den 20 januari

Fråga

2008/09:506 Arbetslöshet och självmord

av Birgitta Eriksson (s)

till statsrådet Maria Larsson (kd)

Varje år sedan 1997 har ca 1 400–1 500 personer i Sverige tagit sitt eget liv. Varje år dör över tre gånger så många i självmord som i trafiken. De ekonomiska insatserna för en nollvision inom trafiken är betydligt större än för en nollvision i fråga om självmord. Självmord är den vanligaste dödsorsaken i åldersgruppen 15–44 år och en femtedel av alla dödsfall i åldersgruppen 15–44 orsakas av självmord. Varje självmord beräknas kosta samhället 18,6 miljoner kronor. Den stora kostnaden är dock snarare det psykiska lidande som närstående upplever inför de obesvarade frågorna ”varför?” samt ”kunde jag ha förhindrat det?”.

Stat, landsting, kommuner och frivilligorganisationer måste göra mer i fråga om suicidprevention. Inte minst bör självmordstankar hos unga mötas med aktiva insatser för att nedbringa antalet självmord. Det är också viktigt att uppmärksamma att dagens ekonomiska kris och växande arbetslöshet kan komma att öka antalet självmord. Att förlora jobbet och råka i privatekonomiska problem kan leda in i självmordstankar, likaså att som ung inte få något jobb, i en del fall trots längre utbildning. Den argumentering mot ”bidragsberoende” som förs är också stigmatiserande och kan skapa skam- och skuldkänslor. Många människor som ställs utan a-kassa eller sjukpenning drar sig för att söka socialt bistånd från kommunernas socialförvaltningar. Det är inte heller lätt för unga med stora studieskulder.

Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att stärka suicidpreventionen då arbetslösheten och utslagningen ökar?