Svar på fråga
2008/09:211 Omsorgsverksamhet på entreprenad
Statsrådet
Maria Larsson
Eva
Olofsson har frågat mig om jag avser att vidta åtgärder för att skärpa
kommunernas och landstingens ansvar för att kontrollera att företag som
bedriver omsorgsverksamhet på entreprenad inte missköts.
Jag
vill inleda med att lyfta fram de positiva effekter som en mångfald av utförare
kan innebära för vård- och omsorgssektorn – inte minst för personalen. Med en
större mångfald av aktörer uppstår inte bara konkurrens om omsorgstagarna, utan
även om medarbetarna. Det innebär att arbetsgivarna stimuleras till att erbjuda
goda arbetsvillkor och utvecklingsmöjligheter. Med flera arbetsgivare att välja
på har den anställda större möjligheter att välja bort en arbetsgivare som hon
eller han inte trivs med, än i ett system där en enda arbetsgivare har monopol
på verksamheten.
Självklart
är det oacceptabelt att lagar och regler inte efterlevs. Alla företag måste
uppfylla svensk lagstiftning. Vi har särskilda myndigheter som ansvarar för
kontroll och tillsyn av att näringsverksamhet bedrivs i enlighet med gällande
lagstiftning, till exempel Skatteverket. Att ålägga kommunerna en ingående och
fortlöpande kontroll av leverantörernas ekonomiska verksamhet framstår därför
som mindre lämpligt. Däremot ska kommunen som uppdragsgivare följa hur den
utlagda verksamheten fungerar och också ingripa i misstänkta förhållanden.
Kommunen är också huvudman för socialtjänsten och har därmed ett ansvar för att
verksamheten uppfyller socialtjänstlagens krav på god kvalitet, oavsett om den
drivs i enskild eller kommunal regi.
Kommunallagen
(1991:900) reglerar bland annat kommunens skyldighet att se till att nämnden
har möjlighet att kontrollera och följa upp verksamhet som man slutit avtal med
annan om att utföra. I de kommuner som infört valfrihetssystem har en ökad
aktivitet noterats när det gäller uppföljningar, utvärderingar samt utveckling
och säkring av kvalitet, vilket kan kräva en viss omfördelning av kommunens
resurser.
Utvecklingen
med fler utförare av äldreomsorg har pågått ända sedan början av 1990-talet.
Den nuvarande regeringen har nu vidtagit aktiva åtgärder för att tydliggöra
rättsläget och för att underlätta för kommuner och landsting som vill öka
valfriheten för den enskilde. En ny lag, lag om valfrihetssystem (LOV),
föreslås träda i kraft den 1 januari 2009. Alla leverantörer, privata företag
såväl som ideella organisationer, som uppfyller de fastställda kraven godkänns,
varefter kontrakt kan tecknas. Lagen bygger inte på någon priskonkurrens mellan
leverantörerna. Den enskilde ges i stället möjlighet att välja den leverantör
som hon eller han uppfattar tillhandahåller den bästa kvaliteten.
Jag kan
konstatera att intresset är glädjande stort för regeringens valfrihetsreform. I
oktober 2008 hade 60 procent av landets kommuner, det vill säga 177 kommuner,
sökt stimulansbidrag för att förbereda införande av valfrihetssystem inom
äldre- och handikappomsorgen. För att de kommuner som inför valfrihetssystem
ska få råd och stöd, bland annat i juridiska frågor som kan uppstå vid övergång
till ett valfrihetssystem, har regeringen beviljat Sveriges Kommuner och
Landsting 5 miljoner kronor. Parallellt med denna valfrihetsreform har
regeringen vidtagit flera åtgärder för att säkra, kontrollera och utveckla
kvaliteten inom socialtjänsten. Tillsynen av socialtjänst och hälso- och
sjukvård reformeras för att den ska bli ett effektivt instrument som ser till
att lagar efterlevs och att tillsynen fungerar enhetligt i hela landet.
Socialstyrelsen har fått i uppdrag att tillsammans med Sveriges Kommuner och
Landsting utveckla ett system för öppna jämförelser av kvalitet, kostnader och
effektivitet inom äldreomsorgen. Det pågår även ett arbete för att utveckla
öppna jämförelser inom övriga delar av socialtjänsten och hälso- och
sjukvården.
När
kommunen upphandlar en tjänst enligt lagen om offentlig upphandling (LOU) eller
godkänner en leverantör enligt LOV ska kommunen försäkra sig om att
leverantören är kvalificerad. I förfrågningsunderlaget ska kommunen uppge krav
som leverantören måste uppfylla för att bli godkänd. Kraven kan exempelvis
gälla ekonomisk stabilitet; leverantören ska ha en sådan ekonomisk bas att
leverantören kan upprätthålla ett långsiktigt åtagande. Det är även rimligt att
kommunen reglerar i avtalet i vilka situationer kommunen har rätt att häva
avtalet, till exempel vid leverantörens konkurs, näringsförbud eller inställda
betalningar.
Jag
kommer att noga följa utvecklingen på detta område, men i nuläget har jag inte
för avsikt att vidta ytterligare åtgärder för att skärpa kommunernas och
landstingens ansvar för att kontrollera företag på entreprenad.