationellt be-				1. det finns ett nationellt be-
hov av utbildningen som moti-				hov av utbildningen som moti-
verar riksrekrytering,				verar riksrekrytering,
2. arbetslivets	medverkan är			2. arbetslivets eller		en hög-
tillräcklig för	att	säkerställa		skolas eller universitets medver-
utbildningens kvalitet, och				kan är tillräcklig för att säker-
3. kostnaden	för		utbild-	ställa utbildningens kvalitet, och
ningen är rimlig.				3. kostnaden	för	utbild-
				ningen är rimlig.
Efter ansökan av en kommun				Efter ansökan av en anord-
eller ett landsting skall Statens				nande huvudman	får	Statens
skolverk besluta om en utbild-				skolverk, efter att ha inhämtat ett
130

SOU 2008:27

Författningsförslag

ning skall vara riksrekryterande. Skolverket får meddela före- skrifter om sådana ansökningar.

Riksrekryterande är även utbildningar på lokala inrikt- ningar inom industriprogrammet och livsmedelsprogrammet som omfattar minst 400 gymnasie- poäng.

yttrande från Nationella rådet för utbildning och efter hörande av det nationella programrådet, besluta om en utbildning ska vara riksrekryterande. I beslutet ska anges vilken interkommunal ersättning som elevens hemkom- mun ska betala till den huvud- man som anordnar utbildningen.

Skolverket får meddela före- skrifter om sådana ansökningar.

2 a §

Om det är nödvändigt för att en viss utbildning ska kunna svara mot ett nationellt behov enligt 2 eller 3 § får Statens skol- verk besluta att den riksrekryte- rande utbildningen till sin struk- tur och innehåll får avvika från vad som annars gäller för natio- nella program. Utbildningens nivå ska motsvara ett nationellt program och av Skolverkets beslut ska framgå att den hänförs till ett visst nationellt program. Om synnerliga skäl föreligger får Sta- tens skolverk besluta att en utbildning inte ska hänföras till ett visst nationellt program. I ett sådant fall ska Skolverket besluta om examensmål för utbildningen.

Särskilda bestämmelser om urval till utbildningen finns i 6 kap. 7 a §.

3 §

En utbildning där ämnet specialidrott ingår kan vara riksrekryte- rande om det från nationell synpunkt krävs för att tillgodose elitid- rottens behov och idrotten ställer särskilda krav på gemensam trä- ning (riksrekryterande idrottsutbildning).

131

Författningsförslag SOU 2008:27


Statens skolverk skall efter	Statens		skolverk		ska	efter
samråd med Sveriges Riks-	samråd med Sveriges Riks-
idrottsförbund på ansökan av en	idrottsförbund på ansökan av en
kommun besluta om var riks-	huvudman besluta om var riks-
rekryterande idrottsutbildningar	rekryterande idrottsutbildningar
får anordnas och om hur många	får anordnas och om hur många
platser dessa utbildningar får	platser dessa			utbildningar			får
omfatta.	omfatta. I beslutet ska anges vil-
	ken	interkommunal			ersättning
	som en elevs hemkommun ska
	betala till den huvudman som
	anordnar utbildningen.
	Statens		skolverk		får	också
	besluta om avvikelser från vad
	som annars gäller för nationella
	program enligt 2 a §. Till exempel
	får Skolverket i beslutet ange att
	den	riksrekryterande			idrottsut-
	bildningen		ska	ha möjlighet			att

använda programfördjupning om 200 gymnasiepoäng, tillsammans med det individuella valet och, i förekommande fall, utökat pro- gram för ämnet specialidrott.

Statens skolverk får meddela föreskrifter om ansökan att få

anordna riksrekryterande idrottsutbildningar.
	5 §
I Stockholms kommun får	I	Stockholms		kommun			får
fiskspråkig utbildning anordnas	finskspråkig utbildning					anord-
på program. Denna utbildning	nas på program. Denna utbild-
skall vara öppen för sökande	ning ska vara öppen för sökande
från hela landet.	från hela landet.
Utbildningen skall i första	Utbildningen			ska	i	första
hand förbehållas elever, som har	hand förbehållas elever, som har
tillräckliga kunskaper och fär-	tillräckliga		kunskaper		i	finska
digheter i finska språket för att	språket för att kunna tillgodo-
kunna tillgodogöra sig under-	göra	sig	undervisningen				men
visningen men vars kunskaper i	vars kunskaper i svenska är
svenska är alltför bristfälliga för	alltför bristfälliga för att de ska
att de skall kunna tillgodogöra	kunna tillgodogöra				sig		en
132

SOU 2008:27

Författningsförslag

sig en svenskspråkig gymnasie- utbildning. I andra hand får utbildningen ges till elever som vill utveckla sin tvåspråkighet.

svenskspråkig gymnasieutbild- ning. I andra hand får utbild- ningen ges till elever som vill utveckla sin tvåspråkighet.

Stockholms kommun har rätt till ersättning för sina kostnader för elevens utbildning från ele- vens hemkommun.

Av Statens skolverk godkända idrottsutbildningar som inte är riksrekryterande

6 §

Även andra utbildningar än de som är riksrekryterande idrottsutbildningar enligt 3 § kan bedriva ämnet specialidrott med vissa avvikelser från nationella program. Sådana avvikelser kan endast gälla att idrottsutbild- ningen ska ha möjlighet att använda programfördjupning om 200 gymnasiepoäng, tillsammans med det individuella valet och, i förekommande fall, utökat pro- gram för ämnet specialidrott. En ansökan om att få bedriva en sådan utbildning ska lämnas till Statens skolverk. För att en ansö- kan ska kunna godkännas krävs att idrottsutbildningen är av elit- karaktär, att det finns ett regio- nalt behov av utbildningen samt att den tillstyrkts av respektive specialidrottsförbund. Skolverket beslutar även om hur många platser utbildningen får omfatta. I fråga om urval till utbildningen gäller bestämmelserna i 4 §.

133

Författningsförslag

SOU 2008:27

Lokala inriktningar					Regionala inriktningar
					11 §
Styrelsen		för utbildningen får			Statens skolverk får, efter att
besluta om		lokala inriktningar			ha inhämtat ett yttrande från
inom de nationella program-					Nationella rådet för utbildning
men. En lokal inriktning skall					och efter hörande av det natio-
tillgodose ett sådant lokalt eller					nella programrådet, besluta att en
regionalt utbildningsbehov som					kommun eller ett landsting under
inte kan tillgodoses inom ramen					en prövoperiod om fyra år får
för de nationellt fastställda pro-					anordna	en	regional inriktning
grammen och inriktningarna.					inom de nationella program-
En lokal inriktning kan om-					men. En regional inriktning ska
fatta andra och tredje utbild-					tillgodose ett			sådant regionalt
ningsåret	eller		endast	tredje	utbildningsbehov som inte kan
utbildningsåret på något av de					tillgodoses inom ramen för de
nationella programmen.					nationellt fastställda program-
					men och inriktningarna.
					En regional inriktning kan
					omfatta ett, två eller tre utbild-
					ningsår på något av de nationella
					programmen.
					13 §
Av beslutet om att anordna					Av ansökan om att få
en lokal inriktning skall det					anordna	en	regional inriktning
framgå dels målen för utbild-					under en prövoperiod ska det
ningen, dels de kunskaper ele-					framgå dels vilka kurser som
verna skall ha uppnått vid full-					inriktningen			innehåller utöver
följd utbildning. Vidare skall det					kurser i de gymnasiegemensamma
av beslutet framgå dels vilka kur-					ämnena	och		för	programmet
ser som inriktningen innehåller					gemensamma			karaktärsämnes-
utöver kärnämnena och för pro-					kurser,	dels		vilka	ämnesplaner
grammet	gemensamma			karak-	som ska tillämpas.
tärsämneskurser, dels vilka kurs-
planer som skall tillämpas.
Före beslut om att anordna					Före ansökan om att få
en lokal inriktning bör styrelsen					anordna	en	regional inriktning
för utbildningen i förekom-					ska styrelsen			för	utbildningen
mande fall samråda med berörd					samråda med det lokala pro-
yrkesnämnd		eller	motsvarande		gramrådet		eller		motsvarande
134

SOU 2008:27 Författningsförslag

samarbetsorgan.	samarbetsorgan.			Till		ansökan
	ska fogas ett skriftligt utlåtande
	från det lokala programrådet eller
	motsvarande samarbetsorgan.
	13 a §
	Statens		skolverk		får innan
	prövoperioden om fyra år är slut
	– efter att ha inhämtat ett ytt-
	rande från Nationella rådet för
	utbildning,
	– efter hörande av det natio-
	nella programrådet, och
	– efter inhämtande av huvud-
	mannens		utvärdering,			fastställa
	den	regionala		inriktningen.			I
	beslutet ska anges vilken inter-
	kommunal		ersättning			som	en
	elevs hemkommun ska betala till
	den	huvudman		som		anordnar
	utbildningen. Om någon annan
	huvudman		önskar anordna den
	fastställda		regionala		inriktningen
	får huvudmannen ansöka om det
	i enlighet med bestämmelserna i
	11 och 13 §§.
Lokala kurser	Nya kurser och ämnen
	14 §

Styrelsen för utbildningen får besluta om att inrätta lokala kurser.

En lokal kurs skall ge kun- skaper i ett eller flera ämnen inom ett bestämt kunskapsom- råde och svara mot sådana behov som inte tillgodoses

Statens skolverk får besluta att en kommun eller ett landsting under en prövoperiod om två år får anordna en ny kurs samt besluta om hur många gymnasie- poäng den omfattar.

En ny kurs ska ge kunskaper i ett befintligt ämne eller i ett nytt ämne inom ett bestämt kun- skapsområde och svara mot sådana behov som inte tillgodo-

135

Författningsförslag

SOU 2008:27

genom en nationellt fastställd	ses genom en nationell ämnes-
kursplan.	plan.
En lokal kurs kan före-	En ny kurs får inte ersätta
komma på nationella, specialut-	kurser i de gymnasiegemen-
formade och individuella pro-	samma ämnena eller de kurser i
gram. En lokal kurs får inte	karaktärsämnen som är gemen-
ersätta kurser i kärnämnen eller	samma för ett nationellt pro-
de kurser i karaktärsämnen som	gram eller finns inom en natio-
är gemensamma för ett natio-	nell inriktning.
nellt program eller finns inom
en nationellt fastställd inrikt-
ning.

14 a §

Styrelsen för utbildningen ska ge förslag till centralt innehåll och betygskriterier för nya kurser enligt de riktlinjer som framgår av 1 kap. 6 § första stycket och av 2 kap. 14 §. Om en ny kurs ingår i ett nytt ämne ska styrelsen för utbildningen även ge förslag till en ny ämnesplan.

14 b §

Statens skolverk får innan prövoperioden om två år är slut, efter inhämtande av huvudman- nens utvärdering, besluta att kursen ska vara nationell inom ramen för en befintlig ämnesplan eller i förekommande fall besluta om en ny ämnesplan. Om någon annan huvudman önskar an- ordna den nya kursen innan den är fastställd som nationell, får huvudmannen ansöka om det i enlighet med bestämmelserna i 14 §.

136

SOU 2008:27

Författningsförslag

17 §

Statens skolverk får meddela ytterligare föreskrifter om lokala inriktningar och kurser.

Statens skolverk får meddela föreskrifter om ansökan att få anordna regionala inriktningar, nya ämnen och nya kurser samt närmare föreskrifter om inne- hållet i sådana inriktningar, ämnen och kurser.

Utbildning som till sitt innehåll för enstaka elever avviker från nationella program

18 §

Om det finns särskilda skäl med hänsyn till en elevs behov och förutsättningar får rektorn besluta att innehållet i elevens utbildning får avvika från vad som annars är föreskrivet för ett nationellt program. Elevens utbild- ning ska fortfarande vara hän- förlig till ett visst nationellt pro- gram.

Beslut enligt första stycket får inte fattas under en elevs avslu- tande läsår.

Individuella program

Individuellt alternativ

20 §

Vid undervisning på ett indi- viduellt program gäller följande undantag från vad som annars föreskrivs i denna förordning.

1.Bestämmelserna om klass- råd tillämpas endast i den ut- sträckning det är praktiskt möj- ligt med hänsyn till hur under- visningen är upplagd.

2.Av bestämmelserna i

Vid utbildning inom ett indi- viduellt alternativ gäller följande undantag från vad som annars föreskrivs i denna förordning:

1.Bestämmelserna om klass- råd tillämpas endast i den ut- sträckning det är praktiskt möj- ligt med hänsyn till hur under- visningen är upplagd.

2.Av bestämmelserna i

137

Författningsförslag

SOU 2008:27

6 kap. tillämpas endast 12, 14	6 kap. tillämpas endast 12, 14
och 17 25 §§.	och 17 25 §§.
3. Bestämmelsen i 8 kap. 4 §	3. Bestämmelsen i 8 kap. 4 §
om specialklasser tillämpas inte.	om specialklasser tillämpas inte.

20 a §

Ett individuellt alternativ ska innehålla utbildning och kan innehålla inslag av andra insatser som är gynnsamma för elevens kunskapsutveckling. Utbildningen ska vara individuellt utformad efter elevens speciella utbildnings- behov och huvudmannen ska, i förekommande fall, sträva efter att samverka med andra myndig- heter och vårdgivare.

21 §

För elever som nyligen in- vandrat till Sverige ska en pro- gramintroduktion anordnas inom ramen för ett individuellt alter- nativ.

Syftet med en sådan individu- ellt utformad introduktion som avses i första stycket är att

– elevernas kunskaper testas och valideras,

– eleverna läser svenska, och

att

– eleverna får vägledning inför sina val av fortsatta studier.

22 §

Ett individuellt program kan kombineras med svenskunder- visning för invandrare (sfi).

Ett individuellt alternativ kan kombineras med svenskunder- visning för invandrare (sfi).

Undervisning i ämnen på grundskolenivå kan erbjudas inom ramen för ett individuellt

138

SOU 2008:27 Författningsförslag

alternativ.

3 kap.

2 §

Om regeringen inte föreskri-

ver något annat, skall läsåret

ver något annat, ska läsåret börja

börja i augusti och sluta senast i

i augusti och sluta senast i juni.

juni. När det gäller utbildning på

Styrelsen för utbildningen får för

omvårdnads- och naturbruksom-

viss utbildning

bestämma

andra

rådena får dock styrelsen för

tider om utbildningsinslaget för-

utbildningen

med

hänsyn

till

utsätter andra läsårstider.

utbildningens

krav

bestämma

andra tider.

Dagarna för höst- och vår-

terminernas

början

och

slut

terminernas

början

och

slut

bestäms av styrelsen för utbild-

ningen. Därvid skall det beaktas

ningen. Därvid ska det beaktas

om det finns elever som skall

om det finns elever som ska

påbörja grundutbildning som är

längre än 60 dagar enligt lagen

(1994:1809)

totalförsvars-

(1994:1809)

totalförsvars-

plikt.

3 §

Styrelsen

för

utbildningen

Styrelsen

för

utbildningen

bestämmer

hur

många

dagar

bestämmer

hur

många

dagar

som skall användas för idrott

som ska användas för idrott och

och

friluftsverksamhet

utöver

friluftsverksamhet utöver kursen

kärnämnet idrott och hälsa

i ämnet idrott och hälsa som

ingår i alla program.

5 §

Elevernas

skolarbete

skall

Elevernas skolarbete ska för-

förläggas måndag-fredag och

läggas måndag-fredag och ska

skall vara så jämnt fördelat över

vara så jämnt fördelat över dessa

dessa dagar som möjligt.

dagar

som

möjligt. Skolarbetet

ska vara jämnt fördelat över läs-

året.

När skolarbetet förläggs

till

När skolarbetet förläggs

till

arbetsplats utanför

skolan

en arbetsplats utanför skolan ska

skall den arbetstid som gäller på

den

arbetstid

som

gäller

på

139

Författningsförslag SOU 2008:27

arbetsplatsen tillämpas, om inte			arbetsplatsen tillämpas, om inte
rektor bestämmer annat.			rektor bestämmer annat.
		5 kap.
			1 §
Ett nationellt program inom			Ett nationellt program inom
gymnasieskolan består av			gymnasieskolan består av
– kärnämneskurser,			– kurser	i gymnasiegemen-
– för programmet		gemen-	samma ämnen,
samma karaktärsämneskurser,			– programgemensamma
– i förekommande		fall för	karaktärsämneskurser,
inriktningen	gemensamma		– i förekommande fall för
karaktärsämneskurser,			inriktningen	gemensamma
– valbara	karaktärsämneskur-		karaktärsämneskurser,
ser,			– valbara	programfördjupande
– kurser inom det individu-			karaktärsämneskurser,
ella valet,			– kurser inom det individu-
– projektarbete.			ella valet,
			– utbildningsblock inom gym-

nasial lärlingsutbildning, och

– examensuppgift.

Vissa bestämmelser om utbildningens omfattning framgår av bilaga 2 till skollagen (1985:1100) och av bilaga 1 till denna förord-

ning.
Om inte något annat följer			Om inte något annat följer
av de bestämmelser som avses i			av de bestämmelser som avses i
andra stycket	beslutar	Statens	andra stycket beslutar Statens
skolverk om vilka ämnen och			skolverk om vilka ämnen och
kurser som skall ingå i respek-			kurser som ska ingå i respektive
tive program och i de nationellt			program och i de nationella
fastställda inriktningarna			inriktningarna.
Styrelsen för	utbildningen får
fastställa lokalt	valbara	kurser

enligt vad som föreskrivs i 2 kap. 14 17 §§.

140

SOU 2008:27

Författningsförslag

Examensansvarig lärare

1 a §

Rektorn ska för en viss tid utse en lärare att ha ett särskilt ansvar för examen inom ett nationellt program. En sådan lärare ska be- nämnas examensansvarig lärare.

En examensansvarig lärare ska ha en utbildning inom ett eller flera karaktärsämnen för programmet. Inom ett högskole- förberedande program ska rektorn i första hand utse en gymnasie- lektor till examensansvarig lärare.

1 b §

Att ha ett sådant ansvar för examen som avses i 1 a § innebär att den examensansvarige läraren ska

–godkänna utformningen av examensuppgifter,

–administrera genomförandet av examen,

–representera skolan i den samverkan skolan ska ha med yrkesbransch respektive högskola samt med andra gymnasieskolor,

–delta i skolans samverkan med det nationella programrådet,

–följa utbildningsresultaten för eleverna på det aktuella pro- grammet, och

–biträda rektorn med att utse handledare och medbedömare till examensuppgifterna.

141

Författningsförslag

SOU 2008:27

Gymnasieexamen

1 c §

Bestämmelser om gymnasie- examen finns i 5 kap. 10 § skolla- gen (1985:1100

En gymnasieexamen på ett yrkesprogram kallas yrkesexamen. En gymnasieexamen på ett hög- skoleförberedande program kallas högskoleförberedande examen.

En yrkesexamen kan nås antingen genom en skolförlagd utbildning eller genom en lär- lingsutbildning.

1 d §

På yrkesprogrammen ska en yrkesexamen visa att eleven upp- nått de kompetenser som utifrån innehållet i programmet, och i förekommande fall inriktningen och yrkesutgången, behövs för anställning inom yrkesområdet.

På de högskoleförberedande programmen ska en högskoleför- beredande examen visa att eleven uppnått de kompetenser som utifrån innehållet i programmet och inriktningen behövs för att bedriva högskolestudier.

1 e §

En examensuppgift på ett yrkesprogram ska bestå av ett större sammanhängande arbete som kan kombineras med bransch- specifika yrkesprov. I uppgiften ska alltid ingå att dokumentera arbetet på lämpligt sätt.

En examensuppgift på ett

142

SOU 2008:27

Författningsförslag

högskoleförberedande program ska bestå av ett större samman- hängande arbete i form av en undersökning, analys eller pro- duktion som dokumenteras ge- nom en skriftlig rapport.

1 f §

Examensansvarig lärare beslu- tar om elevens examensuppgift.

Rektorn ska för varje elev, efter samråd med examensansva- rig lärare, utse en lärare att vara handledare för examensuppgiften.

2 §

En elev som har ett annat språk än svenska som moders- mål får läsa svenska som andra- språk som kärnämne i stället för svenska, om eleven behöver och önskar det. En sådan elev kan enligt 19 § läsa svenska inom ramen för sitt individuella val.

En elev som har ett annat språk än svenska som moders- mål får läsa svenska som andra- språk som ett gymnasiegemen- samt ämne i stället för svenska, om eleven behöver och önskar det. En sådan elev kan enligt 18 § läsa svenska inom ramen för sitt individuella val.

3 §

Om en elev har betyg från språkundervisning i grundsko- lan skall undervisningen i gym- nasieskolan utgå från grund- skolans utbildningsnivå. En elev kan också läsa nya språk i gym- nasieskolan.

Undervisning i engelska på grundskolenivå kan erbjudas inom ramen för ett individuellt program.

Om en elev har betyg från språkundervisning i grundsko- lan ska undervisningen i gymna- sieskolan utgå från grundsko- lans utbildningsnivå. En elev kan också läsa nya språk i gym- nasieskolan.

Undervisning i engelska på grundskolenivå ska erbjudas den elev som med tillämpning av bestämmelsen i 5 kap. 17 § skol- lagen (1985:1100) har antagits till ett nationellt program.

143

Författningsförslag

SOU 2008:27

						4 §
Franska		och	tyska		skall	Franska,	spanska			och tyska
erbjudas både som språk som						ska erbjudas både som språk
utgår från grundskolans utbild-						som utgår	från		grundskolans
ningsnivå och som nytt språk.						utbildningsnivå		och		som	nytt
Spanska skall erbjudas som nytt						språk.
språk, men kan också erbjudas
som språk som utgår från grund-
skolans utbildningsnivå. Under-
visningen i andra språk än
svenska,	engelska, franska,				tyska
och spanska skall anordnas om
antalet elever som önskar läsa
språket uppgår till minst fem i
kommunen.
Arbetsplatsförlagd utbildning						Arbetsplatsförlagt lärande
						15 §
Arbetsplatsförlagd				utbild-		Arbetsplatsförlagt lärande					ska
ning skall förekomma på alla						förekomma på alla yrkesprogram.
nationella program				utom	det	Det arbetsplatsförlagda lärandet
estetiska	programmet,			naturve-		ska pågå under minst 15 veckor.
tenskapsprogrammet,				samhälls-		Varje sådan vecka ska anses
vetenskapsprogrammet				och	tek-	motsvara garanterad				undervis-
nikprogrammet. Den arbets-						ningstid om 24 timmar.
platsförlagda		utbildningen			skall
uppgå till minst 15 veckor. Varje
sådan vecka skall anses motsvara
garanterad undervisningstid om
24 timmar.
Styrelsen för utbildningen får						Styrelsen för utbildningen får
dock bestämma att arbetsplats-						bestämma	att	arbetsplatsförlagt
förlagd	utbildning		även		skall	lärande även ska förekomma på
förekomma på det estetiska pro-						högskoleförberedande				program.
grammet,		naturvetenskapspro-				Styrelsen beslutar om omfatt-
grammet,	samhällsvetenskapspro-					ningen av det arbetsplatsförlagda
grammet	och	teknikprogrammet.				lärandet och ansvarar även för
Styrelsen beslutar om omfatt-						att det arbetsplatsförlagda läran-
ningen av den arbetsplatsför-						det uppfyller de krav som finns
lagda utbildningen och ansvarar						på utbildningen.			I	skolplanen
144

SOU 2008:27 Författningsförslag

även för att den arbetsplatsför-			bör redovisas de arbetslivs-
lagda utbildningen uppfyller de			kontakter som skolan har för
krav som finns på utbildningen.			anordnandet av det arbetsplats-
I skolplanen bör redovisas de			förlagda lärandet.
arbetslivskontakter som skolan			Uppgifterna på en arbetsplats
har för anordnandet av den			där det arbetsplatsförlagda läran-
arbetsplatsförlagda utbildningen.			det genomförs ska vara nära
Rektorn	beslutar om	hela	anknutna till innehållet i det
eller delar av kurser skall arbets-			aktuella programmets karaktärs-
platsförläggas och om hur fördel-			ämnen. Rektorn beslutar om
ningen över åren skall göras.			hur fördelningen av det arbets-
Styrelsen för utbildningen an-			platsförlagda lärandet över åren
svarar för	anskaffningen	av	ska göras. Styrelsen för utbild-
platser för den arbetsplatsförlagda			ningen ansvarar för anskaff-
utbildningen.			ningen av platser.

15 a §

Genom avtal ska skolhuvud- mannen och berörda arbetsplatser bestämma om sina respektive åta- ganden under det arbetsplatsför- lagda lärandet. I avtalet får bestämmas om ersättning ska utgå till huvudmannen för arbetsplat- sen.

I förekommande fall ska bestämmelserna enligt lagen (1992:1528) om offentlig upp- handling tillämpas.

145

Författningsförslag

SOU 2008:27

16 §

Om styrelsen för utbild- ningen inte kan anskaffa platser för den arbetsplatsförlagda utbildningen i den omfattning som anges i 15 §, får den utbildningen i stället bytas ut mot motsvarande utbildning för- lagd till skolan.

Styrelsen skall i sådant fall vidta alla åtgärder för att utbild- ningen så snart som möjligt åter kan arbetsplatsförläggas.

Om styrelsen för utbild- ningen inte kan anskaffa platser för det arbetsplatsförlagda läran- det i den omfattning som anges i 15 §, får utbildningen på det yrkesprogrammet inte anordnas.

Gymnasial lärlingsutbildning

16 a §

I skollagen (1985:1100) finns grundläggande bestämmelser om den studieväg inom yrkespro- grammen som benämns gymna- sial lärlingsutbildning.

Gymnasial lärlingsutbildning sker enligt en nationell utbild- ningsplan som beslutas av Statens skolverk. Utbildningen sker också enligt en lokal utbildningsplan som bestäms för varje elev av huvudmannen efter samråd med det lokala programråd som avses i 1 kap. 2 b §.

Den gymnasiala lärlingsut- bildningen genomförs på en eller flera arbetsplatser i en viss om- fattning och eleven kan förena studierna med en anställning på arbetsplatsen.

146

SOU 2008:27

Författningsförslag

16 b §

En sådan lokal utbildnings- plan som avses i 16 a § ska inne- hålla uppgifter om

–hur fördelningen av utbild- ningens innehåll ska göras mellan skolförlagt och arbetsplatsförlagt lärande,

–de utbildningsblock som ska ingå i det arbetsplatsförlagda lärandet, och

–hur uppföljningen av det arbetsplatsförlagda lärandet ska göras.

Om den lokala utbildnings- planen behöver ändras under ele- vens studietid ska hänsyn i möjli- gaste mån tas till elevens syn- punkter.

16 c §

Det lokala programrådet ska bidra till att lärlingsutbildningen får en hög kvalitet. Rådet ska i det arbetet hjälpa styrelsen för utbildningen och rektorn när det gäller att

–ordna platser för lärlingsut- bildningen,

–utforma förslag till avtal med berörda arbetsplatser och till utbildningskontrakt,

–säkerställa att det finns kom- petenta handledare, och

–bedöma om utbildningen motsvarar målen i den nationella utbildningsplanen och innehållet

ide lokala utbildningsplanerna, om utbildningen ger eleverna möjlighet att nå examensmålen och om den även i övrigt svarar

147

Författningsförslag

SOU 2008:27

mot de krav som ställs i läroplan, ämnesplan och andra författ- ningar.

16 d §

Styrelsen för utbildningen ska efter förslag från det lokala pro- gramrådet besluta om på vilka arbetsplatser den gymnasiala lär- lingsutbildningen ska finnas. I förekommande fall ska bestäm- melserna enligt lagen (1992:1528) om offentlig upphandling till- lämpas.

Statens skolverk får meddela föreskrifter om ytterligare villkor för att en arbetsplats ska få anlitas till gymnasial lärlingsutbildning.

16 e §

En gymnasial lärlingsutbild- ning består av arbetsplatsförlagt lärande, skolförlagt lärande och en examensuppgift.

Det arbetsplatsförlagda läran- det ska omfatta minst 1 250 och högst 1 800 gymnasiepoäng. Läran- det kan vara förlagt till en eller flera arbetsplatser.

Innehållet i det arbetsplats- förlagda lärandet ska struktureras i utbildningsblock om 200 500 gymnasiepoäng. Innehållet i utbildningsblocken ska motsvara innehållet i de karaktärsämnes- kurser som används i motsva- rande skolförlagda utbildning. Styrelsen för utbildningen ska efter förslag från det lokala pro- gramrådet besluta om utbild- ningsblocken.

148

SOU 2008:27

Författningsförslag

16 f

Det arbetsplatsförlagda läran- det ska ske under ledning av en handledare som är anställd på arbetsplatsen. Som handledare får bara den anlitas som har nöd- vändiga kunskaper och erfaren- heter för uppdraget och även i övrigt bedöms vara lämplig. Handledaren ska ha genomgått en av skolhuvudmannen anord- nad handledarutbildning eller bedömas ha motsvarande kun- skaper. Eleven ska ha en lärare i ett karaktärsämne på ett yrkes- program som kontaktperson på skolan.

16 g §

Genom avtal ska skolhuvud- mannen och berörda arbetsplatser bestämma om sina respektive åta- ganden under lärlingsutbild- ningen. I avtalet får bestämmas om ersättning ska utgå till huvud- mannen för arbetsplatsen.

För varje elev på gymnasial lärlingsutbildning ska rektorn se till att det upprättas ett avtal som undertecknas av skolhuvudman- nen, eleven och företrädare för den eller de arbetsplatser som är aktuella (utbildningskontrakt). I avtalet ska det anges vilka delar av utbildningen som ska fullgöras på arbetsplatsen och omfattningen av dessa. Vidare ska det framgå vilken lärare på skolan som är kontaktperson och vem som är handledare på arbetsplatsen.

149

Författningsförslag

SOU 2008:27

	16 h §
		Föreskrifter i denna förord-
		ning gäller i tillämpliga delar för
		gymnasial lärlingsutbildning. För
		den elev som genomgår en gym-
		nasial	lärlingsutbildning						gäller
		dock följande undantag från vad
		som annars föreskrivs i denna
		förordning.
		1. Bestämmelserna i 5 kap. 15
		och 16 §§ om arbetsplatsförlagt
		lärande tillämpas inte.
		2 Bestämmelsen i 8 kap. 4 §
		om specialklasser tillämpas inte.
Valbara kurser och individuella		Valbara
val		programfördjupningskurser								och
		individuella val
		17 §
Styrelsen för	utbildningen	Statens		skolverk			föreskriver
beslutar om vilka valbara kurser		om vilka kurser som kan
som skall erbjudas inom respek-		användas		som		programfördju-
tive nationellt program. Erbju-		pande	karaktärsämneskurser						inom
dandet skall omfatta ett allsidigt		respektive		nationellt				program.
urval av kurser som tillsammans		Styrelsen för utbildningen be-
kan ge en breddning och en för-		slutar om vilka programfördju-
djupning av elevernas kunskaper.		pningskurser			som ska			erbjudas
		som valbara enligt 1 §.
		18 §
Som individuellt val skall ele-		Eleverna har rätt att läsa este-
verna erbjudas varje kurs som		tiska kurser och en kurs i idrott
förekommer på ett nationellt pro-		och hälsa utöver den kurs som är
gram i kommunen. Även moders-		obligatorisk			på	alla	nationella
målsundervisning	och svenska	program inom ramen för det
som andraspråk kan förekomma		individuella			valet.		Elever			på
som individuellt val.		yrkesprogrammen har rätt att läsa
		de kurser som behövs för att
		uppnå grundläggande högskolebe-
		hörighet inom				ramen		för		det
150

SOU 2008:27

Författningsförslag

individuella valet. Om utrymmet inom det individuella valet inte räcker för att tillgodose elevens rätt att läsa de kurser som behövs för att uppnå grundläggande hög- skolebehörighet har eleven rätt att läsa ett utökat program enligt

22 §.

Utöver vad som följer av

första stycket får styrelsen för

utbildningen

bestämma

vilka

kurser som ska erbjudas inom

ramen för individuellt val.

Av 2 och 9 §§ följer att även

svenska

som

andraspråk

och

modersmålsundervisning

kan

förekomma som individuellt val.

En elev som läser svenska som

andraspråk som ett gymnasiege-

mensamt ämne har rätt att läsa

svenska som individuellt val.

19 §

Statens

skolverk

får,

efter

Statens

skolverk

får,

efter

samråd

med

Högskoleverket,

samråd

med

Högskoleverket,

meddela

föreskrifter

att

meddela

föreskrifter

att

sådana kurser som är av bety-

delse för

högskolestudier

skall

delse

för

högskolestudier

ska

erbjudas

inom

utrymmet

för

erbjudas

inom

utrymmet

för

valbara kurser

eller individuella

programfördjupning eller

indivi-

val.

duella val för de högskoleförbere-

dande programmen.

22 §

En elev får delta frivilligt i

undervisningen i en eller flera

kurser som ligger utanför ele-

vens fullständiga program,

vens

fullständiga

program,

eleven kan antas tillgodogöra sig

undervisningen på ett tillfreds-

ställande

sätt på såväl fullstän-

ställande

sätt

på

såväl fullstän-

151

Författningsförslag

SOU 2008:27

digt program som den eller de digt program som den eller de frivilliga kurserna (utökat pro- frivilliga kurserna (utökat pro- gram). gram).

En elev på ett yrkesprogram har rätt att läsa ett utökat pro- gram med upp till 300 gymnasie- poäng för att uppnå grund- läggande högskolebehörighet. I dessa fall ska hemkommunen, om utbildningen inte anordnas inom kommunen eller samverkansom- rådet, betala interkommunal ersättning enligt bestämmelserna i 5 kap. 37 § första och andra styckena skollagen (1985:1100) för de ytterligare kostnader den anordnande huvudmannen haft.

För den elev som deltar i ett utökat program ska den garante- rade undervisningstiden ökas i motsvarande mån.

23 §

En elev kan befrias från undervisning i en eller flera kurser, om eleven önskar det och har påtagliga studiesvårigheter som inte kan lösas på något annat sätt (reducerat program).

En elev kan befrias från kurser som motsvarar högst tio procent av det antal gymnasiepoäng som krävs för ett fullständigt eller spe- cialutformat program.

Beslut enligt denna paragraf fattas av rektorn.

6 kap.

1 §

Av 5 kap. 8 § andra och tredje styckena skollagen (1985:1100) följer att vissa be- höriga sökande skall tas emot i första hand. När alla sådana sökande har tagits emot får

Av 5 kap. 20 § andra och tredje styckena skollagen (1985:1100) följer att vissa be- höriga sökande ska tas emot i första hand. Av 5 kap. 21 § skol- lagen följer att när de sökande

152

SOU 2008:27 Författningsförslag

kommunen ta emot andra behö-				som tagits emot i första hand har
riga sökande.				antagits	till	utbildningen			får
				kommunen		eller	landstinget		ta
				emot andra behöriga sökanden.
Ett beslut om att ta emot en				Ett beslut om att ta emot en
sökande gäller under förutsätt-				sökande gäller under förutsätt-
ning att sökanden innan utbild-				ning att sökanden innan utbild-
ningen startar	uppfyller		de	ningen	startar		uppfyller		de
behörighetskrav	som	anges	i	behörighetskrav			som	anges i
5 kap. 5 § första stycket 1 skolla-				5 kap. 16 och 17 §§ skollagen.
gen.
I fråga om urval bland de				I fråga om urval bland de
behöriga sökande som har tagits				behöriga sökande som har tagits
emot och som önskar inträde i				emot och som önskar inträde i
gymnasieskolan	vid början		av	gymnasieskolan			vid början		av
utbildningen på	ett	nationellt		utbildningen på
program, gäller bestämmelserna				– ett nationellt program,
i 2 7 §§.				– ett	program		och	en inrikt-

ning, eller

– ett program med lärlingsut- bildning gäller bestämmelserna i 1 a-7 §§.

1 a §

Om det inom en kommun eller ett landsting finns flera skol- enheter som bedriver en studieväg får val av utbildning vid en viss skolenhet beaktas vid urvalet. Med skolenhet avses i detta sam- manhang den administrativa uppdelning i mindre enheter en huvudman kan göra av sin gym- nasieverksamhet.

Vid urval till en lärlingsut- bildning får beaktas vilket huvudsakligt utbildningsinnehåll lärlingsutbildningen har. Med utbildningsinnehåll avses i detta

153

Författningsförslag

SOU 2008:27

sammanhang

vilken

nationell

inriktning

och,

förekommande

fall, vilken yrkesutgång lärlings-

utbildningen motsvarar.

4 §

Övriga platser

skall tilldelas

Övriga platser ska tilldelas de

de sökande med betygen som

sökande

med

betygen

som

grund. Företräde mellan sö-

kande bestäms efter ett merit-

värde. Meritvärdet

utgörs

värde.

Meritvärdet

utgörs av

summan av

betygsvärdena

för

summan

betygsvärdena

för

de 16 bästa betygen i elevens

slutbetyg.

Betygsvärdet

för

slutbetyg.