Svar på fråga
2008/09:1207 Reformering av Världsbankens röstsystem
Finansminister
Anders Borg
Max
Andersson har frågat statsrådet Gunilla Carlsson om hur biståndsministern avser
att agera i de nu pågående förhandlingarna inom Världsbanken för att
säkerställa att reformen av röstsystemet leder till en mer demokratisk, legitim
och effektiv internationell institution. Arbetet inom regeringen är så fördelat
att det är jag som ska svara på frågan.
Till en
början skulle jag vilja konstatera att jag delar Max Anderssons åsikt om att
reformen om deltagande och representation i Världsbanken är viktig och
angelägen. Att stärka Världsbankens legitimitet, trovärdighet och
ansvarsskyldighet är en högt prioriterad fråga för Sverige. Sedan den
överenskommelse som träffades vid FN:s konferens för utvecklingsfinansiering i
Monterrey 2002 har Sverige aktivt verkat för att öka tillväxt- och
utvecklingsländernas inflytande och deltagande i Världsbanken.
Reformen
om deltagande och representation i Världsbanken sker i två steg. Genom den
första delen av reformen, som beslutades i oktober 2008, har vi nått en bit på
vägen. Det är positivt att det kommer att inrättas ytterligare en stol i
exekutivdirektörsstyrelsen för de afrikanska länderna söder om Sahara. Vidare drev
Sverige att andelen så kallade basröster skulle öka för att öka röststyrkan hos
mindre medlemsländer, och den dubblering som har beslutats är glädjande även om
Sverige ville gå ännu längre. Ett annat viktigt beslut som fattades är att
rekryteringen av högste chef till Världsbanken ska vara meritbaserad och
transparent och öppen för kandidater från alla medlemsländer. Det är inte bara
i styrelsen och det formella beslutsfattandet som det är viktigt att
ytterligare integrera utvecklingsländerna, utan även i den faktiska
verksamheten. Banken uppmuntrades därför förra hösten att ytterligare öka
mångfalden i rekryteringen och verka för ytterligare decentralisering av
bankens verksamhet i fält.
För att
den första delen av reformen ska kunna genomföras krävs till viss del ändringar
i Världsbankens stadgar, vilket måste ratificeras av en majoritet av
ägarländerna. Regeringen presenterar inom kort en proposition till riksdagen
med begäran om bemyndigande att godkänna dessa ändringar av stadgarna för
Världsbanken.
Den
andra delen av reformen diskuteras för närvarande, och förväntas avslutas i
samband med Världsbankens vårmöte 2010. Låt mig reda ut Max Anderssons
frågetecken kring regeringens ståndpunkt i de pågående förhandlingarna gällande
den andra fasen av reformen. Sverige verkar för att öka tillväxt- och
utvecklingsländernas inflytande i Världsbanken. Medlemsländernas inflytande bör
spegla deras relativa styrka i världsekonomin, vilket det finns bred samsyn om
bland medlemsländerna. Utöver detta har medlemsländerna kommit överens om att
kriterier som svarar mot Världsbankens verksamhet ska kunna ingå i reformen.
Sverige anser inte att folkmängd svarar mot bankens verksamhet. Genom att
inkludera den komponenten gynnas främst stora tillväxtländer. Dessa länder anser
vi i stället bör premieras för sina växande ekonomier, och uppmuntras att bidra
till bankens fattigdomsminskande verksamhet. För att öka de fattigaste
ländernas röststyrka vore det i stället bättre att öka antalet basröster,
vilket Sverige fortsatt driver.
Samtidigt
som utvecklingsländerna står i fokus bör inte de länder som bidrar stort till
Världsbanken förlora incitament att fortsatt göra så, och nya givarländer bör
uppmuntras att bidra. Detta är en princip som Sverige anser viktig att
framhålla i nästa del av reformen. Bidrag till Världsbankens Internationella
utvecklingsfond, IDA, vars verksamhet riktar sig till de fattigaste länderna,
anser vi vara ett kriterium som på ett tydligt sätt svarar mot Världsbankens
verksamhet. Det är också viktigt för mig och regeringen att säkerställa att vi
har ett inflytande över hur de svenska skattepengarna vi bidrar med till
Världsbanken används. Vår nordisk-baltiska valkrets är den femte största
givaren till IDA, och den näst största givaren till Bankens så kallade trust
funds.
Max
Andersson skriver att Europa har 8 av 24 stolar i Världsbankens styrelse. Detta
är något missvisande eftersom vissa av dessa valkretsar är blandade grupper av
tillväxt- och utvecklingsländer samt europeiska länder, vilka valt att ha europeiska
exekutivdirektörer i styrelsestolarna. Det är också viktigt att komma ihåg att
de europeiska länderna de senaste åren bidragit med ungefär två tredjedelar av
den totala volymen biståndsmedel till bankens verksamhet i de fattigaste
länderna. Europas styrelserepresentation reflekterar vidare ganska väl dess
ägarandelar i Internationella återuppbyggnads- och utvecklingsbanken, IBRD.
Icke
desto mindre, jag håller med Max Andersson att det är av yttersta vikt att EU
agerar konstruktivt i förhandlingarna, vilket är något som Sverige verkar för
som EU-ordförandeland. Europa bör verka för att reformerna som genomförs
premierar länders ekonomiska utveckling över tid samt stärka incitamenten att
bidra med resurser till bankens verksamhet. Därmed kan det säkerställas att
Världsbanken i slutändan blir en mer effektiv, representativ och legitim
institution med fortsatta resurser att hjälpa sina klientländer att återhämta
sig efter den globala ekonomiska krisen.