den 9 januari
Fråga
2008/09:470 Folkrätten och Israel–Palestina-konflikten
av Bodil
Ceballos (mp)
till
utrikesminister Carl Bildt (m)
Med
anledning av den diskussion vi tidigare fört om vikten av att folkrätten ska
gälla lika för alla och att statsministern i regeringsförklaringen 2008
betonade att så är fallet inställer sig frågan om möjligheten för Sverige att
faktiskt leva upp till detta löfte, eller om Sverige tror sig göra det. Är det
kanske så att diplomatiska överväganden gör det omöjligt?
Israel–Palestina-konflikten
är ett typiskt exempel. Israel har konsekvent underlåtit att följa de
FN-resolutioner som antagits. Ändå vidtas inga sanktioner mot Israel. Omvärlden
har av palestinierna krävt demokrati för att bevilja bistånd och hjälp. Ändå
infördes sanktioner då ”fel” parti vann. På vilken folkrättslig grund belönar
vi det land som inte lever upp till omvärldens krav samtidigt som vi bestraffar
det land som gör det?
I dag
då fullt krig brutit ut då Israel med stöd av folkrätten försvarar sig, men i strid
med folkrätten gör detta på ett sätt som av många bedömare snarare är att
betrakta som krigsbrott, är utrikesministern förvånansvärt tyst. Det pågår i
dag en massaker på civila, en massaker som begås av en
ockupantmakt som försöker dölja spåren med hjälp av lögner och genom att inte
tillåta mediebevakning.
Utrikesministern
betonar att EU:s medlare bara talar med en av de krigförande parterna och låter
den andra krigförande partens meningsmotståndare föra dess talan (Fatah).
Jag
vill, med anledning av det anförda, fråga utrikesministern om han avser att verka
för att Sverige lever upp till uttalandet att folkrätten gäller lika för alla.