den 29 januari
Fråga
2008/09:542 Polisen och vapenbruk vid omhändertagande
av Ameer Sachet
(s)
till
justitieminister Beatrice Ask (m)
En
psykiskt sjuk man dödades av polisen i samband med ett omhändertagande i
Trelleborg nyligen. Fallet har vissa likheter med ett omhändertagande med
dödlig utgång i Lindesberg 2005. En ungdom i psykisk obalans sköts då ihjäl
eftersom han angrep polispatrullen.
Det är
synnerligen olyckligt att polis dödar ej kriminellt belastade personer i
samband med omhändertaganden. I Lindesbergsfallet hade anhöriga själva begärt
hjälp av polisen utan tanke på att utgången skulle kunna bli så katastrofal.
Anhöriga, grannar och andra som ringer polisen därför att de inte själva vågar
hantera någon i psykisk obalans utgår ifrån att polisen i sämsta fall ska
brotta ned och eventuellt avväpna vederbörande. Att polisen ska skjuta ihjäl
den man ringt om utifrån självförsvar tror jag få räknar med.
Givetvis
måste polisen kunna värna sig men de två händelserna skapar en osäkerhet kring
om allmänheten ska våga kontakta polisen i sådana här fall. En rad andra frågor
reses också bland annat om polisens kompetens att hantera den här typen av
situationer och människor med psykiska problem. Överlag måste polisens
”handräckning” diskuteras. Det förekommer också att polis hämtar äldre för
transport till psykakuten om personalen anser gamlingen hotfull. Polisens
beväpning i samband med handräckningar och omhändertaganden som inte berör
kriminellt belastade måste diskuteras. Alternativa vapen används i dag av flera
europeiska länder och i USA. I dag finns det i princip
ingenting mellan pistol och tårgas i Sverige.
Avser
statsrådet att se över rutinerna för polisens handräckning och beväpning i
samband med handräckning, i syfte att undvika fler olyckliga dödsfall?