den 9 februari
Fråga
2008/09:583 Slutförvaringen av använt kärnbränsle
av Ameer Sachet
(s)
till
miljöminister Andreas Carlgren (c)
Slutförvaringen
av det använda kärnbränslet är ännu delvis en öppen fråga. Två platser återstår
och en teknisk lösning finns dock. Frågan är vad planerna på utökad användning
och en inte längre tidsbegränsad drift av kärnkraften innebär för
slutförvaringen. En ständigt ökande mängd ska nu slutförvaras och forskningen
kring en ”säker” slutförvaring har kommit i ett nytt läge. Det är inte längre
en viss bestämd och avslutad mängd utan ett flöde.
Använt
kärnbränsle är starkt radioaktivt och måste därför hanteras och förvaras på ett
sådant sätt att strålningen inte når ut till omgivningen. Kärnbränsle består av
små cylindriska kutsar av urandioxid i keramisk form. Kutsarna innesluts i
stavar som samlas i knippen – bränsleelement. Det är efter användningen som
bränslet blir starkt radioaktivt. Det använda kärnbränslet måste därför
strålskärmas och kylas under all hantering, transport och förvaring. En del av
de radioaktiva ämnen som finns i använt kärnbränsle är mycket långlivade. Efter
mellanlagring i Clabs vattenbassänger under ca 30 år ska det använda
kärnbränslet förflyttas till slutförvaret. Där kommer det att förvaras på ett säkert sätt under mycket lång tid – vi talar om
100 000 år.
Avser
statsrådet att ta några initiativ med anledning av att slutförvaringen kommer
att hantera ett kontinuerligt tillflöde av radioaktivt bränsleavfall?