Svar på fråga
2008/09:651 Forskning om konsekvenser av radioaktiv
förorening av Östersjön
Statsrådet
Lars Leijonborg
Lage
Rahm har frågat mig om vad jag avser att göra för att främja forskning om
radioaktivitet som ett hot mot Östersjöregionens miljö.
Östersjön
är ett unikt innanhav som gränsar till nio länder med en befolkningsmängd på 85
miljoner. Ytterligare fem länder har delar av sitt avrinningsområde i
Östersjön. Det finns anledning att ta frågor om föroreningar i Östersjön på
stort allvar.
Alla länder vid Östersjön har
ratificerat ett avtal angående skyddandet av miljön vid havsområdena i
Östersjön. Helsingfors-kommissionen (Helcom) leder uppdraget i det
internationella samarbetet.
De olika Östersjöländerna har egna nationella övervakningsprogram.
I Sverige har Strålsäkerhetsmyndigheten, som är en förvaltningsmyndighet med samlat
nationellt ansvar inom områdena strålskydd och kärnsäkerhet, återkommande mätprogram för radioaktivitet i marin miljö.
Helcom svarar för alla utsläppsregister från kärnkraftverk vid
Östersjöområdet enligt de olika parternas rapporterade information om utsläpp.
Strålsäkerhetsmyndigheten
finansierar sedan 2008 tre forskartjänster inom strålningsbiologi,
strålningsdosimetri samt radioekologi med syfte att långsiktigt stödja
utbildning och forskning inom strålskyddsområdet.
Vetenskapsrådet
avsatte ca 10,5 miljoner kronor för forskning om kärnkraft 2007. Som
presenteras i forsknings- och innovationspropositionen Ett lyft för forskning och innovation (prop.
2008/09:50) kommer forskningsmedlen från Vetenskapsrådet för området Ny
kärnteknik att successivt öka till en nivå på 15 miljoner kronor. Även om
forskningsområdet är litet i Sverige finns det anledning att säkra kvalificerad
kompetens inom detta område för att bland annat upprätthålla säkerhetskompetens
på högsta nivå och möjliggöra att svenska forskare kan vara engagerade i de
stora internationella forskningsprogram på området som ibland sammanfattas i
begreppet fjärde generationens kärnkraft.
Det påpekas även i
forskningspropositionen att en stark strålskyddsforskning är av stor vikt för
att minska de negativa effekterna av strålning och för att säkerställa att det
finns tillräcklig oberoende kompetens, bland annat för kärnkraftsindustrins
tillsyn, hantering av radioaktivt avfall och när det gäller elektromagnetiska
fält.