den 9 februari

Fråga

2008/09:583 Slutförvaringen av använt kärnbränsle

av Ameer Sachet (s)

till miljöminister Andreas Carlgren (c)

Slutförvaringen av det använda kärnbränslet är ännu delvis en öppen fråga. Två platser återstår och en teknisk lösning finns dock. Frågan är vad planerna på utökad användning och en inte längre tidsbegränsad drift av kärnkraften innebär för slutförvaringen. En ständigt ökande mängd ska nu slutförvaras och forskningen kring en ”säker” slutförvaring har kommit i ett nytt läge. Det är inte längre en viss bestämd och avslutad mängd utan ett flöde.

Använt kärnbränsle är starkt radioaktivt och måste därför hanteras och förvaras på ett sådant sätt att strålningen inte når ut till omgivningen. Kärnbränsle består av små cylindriska kutsar av urandioxid i keramisk form. Kutsarna innesluts i stavar som samlas i knippen – bränsleelement. Det är efter användningen som bränslet blir starkt radioaktivt. Det använda kärnbränslet måste därför strålskärmas och kylas under all hantering, transport och förvaring. En del av de radioaktiva ämnen som finns i använt kärnbränsle är mycket långlivade. Efter mellanlagring i Clabs vattenbassänger under ca 30 år ska det använda kärnbränslet förflyttas till slutförvaret. Där kommer det att förvaras på ett säkert sätt under mycket lång tid – vi talar om 100 000 år.

Avser statsrådet att ta några initiativ med anledning av att slutförvaringen kommer att hantera ett kontinuerligt tillflöde av radioaktivt bränsleavfall?