den 9 januari

Fråga

2008/09:470 Folkrätten och Israel–Palestina-konflikten

av Bodil Ceballos (mp)

till utrikesminister Carl Bildt (m)

Med anledning av den diskussion vi tidigare fört om vikten av att folkrätten ska gälla lika för alla och att statsministern i regeringsförklaringen 2008 betonade att så är fallet inställer sig frågan om möjligheten för Sverige att faktiskt leva upp till detta löfte, eller om Sverige tror sig göra det. Är det kanske så att diplomatiska överväganden gör det omöjligt?

Israel–Palestina-konflikten är ett typiskt exempel. Israel har konsekvent underlåtit att följa de FN-resolutioner som antagits. Ändå vidtas inga sanktioner mot Israel. Omvärlden har av palestinierna krävt demokrati för att bevilja bistånd och hjälp. Ändå infördes sanktioner då ”fel” parti vann. På vilken folkrättslig grund belönar vi det land som inte lever upp till omvärldens krav samtidigt som vi bestraffar det land som gör det?

I dag då fullt krig brutit ut då Israel med stöd av folkrätten försvarar sig, men i strid med folkrätten gör detta på ett sätt som av många bedömare snarare är att betrakta som krigsbrott, är utrikesministern förvånansvärt tyst. Det pågår i dag en massaker på civila, en massaker som begås av en ockupantmakt som försöker dölja spåren med hjälp av lögner och genom att inte tillåta mediebevakning.

Utrikesministern betonar att EU:s medlare bara talar med en av de krigförande parterna och låter den andra krigförande partens meningsmotståndare föra dess talan (Fatah).

Jag vill, med anledning av det anförda, fråga utrikesministern om han avser att verka för att Sverige lever upp till uttalandet att folkrätten gäller lika för alla.