den 24 februari

Fråga

2008/09:659 En starkare ställning för barnkonventionen

av Maria Lundqvist-Brömster (fp)

till socialminister Göran Hägglund (kd)

När Sverige ratificerade barnkonventionen år 1990 gjordes bedömningen att det inte behövdes några lagändringar för att uppfylla konventionens krav. Även senare utredningar har hållit fast vid att inte inkorporera barnkonventionen i svensk lagstiftning.

Genom åren har ett antal undersökningar, rapporter, uttalanden och betänkanden visat att mycket görs för att barnkonventionen ska gälla i Sverige, men det är en lång bit kvar. Alla myndigheter tillämpar inte barnkonventionen på ett strategiskt och systematiskt sätt. Detta har Barnombudsmannen visat i rapporter. Likaså finns en BO-rapport som visar att det för att nå de mål som regeringen har satt upp krävs att fler länsstyrelser skyndar på arbetet för att öka efterlevnaden av barnkonventionen. Slutsatsen är att svensk lagstiftning och praxis fortfarande inte överensstämmer med barnkonventionen.

FN:s barnrättskommitté betonar att konventionen tydligt ska återspeglas i nationella lagar och praxis, att rättigheterna ska kunna åberopas i domstol och att bestämmelserna tillämpas av myndigheterna. De anser vidare att internationella åtaganden bör prioriteras framför den nationella rätten när de två rättssystemen står i konflikt med varandra. I maj i år är det återigen dags för Sverige att granskas av FN:s barnrättskommitté.

Mot bakgrund av detta:

Vad avser ministern att vidta för åtgärder för att utreda för- och nackdelar med en inkorporering av FN:s konvention för barnets rättigheter i svensk lagstiftning?