den 20 januari
Fråga
2008/09:506 Arbetslöshet och självmord
av Birgitta
Eriksson (s)
till
statsrådet Maria Larsson (kd)
Varje
år sedan 1997 har ca 1 400–1 500 personer i Sverige tagit sitt eget
liv. Varje år dör över tre gånger så många i självmord som i trafiken. De
ekonomiska insatserna för en nollvision inom trafiken är betydligt större än
för en nollvision i fråga om självmord. Självmord är den vanligaste dödsorsaken
i åldersgruppen 15–44 år och en femtedel av alla dödsfall i åldersgruppen 15–44
orsakas av självmord. Varje självmord beräknas kosta samhället 18,6 miljoner
kronor. Den stora kostnaden är dock snarare det psykiska lidande som närstående
upplever inför de obesvarade frågorna ”varför?” samt ”kunde jag ha förhindrat
det?”.
Stat,
landsting, kommuner och frivilligorganisationer måste göra mer i fråga om
suicidprevention. Inte minst bör självmordstankar hos unga mötas med aktiva
insatser för att nedbringa antalet självmord. Det är också viktigt att
uppmärksamma att dagens ekonomiska kris och växande arbetslöshet kan komma att
öka antalet självmord. Att förlora jobbet och råka i privatekonomiska problem
kan leda in i självmordstankar, likaså att som ung
inte få något jobb, i en del fall trots längre utbildning. Den argumentering
mot ”bidragsberoende” som förs är också stigmatiserande och kan skapa skam- och
skuldkänslor. Många människor som ställs utan a-kassa eller sjukpenning drar
sig för att söka socialt bistånd från kommunernas socialförvaltningar. Det är
inte heller lätt för unga med stora studieskulder.
Vilka
åtgärder avser statsrådet att vidta för att stärka suicidpreventionen då
arbetslösheten och utslagningen ökar?