den 26 mars

Fråga

2008/09:792 PPM-systemet, bankerna och spararna

av Birgitta Eriksson (s)

till statsrådet Mats Odell (kd)

Premiepensionen utgör ett olyckligt inslag i pensionssystemet som framtvingats av de borgerliga partierna i pensionsuppgörelsen. Det lät givetvis bra att den enskilde skulle ges möjligheter att påverka sin pension genom att välja fonder vari hans eller hennes premiepension placerades. Efter hand har dock både det ena och andra bekymret dykt upp. Olika fonder har olika höga avgifter för att sköta placeringen vilket äter upp pengarna. Utbudet i PPM har svällt till 750 fonder och blivit både svåröverskådligt och svårbegripligt för den som verkligen vill göra bra val och flytta sina pengar. Mängden fonder snarare hämmar än främjar konkurrens och effektivitet eftersom den osäkre hellre sitter still i båten än väljer något nytt, som kanske senare visar sig ännu sämre än den dåliga placering man redan har.

Trots allt detta gjorde börsuppgången ändå att alla kände en viss förtröstan hur usla fonder man än valt. Hur katastrofalt premiepensionsinslaget är visar sig dock nu. Hushållens PPM-besparingar har i snitt krympt med 0,8 procent årligen sedan de första inbetalningarna gjordes 1995. Som jämförelse har avkastningen i det allmänna inkomstpensionssystemet, som pengarna annars hade legat i, varit plus 3,5 procent årligen. Totalt har svenskarna pumpat in 264 miljarder kronor i systemet. Värdet vid senaste årsskiftet låg på 231 miljarder kronor, alltså ett minus på 33 miljarder kronor. Bankerna är de enda vinnarna på premiepensionssystemet. Trots dålig förvaltning har fondbolagen hämtat hem runt 8 miljarder kronor sedan starten. Spararna har däremot alltså förlorat 33 miljarder kronor.

Vilka initiativ avser statsrådet att ta med anledning av det för pensionsspararna mindre framgångsrika resultatet av premiepensionssystemet?