den 23 mars
Fråga
2008/09:771 Våld inom idrotten
av Lennart
Sacrédeus (kd)
till
justitieminister Beatrice Ask (m)
I
National Hockey League (NHL) i USA och Kanada finns stora problem med våld och
slagsmål på ishockeyrinken, något som inte tillåts på samma sätt i Europa och
Sverige. Ändå förekommer det att idrottsutövare får skador som är allvarliga
även här. Ett exempel är tacklingen Leksandsbacken Antti-Jussi Niemi fick i
kvalserien nyligen under matchen Rögle–Leksand. Även om tacklingen inte ledde
till matchstraff eller utvisning, bedömdes den tydligen som så allvarlig och
vårdslös att Svenska Ishockeyförbundets disciplinnämnd i efterhand dömde till
avstängning i två matcher. Tacklingen i full fart, när Niemi befann sig vid
sargen, resulterade i frakturer på käken och vid ögat samt en luftspalt till
hjärnan med risk för infektioner. Skadan bedömdes först vara livshotande.
Enligt läkare föreligger risk för men för livet.
Våldet
inom den nordamerikanska ishockeyn har vid de mest extrema tillfällena även
lett till rättslig prövning utanför rinken. Visserligen har den som drabbas av
grovt våld inom idrotten möjlighet att göra en anmälan till rättsväsendet av
det inträffade, men kulturen tycks vara sådan att man drar sig för detta. Det
är naturligtvis en principiellt viktig fråga om inte den som engagerar sig i en
sport, och där blir skadad eller skadar andra, också ska få händelsen juridiskt
prövad. Oavsett hur man bedömer den ovan nämnda tacklingen i kvalserien, kan
det finnas anledning att ifrågasätta en kultur av straffimmunitet för ett
agerande som många, utifrån en allmän rättskänsla, upplever som stötande. Här
kan det finnas behov av att föra samtal mellan rättsväsen,
regering och riksdag och Idrottssverige.
Vilka
åtgärder avser statsrådet att vidta för att allvarligt våld i
idrottssammanhang, resulterande i livshotande skador eller allvarliga men för
livet, i ökad utsträckning ska underställas straffrättslig bedömning och
påföljd?