Fråga
2008/09:838 Ekonomiska förbindelser och mänskliga
rättigheter i Kina
av Ameer Sachet
(s)
till
statsrådet Ewa Björling (m)
Sverige
och västländerna har nu i mer än ett decennium haft nära, omfattande och
varaktiga förbindelser med diktaturen Kina. De växande handelsförbindelserna
och ömsesidiga företagsetableringarna förklarades och försvarades länge med
argumentet att de ekonomiska kontakterna skulle främja en demokratisk
utveckling i Kina.
I dag,
efter mer än tio år, är diktaturens grepp över Kina oförändrat. Polisstatens
övergrepp mot oliktänkande och nationella minoriteter fortsätter liksom
censuren av till exempel Internet. Varken tortyr eller dödsstraff är förbjudet
i Kina. Organisationer som fackföreningar och religiösa samfund är inte
tillåtna, både fredliga sammankomster och demonstrationer slås brutalt ned.
Varken förhållandena i Tibet eller de under OS talar för att ökade kontakter
med demokratier påskyndar någon som helst demokratisk utveckling i Kina.
Snarare är det så att Kina med hjälp av sitt ökade ekonomiska inflytande i
världen förhindrar andra diktaturers fall. Exempel på detta ser vi i Asien
(till exempel Nordkorea och Burma) och inte minst i Afrika (till exempel Sudan
och Zimbabwe). Världens envåldshärskare har nu en mäktigare ekonomisk supermakt
än gamla Sovjetunionen att vända sig till. Kina tillhandahåller också vapen och
träning av inhemsk polis i förtryck.
På
vilka omständigheter och fakta grundar sig statsrådets uppfattning att
ekonomiska förbindelser förbättrat mänskliga rättigheter och påbörjat en
ekonomisk utveckling i Kina?