den 23 mars

Fråga

2008/09:771 Våld inom idrotten

av Lennart Sacrédeus (kd)

till justitieminister Beatrice Ask (m)

I National Hockey League (NHL) i USA och Kanada finns stora problem med våld och slagsmål på ishockeyrinken, något som inte tillåts på samma sätt i Europa och Sverige. Ändå förekommer det att idrottsutövare får skador som är allvarliga även här. Ett exempel är tacklingen Leksandsbacken Antti-Jussi Niemi fick i kvalserien nyligen under matchen Rögle–Leksand. Även om tacklingen inte ledde till matchstraff eller utvisning, bedömdes den tydligen som så allvarlig och vårdslös att Svenska Ishockeyförbundets disciplinnämnd i efterhand dömde till avstängning i två matcher. Tacklingen i full fart, när Niemi befann sig vid sargen, resulterade i frakturer på käken och vid ögat samt en luftspalt till hjärnan med risk för infektioner. Skadan bedömdes först vara livshotande. Enligt läkare föreligger risk för men för livet.

Våldet inom den nordamerikanska ishockeyn har vid de mest extrema tillfällena även lett till rättslig prövning utanför rinken. Visserligen har den som drabbas av grovt våld inom idrotten möjlighet att göra en anmälan till rättsväsendet av det inträffade, men kulturen tycks vara sådan att man drar sig för detta. Det är naturligtvis en principiellt viktig fråga om inte den som engagerar sig i en sport, och där blir skadad eller skadar andra, också ska få händelsen juridiskt prövad. Oavsett hur man bedömer den ovan nämnda tacklingen i kvalserien, kan det finnas anledning att ifrågasätta en kultur av straffimmunitet för ett agerande som många, utifrån en allmän rättskänsla, upplever som stötande. Här kan det finnas behov av att föra samtal mellan rättsväsen, regering och riksdag och Idrottssverige.

Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att allvarligt våld i idrottssammanhang, resulterande i livshotande skador eller allvarliga men för livet, i ökad utsträckning ska underställas straffrättslig bedömning och påföljd?