Fråga
2008/09:659 En starkare ställning för barnkonventionen
av Maria
Lundqvist-Brömster (fp)
till
socialminister Göran Hägglund (kd)
När
Sverige ratificerade barnkonventionen år 1990 gjordes bedömningen att det inte
behövdes några lagändringar för att uppfylla konventionens krav. Även senare
utredningar har hållit fast vid att inte inkorporera barnkonventionen i svensk
lagstiftning.
Genom
åren har ett antal undersökningar, rapporter, uttalanden och betänkanden visat
att mycket görs för att barnkonventionen ska gälla i Sverige, men det är en
lång bit kvar. Alla myndigheter tillämpar inte barnkonventionen på ett
strategiskt och systematiskt sätt. Detta har Barnombudsmannen visat i
rapporter. Likaså finns en BO-rapport som visar att det för att nå de mål som
regeringen har satt upp krävs att fler länsstyrelser skyndar på arbetet för att
öka efterlevnaden av barnkonventionen. Slutsatsen är att svensk lagstiftning
och praxis fortfarande inte överensstämmer med barnkonventionen.
FN:s
barnrättskommitté betonar att konventionen tydligt ska återspeglas i nationella
lagar och praxis, att rättigheterna ska kunna åberopas i domstol och att
bestämmelserna tillämpas av myndigheterna. De anser vidare att internationella
åtaganden bör prioriteras framför den nationella rätten när de två
rättssystemen står i konflikt med varandra. I maj i år är det återigen dags för
Sverige att granskas av FN:s barnrättskommitté.
Mot
bakgrund av detta:
Vad
avser ministern att vidta för åtgärder för att utreda för- och nackdelar med en
inkorporering av FN:s konvention för barnets rättigheter i svensk lagstiftning?